Pang på rödbetan!

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1) – JO-WILFRIED TSONGA (8)

Oerhört jobbig matchup för Tsonga. 5-9 i inbördes möten och dessutom sju raka förluster mot världsettan. Senast han hade häng på riktigt var i Franska öppna förra året, där han ledde med 2-1 i set och brände tre matchbollar (alla i Djokovics serve).

Det jobbiga för Tsonga i sådana här matcher är att han inte får tillräckligt stor utdelning på sin serve. Hans attacktennis räcker i grunden inte för att slå igenom en försvarsmur av Djokovics mått. Därför måste han ofta ta till drastiska och väldigt oförutsägbara metoder, som tenderar att falla platt mot spelare av Djokovics kaliber.

Det som krävs för att världsåttan ska lyckas skrälla i kväll är inte bara att han spelar i det närmaste felfritt, utan också att Djokovic har en riktigt dålig dag på jobbet.

Och det har han faktiskt redan haft ett par under Indian Wells. I alla fall stundtals.

Det är Tsongas chans. Han måste hugga på minsta lilla bjudning, fullborda ett break och sedan lyckas hålla huvudet kallt. Lättare sagt än gjort, men inte heller mission impossible.

Han lyckades inte på Roland Garros, men i en tresetare är det fullt möjligt – tack vare Djokovics sedvanliga fokustapp.

Dessutom är det svårt att avgöra exakt hur motiverad Djokovic är i den här turneringen. Han har egentligen inget annat än titeln att spela för (eventuellt poängtapp spelar ytterst liten roll för honom eftersom han har en så pass stor ledning på världsrankningen), vi vet redan att det är främst Franska öppna han har siktet inställt på i år, det vankas ny Master redan nästa vecka och så vidare.

Låter han sig påverkas av sådant kan han faktiskt göra en tillräckligt slätstruken insats att Tsonga vinner, om fransmannen bara spelar sina kort rätt.

Tror dock inte att det kommer hända. Djokovic anno 2013 påminner nämligen mycket mer om 2011 års upplaga än 2012 års. Förra året besvärades han på olika plan, mestadels utanför banan, vilket påverkade hans spel. Trots det svarade han för en grym säsong med en Grand Slam-buckla på tre finaler och sex titlar på totalt elva finaler överlag.

I år är han sitt självsäkra, trygga jag igen. Då kan han kosta på sig fokusdippar och plötsliga formsvackor under pågående match.

* * *

ANDY MURRAY (3) – JUAN MARTÍN DEL POTRO (7)

Det här är den av kvällens två kvartsfinaler på herrsidan som på förhand har störst skrällpotential, enligt bland andra oddssättarna.

Jag håller inte med.

Att Murray leder med 5-1 i inbördes, och enda segern för del Potro kom på gruset i Madrid under succéåret 2009 (3-1 i inbördes möten för Murray det året) är inte överdrivet relevant i sammanhanget eftersom det faktiskt har gått över tre år sedan de sist möttes.

Det viktiga här är att Murray spelmässigt passar del Potro väldigt illa. Precis som i fallet Tsonga-Djokovic bygger argentinarens powertennis på snabba avslut, hög utdelning i egen serve och aggressivt baslinjespel.

När del Potro näppeligen orkar slugga sönder Roger Federer, som passar honom mycket bättre spelmässigt, i en tresetare – hur ska han då orka göra det mot Murray?

Att del Potro har de offensiva vapen som krävs för att etablera sig i den absoluta toppen råder det ingen tvekan om, och han har förbättrat de defensiva aspekterna av sitt spel. Vårdar bollen mycket bättre i långa bolldueller och rör sig smidigare på banan, både i djup- och sidled. Men uthålligheten lämnar en del övrigt att önska och i bollandet är han helt enkelt inte tillräckligt säker för att rå på Murray.

Skotten har visserligen inte imponerat så här långt i Indian Wells (trots att kvartsfinalplatsen är en klar förbättring mot 2012, då han åkte ut i första omgången) men har nu fått en väldigt åtråvärd morot i och med Roger Federers uttåg i kvarten mot rivalen Rafael Nadal i natt.

Att han har chansen att ta över positionen som världstvåa (måste i så fall nå final) räcker tveklöst för att han ska höja sig den lilla nivå som krävs för att utmanövrera en formstark del Potro (den ende av de kvarvarande kvartsfinalisterna som inte tappat set).

Den här matchen har onekligen potential att gå till tre set, men på det stora hela har jag svårt att se ett annat scenario än att Murray nöter ner del Potro.

* * *

ANGELIQUE KERBER (6) – CAROLINE WOZNIACKI (10)

Båda har på sätt och vis halkat in i den här semifinalen på varsitt bananskal, efter att Samantha Stosurs respektive Victoria Azarenkas tvingats lämna walkover i kvartsfinalen.

Känns mest oförtjänt i Wozniackis fall, för jag tror inte att hon hade rått på Azarenka. Kerber, som varit oväntat stark hittills och gått igenom turneringen utan att tappa set, hade däremot haft riktigt goda chanser att slå Stosur.

Det är också världssexan som har ett svagt övertag i inbördes möten, 3-2, och har tre raka segrar över forna världsettan: två på hardcourt, en på grus.

Ser Kerber som den självklara favoriten i det här mötet och såvida hon inte klappar ihop eller får skadekänningar tycker jag att hon borde ta det här i raka set.

* * *

MARIA SJARAPOVA (3) – MARIA KIRILENKO (15)

Den klart hetaste semifinalen på damsidan. Sjarapova leder med 4-2 i inbördes möten men brukar ha en del problem mot Kirilenko. Förra året pressades hon till tre set här i Indian Wells (i kvartsfinalen) efter att ha tappat första set.

Hur matchbilden kommer att se ut den här gången är lite svårt att sia om. Sjarapova kommer med största sannolikhet att vara den som driver spelet framåt, eftersom Kirilenko trivs i den mer taktiska rollen som spelförstörare.

15-rankade ryskan har dock en väldigt varierad repertoar och är den klart bättre spelaren framme vid nät, där hon kan göra en hel del skada om hon ges utrymme. Hon kommer med största sannolikhet att försöka hacka sönder Sjarapovas matchrytm och stressa fram oprovocerade misstag från världstrean.

Det kan mycket väl gå vägen. Bortsett från öppningsmatchen mot Francesca Schiavone har Sjarapova haft oroväckande hög andel oprovocerade misstag och dubbelfel. En lika trög start som mot Sara Errani i kvartsfinalen kan vara direkt fatal, vilket hon är högst medveten om.

Är hon bara stabil i sitt offensiva sluggande är Sjarapova den solklara favoriten – med en ordentlig skrällvarning för Kirilenko. Hon är en envis fighter som vägrar ge upp, vilket hon inte minst visade mot Petra Kvitová i kvarten.

Samtidigt har hon tillryggalagt tre raka tresetare i Indian Wells, vilket tar på krafterna. Nu är hon visserligen grymt vältränad, men de tuffa matcherna lär ändå till viss del ha dränerat hennes energi, vilket kan bli avgörande mot en powerspelare som Sjarapova.

Jag håller som sagt Sjarapova som favorit här, men blir inte alls förvånad om Kirilenko lyckas bärga sin tredje raka seger över en topp 10-spelare i natt.

En match mellan Roger Federer och Rafael Nadal omhuldas av ett speciellt skimmer och har alltid på papperet potential att bli episk. Helt och hållet på grund av gamla meriter förstås, men det är någonting alldeles särskilt med den här rivaliteten.

Bara det faktum att totalt 28 Grand Slam-titlar står på varsin sida av nätet (17 för Federer, elva för Nadal) skapar en svårslagen atmosfär.

Även den här matchen hade potential att bli episk, trots att ingen av de båda rivalerna är i sin bästa form – eller snarare precis just därför, faktiskt.

