Första delen i min maffiga genomgång av säsongen 2013 spelare för spelare är avverkad.

Vi går raskt vidare. Nedan följer topp 40-spelarna.

Påminnelse: Notera att siffran anger placering på världsrankningen, det är alltså inte fråga om någon sorts personlig ”Årets bästa spelare”-lista. Pilarna indikerar om säsongen 2013 varit bättre eller sämre (eller lika bra) som 2012.

* * *

40. FLORIAN MAYER

Ålder: 30.
Rankningspoäng: 1,065.
Titlar: 0.
Matchfacit: 29-26.
Bästa Grand Slam-resultat: US Open, 3:e omgången.

2013 har generellt varit ett lite bättre år för Mayer än 2012. I alla fall sett till stabilitet (bortsett från den ganska svaga säsongsinledningen). Inte hamnat i några djupare formsvackor och genomgående bokfört bättre resultat än i fjol (23-26 i matchfacit 2012).

Trots det tappar han 12 placeringar på världsrankningen. Det är ett tecken på den hårdnande konkurrensen inom toppskikten, bland annat. Förra året kunde han så klart stoltsera med en Grand Slam-kvartsfinal (Wimbledon), som ju ger bra klirr i rankningskassan, vilket är en del av förklaringen.

Precis som förra säsongen nådde han ingen ATP-final under 2013, men bärgade en titel i Challenger-sammanhang (Braunschweig). Har dessutom bokfört två semifinaler (Bukarest, Metz) och fyra kvartsfinaler (München, Halle, Hamburg, Shanghai). Helt okej resultat i Masters-turneringarna överlag.

Förra året hade han en semi (Peking) och tre kvartar (Wimbledon, Hamburg, Metz).

Klart godkänt.

* * *

39. JARKKO NIEMINEN

Ålder: 32.
Rankningspoäng: 1,090.
Titlar: 0 (1 final).
Matchfacit: 31-27.
Bästa GS-resultat: Australiska/Franska/US Open, 3:e omg.

Nordens stolthet! Och till er som kallar mig jävig på grund av mina finska rötter: Han har de senaste två åren varit den enda aktiva nordiska spelaren rankad 100 eller bättre. Sug på den ni. Hehe.

Men jaja, nog om det.

Ett hyfsat år för Nieminen. Varken mer eller mindre, och på många sätt en likvärdig säsong i jämförelse med fjolårets (största skillnaden är att han förra året vann en ATP-titel, i Sydney).

Vilket i sig är imponerande. Killen är trots allt 32 bast och konkurrensen har som bekant hårdnat.

Vid sidan av finalen i Düsseldorf (förlust mot Juan Mónaco) vill jag lyfta fram två höjdpunkter under året: Australiska öppna och Monte Carlo Masters.

I Melbourne krigade han sig förbi Tommy Haas i en femsetsrysare i förstarundan (kanske inte en av turneringens mest välspelade matcher, men däremot en av de klart mest underhållande) och pressade sedan fram ännu en femsetare, mot Ivan Dodig.

I Monte Carlo slog han ut Milos Raonic och Juan Martín del Potro back-to-back (båda i två täta tresetare som avgjordes i tiebreak) innan han slutligen föll mot suveränen Novak Djokovic i kvarten (hans första Masters-kvartsfinal sedan Paris Masters 2006, för övrigt).

Tror dock att Challenger-titeln på hemmaplan i Helsingfors kommer högt upp på listan när Jarkko själv summerar sitt 2013. Dels för att han fick revansch efter finalförlusten förra året (mot Lukas Lacko), dels för att han räddade fyra matchbollar mot Jan-Lennard Struff i semifinalen och dels för att han förutom singeltiteln även bärgade dubbeltiteln (i par med Henri ”Henkka” Kontinen).

