Hua.

Den sanslösa drabbningen mellan Novak Djokovic och Stanislas Wawrinka står över allt annat som hänt i dag. Bortsett från att Wawrinka närmade sig skrällterritorium hände ingenting uppseendeväckande under denna matchdag.

Förutom att Angelique Kerber torskade i raka set mot Ekaterina Makarova: 7-5, 6-4. Det hade jag verkligen inte väntat mig, men enligt världsfemman själv har hon haft ont i ryggen i flera dagar och befarar skada. Tråkigt att hon åkt ur Australiska öppna, hur som helst.

Och så tvingades Janko Tipsarevic avbryta matchen mot Nicolás Almagro vid ställning 6-2, 5-1 till spanjoren på grund av skada. Gjorde sig tydligen illa i foten vid ställning 4-2 i första set.

– Jag vet inte hur jag lyckades göra det men jag sabbade min vänstra häl helt och hållet. Jag har inte varit hos läkare än, och jag vet inte vad han kommer att säga, förklarar världsnian efter matchen.

Annars, inga konstigheter: Maria Sjarapova tappade bara ett game mot Kirsten Flipkens (6-1, 6-0), Agnieszka Radwanska körde över Ana Ivanovic (6-2, 6-4) och Li Na slog Julia Görges i raka set (7-6, 6-1).

På herrsidan blåste David Ferrer japanen Kei Nishikori av banan (6-2, 6-1, 6-4) och Tomás Berdych besegrade Kevin Anderson utan större bekymmer (6-3, 6-2, 7-6).

Redan i morgon är det dags för nya åttondelsfinaler. Låt oss gå igenom dem, för skojs skull:

Milos Raonic (15) – √ Roger Federer (2)
Dagens klart mest sevärda match. Efter Djokovics och Wawrinkas galna holmgång tänker jag inte använda uttryck som ”turneringens potentiellt bästa”, men det här är en klart intressant match.

Väldigt mycket talar givetvis emot en skräll här: Federers makalösa kvartsfinalsvit i Grand Slam-sammanhang (34 raka), hans magiska formtopp i Melbourne, hans speltekniska överlägsenhet och det faktum att han vunnit deras tre tidigare möten. Samtliga visserligen på håret, men det ger så klart ett visst psykologiskt övertag.

Detta är ändå en match som passar schweizaren ytterst dåligt. Raonics serve är inte att leka med, och eftersom Federer inte är tourens starkaste returtagare tenderar hans matcher mot mammutservare ofta att gå till tiebreak – och som vi alla vet kan tiebreak vara något av ett lotteri.

Samtidigt kan 22-åringen bevisligen hota Federer i hans serve, särskilt om världstvåan tappar fokus och missar förstaservarna, vilket händer lite titt som tätt nu för tiden.

Att döma av det jag sett av dessa båda herrar hittills tror jag ändå att det ska ofantligt mycket till för att Raonic ska kunna störa Federer tillräckligt mycket (och länge) för att mäkta med en skräll. Det är trots allt Grand Slam och bäst av fem set vi snackar om här. Precis allt måste liksom stämma för kanadensaren, han måste hålla sina oprovocerade misstag på ett absolut minimum och dessutom vara rysligt aggressiv i Federers serve.

Sviktar han minsta lilla i egen serve är loppet kört. Ja, så känns det på förhand.

Jag vill inte påstå att det är helt omöjligt för Raonic att vinna den här matchen, men jag tror inte att han är mogen uppgiften än.

√ Serena Williams (3) – Maria Kirilenko (15)
En av få kvarvarande spelare som kan irritera Serena en smula. Dock inte tillräckligt för att mäkta med mer än att plocka ett game eller två. I stället får hon gestalta en enkel biljett till kvartsfinalen för Serena.

√ Jo-Wilfried Tsonga (8) – Richard Gasquet (10)
Personligen ser jag den här matchen som den mest intressanta vid sidan av Federer-Raonic. Rent spelmässigt har den här matchen potential att bli både svängig och underhållande, eftersom de är så olika spelartyper:

Gasquet har visserligen goda offensiva kvaliteter men håller sig mest en bit bakom baslinjen, där han liksom suger ut allt tempo ur bollen och sedan skickar över hårt toppade loopar för motståndaren att hantera.

Tsonga är en offensivt kraftfull spelare, vars fundament vilar på en tung serve, aggressiva grundslag och nätruscher.

Det som gör den här matchen extra intressant är att Gasquet har återvänt efter sin ökenvandring de senaste åren. Den förbättrade fysiken tycks ha gett honom ett starkare psyke som bonus – något han visade mot Nikolaj Davydenko i finalen i Doha.

Tsonga? Tja, han är ju inte känd för sin mentala stabilitet på banan, om man säger så. Vid det här laget har jag tappat räkningen på hur många gånger han sjabblat bort en seger. Hände så sent som i höstas, mot Tomás Berdych i Stockholm Open-finalen.

Det kan möjligen bli avgörande. För det spelar ingen roll hur överlägsen Tsonga är – kommer det en mental dipp har Gasquet numera tålamodet och den fysiska/mentala styrkan att utnyttja den.

Svårt ändå att inte se Tsonga som favorit, särskilt inte med tanke på att underlaget passar honom bra. Hoppas så klart på en riktigt tät match, men det kan snabbt rinna iväg. Och i så fall tror jag att det rinner iväg till Tsongas fördel.

Bojana Jovanovski (56) – √ Sloane Stephens (25)
Två unga framtidsnamn på varsin sida av nätet. Känns upplägget igen? Ja, vi såg det ju senast i lördags, när Stephens utmanövrerade Laura Robson i raka set.

Kan man vänta sig en liknande matchbild i morgon?

Ja och nej. Ja för att denna trio framtidsspelare är ungefär samma spelartyp och nej för att Jovanovski har bättre förutsättningar än Robson hade (Robson spelade som bekant en maratonmatch mot Petra Kvitová i andra omgången – de timmarna på banan gjorde sig påminda i mötet mot Stephens).

Sloane Stephens har visserligen sett snudd på orubblig ut, men även Jovanovski har imponerat och sluggat sig vidare utan att tappa set.

På det hela taget tycker jag att Stephens är den bättre spelaren och därför borde vinna. Hon svajade stundtals mot Robson, men höll ihop både sitt spel och sina nerver.

Däremot tror jag inte att hon klarar sig helt oskadd ur den här sluggerfesten. Kanske tappar hon till och med set.

√ Caroline Wozniacki – Svetlana Kuznetsova: Wozniacki är taggad och hämndlysten efter tresetsförlusten i Sydney.

√ Victoria Azarenka – Elena Veznina: Fick visserligen ordentlig skrämselhicka mot Jamie Hampton innan hon blev skadad, men det har hon redan skakat av sig. Seger i raka set.

√ Andy Murray – Gilles Simon: All heder åt Simon, som kämpade heroiskt mot Gaël Monfils i tredjerundan. Här tar det dock stopp, och det obarmhärtigt. Simon har ingenting i sin repertoar som kan störa Murray ens det minsta lilla. Särskilt inte i det skick han säkerligen kommer är i efter maratonmatchen mot Monfils.

√ Jeremy Chardy – Andreas Seppi: En match som känns lite som ett lotteri. Seppi knapp favorit, men efter matchen mot Juan Martín del Potro vill jag gärna se honom i kvartsfinalen. Och jag tror faktiskt att han tar sig dit. Blir förmodligen jämnt, dock.

Åttondelsfinaler!

Det är nu turneringen kommer i gång på allvar. Agnarna har skiljts från vetet och snart är det bara de åtta klart bästa spelarna som kvarstår.

Så, låt oss ta en titt på vad söndagen har att erbjuda i matchväg:

√ David Ferrer (5) – Kei Nishikori (18)
Har potential att bli turneringens bästa match (och är på förhand den mest intressanta av söndagens åttondelar), men jag tror tyvärr inte att det blir så. Ferrer är helt enkelt för bra. Han avfärdade en vilt sluggande Marcos Baghdatis enkelt och har prickat in en rejäl formtopp i Melbourne.

Spanjorens och japanens tre tidigare möten har varit jämna historier, och jag tror kanske inte att Ferrer direkt krossar Nishikori. Jag kan bara inte riktigt se att Nishikori i nuvarande form rår på honom.