Nu blev ju inte den här drömkvartsfinalen så överdrivet episk. Mestadels på grund av Roger Federers krånglande rygg.

31-åringen såg nämligen betydligt mer hämmad ut av den än Nadal av sina knän. Med facit i hand är det i ärlighetens namn märkligt att han över huvud taget kom till start. Han måste helt enkelt på allvar ha trott att han trots typ halverad styrka i serven och begränsad rörlighet skulle ha en chans mot Nadal, kanske för att det trots allt handlade om hardcourt.

Eller så kändes ryggen bättre efter tresetaren mot Stanislas Wawrinka i åttondelen, då smärtan i ryggen verkligen gjorde sig påmind för schweizaren.

För det började trots allt riktigt bra. Fram till 3-3 var det världstvåan som låg lite lite i framkant. Matchbilden var ganska väntad: Federer försökte spela med ytterst små marginaler, Nadal matade toppade slag mot Feds backhand.

Det gav resultat för spanjoren. Slutligen började de oprovocerade misstagen staplas på hög och när även serven sviktade (mestadels på grund av ryggen) var det inte mycket som gick Federers väg.

Matchen rann snabbt iväg till 6-4, 3-0 för Nadal, som spelade aggressivt, resolut men framför allt väldigt stabilt. Att han tappade serve till 3-1 kom som en blixt från klar himmel, men det ska sägas att Federer gjorde sitt klart bästa returgame i matchen (kanske till och med turneringen).

Den slutgiltiga spiken i kistan kom vid ställning 4-2 när Nadal, efter nytt svagt servegame från Federer, fick chansen att serva hem matchen. Vilket han också gjorde: 6-4, 6-2. Världsfemman har nu 19-10 i inbördes möten mot tidernas störste.

En skön revansch för Rafa efter semifinalförlusten här i Indian Wells förra året, men jag tror inte att det är en seger som spanjoren njuter så överdrivet mycket av. Snarare lider han nog med sin rival, som inte alls kunde göra sig själv rättvisa i natt. Hans rörlighet var plågsamt begränsad och det räckte egentligen för Nadal att gå från hörn till hörn ett par gånger för att schweizaren inte skulle hinna med.

Hur såg då Nadal ut, undrar ni kanske?

Bra, men inte fläckfri. Serven är stabil och bollträffen av yppersta klass. Forehanden det vapen den ska vara och backhanden solid. Rörelseschemat och fotarbetet betydligt mer tillfredsställande än i början av comebacken. I sidledslöpningarna vågar han belasta knäna på ett helt annat sätt än i framför allt Vina del Mar och Sao Paolo, vilket är glädjande.

Däremot är han inte lika snabb i djupled, har lite långsammare reaktionsförmåga än när han presterar på topp och är sårbar nere i forehandkrysset.

Det blev särskilt tydligt när Federer fick längd på sina returer i Nadals servegame (som vid 3-0). Nadal hinner helt enkelt inte justera sin position bakåt och får då ingen tajming i sina slag.

Vid sidan av det bör noteras att han av förklarliga skäl inte är lika rapp i fotarbetet i största allmänhet, vilket givetvis har negativ inverkan överlag då hans spelstil i allra högsta grad är beroende av just perfekt fotarbete.

Vill ändå säga att jag blir mer och mer positiv till Nadals chanser att ta sig tillbaka till toppen. Jag tror förvisso fortfarande inte att han kommer kunna hålla på i så många år till och han skulle i dagsläget inte ha en chans mot Novak Djokovic eller Andy Murray på hardcourt, men när det väl är dags för den europeiska grussäsongen tror jag att han hunnit tillryggalägga tillräckligt många sprungna meter på tennisbanan för att utmana om de stora titlarna.

För Federers del hopar sig dock orosmolnen.

Jag har hela tiden varit lite skeptisk till taktiken att banta spelschemat för att kunna hänga med i toppen. Förra året gick han i stället för max, vilket gav resultat. Det handlar säkerligen om att han inte orkar köra på på det viset två år på raken, men det är så tydligt att hans spel blir lidande när han inte matchar så där stenhårt.

I och med nattens nederlag tappar han 820 poäng och landar på 8,715 – bara 535 poäng mer än vad Murray hade inför den här turneringen. Och då ska vi komma ihåg att skotten redan i och med sin plats i kvartsfinalen inkasserar 170 färska poäng, eftersom han åkte ut i första omgången förra året.

Tar han sig till final går han om Federer efter den här turneringen. Misslyckas han med det – vilket är troligt eftersom han med största sannolikhet måste besegra Djokovic för att ta sig dit – så får han dock en ny chans att gå om i Miami. En turnering som Federer som bekant står över i år.

Vilket innebär att nattens kvartsfinal mot Nadal var schweizarens sista match på två månader. Han kommer tillbaka först i Madrid i början av maj.

Stora poängtapp i tre raka turneringar var nog inte vad Federer hade hoppats på när han pusslade ihop sitt bantade schema inför säsongen. Men som det ser ut just nu är faktiskt Murray en värdig världstvåa, och missar han sin chans att gå om här i Indian Wells eller Miami så lär det ske under våren.

Nadal har å sin sida över 500 poäng upp till världsfyran David Ferrer, men om formkurvan fortsätter peka uppåt borde han ta tillbaka sin plats i Big Four under året.

* * *

Tomás Berdych avfärdade formstarke Kevin Anderson enkelt i sin kvartsfinal: 6-4, 6-4 på drygt en och en halv timme.

Berdychs galna formtopp fortsätter alltså och tjecken har ännu inte tappat set i Indian Wells.

– Det känns bra ute på banan, särskilt fysiskt. Det är det viktigaste för mig, att jag kan vara i bra fysisk form inför matcherna mot [topp]spelarna i de kommande rundorna. Då kan jag fokusera på mitt spel, säger han efter triumfen.

I semifinalen ställs han alltså mot Rafael Nadal, som han har 3-12 totalt i inbördes möten och tio raka förluster mot. På de där tio senaste förlusterna har han vunnit blott två set (Nadal har förkrossande 26-2 i set där).

Skulle dock inte bli det minsta förvånad om oddssättarna framhåller Berdych som favorit i den semifinalen. Nadal har visserligen imponerat i sin första hardcourt-turnering på nästan ett år, men Berdych är som sagt inne i ett galet stim.

En så formtoppad Berdych har alla vapen för att sätta press på Nadal i djupled, mer så än en skadad Federer. Vi har säkerligen en tresetare att se fram emot där. För vi ska inte inbilla oss att Nadal på något sätt är chanslös. Så stort är glappet mellan ”den äkta” Big Four och segmentet strax under på världsrankningen. Med Nadal i nuvarande fysiskt skick och en maxad Berdych ser jag den matchen som helt öppen.

Han är ju förresten en intressant framgångssaga, den där Berdych. Var knappt 25 år gammal när han spelade sin första och hittills enda Grand Slam-final (mot Nadal i Wimbledon 2010, förlust i raka set) och har sedan dess kämpat med att nå sin fulla potential.

Nu, nästan tre år senare, är han äntligen på god väg att göra det.

Vissa lyfter fram honom som den främste kandidaten att splittra Big Four, men det tycker jag känns lite naivt. Han har tagit stora kliv framåt de senaste åren men har fortfarande svårt att på allvar hota toppspelarna (bortsett från Federer, som han byggt upp ett psykologiskt övertag mot).

Dessutom fyller han 28 i år. Finns nog inte jättemycket kvar att utveckla innan den där fulla potentialen är nådd, och det räcker inte till en Grand Slam-seger. Möjligtvis final.

Nåväl. Lär bli en laddad semifinal. Ser faktiskt mer fram emot den än blockbustern Federer-Nadal, eftersom den på lite olika sätt kommer ge en indikation på vartåt det barkar – både för Nadal och för Berdych.

