Vad var det egentligen som hände precis just nu?

Är det över huvud taget möjligt att en 38-rankade 25-åring som aldrig ens varit bland världens 30 bästa spelare kan slå ut en nyligen krönt OS-guldmedaljör och titelförsvarare i Cincinnati?

Ja, tydligen.

Sommaren 2012 har som bekant bjudit på en del kännbara skrällar och i kväll skrevs ytterligare en in i historieboken, när Jeremy Chardy sensationellt slog ut Andy Murray ur Cincinnati Masters.

Matchsiffrorna skrivs till 6-4, 6-4, och under stora delar av matchen var det den gamla griniga – inte den nya, mentalt starke – Andy vi fick bevittna ute på banan.

Världsfyran som svarade för en kassaskåpssäker insats mot Sam Querrey i går hittade inte matchrytmen, sopade bollar långt utanför linjerna och misshandlade sig själv (oftast på låret) i bitter frustration.

De snabba förhållandena i Cincinnati (snabbare än i Toronto förra veckan) gynnade visserligen Chardy som smackade stenhårda grundslag långt ut mot baslinjerna och hade en tung förstaserve, men försvarsspecialisten Murray stod inte att känna igen. Att Chardy bara slog in 57 procent förstaservar och svarade för 24 oprovocerade misstag och trots det vann så till synes enkelt, med hela fyra servegenombrott i två set, säger ganska mycket om skottens insats.

Det ska dock poängteras att Chardy en bra dag på jobbet har en riktigt tung och välriktad slägga, och just i kväll dessutom riktigt bra blick för spelet. Men ändå. En sådan här match ska inte Murray förlora, helt enkelt.

Särskilt inte efter vilan han fick efter sin w/o i Toronto.

Kanske känner han fortfarande av skadan han ådrog sig där? Kanske har han inte återhämtat sig fysiskt och psykiskt efter urladdningen i London-OS än?

Ja, kanske. Men onödigt att spekulera tills vi vet mer. Låt oss i stället torrt konstatera att Murray i kväll bjöd på en total kollaps som han gör bäst i att försöka glömma illa kvickt, medan Chardy spelade lika stabilt som mot Andy Roddick och Denis Istomin.

Blir intressant att se hur övriga toppspelare utnyttjar att en av turneringens solklara semifinalister redan är utslagen.

Hoppas att Juan Martín del Potros förmodade skada inte blir ett hinder i kvartsfinalen mot Chardy. Att han trots den tog sig förbi Viktor Troicki (7-6, 2-6, 6-1) säger dessvärre mer om Troicki än om del Potro…

Milos Raonic har jag redan ägnat en hel hög tecken, så där nöjer jag mig med att kort och gott konstatera att han gjorde en tillräckligt habil insats för att slå Marcos Baghdatis i tre set: 6-7(6), 6-3, 6-4.

Gårdagens stora chock var onekligen Stanislas Wawrinkas tvåsetsseger över David Ferrer: 6-4, 6-1. Inte så överraskande sett till Ferrers sviktande form. Spanjoren har haft en grym vår och tidig sommar med framgångar i Franska öppna och Wimbledon, men var blek i efterföljande London-OS (förlust i åttondelen mot Kei Nishikori).

Chocken ligger framför allt i att Wawrinka prickat in en svår formsvacka sedan åttondelen mot Jo-Wilfried Tsonga i Franska öppna och radade därefter upp tre raka förluster (Wimbledon, Gstaad, London). Nu är visserligen Stan något mer stabil på hardcourt än gräs, medan Ferrer brukar ha svårt att hitta matchrytmen vid omställningen inför höstsäsongen. Men att Wawrinka skulle slå Ferrer så enkelt i den här matchen, det kunde åtminstone inte jag förutse.

Wawrinka möter Kei Nishikori, som kämpade sig förbi James Blake (2-6, 6-4, 6-4), i åttondelen.

* * *

Sofia Arvidsson har slagit sin sista boll i Cincinnati efter två raka förluster i går. Först i singeln mot världstrean Agnieszka Radwanska (4-6, 3-6) och sedan i dubbeln tillsammans med 157-rankade amerikanen Jill Craybas mot Natalie Grandin/Vladimira Uhlirova (6-1, 7-6).

* * *

Novak Djokovic hade lite svårigheter mot Andreas Seppi i första set men höll näsan ovanför vattenytan och sluggade till sist hem segern i två raka: 7-6(4), 6-2.