Hoppas hur som helst på en riktigt välspelad match. Jäkligt trist att den ska gå mitt i natten, bara…

√ Angelique Kerber (5) – Ekaterina Makarova (19)
Möttes tre gånger under 2012 (Eastbourne, Montréal, Wimbledon), Kerber vann samtliga i raka set. Mycket talar för en repris i Melbourne. Tycker Kerber sett precis så stabil ut som jag väntat mig.

Makarova har hittills haft en ganska behaglig resa och bara satts på prov av Marion Bartoli. Det klarade hon.

Kerber är dock en helt annan femma. Makarova trivs visserligen i Australiska öppna (chockbesegrade Serena Williams i raka set förra året), men hon måste spela oerhört aggressivt och med ytterst små marginaler för att inte låta Kerber förvandla matchen till en gnuggande baslinjestrid. En sådan vinner nämligen världsfemman alla dagar i veckan.

Om inte Makarova har en förträfflig dag på jobbet tror jag Kerber fixar det här i två hyfsat jämna set.

Nicolás Almagro (11) – √ Janko Tipsarevic (9)
Okej, man kan visserligen ha invändningar mot att en världsnia tappar 2-0-ledning i set mot en kvalspelare och sedan pressas till fem set igen i nästkommande match, men faktum är att Tipsarevic har imponerat i Melbourne så här långt.

Han klev in i turneringen med grym form och har vässat den ytterligare under resans gång. Den knepiga tredjeomgången mot Julien Benneteau var dessutom nyttig, eftersom fransmannen tvingade världsnian att testa fler delar av sitt register än exempelvis Ricardas Berankis.

Tipsy har bara mött Almagro en gång tidigare, och den gången blev det förlust i raka set. Det var dock på gruset i Franska öppna, spanjorens favoritunderlag, så det här kommer med andra ord att bli en helt annan match.

Serbens fördel ligger i serven. Inte för att den är bättre än spanjorens (världselvan har en av tourens mest underskattade), utan för att han är en mycket bättre returtagare. Hittar han bara stabiliteten i sin egen serve är därför sannolikheten för att han bryter Almagro större än att Almagro bryter honom. Enkel matematik.

Det som talar för Almagro är att underlaget (som är något snabbare än vanligt) hittills belönat offensiva spelare. Hans offensiv är som bekant giftigare än Tipsarevics. Det krävs dock att man spelar på hög nivå för att lyckas slå igenom serben under en hel match, och den mentala biten är ytterligare en av Almagros svagheter. Har svårt att hålla fokus uppe, helt enkelt.

Det blir en klassisk kamp mellan attack och försvar, och jag tror att den mer defensive Tipsarevic går segrande ur striden.

Kirsten Flipkens (43) – √ Maria Sjarapova (2)
Sjarapova vann 28 raka game innan Venus Williams slutligen satte punkt för den makalösa sviten. På tre matcher har världstvåan således smått omänskliga 36-4 i gamefacit så här långt.

Kirsten Flipkens har aldrig tagit set mot Sjarapova.

Vad som talar för att hon gör det nu?

Absolut ingenting.

Kevin Anderson (31) – √ Tomás Berdych (6)
Kevin Anderson har verkligen imponerat hittills, särskilt i matchen mot Fernando Verdasco. Men räcker den fina formen för att fälla Berdych?

Nej, inte på rak arm. Det kommer förmodligen att bli en ganska enformig match. Båda spelar gärna flackt och har främsta vapnen i serve och forehand.

Berdych är dock överlag en mycket bättre försvarsspelare, och på alla plan där de påminner om varandra är Berdych helt enkelt vassare. Blir säkert en jämn match, som deras fyra tidigare möten (4-0 i inbördes för Berdych), men världssexan står som segrare efter fyra eller fem set.

√ Li Na (6) – Julia Görges (18)
Två ojämna spelare. Li Na har en sällsynt förmåga att klappa ihop i viktiga lägen, särskilt när hon börjar närma sig seger. Görges blandar och ger, och var väldigt oförutsägbar under i stort sett hela 2012. Kan smälla till med chockskrällar ibland (som mot Agnieszka Radwanska i första omgången i London-OS förra året) men väger oftast lätt mot topp 10-spelare.

Li Na har sett stark ut i Australiska öppna hittills och tagit sig till åttondelen utan att tappa set, medan Görges pressats till tre set i två av sina matcher. Om bara Li Na lyckas hålla nerverna i styr ska hon så klart vinna den här matchen.

√ Novak Djokovic (1) – Stanislas Wawrinka (17)
Novak Djokovic har tio raka segrar över Stanislas Wawrinka. Sist schweizaren tog ett set mot serben var i Basel 2009. Sist han vann en match var i Wien 2006.

För att strö lite extra salt i såren är Djokovic dessutom i brutalt bra form och har i princip pulvriserat allt motstånd hittills.

Allt annat än seger i raka set för superserben är därför en smärre sensation. Särskilt med tanke på att det spel som Wawrinka allra helst spelar (går i princip ut på att jaga motståndaren från hörn till hörn med offensiva grundslag och hitta lägen att slå winners) passar sig särdeles illa mot just Djokovic.

Ana Ivanovic (13) – √ Agnieszka Radwanska (4)
Okej, vi hoppar över alla klyschor om att Radwanska är ett mobilt bollplank och en damernas David Ferrer, etcetera, för att så att säga cut to the chase: Radwanskas vapen är mer effektiva än Ivanovics.

För att forna världsettan ska kunna vinna måste hon ha grym längd på sina grundslag och hålla duellerna korta för att på så vis hindra Radwanska från att slita sönder hennes matchrytm.

Vilket inte låter sig göras så lätt mot en så pass snabb och träffsäker försvarsspecialist som Radwanska. Särskilt inte som Ivanovic dessutom har en tendens att kollapsa mentalt när det egna spelet inte är hundraprocentigt.

Världsfyran behöver alltså i princip bara störa Ivanovic tillräckligt mycket för att skapa osäkerhet och segern är hennes. Lätt som en plätt.

Ivanovics tre segrar över Radwanska har visserligen kommit på hardcourt, men senast hon slog henne var för nästan fem år sedan. Lägg till Radwanskas obesegrade svit – tolv raka matcher, alla utan att tappa set – och situationen blir genast ännu mörkare för Ivanovic.

De första tredjerundorna är överstökade. Ingen av matcherna jag såg kommer väl att gå till historien som turneringens mest bländande, men visst bjöds vi på bra tennis.

Matchen mellan Kevin Anderson och Fernando Verdasco var exempelvis härlig förmiddagsunderhållning. Det var lätt att imponeras av Anderson, som är i ett litet stim just nu efter framgångarna i säsongsinledningen. Att han har en tung serve och giftig offensiv visste vi redan, men mot spanjoren försvarade han sig dessutom riktigt bra. Vann en hel del poäng på sin raka backhand som svar på Verdascos cross court-forehand.

Samtidigt var spanjoren inte tillräckligt resolut i sitt spel, bjöd bort för många enkla poäng i egen serve och kunde inte hålla samma nivå genom hela matchen. I fjärde sets tiebreak – vid ledning 2-1 i set och ett minibreak upp – klappade han ihop, slarvade bort sina chanser och förlorade setet.

Han inledde sedan avgörande set stabilt, höll sin serve enkelt och naggade ständigt på Andersons serve.

Men så kom en ny koncentrationsdipp vid ställning 3-2 till Anderson, som sydafrikanen förvaltade på bästa sätt – och tre game senare var Verdasco utslagen ur turneringen: 4-6, 6-3, 4-6, 7-6(4), 6-4.

Lite överraskande att Anderson spelar så bra, men är inte särskilt förvånad över Verdascos genomklappning. Man kommer oftast långt på att hålla jämna steg med honom och vänta på att formdippen ska komma. När man dessutom spelar så offensivt som Anderson, och gång på gång sätter de där svåra slagen, ja då blir det genast lite lättare.

Lite synd, på sätt och vis. Hade gärna sett Verdasco i en åttondel mot  Tomás Berdych (slog som väntat forne världsåttan Jürgen Melzer enkelt: 6-3, 6-2, 6-2) nu när han ändå visat upp så pass god form i Melbourne, men det ska bli minst lika intressant att se vad Anderson kan ställa till med.

Nu har Berdych i och för sig sett grymt stark ut hittills så förväntar mig inga underverk, men så som Anderson spelat under säsongsinledningen borde han åtminstone kunna ge världssexan lite skrämselhicka.

* * *

28 raka game.

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28.

Sen sprack den gyllene sviten – och det kändes nästan lite onödigt.

Så överlägsen har Maria Sjarapova varit hittills. Stackars Venus Williams blev totalt bortgjord ute på banan i dag.