* * *

På damsidan var gårdagen en dyster matchdag, milt uttryckt. Det började med att Samantha Stosur lämnade walkover på grund av lårskada och bara timmar senare tvingades världstvåan Victoria Azarenka göra likadant på grund av en fotskada.

Angelique Kerber och Caroline Wozniacki seglar därför obekymrat vidare till semifinal.

Samantha Stosur tvingades precis lämna walkover på grund av benskada, vilket ger Angelique Kerber en gratisplats i semifinalen (där hon med största sannolikhet möter Victoria Azarenka).

Men vi har trots det avbräcket en hel del intressanta matcher att se fram emot. Vi tar en titt.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6) – KEVIN ANDERSON (37)

• Den första av kvällens två kvartsfinaler på herrsidan. Anderson är visserligen i riktigt bra form och skåpade ut Gilles Simon i första och tredje set (tankade bort andra), men det bör noteras att Simon inte sett speciellt bra ut alls i Indian Wells.

Det har däremot Berdych.

Tjecken är inne i ett riktigt stim och har förträffliga 17-4 i matchfacit så här långt i år (bortsett från den överraskande kvartsfinalförlusten mot Roberto Bautista-Agut i Chennai har han bara förlorat mot Novak Djokovic och Jo-Wilfried Tsonga). Sedan Australiska öppna har han nått två raka finaler och imponerat i båda de turneringarna (Marseille och Dubai).

I Indian Wells har han hittills inte tappat set och faktiskt bara förlorat totalt 17 game på tre matcher.

Anderson är som sagt formstark, men har 0-5 i inbördes möten mot världssexan. Med tanke på att Berdych är en i grunden klart bättre spelare och minst lika formtoppad så raderas därför den lilla fördel den där formtoppen möjligen kan ha gett.

Det blir nog ingen busenkel resa till semifinal för Berdych, men skrällchanserna får betraktas som oerhört små.

* * *

ROGER FEDERER (2) – RAFAEL NADAL (5)

Det här har ju som ni förstår potential att bli årets match. En blockbuster av massivt episka mått.

Båda hade problem i sina respektive åttondelar – Nadal på grund av Ernests Gulbis ytterst hälsosamma/beundransvärda brist på respekt för tennisstjärnor och osannolika formtopp, Federer på grund av den formsvacka som plågat honom sedan semifinalförlusten i Australiska öppna.

Så, vad kan vi vänta oss då? Tja, att Nadal inte är helt hundra än efter den långa skadefrånvaron och att Federer inte spelat särskilt bra tennis den senaste månaden behöver vi inte tjata vidare om.

I stället kan vi konstatera att dessa båda faktum jämnar ut oddsen. En formtoppad Federer hade sannolikt gjort snudd på slarvsylta av Nadal i nuvarande skick, helt enkelt eftersom spanjoren är så beroende av att vara på absolut topp när det spelas på hardcourt.

På förhand känns den här matchen väldigt 50-50, men faktiskt med svag fördel Nadal. Helt enkelt för att han imponerade mer i sin match mot Gulbis och på det hela taget sett stabilare ut än sin rival i Indian Wells.

Federer kommer sannolikt att satsa allt på ett kort och spela oerhört riskabelt från start. Sen får det bära eller brista. I så fall är risken stor att det brister för honom. Med den allt annat än perfekta bollträff och det tröga fotarbete han visat upp den senaste tiden har han inte en chans att blåsa Nadal av banan med ursinnig attacktennis.

Addera Nadals massiva mentala övertag, uppbyggt under åratal av prestigefyllda möten, och att Federer haft känningar i ryggen så ser det ännu lite mörkare ut för schweizaren.

Varför då så jämnt som 50-50, med svag fördel Nadal? För att Federer är Federer, för att matchen spelas på hardcourt i Indian Wells, för att världstvåan inte vill tappa ännu fler dyrbara poäng (har trots allt en titel att försvara här), för att Nadal inte är hundra och för att bollen som bekant är rund.

Det mest intressanta kommer faktiskt att bli matchbilden inledningsvis. Det är nog inte orimligt att anta att första set aldrig har varit så viktigt i en tennismatch mellan dessa båda giganter.

* * *

VICTORIA AZARENKA (2) – CAROLINE WOZNIACKI (10)

Kvällens enda kvartsfinal på damsidan eftersom Stosur som sagt tvingats lämna walkover mot Kerber.

Wozniacki har faktiskt tre raka segrar och 4-2 totalt i inbördes möten mot Azarenka. Visst känns det galet?

Senaste segern kom dock i Indian Wells 2011 och efter bara tre game, eftersom Azarenka tvingades avbryta matchen. Azarenka var alltså 21 år gammal då och inte nått sitt stora genombrott än.

Nu har hon hunnit parkera sig i toppen av världsrankningen, medan Wozniackis fall inte ens kunnat förhindras av Thomas Johansson.

Matchbilden kommer att se ut ungefär som när Azarenka möter Radwanska. Stabila Azarenka har normalt sett inga problem med snabbfotade bollmotare, men när Wozniacki väl levererar har hon en kuslig förmåga att nöta ner sina motståndare.

Det kommer hon dock inte att göra i kväll. Tiden har nämligen hunnit ikapp forna världsettan och Azarenka har för länge sedan hittat den stabilitet som tagit henne dit hon är i dag.

Skrällpotentialen är därför att betrakta som snudd på obefintlig. Visst, konstigare saker har väl skett, men att Azarenka skulle vika ner sig redan i kvarten mot Wozniacki… Nej, det känns inte troligt.

Vi har en del riktigt heta matcher att se fram emot i dag – åttondelsfinaler på herrsidan, kvartar på damsidan.

Vi tar en titt:

* * *

Gilles Simon-Kevin Anderson
Roger Federer-Stanislas Wawrinka
Rafael Nadal-Ernests Gulbis
Novak Djokovic-Sam Querrey
Jo-Wilfried Tsonga-Milos Raonic
Tomás Berdych-Richard Gasquet
Andy Murray-Carlos Berlocq
Juan Martín del Potro-Tommy Haas

• Första mötet mellan Simon och galet formstarka Kevin Anderson. Och det är frågan om två diametralt olika spelare här. Anderson förlitar sig på hård serve och tungt grundspel, medan Simons främsta vapen är snabbhet och taktiskt spelsinne. Normalt sett skulle Anderson vara helt beroende av att få maximal utdelning i egen serve eftersom Simon utklassar honom totalt i bollandet, men Anderson har faktiskt sett stabil ut även på den punkten i Indian Wells. Simon betydligt mer formsvag, men han har en kuslig förmåga att hamstra poäng och utnyttja sin motståndares svagheter. Det här borde därför bli en jämn tillställning. Går säkert till tre set. Frågan är om Anderson kommer orka rent fysiskt. Han måste nämligen spela på toppen av sin förmåga och förmodligen tvingas ta ganska stora risker, vilket alltid är vanskligt. På papperet är det här en matchup som gynnar tålmodige Simon, så jag håller ändå honom som knapp favorit – trots att oddsen talar för Anderson.

• Federer-Wawrinka är sällan en intressant matchup. Påstår inte att det kommer bli ett sömnpiller, men ytterst lite talar för att Federer inte bärgar sin 13:e seger över landsmannen (12-1 i inbördes inför matchen).

• Kvällens/nattens klart mest intressanta match. Gulbis har hittat tillbaka till sin motivation (har han egentligen någonsin haft en, förresten?) och det har gett resultat. 24-åringen har verkligen talang så det räcker och blir över. Att döma av hans förhandssnack har han dessutom både självförtroende och ambitioner inför mötet med Nadal. Lite av en mardrömsmatch för spanjoren, som förmodligen mycket hellre mött Andreas Seppi. Gulbis har alla offensiva vapen som krävs för att sätta press på Nadal på hardcourt, och har dessutom i Indian Wells (och Delray Beach) även visat sig besitta de defensiva kvaliteter som är så viktiga i dagens tennis. Det lär inte bli någon promenadseger för Nadal det här – om han ens vinner. Inte alls omöjligt att Gulbis ställer till med en praktskräll. Att Nadal dessutom gått miste om viktig matchträning i och med Leonard Mayers walkover ligger också världsfemman i fatet. Jag förväntar mig en rafflande – och känslosam – uppgörelse.