Möter veteranen Nikolaj Davydenko, som slog Florian Mayer (6-3, 6-3), i åttondelsfinalen. Att slå Davydenko ska ju i rimlighetens namn vara som en vanlig dag på jobbet för Novak, men Davydenko har sett ovanligt motiverad och flink ut. Kanske kan han stjäla ett set av världstvåan?

* * *

Även Roger Federer avfärdade sin första motståndare i Cincinnati i raka set: 6-3, 6-2 mot Alex Bogomolov. Åttondelen mot Bernard Tomic har, vid sidan av den mellan Raonic och Tomás Berdych, potential att bli den mest intressanta. Särskilt om Tomic kan bjuda på samma stabilitet som mot Brian Baker.

* * *

Världsfemman Petra Kvitová lyckades till sist utmanövrera Mona Barthel i tre tajta set: 3-6, 6-2, 7-5. Fjärdeseedade Kvitová hade ett break emot sig i tredje set men lyckades vända på steken.

– Luftfuktigheten och hettan var inte bra för mig på grund av min astma, men som tur var hade jag min inhalator och andra saker för att få energi och hålla mig kvar i matchen. Jag är väldigt glad över att jag kämpade hårt och vann, det var inga trevliga siffror på resultattavlan men jag är glad över att åtminstone vara klar för nästa runda, säger hon efter segern.

* * *

Såg inledningen mellan Andy Murray och Sam Querrey och zappade sedan lite mellan den och Raonic/Baghdatis, tills jag insåg att den sistnämnda var betydligt mer intressant och ägnade den större uppmärksamhet.

Murray hade inga problem alls med den amerikanske kanonservaren bortsett från några game i första set. 6-2, 6-4 blev matchsiffrorna. Murray på fortsatt gott spelhumör efter OS-triumfen (och välbehövlig vila), alltså.

* * *

Venus Williams tappade första set mot Chanelle Sheepers men kämpade sig in i matchen och vann i tre set: 2-6, 6-3, 6-2. Williams möter Sara Errani, som slog Daniela Hantuchova (6-4, 6-4), i nästa omgång.

* * *

Janko Tipsarevic tvingades bryta sin match mot Pablo Andújar vid ställning 6-4, 4-1 till spanjoren. Trist.

Pablo möter Marin Cilic, som slog Jason Levine (7-5, 7-6), i nästa omgång.

* * *

Andy Roddicks baneman Jeremy Chardy slog Denis Istomin i raka set: 6-4, 6-3. En smula oväntat, då Istomin sett stark ut under sommaren. Chardy möter Murray i åttondelen.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Milos Raonic är som bekant en av mina favoriter i kategorin ”unga lovande spelare med potential att nå topp tio inom en inte alltför avlägsen framtid”. Går bara och väntar på hans stora genombrott, vilket jag tror kommer under det här året.

Men för att det där genombrottet – i en Masters- eller Grand Slam-turnering eller i form av hög rankning vid årets slut – ska komma krävs ju att han förbättrar en del aspekter av sitt spel.

Likt John Isner har han, tack vare sin blytunga slägga, en förmåga att vara otroligt dominant i egen serve – men desto mer passiv i sitt returnerande. Utöver detta har han haft en del mentala spärrar, som gjort det svårt för honom att vinna de riktigt viktiga poängen.

För varje match jag ser känns det som att 21-åringen har gjort en liten liten justering från föregående match, vilket tar honom lite närmare ett (hans förutsättningar och kapacitet betraktat) fulländat spel. Till exempel märks det att han dragit lärdom av alla tunga svidande förluster och jobbat mer på sitt försvarsspel.

I dagens match mot Marcos Baghdatis visade han upp både de mest negativa och de mest positiva sidorna av sig själv.

I första set hade han svårigheter i egen serve och samtidigt inte mycket att säga till om i Baghdatis dito. Han simmade långt bakom baslinjen vid returneringar, även i andraserve (som var många: Baghdatis slog bara in 40 procent förstaservar under matchen) och klev endast fram i banan i egen serve.

Ändå klamrade han sig kvar i setet och tvingade fram ett tiebreak, där han räddade tre setbollar vid ställning 3-6 men sedan slog ut sig i egen serve vid ställning 6-7.

Momentum låg då hos Baghdatis, men Raonic visade prov på tålamod och självförtroende – som om han helt enkelt bara visste att han skulle få ordning på allt.

Vilket han också fick. I andra set gick han ut aggressivt, fixade matchens första servegenombrott och en komfortabel 3-0-ledning. Baghdatis tog en skadetimeout och tycktes ha vissa problem, vilket Raonic inte lyckades utnyttja. Oavsett hur allvarlig skadan var kan man torrt konstatera att Baghdatis långt ifrån bjöd på sin bästa tennis. 6-3 till kanadensaren borde ha varit 6-2, särskilt som Baghdatis inte var i närheten av så aggressiv som man borde i egen serve med kniven mot strupen vid ställning 5-2.