Blott fyra game hade hon lyckats norpa när matchen var över efter en timme och 20 minuters spel: 6-1, 6-3.

Sure, Venus har för länge sedan passerat zenit i karriären och hämmas av sin sjukdom, men det är inte ofta hon blir överkörd på det här sättet. Särskilt inte när hon är i så pass bra form som hon varit i Australiska öppna.

Aningen synd egentligen, att vi inte bjöds på den där blockbuster-matchen vi hade hoppats på – men riktigt kul att se Sjarapova i sådan storform. Det är nästan så att man börjar få för sig att hon kan utmana självaste Serena Williams…

I nästa omgång möter Sjarapova 43-rankade Kirsten Flipkens, som slog Valeria Savinykh: 6-2, 4-6, 6-3.

Känns som att en ny ”double bagel” inte är en omöjlighet efter Sjarapovas monumentala uppvisning i dag, om man säger så.

* * *

Marcos Baghdatis hade, precis som väntat, inte mycket att säga till om i sin tredjerunda mot David Ferrer – och då spelade ändå Baggen inte på något sätt dåligt.

Tvärtom.

Han gjorde sin klart bästa match i turneringen, men Ferrer var hela tiden älgakliv före honom: han hann ifatt de läckert slagna stoppbollarna och fick inte bara över bollen, utan dundrade den förbi en uppgiven Baghdatis med helt otagbara cross court-passeringar och sluga chippar.

Hur hårt Baghdatis än slog eller hur högt tempot än blev (okej, inte blixtsnabbt, men ändå) kändes det som att Ferrer hela tiden hade evigheter på sig att komma rätt till bollen och välja det mest effektiva slaget i repertoaren.

Han läste sönder Baggen, medan cyprioten hade svårt att hantera Ferrers envisa nötande (särskilt mot Marcos backhand).

Det blev seger i raka set för spanjoren: 6-4, 6-2, 6-3. Ett ordentligt styrkebesked från världsfemman inför åttondelsfinalen mot Kei Nishikori, som avfärdade 82-rankade Evgeny Donskoy relativt enkelt: 7-6(3), 6-2, 6-3.

Den drabbningen har potential att bli turneringens klart bästa match.

Om den faktiskt också blir det?

Nej. I alla fall inte om David Ferrer spelar som han gjorde mot Baghdatis. Då kommer inte heller Nishikori att ha så mycket att säga till om.

Nishikori må ha rätat ut frågetecknen runt sitt knä, åtminstone någorlunda, men han har hittills haft en väldigt bekväm lottning och inte ställts inför några svåra prövningar.

Nishikori och Ferrer är två väldigt lika spelare, vilket historiskt har passat Nishikori väl. Japanen är duktig på att anpassa sig efter motståndet och accelerera i sin offensiv när så behövs. Han är en snabb och skicklig bollare med stora defensiva kvaliteter, och har inga problem med att hantera monotona dueller.

Men.

Om Ferrer uppträder med samma resoluta självklara säkerhet som mot Baghdatis kommer Nishikori att få det otroligt tufft, och jag tror inte riktigt att japanen är i tillräckligt bra form efter höstens skadeuppehåll.

Måste ändå medge att en del av mig hoppas att Nishikori är i så bra form som han rimligtvis kan vara i. Dels för att matchen skulle vinna på det, men också för att det vore kul att se Nishikori gå långt i Melbourne och röra om lite i grytan. Tror han skulle ha god chans att slå Janko Tipsarevic/Nicolás Almagro i en kvartsfinal (Almagro slog 22-årige Jerzy Janowicz i raka set – 7-6, 7-6, 6-1 – och Tipsarevic nötte ner Julien Benneteau i en jämn femsetare: 3-6, 6-4, 2-6, 6-4, 6-3).

* * *

Novak Djokovic har fortfarande inte tappat set: 6-4, 6-3, 7-5 blev det mot en glatt showande Radek Stepanek.

Härnäst väntar Stanislas Wawrinka, som besegrade Sam Querrey i raka set: 7-6(6), 7-5, 6-4. Oväntat ”lätt” seger för Wawrinka, måste jag säga. Den matchen kändes betydligt mer öppen på förhand.

* * *

Agnieszka Radwanska håller liv i segersviten – i dag kom tolfte raka triumfen, via 6-3, 6-1 mot framtidsnamnet Heather Watson.

I åttondelen möter världsfyran Ana Ivanovic, som slog Jelena Jankovic: 7-5, 6-3.

* * *

Även Angelique Kerber sluggade sig vidare till åttondelsfinal, men blott 17 år gamla, 105-rankade, amerikanen Madison Keyes lät sig inte besegras så lätt: 6-2, 7-5.

Kerber möter 19-rankade Ekaterina Makarova, som slog Marion Bartoli i tre set (6-7, 6-3, 6-4), i åttondelsfinal.

* * *

Även världssjuan Li Na är klar för åttondelsfinal, efter seger över 29-rankade Sorana Cirstea: 6-4, 6-1. Där väntar Julia Görges, som slog Jie Zheng: 6-3, 1-6, 7-5.

Två omgångar har avverkats. Vilket känns ganska skönt, för nu börjar snart allvaret. Få ”ovärdiga” spelare tar sig så långt som till tredje omgången, ännu färre förbi den. (Ordet ”ovärdiga” får här gestalta väldigt lågt rankade spelare som halkar vidare tack vare skadade motståndare, busenkla lottningar eller andra omständigheter – i brist på bättre ord. Ni förstår säkerligen vad jag åsyftar.)

Låt oss ta en titt på några intressanta matcher under morgondagen. De är inte många, för de toppseedade spelarna ska givetvis segla vidare utan problem – men det finns några guldkorn:

Julien Benneteau (38) – √ Janko Tipsarevic (9)
Tipsarevic såg oerhört stark ut i sin öppningsmatch mot Lleyton Hewitt, men svajade mot Lukas Lacko. Lacko spelade visserligen väldigt bra i slutet av matchen, men en spelare som Tipsarevic ska inte tappa en 2-0-ledning i set mot en spelare som Lacko. Det var ett litet svaghetstecken från Tipsarevic, det första under hela 2013 faktiskt, och det kan Benneteau komma att exploatera. Jag säger inte att jag gör det, för att jag tror ändå att Tipsy grejar det här, men han lär få det tufft. Benneteau är en knepig motståndare med stort slagregister och ryckigt spel. Han är riktigt duktig på att störa motståndarens rytm, men saknar de tyngsta vapnen i de här sammanhangen. Kan ändå passa Tipsarevic dåligt efter den krävande matchen mot Lacko. Ny femsetare? Inte helt omöjligt, men min gissning är att världsnian vinner i fyra.

√ Nicolás Almagro (11) – Jerzy Janowicz (26)
Janowicz har verkligen inte övertygat i Melbourne, men det var onekligen starkt att vända 0-2 i set mot Somdev Devvarman i andra omgången, och Simone Bolelli såg ordentligt bortgjord ut i första, trots att Janowicz inte spelade på topp. För att fälla Almagro i en Grand Slam-turnering behöver han dock nå upp i samma nivå som i Paris i höstas. Känns tveksamt att han kommer göra det. Än har vi knappt sett skymten av den där orubbliga skrällmaskinen under 2013, vilket ger mig anledning att tro att äventyret i Melbourne tar slut för Janowicz i natt/i morgon.

Kevin Anderson (31) – √ Fernando Verdasco (24)
Båda har imponerat så här långt. Verdasco pressades visserligen till fem set mot David Goffin i öppningsmatchen, men avfärdade därefter Xavier Malisse i raka set. Anderson surfar fortfarande på en formtopp, men har haft väldigt lyckosam lottning i de första omgångarna av Australiska öppna (slapp exempelvis Juan Mónaco, och fick i stället möta ynglingen Andreij Kuznetsov). Svårtippad match. Det för Australiska öppna ovanligt snabba underlaget (okej, det är ju inte snabbt, men snabbare än vanligt) gynnar visserligen Andersons kraftspel, men han missgynnas av vind och värme (har inte världens bästa uthållighet och lär således snabbt bli trött om det är för hett). Samtidigt är Verdasco rutinerad och trivs bra i Melbourne (nådde semifinal 2009). Tror spanjoren går segrande ur en fysiskt krävande match, efter att ha tappat ett eller två set (förmodligen matchens första).