• Nye USA-ettan Querrey kan faktiskt skryta med att han är den ende som besegrat Djokovic i tävlingssammanhang det senaste halvåret. I Paris Masters i höstas var dock världsettan grymt omotiverad, och anklagelserna om att han tankade (förlorade med flit) är kanske inte helt tagna ur luften. Den här gången blir det inte lika roligt för Querrey. Kolossen Djokovic kommer att visa var skåpet ska stå, förmodligen i raka set. Att pressas till tre set mot en formstark Marinko Matosevic är visserligen ingenting att skämmas över, men det duger inte mot Novak. Trots att världsettan inledningsvis uppträdde som att han klivit ur sängen fem minuter före inbollning avfärdade han Grigor Dimitrov enkelt i raka set (7-6, 6-1).

• Här har vi ytterligare en högintressant match. Ja, kanske inte spelmässigt. Det lär bli en hel del servess och dueller som är över på två-tre slag mellan Tsonga och Raonic. Nej, det ska bli intressant att se om Raonic kan bjuda på lika tufft motstånd som i London-OS förra året (då Tsonga vann med 25-23 i skiljeset). Hardcourt passar kanadensaren bättre än gräs, så här finns absolut skrällpotential. 2,33 gånger pengarna på Raonic är klart lockande, särskilt med tanke på att Tsonga pressades till två tiebreak mot comebackande Mardy Fish i tredje omgången. Nu är väl inte Raonic i överdrivet mycket bättre form sett till hans prestationer så här långt under året, men han vet att han kan slå en spelare som Tsonga – om han bara har en bra dag. Vilket han hade mot Marin Cilic i går (3-6, 6-4, 6-3).

• Berdych är inte alls förtjust i att möta den sortens passive aggressive all court-spelare som Gasquet är. Gasquets kombination av snabbhet, varierade slagregister och effektiva kontringsspel tar liksom udden av Berdychs attacktennis. Dessutom är tjecken inte en tillräckligt bra returnerare för att kontinuerligt sätta hög press i Gasquets serve. Det gör honom osäker. Och när Berdych blir osäker, då spelar han vårdslöst. Vill det sig riktigt illa vikar han ner sig fullständigt mentalt, som för några år sedan. Nu har han visserligen visat grym form under säsongsinledningen, så det råder ingen som helst tvekan om att han är favorit inför den här åttondelen – trots att Gasquet har två raka segrar och 4-2 i inbördes möten mot världssexan. Skrällvarning utfärdas, dock. Gasquets förbättrade uthållighet ger honom nämligen ett ganska bra övertag i en sådan här matchup.

• Berlocq tycks ha prickat in någon sorts galen, och oväntad, formtopp. 6-2, 6-2 och inte en enda breakboll mot sig mot Kei Nishikori i går var sanslöst överraskande. Det är därför lite problematiskt att helt avfärda honom inför åttondelen mot Murray, trots att man i normala fall hade gjort det utan att blinka. Världstrean får säkert slita för segern, men skrällpotentialen måste ändå anses liten.

• Tio år skiljer mellan del Potro och Haas. Vilket varit ganska tydligt i deras tre tidigare möten. Samtliga på hardcourt, och del Potro har vunnit alla tre i raka set. Det gör han förmodligen även här. Haas skräll mot Nicolás Almagro var nämligen måhända lite otippad, men inte helt överraskande. Almagro har fortfarande inte lärt sig spela ordentligt på hardcourt och drabbas av mental härdsmälta titt som tätt. Såvida Delpo inte har en riktigt dålig dag på jobbet (som han stundtals hade mot Björn Phau) borde han öka på till 8-0 i set efter den här matchen.

* * *

Petra Kvitová-Maria Kirilenko
Maria Sjarapova-Sara Errani

• Dagens klart mest intressanta match på damsidan. 3-3 i inbördes möten, 2-1 till Kvitová under 2012 (i Australiska öppna tvingades Kirilenko dock avbryta matchen). Vinnaren i samtliga matcher har bara behövt två set för att bärga segern, men det har ändå varit jämna matcher (7-6, 6-3 till Kirilenko i OS, 7-6, 7-5 till Kvitová i New Haven). Kvitová har 3-1 på hardcourt, vilket så klart ger henne ett mentalt övertag inför den här matchen. Kirilenkos enda seger på underlaget kom i Toronto 2009. Det här lär hur som helst bli en tät batalj, som förmodligen avgörs med små marginaler. Såvida inte Kvitová ”överraskar” med en för henne så typisk genomklappning…

• Det skiljer bara fem placeringar mellan Sjarapova och Errani, men spelmässigt är Sjarapova brutalt överlägsen. Särskilt beträffande högstanivå och speciellt på hardcourt. Hon har inte varit fläckfri i Indian Wells men ändå bärgat övertygande segrar. Båda har fått en ganska behaglig resa till åttondeslfinalen och det här är första riktiga kraftmätningen. Borde rimligtvis bli en förhållandevis enkel seger för Sjarapova

* * *

Alla gårdagens resultat:

Några matcher är redan överstökade. Milos Raonic slog Marin Cilic i tre set (3-6, 6-4, 6-3) och Jo-Wilfried Tsonga krånglade sig förbi comebackande Mardy Fish (7-6, 7-6). Han har svårt för Fisken, den gode Tsonga. Förstår inte riktigt varför. Tsonga är ju en i grunden så mycket bättre spelare.

Men nåväl.

På damsidan slog Sara Errani världselvan Marion Bartoli (6-3, 6-2) och Petra Kvitová avfärdade Klara Zakopalova (6-2, 6-3).

Vi går raskt vidare till återstående matcher:

Sam Querrey-Marinko Matosevic
Nicolás Almagro-Tommy Haas
Kei Nishikori-Carlos Berlocq
Novak Djokovic-Grigor Dimitrov
Juan Martín del Potro-Björn Phau

• Querrey leder i skrivande stund med 1-0 i set över Matosevic och Tommy Haas, lite oväntat, med 1-0 i set över Almagro. Känns ändå som att båda har goda chanser att vända sina matcher. Querrey borde så klart vinna, men det är inte helt givet. Om inte Almagro kollapsar fullständigt ska han kunna nöta ner 34-årige Haas.

• Nishikori solklar favorit mot Berlocq, trots att det är svårt att veta var man har japanen. Magisk ena dagen, rasselkungen själv nästa (och oftast då på grund av någon sorts skada). Men Berlocq på hardcourt, det är en match Nishikori bara ska vinna om han inte går sönder fullständigt.

• Dimitrov är alltid rolig att titta på, men han har inte mycket att sätta emot Djokovic. Om Djokovic har en dålig dag och Dimitrov en väldigt bra så kanske det går till tre set, men det tror jag inte att Novak har någon lust med efter matchen mot Fognini. Två raka för världsettan, alltså.

• Delpo har sett stark ut hittills. Phau? Han får nog nöja sig med att ha tagit sig så långt som till tredje omgången i en Master.

* * *

Och på damsidan:

Maria Sjarapova-Lara Arrubarrena-Vecino
Agnieszka Radwanska-Maria Kirilenko
Victoria Azarenka-Urszula Radwanska
Samantha Stosur-Mona Barthel
Angelique Kerber-Garbine Muguruza Blanco

• 5-5 mellan Sjarapova och 87-rankade Arrubarrena just nu. Väldigt otippat. Men den lilla fnurran på tråden borde världstrean rimligtvis reda ut. Hon brukar hitta tillbaka till bollträffen och vända på steken mot svagare motståndare.

