Dag tre av årets första Grand Slam-bjöd inte på några spelmässiga guldkorn. Maria Sjarapova har fortfarande inte förlorat ett enda game så här långt, efter att ha krossat Misaki Doi (6-0, 6-0), och Agnieszka Radwanska noterade sin elfte raka seger under 2013: 6-3, 6-3 mot 55-rankade Irina-Camelia Begu.

Dessutom förverkligade Venus Williams ett blockbuster-möte med Sjarapova i tredje omgången, genom att besegra Alize Cornet i raka set: 6-3, 6-3.

På herrsidan körde Novak Djokovic över Ryan Harrison (6-1, 6-2, 6-3) och Tomás Berdych mosade 92-rankade Guillaume Rufin (6-2, 6-2, 6-4), medan David Ferrer tappade set mot 125-rankade Tim Smyczek (6-0, 7-5, 4-6, 6-3). Även Kei Nishikori ångar på: 7-6(4), 6-4, 6-1 mot Carlos Berlocq.

Janko Tipsarevic genomgick någon form av härdsmälta under matchen mot Lukas Lacko och tappade en 2-0-ledning i set. Kom till slut undan med blotta förskräckelsen: 6-3, 6-4, 3-6, 4-6, 7-5. Inte direkt ett styrkebesked inför tredjerundan mot knepiga Julien Benneteau, som besegrade landsmannen Edouard-Roger Vasselin i fyra set: 5-6, 7-5, 7-6(5), 7-6(5).

* * *

Dagens klart tråkigaste nyhet stod USA:s comeback-kid Brian Baker för. Efter att i tiebreak ha bärgat första set mot landsmannen Sam Querrey skadade Baker sitt knä illa, tvingades avbryta matchen och fördes ut från banan i rullstol.

Beskedet kom från arrangörerna strax efteråt: menisken är skadad och han väntas bli borta från touren i fyra månader.

Hjärtskärande besked för en spelare som vid 27 års ålder spelar Australiska öppna för första gången – på grund av en sex år lång skadefrånvaro mellan 2005 och 2011.

– Han är den sista personen som förtjänar det här. Han gör allting rätt, behandlar sin kropp bra och bara försöker komma tillbaka, och så händer något sånt här. Det är sådan otur, säger landsmannen och vännen Sam Querrey.

Mellan 2005 och 2008 opererades Baker inte mindre än fem gånger: vänstra höften 2005, ljumsken 2006, högra armbågen i februari 2008, vänstra höften igen i april 2008 och högra höften i juni 2008. Det här är alltså första gången som just knäet satt stopp för honom, vilket säkerligen gör det hela så mycket mer smärtsamt.

Under frånvaron från touren jobbade han som assisterande tenniscoach på Belmont University i Nashville.

* * *

”Heaven save us.”

Ja, så muttrade enligt uppgift den australiske kommentatorn under matchen mellan världsnian och hemmahoppet Samantha Stosur och 40-rankade Jie Zheng.

Stosur ledde med 5-2 i avgörande set men missade chansen att serva hem matchen vid två tillfällen – och avslutade kollapsen med ett dubbelfel, som grädde på moset.

Med det satte hon punkt för ännu ett fiasko på hemmaplan. Bittert.

* * *

Veteranen Radek Stepanek stångar sig vidare till tredje omgången, efter seger över Feliciano Lopez: 6-2, 6-2, 6-4. Ingen skräll alls om ni frågar mig. Stepanek imponerade mot Viktor Troicki i första omgången och hade 7-2 i inbördes möten mot Lopez inför matchen.

Möter dock Djokovic i tredje omgången, och där blir det troligen en relativt enkel seger för superserben.

* * *

Jerzy Janowicz hamnade i 0-2-underläge i set mo Somdev Devvarman. Redan i första set tappade han dessutom huvudet fullständigt och skällde ut domaren efter ett i hans ögon felaktigt domslut (finns inte hawkeye på de mindre banorna).

Något överdriven reaktion för 26-rankade 22-åringen, men skönt att se lite känsloyttringar ute på banan. Alla kan inte vara som Roger Federer, liksom. Kändes därför ungefär lika överdrivet som Janowicz reaktion att ge honom en varning, som domaren gjorde.

Nåväl. Matchen slutade 6-7(10), 3-6, 6-1, 6-0, 7-5. Starkt att hämta in underläget förvisso, men inget bra resultat för Janowicz. Han ska helt enkelt inte hamna i det läget från första början mot en spelare som Devvarman, kan man tycka.

Inget illa mot indiern, han är en duktig spelare. Men han är trots allt 551-rankad och har brottats med skador under de senaste åren (spelade bara tre ATP-matcher under hela 2012 – förlorade samtliga).

Janowicz möter Nicolás Almagro, som slog Daniel Gimero-Traver i raka set (6-4, 6-1, 6-2), i tredje omgången. Mot honom måste 22-åringen spela betydligt bättre än så här om han inte vill åka ur turneringen med huvudet före.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR

I regel tycker jag att de absolut roligaste matcherna att titta på är dem mellan två diametralt olika specialister. Som offensiva mammutservaren Milos Raonic mot bollsäkra försvarsmuren Andy Murray. Eller defensivt aggressiva Novak Djokovic mot offensivt aggressiva Jo-Wilfried Tsonga (eller Nikolaj Davydenko när han spelar som bäst).

Men även matcher mellan utpräglade specialister i samma skola har högt underhållningsvärde eftersom spelarna då ofta tvingas kliva ut ur sin ”comfort zone” för att hitta sätt att ta kommandot, vilket skapar en intressant dynamik. Det har inte minst den defensiva topptrion Djokovic, Murray och Rafael Nadal gett prov på otaliga gånger i möten sinsemellan.

Jag skulle vilja påstå att de mest välspelade matcherna mellan två specialister av samma skola är de mest fascinerande och mångfacetterade att som tittare följa.

Matchen mellan världsnian Janko Tipsarevic och forne världsettan Lleyton Hewitt hade alla möjligheter att bli just en sådan match.

Så blev det tyvärr inte.

De båda formstarka kombattanterna följdes åt i första set, som avgjordes i tiebreak: 7-6(4) och fördel Tipsy.

När sedan Lleyton svarade med att fixa dubbelbreak och komfortabel 3-0-ledning i andra set trodde nog många (mig själv inkluderad) att det här mycket väl kunde bli en femsetsthriller. Att möta Hewitt i en kvällsmatch inför de galna hemmafansen i Melbourne är inte synonymt med ”tursam lottning”. Tvärtom.

Men trots att Hewitt spelade så bra, med sina mått mätt, rådde han inte på Tipsarevic. Trots att han hade så mycket medvind i ryggen. När han sedan misslyckades med att bärga setet i egen serve vid ställning 5-4 rasade korthuset ihop. Han hämtade visserligen in ett 0-3-underläge i tredje set men fick till slut se sig besegrad i raka set: 7-6(4), 7-5, 6-3.

