http://www.youtube.com/watch?v=tW-JVzTR6DA

Gårdagens på förhand mest intressanta match var tveklöst den mellan Roger Federer och Jerzy Janowicz, i alla fall i min bok.

Men låt oss börja i rätt ände.

Det blir ingen drömsemifinal mellan Novak Djokovic och Rafael Nadal. Detta sedan Tomás Berdych svarat för en makalös bedrift i sin semifinal mot Djokovic.

Världssexan låg alltså under med 2-6, 2-5 och gick mot sin tolfte raka förlust mot världsettan (dittills enda segern kom i Wimbledon 2010), när han som från ingenstans bröt Djokovics serve efter att själv ha servat sig fram till 3-5 med kniven mot strupen.

Den här matchen är verkligen ett typexempel på när någons kollaps blir den andres tändvätska. Att kalla Djokovics insats i andra set något annat än kollaps är nämligen i princip omöjligt.

Han gnällde över banans dåliga skick och vinden som blåste grus i ögongen på honom, typ. Blev frustrerad och började klanta sig.

I takt med att Djokovic tappade fokus började också Berdych spela upp sig. Ordentligt. Den osedvanligt ineffektiva serven blev vassare, forehanden stabilare och han spelade med mycket större självförtroende och pondus än i första set.

Väldigt imponerande. Särskilt med tanke på att Djokovic tenderar att vara livsfarlig även när hans spel inte funkar, eller när han (som i det här fallet) tillåter yttre omständigheter att krypa in under skinnet på honom.

Det krävs en särskild mental styrka för att inte bara utjämna de dittills ofördelaktiga oddsen, utan dessutom vända på hela steken.

När Berdych är som bäst har han det tålamod och psyke som krävs för sådana bedrifter. Det är framför allt när all press ligger på motståndaren och han därtill ser tecken på nervositet/frustration/osäkerhet som Berdych är som giftigast, på det mentala planet.

Det är då han samlar ihop sig och spelar sin bästa tennis. Till skillnad från när han blir taktiskt och spelmässigt utklassad, då han oftast blir stressad till enkla misstag och slutligen viker ner sig.

Lika imponerande som Berdychs insats var, lika oroväckande var Djokovics.

Ja, jag tycker faktiskt att det är svårt att inte bli lite oroad över den här attityden. Det var samma sak mot Grigor Dimitrov i Madrid, mot Tommy Haas i Miami och mot Juan Martín del Potro i Indian Wells. Djokovic tror liksom att allt ska ordna sig, men kan inte pusha sig själv till den där nivåhöjningen som han normalt alltid har så lätt att hitta i pressade lägen.

Han kan inte direkt skylla på bristande motivation. Jag menar, som om chansen till en ny kraftmätning mot Nadal i en semifinal inför Franska öppna inte skulle vara tillräckligt motiverande?

Nu blir det ingen kraftmätning dem emellan, och vi kommer därför att uteslutande tvingas analysera individuella prestationer. Där är Nadal hittills i solklar ledning.

Tar man en helhetstitt känns det för övrigt ganska märkligt och ovant att Djokovic ”bara” nått en enda Masters-final så här långt in på säsongen (tre förra året, fyra 2011).

Nåväl.

Det blir nu i stället Berdych som ställs mot Nadal (som återigen var numret för stor för landsmannen David Ferrer: 6-4, 4-6, 6-2) i semifinalen, och där kommer det säkerligen att krävas en ännu mer imponerande insats från tjecken.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=hDq8SLuoTu0

Janowicz blev som väntat något av en munsbit för Roger Federer och inte heller matchbilden bjöd på några större överraskningar: En välsmakande liten potpurri av korta dueller, solida servegame, stoppbollar och offensiv tennis i största allmänhet.

Det passar ju som sagt Federer bra att spela i det här höga tempot och i själva spelet är han överlägsen Jerzy. Polacken har en mycket tyngre och därför överlag mer svårhanterlig serve och dessutom betydligt giftigare returer, men Federer väger upp det med

a) en otroligt varierad, svårläst och precis serve

och

b) överlägsen tennisintelligens och teknik.

Vad gäller Federers serve har det mesta redan sagts – den är grym, helt enkelt. Om än inte tourens hårdaste.

Det är också allmänt känt att Federer har stora brister i sitt returnerande. Delvis för att han står så nära baslinjen och därför är sårbar för välplacerade hårda servar, och dels för att han alltid försöker få längd i alla sina returer vilket ger upphov till en del missar.

Vad gäller tennisintelligensen är han dels enormt skicklig på att snappa upp mönster (och därmed även svagheter) i motståndarens spel och har dels en osviklig förmåga att ta vara på de chanser som förr eller senare alltid kommer mot den här typen av spelare.

Eftersom det höga tempot passar Federer så bra (och eftersom Janowicz irrationella nyttjande av stoppbollar knappt biter alls på schweizaren, som trivs som fisken i vattnet framme vid nät) behövde världstrean därför aldrig imponera för att slå honom.

I stället nöjde han sig med att ge lugnande besked efter magplasket i Madrid: När Federer är taggad och på tårna är han lika bra som 2012.

Gillade framför allt hur han så behärskat hanterade Janowicz aggressiva returer. När polacken fick både längd och tyngd i sina returer (vilket var ganska ofta, särskilt i andraserve) svarade Federer i nio fall av tio med en halvvolley som damp ner strax innanför baslinjen – och kunde därför behålla initiativet trots Janowicz försök att vrida taktpinnen ur händerna på honom.

Dessutom var det starkt av schweizaren att kliva fram och leverera sitt bästa returgame i matchen när Janowicz servade för setet vid ställning 5-4 i andra set – efter att ha haft ett break emot sig sedan setets allra första game. I tiebreak var han sedan orubblig och säkrade sin första Masters-semifinal via 6-4, 7-6(2).

Bra insats av Janowicz, dock. Han spelade sitt spel och gjorde det med bravur. Han har tveklöst potential att utmana toppspelarna på mer regelbunden basis. Måste bara få lite mer rutin och bli bättre på att hantera den press som blev resultatet av succén i Paris Masters förra året.

Federer möter Benoit Paire i semifinalen. Paire fullkomligt krossade Marcel Granollers i sin kvart: 6-1, 6-0. Såg inte den matchen, men känns som att det måste ha varit en ordentligt slätstruken insats av Granollers.

Så, låt oss nu titta lite närmare på dagens matchups:

* * *

√ RAFAEL NADAL – TOMÁS BERDYCH

Känns ju onekligen som dagens match. Nadal leder med 13-3 i inbördes möten och samtliga av Berdychs segrar kom på hardcourt åren 2005-2006. På grus har Berdych plockat ett set av Nadal – i Båstad 2005. 9-1 i set på underlaget.

Trots Berdychs insats i går har jag svårt att se honom hota Nadal. Såvida inte spanjoren krampar av ett eller annat skäl. Han måste liksom inte bara spela som i andra och tredje set mot Djokovic under hela matchen, utan dessutom helst vara ännu mer aggressiv. Typ som Ernests Gulbis var i åttondelsfinalen.

Nadal ger ytterst lite (snudd på ingenting) gratis och kommer inte att vika ner sig på samma sätt som Djokovic gjorde. Att döma av hur de båda presterat hittills under veckan har jag svårt att se en matchbild där Berdych har övertaget, förutsatt att Nadal är hel och frisk.

* * *

√ ROGER FEDERER – BENOIT PAIRE

2-0 i inbördes möten och 5-0 i set till Federer. Har dock aldrig mötts på grus.

Paire har imponerat i Rom så här långt och har ett brett register som spelare. Ingen slump att han skrällde mot del Potro (delvis också givetvis på grund av Delpos frånvaro de senaste veckorna) och han blir säkerligen en jobbigt spelare för de stora stjärnorna att tvingas möta tidigt, typ som Gulbis, Dimitrov, Janowicz och så vidare.

Tror dock inte att han har vad som krävs för att utmana Federer just nu, inte som schweizaren presterat hittills. Federer ser helt enkelt alldeles för motiverad ut för att gå in i den här matchen med bara halvt fokus.

Precis som mot Janowicz kommer Federer att vara både på tårna och avslappnad. All press kommer liksom att ligga på Paire. Federer kommer inte att låta det här gyllene läget rinna honom ur händerna.

Om inte annat så bara för det stora nöjet i att sätta alla belackare på plats efter fadäsen i Madrid.