• En av kvällens mest intressanta matcher. Radwanska har visserligen 6-2 och fyra raka segrar i inbördes möten, men Kirilenko har närmat sig mer och mer för varje match. 7-5, 4-6, 7-5 i Wimbledon senast och 6-0, 2-6, 7-5 i Indian Wells 2011. Kan mycket väl bli en skräll här, även om Radwanska får betraktas som klar favorit.

• Promenadseger för Azarenka. Var visserligen hyfsat jämn i deras hittills enda möte, i just Indian Wells 2011, men Azarenka är en så mycket bättre spelare nu. Borde handla om strögame för Radwanska.

• Stosur imponerade inte mot Peng i går. Barthel svajade visserligen även hon mot Ana Ivanovic, men här finns tveklöst skrällpotential.

• Kerber verkar ha hittat tillbaka till sig själv på sistone. Glädjande. Muguruza borde därför inte bli några problem.

Tennisen har genom historien haft sin beskärda del bad guys. ”Nasty” Ilie Nastase, Jimmy Connors, John McEnroe.

Det närmaste en riktig bad guy vi kommit i modern tid är spydige Andy Roddick, psykande Radek Stepanek, divige David Nalbandian eller ibland osportslige Tomás Berdych. Bland andra.

På grund av denna uppenbara avsaknad av ”riktiga” bad guys inom tennisen är Ernests Gulbis en spelare som sticker ut från mängden. Han säger alltid vad han tycker (som att många topp 100-spelare inte förtjänar sin höga rankning). Han försöker sällan dölja sin vrede över domslut eller egna misstag. Och han tar alltid ut sin frustration på närmaste racket (den han för tillfället har i handen svävar därför konstant i direkt livsfara).

Lägg därtill att han har en stenrik affärsman till pappa och en erkänd teaterskådespelerska till mamma (ja, han har åkt räkmacka genom livet, skulle man kunna påstå).

Han har dessutom aldrig varit särskilt förtjust i tennis, utan – i alla fall hittills – utan valt att spela enbart för att han råkar ha talang för sporten.

När han nu vunnit 13 raka matcher (inklusive fem i kvalet till Indian Wells) och bara under årets två första månader klättrat 71 placeringar på världsrankningen (från 138 till 67) är den historiskt så överskattade 24-åringen åter i ropet.

Med all rätt, förstås. På banan har han visat tvivlarna att den kapacitet han besitter inte supits bort fullständigt, efter segrar över bland andra Janko Tipsarevic och Andreas Seppi (5-7, 6-3, 6-4 i går kväll).

Utanför banan fortsätter han, sin vana trogen, att leverera rubriker. Så även inför åttondelsfinalen mot Rafael Nadal.

– Jag gillar att spela mot honom för att han har så mycket överskruv, det är bra för min tajming. Jag tycker inte om när motståndaren slår flacka, djupa slag. Jag gillar när motståndarna slår överskruvade, höga bollar. Det är lättare för mig att kontrollera dem. Han är självklart en fantastisk spelare, men ärligt talat så tror jag att jag kan slå honom om jag spelar på topp, säger han efter segern över Seppi.

Och fortsätter:

– Jag lovar dig, att om jag slår en winner (vinnande slag) så kommer det att bli en winner. Spelar ingen roll om det är Nadal eller vem som helst. Självklart kanske det kommer att krävas mer än ett slag. Kanske krävs det två slag. Men jag är redo för det. Ett slag i ena hörnet, ett slag i andra hörnet. Jag vill se honom ta det.

Inte så lite kaxigt uttalande från en spelare som varit som bäst rankad 21 i världen – för två år sedan. Men så har han också, trots fyra raka förluster mot Nadal, pressat spanjoren alla gånger de mötts. Även på världsfemmans favoritunderlag grus, i Rom 2010.

Sammantaget är det svårt att inte se Gulbis som en frisk fläkt i en annars nästan tråkigt torr och korrekt sport (då pratar vi alltså inte om det rent spelmässiga). Det är också svårt att inte låta sig roas av hans arroganta uttalanden och galna upptåg.

Sexskandalen i Stockholm för några år sedan är givetvis smolk i bägaren, och det är bara en av anledningarna till att man bör ha en viss distans till hans utsvävningar.

Men icke desto mindre är han en välbehövlig comic relief på ATP-touren, denne nye ”Nasty”.

Och med tanke på vilka sorts rubriker han ger upphov till nu kan ni bara tänka er vad han skulle kunna ställa till med om han lyckas ta sig upp till rankningens högre regioner.

* * *

Noterar för övrigt att Benoit Paire inte räckte till mot rishögen Gilles Simon, trots seger i första set. Och med ”rishögen” syftar jag uteslutande på Simons dåliga form. Lite tråkigt att Paire inte lyckades utnyttja landsmannens formdipp, för han är överlag en betydligt mer underhållande spelare för oss tittare.

* * *

I övrigt totalt skrällfritt både på herr- och damsidan. Kirsten Flipkens tog visserligen set mot Victoria Azarenka, men torskade sedan nio raka game vid ställning 3-3 i andra set.

Att 24-seedade Mona Barthel slog ut elvaseedade forna världsettan Ana Ivanovic känns inte särskilt överraskande, trots att Ivanovic väl var knapp favorit inför matchen? Inte helt säker där för minns inte hur oddsen såg ut.

Nåväl.

Mer om dagens matcher senare i eftermiddag.

* * *

Alla gårdagens resultat:

http://www.youtube.com/watch?v=xB1oEu-9bdA

Gårdagen (och natten) blev förhållandevis skrällfri. 83-rankade Jevgenij Donskoj tog set mot trögstartad Andy Murray (som hämtade in 1-5 men förlorade första set med 5-7) och Fabio Fognini mot Novak Djokovic.

Att 53-rankade Marinko Matosevic slog 14-rankade Juan Mónaco i raka set var helt väntat. Formsvaga Mónaco har bara vunnit i Davis Cup-sammanhang så här långt i år – och bokförde nu sin fjärde raka turneringsförlust i första omgången (har tidigare fått respass direkt även i Australiska öppna, Vina del Mar och Sao Paolo).

Samtidigt har Matosevic tillryggalagt en av sina starkaste säsongsinledningar i karriären och har nu 7-6 i matchfacit i år.

De enda riktiga skrällarna på herrsidan var Björn Phaus seger över Jeremy Chardy (6-2, 2-6, 6-4) och Carlos Berlocqs över Alexandr Dolgopolov (6-3, 6-7, 6-3).

Carlos Berlocq är inte bara en dussinspelare som Dolgopolov normalt sett ska spöa på hardcourt i sömnen, utan dessutom något av en slagpåse i ATP-sammanhang (utom på grus). Den här förlusten är därför ett väldigt bra kvitto på Dolgopolovs fullkomligt bedrövliga form.

* * *

På damsidan föll tyvärr svenska Johanna Larsson mot världssjuan Sara Errani: 6-3, 6-1. Tråkigt, men inte särskilt oväntat.

Den enda fullbordade skrällen var 87-rankade Lara Arruabarrenas seger över 14-seedade Roberta Vinci: 2-6, 6-4, 6-4. Världsfyran Agnieszka Radwanska hade visserligen problem mot 29-rankade Sorana Cirstea, men red ut stormen i tre set: 6-7(3), 6-3, 6-4. Intressant åttondelsfinal mot Maria Kirilenko, som slog Mallory Burdette (6-3, 4-6, 6-2), väntar.

I övrigt tog sig de seedade spelarna vidare förhållandevis enkelt. Carla Suarez Navarro pressade visserligen Maria Sjarapova, men världstrean vann till slut i raka set: 7-5, 6-3.

* * *

Nåväl.