Det mest imponerande är egentligen hur Hewitt lyckas stå emot Tipsys grundslagskavalkad så bra med så pass små medel. Hewitts slag var som en lätt vårbris som på sin höjd fick några av serbens hårstrån att fladdra förnämt, medan världsnians pumphagel från baslinjen borrade sig djupt in i australierns planhalva. Dessutom är 81-rankade veteranens serve på tok för opålitlig. Addera en total oförmåga att vinna de viktigaste poängen och ni har svaret på varför hans stjärna bleknat till oigenkännlighet.

Spelmässigt är de annars ganska lika: båda är snabba och bollsäkra baslinjegnuggare som fokuserar på att vårda bollen i duellerna i väntan på att stora ytor ska öppnas upp eller att motståndaren ska tabba sig.

Grejen är bara att Tipsarevic gör det där så otroligt mycket bättre. Hewitts försök att kliva in i banan och avsluta med en winner var fruktlösa eftersom Tipsys returer, även i trängda situationer var så djupa och därför inte gav hemmafavoriten de lägen han så desperat suktade efter.

Starkt av världsnian att ro hem segern i raka set. Att både första och andra set teoretiskt hade kunnat sluta lite hur som helst är ovidkommande. Tipsarevic var helt enkelt alldeles för bra för Hewitt och seglar välförtjänt vidare till nästa omgång.

Där möter han Lukas Lacko, som slog Gilles Müller: 6-2, 6-4, 7-6(3). Frågan då är väl hur många game han släpper ifrån sig. Fem, typ?

* * *

Av Maria Sjarapovas skada syntes ingenting i öppningsmatchen mot 107-rankade Olga Putjkova: 6-0, 6-0. Hoppas hon kan leverera även mot tuffare motståndare.

* * *

Novak Djokovic hade som väntat inga som helst bekymmer mot 61-rankade Paul-Henri Mathieu: 6-2, 6-4, 7-5. I nästa omgång möter världsettan 20-åringen Ryan Harrison, som slog ut Santiago Giraldo i fyra set: 2-6, 6-4, 7-5, 6-4.

Amerikanens skrällchanser får dock ses som obefintliga. Han har aldrig tagit set mot Djokovic och har helt enkelt inte kapacitet att rå på superserben än på ett tag.

* * *

Veteranen Venus Williams tappade bara ett game mot 80-rankade Galina Voskoboeva: 6-1, 6-0. 32-åringen möter 68-rankade Marina Erakovic i andra omgången. En inte överdrivet svår uppgift för forna världsettan, kan tyckas.

* * *

En av de på förhand mest intressanta spelarna att iaktta under herrarnas Australiska öppna är tveklöst Jerzy Janowicz. Efter att ha chockat motståndarna och hela tennisvärlden i ParisMastersi höstas måste han nu leva med pressen som följer av att lyftas fram som en av framtidens stjärnor.

I Auckland föll han ihop under den pressen, mot Brian Baker.

Men i Melbourne höll han huvudet något sånär kallt och bjöd stundtals på bländande tennis mot en alltid så ojämn Simone Bolelli: 7-5, 6-4, 6-3. Detta efter att ha vänt underläge 0-3 och 1-4 i första set.

38 oprovocerade misstag under tre set är väl i högsta laget, särskilt som majoriteten av dem var busenkla transportslag. Men det hör till när man spelar så aggressivt som Janowicz. Han går väldigt ofta för winners med rak forehand och backhand, och vill gärna avsluta duellerna snabbt.

Vinner man 81 procent av sina förstaservar gör det liksom inte så mycket. Dessutom fick 26-rankade polacken en hel del gratispoäng från Bolelli, som har enorma problem med att hålla koncentrationen uppe under en hel match – särskilt i bäst av fem set. Vek ner sig alldeles för lätt när Janowicz började få vind i seglen i första set.

Jerzy behöver dock jobba på sin andraserve. 17 av 40 vunna poäng (43 procent) är knappt godkänt. Och omdömet lämnar en del övrigt att önska. Kunde han bara spela smartare och mer effektivt så skulle han vara ett riktigt monster till tennisspelare. Men det där kommer nog med ålder och erfarenhet.

I andra omgången möter han hur som helst 551-rankade Somdev Devvarman, som slog Björn Phau i raka set: 6-3, 6-2, 6-3. Borde bli en promenadseger för Janowicz, och han möter i så fall troligen Nicolás Almagro i tredjerundan. Det kan bli en riktigt intressant match.

* * *

Världsfyran Agnieszka Radwanska håller liv i sin segersvit efter 7-5, 6-0 mot 307-rankade Bobana Bobusic.

* * *

Världsfemman David Ferrer gjorde rent hus i sin öppningsmatch mot 126-rankade Olivier Rochus: 6-3, 6-4, 6-2. Matchen i sig var inte särskilt intressant, utan en sån där klassisk öppningsmatch som Ferrer bara gnuggar sig igenom.

* * *

Två spelare vände underläge 0-2 i set till seger med 3-2: Mikhail Juzjnyj och Radek Stepanek: Juzjnyj mot hemmaspelaren Matthew Ebden (4-6, 6-7, 6-2, 7-6, 6-3) och Stepanek mot Viktor Troicki (5-7, 4-6, 6-3, 6-3, 7-5).

* * *

Dagens skräll stod framtidslöftet Andreij Kuznetsov för. 79-rankade 21-åringen slog ut världstolvan Juan Mónaco i raka set: 7-6(3), 6-1, 6-1. Mónaco blev dock enligt uppgift skadad under matchens gång.

Kuznetsov möter hur som helst servekanonen Kevin Anderson, som besegrade Paolo Lorenzi (3-6, 7-6, 6-3, 6-4), i nästa omgång.

* * *

Nicolás Almagro fick som förutspått en tuff uppgift i sin öppningsmatch. Efter tre timmar och fem set stod han till slut som segrare mot 175-rankade 23-åringen Steve Johnson. Imponerande insats av amerikanen. Honom vill vi så klart se mycket mer av i framtiden.

* * *

Forna världsettan Jelena Jankovic var som sagt ett par nummer för stor för svenskhoppet Johanna Larsson: 6-2, 6-2. Jobbig förlust för Larsson naturligtvis, men så var det också en av nitlotterna hon åkte på.

* * *

Kei Nishikori såg väl inte alldeles för skadad ut mot Victor Hanescu? Seger i fyra set blev det i alla fall: 6-7(5), 6-3, 6-1, 6-3. Nu hoppas vi att knäet håller hela vägen till en åttondelsfinal mot David Ferrer.

* * *

Albert Ramos var tveklöst en av fjolårets mest överskattade spelare, i alla fall inför säsongen och under våren, men i öppningsmatchen mot publikfavoriten och finalisten i 2006 års upplaga av turneringen Marcos Baghdatis var 51-rankade spanjoren riktigt riktigt bra.

Det är dock oerhört svårt att nöta ner Baghdatis när man spelar med så små marginaler som Ramos gjorde, något spanjoren blev varse i femte set. Vid sidan av att han fick kramp (eller gjorde sig i illa på något sätt) i benet så hade den snabbe lille cyprioten helt enkelt mer bensin i tanken när det hela gick in i ett avgörande skede.