√ David Ferer (5) – Marcos Baghdatis (35)
Rent spelmässigt den mest intressanta matchen. Resultatmässigt? Nja. Allt annat än seger för Ferrer är en dunderskräll. Han tappade visserligen oväntat set mot Tim Smyczek, men det spelar inte så stor roll här. De båda möttes i Melbourne 2010 och då pressades Ferrer till fem set efter att Baghdatis plockat de två första, men världsfemman har förbättrat sitt hardcourt-spel avsevärt sedan dess. Ferrer är dessutom bättre på alla de för matchen viktigaste punkterna: bollandet, träffsäkerheten, försvarsspelet, uthålligheten, snabbheten. Baghdatis har möjligen, i sina bästa stunder, vassare offensiva vapen, men inte tillräckligt för att kunna tränga igenom Ferrers försvar. Det är dock inte som att Baghdatis är totalt underlägsen på övriga punkter: han är en skicklig bollare och kommer hänga med bra i duellerna, men att bara hålla liv i poängen och hoppas på misstag från Ferrer är dödfött. Baghdatis måste hitta sätt att hacka sönder Ferrers rytm, och det är inte det lättaste.

Venus Williams (26) – √ Maria Sjarapova (2)
Turneringens första blockbuster. Venus har överraskat hittills – men Sjarapova har rätat ut alla frågetecken som fanns inför turneringen och inte tappat ett enda set. Svårt att tippa annat än seger för Sjarapova, med andra ord. Allt annat vore en ordentlig skräll. Jag förutsätter dock att Venus lyckas knycka ett gäng game av världstvåan.

Heather Watson (50) – √ Agnieszka Radwanska (4)
Tror dessvärre inte att Watson kommer bjuda upp till kamp mot Radwanska, som rider på en helt otrolig formvåg just nu. Den här matchen är mest intressant ur någon sorts framtidsaspekt. Watson är ett av de stora framtidsnamnen – tillsammans med bland andra Sloane Stephens och Laura Robson – och jag vill gärna se hur hon står sig mot en så ung men ändå väldigt rutinerad konkurrent som Radwanska i en Grand Slam-turnering.

√ Ana Ivanovic (13) – Jelena Jankovic (21)
Att döma av det jag sett av dessa båda forna världsettor i Melbourne borde Ivanovic vinna enkelt. Leder dessutom med 7-3 i inbördes möten. Men, det är ju alltid kul att se två forna världsettor göra upp – dessutom när de kommer från samma land och matchupen därför har en mer dynamisk rivalitet.

Dag tre av årets första Grand Slam-bjöd inte på några spelmässiga guldkorn. Maria Sjarapova har fortfarande inte förlorat ett enda game så här långt, efter att ha krossat Misaki Doi (6-0, 6-0), och Agnieszka Radwanska noterade sin elfte raka seger under 2013: 6-3, 6-3 mot 55-rankade Irina-Camelia Begu.

Dessutom förverkligade Venus Williams ett blockbuster-möte med Sjarapova i tredje omgången, genom att besegra Alize Cornet i raka set: 6-3, 6-3.

På herrsidan körde Novak Djokovic över Ryan Harrison (6-1, 6-2, 6-3) och Tomás Berdych mosade 92-rankade Guillaume Rufin (6-2, 6-2, 6-4), medan David Ferrer tappade set mot 125-rankade Tim Smyczek (6-0, 7-5, 4-6, 6-3). Även Kei Nishikori ångar på: 7-6(4), 6-4, 6-1 mot Carlos Berlocq.

Janko Tipsarevic genomgick någon form av härdsmälta under matchen mot Lukas Lacko och tappade en 2-0-ledning i set. Kom till slut undan med blotta förskräckelsen: 6-3, 6-4, 3-6, 4-6, 7-5. Inte direkt ett styrkebesked inför tredjerundan mot knepiga Julien Benneteau, som besegrade landsmannen Edouard-Roger Vasselin i fyra set: 5-6, 7-5, 7-6(5), 7-6(5).

* * *

Dagens klart tråkigaste nyhet stod USA:s comeback-kid Brian Baker för. Efter att i tiebreak ha bärgat första set mot landsmannen Sam Querrey skadade Baker sitt knä illa, tvingades avbryta matchen och fördes ut från banan i rullstol.

Beskedet kom från arrangörerna strax efteråt: menisken är skadad och han väntas bli borta från touren i fyra månader.

Hjärtskärande besked för en spelare som vid 27 års ålder spelar Australiska öppna för första gången – på grund av en sex år lång skadefrånvaro mellan 2005 och 2011.

– Han är den sista personen som förtjänar det här. Han gör allting rätt, behandlar sin kropp bra och bara försöker komma tillbaka, och så händer något sånt här. Det är sådan otur, säger landsmannen och vännen Sam Querrey.

Mellan 2005 och 2008 opererades Baker inte mindre än fem gånger: vänstra höften 2005, ljumsken 2006, högra armbågen i februari 2008, vänstra höften igen i april 2008 och högra höften i juni 2008. Det här är alltså första gången som just knäet satt stopp för honom, vilket säkerligen gör det hela så mycket mer smärtsamt.

Under frånvaron från touren jobbade han som assisterande tenniscoach på Belmont University i Nashville.

* * *

”Heaven save us.”

Ja, så muttrade enligt uppgift den australiske kommentatorn under matchen mellan världsnian och hemmahoppet Samantha Stosur och 40-rankade Jie Zheng.

Stosur ledde med 5-2 i avgörande set men missade chansen att serva hem matchen vid två tillfällen – och avslutade kollapsen med ett dubbelfel, som grädde på moset.

Med det satte hon punkt för ännu ett fiasko på hemmaplan. Bittert.

* * *

Veteranen Radek Stepanek stångar sig vidare till tredje omgången, efter seger över Feliciano Lopez: 6-2, 6-2, 6-4. Ingen skräll alls om ni frågar mig. Stepanek imponerade mot Viktor Troicki i första omgången och hade 7-2 i inbördes möten mot Lopez inför matchen.

Möter dock Djokovic i tredje omgången, och där blir det troligen en relativt enkel seger för superserben.

* * *

Jerzy Janowicz hamnade i 0-2-underläge i set mo Somdev Devvarman. Redan i första set tappade han dessutom huvudet fullständigt och skällde ut domaren efter ett i hans ögon felaktigt domslut (finns inte hawkeye på de mindre banorna).

Något överdriven reaktion för 26-rankade 22-åringen, men skönt att se lite känsloyttringar ute på banan. Alla kan inte vara som Roger Federer, liksom. Kändes därför ungefär lika överdrivet som Janowicz reaktion att ge honom en varning, som domaren gjorde.

Nåväl. Matchen slutade 6-7(10), 3-6, 6-1, 6-0, 7-5. Starkt att hämta in underläget förvisso, men inget bra resultat för Janowicz. Han ska helt enkelt inte hamna i det läget från första början mot en spelare som Devvarman, kan man tycka.

Inget illa mot indiern, han är en duktig spelare. Men han är trots allt 551-rankad och har brottats med skador under de senaste åren (spelade bara tre ATP-matcher under hela 2012 – förlorade samtliga).

Janowicz möter Nicolás Almagro, som slog Daniel Gimero-Traver i raka set (6-4, 6-1, 6-2), i tredje omgången. Mot honom måste 22-åringen spela betydligt bättre än så här om han inte vill åka ur turneringen med huvudet före.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR

I regel tycker jag att de absolut roligaste matcherna att titta på är dem mellan två diametralt olika specialister. Som offensiva mammutservaren Milos Raonic mot bollsäkra försvarsmuren Andy Murray. Eller defensivt aggressiva Novak Djokovic mot offensivt aggressiva Jo-Wilfried Tsonga (eller Nikolaj Davydenko när han spelar som bäst).

Men även matcher mellan utpräglade specialister i samma skola har högt underhållningsvärde eftersom spelarna då ofta tvingas kliva ut ur sin ”comfort zone” för att hitta sätt att ta kommandot, vilket skapar en intressant dynamik. Det har inte minst den defensiva topptrion Djokovic, Murray och Rafael Nadal gett prov på otaliga gånger i möten sinsemellan.

Jag skulle vilja påstå att de mest välspelade matcherna mellan två specialister av samma skola är de mest fascinerande och mångfacetterade att som tittare följa.

Matchen mellan världsnian Janko Tipsarevic och forne världsettan Lleyton Hewitt hade alla möjligheter att bli just en sådan match.

Så blev det tyvärr inte.