Låt oss nu i stället blicka framåt och se vad kvällen/natten har att erbjuda:

Jarkko Nieminen-Kevin Anderson
Rafael Nadal-Leonardo Mayer
Andreas Seppi-Ernests Gulbis
Jerzy Janowicz-Richard Gasquet
Tomás Berdych-Florian Mayer
Gilles Simon-Benoit Paire
Roger Federer-Ivan Dodig
Stanislas Wawrinka-Lleyton Hewitt

• Nieminen och Anderson båda i god form, kan bli en sevärd match. Borde rimligtvis bli seger för Anderson i raka set, om nu inte Nieminen har en sådan där dag då han bara vägrar att ge sig. Inte omöjligt att han har det, men seger för Anderson känns givet.

• Nadal pressades i första set mot Ryan Harrison i öppningsmatchen men vann till slut en komfortabel seger, för att vara första tävlingsmatchen på hardcourt sedan Miami 2012. Mayer lär inte bli några överdrivet stora bekymmer för världsfemman, trots att argentinaren skåpade ut Mikhail Juzjnyj.

• Gulbis har alltså 10-2 i ATP-matchfacit så här långt i år. Bara Juan Martín del Potro (Rotterdam) och Tomás Berdych (Marseille) som lyckats besegra honom i ATP-sammanhang. Kan han så vill han, helt enkelt. Särskilt mot en spelare som Andreas Seppi. Given seger för Gulbis, om han nu inte drar i sig några öl före matchen. Men det skulle han väl aldrig göra?

• Janowicz miniskrällde mot David Nalbandian i öppningsmatchen, men en skräll av betydligt större proportioner mot världstian Richard Gasquet känns inte helt troligt. Han har, föga förvånande, inte lyckats komma upp till samma nivå som i Paris Masters förra året och den högst rankade spelaren han besegrat i år är Julien Benneteau (i Marseille, då rankad 30). Ingen omöjlig match för 24-rankade polacken, men tror inte han rår på Gasquet.

• Berdych är i sanslöst bra form. Florian Mayer? Mja, fyra raka förluster inför Indian Wells är väl kanske inget vidare tecken på en formtopp, om man säger så. Dessutom har Berdych 4-0 i inbördes möten. Minimal skrällchans.

• Här har ju Benoit Paire en riktigt god ”skrällchans”. Gilles Simon har alltså 1,68 i odds, mot Paires 2,15. Trots att Paire har två raka segrar över Simon (Rotterdam 2011, Montpellier 2013, 2-0 totalt i inbördes möten). Simon räddade visserligen matchbollar och vände 1-5 i skiljeset mot Paolo Lorenzi i öppningsmatchen, medan Paire hade ganska tuff förstarunda mot knepiga Lukasz Kubot, men avfärdade sedan Philipp Kohlschreiber i raka set i andra omgången. Kan säkert bli jämnt, men Paire har goda chanser att vinna. Vilket vore kul eftersom han aldrig tagit sig förbi andra omgången tidigare.

• Känns nästan lite konstigt att Roger Federer och Ivan Dodig aldrig mötts förut. Men någon gång ska ju vara den första. Kan bli intressant, men allt annat än seger i raka set för Federer är att betrakta som ytterst skrällbetonat.

• 1-1 i inbördes möten och båda matcherna har gått till skiljeset. Som så många andra bollmotare kan Hewitt göra livet surt för Wawrinka, men det beror helt på vad schweizaren är på för spelhumör (det vill säga om han har skallen med sig eller lämnat den hemma). Bortsett från chocktorsken mot Aljaz Bedene i Chennai har Wawrinka i år faktiskt bara förlorat mot topp 10-spelare (plus Fabio Fognini, men det var på Foggys favoritunderlag grus i Acapulco). Den episka femsetaren mot Djokovic i Australiska öppna har onekligen stärkt Wawrinkas psyke, och han borde därför inte förlora mot Hewitt på hardcourt i en Masters-turnering. Men han kommer säkerligen få slita för segern.

* * *

Angelique Kerber-Yanina Wickmayer
Magdalena Rybarikova-Garbine Muguruza Blanco
Nadia Petrova-Julia Görges
Samantha Stosur-Shuai Peng
Caroline Wozniacki-Elena Vesnina

• Kerber favorit, men hon har inte varit att lita på så här långt i år. 1-1 i inbördes möten här, och båda matcherna har gått till skiljeset. Kerber vann senast, på hardcourt i Paris förra året (Wickmayer vann på gruset i Rom). 32-rankade Wickmayer har överlag presterat bäst av de båda under säsongsinledningen, i alla fall sett till kapacitet. Tycker ändå att Kerber borde ta det här ganska enkelt.

• 1-1 i inbördes möten även här (Paris och Australiska öppna, båda i år) och det var faktiskt 95-rankade Muguruzu som vann sist (Australiska öppna). Dock med en hårsmån – närmare bestämt 14-12 i skiljeset. Lär bli jämnt även nu, och 55-rankade Rybarikova har tveklöst siktet inställt på revansch.

• Har aldrig mötts tidigare och kliver in i denna matchup med snarlika resultat i respektive öppningsmatch i bagaget (6-2, 6-3 för Petrova mot 71-rankade Stefanie Vögele, 6-3, 6-3 för Görges mot Sofia Arvidsson). Världstolvan Petrova är dock den klart bättre spelaren av de båda och borde vinna relativt enkelt.

• Världsnian Stosur har bara tappat ett set plus ett gäng strögame på fyra matcher mot 38-rankade Shuai Peng. Borde inte bli mer än just strögame för Peng även i Indian Wells.

• Ingen överdrivet svår matchup för Wozniacki, i alla fall inte på papperet: Världstian leder med 5-1 i inbördes möten. Det har dock gått två år sedan senaste matchen, och 30-rankade Vesnina har en bra säsongsinledning bakom sig (final i Hobart, bland annat). Kan möjligen skrälla, med tanke på Wozniackis svajiga start på året (föll mot 186-rankade doldisen Qiang Wang i Kuala Lumpur i slutet av februari.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vi tog en titt på herrarnas lottning i Indian Wells Masters i går. I kväll är det således dags för damernas.

ÖVRE HALVAN

Ingen överdrivet läskig lottning för förstaseedade världstvåan Victoria Azarenka, får man lov att säga. Vägen till först och främst åttondelsfinal ligger vidöppen, och väl där möter hon förhoppningsvis Sloane Stephens. Nu ska vi inte ha alldeles för höga förväntningar på den talangfulla 19-åringen, men det vore onekligen den mest intressanta matchupen.

Och i kvarten då? Caroline Wozniacki, Nadia Petrova? Troligtvis, och framför allt Wozniacki har ingenting att sätta emot Azarenka i dagsläget. Möjligen Petrova, beroende på vilken form hon visar upp i Indian Wells.

I semin hoppas i alla fall jag se Angelique Kerber, men det är inte helt troligt med tanke på hennes usla form så här långt i år. Hon tog sig till semifinal förra året och borde på papperet göra det igen med tanke på den relativt enkla lottningen, men som sagt – hon har inte direkt övertygat under säsongsinledningen och har dessutom plågats av skada.

På den här sidan blir det intressant att se vad Mona Barthel kan ställa till med. Eller 21-åriga Bojana Jovanovskij. Blev visserligen respass i första omgången förra året, men visst borde hon kunna ta sig förbi 95-rankade 19-åringen Garbine Muguruzu i årets öppningsmatch.

I semifinalen kan Azarenka mycket väl ställas mot Ana Ivanovic, som trivs i Indian Wells. Hon har spelat två finaler här (seger 2008, förlust 2009) och var framme i semifinalen så sent som förra året.

Mona Barthel hade oturen att möta Azarenka redan i andra omgången förra året, men i och med sin betydligt mer gynnsamma i år tycker jag att åtminstone en kvartsfinal inte är för mycket begärt.

I skrivande stund vann dessutom allas vår Sofia Arvidsson sin öppningsmatch mot Laura Robson: 2-6, 7-6(2), 6-1. Mycket glädjande! Hon borde nu ha en god chans att slå Julia Görges i nästa runda, trots att hon har 0-2 i inbördes möten – och lär vid seger där ställas mot Petrova. Kan bli intressant.