Tredje set var ett ställningskrig där Raonic hade full kontroll över sin egen serve, medan Baghdatis i sina servegame egentligen bara behövde hålla bollen i spel för att till slut utmanövrera en något mer aggressiv men fortfarande alldeles för passiv Raonic.

I setets slutskede klev dock rutinerade Baghdatis fram och pressade Raonic ordentligt i egen serve, som plötsligt hade två breakbollar mot sig vid ställning 3-4. Här, i vad som får ses som minimatchbollar för Baghdatis, visade Raonic dock prov på mental styrka och red ut stormen. Direkt därefter klev han fram och bjöd på några av sina mest delikata poäng i matchen och bröt sedermera Baghdatis serve.

I vad som skulle bli matchens sista game började han, som jag sett honom göra tidigare när han är i ledning och vill stänga matchen eller setet (som mot Andy Murray i Barcelona respektive Roger Federer i Madrid), spela serve and volley. Inget märkligt i sig med tanke på att han är skicklig framme vid nät, men han gjorde det per default utan att vänta in rätt läge, som sig bör – vilket omgående resulterade i ett onödigt 0-30-underläge.

Skönt då att se honom reda ut även det (med stenhård serve och känsliga handleder framme vid nät). Ett ytterligare tecken på mental styrka, helt enkelt. Trots att det där huvudlösa spring-fram-på-nät-och-hoppas-att-motståndaren-returnerar-dåligt-eller-känner-sig-pressad-spelet stör mig.

42 oprovocerade misstag är aldrig godkänt, men starkt att kunna vinna en match trots en så otroligt dålig siffra. De 22 servessen är så klart en starkt bidragande orsak, men står inte ensamma för hela matchbilden.

Ska bli väldigt intressant att se åttondelsfinalen mellan Raonic och världssjuan Tomás Berdych.

En hel del intressanta matcher i går, med en del trevliga besked från vissa spelare. Till exempel Milos Raonic, som slog Toronto Masters-finalisten Richard Gasquet i raka set: 7-6(4), 6-3.

Var faktiskt en smula orolig inför den matchen. Raonic såg inte alls bra ut mot John Isner i Toronto, och även om Gasquet spelade riktigt dåligt i finalen mot Novak Djokovic var det knappast givet att mammutservaren skulle slå den numera 13-rankade fransosen.

Hoppas att han börjat hitta matchrytmen ordentligt på hardcourt nu och kan slå Marcos Baghdatis i nästa omgång. Vill gärna se en åttondelsfinal mellan Raonic och Tomás Berdych som, tack och lov, utmanövrerade 74-rankade Yen-Hsun Lu: 6-3, 6-4.

Berdychs form är oerhört svajig just nu och han behöver verkligen kräla upp ur gruvan snart om han ska hinna bygga upp självförtroendet inför US Open senare i augusti.

* * *

Venus Williams kämpade sig förbi tolfteseedade Maria Kirilenko: 6-3, 6-7(5), 6-2. En fortsättning på några riktigt bra veckor för Williams, som försöker lära sig att fullt ut hantera sin svåra sjukdom:

– Det går mycket bättre än förra året. Mycket bättre än för några månader sedan också. Jag börjar lära mig att hantera allting mycket bättre. Om jag vaknade och inte kände mig bra så fick jag panik och förlorade min match med 2-1. Nu har jag insett att jag bara behöver hålla mig kvar i matchen om jag inte har en av mina bästa dagar och försöka vinna, säger hon.

* * *

Senare under dagen vann lillasyster Serena Williams sin öppningsmatch mot 111-rankade Eleni Daniilidou i raka set: 6-3, 6-4. Trots att Williams slog ofattbara 42 oprovocerade misstag. Svårt att hitta motivationen mot så enkla motståndare, Serena?

* * *

Jeremy Chardy slog inte helt oväntat Andy Roddick: 7-6(4), 6-3. Roddick har inte sett hundraprocentig ut sedan krossen i OS och meddelade mycket riktigt efter matchen att han är ryggskadad. Har ju dragits med mycket skador de senaste två åren. Frågan är hur mycket mer hans kropp klarar av.

* * *

Bernard Tomic besegrade USA:s comeback kid Brian Baker i två förhållandevis jämna set: 6-4, 6-3. I första set kändes det som att Baker var den som spelade med mer pondus och låg närmare ett break, men efter en del feltajmade slag och enkla missar var det som att amerikanen helt tappade självförtroendet.