Nu tror jag visserligen fortfarande att turneringarna inför Wimbledon inte är direkt hög prio för Federer, men det betyder mycket att visa att man kan prestera och utmana övriga i Big Four även i dessa sammanhang, i turneringar som han inte lägger allt sitt krut på.

Är övertygad om att vi har Kei Nishikori att tacka för det. Den smällen blev ordentlig tändvätska för gamle Fed.

Nu hoppas vi att han tycker att det ska bli lika kul med en gammal hederlig blockbuster-final mellan honom och Nadal.

Mycket av den här dagen skulle komma att handla om två ynglingar: 22-årige Jerzy Janowicz och 24-årige Ernests Gulbis.

Janowicz för att han följde upp sin imponerande seger över Jo-Wilfried Tsonga i går med att fälla ännu en topp 10-spelare – världsnian Richard Gasquet: 3-6, 7-6(2), 6-4.

Gulbis för att han nästan nollade självaste Rafael Nadal och tvingade gruskungen att slita för varenda poäng, men föll till sist i en oväntat tät sammandrabbning: 1-6, 7-5, 6-4.

Det var visserligen inte ett dugg oväntat att Gulbis skulle gå för fullt och krama ut typ varenda liten droppe av sin kapacitet mot just Nadal.

Till att börja med har lettländaren alla förutsättningar för att hota spanjoren, även på grus: Han är tillräckligt lång (och har dessutom en pålitlig backhand och forehand) för att kunna ta bollen tidigt och i precis rätt position trots den höga studs som Nadals extrema överskruv genererar, han kan med enkelhet utmanövrera sin motståndare med blytunga slag från baslinjen och har en  livlina i sin solida serve.

Inte helt olikt Robin Söderling, James Blake, Lukas Rosol och Novak Djokovic (även om Djokovics serve kanske inte är den tyngsta). Han är i ganska gott sällskap, alltså.

Problemet är bara att den offensiva taktiken i sig inte riktigt räcker hela vägen.

Eller som Gulbis själv så pricksäkert uttryckte det efter nederlaget:

– Jag var den bättre spelaren under matchen. Han är en mästare. Man måste göra något extraordinärt för att slå honom.

Exakt så. För ser man till både statistiken och matchbilden var Gulbis den bättre spelaren.

Antal vunna game: 15-14.

Winners: 59-13.

Serve-ess: 15-0.

Vunna breakbollar: 4 av 9/4 av 11.

Vunna poäng i förstaserve: 72 procent-63 procent.

Vunna poäng totalt: 97-94.

Men det där spelar som bekant inte så stor roll i tennis. Det handlar inte om hur många snygga winners man bokför, hur många ess man slår eller ens hur många poäng man vinner – det handlar om vilka poäng man vinner.

Nadal lät sig inte skrämmas av Gulbis offensiva kavalkad i första set, utan knöt näven i fickan och kämpade vidare. Försökte kliva lite längre fram i banan (i första set stod han praktiskt taget i publiken och returnerade Gulbis servar). Och bara vägrade förlora.

Det är ju så typiskt Nadal, det där. Att bara vägra förlora. Han ger sig inte fan på att vinna, han ger sig fan på att inte förlora. Lika typiskt som att Gulbis alltid viker ner sig.

Det satt långt inne i dag, men till slut orkade inte Gulbis stå emot gruskungen. Trots två räddade matchbollar i egen serve vid ställning 5-4 (efter att ha brutit tillbaka omgående som svar på Nadals servegenombrott) slutade matchen med en miss från lettländaren – som därmed bokförde sitt 50:e oprovocerade misstag.

Viktig match för Rafa. Alltid bra när toppspelarna pressas tidigt i turneringen, så de tvingas testa formen ordentligt.

I kvarten ställs Nadal mot landsmannen David Ferrer, som gick vidare efter walkover från Philipp Kohlschreiber. Enligt uppgift på grund av yrsel. Något slags virus? Förmodligen.

Nadal kan säkert få det tufft även mot Ferrer, precis som i Madrid. Men efter det blytunga nederlaget är ju frågan om Ferrer över huvud taget orkar bygga upp den mentala styrka som krävs för att slå världsfemman… Jag är väldigt tveksam.

* * *

En tredje yngling noterade faktiskt inte bara en skräll i dag, utan även karriärens första seger över en topp 10-spelare – Benoit Paire mot Juan Martín del Potro: 6-4, 7-6(3).

Inte jätteöverraskande att den kom mot just del Potro här i Rom, med tanke på argentinarens frånvaro (på grund av sjukdom) de senaste veckorna.

Fransmannen möter Marcel Granollers i kvarten. Granollers kämpade ner Jeremy Chardy i en tresetare: 6-4, 1-6, 7-5.

Känns som att Paire har en rätt god chans att nå sin första Masters-semifinal med den lottningen. Granollers ska inte underskattas, men det är knappast en omöjlig matchup för Paire.

* * *

Roger Federer mosade Gilles Simon: 6-1, 6-2. Går från klarhet till klarhet. Glädjande, efter magplasket i Madrid.

Möter alltså Janowicz i kvarten. Har potential att bli en intressant match.

Janowicz skrällchanser?

Hm.

Han har visserligen imponerat i Rom och tillryggalagt två övertygande segrar, men tror inte det räcker mot Federer. Det passar nämligen Federer väldigt bra att spela i högt tempo, särskilt på grus – och högt tempo är precis vad Janowicz levererar.

I själva spelet är Federer den klart säkrare och den typ av variation Jerzy brukar bjuda på biter inte direkt på Federer (delvis för att han är så bekväm framme vid nät, vilket gör stoppbollarna förhållandevis ineffektiva).

Tror absolut att Janowicz kan bjuda upp till kamp, särskilt nu när de här två senaste segrarna stärkt hans självförtroende. Men nej, av det jag sett av schweizaren hittills borde han bli ett nummer för stor för 22-åringen.

* * *

Matchen mellan Djokovic och Alexandr Dolgopolov blev inte så intressant som jag hade hoppats på: 6-1, 6-4 till Nole.

Ser riktigt stark ut, världsettan. Frågan är vad Tomás Berdych ska kunna sätta emot i kvarten. Visserligen stabil seger mot Kevin Anderson (7-5, 6-2, fjärde raka mot just Anderson), men Djokovic ser ut att vara grymt revanschsugen efter fiaskot i Madrid – och då tenderar han att bli snudd på oslagbar.

* * *

Alla dagens resultat:

Tråkiga nyheter.

Andy Murray tvingades avbryta sin öppningsmatch i Rom Masters mot Marcel Granollers vid ställning 6-3, 6-7(5) på grund av en ryggskada.

Det är nu oklart om världstvåan hinner återhämta sig inför Franska öppna senare i maj.

– Jag skulle bli väldigt överraskad om jag spelar i Paris. Jag måste göra upp planer och reda ut vad jag ska göra. Jag kommer att nå ett beslut kring Paris inom de närmaste fem dagarna. Jag måste ta några dagar ledigt och se hur det känns, säger han.

– Jag ska försöka få ordning på det men det är ett problem jag tampats med ett ganska bra tag. Så jag vill vara säker på att det är något som jag kan få ordning på. Det är inte särskilt behagligt att spela just nu.

Riktigt tråkigt, naturligtvis. För turneringens del gör det ingen överdrivet stor skillnad, men det känns givetvis oerhört trist att inte ha en intakt Big Four i Franska öppna – trots att han inte heller där är en av huvudutmanarna.

För Rafael Nadal är det tur i oturen, så att säga. Om Murray missar Franska öppna spelar det ju nämligen ingen roll om spanjoren är världsfyra eller -femma, eftersom han då kommer semifinalseedas oavsett.

Nadal detroniserade Fabio Fognini i dag, för övrigt: 6-1, 6-3. Världsfemman möter, precis som väntat, Ernests Gulbis i tredje omgången. Gulbis fullkomligt mosade Viktor Troicki: 6-1, 6-1.

Så vad tror vi om den matchen då? Kan Gulbis skrämma gruskungen?

Ja. Skrämma kan han absolut göra. Gulbis skrämmer alla toppspelare, eftersom han har en enorm kapacitet kombinerat med en total brist på respekt (i uttryckets positiva bemärkelse). Gulbis tycker att han kan slå alla spelare, och det i sig kan räcka långt.