De båda formstarka kombattanterna följdes åt i första set, som avgjordes i tiebreak: 7-6(4) och fördel Tipsy.

När sedan Lleyton svarade med att fixa dubbelbreak och komfortabel 3-0-ledning i andra set trodde nog många (mig själv inkluderad) att det här mycket väl kunde bli en femsetsthriller. Att möta Hewitt i en kvällsmatch inför de galna hemmafansen i Melbourne är inte synonymt med ”tursam lottning”. Tvärtom.

Men trots att Hewitt spelade så bra, med sina mått mätt, rådde han inte på Tipsarevic. Trots att han hade så mycket medvind i ryggen. När han sedan misslyckades med att bärga setet i egen serve vid ställning 5-4 rasade korthuset ihop. Han hämtade visserligen in ett 0-3-underläge i tredje set men fick till slut se sig besegrad i raka set: 7-6(4), 7-5, 6-3.

Det mest imponerande är egentligen hur Hewitt lyckas stå emot Tipsys grundslagskavalkad så bra med så pass små medel. Hewitts slag var som en lätt vårbris som på sin höjd fick några av serbens hårstrån att fladdra förnämt, medan världsnians pumphagel från baslinjen borrade sig djupt in i australierns planhalva. Dessutom är 81-rankade veteranens serve på tok för opålitlig. Addera en total oförmåga att vinna de viktigaste poängen och ni har svaret på varför hans stjärna bleknat till oigenkännlighet.

Spelmässigt är de annars ganska lika: båda är snabba och bollsäkra baslinjegnuggare som fokuserar på att vårda bollen i duellerna i väntan på att stora ytor ska öppnas upp eller att motståndaren ska tabba sig.

Grejen är bara att Tipsarevic gör det där så otroligt mycket bättre. Hewitts försök att kliva in i banan och avsluta med en winner var fruktlösa eftersom Tipsys returer, även i trängda situationer var så djupa och därför inte gav hemmafavoriten de lägen han så desperat suktade efter.

Starkt av världsnian att ro hem segern i raka set. Att både första och andra set teoretiskt hade kunnat sluta lite hur som helst är ovidkommande. Tipsarevic var helt enkelt alldeles för bra för Hewitt och seglar välförtjänt vidare till nästa omgång.

Där möter han Lukas Lacko, som slog Gilles Müller: 6-2, 6-4, 7-6(3). Frågan då är väl hur många game han släpper ifrån sig. Fem, typ?

* * *

Av Maria Sjarapovas skada syntes ingenting i öppningsmatchen mot 107-rankade Olga Putjkova: 6-0, 6-0. Hoppas hon kan leverera även mot tuffare motståndare.

* * *

Novak Djokovic hade som väntat inga som helst bekymmer mot 61-rankade Paul-Henri Mathieu: 6-2, 6-4, 7-5. I nästa omgång möter världsettan 20-åringen Ryan Harrison, som slog ut Santiago Giraldo i fyra set: 2-6, 6-4, 7-5, 6-4.

Amerikanens skrällchanser får dock ses som obefintliga. Han har aldrig tagit set mot Djokovic och har helt enkelt inte kapacitet att rå på superserben än på ett tag.

* * *

Veteranen Venus Williams tappade bara ett game mot 80-rankade Galina Voskoboeva: 6-1, 6-0. 32-åringen möter 68-rankade Marina Erakovic i andra omgången. En inte överdrivet svår uppgift för forna världsettan, kan tyckas.

* * *

En av de på förhand mest intressanta spelarna att iaktta under herrarnas Australiska öppna är tveklöst Jerzy Janowicz. Efter att ha chockat motståndarna och hela tennisvärlden i ParisMastersi höstas måste han nu leva med pressen som följer av att lyftas fram som en av framtidens stjärnor.

I Auckland föll han ihop under den pressen, mot Brian Baker.

Men i Melbourne höll han huvudet något sånär kallt och bjöd stundtals på bländande tennis mot en alltid så ojämn Simone Bolelli: 7-5, 6-4, 6-3. Detta efter att ha vänt underläge 0-3 och 1-4 i första set.

38 oprovocerade misstag under tre set är väl i högsta laget, särskilt som majoriteten av dem var busenkla transportslag. Men det hör till när man spelar så aggressivt som Janowicz. Han går väldigt ofta för winners med rak forehand och backhand, och vill gärna avsluta duellerna snabbt.

Vinner man 81 procent av sina förstaservar gör det liksom inte så mycket. Dessutom fick 26-rankade polacken en hel del gratispoäng från Bolelli, som har enorma problem med att hålla koncentrationen uppe under en hel match – särskilt i bäst av fem set. Vek ner sig alldeles för lätt när Janowicz började få vind i seglen i första set.

Jerzy behöver dock jobba på sin andraserve. 17 av 40 vunna poäng (43 procent) är knappt godkänt. Och omdömet lämnar en del övrigt att önska. Kunde han bara spela smartare och mer effektivt så skulle han vara ett riktigt monster till tennisspelare. Men det där kommer nog med ålder och erfarenhet.

I andra omgången möter han hur som helst 551-rankade Somdev Devvarman, som slog Björn Phau i raka set: 6-3, 6-2, 6-3. Borde bli en promenadseger för Janowicz, och han möter i så fall troligen Nicolás Almagro i tredjerundan. Det kan bli en riktigt intressant match.

* * *

Världsfyran Agnieszka Radwanska håller liv i sin segersvit efter 7-5, 6-0 mot 307-rankade Bobana Bobusic.

* * *

Världsfemman David Ferrer gjorde rent hus i sin öppningsmatch mot 126-rankade Olivier Rochus: 6-3, 6-4, 6-2. Matchen i sig var inte särskilt intressant, utan en sån där klassisk öppningsmatch som Ferrer bara gnuggar sig igenom.

* * *

Två spelare vände underläge 0-2 i set till seger med 3-2: Mikhail Juzjnyj och Radek Stepanek: Juzjnyj mot hemmaspelaren Matthew Ebden (4-6, 6-7, 6-2, 7-6, 6-3) och Stepanek mot Viktor Troicki (5-7, 4-6, 6-3, 6-3, 7-5).

* * *

Dagens skräll stod framtidslöftet Andreij Kuznetsov för. 79-rankade 21-åringen slog ut världstolvan Juan Mónaco i raka set: 7-6(3), 6-1, 6-1. Mónaco blev dock enligt uppgift skadad under matchens gång.

Kuznetsov möter hur som helst servekanonen Kevin Anderson, som besegrade Paolo Lorenzi (3-6, 7-6, 6-3, 6-4), i nästa omgång.

* * *

Nicolás Almagro fick som förutspått en tuff uppgift i sin öppningsmatch. Efter tre timmar och fem set stod han till slut som segrare mot 175-rankade 23-åringen Steve Johnson. Imponerande insats av amerikanen. Honom vill vi så klart se mycket mer av i framtiden.

* * *

Forna världsettan Jelena Jankovic var som sagt ett par nummer för stor för svenskhoppet Johanna Larsson: 6-2, 6-2. Jobbig förlust för Larsson naturligtvis, men så var det också en av nitlotterna hon åkte på.

* * *

Kei Nishikori såg väl inte alldeles för skadad ut mot Victor Hanescu? Seger i fyra set blev det i alla fall: 6-7(5), 6-3, 6-1, 6-3. Nu hoppas vi att knäet håller hela vägen till en åttondelsfinal mot David Ferrer.

* * *

Albert Ramos var tveklöst en av fjolårets mest överskattade spelare, i alla fall inför säsongen och under våren, men i öppningsmatchen mot publikfavoriten och finalisten i 2006 års upplaga av turneringen Marcos Baghdatis var 51-rankade spanjoren riktigt riktigt bra.

Det är dock oerhört svårt att nöta ner Baghdatis när man spelar med så små marginaler som Ramos gjorde, något spanjoren blev varse i femte set. Vid sidan av att han fick kramp (eller gjorde sig i illa på något sätt) i benet så hade den snabbe lille cyprioten helt enkelt mer bensin i tanken när det hela gick in i ett avgörande skede.

6-7(0), 7-6(4), 6-4, 3-6, 6-3 är riktigt fina förlustsiffror för Ramos, som normalt gör sig mycket bättre på grus än hardcourt. Förvisso svidande med tanke på hur bra han faktiskt spelade, men Baghdatis är som sagt ingen lätt nöt att knäcka.

Särskilt inte i Melbourne.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR

Okej, herrarnas lottning gick vi igenom i går. Dags för damernas, med andra ord. Here goes!