De går vidare till semifinal: Victoria Azarenka, Ana Ivanovic.
Skrällvarning: Mona Barthel, Sloane Stephens.
Bubblare: Nadia Petrova.

Hon går vidare till final: Victoria Azarenka.

UNDRE HALVAN

Här har vi ett riktigt getingbo. På ena sidan världsfyran Agnieszka Radwanska, världssjuan Petra Kvitová, 14-rankade Dominika Cibulkova och 15-rankade Maria Kirilenko.

På den andra världstrean Maria Sjarapova, världsåttan Sara Errani och världselvan Marion Bartoli.

Däremellan ett knippe spelare med skrällpotential: Jelena Jankovic, Svetlana Kuznetsova, Roberta Vinci, Sorana Cirstea och Lesia Tsurenko.

På ena sidan ställs sannolikt formstarka Kvitová mot Radwanska, med chans för repris på deras drabbning i Dubai (6-2, 6-4 till Kvitová). Om nu inte Kvitová tappar huvudet på vägen mot, säg, Cibulkova. Som i Sydney (1-6, 1-6).

På andra sidan lär Sjarapova med största säkerhet knipa semifinalplatsen. Efter en kvartsfinal mot Sara Errani. Eller varför inte Jelena Jankovic? Har visserligen inte presterat här de senaste två åren, men vann här så sent som 2010.

Johanna Larsson vann sin öppningsmatch mot Timea Babos och möter Anastasia Pavlytjenkova i nästa runda. Där tar det troligtvis stopp för Sverigetvåan.

De går vidare till semifinal: Petra Kvitová, Maria Sjarapova.
Skrällvarning: Dominika Cibulkova, Maria Kirilenko, Marion Bartoli.
Bubblare: Sara Errani, Jelena Jankovic.

Hon går vidare till final: Maria Sjarapova.

FINALEN: Sjarapova besegrar Azarenka.

Riktigt svårt att tippa en eventuell final mellan Azarenka och Sjarapova, tycker jag. Framför allt för att Sjarapovas dagsform spelar en så oerhört stor roll i allmänhet – och mot Azarenka i synnerhet.

Tycker ändå att hon överlag sett stark ut i år, och Indian Wells/Miami är två turneringar där hon åtminstone brukar gå långt (och då krävs bara det där lilla extra för att gå hela vägen, vilket Sjarapova inte alltid men stundtals har).

Måste jag välja en spelare som mest troligt åker ut före finalen av dessa båda måste jag å andra sidan säga Sjarapova. Lite märkligt kan tyckas, men jag tror helt enkelt att världstrean ror titeln i land om hon bara tar sig till final.

Hon måste bara passa sig för speed bumps på vägen dit.

Och förresten: Serena Williams har ju bojkottat Indian Wells sedan 2001, då systern Venus Williams drog sig ur deras semifinal fyra minuter före matchen – och Serena därefter buades ut i finalen mot Kim Clijsters – men det visste ni väl redan.

Matchdagen är inte riktigt slut än, men låt oss ändå ta ett svep och se vad som hänt runtom i tennisvärlden.

I Memphis räddade forne världsettan Lleyton Hewitt två matchbollar mot 72-rankade Yen-Hsun Lu i en tresetsrysare: 2-6, 7-6(3), 6-4. Hewitt låg under med 5-6, 15-40 i andra set men lyckades som så många gånger förr att vända på steken.

Såg delar av deras drabbning, och det var precis så där spännande/ovisst som det brukar vara när Hewitt ställer sig på en tennisbana.

Och Donald Young halkar vidare i turneringen. Xavier Malisse kastade in handduken vid ställning 5-1 till Young i första set.

Största skrällen hittills svarade dock Denis Istomin för i natt, när han avfärdade John Isner i raka set: 6-3, 6-4. Han är i oerhört dålig form nu, den reslige amerikanen. Rankningsraset, som jag och flera andra förutspått, har redan inletts.

För övrigt kan nämnas att 33-årige James Blake med viss möda tog sig förbi öppningsrundan efter tresetsseger över Florian Mayer: 4-6, 6-3, 6-2. Alltid kul när Blake vinner, man unnar honom liksom det efter alla år av skadehelvete och envist slit.

På damsidan är äventyret över för titelförsvararen Sofia Arvidsson. Det blev förlust mot 71-rankade fjolårsfinalisten Marina Erakovic redan i andra omgången: 6-1, 3-6, 6-3. Riktigt tråkigt, naturligtvis. Och en smula oväntat, trots att Arvidssons varit sisådär under säsongsinledningen.

* * *

I Dubai inleddes dagen med en riktigt tråkig nyhet: Serena Williams drar sig ur turneringen på grund av ryggskada. Tydligen samma skada som hämmade henne i Australiska öppna (där hon förlorade redan i kvartsfinalen mot 19-åriga Sloane Stephens), vilket kan förklara hennes serveproblem mot Victoria Azarenka i Doha.

Världselvan Marion Bartoli får därför direktbiljett till kvartsfinalen, där hon möter Caroline Wozniacki. Wozniacki krossade Jie Zheng fullständigt: 6-1, 6-0.

I övrigt inga överraskningar, bortsett från en liten skräll: 17-rankade Roberta Vincis seger över världssexan Angelique Kerber. Hon befinner sig i en riktigt formsvacka, Kerber. Inte bra.

* * *

I Marseille hade Tomás Berdych oväntat stora problem mot problembarnet Ernests Gulbis, men vann slutligen i tre set: 6-4, 6-7(10), 6-4. Berdych brända matchboll i andra sets tiebreak, vid ställning 10-9 i egen serve (missade totalt tre), var fullkomligt bedrövlig. Precis när man trodde att han verkligen fått ordning på sina darriga nerver slarvar han bort en säker seger på ett så nonchalant sätt.

Kanske inte lika illa som när han tappade 5-1 och 6-3 i tiebreak mot Novak Djokovic i World Tour Finals, men det där är så klart inte godkänt från en spelare av Berdychs kaliber. Tur för honom att Gulbis inte fullbordade en skräll.

För det kunde han mycket väl ha gjort, med sin oförlåtliga serve och märkliga forehandsving. Det har aldrig varit särskilt svårt för Gulbis att väcka de förtvivlade fansens hopp, men frågan är hur den 118-rankade 24-åringen följer upp åttondelen i Rotterdam (förlust mot Juan Martín del Potro) och dagens kämpainsats i Marseille.

– Man vet aldrig vad som ska hända när man möter Gulbis, som Berdych sa efter matchen.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Tredjeseedade Jo-Wilfried Tsonga hade inte lika stora bekymmer i sin öppningsmatch: 7-6(1), 6-3 mot Nikolaj Davydenko. Tuff lottning för Davydenko, vars goda form under inledningen av turneringen är på väg att kväsas totalt.

I övrigt inga överraskningar. Julien Benneteau slog 412-rankade 18-åringen och landsmannen Lucas Pouille planenligt: 7-6(0), 6-3. Vi kommer därför att bjudas på en batalj mellan Benneteau och Jerzy Janowicz (som ju slog Lukas Rosol i förrgår) i andra omgången. Härligt!

* * *

I Buenos Aires har David Ferrer, Stanislas Wawrinka och David Nalbandian under dagen fått sina öppningsmatcher överstökade. Inga konstigheter.

Och Andreij Kuznetsov slog grusveteranen Filippo Volandri i går: 7-6(5), 6-3. Kul överraskning.

* * *

Dagens samtliga resultat:

DUBAI:

MEMPHIS (WTA):

Ny vecka, nya turneringar, nya vinnare och förlorare.