Inte tillräckligt långt för att fälla Nadal, dock. Nej, en skräll känns faktiskt mer avlägsen nu än i Indian Wells i mars. Nadal får säkert slita, men han kommer sannolikt att vara på tårna från start och inte bjuda på några luckor för Gulbis att exploatera.

* * *

David Ferrer inledde svajigt men lyckades vända mot landsmannen Fernando Verdasco: 5-7, 7-5, 6-3. Verdasco slog för övrigt Horacio Zeballos i sin öppningsmatch – argentinarens fjärde raka förlust i första omgången.

Sedan segern i Chile i februari har han radat upp totalt sju förluster i första omgången och som bäst vunnit två matcher i en och samma turnering (Acapulco).

Så, om ni inte slutade överskatta honom redan efter Vina del Mar så är det nog dags att göra det nu.

* * *

Jerzy Janowicz svarade för dagens bragd när han slog världsåttan Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 6-4, 7-6(5).

22-åringens hittills tredje seger i karriären över en topp 10-spelare. Möter Richard Gasquet (som avfärdade Grigor Dimitrov i raka set i andra omgången: 6-4, 6-4) härnäst.

* * *

Stanislas Wawrinka tvingades tyvärr lämna walkover mot Alexandr Dolgopolov på grund av en lårskada. Inte jättekonstigt att han har en del krämpor efter de senaste veckornas spelschema, men tråkigt att vi nu går miste om den matchen.

Dolgopolov möter Novak Djokovic i tredje omgången. Kan bli intressant. Djokovic lär troligen vinna i raka set, men Dolgopolov har onekligen kapacitet att störa även de största stjärnorna när han presterar på topp.

* * *

Nicolás Almagro åkte ju alltså ut redan i första omgången mot Julien Benneteau. Såg verkligen inte det komma, men Benneteau är ju en sjukt oförutsägbar spelare. Vet aldrig var man har honom.

Följde till exempel upp den skrällsegern med en tresetsförlust mot Benoit Paire: 6-7(3), 6-4, 7-6(4). Aldrig ska man få chansen att glänsa, som någon skrev i en kommentar här i bloggen. Men men, får väl hoppas att min ”helgardering” Juan Martín del Potro levererar i stället. Hehe.

Eller Roger Federer, som jag ju tippade i semifinal. Han körde över svage Potito Starace i sin öppningsmatch i går och möter Gilles Simon i nästa runda.

Federer står i skyhöga 1,20 gånger pengarna. Nej, jag är inte ironisk. Jag menar, Simon. Han kunde inte ens besegra en underpresterande Murray i Madrid. På grus. Ska han då spöa en till synes taggad Federer inför Franska öppna?

Nej, det känns osannolikt.

* * *

Alla dagens resultat:

Madrid Masters avklarat, Rome Masters redan i gång (ja, innan Rafael Nadal ens hunnit slå in matchbollen i Madrid).

Vi tar en titt.

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Eftersom en hel del förstaomgångar redan spelats är vissa av de toppseedade spelarnas öppningsmatcher redan spikade. Alla syns dock inte i turneringsträdet ovan.

Nåväl.

Det mest intressanta här är ändå att Rafael Nadal och Novak Djokovic hamnat på samma halva, och således kan mötas redan i semifinal.

Vilket de lär göra. Djokovic lär inte upprepa sitt magplask i Madrid och har egentligen bara en jobbig motståndare på vägen mot semin: Stanislas Wawrinka. De har återigen lottats i en eventuell tredje omgång. Tror dock att Wawrinka är alldeles för sliten efter några intensiva spelveckor för att kunna hota en utvilad och extremt taggad Djokovic.

Tomás Berdych i kvarten då? Till att börja med är det inte alls säkert att Berdych ens når kvarten. Nederlaget mot Wawrinka i Madrid-semifinalen lär svida rejält, och det vore inte ett dugg förvånande om det påverkar honom tillräckligt mycket för att förlora mot Kevin Anderson eller Marin Cilic (Denis Istomin i öppningsmatchen borde han rimligtvis besegra).

Annars är det en förhållandevis gynnsam lottning för Berdych, fram till kvarten alltså. Istomin borde som sagt inte utgöra något större hot, Anderson har han redan spöat i raka set två gånger i år och även mot Cilic har han ett mentalt övertag (och är dessutom den bättre grusspelaren av de båda).

Tror inte Berdych har något att sätta emot Djokovic i en eventuell kvartsfinal. Dominanta 13-1 i inbördes möten för världsettan talar sitt tydliga språk, och tjecken är en väsentligt sämre grusspelare.

Nadal då?

Lite tuffare. Först Fabio Fognini (som slog Andreas Seppi tidigare i dag) och därefter troligtvis Ernests Gulbis. Tror inte att någon av dem i dagsläget har vad som krävs för att skrälla mot Nadal på grus, men de har onekligen kapacitet att skapa bekymmer för världsfemman.

Janko Tipsarevic behöver vi knappt nämna, han ryker troligen mot Gulbis i andra omgången, om inte mot landsmannen Viktor Troicki redan i första.

I kvarten väntar sedan återigen David Ferrer för Nadal. Ferrer fick sig en ordentlig törn i Madrid men borde ändå inte ha några problem mot Horacio Zeballos/Fernando Verdasco och Albert Ramos/Philipp Kohlschreiber (som slog ut Milos Raonic i dag). Inte som han spelade i Madrid.

Mot Nadal blir det däremot ny tvärnit. Nadal har nu ett snudd på ointagligt mentalt försprång, och med tanke på att Ferrer inte lyckades slå sin landsman förra veckan råder det liksom inga tvivel om att han typ inte kan slå honom. Alls.

Eller okej, det kan han möjligtvis om han har alla marginaler på sin sida, men jag kan inte se det hända i Rom.

Nadal och Djokovic i semin, alltså. Där kan ju verkligen allt hända. Tror faktiskt att jag i nuläget håller Djokovic som favorit i den matchupen. Visserligen grymt imponerande av Rafa att prestera så bra i Madrid med tanke på de för honom missgynnande förhållandena där, men han har inte lyckats räta ut frågetecknen efter Monte Carlo – och Nole lär betrakta den matchen som den ”riktiga” finalen.

Har hur som helst potential att bli turneringens absoluta höjdpunkt.

I övrigt råder jag er att inte missa matchen mellan Wawrinka och Alexandr Dolgopolov. Förutsatt att Wawrinka slår Carlos Berlocq, förstås. Men det ska han väl göra? Tröttheten till trots. Ja, det känns så.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Rafael Nadal.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Tomás Berdych.

* * *

UNDRE HALVAN:

Roger Federer och Andy Murray på samma halva, alltså. Bra för Federer – men förhållandevis tuff lottning i övrigt. Potito Starace borde rimligtvis avfärdas i två överlägsna set i öppningsmatchen, men därefter kan han möta en formtoppad Tommy Haas i tredje omgången och Jo-Wilfried Tsonga, Grigor Dimitrov eller Richard Gasquet i åttondelsfinalen.

Av dessa spelare är det bara Gasquet som besegrat schweizaren på grus (2-2 i inbördes möten på underlaget, 9-3 till Federer totalt). Gasquet har inte riktigt hittat grusformen ännu men skulle absolut kunna utgöra ett hot mot världstrean.

Tror inte Dimitrov tar sig förbi Gasquet (3-0 i inbördes möten till fransmannen, och han är en både energikrävande och mer rutinerad spelare) men om han gör det kan han säkert krångla till det lite för Federer.

Tsonga? Tja, han är överlag i bättre form och är knappast en drömmotståndare för Federer i kvarten. Så, överlever Federer till en semifinal mot typ Andy Murray?

Jag är osäker men ändå benägen att tro att schweizaren vill få revansch för nederlaget i Madrid.

Om han nu tar sig dit tror jag dessutom inte att Murray står på andra sidan nätet. Marcel Granollers ska skotten visserligen plocka, och sannolikt också Kei Nishikori i åttondelen, men Nicolás Almagro eller Juan Martín del Potro i kvarten?

Argentinaren ett stort frågetecken så klart, eftersom det här blir hans första turnering sedan Monte Carlo. Andreij Kuznetsov i öppningsmatchen är därför att betrakta som en lyckosam lottning, eftersom han inte lär fälla björnen ens när han är ur form. Almagro borde inte förlora mot vare sig Julien Benneteau eller Benoit Paire, så det lutar åt att det blir en intressant åttondel mellan Delpo och Nico.