FÖRSTA SEKTIONEN

Regerande mästaren Victoria Azarenka drog alltså den stora nitlotten – och den stavas som så ofta Serena Williams. Vägen till semifinalen ligger dock vidöppen för Azarenka. 16-rankade Roberta Vinci är en oerhört kompetent spelare i dubbel och även en duktig singelspelare men utgör inget större hot mot världsettan, Varvara Lepchenko har fyra raka förluster sedan oktober, Caroline Wozniacki har gett rankningsraset ett ansikte och namn, formsvaga Sabine Lisicki har fyra raka förluster mot världsettan och Sara Errani rår inte på de stora stjärnorna riktigt än.

Errani känns lite som en damernas David Ferrer, förresten. Båda är liksom däruppe och nosar och utvecklat slagkraft även på underlag där de normalt är svaga, men har en bit kvar upp till toppen.

Framtidslöftet Anastasia Pavlytjenkova är en spelare jag kommer hålla ett öga på. Nådde finalen i Brisbane (förlust mot Williams) efter segrar över Petra Kvitová och Angelique Kerber. Gjorde en helt okej säsong förra året efter en mardrömsstart och har varit rankad 13 som högst.

I övrigt noterar vi att svenskhoppet Sofia Arvidsson har fått en gynnsam lottning. Borde rimligtvis bli promenadseger mot 201-rankade 19-åringen Luksika Kumkhum i öppningsmatchen och varken Urszula Radwanska/Jamie Hampton är särskilt skräckinjagande i andrarundan. Jag såg Hamptons kvartsfinal mot Kiki Bertens och semi mot Agnieszka Radwanska i Auckland och i båda de matcherna gjorde hon riktigt bra ifrån sig (tresetsseger över Bertens, förlust i raka tiebreaks mot Radwanska), men hennes Grand Slam-facit är inte direkt imponerande. Urszula är en knepig men inte på något vis omöjlig motståndare. Goda möjligheter för Arvidsson att nå en tredjerunda mot Azarenka, alltså.

Ska man höja ett varningens finger för någon spelare så får det i så fall bli 85-rankade Lesia Tsurenko. Tog sig i egenskap av lucky loser (förlorade i sista kvalrundan, men ersatte skadade Maria Sjarapova) till semifinal i Brisbane. Kan mycket väl mäkta med en skräll eller två i Melbourne. Vill gärna nämna Su-Wei Hsie i dessa sammanhang, men hennes katastrofala uppvisning i Hobart reser en hel del frågetecken.

Och fightern Elena Vesnina vann visserligen sin första WTA-titel i karriären nyligen och fick då säkert en ordentlig självförtroendeboost, men det räcker nog inte för en spelare som inte tagit sig förbi första omgången i Melbourne sedan 2008.

Hon går vidare till semifinal: Victoria Azarenka.
Skrällvarning: Sara Errani, Lesia Tsurenko.
Bubblare:  Anastasia Pavlychenkova

ANDRA SEKTIONEN

Egentligen behöver man inte säga mycket mer än att detta är Serena Williams sektion, och för att göra saken ännu värre/bättre är motståndet fram till semifinalen mot Azarenka snudd på obefintligt för världstrean. Världsåttan Petra Kvitovás sanslöst dåliga form har varit det stora samtalsämnet under säsongsinledningen och det finns inte mycket som talar för att det vänder i Melbourne.

I stället är det 15-rankade Maria Kirilenko och världstolvan Nadia Petrova som lär stå för motståndet i åttondels- respektive kvartsfinal. Petrovas serve och glödgande offensiv är effektiv när allt klaffar, och hamnar hon i ett läge där hon får diktera spelet är hon livsfarlig. Om Kirilenko kan nå upp till samma nivå som under förra sommaren (kvartsfinal i Wimbledon, semi i London-OS, final i New Haven) har hon med den här lottningen goda chanser att få möta Williams.

Med tanke på att Lucie Safarova inte tagit sig förbi första omgången i de sex senaste GS-turneringarna ska vi nog inte räkna med henne.

För övrigt bör ni hålla extra koll på de framtida stjärnorna Sloane Stephens och Laura Robson. Blott 18 år gammal tog sig Robson till åttondelsfinal i US Open förra året och 19-åriga Stephens är som bekant redan nu ett potent hot mot i princip alla spelare på touren. Räknar med att de nu 25- och 53-rankade ynglingarna tar rejäla kliv under 2013.

Hon går vidare till semifinal: Serena Williams.
Skrällvarning: Sloane Stephens, Laura Robson.
Bubblare: Maria Kirilenko, Nadia Petrova.

TREDJE SEKTIONEN

Intressant sektion. Formstarka Agnieszka Radwanska är givetvis solklar favorit, med Li Na som främsta utmanare. Samantha Stosur ska inte underskattas, men hennes svaga säsongsinledning i kombination med den oförutsägbarhet hon visade upp i de större sammanhangen under förra säsongen är olycksbådande.

Ana Ivanovic är en trolig motståndare i åttondelsfinalen för Radwanska. Världsfyran har dock fyra raka segrar mot forna världsettan, så det ska mycket till för att Ivanovic ska ta sig förbi henne.

Mona Barthel tog sig till tredje omgången förra året och har goda chanser att upprepa bedriften. Där tar det dock stopp mot Radwanska.

Li Nas största utmanare på vägen mot kvartsfinal är ovan nämnda Stosur, vars form är ett stort frågetecken. Har svårt att se vem som ska stoppa kinesiska världssjuan. 21-åriga Coco Vandeweghe? Tja, hon tog sig visserligen till final i Nottingham och Stanford förra året, men formen efter sommaren lämnar mycket övrigt att önska.

Sverigetvåan Johanna Larsson har åkt på en tuff lottning. Trots att forna världsettan Jelena Jankovic är en skugga av sitt forna jag och typ glömt bort hur man vinner viktiga matcher så är hon ett par nummer för stor för 69-rankade Larsson.

Laura Robsons 20-åriga rival Heather Watson borde rimligtvis ta sig förbi 91-rankade Alexandra Cadantu i öppningsmatchen relativt enkelt, men ryker sedan mot Mona Barthel. Om nu inte Ksenia Pervak ställt till med en skräll i första omgången. Inte helt omöjligt, faktiskt. Pervak har visserligen inte gjort mycket väsen av sig i GS-sammanhang sedan hon vann Australiska öppna för juniorer mot Laura Robson 2009 (åttondel i Wimbledon 2011, åtta förluster i första omgången och tre kvalnederlag), men slog ut Wozniacki i sin öppningsmatch i Brisbane förra veckan.

Hon går vidare till semifinal: Agnieszka Radwanska.
Skrällvarning: Li Na, Ksenia Pervak.
Bubblare: Samantha Stosur, Mona Barthel.

FJÄRDE SEKTIONEN

Maria Sjarapova är ett gigantiskt frågetecken. Hon har inte kunnat spela under säsongsinledningen på grund av en nackskada och har under veckan tränat med ett gäng juniorkillar i Melbourne. Enligt världstvåan själv hade hon åtta setbollar mot sig mot en av grabbarna. Det bådar inte gott, om man säger så.

Det känns därför mer logiskt att lyfta fram Angelique Kerber som den här sektionens självklara favorit, trots att hon inte direkt lämnat några styrkebesked under säsongens första månad. Hon kan dock stöta på Lucie Hradecka i andra omgången. Världsfemman har visserligen fyra raka segrar mot tjecken men hon är ändå en jobbig spelare att möta, särskilt så tidigt i en turnering.

Störst skrällpotential har så klart Dominika Cibulkova, som följde upp sin tunga förlust mot Sloane Stephens i första omgången i Brisbane med att slå ut tre toppseedade spelare på vägen mot final i Sydney. Där åkte hon visserligen på en ”double bagel”, men det har hon förhoppningsvis redan kommit över.

Venus Williams kommer förmodligen inte palla hettan Down Under, men gör hon det har hon goda chanser att ta Sjarapovas plats i kvartsfinalen. Tror dock inte att hon tar sig förbi tredje omgången.

Marion Bartoli har en ganska enkel resa till kvartsfinalen, där hon kan ställa till det för Kerber. Leder med 3-2 i inbördes möten och hennes ettriga aggressivitet och extremt tidiga bollträff är grymt effektiv.

Hon går vidare till semifinal: Angelique Kerber.
Skrällvarning: Marion Bartoli, Dominika Cibulkova.
Bubblare: Maria Sjarapova.