6-7(0), 7-6(4), 6-4, 3-6, 6-3 är riktigt fina förlustsiffror för Ramos, som normalt gör sig mycket bättre på grus än hardcourt. Förvisso svidande med tanke på hur bra han faktiskt spelade, men Baghdatis är som sagt ingen lätt nöt att knäcka.

Särskilt inte i Melbourne.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR

Säsongsupptakten med ett gäng mer eller mindre ljumma 250-turneringar är så äntligen över.

Inte för att det på något vis varit tråkigt att följa bataljerna i Brisbane, Sydney, Auckland, Doha, Chennai och så vidare – utan för att det nu äntligen är dags för årets första Grand Slam!

Låt oss därför, som brukligt är inför dessa fyra högtider under året, gå igenom turneringens lottning sektion för sektion. Vi börjar med herrarnas i dag och betar av damernas i morgon.

FÖRSTA SEKTIONEN

På papperet en enkel resa till semifinal – och därefter final – för titelförsvaren Novak Djokovic. Roger Federer är säkert glad över att slippa Tomás Berdych på sin halva, men tjecken har aldrig lyckats ge Novak skrämselhicka på samma sätt. 60-rankade veteranen Paul-Henri Mathieu ska givetvis inte vara några som helst problem för världsettan i öppningsmatchen.

I övrigt en ganska tråkig sektion, får man lov att säga. Sam Querrey kan möjligtvis ta sig till en åttondel mot Djokovic, men det är tveksamt om han kommer palla den galna hettan Down Under.

Ska så klart bli intressant att följa ynglingarna Andreij Kuznetsov, David Goffin och Ryan Harrison, men det känns inte som att Australiska öppna 2013 blir genombrottsturneringen för någon av dem. Harrison kan mycket väl ryka redan i första omgången mot Santiago Giraldo, vilket han gjorde i raka set i London-OS förra sommaren.

Vore kul om Fernando Verdasco kunde sprattla till och få revansch efter förlusten i första omgången förra året (mot Bernard Tomic), men har svårt att se att han ens har skrällpotential. 

Stanislas Wawrinka och Juan Mónaco? Risk för att de blir några av de första seedade spelarna att åka ut, men man vet aldrig med dessa båda herrar. Kan lika gärna ta sig till åttondel mot Djokovic/Berdych.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Tomás Berdych.
Bubblare: Sam Querrey.

ANDRA SEKTIONEN

Här lär det hända grejer. Till att börja med har vi en David Ferrer i god form, en Janko Tipsarevic i till synes lika god form (båda har bärgat sina första titlar i år – i Chennai respektive Auckland) och däremellan ett helt koppel intressanta spelare: höstens stora utropstecken Jerzy Janowicz, lovande 21-åringen Grigor Dimitrov, den snabbe lille giganten Kei Nishikori (om han är hel och frisk), hetlevrade Nicolás Almagro och publikfavoriten Marcos Baghdatis, för att nämna några.

Tipsarevic har åkt på en synnerligen tuff lottning: Lleyton Hewitt inför forne världsettans hemmafans är ingen lätt öppningsmatch, trots att han sett sina bästa dagar. Vill det sig illa kan Tipsy sedan stöta på både Dimitrov (eller alltid lika svårspelade Julien Benneteau) och Janowicz/Almagro innan det är dags för David Ferrer i kvartsfinalen.

En åttondel mellan Ferrer och Nishikori är den match jag helst av allt vill se i den här sektionen, men givet Nishikoris skadebekymmer under vintern ligger vägen vidöppen för fjärdeseedade spanjoren.

Vore även intressant att se en åttondel mellan Almagro och Tipsarevic också. I deras hittills enda möte vann Almagro i raka set – dock på spanjorens favoritunderlag grus (Franska öppna 2012). Även Almagro har åkt på en knepig motståndare i första omgången: 23-årige sluggern Steve Johnson.

Apropå Janowicz tycker jag att det är på sin plats att skruva ner förväntningarna en aning. Jag såg hans match mot Brian Baker i Auckland och jag var i ärlighetens namn inte det minsta förvånad över att han förlorade den. 22-åringen har ett väldigt stort spel i sig, men det räcker som bekant inte i dessa sammanhang. Det gäller för honom att hålla för pressen när nu både motståndare och betraktare känner till hans namn och kapacitet.

Det gjorde han inte i Auckland. Han störde Bakers matchrytm med sitt oortodoxa spel, precis som han gjorde mot de snopna kombattanterna i Paris, men Baker hade mer tålamod, större mental styrka (visserligen rysligt starkt av Jerzy att hämta in 1-5 i tredje set, men lika imponerande av Baker att slutligen knyta ihop påsen efter åtta brända matchbollar) och spelade betydligt smartare.

Jag tror därför inte att han kommer ställa till med någon skräll i Melbourne, men med tanke på hans relativt enkla lottning borde han åtminstone kunna ta sig till tredje omgången. Ger vi oss till tåls lär vi säkerligen se mer av Jerzy längre fram under året.

Och Dimitrov? Tja, han har goda chanser att äntligen ta sig förbi andra omgången, men mycket roligare än så blir det nog inte.

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Kei Nishikori, Nicolás Almagro.
Bubblare: Janko Tipsarevic.

TREDJE SEKTIONEN

Till en början barnsligt enkelt för Andy Murray, men i åttondelen blir det lite knepigare. Här väntar förmodligen Alexandr Dolgopolov, Gaël Monfils eller Gilles Simon, nämligen. Av dessa tre är det egentligen bara en frisk och hel Monfils som kan ställa till med ordentliga besvär, men Simon och Dolgopolov är jobbiga spelare att möta även de och ska inte underskattas.

I kvartsfinalen möter Murray hur som helst Juan Martín del Potro. Argentinarens största hinder på vägen dit är Marin Cilic, och honom tappade han inte ett enda set mot på fyra matcher under 2012 (totalt tio raka set).

För skojs skull tycker jag att ni ska hålla ett öga på Aljaz Bedene. 77-rankade 23-åringen tog sig till semifinal i Chennai (slog ut Wawrinka på vägen) och gjorde en bra match mot Kevin Anderson i Sydney. Spelade mestadels Challengers förra året, men kan förmodligen klättra några pinnhål på världsrankningen om han fortsätter leverera som han gjort i säsongsinledningen.

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro.
Bubblare: Marin Cilic.

FJÄRDE SEKTIONEN

Federer slipper förvisso Berdych, men har å andra sidan ett helt knippe andra jobbiga spelare på sin halva. Trots den inneboende talangen hos Benoit Paire är 23-åringen givetvis en munsbit för den schweiziske armékniven i öppningsmatchen, men Nikolaj Davydenko redan i andra omgången är allt annat än en mjukstart – i alla fall om forne världstrean spelar som han gjorde i Doha.

I tredje omgången kan han sedan möta Bernard Tomic. Ingen överdrivet svår nöt att knäcka, men visst har 20-åringen skrällpotential om han dyker upp med boostat självförtroende och kampvilja. Tänk om Tomic skulle bli den första att slå Federer före kvartsfinalen i en Grand Slam-turnering sedan Gustavo Kuerten i Franska öppna 2003? Det vore ju nåt det. Fast det är så klart inte särskilt troligt.

