Fyra skrällfyllda tävlingsdagar är undanstökade.

Och vi har mycket härlig Grand Slam-tennis framför oss.

Låt oss ta en titt vad dagens buffé bjuder på.

Men först några rader om gårdagen, förstås. Turneringens överlägset största skräll svarade 20-åriga, 35-rankade Garbine Muguruza för, när hon utklassade regerande mästaren Serena Williams i raka set: 6-2, 6-2.

Att Muguruza har hög kapacitet visste vi redan, men att hon skulle slå ut Williams ur Franska öppna var det nog få som förutsåg. Knappt ens hon själv.

– Det är en dröm, självklart. Sedan jag var barn har jag alltid tänkt att ”åh, jag vill spela mot Serena på centre court”, och i dag var dagen. Jag tyckte att jag skötte mig väldigt bra, säger hon efter chocksegern.

Och ja, det gjorde hon förstås. Men vad gjorde Williams?

Well, hon ställde ut sina suveräna skor på banan. De hade uppenbarligen ingen lust att göra allt jobb åt henne. Så enkelt är det egentligen. Ja, Muguruza spelade aggressivt och i väldigt högt tempo, men det finns det fler som gör mot Williams utan att lyckas. De oprovocerade misstagen stod som spön i backen. Mentalt vad hon någon annanstans, helt enkelt.

”Någon borde tala om för henne att hon inte riskerar att möta Venus” (som fick pisk av 56-rankade Anna Schmiedlova strax innan syrrans magplask), som någon skrev på Twitter.

* * *

Desto häftigare, rent spelmässigt, var det att se svenskhoppet Johanna Larssons slitseger mot 12:e-seedade Flavia Pennetta.

Hon spelade ju riktigt bra i första set, Larsson – men när läget väl kom darrade hon som ett asplöv. 5-4, 30-0 i egen serve blev 5-7 och underläge med 1-0 i set. Ingen överdrift att säga att den enkla missen vid 30-0 i det gamet blev avgörande. Gav Pennetta energi och sådde ett frö av tvivel hos Larsson. Inte lätt att resa sig efter något sådant.

Och till en början såg det inte heller ut som att hon skulle lyckas göra det. Hon hamnade i bakvattnet direkt och befann sig snart i ett 3-0-underläge med dubbla break. Såg ut som att hon redan packat väskorna mentalt.

Men så bet hon ihop och tog tillvara på några missar från Pennetta, när italienaren tycktes slappna av med sin trygga ledning. Fyra game senare stod det 4-3 och så småningom kunde Larsson gneta till sig andra set via 6-4.

Oerhört starkt att komma tillbaka från det underläget. Pennetta var verkligen överlägsen från slutet av första set och fram till 3-0. Pressade svensken långt bakom baslinjen och följde upp med stoppbollar.

Men det märktes också att hon blev trött. Genom att hålla duellerna vid liv lyckades Larsson nöta ner henne, och i avgörande set var det svensken som dikterade villkoren fullständigt. Då räckte inte Pennettas spelsinne (oj så bra hon läste Larsson i ett och ett halvt set).

Gillar faktiskt Larssons positionering i banan. Många klagar på att hon står för långt bakom baslinjen, men det finns det fler som gör (en viss Rafael Nadal, till exempel). Eftersom hon är snabb som en vessla ger det henne mer tid att springa ikapp bollarna och hålla duellerna vid liv. Hon väntade sedan på rätt läge och jobbade sig inåt i banan. Det var just det jag gillade, avvägningen. Nej, man kan inte simma tre meter bakom baslinjen en hel match – men man kan göra det i perioder, och kliva fram när tillfälle ges. Problemet många gånger var att hon inte alltid litade på sin backhand utan klev ofta runt och slog en rak inside out-forehand i backhandrutan, vilket öppnade enorma ytor i banon som Pennetta kunde exploatera.

Hur som helst: Det där att det generellt anses passivt att spela från långt bak i banan, det är ju väldigt överdrivet. Måste prata mer om det vid tillfälle.

Hon fick hur som helst ordning på allt det där och bärgade gnetsegern: 5-7, 6-4, 6-2.

Johanna Larsson därmed klar för tredjerundan i en Grand Slam-turnering för första gången i karriären. Mycket imponerande. Dessutom inga dussinspelare hon slagit. Nu hade visserligen Maria Kirilenko spelat blott tre matcher i år inför förstarundan och var egentligen inte i spelbart skick, men ändå. Starkt.

* * *

På herrsidan hände egentligen ingenting anmärkningsvärt. Alexandr Dolgopolov förlorade trots 2-0 i set mot Marcel Granollers, men han blev enligt egen uppgift skadad i fjärde set.

Mikhail Juzjnyj gjorde en rätt så dålig match mot Radek Stepanek. 6-0, 6-3, 3-6, 6-4 till tjecken.

Novak Djokovic körde över Jeremy Chardy: 6-1, 6-4, 6-2.

Diego Sebastian Schwartzman stod upp riktigt bra mot Roger Federer, men föll likväl i raka set: 6-3, 6-4, 6-4. Tyckte inte Federer såg särskilt pigg alls ut i den matchen. Känns inte som något oroväckande. Inte ovanligt att han ser lite trög ut inledningsvis i Grand Slam-turneringar. Dessutom hade han ju inga bekymmer mot Schwartzman, som trots allt gjorde en bra match.