För övrigt väldigt intressant att de aldrig mötts tidigare. Känns som att de borde ha gjort det vid något tillfälle. Eller okej, de har mötts en gång – i en Challenger-turnering i Santiago 2006 (seger för Almagro i raka set). Almagro knapp förhandsfavorit i det mötet, i så fall.

Vissa frågetecken även kring Almagro, men inte särskilt förvånande att han åkte ut tidigt i Madrid. Underlaget där passar honom inte bra alls. Mycket bättre i Rom, och insatsen i Barcelona för några veckor sedan (finalförlust mot Nadal) lovar hyfsat gott måste man ändå säga.

Däremot brukar världstolvan sällan leverera i Masters-sammanhang. Ändring på det i år? Ser lite så ut på förhand, faktiskt. Inte alls en omöjlig lottning för honom.

Tror risken är ganska överhängande att Murray åker ut redan före kvarten, han är just nu inte bättre än så på grus. Fick kämpa ordentligt i Madrid trots gynnsamma förhållanden, och det finns egentligen inte så mycket som talar för att det blir någon överdrivet stor spelmässig förändring i Rom.

Mitt förhandstips är därför att det blir Federer mot Almagro i semifinalen, med brasklappen att Tsonga kan sätta käppar i hjulet för schweizaren i kvarten och del Potro mot spanjoren i åttondelen.

De går vidare till semifinal: Roger Federer, Almagro.
Skrällvarning: Jo-Wilfried Tsonga, Juan Martín del Potro.
Bubblare: Andy Murray, Richard Gasquet, Grigor Dimitrov.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår Nadal, Almagro slår Federer.

FINALEN: Djokovic slår Almagro.

* * *

Okej, om Almagro slår Federer i semifinalen vore det så klart en ordentlig skräll. Inte minst för att schweizaren har 5-0 i inbördes möten totalt och 3-0 på grus, och att Almagro lätt viker ner sig mot tuffare motståndare.

Men. De har inte mötts sedan 2007 och Almagro har blivit en väsentligt bättre spelare sedan dess, särskilt på grus. Är det någon gång spanjoren ska ta vara på chansen och slå meste mästaren så är det ju nu, och han är faktiskt generellt sett en bättre grusspelare än Federer.

Dessutom vore det kul med ännu en lägre seedad spelare i final. Som upplagt för det i och med den här lottningen, kan tyckas.

Ja, om nu inte Federer bara ger sig fan på att tysta sina belackare och följa upp förra veckans magplask i Spanien med en final i Italien. Det har som bekant hänt förr att han tänder till ordentligt först efter svidande nederlag.

40 titlar på grus.

Ja, det är ju verkligen inte för inte som Rafael Nadal kallas The King of Clay.

I och med spanjorens finalseger över Stanislas Wawrinka tangerar Nadal Thomas Muster som spelaren med näst flest grustitlar under karriären (Guillermo Vilas toppar listan med 45).

Det blev inte jättemycket till final, tyvärr. Vilket var väntat – dels med tanke på att Nadal hade överlägsna 8-0 i matcher och 17-0 i set mot Wawrinka, och dels för att schweizaren inte hade de bästa förutsättningarna inför matchen.

Nadals segersiffror skrivs till 6-2, 6-4 och trots en hel drös brända breakbollar var det aldrig något snack om vem som ägde den här finalen.

Wawrinka grät faktiskt efter matchen. Helt rätt inställning. Även om han själv måste insett vilken omöjlig uppgift som stod inför honom så går en sann atlet ut på banan för att vinna. Ett nederlag ska alltid svida, även när det kommer mot en av de bästa spelarna sporten någonsin skådat.

Och schweizaren ska vara grymt nöjd med sina prestationer under turneringen. Om jag räknat rätt så kommer rankningspoängen han inkasserar inte att räcka till att knuffa ner Janko Tipsarevic från positionen som världstia – men det kommer bara att skilja ynka tio poäng mellan dem.

Bara en tidsfråga innan Wawrinka slår sig in på topp 10 igen, för första gången sedan 2008 (då han nådde toppnoteringen 9).

Beträffande Nadal är det egentligen bara detaljer han behöver jobba på inför Franska öppna. Backhanden måste bli bättre generellt. Serven har sviktat. Och han måste bli bättre på att stänga matcherna. Måste få ordning på de där väldigt okarakteristiska fokusdipparna.

Lite besynnerligt hur mycket han valt att spela under sin comeback, förresten. 2013 hade han spelat 33 matcher vid den här tiden på året – inför årets Rome Masters har han redan spelat 31.

Okej att han behöver mycket matchträning inför Roland Garros, men hade det inte varit vettigt att stå över knepiga Madrid och fokusera fullt ut på Rom? Finns väl ingen direkt risk att han bränner ut sig, men det här intensiva spelschemat är lite oroväckande med tanke på att just hård matchning var en av orsakerna till fjolårets knäskada.

Nåväl.

Världsfemman är så klart en av huvudkandidaterna även till titeln i Rom, men har den här gången hamnat på samma halva som rivalen Novak Djokovic. Vi får titta närmare på lottningen i morgon, hann inte i kväll.

Tills dess – buenos noches!

* * *

På damsidan var finalen lika ospännande som på herrsidan. Serena Williams försvarade sin titel från 2012 efter 6-1, 6-4 mot Maria Sjarapova.

Williams har nu överlägsna 13-2 i inbördes möten och tolv raka segrar mot Sjarapova.

http://www.youtube.com/watch?v=d8975sVxf1k

Semifinalen mellan Rafael Nadal och Pablo Andújar blev mycket riktigt en ickematch. Setsiffrorna 6-0, 6-4 talar sitt tydliga språk.

Precis som väntat skulle gårdagen komma att handla om två helt andra kombattanter – världssexan Tomás Berdych och 15-rankade Stanislas Wawrinka.

Det är svårt att betrakta Wawrinkas seger som en skräll. Vi var nog många som höll honom som favorit inför drabbningen. På grus är han helt enkelt en säkrare spelare än Berdych, när han presterar på topp.

Semifinalen följde samma mönster som Wawrinkas senaste matcher i turneringen: bärgade första set övertygande men dippade i andra. Som om energin tillfälligt sinade, typ. Men till skillnad från mot Grigor Dimitrov och Jo-Wilfried Tsonga gick det trögt även i skiljeset.

Så pass trögt att Berdych, som vred initiativet ur händerna på schweizaren i slutet av andra set, kunde ordna ett tidigt break.

Vid 2-4, 15-40 i egen serve såg det verkligen inte ljust ut för Wawrinka. Han såg trött och sliten ut, och från mitten av andra set hade han blivit fullständigt överkörd i Berdychs servegame samtidigt som han hela tiden pressades i egen.

Tv-kommentatorerna inledde till och med en resumé över hans prestationer de senaste veckorna, inklusive här i Madrid, i tron att han inte hade tillräckligt med bränsle i tanken för att mäkta med en vändning.

Vilket i och för sig inte hade varit konstigt. Schweizaren har haft ett tufft spelschema den senaste tiden, och dessutom gått långt i de senaste turneringarna han ställt upp i.

Wawrinka hade dock inga som helst planer på att ge upp utan kamp. Han lyckades till slut hålla efter några horribla missar från Berdych och gav sedan allt i Berdychs servegame vid 4-3 – och det räckte hela vägen till ett servegenombrott, hans första på två set.

I och med det breaket skiftade momentum återigen, och tjecken såg märkbart skärrad ut. Så pass att han lät sig pressas på nytt i egen serve vid ställning 5-4 till Wawrinka.

Några minuter senare kunde schweizaren sträcka händerna mot skyn i en heroisk segergest – han var klar för final efter en fantastisk vändning: 6-3, 4-6, 6-4.

Oerhört imponerande att Wawrinka lyckades hålla nerverna i styr och leverera sin bästa tennis när det gällde som mest. Samtidigt svagt av Berdych att vika ner sig på det där sättet. När han misslyckades att förvalta sina breakbollar vid 4-2 var det som att precis alla tvivel man kan ha ute på en tennisbana plötsligt knockade världssexan.