SEMIFINALERNA: Williams slår Azarenka, Radwanska slår Kerber.
FINALEN: Williams slår Radwanska.

Givet Radwanskas fantastiska säsongsöppning är det svårt att hitta en värdigare finalmotståndare för Williams, men man ska så klart aldrig räkna ut Maria Sjarapova. Victoria Azarenka bjöd visserligen upp till kamp i US Open-finalen och trivs bra i Melbourne, men jag tror inte att hon rår på världstrean ens här. Inte heller Sjarapova, om hon nu skulle ta sig så långt som till final.

Kerber är jag osäker på. Hon brukar visserligen leverera i de stora turneringarna så en semifinalplats känns inte som en högoddsare trots att hon aldrig tagit sig förbi tredje omgången. Vore så klart riktigt kul om hon tog sig hela vägen till final, men det dröjer nog ett tag till i Grand Slam-sammanhang.

För herrarnas del är det alltså dags för semifinaler i morgon bitti. Inga större överraskningar i Auckland hittills. Om inte Tommy Haas åkt på stryk i tre set mot Gaël Monfils (3-6, 7-5, 6-3) så hade samtliga fyra toppseedade spelare varit representerade i semifinalerna.

Är dock inte alls förvånad att Monfils vann. Han är på det hela taget en bättre spelare, om än mer oförutsägbar så här i inledningen av säsongen efter det långa skadeuppehållet. Härligt att se att han börjar hitta formen redan.

Philipp Kohlschreiber slog planenligt Xavier Malisse: 7-6(6), 6-4. Förstaseedade David Ferrer krossade lika planenligt Lukas Lacko: 6-2, 6-1. Och Sam Querrey avfärdade Jesse Levine i raka set: 6-4, 7-6(5).

Den klart mest intressanta semifinalen är givetvis den mellan Ferrer och Monfils. Visst, Kohlschreiber är en svårtippad spelare och kan mycket väl dra till med en miniskräll mot Querrey, men tycker ändå att amerikanen borde vinna den matchen.

Seger för Monfils ger 4,33 gånger pengarna. Ett lite väl högt odds med tanke på att Monfils leder med 3-0 i inbördes möten (två av de segrarna på gruset i Franska öppna, dessutom) och visat sig vara i överraskande god form i Auckland. Skulle inte förvåna mig alls om han kuvar den outtröttlige spanjoren.

En final mellan Querrey och Monfils vore inte fy skam, ändå.

* * *

I Sydney lyckades 20-årige Ryan Harrison bärga sin första seger över landsmannen John Isner i åttondelsfinalen: 6-4, 6-4. Isner hämmades av den knäskada han ådrog sig i Hopman Cup förra veckan och tvingas nu så över Australiska öppna.

– Läkare har sagt att fortsatt spel kan resultera i en allvarligare skada, säger han efter förlusten i Sydney.

Harrison föll dock i kvartsfinalen mot 35-rankade veteranen Julien Benneteau: 6-4, 6-2.

Bernard Tomic sluggade sig förbi formsvage Florian Mayer i åttondelsfinalen (7-6, 6-2) och Jarkko Nieminen i kvartsfinalen: 6-7(6), 6-4, 6-2. I semin möter han Andreas Seppi, som slog Marcel Granollers: 6-4, 7-5.

Benneteau möter Kevin Anderson, som besegrade Denis Istomin i raka set: 6-4, 6-3.

På damsidan fortsätter Dominika Cibulkova slå ut toppseedade spelare på löpande band – segern över Sara Errani i kvarten (6-2, 6-1) följde hon upp med att besegra Angelique Kerber i tre set: 6-2, 4-6, 6-3.

I finalen möter hon Agnieszka Radwanska, som håller liv i sin förlustfria svit efter seger över Li Na: 6-3, 6-4.

Blir en riktigt intressant final. Cibulkova har visat prov på riktigt god form i Sydney, men 23-åringen har inget skräckinjagande finalfacit att flasha med (två segrar och tre förluster). Hon imponerade visserligen mot Marion Bartoli i finalen i Carlsbad i somras (6-1, 7-5), men Radwanska är en något tuffare motståndare – särskilt med tanke på världsfyrans superform.

Tror på knapp seger för Radwanska där.

* * *

Titelförsvararen Mona Barthel är klar för semifinal Hobart, likaså 19-åriga Sloane Stephens. Hoppas de båda möts i finalen.

* * *

Alla dagens resultat:

För WTA-resultat, klicka här.

Brisbane, Doha, Chennai, Shenzhen och WTA:s Auckland är avklarade – under den här veckan upplever vi lugnet före den australiska Grand Slam-stormen i Sydney, Aucklan och Hobart.

Låt oss ta en titt på dessa tre turneringar och vad vi har att vänta oss.

Sydney Internationel
ATP 250, WTA International
Sydney, Australien
Regerande mästare: Jarkko Nieminen, Victoria Azarenka

14-rankade John Isner och 16-rankade Gilles Simon är toppseedade på herrsidan. Därefter kommer 23-rankade Andreas Seppi och 24-rankade Fernando Verdasco i startfältet. En inte överdrivet stjärntät turnering, med andra ord.

Grigor Dimitrov och Bernard Tomic är de spelare jag kommer följa med störst intresse. Lite huvudlöst av Dimitrov att riskera en till lång vecka efter finalen i Brisbane så här tätt inpå Australiska öppna, men kanske är det ett genidrag att fortsätta vässa formen i skarpt läge.

Kan Tomic dra nytta av sin seger över Novak Djokovic i Hopman Cup förra veckan? Om inte annat borde det ha stärkt hans självförtroende, kan tyckas – och dessutom lär han vilja bevisa att han förtjänar en plats i Australiens Davis Cup-lag efter avstängningen i december.

På damsidan är det betydligt stjärntätare: världsfyran Agnieszka Radwanska, världsfemman Angelique Kerber, världssexan Sara Errani, världssjuan Li Na, världsåttan Petra Kvitová, världsnian Samantha Stosur och världstian Caroline Wozniacki innebär att 70 procent av topp 10 finns med i startfältet.

Kvitová och Stosur har visserligen fått tidiga respass; Kvitová blev totalt överkörd av Dominika Cibulkova i går (6-1, 6-1) och Stosur föll i tre set mot 42-rankade Jie Zheng (3-6, 7-6, 6-4).

Radwanska tappade inte ett enda set i Auckland förra veckan men lär få det hetare om öronen här. Svårt ändå att inte hålla henne som favorit givet den goda form hon visade upp förra veckan. Största utmanare blir Kerber, Errani och Li Na (som var i final förra året och vann turneringen 2011).

* * *

Heineken Open
ATP 250
Auckland, Nya Zeeland
Regerande mästare: David Ferrer

David Ferrer, Philipp Kohlschreiber, Tommy Haas och Sam Querrey är toppseedade. Ferrer lär vara gruvligt revanschsugen efter nederlaget mot Nikolaj Davydenko i semifinalen i Doha. Personligen tycker jag kanske att det hade varit bättre om världsfemman ägnat veckan åt att träna sig i form inför Australiska öppna, men själv anser han förmodligen att han behöver hitta sin matchrytm.

Ferrer får givetvis ses som självklar favorit, särskilt med tanke på att han vunnit turneringen tre gånger (2007, 2011, 2012), med Gaël Monfils (om han är frisk och hel) och Querrey som största utmanare (hyfsat enkel lottning för amerikanske servekanonen).

Turneringens tre unga framtidsnamn har alla redan fallit: David Goffin mot Thomaz Bellucci (7-6, 6-2), Martin Klizan mot Xavier Malisse (7-6, 3-6, 6-3) och Jerzy Janowicz i en synnerligen underhållande match mot Brian Baker alldeles nyss (4-6, 7-6, 6-4).

Baker möter antingen 376-rankade hemmaspelaren Daniel King-Turner eller en kvalspelare i nästa omgång. Amerikanen har goda chanser att ta sig en bit i den här turneringen, med andra ord.

I övrigt ska man hålla ett öga på Tommy Haas. Intressant att se hur han följer upp sitt succéartade 2012.

* * *

Hobart International
WTA International
Hobart, Australien
Regerande mästare: Mona Barthel

Inte på långa vägar lika skräckinjagande startfält som i Sydney. 25-rankade Su-Wei Hsieh är toppseedad – och även turneringens mest sevärda spelare. 27-åringen har verkligen gjort raketkarriär på WTA-touren och klättrat från plats 361 på rankningen 2010 till 25 inför Hobart International.