Det har redan hunnit bli tisdag och därför hög tid att ta en titt på veckans tävlingar och dess lottningar:

US NATIONAL INDOORS TENNIS CHAMPIONSHIPS
ATP 500/WTA International
Memphis, USA

Om vi börjar med att ta en titt på herrarnas lottning ser vi att världstolvan Marin Cilic är toppseedad, åtföljd av 13-rankade Milos Raonic och 16-rankade John Isner.

Raonic har rönt vissa framgångar i den här turneringen redan. Två raka finaler, närmare bestämt. 2011 blev det förlust mot numera pensionerade Andy Roddick och 2012 mot forne världsåttan Jürgen Melzer.

Årets titelförsvarare är redan utslagen (förlust mot Igor Sijsling), men Raonics chanser att nå en tredje raka final får anses goda. Dels med tanke på den fantastiska form han visade upp i San José och dels för att han redan enkelt avfärdat en del av spelarna på sin halva i år. Största hindret kan Isner utgöra i en eventuell semifinal. Om inte James Blake grejar en dunderskräll redan i andra omgången.

Vem som blir 22-åringens motståndare i finalen är lite mer öppet. Marin Cilic var inte prickfri i Zagreb men bärgade ändå titeln. I sin öppningsmatch mot Ivan Dodig i dag tappade han set. Illavarslande.

Kroaten har dessutom Kei Nishikori, Sam Querrey och Alexandr Dolgopolov på sin halva. Querrey var visserligen helt uddlös mot Raonic i semifinalen i San José, men har får ofta god utdelning på sin serve inomhus. I dagsläget oklart hur Nishikoris och Dolgopolovs formkurvor ser ut, men de har alltid potential att gå långt i turneringar med få seedade spelare inom topp 20.

Vill väldigt gärna se antingen Nishi eller Dolgo i finalen och kan mycket väl bli så. Håller det inte för troligt att Cilic går till två raka finaler, särskilt med tanke på att många av hans segrar i år varit allt annat än övertygande.

Beträffande damernas lottning får vi börja med att konstatera att det här är Sofia Arvidssons turnering. Hon vann sin första WTA-titel i karriären här 2006 och andra 2012, och spelade däremellan en final (2010). Svenskhoppet slog kvalspelaren Jana Cepelova i raka set och i andra omgången väntar hennes motståndare i finalen förra året: 71-rankade Marina Erakovic.

Därefter väntar liknande spelare som förra året för andraseedade Arvidsson. Exempelvis Heather Watson. Största hotet på vägen till final är förmodligen Jamie Hampton, som tillryggalagt en riktigt bra säsongsinledning (med tresetaren mot Victoria Azarenka i Australiska öppna som absoluta höjdpunkt).

Blir inte alls förvånad om hon slår ut Arvidsson och snuvar svenskan på en fjärde final – om nu inte Arvidsson spelar med lika högt självförtroende som hon brukar göra i Memphis.

På den övre halvan har förstaseedade Kirsten Flipkens åkt på en ganska svår andrarunda: Lesia Tsurenko. De båda har bara mötts en gång tidigare, och den drabbningen gick Flipkens segrande ur. Båda har gjort bra ifrån sig hittills i år, men det känns som att det väger över lite till Flipkens fördel – och i så fall finns det inte mycket som står i hennes väg mot finalen.

Flipkens och Hampton i final, kanske? Tja, varför inte.

* * *

OPEN 13
ATP 250
Marseille, Frankrike

Memphis må vara ett 500-event, men det råder ingen tvekan om vilken turnering som är veckans hetaste.

I startfältet i Marseille trängs nämligen världssexan Tomás Berdych, världssjuan Juan Martín del Potro, världsåttan Jo-Wilfried Tsonga, världsnian Janko Tipsarevic och världstian Richard Gasquet (som torskade mot Gilles Müller i öppningsmatchen).

Hit har också intressanta spelare som Bernard Tomic (slog Martin Klizan i förstarundan) och Jerzy Janowicz valt att åka. Ett stjärnspäckat startfält för att vara en 250-turnering, alltså.

del Potro har tveklöst fått den största nitlotten. Gilles Simon borde inte vara några större problem för argentinaren i en eventuell kvartsfinal, men i semin väntar med stor sannolikhet Tsonga. Världsåttan åkte visserligen på en chockförlust mot Sijsling i Rotterdam. På hemmaplan brukar han dock alltid prestera.

Svårt att säga om det blir del Potro eller Tsonga i finalen, men det lär bli någon av dem.

Om Tomic kan skrälla? Kanske, men med tanke på startfältet är det inte särskilt troligt.

Toppseedade Berdych lär inte sättas på prov av Janowicz, som ser ut att bli hans motståndare i tredje omgången. 26-rankade polacken har helt enkelt inte hittat formen under säsongsinledningen.

Hans största hot är i stället Tipsarevic i en eventuell semifinal (med tanke på Gasquets tidiga utträde borde Tipsy plocka sin semibiljett enkelt). Serben leder med 5-3 i inbördes möten och har visat sig vara en knepig motståndare för den hårt sluggande tjecken.

Med tanke på Berdychs goda (och Tipsys högst oklara) form får världssexan ändå ses som favorit både till finalplatsen och titeln.

* * *

DUBAI OPEN
WTA Premier
Dubai, Förenade Arabemiraten

Betydligt häftigare uppställning i år än förra året. Trots att världstvåan Victoria Azarenka dragit sig ur på grund av fotskada så är sju topp 10-spelare representerade i Dubai.

Suveränen Serena Williams ser ut att ha en enkel resa mot semifinal. Där kan hon dock stöta på Petra Kvitová, som gav henne huvudbry i Doha. Eller titelförsvararen Agnieszka Radwanska, som inte borde vara några problem för världsettan. Hon får hoppas på polsk seger i kvarten, helt enkelt.

Kampen om den andra finalplatsen är vidöppen, efter att Azarenka dragit sig ur. Angelique Kerber har visserligen inlett säsongen svajigt men är alltid en kraft att räkna med. Troligast är dock att Sara Errani norpar den där guldbiljetten. Eller Samantha Stosur.

* * *

COPA CLARO
ATP 250
Buenos Aires, Argentina 

Lite av ett sömpiller, med vissa ljuspunkter. David Ferrer, till exempel. Världsfyrans första turnering sedan Australiska öppna (Davis Cup ej inräknat). Bortsett från en eventuell andrarunda mot David Nalbandian är spanjorens lottning löjligt enkel. Men så är ju inte startfältet så skräckinjagande heller.

Och Nalbandian, förresten. Ferrer har aldrig förlorat mot argentinaren och tappat blott ett set på grus (4-0 på underlaget, 8-5 i inbördes möten totalt). Nej, Ferrers finalplats känns rätt säker, får man lov att påstå.

På den undre halvan ligger det nära till hands att lyfta fram världselvan Nicolás Almagro som finalfavorit. Här huserar dock även 17-rankade Stanislas Wawrinka. Förutom att han visade upp riktigt god form i Australiska öppna (kvartsfinalförlust mot Novak Djokovic i en episk femsetsrysare) har han genom åren rönt framgångar på grus (två titlar på fem finaler) och har plusstatistik mot Almagro (4-3 totalt, 2-1 på grus).

Lär dessutom vara revanschsugen efter semifinalförlusten mot spanjoren förra året. En final mellan Ferrer och Wawrinka känns därför inte särskilt långsökt. Bortsett från Almagro i en eventuell semifinal har ingen av dem några seriösa utmanare på vägen dit.

Kan noteras också att Horacio Zeballos, som skrällslog Rafael Nadal i Vina del Mar för två veckor sedan, åkte ut redan i första omgången mot 76-rankade Aljaz Bedene. Drygt 2,80 gånger pengarna på Bedene inför matchen. Lättförtjänta pengar.

Zeballos åkte ut i förstarundan även i Sao Paolo förra veckan (mot Federico Delbonis, avbröt matchen på grund av utmattning). Ser ut som att argentinaren går till historien som en klassisk one hit wonder. Är någon förvånad (Lex Lukas Rosol)?