Strategiskt smart av Wawrinka att inte gå för fullt i returgamen i andra och tredje set. Han insåg nog hur mycket det skulle krävas för att bryta Berdych när han servar så bra, och efter att ha hamnat i underläge tidigt i tredje set tror jag att han försökte fokusera på sin egen krånglande serve, i väntan på rätt läge i Berdychs.

För man vet att det alltid kommer lägen när det börjar dra ihop sig, när man själv kan slappna av och bara maxa, medan motståndaren har pressen att fortsätta leverera på topp för att inte riskera att tappa ledningen.

I det stunderna brukar det vara små marginaler och de avgörs ofta med bara några få poäng. I går var det Wawrinka som vann den psykologiska kampen.

Inte helt vanligt att Berdych dippar så där i sådana lägen längre – han har ju verkligen fått ordning på huvudet under de senaste åren.

Alldeles oavsett var det en grymt välförtjänt seger för Wawrinka, som varit den spelare som imponerat allra mest under turneringen och nu alltså är klar för sin första Masters-turnering sedan 2008 (Rome Masters, förlust mot Novak Djokovic).

http://www.youtube.com/watch?v=hUQbo1jEREw

Så, hur ser hans chanser i finalen ut då?

Jag tror att det blir väldigt väldigt tufft för Wawrinka. Matchen i går avgjordes visserligen inte sent på natten, men sent på kvällen. Tredje raka kvällsmatchen för Wawrinka, alltså. Råder därför ingen tvekan om att Nadal är den fysiskt fräschare av de båda, särskilt efter att han avfärdade Andújar så snabbt och dessutom mitt på dagen.

Nadal har därför klart bättre förutsättningar och är dessutom en väsentligt bättre spelare än Wawrinka. Om schweizaren går för fullt från start kan han möjligen ta ett set, men jag har svårt att se ett annat scenario än att Nadal vinner det här i två raka.

* * *

På damsidan är Serena Williams och Maria Sjarapova klara för final, efter semifinalsegrar över Sara Errani (7-5, 6-2) respektive Ana Ivanovic (6-4, 6-3).

Inte särskilt oväntat att världsettan och -tvåan möts i finalen, även om framför allt Williams stött på några vägbulor. Blev som bekant nollad för första gången sedan 2008 i andra set mot wildcard-spelaren Anabel Medina Garrigues i kvartsfinalen.

Mot Sjarapova brukar hon dock plocka fram sitt allra bästa spel – och den tunna luften gynnar i första hand världsettan.

Vill väldigt gärna se att Sjarapova äntligen lyckas besegra sin nemesis, och det vore onekligen lägligt att göra det på grus, men det är svårt att inte hålla Williams som favorit.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=7iNqgGjJkrc#t=961s

Vi har nästan tillryggalagt ännu en Masters-vecka.

Och vi har bjudits på en del fantastiska matcher. Och en del förunderliga.

I går fick vi till exempel se en Rafael Nadal som under stora delar av matchen var rejält ur gängorna mot landsmannen David Ferrer (som i sin tur spelade lika resolut som mot Tommy Haas i kvartsfinalen).

Inte ovanligt att Nadal börjar segt, men efter den där varningen vid ställning 40-15 i egen serve tidigt i första set var det som att allt mer eller mindre rasade för världsfemman. Han blev alltså varnad för att ha brutit mot 25-sekundersregeln (som säger att det inte får ta längre tid än 25 sekunder mellan poängen), blev fly förbannad och blev sedermera bruten. Trots två gamebollar.

Fortsatte sedan käbbla med domaren vid sidbytet.

Märkligt beteende. Det är ju ingen hemlighet att Nadal hatar den där 25-sekundersregeln, men det är knappast domarnas fel att den existerar och att de måste se till att den åtföljs. Varför inte bara svälja förtreten – det är trots allt samma för alla – kan man tycka.

Nåväl.

Ferrer kämpade på riktigt jäkla bra. Nadal som sagt ur gängorna men bara vägrade ge upp.

Jag vet inte riktigt om det är så att Ferrer inte kan besegra Nadal eller Nadal som inte kan förlora mot Ferrer.

Att döma av den där horribla missen från Ferrer (se klippet ovan) vid ställning 4-6, 5-6, 15-30 i Nadals serve – en poäng som alltså hade kunnat ge Ferrer matchboll – är man så klart benägen att hävda att Ferrer inte kan besegra Nadal.

Men hade han verkligen vunnit ens om han gjort rätt val och fått matchboll?

Jag är inte så säker. Jag menar, Ferrer spelade ruskigt bra i första och andra set. Nadal presterade stora delar av matchen långt under sin nivå. Ändå vinner Nadal – dessutom efter att ha nollat världsfyran i avgörande set: 4-6, 7-6(3), 6-0.

Trots att Nadal fortfarande svajar emellanåt (backhanden är på tok för svag, serven instabil och de osedvanliga fokusdipparna är märkliga) har han en så sjukt hög lägstanivå.

Att han skulle förlora mot Pablo Andújar, som svepte Kei Nishikori i raka set (6-3, 7-5), känns helt osannolikt. Att Andújar är klar för semifinal i en Master är redan en tillräckligt stor skräll.

* * *

Stanislas Wawrinka var numret för stor för Jo-Wilfried Tsonga. Intressant att han utvecklats så mycket på den mentala planet på så kort tid. I går uppträdde han med mycket större självförtroende än i exempelvis Monte Carlo.

Den gången drog Tsonga längsta strået i en tajt tresetare.

I går var Wawrinka liksom beredd på att Tsonga skulle inleda svagt och sedan sakta men säkert växa in i matchen. Som han brukar göra.

Han lät sig därför inte stressas av att Tsonga kämpade till sig andra set, utan höll sig lugn och förlitade sig på att han i grunden faktiskt är en bättre spelare än Tsonga. Personligen vill jag påstå att Tsonga har högre högstanivå, delvis på grund av att han när han hittar sitt flyt kan rubba motståndarens matchrytm med sitt irrationella och varierade spel, men generellt är Wawrinka helt enkelt en säkrare spelare.

Förutom när nerverna spökar. Och det verkar som att han äntligen börjat jaga undan dem.

* * *

Tomás Berdych slog Andy Murray i raka set: 7-6(3), 6-4. Inte ett dugg oväntat. Att Murray tvingades slita hund mot Gilles Simon i åttondelen är ett ganska gott kvitto på hans låga nivå på grus.

Berdych är en stabil grusspelare. Underlaget i Madrid gynnar dessutom hans tunga grundspel.

Nästan lite märkligt att Murray hängde med så bra. Berdych hade vissa problem bland annat med sin serve – men nu är ju skotten också en exceptionellt bra returnerare.

Okej, semifinaler i dag alltså. Låt oss titta lite närmare på dem:

* * *

TOMÁS BERDYCH – STANISLAS WAWRINKA

Utan tvekan dagens match. 5-5 i inbördes möten totalt, 2-0 till Wawrinka på grus. Senast de möttes på underlaget var i Rom 2010. Den gången vann Wawrinka med 8-6 i avgörande tiebreak.

Sett till den här turneringen har båda imponerat. Berdych har svajat lite i sina matcher medan Wawrinka spelat genomgående stabilt. Schweizaren har dock två sena kvällsmatcher bakom sig, som dessutom gått till tre set, medan Berdych hittills bara tappat ett set (mot Jerzy Janowicz).

Jag är benägen att hålla Wawrinka som knapp favorit. Dels för att han är den bättre grusspelaren generellt, dels för att han imponerat under turneringen, dels för att han verkar trivas riktigt bra på underlaget och dels för att Berdych inte varit hundraprocentig hittills.

Det kan på sätt och vis också vara en styrka, eftersom han har en extranivå att plocka fram vid behov – det vill säga nu. Medan Wawrinka måste hålla samma nivå som han gjort mot Grigor Dimitrov och Jo-Wilfried Tsonga, i princip.

Jag tror på en jämn match, förmodligen tresetare. Jag väljer att tro på seger för Wawrinka för att jag så gärna vill se honom blomma ut ordentligt, äntligen. Det är liksom på tiden nu. Och han har redan visat prov på enorm utveckling den senaste tiden.

Om han inte är sliten efter de sena matcherna så vinner han det här. Det kommer krävas så enormt mycket för Berdych att slå igenom honom med sina flacka grundslag (som gynnas enormt av den tunna luften), och risken är mycket större att han stressas till misstag än att Wawrinka gör det. Wawrinka är helt enkelt säkrare i spelet när han presterar på topp.