Annars är det 19-åriga Sloane Stephens man ska hålla ett öga på. Slog Storbritanniens stora framtidshopp Laura Robson i raka set i veckans hittills mest prestigefulla möte: 6-4, 7-6(4).

En gnutta nervositet, en smula osportslighet, en matsked frustration och en näve kämpaglöd – kryddat med stundtals mästerlig tennis.

Ja, det var en hel del ingredienser i dagens finalsoppa i Doha. Vissa av dem riktigt välsmakande.

Nikolaj Davydenko började bäst, som väntat, och körde mer eller mindre över Richard Gasquet med sina hårda, millimeterprecisa grundslag och offensiva aggressivitet i första set.

Världstian kröp längre och längre bakom baslinjen, precis som David Ferrer i semifinalen. Vad annat kan man göra när en Davydenko som i trans står och matar missil efter missil från andra sidan nätet?

När han dessutom visar prov på sina utsökta defensiva kvaliteter och räddar breakboll vid ställning 5-3 kan man tänka sig hur självförtroendet hos motståndaren bara störtdyker och självdör. Spelar ju ingen roll vad man hittar på – 44-rankade veteranen tycks ha ett svar på allt.

Än mörkare såg det ut för fransmannen när Davydenko fixade ett servegenombrott till 3-2 i andra set efter att själv ha räddat tre breakbollar, och sedan håller sin serve till 4-2.

Hans 43:e vunna servegame på raken i Doha.

Mer än så skulle det inte bli.

För vid ställning 4-3 smyger sig nervositeten in under Davydenkos skinn. Han vet att han bara behöver hålla sin serve två gånger till för att bärga sin 22:a titel i karriären. Han vet också att Gasquet trots utebliven framgång dittills i matchen varit sin ursprungsplan trogen och lyckats förlänga gamen med stabil, om än alldeles för passiv, defensiv.

Det är slitsamt att spela så aggressivt som Davydenko, att ta bollen så extremt tidigt och mata på med slag efter slag, det ena hårdare än det andra. Dessutom rysligt svårt. Marginalerna är otroligt små, och börjar man darra bara lite lite på manschetten så kan hela korthuset rasa.

Det märktes att Davydenko vid sidan av nervositeten dessutom började bli trött, i takt med att duellerna blev längre och längre. När han sedan vann en sanslöst välspelad maratonduell visade sig poängen bli dyrköpt – bensinen var slut, han orkade inte ladda om på så kort tid och blev bruten för första gången i turneringen.

I det oerhört viktiga tiebreak som följde var Gasquet den kyligare och kunde utjämna med 7-4, efter två brända setbollar.

I det här läget hade momentum svängt rejält och det var Gasquet som var den klart hetare av de båda i inledningen av tredje set. Davydenko tvingades rädda två breakbollar redan i sitt första servegame och tog sedan en skadetimeout, som varade i knappt tio minuter.

Aningen osportsligt skulle jag vilja påstå, eftersom det inte syntes några tecken alls på den där ”skadan” när han väl kom ut ur omklädningsrummet. Kändes snarare som ett sätt att få en välbehövlig vilopaus och på så vis kunna hålla sig kvar i gamet och matchen. Skulle inte vara första gången Davydenko gör så, om det nu inte verkligen var en skada han kände av.

Nåväl.

Trots att han kom ut med förnyad energi spelade Davydenko på sparlåga, medan Gasquet bara såg starkare och starkare ut efter varje duell. Världstian lyckades visserligen inte bärga ett servegenombrott i det där första gamet, men tog tillvara på nästa läge och lyckades därefter skaffa sig andrum i form av ett dubbelbreak – och dessutom chansen att själv serva hem titeln vid ställning 5-2.

Den missade han efter svagt servande, förmodligen på grund av nervositet, men bröt sedan ryssen igen och säkrade på så vis sin åttonde buckla i karriären.

Gasquet och hans coach Riccardo Piatti har pratat mycket om världstians förbättrade fysik, att han har legat i stenhård träning under säsongsuppehållet för att öka sin uthållighet. I slutänden kändes det som att det var just uthålligheten som var nyckeln till Gasquets seger – plus den enorma kampviljan, som inte direkt varit hans signum genom åren.

Davydenko var den klart bättre spelaren under matchens två första set. Han dikterade tempot och hade kontroll över i princip hela matchbilden, och pressade tillbaka Gasquet långt bakom baslinjen.

Gasquets hårt toppade och ofta tempofattiga svar på Davydenkos missiler kändes till en början hopplöst ineffektiva, men ju längre matchen led desto mer djup och styrka fick slagen. Det var liksom hans taktik att simma runt där bak i kulisserna, bara hålla bollen i spel så länge som möjligt och låta Davydenko trötta ut och nöta ner sig själv. Briljant, i all sin enkelhet. Lätt att säga i efterhand kanske eftersom det funkade, men att det över huvud taget funkade är imponerande i sig.

Han visade förvisso tecken på frustration vid flera tillfällen, men aldrig mer än att han måste ha varit övertygad om att han kunde gräva sig ur det där underläget.

Med lite hjälp från Davydenko, dock.

För det är trots allt väldigt svårt att inte reflektera över vad som hade hänt om Gasquet inte fixat det där servegenombrottet till 4-4 i andra set. Om Davydenko orkat stå emot pressen och hålla huvudet kallt. Om han inte börjat tänka på hur nära han var att vinna.

För visst var det en mental kollaps och en snöplig förlust, inget snack om saken.

Blir hur som helst oerhört intressant att se vad dessa båda herrar kan åstadkomma i Australiska öppna senare i januari. Om Davydenko viker ner sig så här i en tresetare i en 250-turnering kan han få det förbaskat tufft Down Under, men kan han spela så här bra där så har han goda chanser att sprattla till och göra ett fint Grand Slam-avtryck innan det är dags att lägga av.

Om Gasquets självförtroende höjs ett par snäpp efter den här arbetsinsatsen kan han ställa till med en och annan skräll i Melbourne. Vore onekligen kul om han äntligen bestämt sig för att ta tillvara på sin talang nu.

Under finalens gång meddelades förresten att Gasquet drar sig ur 250-turneringen i Sydney nästa vecka ”av personliga skäl”. Ytterst märkligt. Även landsmannen Jo-Wilfried Tsonga missar turneringen, på grund av en lårskada han ådrog sig under Hopman Cup i går. Synd.

* * *

Serena Williams mosade 36-rankade Anastasia Pavlychenkova i damernas final i Brisbane: 6-2, 6-1. Spektaklet var över på 51 minuter.

Är någon förvånad?

Underbart att se Serena i så grym form inför Australiska öppna, så klart.

* * *

Världsfyran Agnieszka Radwanska bärgade sin elfte titel i karriären efter finalseger över Yanina Wickmayer i Auckland: 6-4, 6-4.

Toppseedade Radwanska gick igenom turneringen utan att tappa set.

* * *

Världssjuan Li Na vann sin sjunde titel i karriären, och blott andra på hemmaplan i Kina, efter en finalrysare mot 28-rankade Klara Zakopalova i Shenzhen: 6-3, 1-6, 7-5.

* * *

Kei Nishikori låg under med 4-6, 0-2 när han valde att bryta semifinalen mot Andy Murray i Brisbane på grund av en knäskada. Troligen samma skada som hämmat honom sedan segern i Japan Open i höstas.

Trist för Nishikori. Hoppas att han får ordning på sin bräckliga kropp snart. Helst lagom till Australiska öppna.

I finalen möter Murray talangen Grigor Dimitrov, som kämpade ner Marcos Baghdatis i tre set: 6-4, 5-7, 7-6(5). Bulgaren slog tolv servess och vann 79 procent av poängen i sin förstaserve. Väldigt imponerande. Hoppas att han inte klappar ihop av pressen i morgon – det är trots allt hans första ATP-final i karriären.

* * *

Janko Tipsarevic lyckades efter lite om och men slå Aljaz Bedene i Chennai: 4-6, 6-2, 6-2. I finalen möter han 80-rankade Roberto Bautista Agut, som slog Benoit Paire i sin semifinal: 3-6, 6-1, 6-4. Spanjorens första ATP-final i karriären.

Har finfint finalfacit på Challenger- och Future-nivå (tolv segrar och bara en förlust). Nio av dem totalt 13 finalerna har dock varit i hemlandet Spanien. Och en ATP-final mot världens nionde högst rankade spelare är jämförelsevis en aning annorlunda…