”Jag tror inte att det någonsin har varit bättre stämning i Talin Tenniskeskus (Talis Tennishall)”, beskriver Nieminen själv den rafflande semifinalen mot Struff. Nieminen avslutar för övrigt säsongen två placeringar högre än 2012 (41).

Inför 2014 riktar Tennisbloggen följande hälsning till Nordens stolthet: Onnea matkaan!

* * *

38. MARCEL GRANOLLERS

Ålder: 27.
Rankningspoäng: 1,110.
Titlar: 1.
Matchfacit: 27-24.
Bästa Grand Slam-resultat: US Open, åttondelsfinal.

Åttondelen i US Open kom som en total överraskning, men så hade han ju också en riktig drömlottning: 256-rankade Jürgen Zopp, 128-rankade Rajeev Ram och 109-rankade Tim Smyzcek (ska noteras att han vände 0-2 i set mot Ram och 1-2 mot både Zopp och Smyzcek), innan det tog stopp mot Djokovic.

I övrigt en helt okej säsong för spanjoren. Inga höga berg men heller inga djupa dalar. Titeln i Kitzbühel (hans första sedan 2011) så klart en fjäder i hatten. Det kan tilläggas att Kitzbühel är en sådan där typisk klämturnering, dessutom på grus, mellan den europeiska grässäsongen och den amerikanska hardcourtdito som de riktigt tuffa spelarna undviker, men en titel är alltid en titel.

Avslutar säsongen inom topp 50 för tredje året i rad – och som världstolva i dubbel, inte att förglömma. Var som bäst världsfyra i den grenen, under några veckor i somras.

Han och landsmannen Marc Lopez är för övrigt världens femte högst rankade dubbelpar. Slog Radek Stepanek/Leander Paes i World Tour Finals men åkte ut i gruppspelsfasen. Nådde semifinal i Australiska öppna, kvartsfinal i Franska öppna och åttondelsfinal i US Open i dubbel, dessutom final i Cincinnati och semifinal i Miami. 31-23 i matchfacit totalt.

Inte fullt så bra som förra året (då han och Lopez vann World Tour Finals, Rome Masters och Gstaad) men har den här säsongen rönt betydligt större framgångar i dubbeln än i singeln, som ni ser.

* * *

37. MARIN CILIC

Ålder: 25.
Rankningspoäng: 1,130.
Titlar: 1 (2 finaler).
Matchfacit: 26-12.
Bästa GS-resultat: Australiska/Franska öppna, 3:e omgången.

En besvärlig säsong för Cilic, om man ska vara diplomatisk. Bärgade visserligen sin nionde titel i karriären i Zagreb och gick till kvartsfinal i Miami (förlust mot Andy Murray i raka set) men hade en spelmässigt tung säsongsinledning.

Lagom till Queen’s Club i London hade han hittat formen igen. Slog ut erkänt skickliga grässpelarna Ivan Dodig, Feliciano Lopez, Tomás Berdych och Lleyton Hewitt på sin väg mot final (där han vann ett set mot Murray men slutligen föll i tre).

Så kom Wimbledon.

Marcos Baghdatis avfärdades enkelt i raka set (6-3, 6-4, 6-4) men inför andra omgången lämnade Cilic oväntat walk over. Anledningen: Knäskada. Ett svepskäl, skulle det visa sig. Efter förlusten mot Dodig i München månadsskiftet april/maj hade Cilic nämligen testats positivt för dopning.

Efter avslutad utredning meddelades kroaten under pågående Wimbledon, och han tog då beslutet att skylla sin kommande frånvaro på skada (vilket är moraliskt fel men inte otillåtet enligt reglerna).

Enligt den ursprungliga domen var Cilic avstängd till den 1 februari 2014 och förlorade alla sina rankningspoäng från München och framåt, men i oktober kortades straffet till fyra månader av Idrottens skiljedomstol – som också beslutade att han återigen får tillgodoräkna sig de rankningspoäng han berövats (vilket är anledningen till att han avslutar året så pass högt på världsrankningen). Detta för att skiljedomstolen ansåg att Cilic inte medvetet intagit den otillåtna substansen nikethamide.