22-årige superlöftet Milos Raonic har här en förbaskat god chans att leverera i GS-sammanhang. Inte ens Philipp Kohlschreiber borde stå i vägen för avancemang till åttondelsfinal mot Federer, tycker jag. Givet den här busenkla lottningen ska han bara mäkta med det, Raonic. Annars börjar nog tålamodet tryta hos de allra flesta som höjt honom till skyarna under de senaste åren.

Om det inte vore för lårskadan hade Jo-Wilfried Tsonga varit en solklar kvartsfinalist. Nu känns det i stället som att Richard Gasquet är något av en favorit i hans ställe, efter fransmannens imponerande tävlingsvecka i Doha.

Ska även (som vanligt) bli kul att följa Tommy Haas, även om jag inte tror att han tar sig längre än till andra eller tredje omgången. Han har inte fysiken för matcher i bäst av fem set, helt enkelt.

Han går till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Milos Raonic, Nikolaj Davydenko, Bernard Tomic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, Richard Gasquet.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår Ferrer, Murray slår Federer.
FINALEN: Djokovic slår Murray.

JAG VET att magkänslan för knappt två månader sedan sade att Murray skulle ta hem sin andra GS-buckla redan i Melbourne, men det var ju innan jag hade sett lottningen (host, host). Okej, jag tror visserligen fortfarande att Murray kan nå hela vägen fram – jag skulle till och med kunna gå så långt som till att det är 55-45 fördel Djokovic – men det vore snudd på tjänstefel att inte tippa serben som slutsegrare i en turnering han vunnit tre av de fem senaste åren, och efter ett så otroligt starkt avslut på säsongen 2012.

Världsettan trivs som fisken i vattnet på det medellångsamma (kan man säga så?) underlaget och vill säkerligen visa var skåpet ska stå efter det svidande nederlaget i US Open.

Å andra sidan kan Murray spela mer avslappnat och har dessutom bevisat för sig själv att han kan vinna när det betyder som mest. Och visst kommer han att trivas med att stå i Djokovics skugga i stekheta Melbourne, och på så vis själv undslippa press och höga förväntningar.

Nåväl. Väldigt mycket talar för att Djokovic bärgar sin tredje raka Australiska öppna-titel. En del saker talar för Murray.

Och ett och annat talar även för Federer. Som att det trots allt bara var tre år sedan han vann här sist. Nu tror jag visserligen inte att han vinner här i år, men man ska aldrig räkna ut maestron.

Brisbane, Doha, Chennai, Shenzhen och WTA:s Auckland är avklarade – under den här veckan upplever vi lugnet före den australiska Grand Slam-stormen i Sydney, Aucklan och Hobart.

Låt oss ta en titt på dessa tre turneringar och vad vi har att vänta oss.

Sydney Internationel
ATP 250, WTA International
Sydney, Australien
Regerande mästare: Jarkko Nieminen, Victoria Azarenka

14-rankade John Isner och 16-rankade Gilles Simon är toppseedade på herrsidan. Därefter kommer 23-rankade Andreas Seppi och 24-rankade Fernando Verdasco i startfältet. En inte överdrivet stjärntät turnering, med andra ord.

Grigor Dimitrov och Bernard Tomic är de spelare jag kommer följa med störst intresse. Lite huvudlöst av Dimitrov att riskera en till lång vecka efter finalen i Brisbane så här tätt inpå Australiska öppna, men kanske är det ett genidrag att fortsätta vässa formen i skarpt läge.

Kan Tomic dra nytta av sin seger över Novak Djokovic i Hopman Cup förra veckan? Om inte annat borde det ha stärkt hans självförtroende, kan tyckas – och dessutom lär han vilja bevisa att han förtjänar en plats i Australiens Davis Cup-lag efter avstängningen i december.

På damsidan är det betydligt stjärntätare: världsfyran Agnieszka Radwanska, världsfemman Angelique Kerber, världssexan Sara Errani, världssjuan Li Na, världsåttan Petra Kvitová, världsnian Samantha Stosur och världstian Caroline Wozniacki innebär att 70 procent av topp 10 finns med i startfältet.

Kvitová och Stosur har visserligen fått tidiga respass; Kvitová blev totalt överkörd av Dominika Cibulkova i går (6-1, 6-1) och Stosur föll i tre set mot 42-rankade Jie Zheng (3-6, 7-6, 6-4).

Radwanska tappade inte ett enda set i Auckland förra veckan men lär få det hetare om öronen här. Svårt ändå att inte hålla henne som favorit givet den goda form hon visade upp förra veckan. Största utmanare blir Kerber, Errani och Li Na (som var i final förra året och vann turneringen 2011).

* * *

Heineken Open
ATP 250
Auckland, Nya Zeeland
Regerande mästare: David Ferrer

David Ferrer, Philipp Kohlschreiber, Tommy Haas och Sam Querrey är toppseedade. Ferrer lär vara gruvligt revanschsugen efter nederlaget mot Nikolaj Davydenko i semifinalen i Doha. Personligen tycker jag kanske att det hade varit bättre om världsfemman ägnat veckan åt att träna sig i form inför Australiska öppna, men själv anser han förmodligen att han behöver hitta sin matchrytm.

Ferrer får givetvis ses som självklar favorit, särskilt med tanke på att han vunnit turneringen tre gånger (2007, 2011, 2012), med Gaël Monfils (om han är frisk och hel) och Querrey som största utmanare (hyfsat enkel lottning för amerikanske servekanonen).

Turneringens tre unga framtidsnamn har alla redan fallit: David Goffin mot Thomaz Bellucci (7-6, 6-2), Martin Klizan mot Xavier Malisse (7-6, 3-6, 6-3) och Jerzy Janowicz i en synnerligen underhållande match mot Brian Baker alldeles nyss (4-6, 7-6, 6-4).

Baker möter antingen 376-rankade hemmaspelaren Daniel King-Turner eller en kvalspelare i nästa omgång. Amerikanen har goda chanser att ta sig en bit i den här turneringen, med andra ord.

I övrigt ska man hålla ett öga på Tommy Haas. Intressant att se hur han följer upp sitt succéartade 2012.

* * *

Hobart International
WTA International
Hobart, Australien
Regerande mästare: Mona Barthel

Inte på långa vägar lika skräckinjagande startfält som i Sydney. 25-rankade Su-Wei Hsieh är toppseedad – och även turneringens mest sevärda spelare. 27-åringen har verkligen gjort raketkarriär på WTA-touren och klättrat från plats 361 på rankningen 2010 till 25 inför Hobart International.

Annars är det 19-åriga Sloane Stephens man ska hålla ett öga på. Slog Storbritanniens stora framtidshopp Laura Robson i raka set i veckans hittills mest prestigefulla möte: 6-4, 7-6(4).