Dessutom kan schweizaren mäta sig med Berdych även rent offensivt. Det kan verkligen stressa tjecken. Han gillar att diktera spelet och börjar ofta darra när han inte får hög utdelning i sin offensiv.

Hoppas dock att Berdych höjer sig ytterligare en nivå, för då kan det här bli en helt öppen och extremt välspelad match.

* *

RAFAEL NADAL – PABLO ANDÚJAR

Att Andújar är klar för semifinal måste betraktas som en smärre sensation, men i dag måste sagan ta slut.

Jag menar, om inte en (i alla fall i Madrid) formtoppad Ferrer kan fälla björnen, skulle då en väsentligt mycket sämre spelare som Andújar göra det?

Nej, det känns helt uteslutet. Allt annat än seger i raka set för Nadal måste betraktas som en skräll.

Har FedEx-tåget gått nu?

Ja, det är väl på sätt och vis en legitim fråga efter Roger Federers nya magplask. Som sagt ingen skam i att förlora mot en spelare som Kei Nishikori, men att japanen tilläts göra det utan att spela på toppen av sin förmåga… Nej, det ser så klart inte särskilt bra ut med Federer-mått mätt.

Men om vi struntar i frågans legitimitet och fokuserar på dess innebörd: Ger verkligen gårdagens förlust upphov till kolsvarta orosmoln?

Nej.

Jag har sagt det förr men det tål att upprepas: Det är ingen slump att Federer valde att pussla ihop sitt schema som han har gjort. Vi är många som har haft synpunkter på det, men det råder liksom ingen tvekan om att det ligger en djupare tanke bakom det, från schweizaren och hans team.

Federer har någon sorts masterplan (och med det menar jag inte att det är en briljant plan som kommer att omsättas i för oss oanade triumfer, bara att han skapat ett schema som han tror ger allra bäst förutsättningar att uppnå sina mål för den här säsongen).

Min gissning är som bekant att han satsar precis allt krut på Wimbledon och US Open. Tycker faktiskt att det blir mer och mer tydligt ju mer man ser honom spela.

Det är inte som att han förlorar med flit. Det handlar inte heller om att han tappat så oerhört mycket i nivå att han plötsligt kan förlora mot vem som helst, efter att under så många år varit en av de mest dominanta spelarna tennisvärlden någonsin skådat.

Han var inte bara konkurrenskraftig utan en av de klart bästa spelarna under förra säsongen – sex titlar på totalt tio finaler är ett väldigt bra bevis på det.

Att han skulle ha tappat så mycket nivå på så kort tid känns som en orimlig förklaring. Kom ihåg att han pressade Novak Djokovic i World Tour Finals-finalen så sent som i december och spelade en femsetsrysare mot Andy Murray i Australiska öppna för knappt tre och en halv månad sedan.

Nej, vad det här handlar om är prioriteringar. Federer kommer att vara en kraft att räkna med även fortsättningsvis under säsongen, det är jag helt säker på. Däremot kommer han inte alltid att vara det. Han kommer till exempel sannolikt att tappa ännu fler poäng i Rom nästa vecka och lär knappast vara en av huvudkandidaterna till Franska öppna-titeln.

Vilket han på sätt och vis nästan gjorde klart för oss under gårdagens intervju efter matchen.

Personligen tycker jag att det var smärtsamt att se den. Dels för att Federer var så sur och avvisande, dels för att han gav en del underliga besked.

Han inledde med att ge Nishikori lite välförtjänt cred, påpekade att han var nära att åka ut i tredje omgången även förra året (mot Milos Raonic) och pratade om de annorlunda förutsättningarna i Madrid. (Att även toppspelarna kämpar med att hitta sin matchrytm men är vana vid att göra det till slut – innan de åker ut. Något bland andra Djokovic säkert skriver under på.)

Det var på frågan om han någon gång känt att Madrid kanske inte ens är värt att spela, eftersom det är så annorlunda spelmässiga förutsättningar och turneringen ligger veckan för Rome Masters. Reportern (gissar att det är Pete Bodo) kallade båda turneringarna, med all rätt, för lead-ups till Franska öppna.

– Paris är inte den enda turneringen i kalendern, fräste Federer.

– Vi förbereder oss inte nödvändigtvis för Franska öppna. Jag menar, det är trevligt att ha Franska öppna som en turnering i kalendern men allt offras inte för den. För mig räknas alla tävlingar, jag är lika besviken över att förlora här som i Franska öppna.

Visst, det ligger ju något i det han säger om att alla turneringar räknas, men det är fortfarande rent nonsens. Skulle han säga samma sak om Gerry Weber Open och Wimbledon? Nej. Och även om han gjorde det skulle absolut ingen tro på honom.

Det som jag tycker är en smula oroväckande är att man i dessa citat ändå kan tolka in ett sorts ointresse för Franska öppna. Han inbillar sig liksom inte att det är en Grand Slam han kan vinna utan minutiösa förberedelser (knappt ens då) och förstår att det är snudd på mission impossible i och med rivalen Rafael Nadals återkomst.

Det är så klart spekulationer, men att han blir så provocerad över frågan och på allvar faktiskt likställer Franska öppna med Madrid, det måste väl ändå tyda på att han inte är så het på att vinna i Paris att han är villig att investera i litervis med blod, svett och tårar?

Nej, det här med att rankningen inte längre är så viktigt för Federer ger så klart en del bieffekter. Som exempelvis det här att han egentligen inte bryr sig så mycket om hur eller i vilket skede han förlorar i vissa turneringar.

Allt handlar helt enkelt om titlar – vissa titlar. I de turneringar han väljer att gå för fullt, där kommer vi säkerligen att få se en helt annan Fed, både på och utanför banan.

Att han är sur och avvisande under intervjun beror bara på att han inte gillar att förlora. Han tycker fortfarande att han borde vinna även när han inte presterar på topp och är samma dåliga förlorare som han alltid varit. Vilket jag säger i ordens mest positiva bemärkelse. Är man helt likgiltig inför att förlora kan man lika gärna kasta in handduken direkt.

Så, det var väl egentligen det enda riktigt negativa jag hade att säga om Federers skrällförlust. Han hanterade inte intervjun bra alls, det måste vi kunna enas om.

Personligen hade jag hoppats på att även Franska öppna stod högt upp på hans priolista, men så verkar inte vara fallet. Ingen jättestor tragedi eftersom han kan gå långt ändå, men det känns olustigt att höra meste mästaren basha en GS på det sättet. ”En trevlig turnering att ha i kalendern…” Aningen ovärdig beskrivning.

I övrigt har jag faktiskt svårt att se gårdagens förlust som något jättenegativt. Mer som en axelryckning. Federer har faktiskt inte så hög lägstanivå att han kan besegra en spelare som Nishikori trots att han underpresterar.

Inte speciellt konstigt att man tappar i lägstanivå i takt med att man blir äldre, och gamle Roger är trots allt snart 31. Högstanivån är däremot intakt, det är jag övertygad om. Inte minst för att han visade prov på det vid åtskilliga tillfällen under förra säsongen.

Så, summa summarum: Hans svajiga säsongsinledning i allmänhet och gårdagens förlust i synnerhet ska inte användas som måttstock för Federers nuvarande konkurrenskraft. Att hans bantade schema skulle innebära stort poängtapp (mister återigen positionen som världstvåa på måndag och kommer bara ha knappt 800 poäng till godo framför fyran David Ferrer) var helt väntat. Likaså att det skulle gå trögt under grussäsongen.

Vi hörs igen efter Franska öppna och inför Wimbledon. Då kan vi på allvar börja diskutera huruvida Federer gjort sitt eller inte.

Det vore onekligen tacksamt att inleda den här texten med något raljant om att båda ”bröderna” Federer (originalet Roger och kopian Grigor Dimitrov) är utslagna, men sådana fånigheter ska vi inte ägna oss åt.

I stället kan vi börja med att lite torrt konstatera att Federer d.ä. inte var på sitt bästa spelhumör i dag.

Kei Nishikori gjorde visserligen en riktigt bra match, men exceptionellt bra? Nej.

Efter att ha tappat första set gasade världstvåan på ordentligt i andra och såg ut att gå mot en i så fall inte speciellt oväntad vändning.