Cilic gjorde i slutet av oktober således comeback i Paris, där han slog Igor Sijsling i sin öppningsmatch men föll mot världsfemman Juan Martín del Potro i andra omgången.

Med detta sagt går det inte att fastslå annat än att 2013 är ett år som Cilic nog gärna vill stryka ett streck över.

* * *

36. JANKO TIPSAREVIC

Ålder: 29.
Rankningspoäng: 1,130.
Titlar: 1.
Matchfacit: 20-24.
Bästa GS-resultat: Australiska/US Open, åttondelsfinal.

Vi var nog ganska många som förutspådde Tipsarevics fall from grace inför säsongen. Personligen blev jag ibland kritiserad för att jag vid ett antal tillfällen under förra året menade att serben var rankad inom topp 10 på lånad tid, men jag stod på mig och tiden gav mig rätt.

Han inledde året som världsnia och hade varit en topp 10-spelare i 70 raka veckor när sviten bröts första gången, efter Madrid Masters i maj. Han var världstia ytterligare en vecka i maj, men trillade ur på nytt – och återhämtade sig aldrig. I stället började hans tillkortakommanden på banan avspeglas på världsrankningen (som ju är baserad på de senaste 52 veckornas resultat).

Spelmässigt inleddes raset redan efter titeln i Chennai och åttondelsfinalen i Melbourne (där han avbröt matchen mot Nicolás Almagro på grund av skada). Mellan Australiska öppna och US Open hade han svaga 8-16 i matchfacit. Gjorde en bra turnering på Flushing Meadows, mycket tack vare sin höga seedning och därmed enkla lottning, men avslutade året med 2-6 i matchfacit och drog sig ur Davis Cup-finalen mot Tjeckien på grund av skada.

Ett katastrofalt år? Nja. Riktigt dåligt är det ju. Går inte att säga annat. Men det kom knappast som en blixt från klar himmel, och det kunde varit betydligt värre. Själv trodde jag att han skulle kunna hålla sig inom topp 20, det tycker jag att han borde ha mäktat med under 2013.

Att han nu avslutar året utanför topp 30 får väl därför anses anmärkningsvärt, men jag kan inte påstå att jag är förvånad. Hamnar man i en sån här negativ spiral som Tipsarevic gjort är det lätt hänt att allt bara rinner iväg, och han spelade verkligen med noll självförtroende under större delen av året.

Gör han bara en ordentlig omstart nu under säsongsuppehållet så tycker jag att han borde kunna kräla upp mot 20-strecket igen under 2014.

* * *

35. JULIEN BENNETEAU

Ålder: 32.
Rankningspoäng: 1,160.
Titlar: 0 (2 finaler; 2 titlar i dubbel).
Matchfacit: 27-25.
Bästa GS-resultat: Australiska/Franska/US Open, 3:e omg.

Han tragglar vidare, den gode Benneteau – trots nio raka finalförluster under karriären. Två av dem i år (Rotterdam, Kuala Lumpur). Det här är alltså sjätte året i rad han går till final – och förlorar – i minst en turnering.

Det är också sjätte året i rad han avslutar året runt 50-strecket på världsrankningen, vilket är lite mer smickrande för den snart 32-årige fransmannen. Sätter punkt för 2013 på exakt samma placering som förra året, för övrigt.

Trots att han verkligen borde ha vunnit en av sina två finaler (den mot Joao Sousa i Kuala Lumpur) så har Benneteau tillryggalagt en med sina mått mätt bra säsong. Han är som bekant en knepig motståndare som seedade spelare helst slipper möta och har fått en del tunga skalper med sig under året – inte minst mot dåvarande världstvåan Roger Federer i Rotterdam och världstian Stanislas Wawrinka i Kuala Lumpur.