Vi har nästan kommit halvvägs in i säsongens första tävlingsvecka, så låt oss summera vad som hänt (och händer) hittills:

* * *

Sverigeettan Sofia Arvidsson svarade för årets första riktiga skräll när hon slog ut världsnian Samantha Stosur i raka set i Brisbane: 7-6(4), 7-5. 41-rankade Arvidssons sjunde seger över en topp 10-spelare.

– Jag var bara exalterad över att få spela kvällsmatchen mot Sam på den här banan. Min första dag här tränade jag inne på arenan och sa ”oj, hoppas jag får spela en match här”. Så det var trevligt, säger ödmjuka Arvidsson efter skrällsegern.

Det tog tyvärr stopp i nästa omgång, mot stjärnskottet Sloane Stephens. 38-rankade 19-åringen vann övertygande: 6-3, 6-4.

– Jag tog en riktigt lång paus efter US Open, för att få ordning på min kropp. Jag hade problem med magmusklerna. Dagen före jag skulle spela mot (Ana) Ivanovic, eller kanske dagen efter det, så började muskeln blöda och svullna upp. Min mage buktade ute på banan och det såg hemskt ut. Jag kunde inte serva, kunde inte göra någonting. Jag gjorde bra ifrån mig som kämpade mig igenom det så gott jag kunde, säger hon.

– Jag blev äntligen frisk igen ungefär sju veckor efter US Open. Ingen fysisk aktivitet alls. Jag bara njöt av mitt liv, gjorde ungdomsgrejer, hoppades att jag skulle bli bättre och kunna komma hit och spela bra. Jag har spelat två riktigt bra matcher hittills, så förhoppningsvis kan jag fortsätta jobba på.

I kvartsfinalen möter hon idolen och vännen Serena Williams – som har vunnit 14 raka och 33 av sina 34 senaste matcher.

– Jag älskar henne. Hon har självklart varit en stor influens under min tenniskarriär. Jag ser fram emot att möta henne, jag tror det blir kul. Men om man går ut på banan och tror att den andra personen är bättre så har man redan förlorat. Man måste tänka på vad man ska göra och fokusera på sig själv. Även om jag går ut och förlorar, bara bombar och inte vinner ett enda game, så har jag åtminstone gjort det rätta för mig. Det är inte en förlust, menar Stephens.

* * *

Även världsettan Victoria Azarenka och fjärdeseedade Angelique Kerber är klara för kvartsfinal, efter segrar över Sabine Lisicki (6-3, 6-3) respektive Monica Puig (3-6, 6-4, 7-6).

Puigs 6-2, 6-3-seger över wildcard-spelaren Olivia Rogowska var hennes första WTA-match i karriären.

– Jag kände inte till henne innan, men jag är övertygad om att hon är en framtidsspelare för hon slår bollen så djupt och så hårt, och rör sig bra. Jag är säker på att hon slår sig in på topp 50 snart, berömmer Kerber.

I kvartsfinalen möter Azarenka kvalspelaren Ksenia Pervak, som slog ut Caroline Wozniacki i första omgången. Kerber möter Anastasia Pavlysjenkova.

I den sista kvartsfinalen möts skadade Maria Sjarapovas ersättare Lesia Tsurenko och 32-rankade Daniela Hantuchová.

* * *

På herrarnas sida åkte framtidshoppen Martin Klizan, Andreij Kuznetsov, Steve Johnson och Ryan Harrison ut med huvudena före (Kuznetsov och Johnson redan i kvalomgången, Klizan och Harrison i huvudturneringens första omgång). Liten bummer, om man säger så.

David Goffin och Grigor Dimitrov levererade dock: Goffin slog ut hemmahoppet Matthew Ebden i raka set (6-2, 6-2) och Dimitrov kämpade ner Brian Baker (6-3, 7-6). Dimitrov möter mammutservaren Milos Raonic i åttondelsfinalen. En mycket mycket intressant match som inte bör missas. Ja, om man pallar att gå upp mitt i natten alltså. Matchen före börjar 11.30 lokal tid, det vill säga 02.30 svensk tid…

Goffin möter Jürgen Melzer i sin åttondel, och Lleyton Hewitt möter Denis Istomin (som slog ut Klizan). Även det sevärda matcher.

I övrigt har vi inte bjudits på några stora skrällar. Kei Nishikori, Alexandr Dolgopolov, Gilles Simon och Marcos Baghdatis är klara för kvartsfinal (Nishikori möter Dolgopolov, Simon möter Baghdatis).

Andy Murray spelar sin första match i turneringen någon gång under eftermiddagen i morgon, svensk tid. Möter 199-rankade kvalspelaren John Millman.

* * *

Även 73-rankade Johanna Larsson har öppnat säsongen starkt. Svensken är klar för kvartsfinal i Auckland efter segrar över 93-rankade Misaki Doi i första omgången (4-6, 6-3, 6-2) och 18-rankade Julia Görges i andra omgången (7-5, 6-7, 6-3).

Görges var upp ett break tidigt i tredje set men Larsson kämpade sig tillbaka, och efter ett gäng stenhårda och långa games lyckades hon stänga matchen mot den andraseedade sluggern efter drygt två och en halv timmes spel.

– Jag hade faktiskt aldrig vunnit en match under Australienturnén förut, så att gå till kvartsfinal betyder mycket för mig. Jag hade min strategi klar före matchen och jag tycker att jag höll mig till den genom hela matchen, slog några bra slag från baslinjen och slogs om varje poäng. Det känns väldigt speciellt, säger Larsson, som hade 0-6 i facit i WTA-matcher under den australiska säsongen inför mötet med Görges.

* * *

Gaël Monfils, som äntligen återvänt efter skadan som spolierade hans säsong (spelade inte en enda match efter förlusten mot Patrik Rosenholm i Stockholm Open, till exempel), ångar på i Doha. Slog 1,851(!)-rankade hemmaspelaren Mousa Shanan Zayed i raka set (6-0, 6-3) och besegrade därefter tredjeseedade Philipp Kohlschreiber i åttondelsfinalen: 6-4, 2-6, 6-4.

Otroligt kul att se Monfils in action igen. Segern över Kohlschreiber är ett tydligt kvitto på att han fortfarande håller enormt hög klass, de långa skadeuppehållen till trots.

Hoppas det här håller i sig. Vill verkligen se Monfils bli åtminstone delar av sitt forna jag igen under 2013.

* * *

David Ferrer hade oväntat svårt mot Dustin Brown i sin öppningsmatch men vann till slut i tre set: 5-7, 6-3, 6-2. Spelar i skrivande stund sin åttondelsfinal mot Tobias Kamke.

* * *

Richard Gasquet svarade för årets vändning när han kämpade ner 55-rankade slovenen Grega Zemlja – efter att ha legat under med 5-2 i avgörande set. Matchsiffrorna blev slutligen 6-7(7), 6-4, 7-6(3).

* * *

Andraseedade Janko Tipsarevic, Stanislas Wawrinka, Go Soeda och Aljaz Bedene är klara för kvartsfinal i Chennai. Tipsarevic slog Eduoard Roger-Vasselin med övertygande 6-2, 6-3 och 86-rankade Bedene slog ut 56-rankade (och sjätteseedade) Robin Haase i raka set: 7-5, 6-3.