Men efter urladdningen i det setet, som slutade 6-1 i schweizaren, rasade korthuset ihop fullständigt och 23-årige Nishikori kunde säkra turneringens näst största skräll efter 6-2 i skiljeset.

Det är visserligen ingen skam alls att förlora mot framtidslöftet, men setsiffrorna 6-4, 1-6, 6-2 är inget smickrande facit för Federer.

Nåväl, mer om Federers ”magplask” i ett separat inlägg. Kan väl lite avslutningsvis säga att intervjun efter matchen var ganska smärtsam att titta på.

Så låt oss nu i stället glädjas över ynglingarnas framgångar här i Madrid. Nishikori möter Pablo Andújar (som gick vidare efter att Daniel Gimeno-Traver tvingats bryta matchen vid ställning 6-4 till Andújar) och borde därför rimligtvis ta sig till semifinal – karriärens andra semi i Masters-sammanhang, i så fall.

Ja, det måste ändå vara ganska safe att säga att Kei är klar för semi nu. För ska han följa upp en seger över Federer med en förlust mot Andújar? Det skulle kännas konstigt.

* * *

Dagens två klart bästa matcher spelades mellan Tommy Haas och David Ferrer samt Stanislas Wawrinka och Grigor Dimitrov.

Åttondelen mellan Haas och Ferrer påminde till viss del om deras semifinal i Miami, med den väsentliga skillnaden att båda var på tårna från start (Ferrer var som bekant ovanligt platt i första set i Miami).

Framför allt var Ferrer aggressivare än vanligt på grus. Vilket inte är så konstigt med tanke på underlaget. En nödvändig justering, särskilt mot en offensiv spelare som Haas.

Båda höll serve utan större problem i första set, tills Ferrer gjorde sitt dittills klart bästa returgame vid ställning 6-5. Ganska typiskt Ferrer, det där – att bärga breaken i de bästa lägena. Liksom den där ettriga kämpaglöden, som gör att han vänder underlägen på löpande band.

I det avseendet blev Madrid en repris av Miami. Efter att Haas kvitterat matchen i andra set fixade han nämligen ett servegenombrott i mitten av skiljeset.

Trots det kändes det aldrig som att segern var säkrad för tysken. Ferrer gnetade i vanlig ordning och klamrade sig fast i matchen, och när Haas sedan tappade 40-15 i egen serve vid ställning 4-2 gick resten av bara farten för spanjoren – och 4-2 för Haas blev 6-4 till Ferrer.

Det är så stressande att möta Ferrer, särskilt för Haas som väldigt gärna vill gå för clean winners. Det kan han inte göra i lika hög utsträckning som han är van vid och tvingas lita till variation och bollsäkerhet.

Det är inte direkt som att han lider brist på något av det, men det är svårt att tvingas lämna sin comfort zone och inte kunna spela ut på det sätt man egentligen vill. Måste dessutom ha varit frustrerande att Ferrer överlag lyckades bättre i sina offensiva ruscher än Haas. Där ska det ju normalt vara omvända roller.

Kändes ofta som att Ferrers slag satt som smäck och att han bara kunde strössla ut dem lite som han ville över banan. Med tanke på att Ferrer spelade så bra var det en grym arbetsinsats av Haas. Verkligen makalöst att han fortfarande håller så hög klass.

* * *

Dimitrov gjorde återigen en fantastisk insats. I första set var han den klart bättre spelaren och bjöd verkligen inte Wawrinka på någonting. 6-3 var nästan i lägsta laget, eftersom han typ gav bort ett eget servegame efter att ha brutit Wawrinka tidigt i matchen.

Även i andra set hade Dimitrov övertaget. I flera av Wawrinkas servegame kändes det nästan som att han servade för att hålla sig kvar i matchen. Här blev ett gäng räddade breakbollar i ett av matchens längsta game som blev avgörande för Wawrinka. I nästkommande game spelade Dimitrov på tok för svårt och aggressivt och blev bruten.

I tredje set vek Dimitrov ner sig totalt och Wawrinka kunde säkra en kvartsfinalplats efter övertygande 6-1.

Starkt av schweizaren att behålla lugnet och tålamodet. Det gäller ju ofta att bara vänta ut Dimitrov, som ofta går ut stenhårt. Dels kommer dipparna så småningom (särskilt i viktiga lägen) och dels vet ju Wawrinka att han har en extraväxel att lägga i när stunden så kräver.

Precis så var det i den här matchen: Dimitrov maxade och såg ibland helt överlägsen ut, men det kändes hela tiden som att Wawrinka hade mer att ge. Och i takt med att Wawrinka höjde sig så dippade Dimitrov.

I övrigt var det intressant hur schweizaren hela tiden höll sig till sin spelidé. Det hade inte varit direkt konstigt om han börjat darra lite och försökt spela ett helt annat spel, och det hade mycket väl kunnat vara en bra idé att dra ner tempot lite (minns hur många dueller Djokovic vann när han tog lite fart ur bollen).

Tack vare Wawrinkas tålamod (okej, han surnade till på både publik och domare emellanåt, men det verkade bara tagga honom) bjöds vi därför på offensiv och väldigt välspelad tennis. Det var egentligen först i i tredje set som de enkla missarna började hagla, men under hela första och andra set hade båda kombattanterna fler winners än oprovocerade misstag (blev till slut totalt 27/31 för Wawrinka och 24/33 för Dimitrov).

Ingen direkt överdrift att påstå att 21-årige bulgaren åker ur turneringen med flaggan i topp. Han gjorde faktiskt inga direkta fel i dagens åttondelsfinal och marginalerna var tillräckligt små för att han med lite mer flax hade kunnat vinna det här.

Att han inte riktigt gav sig själv chansen i tredje set var väl kanske lite smolk i bägaren, men så mycket som han vuxit under säsongen i allmänhet och i Monte Carlo/Madrid i synnerhet… Det är väldigt imponerande. Stor eloge till svenska Good to Great!

* * *

Rafael Nadal körde över Mikhail Juzjnyj i raka set: 6-2, 6-3. Den av toppspelarna som hittills haft absolut minst bekymmer med underlaget, tillsammans med Ferrer.

Svårt att i nuläget inte se världsfemman som solklar favorit till titeln.

* * *

Kevin Anderson blev ingen lätt match för Tomás Berdych, men världssexan behövde ändå bara två set för att säkra kvartsfinalplatsen: 7-6(5), 7-5.

* * *

Även Fernando Verdasco stretade emot bra mot Jo-Wilfried Tsonga och vann till och med första set. Blev till slut 4-6, 6-3, 6-2 till världsåttan. Han har verkligen inte övertygat hittills, Tsonga. Måste verkligen höja sig ett antal snäpp mot Wawrinka i kvarten.

* * *

Matchen mellan Andy Murray och Gilles Simon pågår i skrivande stund. Kan säga som så att jag knappt minns när Murray gjorde en så slätstruken insats i en match som i första set.

Visst, han är ofta underlägsen mot mer namnkunniga spelare på grus, men att bli så utspelad mot Gilles Simon… Nej, det är verkligen under all kritik. Först i underläge 2-6, 0-2 vaknade skotten till liv och kämpade till sig en kvittering efter några murrayiskt magiska kontringar – och ett tio minuter långt game, bland annat.

Trots att Murray höjt sig rejäl efter den katastrofala inledningen så har den här åttondelsfinalen överlag hittills varit mer sövande än rohypnol.

Murray borde dock rimligtvis vinna det här nu, trots tappat break och 3-0-ledning (4-3 nu).

Vilket ger följande kvartsfinalfält:

Wawrinka-Tsonga
Murray-Berdych
Nadal-Ferrer
Nishikori-Andújar

Ett riktigt trevligt sådant, alltså.

Vågar man redan nu gissa på Wawrinka-Berdych och Nadal-Nishikori i semifinalerna?

Ja, tveklöst. Känns som lågoddsaren.

* * *

På damsidan blev det idel tvåsetssegrar. Ekaterina Makarova följde upp sin skrällseger över Victoria Azarenka med att köra över Marion Bartoli: 6-3, 6-2.

Riktigt kul att se comebackande Kaia Kanepi i så bra form. Har ju redan slagit ut den på underlaget så namnkunniga Carla Suarez-Navarro och slog i dag Daniela Hantuchova enkelt: 6-3, 6-4.

Även Sara Errani ångar vidare, efter 7-5, 6-3-seger över amerikanska Varvara Lepchenko. Väldigt väntad utgång med tanke på att 27-rankade Lepchenko gått kräftgång hela säsongsinledningen.