Hade en formsvacka under våren, men inte värre än att skadan kunde repareras under sommar och höst. Har på det hela taget presterat tillräckligt jämnt för att inte tappa mark på rankningen och dessutom bärgat två titlar i dubbel (Monte Carlo och Washington, båda i par med svenske Robert Lindstedts ex-kompanjon Nenad Zimonjic).

* * *

34. JEREMY CHARDY

Ålder: 26.
Rankningspoäng: 1,175.
Titlar: 0.
Matchfacit: 22-25.
Bästa Grand Slam-resultat: Australiska öppna, kvartsfinal.

Har etablerat sig i topp 50-skiktet och är ibland oberäknelig, på ett positivt sätt. Han är liksom inte en briljant tennisspelare, men har vad som krävs för att skrälla emellanåt. Inte helt olikt landsmannen Benneteau som huserar i samma segment av världsrankningen, alltså.

Fick en flygande start på året när han slog ut dåvarande världssjuan del Potro redan i tredje omgången i Australiska öppna. Följde upp den skrällen med en behärskad seger över Andreas Seppi innan han föll platt mot Andy Murray i kvartsfinalen.

Gjorde hur som helst en riktigt bra turnering i Melbourne. Det kändes då som att det kanske bara var ett i raden av underverk från fransmannens racket (det var trots allt knappt ett halvår efter skrällen mot Murray i Cincinnati 2012, där han för övrigt slog ut Andy Roddick i första omgången), men det lossnade aldrig för Chardy efter den där drömstarten.

Semifinal i Vina del Mar är ju inte så mycket att skryta om och det skulle dröja till Rome Masters i maj innan han återigen vann mer än en match per turnering.

Mitt bästa minne av Chardy säsongen 2013 är hans match mot Ernests Gulbis i förstarundan i Stockholm Open i oktober. Väldigt heta känslor i den matchen, som gick hela vägen till ett avgörande tiebreak i tredje set (som Gulbis vann med 7-3).

* * *

33. IVAN DODIG

Ålder: 28.
Rankningspoäng: 1,190.
Titlar: 0 (1 i dubbel).
Matchfacit: 33-27.
Bästa Grand Slam-resultat: Wimbledon, åttondelsfinal.

En fantastisk säsong för Dodig. Slog sig in på topp 50 under 2011 men hade en ganska tung säsong förra året. Inledde därför 2013 på plats 74 på världsrankningen.

Fick en flygande start på året och tog sig för första gången i karriären vidare till tredje omgången i Australiska öppna. Nötte därefter på under vinter och vår med en semifinal i München som höjdpunkt.

När sedan sommaren och grässäsongen kom, då blommade Dodig ut i sin fulla prakt. Han är en skicklig grässpelare, kroaten – vilket han inte minst visade prov på under Eastbourne (semifinal) och Wimbledon (åttondelsfinal).

Det jag själv minns bäst från hans sommarsuccé är hans öppningsmatch i Queen’s Club Championships, mot då 215-rankade James Ward. En match som avgjordes i tre raka tiebreak och där Dodig räddade två matchbollar – både i Wards serve. Britten lyckades för övrigt med konststycket att bli bruten när han skulle serva hem setet i samtliga tre set.

Det som varit mest imponerande under 2013 är Dodigs stabilitet. Han har liksom presterat väldigt jämnt under säsongen, praktiskt taget helt utan dippar, kryddat med några toppar. Hans längsta förlustsvit stannade vid tre raka nederlag (tredjerundan i Australiska öppna + två Davis Cup-singlar mot Italien), vilket ju inte är så mycket att tjafsa om.

Har dessutom tagit stormsteg i dubbeln, med finalen i Wimbledon som absoluta höjdpunkt (förlust mot bröderna Mike och Bob Bryan), och kvalificerade sig till World Tour Finals tillsammans med Marcelo Melo. Avslutar året som världssjua i dubbel.