* * *

Samtliga resultat:

Okej, nu har ju säsongen börjat komma i gång på allvar efter helgens uppvisningstrams i Abu Dhabi.

Låt oss utan vidare omsvep titta lite närmare på ett gäng härliga säsongsöppnare:

Brisbane, Australien, ATP 250/WTA Premier

Den klart mest intressanta av de tre ATP-turneringarna under nästa vecka, enligt min mening. Regerande mästaren Andy Murray är toppseedad och solklar favorit att vinna titeln även i år. Om han nu känner sig manad att vinna. Vi får hoppas att det arroganta uppträdandet mot Janko Tipsarevic i Abu Dhabi berodde på att det var en träningsturnering och den riktiga motivationen därför saknades, för det där såg verkligen inte bra ut.

Intressant att andraseedade Milos Raonic väljer att spela i Brisbane med tanke på att han hade varit titelförsvarare i Chennai (slog Nicolás Almagro i semifinalen och Tipsarevic i finalen förra året, då fjärdeseedad). 22-åringen är hur som helst Murrays största hot tillsammans med (en förhoppningsvis frisk och hel) Kei Nishikori.

I övrigt ett oerhört starkt startfält, som innehåller alltifrån formstarka Radek Stepanek (som avslutade säsongen 2012 med att slugga hem Davis Cup-bucklan för sitt Tjeckien), framtidslöftena Martin Klizan, Grigor Dimitrov och David Goffin, slitvargen Lleyton Hewitt och Nordens bästa spelare Jarkko Nieminen till alltid farliga Gilles Simon, Jürgen Melzer och Marcos Baghdatis och USA:s egen comeback kid Brian Baker.

Som sagt – veckans mest intressanta turnering. Känns som bäddat för en och annan skräll. Förhoppningsvis från någon av ynglingarna Klizan, Dimitrov och Goffin.

På damsidan är det ett riktigt getingbo med åtta topp 10-spelare i startfältet: världsettan Victoria Azarenka, tvåan Maria Sjarapova, trean Serena Williams, femman Angelique Kerber, sexan Sara Errani, åttan Petra Kvitová, nian Samantha Stosur och tian Caroline Wozniacki.

Om inte 2013 inleds med en praktskräll lär Williams stå som slutsegrare, som vanligt. Hon har dock haft problem med fötterna och genomförde nyligen en operation. En öppning för Azarenka eller Sjarapova? Tja, vi får se.

Annars vore det riktigt kul om Kerber eller Kvitová klev fram och fixade en smakstart på 2013.

Chennai Open, Indien, ATP 250

Toppseedade Tomás Berdych och fjolårsfinalisten Janko Tipsarevic representerar topp 10, tätt åtföljda av tredjeseedade Marin Cilic (15) och fjärdeseedade Stanislas Wawrinka (17). Kommer med största sannolikhet att stå mellan någon i trion Berdych/Tipsarevic/Cilic. Cilic har vunnit turneringen två gånger (2009 och 2010), Wawrinka en gång (2011). Tipsarevic lär vara revanschsugen.

I övrigt ska ni hålla ögongen på Benoit Paire och framför allt Andreij Kuznetsov – två ynglingar som har alla förutsättningar i världen för att bli riktigt stora om några år.

Qatar Open, Qatar, ATP 250

Vare sig titelförsvararen Jo-Wilfried Tsonga. Inte heller Roger Federer, som vann 2011.

Däremot veteranen Nikolaj Davydenko, som vunnit en titel (2010) och torskat en final (2011).

David Ferrer är toppseedad och givetvis favorit till titeln. I övrigt är det… tunt är kanske fel ord, men inte är det ett spektakulärt startfält direkt. Richard Gasquet är andraseedad, Philipp Kohlschreiber tredjeseedad.

Blir helt klart intressantast att följa Ferrer och se om han hinner bygga upp en vinnande form inför Australiska öppna. Såg riktigt bra ut mot Berdych i Abu Dhabi men blev utskåpad mot Novak Djokovic. Inte mycket han kunde göra i den matchen i och för sig eftersom Djokovic var totalt orubblig.

Jag är som bekant ingen vän av årsbästalistor. Alltid lika förutsägbara, alltid lika tomma på aha-upplevelser.

Betydligt roligare att dra på sig huckle och spå i kaffesumpen, helt enkelt.

Men så här mellan jul och nyår borde man väl åtminstone kunna snyta ur sig någonting om 2012 i listform, kan tyckas. Som en julklapp/nyårspresent (i vissa kulturer firas nyår med en form av motsvarighet till julklapp, för er som inte visste det) i efterskott/förskott.

Nåväl. Här har ni den. Tennisbloggens årsbästalista 2012.

ÅRETS GENOMBROTT: David Ferrer

Det känns onekligen konstigt att man vid 30 års ålder kan vinna en kategori som Årets genombrott – särskilt när man redan varit en stabil topp 10-20-spelare i en herrans massa år. Men något annat går egentligen inte att säga när man summerar 2012. Ferrer vann sju titlar i år, fler än någon annan spelare – en av dem var hans första Master i karriären. Han avslutade säsongen med imponerande 76-15 i matchfacit och en femteplats (med 6,505 poäng) på världsrankningen, tätt bakom skadade landsmannen Rafael Nadal. Förlorade bara en final (mot Nadal i Barcelona) och tog sig till minst kvartsfinal i samtliga Grand Slam-turneringar (semifinal i Franska öppna och US Open). Ferrers tveklöst bästa säsong i karriären, helt enkelt.

Hedersomnämnanden: Andy Murray, Jerzy Janowicz, Sara Errani.

http://www.youtube.com/watch?v=oyJn2q2ig0c

ÅRETS ÖVERRASKNING: Jerzy Janowicz

Kom från ingenstans och tog alla med storm i Paris Masters, där han sluggade sig hela vägen fram till final efter segrar över Philipp Kohlschreiber, Marin Cilic, Andy Murray, Janko Tipsarevic och Gilles Simon.

Hedersomnämnanden: Laura Robson, Sara Errani.

http://www.youtube.com/watch?v=XL5Ls4GDm2M

ÅRETS FÖRLUSTTAL: Andy Murray i Wimbledon

Den grinige skotten har aldrig varit publikens favorit och har många gånger hjälpt till att svärta ner sitt rykte ytterligare. Men efter den svidande finalförlusten mot Roger Federer inför hemmapubliken i Wimbledon höll han ett så hjärtskärande och ödmjukt tal att inte ett enda av arenans tusentals ögon kan ha varit torrt. Murray vann säkerligen en och annan ny supporter tack vare det där historiska förlusttalet.

Hedersomnämnande: Robert Lindstedt i Stockholm Open.

http://www.youtube.com/watch?v=RltKuGkh2jg

ÅRETS SLAG: Grigor Dimitrov, Swiss Indoors

Grigor Dimitrov slår en serve från deuce court placerad nära krysset i Viktor Troickis serveruta. Troicki får över en svag retur, men Dimitrovs inside-out forehand misslyckas kapitalt, hamnar centralt i banan och mitt på Troickis racket. Den backhand serben skickar över borde ha resulterat i en miss från Dimitrov, men på något oförklarligt sätt svarar han i stället med årets – ja, kanske decenniets – märkligaste konstslag.