Favoriterna Serena Williams och Maria Sjarapova vidare utan större bekymmer, efter segrar över Maria Kirilenko (6-3, 6-1) respektive Sabine Lisicki (6-2, 7-5).

* * *

Alla dagens resultat:

Redan dags för åttondelsfinaler i Madrid Master! Låt oss snabbt gå igenom vad dagen har att bjuda på.

* * *

√ RAFAEL NADAL – MIKHAIL JUZJNYJ

Nadal leder med 9-4 i inbördes möten och alla Juzjnyjs segrar har kommit på hardcourt. På grus leder Nadal med 2-0 i matcher och 24-6 i set.

Det snabbare underlaget i Madrid gynnar så klart de offensiva spelarna, som ofta inte har jättemycket att hämta på grus. Nadal spöade Benoit Paire i raka set i går (6-3, 6-4) men fick ändå slita för segern.

Har ändå svårt att se något annat än vinst för Nadal i den här matchen, även i dag i raka set. Att han inte övertygade i går känns inte direkt som ett orosmoment – snarare ett styrkebesked att han ändå vann så pass enkelt.

* * *

√ ROGER FEDERER – KEI NISHIKORI

Har bara mötts en gång tidigare, i Basel-finalen 2011 (på inomhushardcourt). Den gången fick Nishikori bara med sig fyra game.

Så enkelt kommer det nog inte att bli för Federer i dag. Eller jag hoppas i alla fall inte det.

Federer fick jobbet gjort i öppningsmatchen mot Radek Stepanek, varken mer eller mindre. Vilket tyder på att Federer inte tappat höjd i sin lägstanivå trots det långa uppehållet. Glädjande.

Det känns också som att Federer kommer få mer utdelning i sitt offensiva spel än Nishikori i sitt defensiva i den här matchen, i och med underlaget. Hade det vanligt ”vanligt” grus hade jag nog hållit Federer som solklar favorit. Nu gynnas ändå Nishikori av det högre tempot och den lägre bollstudsen, men inte tillräckligt för att skrälla mot Federer.

Så känns det i alla fall på förhand. Ska ändå bli väldigt intressant att se vad Nishikori kan hitta på. Han inledde ju katastrofalt mot Viktor Troicki i går men vände sedan första set vid underläge 2-5 och fortsatte med en total överkörning (7-5, 6-2).

* * *

√ ANDY MURRAY – GILLES SIMON

Den klart tråkigaste matchupen sett till toppspelarna. Simon är på det hela taget en sämre variant av Murray och det krävs egentligen att Murray ska underprestera för att Simon ens ska ha en rimlig chans. 10-1 i inbördes möten (fransmannens enda seger kom i Rom 2007) talar sitt tydliga språk.

Underlaget gynnar dessutom Murray och Simon är i rysligt dålig form. Allt annat än seger i raka set för Murray känns som en skräll – trots att det här är en uppgörelse som spelas på skottens nemesisunderlag grus.

* * *

√ TOMÁS BERDYCH – KEVIN ANDERSON

Det här kan faktiskt bli spännande. Berdych leder visserligen med klara 6-0, men Anderson har hängt med riktigt bra i deras två senaste möten (Australiska öppna och Indian Wells i år, hyfsat jämna matcher trots att Berdych vann båda i raka set). Anderson får dessutom hög utdelning i egen serve i Madrid och sätter hög offensiv press.

Segern över Juan Mónaco (7-6, 3-6, 6-4) kändes stabil, särskilt med tanke på att Mónaco någotsånär börjat hitta tillbaka till formen.

Berdych hängde löst mot Jerzy Janowicz i går men höll huvudet kallt och kämpade till sig segern. Imponerade framför allt mentalt. Janowicz hade en hel drös med lägen i både andra och tredje set, men Berdych vek inte ner sig och vann slutligen skiljeset enkelt: 6-7(3), 6-3, 6-2.

Tycker att Berdych visar mer och mer prov på sitt stärkta psyke. Det är egentligen bara i matcher där han blir utspelad rent taktiskt som han låter sig stressas. En spelare som Janowicz vet han att han sett till kapacitet ska slå i en sådan här match och har därför tålamodet som krävs. Det gillas.

Vad säger vi om den här matchen då?

På det hela taget känns Berdych i dagsläget för stabil. Anderson kan mycket väl få med sig ett set, men tjecken har bara i år bevisat två gånger om att det här är en match han kan och bör vinna – och därför kommer han också att göra det.

Rent spelmässigt tycker jag att han är lite lite bättre i princip i alla avseenden, utom möjligtvis serven. Anderson har en riktigt bra serve när allt klaffar.

* * *

√ JO-WILFRIED TSONGA – FERNANDO VERDASCO

Att Verdasco slog Milos Raonic tror jag beror på lika delar hämndlystnad och publikstöd. Hysteriska hemmafans ska inte förringas.

Kan det räcka mot Tsonga? Tja, varför inte. Fransmannen imponerade inte alls mot Robin Haase (7-6, 7-6).

Invändningen: Skulle förlora han verkligen förlora en Master när underlaget är så gynnsamt för honom? Nej, det känns osannolikt.

Men större skrällar har skett, Verdasco trivs i Madrid och har stärkt självförtroendet efter segern över Raonic.

Dessutom verkar det vara något alldeles särskilt med den här turneringen för honom. Han har ju trots allt knappt presterat över huvud taget sedan förra årets upplaga av tävlingen, då han slog ut Rafael Nadal i tredje omgången.

Svårt att inte hålla Tsonga som favorit, men slänger in en skrällvarning på Verdasco.

* * *

DAVID FERRER – √ TOMMY HAAS

I Miami bjöd 34-årige Haas på enorm tennis men nöttes till slut ner i semifinalen mot just Ferrer.

Den här gången är spelplanen lite annorlunda. Det är visserligen grus nu, som normalt gynnar Ferrer, men förutom att Haas får grymt stor utdelning i sitt aggressiva attackspel har han också en känsligt spelsinne – vilket han inte minst visade i München där han gick hela vägen.

Seger i raka set över formtoppade Tommy Robredo (6-3, 7-5) tycker jag är tillräckligt övertygande för att hålla Haas som knapp favorit här, särskilt med tanke på Ferrers formsvacka de senaste veckorna.

Tror framför allt att Haas kommer nyttja sin defensiva slice bättre än i Miami och inte hela tiden bara försöka slå igenom Ferrers försvarsmur (vilket ju är aningen slitsamt).

Kanske är det bara så att jag gärna vill se Haas i en kvartsfinal mot Nadal – dels för att jag uppskattar Haas spel, dels för att jag vill se hur han hanterar spanjorens på grus – men jag tror faktiskt att veteranen grejar det här.

* * *

√ STANISLAS WAWRINKA – GRIGOR DIMITROV

Dagens stora match. Framför allt för att förväntningarna på Dimitrov skruvats upp efter skrällen mot Novak Djokovic, men personligen är jag mest nyfiken på hur Wawrinka hanterar 21-åringen.

En Wawrinka i toppform är en grymt svårslagen grusspelare, och de offensiva delarna av hans spel gynnas så klart på snabbare underlag.

Schweizaren har levererat två stabila segrar hittills (6-4, 6-4 mot Marius Copil och 6-3, 6-3 mot Santiago Giraldo) och på papperet är han den starkaste spelaren i den här matchupen.

Ja, jag skulle faktiskt vilja sträcka mig så långt som att han är den starkaste spelaren på den här planhalvan nu när Djokovic är utslagen. Mentalt kan han kanske få det tufft mot Berdych eller Murray, men spelmässigt bör han rimligtvis slå Dimitrov – och därefter vara favorit till semifinalplatsen.

* * *

DANIEL GIMENO-TRAVER – √ PABLO ANDÚJAR

Ganska ointressant matchup. Matchen i sig kanske blir trevlig, men utgången av den är irrelevant för turneringen i stort eftersom vinnaren troligtvis möter Roger Federer.

Båda har bärgat imponerande segrar hittills, men frågan är om inte Andújar övertygat mest. Marin Cilic och John Isner känns helt enkelt lite mer skräckinjagande än Feliciano Lopez och Richard Gasquet, särskilt med tanke på att underlaget främst gynnar just Cilic och Isner.

Tror därför på Andújar