Var som bäst rankad 29 i singel (i oktober). Blott andra gången i karriären han avslutar en säsong inom topp 40 (första gången var 2011).

* * *

32. VASEK POSPISIL

Ålder: 23.
Rankningspoäng: 1,219.
Titlar: 0.
Matchfacit: 17-18.
Bästa Grand Slam-resultat: Wimbledon, 2:a omgången.

Genombrottsår för Pospisil – väldigt oväntat. 23-åringen slog sig in på topp 100 för första gången i karriären i april 2012 men inledde årets säsong rankad 125.

Började klättra redan under vintern och våren, men den stora islossningen kom först i somras. Det hela började i Bogota i juni, där han tog sig till sin första ATP-semifinal i karriären. Inget vidare starkt startfält där, men prestationen gav honom vind i seglen och veckan därpå bärgade han säsongens andra Challenger-buckla på hemmaplan i Vancouver.

Därefter följde en helt osannolik succé i Montréal. John Isner, Radek Stepanek, Tomás Berdych och Nikolaj Davydenko (gav upp efter tre game på grund av skada) föll alla offer för Pospisils formtopp. Han vann sedan ett set mot landsmannen Milos Raonic i semifinalen, men föll i avgörande tiebreak.

Hade en helt okej höst efter succén på hemmaplan och gick till semifinal i Basel (förlust mot Roger Federer).

Inför 2013 var plats 85 hans toppnotering på världsrankningen, och det åstadkom han så sent som i juli förra året. Kurvan pekar brant uppåt, med andra ord. Det ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma under 2014.

Personligen tror jag att det finns risk för att han tappat placeringar när säsongen summeras om ett år eftersom det inte är lika lätt att upprepa den sortens sensation hans varade för i Cincinnati, men under vintern och våren har han ju onekligen en god chans att fortsätta klättra.

* * *

31. GAËL MONFILS

Ålder: 27.
Rankningspoäng: 1,230.
Titlar: 0 (2 finaler).
Matchfacit: 33-22.
Bästa GS-resultat: Australiska/Franska öppna, 3:e omgången.

Ett betydligt bättre år än 2012, men det är inte särskilt konstigt – Monfils fick ju i princip hela förra säsongen spolierad på grund av skador.

I år har han varit i stort sett helt skadefri, men hans brist på fysisk uthållighet har kostat honom en hel del matcher – och rankningsplaceringar.

Han inledde året på plats 77 på världsrankningen. Att ha klättrat 46 placeringar vid årets slut, dessutom efter att som lägst varit rankad 119 (i maj), är givetvis ett styrkebesked. Vägen tillbaka kan som bekant vara väldigt lång, krokig och tuff efter så omfattande skadeproblem (fråga del Potro, till exempel).

Personligen har jag dock en gnagande känsla av att han borde ha kunnat prestera lite bättre generellt och klättrat några rankningsplaceringar till. Spelet finns ju där – det är bara fysiken som saknas. Han avbröt faktiskt bara två matcher under året, men det var tydligt att bränslet tog slut i betydligt fler än så.

Nåväl. När hans 2013 ska summeras är det två turneringar som dröjer sig kvar på näthinnan: Franska öppna och Shanghai Masters.

På Roland Garros skrällslog han dåvarande världssexan Tomás Berdych i första omgången och avfärdade pånyttfödde Ernests Gulbis, innan han föll mot Tommy Robredo i en femsetsrysare (Monfils ledde med 2-0 i set i den matchen).

I Shanghai var han spelmässigt överlägsen Roger Federer i åttondelsfinalen, men var sin vana trogen på vippen att sumpa den matchen. Vann till slut i en tresetare (6-4, 6-7, 6-3). Pressade sedan titelförsvararen Novak Djokovic till tre set i kvarten.

Det ska nog mycket till för att Monfils ska slå sig in på topp 10 igen, men det han visat upp under 2013 har bådat gott. Förhoppningsvis fortsätter resultaten komma även under 2014.