Med det sagt går vi raskt vidare till dagens smörgåsbord:

* * *

RAFAEL NADAL – DOMINIC THIEM

Nadal slaktade ju Robby Ginepri i sin öppningsmatch (6-0, 6-3, 6-0).  På papperet en relativt enkel match för honom. I verkligheten? Thiem kommer att kunna stå upp bra mot Nadal. Under hela våren har han faktiskt inte förlorat en enda match utan att ta set (under året totalt sett är det bara Peter Gojowczyk i Doha, Julien Benneteau i Indian Wells och Tommy Robredo i Miami som slagit honom i raka, men samtliga matcher var tajta).

På ett teoretiskt plan är ju det här en sådan där match där underdogen, Thiem, kan gå för fullt och spela helt utan press. När underdogen dessutom har så pass hög kapacitet, ja då kan det plötsligt bli intressant. Nu lär visserligen Nadal reda ut det här, men jag tror inte att det blir en kross.

* * *

ANA IVANOVIC – ELINA SVITOLINI

3-0 i inbördes möten för Ivanovic, men det blev en tajt tresetare sist de möttes, i Indian Wells. Svitolina gjorde dessutom en rätt bra turnering i Nürnberg förra veckan (föll i semifinalen mot formstarka Karolina Pliskova). Kan säkert plocka ett set om Ivanovic vaknat på fel sida, men stalltipset är ändå att forna världsettan förhindrar en ny skräll.

* * *

RICHARD GASQUET – CARLOS BERLOCQ

Gasquet körde visserligen över Bernard Tomic i raka set i sin öppningsmatch, men Tomic såg ju ut att ha gett upp redan innan matchen drog i gång. Fortfarande lite frågetecken kring Gasquets fysiska status, och då kan ju en spelare som Berlocq ställa till besvär. Berlocq kommer sin vana trogen sannolikt att mota boll och tvinga fram misstag. Och ju längre duellerna blir, desto mer missgynnar det Gasquet. Om fransmannen är fit for fight ska han så klart vinna det här, men skrällvarning utfärdas.

* * *

PETRA KVITOVÁ – MARINA ERAKOVIC

Erakovic är inte i jättebra form och har haft vissa skadebekymmer i år, men hon har ställt till det för toppspelare förr. Såvida inte Kvitová bjuder på en typisk härdsmälta ska hon dock vinna förhållandevis enkelt.

* * *

ANDY MURRAY – MARINKO MATOSEVIC

Matosevic vann sin första Grand Slam-match någonsin för ett par dagar sedan, mot Dustin Brown. 0-12 hade han i GS-facit inför den matchen. Stabil topp 100-spelare, men har inte kapacitet att störa Murray. Borde bli seger i raka set för skotten, om han inte somnar någonstans i mitten (som mot Andrej Golubev i 1R).

* * *

SIMONA HALEP – HEATHER WATSON

Tungt år för Watson. Har kvalat in till en drös WTA-turneringar men torskat i tre förstarundor (till och med i förstarundan till kvalet i Acapulco). Varit nere och spelat på ITF-nivå sedan slutet av 2013, vilket nog var helt rätt beslut. Tror inte att hon kan störa Halep här.

* * *

FABIO FOGNINI – THOMAZ BELLUCCI

Bellucci står i nästan 5,00 gånger pengarna. Inte så jättekonstigt kanske, med tanke på att Fognini ligger nästan 100 placeringar över honom på världsrankningen och dessutom mosade honom i München. Tycker ändå att oddset känns lite högt. Fognini är som bekant en av världens mest lynniga spelare, och Bellucci är på intet sätt oäven. Att han ligger så lågt på rankningen har andra orsaker. Tycker det finns viss skrällpotential här.

* * *

JACK SOCK – STEVE JOHNSON

Johnson krånglade sig vidare efter 2-0-underläge i set mot hemmafavoriten Laurent Lokoli. Sock åkte räkmacka till 2R efter att Nicolás Almagro tvingades avbryta deras öppningsmatch på grund av skada. På förhand känns det hugget som stucket vem som vinner. Johnson har tagit stora kliv framåt i år och gått om Sock på rankningen (Johnson 65, Sock 75). Jämnt i inbördes möten, 2-2 (Challengers inkluderat). Sock vann deras hittills enda ATP-möte, i Atlanta 2012.

Spelmässigt påminner de ganska mycket om varandra. Typiskt ”transatlantiska” spelare med emfas på serve, forehand och överlag tunga grundslag.

Frågan är vem som missgynnas mest på grus? Inget favoritunderlag för någon av dem. Sock är generellt lite snabbare än Johnson, men Johnson är nog i bättre form rent fysiskt. Orkade ju kämpa sig igenom den där femsetaren mot Lokoli, medan Sock inte direkt är känd för sitt hårda slit i gymmet.

Äh, skitsvårt att tippa en segrare här. Jag har en känsla av att det blir Sock, men tycker ändå att det ska vara ett svagt övertag för Johnson.

* * *

ANDREAS SEPPI – JUAN MÓNACO

Med tanke på Mónacos dåliga form det senaste året tycker jag att Seppi ska ha en riktigt god chans att ”skrälla” här. Vet inte riktigt varför Mónaco är favorit hos oddssättarna ens. Seppi gjorde trots allt en bra match mot Santiago Giraldo i förstarundan. 2-1 i inbördes möten till Mónaco, men 1-1 på grus. Seppi vann i raka set i Hamburg 2008, Mónaco i tre i Rom 2011. Kan hur som helst bli en underhållande match. Seppi har inga problem med att spela i högt tempo. Inte alls osannolikt att han försöker få formsvaga Mónaco att slå bort sig.

* * *

Alla gårdagens resultat hittar ni här