Samtidigt ska sägas att Tomic spelade betydligt mer stabilt och resolut än tidigare under våren och sommaren. Han var helt enkelt säkrare i grundspelet än Baker, som inte riktigt hittade matchrytmen och inte fick full utdelning när han försökte styra spelet (vilket han ofta gjorde, särskilt i första set).

Tycker ändå att Baker ska vara nöjd med sin vistelse i Cincinnati. Han slog trots allt Philipp Kohlschreiber i första omgången. En svårspelad motståndare som dessutom hade ett mentalt övertag efter segern i Wimbledon.

Också ett tecken på att Tomic börjar ta tennisen på allvar igen efter en något bortkastad vår och sommar med arrogant spel och enkla förluster. Det är ju riktigt underhållande att se Tomic i sitt esse, så vi får hoppas att det här är ett kvitto på att han börjar hitta formen.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Roger Federer har förvisso fått en riktig drömlottning i Cincinnati Masters – men själv säger sig världsettan ”ta en match i taget” och vis av erfarenhet vill han inte ta ut något i förskott.

– Ärligt talat så spelar jag antingen riktigt riktigt bra eller ibland bara riktigt dåligt här, så därför fokuserar jag hårt på de tidiga rundorna. När jag väl kommer i gång här så spelar jag extremt bra. Jag har alltid gillat att komma hit, säger han inför sin öppningsmatch mot Alex Bogomolov (som slog Jarkko Nieminen: 6-4, 6-3) i morgon.

Federer gör spelar i år i Cincinnati Masters för tolfte gången i karriären. Han har vunnit fyra gånger – 2005, 2007, 2009 och 2010 – men också vid sex tillfällen åkt på däng redan före kvartsfinal.

I år har han i Cincinnati chansen att (återigen) tangera rivalen Rafael Nadals rekord över totalt antal Masters-titlar (21).

Blir intressant att se om han lyckas, med tanke på att Djokovic börjar vinna tillbaka lite av det självförtroende som gått förlorat i Paris och London. Bland annat.

* * *

Sofia Arvidsson vann sin öppningsmatch i Cincinnati mot Tamira Paszek, som efter att ha blivit fullkomligt detroniserad i första set, 6-1, avbröt matchen vid ställning 2-1 till Arvidsson i andra.

Sofia möter världstrean Agnieszka Radwanska i nästa omgång.

Även Johanna Larsson vann sin öppningsmatch, mot kvalspelaren Casey  Dellacqua: 6-1, 6-3.

* * *

Kei Nishikori mosade stackars Marcel Granollers i sin öppningsmatch: 6-2, 6-1. Nishikori slog in blott 59 procent förstaservar – men vann 83 procent av dem, samtidigt som han hade 52 procent i andraserve, mot Granollers svaga 29 procent. Räddade dessutom samtliga fem breakbollar han hade emot sig och vann totala poänge med 59-35. Starkt.

* * *

Tommy Haas dundrade precis in ett servess i matchboll mot David Nalbandian i dagens veteranfest. Haas kollapsade totalt i första set och förlorade tiebreak utan att plocka en enda pinne(!).

Ryckte upp sig i andra och tvingade fram ett nytt tiebreak, som han vann, och kunde enkelt bryta Nalbandians serve vid ställning 4-3 i tredje för att sedan serva hem matchen: 6-7(0), 7-6(4), 6-3.

Det är verkligen en fröjd att bevittna 34-årige Haas idoga kamp på ATP-touren, som hittills tagit honom till en 23-plats på rankningen.

Roger Federer avstod som bekant från att spela i Toronto Masters, tappade sina 90 poäng från förra året och leder nu med blott 75 poäng över Novak Djokovic på rankningslistan.

Djokovic har dock en finalplats och 600 poäng från förra året att försvara (förlust mot Andy Murray).

Om Federer, som bara har 180 poäng att försvara efter kvartsfinalförlusten mot Tomás Berdych förra året, tar sig till final behåller han positionen som världsetta oavsett hur det går för Djokovic. Om han däremot missar finalen sätts han under press från världstvåan.

Om Djokovic tar sig till final medan Federer åker ur före kvartsfinalen blir serben ny världsetta. Om Federer däremot tar sig till kvart eller semi kan Djokovic fortfarande bli världsetta genom att vinna titeln.

Chansen är dock överhängande att de båda möts i finalen, vilket innebär fortsatt ledning för Federer. Schweizaren vann här så sent som 2010 efter finalseger över Mardy Fish och har goda chanser att återigen tangera Rafael Nadals Masters-rekord (21 titlar), medan Djokovic förlorat tre finaler (mot Andy Murray 2008 och 2011 och mot Roger Federer 2009).

