Det blir som väntat en moralisk final på fredag.

Rafael Nadal mot Novak Djokovic.

Gruskungen mot Björnen från Belgrad.

Båda fick sina respektive kvartsfinaler överstökade på drygt två timmar.

Om man, som jag, gillar tv-spelsreferenser kan dagens matcher liknas vid PS2-pärlan ”Shadow of the colossus” med Stanislas Wawrinka/Tommy Haas i rollen som protagonisten Wander.

Skillnaden jämfört med i tv-spelens värld lyckades dock Wawrinka och Haas, i motsats till Wander, aldrig hitta lösningarna för att fälla kolosserna på andra sidan nätet. De hade inte de rätta verktygen. I stället tornade Nadal/Djokovic upp sig likt varsin monstruös version av en Colossi – och krossade sina utmanare som ett grönpepparkorn i en mortel.

Totalt sex vunna game var vad Wawrinka mäktade med: 6-2, 6-3, 6-1. Som en ironisk krydda i soppan gjorde han sitt absolut bästa game i sitt allra sista servegame – vid ställning 0-5 i tredje set.

Haas hängde däremot med riktigt bra och pressade fram ett tiebreak i andra set mot Djokovic efter en ganska ordentlig överhalning i första. Haas hade vid två tillfällen minibreak i det tiebreaket, och en 4-2-ledning, men slarvade bort sina chanser att tvinga fram minst ett till set och föll med 5-7.

Under de där två första seten förlorade Djokovic blott fem poäng i egen serve – och två av dem kom i andra sets tiebreak. Inte mindre än sju gånger höll Nole sin serve blankt. Fullständigt makalöst.

I tredje set sviktade koncentrationen emellanåt för superserben, och blev bruten två gånger. Men vid det laget var Haas energireserv redan tömd efter långa och krävande dueller och energidränerande försvarsspel långt bakom baslinjen.

6-3, 7-6(5), 7-5 blev det till slut. Djokovic var inte felfri, men han var oerhört bra – inte bara i sin ”comfort zone” vid baslinjen, utan även framme vid nät. Det blir sällan bättre än 22 av 27 poäng framme vid nät, 45 winners/25 oprovocerade misstag, 82 procent vunna poäng bakom förstaserve, 79 procent bakom andraserve och 116-84 i poäng totalt.

Och så får vi då alltså, planenligt, en Stjärnornas krig på fredag. En semifinal med finalförtecken.

I en ”rättvis” värld hade så klart dessa båda giganter gjort upp om titeln på söndag. I stället får vi den riktiga blockbustern redan på fredag, alltså – tack vare ett pillemariskt väsen kallat Slumpen.

* * *

På damsidan gjorde världstrean Victoria Azarenka processen förhållandevis kort mot Maria Kirilenko: 7-6(3), 6-2. Första set tog visserligen en timme och 15 minuter och vi bjöds på totalt sex servegenombrott, men i andra blåstes Kirilenko av banan på drygt en halvtimme.

Azarenka den bättre spelaren genom i stort sett hela matchen, även om Kirilenko gjorde ett förträffligt jobb i framför allt första set.

Maria Sjarapovas seger över forna världsettan Jelena Jankovic var inte lika övertygande. I första set fick hon absolut ingenting att stämma – och det skulle dröja totalt 35 minuter in i matchen förrän hon ens vann sitt första game.

Det ska även sägas att Jankovic gjorde ett fruktansvärt bra första set.

Men i takt med att Sjarapova började hitta både bollträff och matchrytm – efter 20 oprovocerade misstag i första set – kom också missarna från Jankovic. När världstrean sedan blivit ordentligt varm i kläderna var det hon som styrde och ställde, och drev spelet framåt.

Hon är så rysligt giftig när maskineriet tuggar så där obehindrat. Som när hon hade breakboll mot sig i mitten av tredje set – och räddar den med en vansinnig backhanddrive djupt mot baslinjen. Så modigt. Som att det var det enklaste och mest självklara slaget i världen.

0-6, 6-4, 6-3 blev det till slut. Jankovic lyckades helt enkelt inte stå emot när Sjarapovas missiler väl började landa på rätt sida av baslinjen.

Och även på damsidan får vi alltså vår blockbuster-semifinal, mellan Sjarapova och Azarenka.