Hedersomnämnande: Federer mot Djokovic i World Tour Finals.

ÅRETS AVBÖN: Mikhail Juzjnyj, Franska öppna

Han blir totalt utklassad av David Ferrer. Men i stället för att slå sig själv blodig med racketen (ja, det har hänt förr) väljer Mikhail Youzhny att be den betalande publiken om ursäkt – genom att skriva ”SORRI” med foten i sanden.

ÅRETS UTBROTT: Roger Federer, Franska öppna

Den alltid så timide och kylige Roger Federer har svårt att hålla känslorna i styr i den rafflande kvartsfinalen mot Juan Martín del Potro i Franska öppna. Efter att ha slagit en boll i nät, vilket betyder två matchbollar för del Potro i andra sets tiebreak, skriker han ut sin frustration i en klassisk uppmaning till publiken (som tydligen förde för mycket oväsen): ”Håll käften!”

Hedersomnämnande: Novak Djokovic i typ ALLA turneringar – helt osannolikt hur många svordomar den killen kan klämma in i en enda mening…

ÅRETS ANONYMA NÄTHATARE: David Torstensson, 29 år, Uppsala

Den alltid lika kärvänlige uppsalabon David Torstensson sprider sitt evangelium under täckmanteln ”Ralf”/VamosRafa på diverse sajter, däribland Twitter (@svensktennis). Anonymt, givetvis – som sig bör. Det enda som saknas är väl egentligen en Guy Fawkes-mask. Inte mycket är känt om den vilt sluggande 29-åringen, förutom att han är allsmäktig. Ja, enligt egen utsago, alltså.

ÅRETS SPYA: Richard Gasquet i Franska öppna

Maratonduellen pågår i en dryg minut och 38 slag. Medan motståndaren Grigor Dimitrov faller till marken som en säck potatis böjer sig Richard ”baby-Federer” Gasquet ner – och kastar en pizza rakt på banan. Han kanske behöver lite konditionsträning, fransmannen?

http://www.youtube.com/watch?v=IDoNkEp8IPo

ÅRETS BULLSHITTER: Serena Williams

Alla vet hur bra Serena Williams. Alla vet hur dominant hon är. Alla vet hur liten chans hennes motståndare har när hon är på bra spelhumör. Ändå envisas hon med att leverera uppenbart skitsnack i form av ”jag trodde inte att det var sant när jag vann!” eller ”det är en dröm som jag inte vågade tro att den skulle gå i uppfyllelse!” när hon vunnit karriärens femtielfte titel. Hennes ödmjuka segertal känns nästan som hån mot förloraren. Lite ”let me just rub it in your face a little bit”, typ.

Hedersomnämnande: Roger Federer. Han är en fröjd att se men sannerligen inte att lyssna på. Neutral och timid in absurdum.

http://www.youtube.com/watch?v=Z_agvQcgAcc

ÅRETS COMEBACK: Brian Baker

Han missade sex år på grund av skador och operationer. När han väl kom tillbaka så gjorde han det med besked – efter att ha nått karriärens första ATP-final (i Nice), andraomgången i sin första Grand Slam-turnering (Franska öppna) sedan US Open 2005 och åttondelsfinalen i Wimbledon efter kvalspel nådde den 27-årige amerikanske olyckskorpen som högst plats 52 på världsrankningen. Inte illa pinkat.

ÅRETS ARMBÅGE: Rafael Nadal

Det står 1-1 i set och Lukas Rosol ska serva vid ställning 3-2 i tredje. Vid sidbytet tågar en uppretad världstvåa mot bänken och passar på att ge 100-rankade doldisen en liten buff med armbågen när de går förbi varandra nedanför domarstolen. Trots att Rosol stannat upp för att släppa förbi spanjoren. ”Osportsligt!”, ropade tennisälskarna på internet. ”Inte meningen”, ursäktade sig Nadal. Men skadan var skedd – och årets armbåge ett faktum.

http://www.youtube.com/watch?v=jcbJReKAWgo

ÅRETS SKITSTÖVEL: Tomás Berdych

Nicolás Almagro borde i princip prenumerera på den här kategorin, möjligen tillsammans med Radek Stepanek och David Nalbandian, men Berdych snodde åt sig priset i år efter sitt fantastiska trash-talk inför Davis Cup-finalen mellan Spanien och Tjeckien – då han pekade ut Almagro som Spaniens svaga länk, som Tjeckien skulle ”bygga sin seger på”. Underbart skitstövligt.

Hedersomnämnande: Nicolás Almagro, Radek Stepanek, David Nalbandian, Rafael Nadal (efter armbågsincidenten mot Rosol i Wimbledon).

Anlände till Kungliga Tennishallen lagom till tredje set mellan Marius Copil och Erik Chvojka i dagens sista kvalfinal. Intressant att se 178-rankade 21-årige Copil, som skrällbesegrade Marin Cilic i första omgången i China Open för två veckor sedan, in action.

Chvojka hängde med hyfsat bra inledningsvis men orkade inte stå emot Copils bombardemang. Har en riktigt härlig hästspark till serve, skönt riv i forehand och rätt snygg backhand. Kan nog bli något av honom, Copil.

Chvojka var riktigt förbannad i slutet av matchen, trots att han snyggade till siffrorna i egen serve vid ställning 3-5. Tycker inte att han riktigt hade anledning att vara det. Copil var helt enkelt den bättre spelaren i det avgörande setet (vet ju inte hur matchbilden såg ut tidigare, men siffrorna 4-6, 6-1, 6-4 tyder inte på något annat än en rättvis seger).

* * *

Dagens höjdpunkt blev lite av ett antiklimax. Inte för att det över huvud taget var någon överraskning att Mikhail Youzhny skulle besegra Brian Baker, men att han skulle detronisera honom så fullständigt… nej, jag hade hoppats på lite mer från USA:s comeback kid.

Första set var flängigt och trots att Baker inledningsvis var mer solid i egen serve än Youzhny var det ryssen som fixade första genombrottet vid ställning 2-2. Baker bröt dock tillbaka omgående. Trodde då att han faktiskt skulle kunna dra nytta av Youzhnys tröga fotarbete, men tappade i stället sin serve ytterligare två gånger och torskade setet: 6-3 till Youzhny.

Märktes tydligt att det gick för fort för Baker, och Youzhny hade betydligt mer kraft i sina slag. Tycker dock att Baker borde ha utnyttjat ryssens svaga positionering betydligt bättre – han slog ofta bort sig när Baker placerade bollen mitt i banan och inpå kroppen i stället för att försöka jaga ut honom i hörnen (det fick ju tvärtom i gång fotarbetet).

Youzhny hade, dessvärre för Baker, inga större bekymmer med att hantera amerikanens slice och flacka grundslag, så försöken till tempoväxlingar och variation föll ofta platt (särskilt eftersom Baker hade svårt att sätta ordentlig fart på bollen).