Djokovic lär dock ha fått en välbehövlig självförtroendeboost efter Toronto Masters-segern. Turneringen var på grund av OS förvisso inte så het som den brukar vara, men det var likväl viktigt för Djokovic att återigen känna segerns sötma efter idel tunga förluster den senaste tiden (mot Nadal i Monte Carlo, Rom och Franska öppna, mot Federer i Wimbledon-semin och mot Andy Murray i OS-semin).

Blir väldigt intressant att se om Murray efter OS-triumfen har kraft kvar att försvara sin titel och om Juan Martín del Potros formtopp håller i sig (förlusten i Toronto räknas knappt, eftersom han var utpumpad efter OS).

Let the action begin!

Så där, nu när vad som tyvärr skulle komma att bli den minst glamourösa Masters-turneringen i år slutligen är överstökad kan vi så äntligen rikta allt fokus mot Cincinnati och säsongens sjunde 1000-turnering.

Centralt för den här turneringen är att världstvåan Novak Djokovic, stärkt av sin promenadseger i Toronto, flåsar världsettan Roger Federer i nacken. Federer måste nå final för att vara helt säker på att inte tvingas lämna ifrån sig tronen, Djokovic ska vinna alltihop för att återerövra den.

Tänker ägna det lite mer tid och eftertanke i ett separat inlägg, så kan vi i stället fokusera på lottningen:

• Roger Federer har, precis som i London-OS, fått något av en drömlottning. Möter Jarkko Nieminen eller Alex Bogomolov i sin första match. Piece of cake oavsett vem det blir. Sedan väntar Bernard Tomic (som slog Ryan Harrison i raka set) eller Brian Baker/Philipp Kohlschreiber i nästa omgång. Inte direkt skräckinjagande. Han riskerar inte tuffare motstånd förrän i kvartsfinalen, och då står förmodligen Juan Mónaco eller Mardy Fish på andra sidan nätet (eller någon helt ovidkommande skrällspelare). Lär bli en ganska behaglig resa till semifinalen för Federer, med andra ord.

• Novak Djokovic har fått en nästan lika enkel lottning. Egentligen bara Janko Tipsarevic som utgör ett potentiellt hot, om han ens tar sig till kvartsfinalen. I övrigt är det väldigt avslaget i turneringsträdets nedersta sektion. Kan avdankade Nikolay Davydenko, som en smula oväntat krossade Alexandra Dolgopolov i sin öppningsmatch (6-1, 6-1), sprattla till och bjuda upp till kamp? Tveksamt.

• Lite värre ser det ut för Andy Murray, som kan möta servespecialisten Sam Querrey redan i sin förra match. OS-guldmedaljörens knä är ett litet frågetecken, men personligen tror jag inte att det ska ställa till problem för världsfyran. Att han lämnade w/o i Toronto tror jag mer handlade om fysisk och mental utmattning än om att skadan var allvarlig. I kvartsfinalen kan Murray ställas mot Juan Martín del Potro. Kan bli den klart intressantaste av kvartarna, om det blir så. I den här sektionen trängs också mer eller mindre spännande spelare som Denis Istomin (trivs bra på de lite snabbare underlagen), Andy Roddick och Tommy Haas.

• Var förlusten mot Kei Nishikori i OS-åttondelen en tillfällig svacka för David Ferrer? Ska bli intressant att se hur han hanterar omställningen från gräs (temporärt tillbaka till grus i Båstad) till hardcourt. Kan Tomás Berdych äntligen slugga sig ur sin långvariga formdipp? Osäkert. Hans självförtroende har verkligen varit uselt de senaste månaderna. Har inte alls spelat med den naturliga pondus han brukar ha. Berdych är en spelare som förbryllar och kan därför inte ses som en favorit till någon av kvartsfinalplatserna. Däremot ska man hålla ögonen på Kei Nishikori och Milos Raonic. Lyckas kanadensaren bomba sig förbi Toronto-finalisten Richard Gasquet har han goda chanser att ta sig till en ny Masters-kvartsfinal.

Värt att notera i övrigt är att Donald Young i detta nu ser ut att gå mot sin 17:e raka förlust. Ligger i skrivande stund under med 2-4 i första set mot Jesse Levine i sin öppningsmatch.

Också värt att notera är att John Isner tvingats dra sig ur Cincinnati Masters på grund av ryggproblem och Jo-Wilfried Tsonga på grund av att han sytts flera stygn efter att ha gått in i en brandpost(?!).