I andra set servade Baker riktigt risigt och kollapsade totalt: 6-1 till Youzhny, som dansar vidare till andra omgången (där han troligtvis möter Gaël Monfils).

Youzhny, som inte spelat i Stockholm Open sedan 2000 då han åkte ut i första omgången mot en 19-årig Roger Federer, slaskade dessutom in ett servess vid matchboll. Skön känsla att ta med sig in i nästa match.

* * *

Senare under dagen spöade Nordens stolthet Jarkko Nieminen 68-rankade Tobias Kamke för tredje gången i karriären: 6-3, 6-4.

Matchen var en repris på förra årets kvartsfinal, då Nieminen slutligen kämpade ner tysken i tre set (3-6, 7-5, 6-1).

Nieminen möter Kevin Anderson eller Lleyton Hewitt i nästa omgång.

Okej, i dag är det alltså dags för Stockholm Open. Brukar ju inte gå igenom lottning och tippa 250-turneringar, men SO är SO. Så, nu kör vi!

FÖRSTA SEKTIONEN

Toppseedade Jo-Wilfried Tsonga möter kvalspelare och ställs sedan sannolikt mot 53-rankade Go Soeda. Sen då? Sergiy Stakhovsky? Nja, snarare Feliciano López. Oavsett är det en busenkel lottning för Tsonga.

Han går vidare till semifinal: Tsonga.

ANDRA SEKTIONEN

Talangen David Goffin fick en riktigt tuff lottning – formstarke Marcos Baghdatis redan i öppningsmatchen. Cyprioten har dessutom erfarenhet av att vinna i Sverige (SO-titulant 2009). Skulle gärna se Goffin gå långt i Kungliga, men Baghdatis får nog ses som favorit i den här sektionen. Största utmanaren är troligen Florian Mayer (som var i final mot Roger Federer 2010), om han återhämtat sig från skadan han ådrog sig i Shanghai. Vänsterhänte sluggern Alejandro Falla kanske kan ställa till med lite besvär också.

Han går vidare till semifinal: Marcos Baghdatis.
Skrällvarning: David Goffin.
Bubblare: Florian Mayer, Alejandro Falla.

TREDJE SEKTIONEN

Nordens stolthet Jarkko Nieminens sektion! Trivs ju i Stockholm och älskar Kungliga. Har spelat tre finaler här (2001, 2006, 2011). Har potential att sprattla till även i år, men då måste han förmodligen ta sig förbi kanonservaren Kevin Anderson och Nicolás Almagro. Kan Lleyton Hewitt skrälla? Nja.

Han går vidare till semifinal: Nicolás Almagro.
Skrällvarning: Jarkko Nieminen.
Bubblare: Kevin Anderson.

FJÄRDE SEKTIONEN

Ska bli oerhört kul att se Brian Baker irl. Däremot kan han få det tufft mot Mikhail Youzhny. Amerikanen har varit ur form i stort sett hela sommaren och hösten. Sveriges wildcard Patrik Rosenholm fick en sjukt tuff lottning – titelförsvararen Gaël Monfils i första omgången. Tomás Berdych har sett riktigt stark ut de senaste veckorna och borde dansa vidare till semin förhållandevis enkelt, men Monfils har absolut potential att strö grus i maskineriet.

Han går vidare till semifinal: Tomás Berdych.
Skrällvarning: Gaël Monfils.

SEMIFINALERNA: Tsonga slår Baghdatis, Almagro slår Berdych.
FINALEN: Tsonga slår Almagro.

Apropå Almagro: jag tror att han är riktigt taggad efter några magplask på sistone (ut i första omgången i Shanghai). Berdych leder med 8-4 i inbördes möten och är formstark, och en eventuell semifinal mellan dessa båda herrar har potential att sluta lite hur som helst. Tror dock inte att de två toppseedade spelarna Tsonga och Berdych kommer att mötas i final, och då känns det mer rimligt att anta att Berdych faller i en jämn kamp med Almagro än att Tsonga ska kollapsa mot Baghdatis. Lägger därför in en stor brasklapp här. Ser det dock som troligt att Tsonga tar hem hela kalaset, oavsett vem han möter i finalen.

Bara drygt en timme kvar nu till matchen mellan Baker och Youzhny. Peppar med kaffe och glass, snart bär det av!

USA:s egen comeback kid Brian Baker inledde sommaren på bästa tänkbara sätt – final i Nice (förlust mot Nicolás Almagro), sin första Grand Slam-seger på sex år i Franska öppna och en sensationell resa i Wimbledon som tog honom hela vägen till åttondelsfinal (där det blev förlust mot Philipp Kohlschreiber).

Därefter, när underlaget skiftade från gräsgrönt till hardcourt-blått, har det gått betydligt trögare.

• Förlust i första omgången i Atlanta, Los Angeles och Washington.
• Förlust i första omgången i Challenger-turneringen i Aptos.
• Revansch mot Kohlschreiber i Cincinnati, men därefter förlust i andra omgången.
• Respass i andra omgången i US Open.

I Kuala Lumpur visade Baker i dag prov på fortsatt formsvacka: 3-6, 6-7(4) mot 238-rankade Michael Yani – som bärgade säsongens första ATP-seger (fjärde totalt i karriären).

Brian Baker har nu 10-9 i matchfacit så här långt i år, och ligger på plats 60 på världsrankningen – hans bästa placering i karriären, trots allt.

* * *

Trodde på förhand att Malaysian Open i Kuala Lumpur skulle vara plågsamt däst och avslagen, men intresset börjar så sakteligen stiga. Kan möjligtvis bero på att US Open-baksmällan avtagit i styrka och peppen inför de återstående Masters-turneringarna (och slutspelet!) byggs upp.

Hur som helst.

På papperet borde den här turneringen stå mellan någon av de fyra toppseedade spelarna: David Ferrer, Juan Mónaco, Kei Nishikori och Alexandr Dolgopolov.

Men som vi alla vet händer det mer ofta än sällan att någon av de toppseedade spelarna trillar av på vägen i sådana här turneringar. Sett till nuvarande form ligger Mónaco och Dolgopolov risigt till:

• Efter titeln i Washington har Dolgopolov tillryggalagt en förhållandevis svag höstinledning med 4-4 i matchfacit. Utmanövrerade Marcos Baghdatis enkelt i andra omgången av US Open men föll sedan platt mot Stanislas Wawrinka. Övertygade inte heller i Winston-Salem dessförinnan, där det blev förlust mot Sam Querrey i kvartsfinalen.

• Mónaco har fyra raka förluster (inklusive Davis Cup på favoritunderlaget grus) och 2-5 i matchfacit sedan titeln i Hamburg (på grus) i juli. Trivs inte överdrivet bra på hardcourt och lär få svårt att avsluta året lika starkt som han inledde säsongen.

Så, vad sägs om en final mellan formstarka Ferrer och Nishikori då? Tja, varför inte. Nishikori har visserligen inte övertygat på hardcourt han heller, men har sett betydligt bättre ut än Mónaco som är på samma halva.

* * *

Alla dagens resultat: