Åttondelsfinaler!

Det är nu turneringen kommer i gång på allvar. Agnarna har skiljts från vetet och snart är det bara de åtta klart bästa spelarna som kvarstår.

Så, låt oss ta en titt på vad söndagen har att erbjuda i matchväg:

√ David Ferrer (5) – Kei Nishikori (18)
Har potential att bli turneringens bästa match (och är på förhand den mest intressanta av söndagens åttondelar), men jag tror tyvärr inte att det blir så. Ferrer är helt enkelt för bra. Han avfärdade en vilt sluggande Marcos Baghdatis enkelt och har prickat in en rejäl formtopp i Melbourne.

Spanjorens och japanens tre tidigare möten har varit jämna historier, och jag tror kanske inte att Ferrer direkt krossar Nishikori. Jag kan bara inte riktigt se att Nishikori i nuvarande form rår på honom.

Hoppas hur som helst på en riktigt välspelad match. Jäkligt trist att den ska gå mitt i natten, bara…

√ Angelique Kerber (5) – Ekaterina Makarova (19)
Möttes tre gånger under 2012 (Eastbourne, Montréal, Wimbledon), Kerber vann samtliga i raka set. Mycket talar för en repris i Melbourne. Tycker Kerber sett precis så stabil ut som jag väntat mig.

Makarova har hittills haft en ganska behaglig resa och bara satts på prov av Marion Bartoli. Det klarade hon.

Kerber är dock en helt annan femma. Makarova trivs visserligen i Australiska öppna (chockbesegrade Serena Williams i raka set förra året), men hon måste spela oerhört aggressivt och med ytterst små marginaler för att inte låta Kerber förvandla matchen till en gnuggande baslinjestrid. En sådan vinner nämligen världsfemman alla dagar i veckan.

Om inte Makarova har en förträfflig dag på jobbet tror jag Kerber fixar det här i två hyfsat jämna set.

Nicolás Almagro (11) – √ Janko Tipsarevic (9)
Okej, man kan visserligen ha invändningar mot att en världsnia tappar 2-0-ledning i set mot en kvalspelare och sedan pressas till fem set igen i nästkommande match, men faktum är att Tipsarevic har imponerat i Melbourne så här långt.

Han klev in i turneringen med grym form och har vässat den ytterligare under resans gång. Den knepiga tredjeomgången mot Julien Benneteau var dessutom nyttig, eftersom fransmannen tvingade världsnian att testa fler delar av sitt register än exempelvis Ricardas Berankis.

Tipsy har bara mött Almagro en gång tidigare, och den gången blev det förlust i raka set. Det var dock på gruset i Franska öppna, spanjorens favoritunderlag, så det här kommer med andra ord att bli en helt annan match.

Serbens fördel ligger i serven. Inte för att den är bättre än spanjorens (världselvan har en av tourens mest underskattade), utan för att han är en mycket bättre returtagare. Hittar han bara stabiliteten i sin egen serve är därför sannolikheten för att han bryter Almagro större än att Almagro bryter honom. Enkel matematik.

Det som talar för Almagro är att underlaget (som är något snabbare än vanligt) hittills belönat offensiva spelare. Hans offensiv är som bekant giftigare än Tipsarevics. Det krävs dock att man spelar på hög nivå för att lyckas slå igenom serben under en hel match, och den mentala biten är ytterligare en av Almagros svagheter. Har svårt att hålla fokus uppe, helt enkelt.

Det blir en klassisk kamp mellan attack och försvar, och jag tror att den mer defensive Tipsarevic går segrande ur striden.

Kirsten Flipkens (43) – √ Maria Sjarapova (2)
Sjarapova vann 28 raka game innan Venus Williams slutligen satte punkt för den makalösa sviten. På tre matcher har världstvåan således smått omänskliga 36-4 i gamefacit så här långt.

Kirsten Flipkens har aldrig tagit set mot Sjarapova.

Vad som talar för att hon gör det nu?

Absolut ingenting.

Kevin Anderson (31) – √ Tomás Berdych (6)
Kevin Anderson har verkligen imponerat hittills, särskilt i matchen mot Fernando Verdasco. Men räcker den fina formen för att fälla Berdych?

Nej, inte på rak arm. Det kommer förmodligen att bli en ganska enformig match. Båda spelar gärna flackt och har främsta vapnen i serve och forehand.

Berdych är dock överlag en mycket bättre försvarsspelare, och på alla plan där de påminner om varandra är Berdych helt enkelt vassare. Blir säkert en jämn match, som deras fyra tidigare möten (4-0 i inbördes för Berdych), men världssexan står som segrare efter fyra eller fem set.

√ Li Na (6) – Julia Görges (18)
Två ojämna spelare. Li Na har en sällsynt förmåga att klappa ihop i viktiga lägen, särskilt när hon börjar närma sig seger. Görges blandar och ger, och var väldigt oförutsägbar under i stort sett hela 2012. Kan smälla till med chockskrällar ibland (som mot Agnieszka Radwanska i första omgången i London-OS förra året) men väger oftast lätt mot topp 10-spelare.

Li Na har sett stark ut i Australiska öppna hittills och tagit sig till åttondelen utan att tappa set, medan Görges pressats till tre set i två av sina matcher. Om bara Li Na lyckas hålla nerverna i styr ska hon så klart vinna den här matchen.

√ Novak Djokovic (1) – Stanislas Wawrinka (17)
Novak Djokovic har tio raka segrar över Stanislas Wawrinka. Sist schweizaren tog ett set mot serben var i Basel 2009. Sist han vann en match var i Wien 2006.

För att strö lite extra salt i såren är Djokovic dessutom i brutalt bra form och har i princip pulvriserat allt motstånd hittills.

Allt annat än seger i raka set för superserben är därför en smärre sensation. Särskilt med tanke på att det spel som Wawrinka allra helst spelar (går i princip ut på att jaga motståndaren från hörn till hörn med offensiva grundslag och hitta lägen att slå winners) passar sig särdeles illa mot just Djokovic.

Ana Ivanovic (13) – √ Agnieszka Radwanska (4)
Okej, vi hoppar över alla klyschor om att Radwanska är ett mobilt bollplank och en damernas David Ferrer, etcetera, för att så att säga cut to the chase: Radwanskas vapen är mer effektiva än Ivanovics.

För att forna världsettan ska kunna vinna måste hon ha grym längd på sina grundslag och hålla duellerna korta för att på så vis hindra Radwanska från att slita sönder hennes matchrytm.

Vilket inte låter sig göras så lätt mot en så pass snabb och träffsäker försvarsspecialist som Radwanska. Särskilt inte som Ivanovic dessutom har en tendens att kollapsa mentalt när det egna spelet inte är hundraprocentigt.

Världsfyran behöver alltså i princip bara störa Ivanovic tillräckligt mycket för att skapa osäkerhet och segern är hennes. Lätt som en plätt.

Ivanovics tre segrar över Radwanska har visserligen kommit på hardcourt, men senast hon slog henne var för nästan fem år sedan. Lägg till Radwanskas obesegrade svit – tolv raka matcher, alla utan att tappa set – och situationen blir genast ännu mörkare för Ivanovic.

De första tredjerundorna är överstökade. Ingen av matcherna jag såg kommer väl att gå till historien som turneringens mest bländande, men visst bjöds vi på bra tennis.

Matchen mellan Kevin Anderson och Fernando Verdasco var exempelvis härlig förmiddagsunderhållning. Det var lätt att imponeras av Anderson, som är i ett litet stim just nu efter framgångarna i säsongsinledningen. Att han har en tung serve och giftig offensiv visste vi redan, men mot spanjoren försvarade han sig dessutom riktigt bra. Vann en hel del poäng på sin raka backhand som svar på Verdascos cross court-forehand.

Samtidigt var spanjoren inte tillräckligt resolut i sitt spel, bjöd bort för många enkla poäng i egen serve och kunde inte hålla samma nivå genom hela matchen. I fjärde sets tiebreak – vid ledning 2-1 i set och ett minibreak upp – klappade han ihop, slarvade bort sina chanser och förlorade setet.

Han inledde sedan avgörande set stabilt, höll sin serve enkelt och naggade ständigt på Andersons serve.

Men så kom en ny koncentrationsdipp vid ställning 3-2 till Anderson, som sydafrikanen förvaltade på bästa sätt – och tre game senare var Verdasco utslagen ur turneringen: 4-6, 6-3, 4-6, 7-6(4), 6-4.

Lite överraskande att Anderson spelar så bra, men är inte särskilt förvånad över Verdascos genomklappning. Man kommer oftast långt på att hålla jämna steg med honom och vänta på att formdippen ska komma. När man dessutom spelar så offensivt som Anderson, och gång på gång sätter de där svåra slagen, ja då blir det genast lite lättare.

Lite synd, på sätt och vis. Hade gärna sett Verdasco i en åttondel mot  Tomás Berdych (slog som väntat forne världsåttan Jürgen Melzer enkelt: 6-3, 6-2, 6-2) nu när han ändå visat upp så pass god form i Melbourne, men det ska bli minst lika intressant att se vad Anderson kan ställa till med.

Nu har Berdych i och för sig sett grymt stark ut hittills så förväntar mig inga underverk, men så som Anderson spelat under säsongsinledningen borde han åtminstone kunna ge världssexan lite skrämselhicka.

* * *

28 raka game.

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28.

Sen sprack den gyllene sviten – och det kändes nästan lite onödigt.

Så överlägsen har Maria Sjarapova varit hittills. Stackars Venus Williams blev totalt bortgjord ute på banan i dag.

Blott fyra game hade hon lyckats norpa när matchen var över efter en timme och 20 minuters spel: 6-1, 6-3.

Sure, Venus har för länge sedan passerat zenit i karriären och hämmas av sin sjukdom, men det är inte ofta hon blir överkörd på det här sättet. Särskilt inte när hon är i så pass bra form som hon varit i Australiska öppna.

Aningen synd egentligen, att vi inte bjöds på den där blockbuster-matchen vi hade hoppats på – men riktigt kul att se Sjarapova i sådan storform. Det är nästan så att man börjar få för sig att hon kan utmana självaste Serena Williams…

I nästa omgång möter Sjarapova 43-rankade Kirsten Flipkens, som slog Valeria Savinykh: 6-2, 4-6, 6-3.

Känns som att en ny ”double bagel” inte är en omöjlighet efter Sjarapovas monumentala uppvisning i dag, om man säger så.

* * *

Marcos Baghdatis hade, precis som väntat, inte mycket att säga till om i sin tredjerunda mot David Ferrer – och då spelade ändå Baggen inte på något sätt dåligt.

Tvärtom.

Han gjorde sin klart bästa match i turneringen, men Ferrer var hela tiden älgakliv före honom: han hann ifatt de läckert slagna stoppbollarna och fick inte bara över bollen, utan dundrade den förbi en uppgiven Baghdatis med helt otagbara cross court-passeringar och sluga chippar.

Hur hårt Baghdatis än slog eller hur högt tempot än blev (okej, inte blixtsnabbt, men ändå) kändes det som att Ferrer hela tiden hade evigheter på sig att komma rätt till bollen och välja det mest effektiva slaget i repertoaren.

Han läste sönder Baggen, medan cyprioten hade svårt att hantera Ferrers envisa nötande (särskilt mot Marcos backhand).

Det blev seger i raka set för spanjoren: 6-4, 6-2, 6-3. Ett ordentligt styrkebesked från världsfemman inför åttondelsfinalen mot Kei Nishikori, som avfärdade 82-rankade Evgeny Donskoy relativt enkelt: 7-6(3), 6-2, 6-3.

Den drabbningen har potential att bli turneringens klart bästa match.

Om den faktiskt också blir det?

Nej. I alla fall inte om David Ferrer spelar som han gjorde mot Baghdatis. Då kommer inte heller Nishikori att ha så mycket att säga till om.

Nishikori må ha rätat ut frågetecknen runt sitt knä, åtminstone någorlunda, men han har hittills haft en väldigt bekväm lottning och inte ställts inför några svåra prövningar.

Nishikori och Ferrer är två väldigt lika spelare, vilket historiskt har passat Nishikori väl. Japanen är duktig på att anpassa sig efter motståndet och accelerera i sin offensiv när så behövs. Han är en snabb och skicklig bollare med stora defensiva kvaliteter, och har inga problem med att hantera monotona dueller.

Men.

Om Ferrer uppträder med samma resoluta självklara säkerhet som mot Baghdatis kommer Nishikori att få det otroligt tufft, och jag tror inte riktigt att japanen är i tillräckligt bra form efter höstens skadeuppehåll.

Måste ändå medge att en del av mig hoppas att Nishikori är i så bra form som han rimligtvis kan vara i. Dels för att matchen skulle vinna på det, men också för att det vore kul att se Nishikori gå långt i Melbourne och röra om lite i grytan. Tror han skulle ha god chans att slå Janko Tipsarevic/Nicolás Almagro i en kvartsfinal (Almagro slog 22-årige Jerzy Janowicz i raka set – 7-6, 7-6, 6-1 – och Tipsarevic nötte ner Julien Benneteau i en jämn femsetare: 3-6, 6-4, 2-6, 6-4, 6-3).

* * *

Novak Djokovic har fortfarande inte tappat set: 6-4, 6-3, 7-5 blev det mot en glatt showande Radek Stepanek.

Härnäst väntar Stanislas Wawrinka, som besegrade Sam Querrey i raka set: 7-6(6), 7-5, 6-4. Oväntat ”lätt” seger för Wawrinka, måste jag säga. Den matchen kändes betydligt mer öppen på förhand.

* * *

Agnieszka Radwanska håller liv i segersviten – i dag kom tolfte raka triumfen, via 6-3, 6-1 mot framtidsnamnet Heather Watson.

I åttondelen möter världsfyran Ana Ivanovic, som slog Jelena Jankovic: 7-5, 6-3.

* * *

Även Angelique Kerber sluggade sig vidare till åttondelsfinal, men blott 17 år gamla, 105-rankade, amerikanen Madison Keyes lät sig inte besegras så lätt: 6-2, 7-5.

Kerber möter 19-rankade Ekaterina Makarova, som slog Marion Bartoli i tre set (6-7, 6-3, 6-4), i åttondelsfinal.

* * *

Även världssjuan Li Na är klar för åttondelsfinal, efter seger över 29-rankade Sorana Cirstea: 6-4, 6-1. Där väntar Julia Görges, som slog Jie Zheng: 6-3, 1-6, 7-5.

Två omgångar har avverkats. Vilket känns ganska skönt, för nu börjar snart allvaret. Få ”ovärdiga” spelare tar sig så långt som till tredje omgången, ännu färre förbi den. (Ordet ”ovärdiga” får här gestalta väldigt lågt rankade spelare som halkar vidare tack vare skadade motståndare, busenkla lottningar eller andra omständigheter – i brist på bättre ord. Ni förstår säkerligen vad jag åsyftar.)

Låt oss ta en titt på några intressanta matcher under morgondagen. De är inte många, för de toppseedade spelarna ska givetvis segla vidare utan problem – men det finns några guldkorn:

Julien Benneteau (38) – √ Janko Tipsarevic (9)
Tipsarevic såg oerhört stark ut i sin öppningsmatch mot Lleyton Hewitt, men svajade mot Lukas Lacko. Lacko spelade visserligen väldigt bra i slutet av matchen, men en spelare som Tipsarevic ska inte tappa en 2-0-ledning i set mot en spelare som Lacko. Det var ett litet svaghetstecken från Tipsarevic, det första under hela 2013 faktiskt, och det kan Benneteau komma att exploatera. Jag säger inte att jag gör det, för att jag tror ändå att Tipsy grejar det här, men han lär få det tufft. Benneteau är en knepig motståndare med stort slagregister och ryckigt spel. Han är riktigt duktig på att störa motståndarens rytm, men saknar de tyngsta vapnen i de här sammanhangen. Kan ändå passa Tipsarevic dåligt efter den krävande matchen mot Lacko. Ny femsetare? Inte helt omöjligt, men min gissning är att världsnian vinner i fyra.

√ Nicolás Almagro (11) – Jerzy Janowicz (26)
Janowicz har verkligen inte övertygat i Melbourne, men det var onekligen starkt att vända 0-2 i set mot Somdev Devvarman i andra omgången, och Simone Bolelli såg ordentligt bortgjord ut i första, trots att Janowicz inte spelade på topp. För att fälla Almagro i en Grand Slam-turnering behöver han dock nå upp i samma nivå som i Paris i höstas. Känns tveksamt att han kommer göra det. Än har vi knappt sett skymten av den där orubbliga skrällmaskinen under 2013, vilket ger mig anledning att tro att äventyret i Melbourne tar slut för Janowicz i natt/i morgon.

Kevin Anderson (31) – √ Fernando Verdasco (24)
Båda har imponerat så här långt. Verdasco pressades visserligen till fem set mot David Goffin i öppningsmatchen, men avfärdade därefter Xavier Malisse i raka set. Anderson surfar fortfarande på en formtopp, men har haft väldigt lyckosam lottning i de första omgångarna av Australiska öppna (slapp exempelvis Juan Mónaco, och fick i stället möta ynglingen Andreij Kuznetsov). Svårtippad match. Det för Australiska öppna ovanligt snabba underlaget (okej, det är ju inte snabbt, men snabbare än vanligt) gynnar visserligen Andersons kraftspel, men han missgynnas av vind och värme (har inte världens bästa uthållighet och lär således snabbt bli trött om det är för hett). Samtidigt är Verdasco rutinerad och trivs bra i Melbourne (nådde semifinal 2009). Tror spanjoren går segrande ur en fysiskt krävande match, efter att ha tappat ett eller två set (förmodligen matchens första).

√ David Ferer (5) – Marcos Baghdatis (35)
Rent spelmässigt den mest intressanta matchen. Resultatmässigt? Nja. Allt annat än seger för Ferrer är en dunderskräll. Han tappade visserligen oväntat set mot Tim Smyczek, men det spelar inte så stor roll här. De båda möttes i Melbourne 2010 och då pressades Ferrer till fem set efter att Baghdatis plockat de två första, men världsfemman har förbättrat sitt hardcourt-spel avsevärt sedan dess. Ferrer är dessutom bättre på alla de för matchen viktigaste punkterna: bollandet, träffsäkerheten, försvarsspelet, uthålligheten, snabbheten. Baghdatis har möjligen, i sina bästa stunder, vassare offensiva vapen, men inte tillräckligt för att kunna tränga igenom Ferrers försvar. Det är dock inte som att Baghdatis är totalt underlägsen på övriga punkter: han är en skicklig bollare och kommer hänga med bra i duellerna, men att bara hålla liv i poängen och hoppas på misstag från Ferrer är dödfött. Baghdatis måste hitta sätt att hacka sönder Ferrers rytm, och det är inte det lättaste.

Venus Williams (26) – √ Maria Sjarapova (2)
Turneringens första blockbuster. Venus har överraskat hittills – men Sjarapova har rätat ut alla frågetecken som fanns inför turneringen och inte tappat ett enda set. Svårt att tippa annat än seger för Sjarapova, med andra ord. Allt annat vore en ordentlig skräll. Jag förutsätter dock att Venus lyckas knycka ett gäng game av världstvåan.

Heather Watson (50) – √ Agnieszka Radwanska (4)
Tror dessvärre inte att Watson kommer bjuda upp till kamp mot Radwanska, som rider på en helt otrolig formvåg just nu. Den här matchen är mest intressant ur någon sorts framtidsaspekt. Watson är ett av de stora framtidsnamnen – tillsammans med bland andra Sloane Stephens och Laura Robson – och jag vill gärna se hur hon står sig mot en så ung men ändå väldigt rutinerad konkurrent som Radwanska i en Grand Slam-turnering.

√ Ana Ivanovic (13) – Jelena Jankovic (21)
Att döma av det jag sett av dessa båda forna världsettor i Melbourne borde Ivanovic vinna enkelt. Leder dessutom med 7-3 i inbördes möten. Men, det är ju alltid kul att se två forna världsettor göra upp – dessutom när de kommer från samma land och matchupen därför har en mer dynamisk rivalitet.

Dag tre av årets första Grand Slam-bjöd inte på några spelmässiga guldkorn. Maria Sjarapova har fortfarande inte förlorat ett enda game så här långt, efter att ha krossat Misaki Doi (6-0, 6-0), och Agnieszka Radwanska noterade sin elfte raka seger under 2013: 6-3, 6-3 mot 55-rankade Irina-Camelia Begu.

Dessutom förverkligade Venus Williams ett blockbuster-möte med Sjarapova i tredje omgången, genom att besegra Alize Cornet i raka set: 6-3, 6-3.

På herrsidan körde Novak Djokovic över Ryan Harrison (6-1, 6-2, 6-3) och Tomás Berdych mosade 92-rankade Guillaume Rufin (6-2, 6-2, 6-4), medan David Ferrer tappade set mot 125-rankade Tim Smyczek (6-0, 7-5, 4-6, 6-3). Även Kei Nishikori ångar på: 7-6(4), 6-4, 6-1 mot Carlos Berlocq.

Janko Tipsarevic genomgick någon form av härdsmälta under matchen mot Lukas Lacko och tappade en 2-0-ledning i set. Kom till slut undan med blotta förskräckelsen: 6-3, 6-4, 3-6, 4-6, 7-5. Inte direkt ett styrkebesked inför tredjerundan mot knepiga Julien Benneteau, som besegrade landsmannen Edouard-Roger Vasselin i fyra set: 5-6, 7-5, 7-6(5), 7-6(5).

* * *

Dagens klart tråkigaste nyhet stod USA:s comeback-kid Brian Baker för. Efter att i tiebreak ha bärgat första set mot landsmannen Sam Querrey skadade Baker sitt knä illa, tvingades avbryta matchen och fördes ut från banan i rullstol.

Beskedet kom från arrangörerna strax efteråt: menisken är skadad och han väntas bli borta från touren i fyra månader.

Hjärtskärande besked för en spelare som vid 27 års ålder spelar Australiska öppna för första gången – på grund av en sex år lång skadefrånvaro mellan 2005 och 2011.

– Han är den sista personen som förtjänar det här. Han gör allting rätt, behandlar sin kropp bra och bara försöker komma tillbaka, och så händer något sånt här. Det är sådan otur, säger landsmannen och vännen Sam Querrey.

Mellan 2005 och 2008 opererades Baker inte mindre än fem gånger: vänstra höften 2005, ljumsken 2006, högra armbågen i februari 2008, vänstra höften igen i april 2008 och högra höften i juni 2008. Det här är alltså första gången som just knäet satt stopp för honom, vilket säkerligen gör det hela så mycket mer smärtsamt.

Under frånvaron från touren jobbade han som assisterande tenniscoach på Belmont University i Nashville.

* * *

”Heaven save us.”

Ja, så muttrade enligt uppgift den australiske kommentatorn under matchen mellan världsnian och hemmahoppet Samantha Stosur och 40-rankade Jie Zheng.

Stosur ledde med 5-2 i avgörande set men missade chansen att serva hem matchen vid två tillfällen – och avslutade kollapsen med ett dubbelfel, som grädde på moset.

Med det satte hon punkt för ännu ett fiasko på hemmaplan. Bittert.

* * *

Veteranen Radek Stepanek stångar sig vidare till tredje omgången, efter seger över Feliciano Lopez: 6-2, 6-2, 6-4. Ingen skräll alls om ni frågar mig. Stepanek imponerade mot Viktor Troicki i första omgången och hade 7-2 i inbördes möten mot Lopez inför matchen.

Möter dock Djokovic i tredje omgången, och där blir det troligen en relativt enkel seger för superserben.

* * *

Jerzy Janowicz hamnade i 0-2-underläge i set mo Somdev Devvarman. Redan i första set tappade han dessutom huvudet fullständigt och skällde ut domaren efter ett i hans ögon felaktigt domslut (finns inte hawkeye på de mindre banorna).

Något överdriven reaktion för 26-rankade 22-åringen, men skönt att se lite känsloyttringar ute på banan. Alla kan inte vara som Roger Federer, liksom. Kändes därför ungefär lika överdrivet som Janowicz reaktion att ge honom en varning, som domaren gjorde.

Nåväl. Matchen slutade 6-7(10), 3-6, 6-1, 6-0, 7-5. Starkt att hämta in underläget förvisso, men inget bra resultat för Janowicz. Han ska helt enkelt inte hamna i det läget från första början mot en spelare som Devvarman, kan man tycka.

Inget illa mot indiern, han är en duktig spelare. Men han är trots allt 551-rankad och har brottats med skador under de senaste åren (spelade bara tre ATP-matcher under hela 2012 – förlorade samtliga).

Janowicz möter Nicolás Almagro, som slog Daniel Gimero-Traver i raka set (6-4, 6-1, 6-2), i tredje omgången. Mot honom måste 22-åringen spela betydligt bättre än så här om han inte vill åka ur turneringen med huvudet före.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR

I regel tycker jag att de absolut roligaste matcherna att titta på är dem mellan två diametralt olika specialister. Som offensiva mammutservaren Milos Raonic mot bollsäkra försvarsmuren Andy Murray. Eller defensivt aggressiva Novak Djokovic mot offensivt aggressiva Jo-Wilfried Tsonga (eller Nikolaj Davydenko när han spelar som bäst).

Men även matcher mellan utpräglade specialister i samma skola har högt underhållningsvärde eftersom spelarna då ofta tvingas kliva ut ur sin ”comfort zone” för att hitta sätt att ta kommandot, vilket skapar en intressant dynamik. Det har inte minst den defensiva topptrion Djokovic, Murray och Rafael Nadal gett prov på otaliga gånger i möten sinsemellan.

Jag skulle vilja påstå att de mest välspelade matcherna mellan två specialister av samma skola är de mest fascinerande och mångfacetterade att som tittare följa.

Matchen mellan världsnian Janko Tipsarevic och forne världsettan Lleyton Hewitt hade alla möjligheter att bli just en sådan match.

Så blev det tyvärr inte.

De båda formstarka kombattanterna följdes åt i första set, som avgjordes i tiebreak: 7-6(4) och fördel Tipsy.

När sedan Lleyton svarade med att fixa dubbelbreak och komfortabel 3-0-ledning i andra set trodde nog många (mig själv inkluderad) att det här mycket väl kunde bli en femsetsthriller. Att möta Hewitt i en kvällsmatch inför de galna hemmafansen i Melbourne är inte synonymt med ”tursam lottning”. Tvärtom.

Men trots att Hewitt spelade så bra, med sina mått mätt, rådde han inte på Tipsarevic. Trots att han hade så mycket medvind i ryggen. När han sedan misslyckades med att bärga setet i egen serve vid ställning 5-4 rasade korthuset ihop. Han hämtade visserligen in ett 0-3-underläge i tredje set men fick till slut se sig besegrad i raka set: 7-6(4), 7-5, 6-3.

Det mest imponerande är egentligen hur Hewitt lyckas stå emot Tipsys grundslagskavalkad så bra med så pass små medel. Hewitts slag var som en lätt vårbris som på sin höjd fick några av serbens hårstrån att fladdra förnämt, medan världsnians pumphagel från baslinjen borrade sig djupt in i australierns planhalva. Dessutom är 81-rankade veteranens serve på tok för opålitlig. Addera en total oförmåga att vinna de viktigaste poängen och ni har svaret på varför hans stjärna bleknat till oigenkännlighet.

Spelmässigt är de annars ganska lika: båda är snabba och bollsäkra baslinjegnuggare som fokuserar på att vårda bollen i duellerna i väntan på att stora ytor ska öppnas upp eller att motståndaren ska tabba sig.

Grejen är bara att Tipsarevic gör det där så otroligt mycket bättre. Hewitts försök att kliva in i banan och avsluta med en winner var fruktlösa eftersom Tipsys returer, även i trängda situationer var så djupa och därför inte gav hemmafavoriten de lägen han så desperat suktade efter.

Starkt av världsnian att ro hem segern i raka set. Att både första och andra set teoretiskt hade kunnat sluta lite hur som helst är ovidkommande. Tipsarevic var helt enkelt alldeles för bra för Hewitt och seglar välförtjänt vidare till nästa omgång.

Där möter han Lukas Lacko, som slog Gilles Müller: 6-2, 6-4, 7-6(3). Frågan då är väl hur många game han släpper ifrån sig. Fem, typ?

* * *

Av Maria Sjarapovas skada syntes ingenting i öppningsmatchen mot 107-rankade Olga Putjkova: 6-0, 6-0. Hoppas hon kan leverera även mot tuffare motståndare.

* * *

Novak Djokovic hade som väntat inga som helst bekymmer mot 61-rankade Paul-Henri Mathieu: 6-2, 6-4, 7-5. I nästa omgång möter världsettan 20-åringen Ryan Harrison, som slog ut Santiago Giraldo i fyra set: 2-6, 6-4, 7-5, 6-4.

Amerikanens skrällchanser får dock ses som obefintliga. Han har aldrig tagit set mot Djokovic och har helt enkelt inte kapacitet att rå på superserben än på ett tag.

* * *

Veteranen Venus Williams tappade bara ett game mot 80-rankade Galina Voskoboeva: 6-1, 6-0. 32-åringen möter 68-rankade Marina Erakovic i andra omgången. En inte överdrivet svår uppgift för forna världsettan, kan tyckas.

* * *

En av de på förhand mest intressanta spelarna att iaktta under herrarnas Australiska öppna är tveklöst Jerzy Janowicz. Efter att ha chockat motståndarna och hela tennisvärlden i ParisMastersi höstas måste han nu leva med pressen som följer av att lyftas fram som en av framtidens stjärnor.

I Auckland föll han ihop under den pressen, mot Brian Baker.

Men i Melbourne höll han huvudet något sånär kallt och bjöd stundtals på bländande tennis mot en alltid så ojämn Simone Bolelli: 7-5, 6-4, 6-3. Detta efter att ha vänt underläge 0-3 och 1-4 i första set.

38 oprovocerade misstag under tre set är väl i högsta laget, särskilt som majoriteten av dem var busenkla transportslag. Men det hör till när man spelar så aggressivt som Janowicz. Han går väldigt ofta för winners med rak forehand och backhand, och vill gärna avsluta duellerna snabbt.

Vinner man 81 procent av sina förstaservar gör det liksom inte så mycket. Dessutom fick 26-rankade polacken en hel del gratispoäng från Bolelli, som har enorma problem med att hålla koncentrationen uppe under en hel match – särskilt i bäst av fem set. Vek ner sig alldeles för lätt när Janowicz började få vind i seglen i första set.

Jerzy behöver dock jobba på sin andraserve. 17 av 40 vunna poäng (43 procent) är knappt godkänt. Och omdömet lämnar en del övrigt att önska. Kunde han bara spela smartare och mer effektivt så skulle han vara ett riktigt monster till tennisspelare. Men det där kommer nog med ålder och erfarenhet.

I andra omgången möter han hur som helst 551-rankade Somdev Devvarman, som slog Björn Phau i raka set: 6-3, 6-2, 6-3. Borde bli en promenadseger för Janowicz, och han möter i så fall troligen Nicolás Almagro i tredjerundan. Det kan bli en riktigt intressant match.

* * *

Världsfyran Agnieszka Radwanska håller liv i sin segersvit efter 7-5, 6-0 mot 307-rankade Bobana Bobusic.

* * *

Världsfemman David Ferrer gjorde rent hus i sin öppningsmatch mot 126-rankade Olivier Rochus: 6-3, 6-4, 6-2. Matchen i sig var inte särskilt intressant, utan en sån där klassisk öppningsmatch som Ferrer bara gnuggar sig igenom.

* * *

Två spelare vände underläge 0-2 i set till seger med 3-2: Mikhail Juzjnyj och Radek Stepanek: Juzjnyj mot hemmaspelaren Matthew Ebden (4-6, 6-7, 6-2, 7-6, 6-3) och Stepanek mot Viktor Troicki (5-7, 4-6, 6-3, 6-3, 7-5).

* * *

Dagens skräll stod framtidslöftet Andreij Kuznetsov för. 79-rankade 21-åringen slog ut världstolvan Juan Mónaco i raka set: 7-6(3), 6-1, 6-1. Mónaco blev dock enligt uppgift skadad under matchens gång.

Kuznetsov möter hur som helst servekanonen Kevin Anderson, som besegrade Paolo Lorenzi (3-6, 7-6, 6-3, 6-4), i nästa omgång.

* * *

Nicolás Almagro fick som förutspått en tuff uppgift i sin öppningsmatch. Efter tre timmar och fem set stod han till slut som segrare mot 175-rankade 23-åringen Steve Johnson. Imponerande insats av amerikanen. Honom vill vi så klart se mycket mer av i framtiden.

* * *

Forna världsettan Jelena Jankovic var som sagt ett par nummer för stor för svenskhoppet Johanna Larsson: 6-2, 6-2. Jobbig förlust för Larsson naturligtvis, men så var det också en av nitlotterna hon åkte på.

* * *

Kei Nishikori såg väl inte alldeles för skadad ut mot Victor Hanescu? Seger i fyra set blev det i alla fall: 6-7(5), 6-3, 6-1, 6-3. Nu hoppas vi att knäet håller hela vägen till en åttondelsfinal mot David Ferrer.

* * *

Albert Ramos var tveklöst en av fjolårets mest överskattade spelare, i alla fall inför säsongen och under våren, men i öppningsmatchen mot publikfavoriten och finalisten i 2006 års upplaga av turneringen Marcos Baghdatis var 51-rankade spanjoren riktigt riktigt bra.

Det är dock oerhört svårt att nöta ner Baghdatis när man spelar med så små marginaler som Ramos gjorde, något spanjoren blev varse i femte set. Vid sidan av att han fick kramp (eller gjorde sig i illa på något sätt) i benet så hade den snabbe lille cyprioten helt enkelt mer bensin i tanken när det hela gick in i ett avgörande skede.

6-7(0), 7-6(4), 6-4, 3-6, 6-3 är riktigt fina förlustsiffror för Ramos, som normalt gör sig mycket bättre på grus än hardcourt. Förvisso svidande med tanke på hur bra han faktiskt spelade, men Baghdatis är som sagt ingen lätt nöt att knäcka.

Särskilt inte i Melbourne.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR

Säsongsupptakten med ett gäng mer eller mindre ljumma 250-turneringar är så äntligen över.

Inte för att det på något vis varit tråkigt att följa bataljerna i Brisbane, Sydney, Auckland, Doha, Chennai och så vidare – utan för att det nu äntligen är dags för årets första Grand Slam!

Låt oss därför, som brukligt är inför dessa fyra högtider under året, gå igenom turneringens lottning sektion för sektion. Vi börjar med herrarnas i dag och betar av damernas i morgon.

FÖRSTA SEKTIONEN

På papperet en enkel resa till semifinal – och därefter final – för titelförsvaren Novak Djokovic. Roger Federer är säkert glad över att slippa Tomás Berdych på sin halva, men tjecken har aldrig lyckats ge Novak skrämselhicka på samma sätt. 60-rankade veteranen Paul-Henri Mathieu ska givetvis inte vara några som helst problem för världsettan i öppningsmatchen.

I övrigt en ganska tråkig sektion, får man lov att säga. Sam Querrey kan möjligtvis ta sig till en åttondel mot Djokovic, men det är tveksamt om han kommer palla den galna hettan Down Under.

Ska så klart bli intressant att följa ynglingarna Andreij Kuznetsov, David Goffin och Ryan Harrison, men det känns inte som att Australiska öppna 2013 blir genombrottsturneringen för någon av dem. Harrison kan mycket väl ryka redan i första omgången mot Santiago Giraldo, vilket han gjorde i raka set i London-OS förra sommaren.

Vore kul om Fernando Verdasco kunde sprattla till och få revansch efter förlusten i första omgången förra året (mot Bernard Tomic), men har svårt att se att han ens har skrällpotential. 

Stanislas Wawrinka och Juan Mónaco? Risk för att de blir några av de första seedade spelarna att åka ut, men man vet aldrig med dessa båda herrar. Kan lika gärna ta sig till åttondel mot Djokovic/Berdych.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Tomás Berdych.
Bubblare: Sam Querrey.

ANDRA SEKTIONEN

Här lär det hända grejer. Till att börja med har vi en David Ferrer i god form, en Janko Tipsarevic i till synes lika god form (båda har bärgat sina första titlar i år – i Chennai respektive Auckland) och däremellan ett helt koppel intressanta spelare: höstens stora utropstecken Jerzy Janowicz, lovande 21-åringen Grigor Dimitrov, den snabbe lille giganten Kei Nishikori (om han är hel och frisk), hetlevrade Nicolás Almagro och publikfavoriten Marcos Baghdatis, för att nämna några.

Tipsarevic har åkt på en synnerligen tuff lottning: Lleyton Hewitt inför forne världsettans hemmafans är ingen lätt öppningsmatch, trots att han sett sina bästa dagar. Vill det sig illa kan Tipsy sedan stöta på både Dimitrov (eller alltid lika svårspelade Julien Benneteau) och Janowicz/Almagro innan det är dags för David Ferrer i kvartsfinalen.

En åttondel mellan Ferrer och Nishikori är den match jag helst av allt vill se i den här sektionen, men givet Nishikoris skadebekymmer under vintern ligger vägen vidöppen för fjärdeseedade spanjoren.

Vore även intressant att se en åttondel mellan Almagro och Tipsarevic också. I deras hittills enda möte vann Almagro i raka set – dock på spanjorens favoritunderlag grus (Franska öppna 2012). Även Almagro har åkt på en knepig motståndare i första omgången: 23-årige sluggern Steve Johnson.

Apropå Janowicz tycker jag att det är på sin plats att skruva ner förväntningarna en aning. Jag såg hans match mot Brian Baker i Auckland och jag var i ärlighetens namn inte det minsta förvånad över att han förlorade den. 22-åringen har ett väldigt stort spel i sig, men det räcker som bekant inte i dessa sammanhang. Det gäller för honom att hålla för pressen när nu både motståndare och betraktare känner till hans namn och kapacitet.

Det gjorde han inte i Auckland. Han störde Bakers matchrytm med sitt oortodoxa spel, precis som han gjorde mot de snopna kombattanterna i Paris, men Baker hade mer tålamod, större mental styrka (visserligen rysligt starkt av Jerzy att hämta in 1-5 i tredje set, men lika imponerande av Baker att slutligen knyta ihop påsen efter åtta brända matchbollar) och spelade betydligt smartare.

Jag tror därför inte att han kommer ställa till med någon skräll i Melbourne, men med tanke på hans relativt enkla lottning borde han åtminstone kunna ta sig till tredje omgången. Ger vi oss till tåls lär vi säkerligen se mer av Jerzy längre fram under året.

Och Dimitrov? Tja, han har goda chanser att äntligen ta sig förbi andra omgången, men mycket roligare än så blir det nog inte.

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Kei Nishikori, Nicolás Almagro.
Bubblare: Janko Tipsarevic.

TREDJE SEKTIONEN

Till en början barnsligt enkelt för Andy Murray, men i åttondelen blir det lite knepigare. Här väntar förmodligen Alexandr Dolgopolov, Gaël Monfils eller Gilles Simon, nämligen. Av dessa tre är det egentligen bara en frisk och hel Monfils som kan ställa till med ordentliga besvär, men Simon och Dolgopolov är jobbiga spelare att möta även de och ska inte underskattas.

I kvartsfinalen möter Murray hur som helst Juan Martín del Potro. Argentinarens största hinder på vägen dit är Marin Cilic, och honom tappade han inte ett enda set mot på fyra matcher under 2012 (totalt tio raka set).

För skojs skull tycker jag att ni ska hålla ett öga på Aljaz Bedene. 77-rankade 23-åringen tog sig till semifinal i Chennai (slog ut Wawrinka på vägen) och gjorde en bra match mot Kevin Anderson i Sydney. Spelade mestadels Challengers förra året, men kan förmodligen klättra några pinnhål på världsrankningen om han fortsätter leverera som han gjort i säsongsinledningen.

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro.
Bubblare: Marin Cilic.

FJÄRDE SEKTIONEN

Federer slipper förvisso Berdych, men har å andra sidan ett helt knippe andra jobbiga spelare på sin halva. Trots den inneboende talangen hos Benoit Paire är 23-åringen givetvis en munsbit för den schweiziske armékniven i öppningsmatchen, men Nikolaj Davydenko redan i andra omgången är allt annat än en mjukstart – i alla fall om forne världstrean spelar som han gjorde i Doha.

I tredje omgången kan han sedan möta Bernard Tomic. Ingen överdrivet svår nöt att knäcka, men visst har 20-åringen skrällpotential om han dyker upp med boostat självförtroende och kampvilja. Tänk om Tomic skulle bli den första att slå Federer före kvartsfinalen i en Grand Slam-turnering sedan Gustavo Kuerten i Franska öppna 2003? Det vore ju nåt det. Fast det är så klart inte särskilt troligt.

22-årige superlöftet Milos Raonic har här en förbaskat god chans att leverera i GS-sammanhang. Inte ens Philipp Kohlschreiber borde stå i vägen för avancemang till åttondelsfinal mot Federer, tycker jag. Givet den här busenkla lottningen ska han bara mäkta med det, Raonic. Annars börjar nog tålamodet tryta hos de allra flesta som höjt honom till skyarna under de senaste åren.

Om det inte vore för lårskadan hade Jo-Wilfried Tsonga varit en solklar kvartsfinalist. Nu känns det i stället som att Richard Gasquet är något av en favorit i hans ställe, efter fransmannens imponerande tävlingsvecka i Doha.

Ska även (som vanligt) bli kul att följa Tommy Haas, även om jag inte tror att han tar sig längre än till andra eller tredje omgången. Han har inte fysiken för matcher i bäst av fem set, helt enkelt.

Han går till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Milos Raonic, Nikolaj Davydenko, Bernard Tomic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, Richard Gasquet.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår Ferrer, Murray slår Federer.
FINALEN: Djokovic slår Murray.

JAG VET att magkänslan för knappt två månader sedan sade att Murray skulle ta hem sin andra GS-buckla redan i Melbourne, men det var ju innan jag hade sett lottningen (host, host). Okej, jag tror visserligen fortfarande att Murray kan nå hela vägen fram – jag skulle till och med kunna gå så långt som till att det är 55-45 fördel Djokovic – men det vore snudd på tjänstefel att inte tippa serben som slutsegrare i en turnering han vunnit tre av de fem senaste åren, och efter ett så otroligt starkt avslut på säsongen 2012.

Världsettan trivs som fisken i vattnet på det medellångsamma (kan man säga så?) underlaget och vill säkerligen visa var skåpet ska stå efter det svidande nederlaget i US Open.

Å andra sidan kan Murray spela mer avslappnat och har dessutom bevisat för sig själv att han kan vinna när det betyder som mest. Och visst kommer han att trivas med att stå i Djokovics skugga i stekheta Melbourne, och på så vis själv undslippa press och höga förväntningar.

Nåväl. Väldigt mycket talar för att Djokovic bärgar sin tredje raka Australiska öppna-titel. En del saker talar för Murray.

Och ett och annat talar även för Federer. Som att det trots allt bara var tre år sedan han vann här sist. Nu tror jag visserligen inte att han vinner här i år, men man ska aldrig räkna ut maestron.

Eftersom han hängt med i ett par år nu glömmer man lätt att Bernard Tomic bara är 20 år gammal. Att han inte vunnit en enda titel i karriären förrän tidigt i morse känns också en smula märkligt, när man tänker på det.

Men så är det. I och med segern över Kevin Anderson i Sydney har nu Australiens problembarn inom tennisen så äntligen bärgat sin första buckla. 6-3, 6-7(2), 6-3 blev segersiffrorna, efter en imponerande tävlingsvecka.

Så här såg hans väg till guldet ut (rankning inom parentes):

Marinko Matosevic (49) 6-3, 6-4
Florian Mayer (28) 7-6(4), 6-2
Jarkko Nieminen (44) 6-7(6), 6-4, 6-2
Andreas Seppi (23) 7-6(10), 6-4
Kevin Anderson (36) 6-3, 6-7(2), 6-3

Inte illa för en 20-åring med så låg arbetsmoral som Tomic. Får han bara ordning på allt utanför banan och hittar motivation kan han ju bevisligen nå så långt som alla förutspått.

Dock alldeles för tidigt att dra några långtgående slutsatser av segern. Tomic är en typisk hemmaspelare som ofta gör bra ifrån sig under den australiska säsongen (semifinal i Brisbane följt av en åttondelsfinal i Australiska öppna förra året, exempelvis).

Kommer han att kunna fortsätta leverera utanför hemlandets gränser under återstoden av året? Det är ännu ytterst oklart.

* * *

Det är inte ofta man ser en ”double bagle” (när en spelare förlorar två set utan att vinna ett enda game; bagle = ett set) i dagens tennis över huvud taget – ännu mer sällan i en final.

Men Dominika Cibulkova, som dittills slagit ut seedade spelare på löpande band, mäktade inte med att plocka ett enda litet game mot Agnieszka Radwanska i Sydney-finalen: 6-0, 6-0.

Ridå.

* * *

Nej, det blev ingen final mellan Gaël Monfils och Sam Querrey. Hade visserligen bara varit snäppet hetare än den mellan David Ferrer och Philipp Kohlschreiber, men Ferrer bärgade hur som helst säsongens första titel efter sin 7-6(5), 6-1-seger över 19-rankade tysken.

Ferrers tredje raka titel i Auckland, fjärde totalt i karriären (2007, 2011, 2012, 2013). Spanjorens 19:e buckla totalt i karriären – och åttonde under de senaste tolv månaderna. Inte illa.

* * *

19-åriga Sloane Stephens kunde dessvärre inte ta sig hela vägen till final i Hobart, och Mona Barthel misslyckades med att försvara sin titel.

Vann gjorde oseedade Elina Vesnina efter 6-3, 6-4 mot titelförsvararen Barthel i finalen. 68-rankade Vesninas första WTA-titel i karriären.

För herrarnas del är det alltså dags för semifinaler i morgon bitti. Inga större överraskningar i Auckland hittills. Om inte Tommy Haas åkt på stryk i tre set mot Gaël Monfils (3-6, 7-5, 6-3) så hade samtliga fyra toppseedade spelare varit representerade i semifinalerna.

Är dock inte alls förvånad att Monfils vann. Han är på det hela taget en bättre spelare, om än mer oförutsägbar så här i inledningen av säsongen efter det långa skadeuppehållet. Härligt att se att han börjar hitta formen redan.

Philipp Kohlschreiber slog planenligt Xavier Malisse: 7-6(6), 6-4. Förstaseedade David Ferrer krossade lika planenligt Lukas Lacko: 6-2, 6-1. Och Sam Querrey avfärdade Jesse Levine i raka set: 6-4, 7-6(5).

Den klart mest intressanta semifinalen är givetvis den mellan Ferrer och Monfils. Visst, Kohlschreiber är en svårtippad spelare och kan mycket väl dra till med en miniskräll mot Querrey, men tycker ändå att amerikanen borde vinna den matchen.

Seger för Monfils ger 4,33 gånger pengarna. Ett lite väl högt odds med tanke på att Monfils leder med 3-0 i inbördes möten (två av de segrarna på gruset i Franska öppna, dessutom) och visat sig vara i överraskande god form i Auckland. Skulle inte förvåna mig alls om han kuvar den outtröttlige spanjoren.

En final mellan Querrey och Monfils vore inte fy skam, ändå.

* * *

I Sydney lyckades 20-årige Ryan Harrison bärga sin första seger över landsmannen John Isner i åttondelsfinalen: 6-4, 6-4. Isner hämmades av den knäskada han ådrog sig i Hopman Cup förra veckan och tvingas nu så över Australiska öppna.

– Läkare har sagt att fortsatt spel kan resultera i en allvarligare skada, säger han efter förlusten i Sydney.

Harrison föll dock i kvartsfinalen mot 35-rankade veteranen Julien Benneteau: 6-4, 6-2.

Bernard Tomic sluggade sig förbi formsvage Florian Mayer i åttondelsfinalen (7-6, 6-2) och Jarkko Nieminen i kvartsfinalen: 6-7(6), 6-4, 6-2. I semin möter han Andreas Seppi, som slog Marcel Granollers: 6-4, 7-5.

Benneteau möter Kevin Anderson, som besegrade Denis Istomin i raka set: 6-4, 6-3.

På damsidan fortsätter Dominika Cibulkova slå ut toppseedade spelare på löpande band – segern över Sara Errani i kvarten (6-2, 6-1) följde hon upp med att besegra Angelique Kerber i tre set: 6-2, 4-6, 6-3.

I finalen möter hon Agnieszka Radwanska, som håller liv i sin förlustfria svit efter seger över Li Na: 6-3, 6-4.

Blir en riktigt intressant final. Cibulkova har visat prov på riktigt god form i Sydney, men 23-åringen har inget skräckinjagande finalfacit att flasha med (två segrar och tre förluster). Hon imponerade visserligen mot Marion Bartoli i finalen i Carlsbad i somras (6-1, 7-5), men Radwanska är en något tuffare motståndare – särskilt med tanke på världsfyrans superform.

Tror på knapp seger för Radwanska där.

* * *

Titelförsvararen Mona Barthel är klar för semifinal Hobart, likaså 19-åriga Sloane Stephens. Hoppas de båda möts i finalen.

* * *

Alla dagens resultat:

För WTA-resultat, klicka här.

Brisbane, Doha, Chennai, Shenzhen och WTA:s Auckland är avklarade – under den här veckan upplever vi lugnet före den australiska Grand Slam-stormen i Sydney, Aucklan och Hobart.

Låt oss ta en titt på dessa tre turneringar och vad vi har att vänta oss.

Sydney Internationel
ATP 250, WTA International
Sydney, Australien
Regerande mästare: Jarkko Nieminen, Victoria Azarenka

14-rankade John Isner och 16-rankade Gilles Simon är toppseedade på herrsidan. Därefter kommer 23-rankade Andreas Seppi och 24-rankade Fernando Verdasco i startfältet. En inte överdrivet stjärntät turnering, med andra ord.

Grigor Dimitrov och Bernard Tomic är de spelare jag kommer följa med störst intresse. Lite huvudlöst av Dimitrov att riskera en till lång vecka efter finalen i Brisbane så här tätt inpå Australiska öppna, men kanske är det ett genidrag att fortsätta vässa formen i skarpt läge.

Kan Tomic dra nytta av sin seger över Novak Djokovic i Hopman Cup förra veckan? Om inte annat borde det ha stärkt hans självförtroende, kan tyckas – och dessutom lär han vilja bevisa att han förtjänar en plats i Australiens Davis Cup-lag efter avstängningen i december.

På damsidan är det betydligt stjärntätare: världsfyran Agnieszka Radwanska, världsfemman Angelique Kerber, världssexan Sara Errani, världssjuan Li Na, världsåttan Petra Kvitová, världsnian Samantha Stosur och världstian Caroline Wozniacki innebär att 70 procent av topp 10 finns med i startfältet.

Kvitová och Stosur har visserligen fått tidiga respass; Kvitová blev totalt överkörd av Dominika Cibulkova i går (6-1, 6-1) och Stosur föll i tre set mot 42-rankade Jie Zheng (3-6, 7-6, 6-4).

Radwanska tappade inte ett enda set i Auckland förra veckan men lär få det hetare om öronen här. Svårt ändå att inte hålla henne som favorit givet den goda form hon visade upp förra veckan. Största utmanare blir Kerber, Errani och Li Na (som var i final förra året och vann turneringen 2011).

* * *

Heineken Open
ATP 250
Auckland, Nya Zeeland
Regerande mästare: David Ferrer

David Ferrer, Philipp Kohlschreiber, Tommy Haas och Sam Querrey är toppseedade. Ferrer lär vara gruvligt revanschsugen efter nederlaget mot Nikolaj Davydenko i semifinalen i Doha. Personligen tycker jag kanske att det hade varit bättre om världsfemman ägnat veckan åt att träna sig i form inför Australiska öppna, men själv anser han förmodligen att han behöver hitta sin matchrytm.

Ferrer får givetvis ses som självklar favorit, särskilt med tanke på att han vunnit turneringen tre gånger (2007, 2011, 2012), med Gaël Monfils (om han är frisk och hel) och Querrey som största utmanare (hyfsat enkel lottning för amerikanske servekanonen).

Turneringens tre unga framtidsnamn har alla redan fallit: David Goffin mot Thomaz Bellucci (7-6, 6-2), Martin Klizan mot Xavier Malisse (7-6, 3-6, 6-3) och Jerzy Janowicz i en synnerligen underhållande match mot Brian Baker alldeles nyss (4-6, 7-6, 6-4).

Baker möter antingen 376-rankade hemmaspelaren Daniel King-Turner eller en kvalspelare i nästa omgång. Amerikanen har goda chanser att ta sig en bit i den här turneringen, med andra ord.

I övrigt ska man hålla ett öga på Tommy Haas. Intressant att se hur han följer upp sitt succéartade 2012.

* * *

Hobart International
WTA International
Hobart, Australien
Regerande mästare: Mona Barthel

Inte på långa vägar lika skräckinjagande startfält som i Sydney. 25-rankade Su-Wei Hsieh är toppseedad – och även turneringens mest sevärda spelare. 27-åringen har verkligen gjort raketkarriär på WTA-touren och klättrat från plats 361 på rankningen 2010 till 25 inför Hobart International.

Annars är det 19-åriga Sloane Stephens man ska hålla ett öga på. Slog Storbritanniens stora framtidshopp Laura Robson i raka set i veckans hittills mest prestigefulla möte: 6-4, 7-6(4).

Jag trodde att vi hade sett det sista av ”den riktiga” Nikolaj Davydenko.

Efter de senaste årens ras på rankningen, och efter ett snudd på helt katastrofalt 2012, kunde jag inte se annat än att mörkret verkligen hopat sig runt hans karriär.

Men i Doha visade han att han fortfarande kan spela tennis – och som han kan spela tennis, må jag säga.

Okej, låt oss nu stanna upp en stund och granska omständigheterna en aning: det är en 250-turnering med blott två topp 10-spelare i startfältet (David Ferrer och Richard Gasquet), dessutom årets första vilket innebär att formen inte är vässad och så vidare.

Det är i sig alltså inte direkt världsomvälvande att en veteran sluggar sig vidare hela vägen till en final i en sådan turnering. Men mot världsfemman Ferrer i dag var faktiskt Davydenko rysligt bra.

Han hade en helt otrolig bollträff och bara matade välriktade, hårda slag som borrade sig djupt ner i Ferrers planhalva. Han tog bollen extremt tidigt men hade ändå nästan hela tiden den där makalösa bollträffen och full precision. Sanslöst.

Han lyckades dessutom krypa in under skinnet på Ferrer, som stundtals såg skärrad ut och inte riktigt visste hur han skulle hantera bombardemanget – vilket inte vill säga lite, eftersom det är väldigt svårt att få världsfemman ur balans på det sättet.

Man satt liksom och väntade på att Davydenko skulle börja svikta, för inte kan han väl fortsätta spela så där svårt och ändå hela tiden precis innanför marginalerna? Ja, så tänkte man. Eller i alla fall jag. Det var ju så länge sedan man såg honom spela så bra.

Men Davydenko bjöd inte bara på glimtar av sitt forna jag utan visade varför han för bara drygt tre år sedan var världstrea – och höll hela vägen in i mål. 6-2, 6-3. Ridå Ferrer.

Riktigt imponerande.

Och hans finalmotståndare Richard Gasquet imponerade även han. Världstian hade visserligen lite större bekymmer i sin match mot 153-rankade Daniel Brands, men var helt omutlig i egen serve och vann med 7-5, 7-5, mer komfortabelt än siffrorna skvallrar om.

Brands kanske inte är speciellt skräckinjagande om man enbart ser till rankning, men han har en bra serve, tyngd i sin forehand, grym räckvidd framme vid nät och dessutom förmågan att kunna läsa sin motståndare som en öppen bok. Han har dessutom erfarenhet av att göra livet surt för toppspelare – som för då åttondeseedade Jo-Wilfried Tsonga i Franska öppna 2010 (Tsonga vann en jämn femsetare i första omgången).

Han lyckades flera gånger bolla ut Gasquet (alltid då i egen serve) men var en smula övertänd och svarade för en hel del enkla misstag. Märktes också tydligt att han inte hade något svar när Gasquet väl lade in sin extraväxel och bärgade matchens två enda servegenombrott. Lite synd, för ett tiebreak hade kunnat bli rätt så nagelbitande.

Noterade för övrigt att Brands i åtta fall av tio placerade bollen snävt mot Gasquets forehand när han servade i deuce court (höger serveruta). Trots enformigheten hade Gasquet stora problem med just den serven och Brands vann ofta poängen efter bara två-tre slag. Något Gasquet behöver fundera på inför finalen mot Davydenko – kan vara läge att försöka hitta på något annorlunda med forehandreturen.

Kan också nämna att matchen hade en distinkt doft av utrotningshotat old school-spel, komplett med serve & volley och winners efter två-tre slag. Inte alltid överdrivet underhållande, men det var kul att se Gasquet i så bra form.

Det bådar också gott inför finalen. Lär bli en riktigt sevärd match.

Vem som vinner?

Efter Davydenkos uppvisning är jag beredd att satsa mina slantar på honom, men det självförtroende som Gasquet byggde upp efter den där galna vändningen mot Grega Zemlja (läs mer här) ska inte underskattas. När fransmannen väl kommer på att han faktiskt kan vinna även de tuffare matcherna kan han bli svårslagen.

Davydenko är dock en bättre returtagare än Brands, och det kommer förmodligen fälla avgörandet i morgon. Nu har visserligen inte Davydenko världens bästa serve, men efter dagens två semifinaler ligger det närmare tillhands att tro att ryssen svarar för fler servegenombrott än Gasquet, som fortfarande har en del att jobba på i det avseendet.

Om Davydenko spelar lika bra som i dag kommer Gasquet få det hett om öronen, minst sagt.

* * *

Andy Murray gjorde en godkänd insats mot 43-rankade Denis Istomin i Brisbane och vann i raka set: 6-4, 7-6(3).

Istomin är en i grunden bra spelare som förmodligen skulle kunna klättra över topp 30-strecket om han vässade sin serve och spelade lite smartare.

Han är ganska långsam och håller väl inte världsklass när det gäller att diktera tempo, men han är bra på att hålla i bollen och tvingar ofta fram situationer där han i ett trängt läge kan avgöra med en rak backhand eller forehand. Man får känslan av att han gärna lurar motståndaren att kliva innanför baslinjen och smacka på med en potentiell winner – bara för att kunna svara med en otagbar passering.

På det hela taget bygger han ofta upp sin poäng på ett sätt som är tänkt att avslutas med just en rak backhand eller forehand. Svåra slag, alltså. Det är ganska lätt att läsa och resulterar också i en del missar.

Tycker hur som helst att han servade ganska bra i dag, särskilt i andra set. Murray var betydligt mer alert än mot John Millman härom dagen, men svor och gormade en hel del efter ramträffar och enkla misstag. Lät vid några tillfällen som att han klagade på sin racket.

Jag är personligen rysligt trött på det där beteendet. När han liksom går som en säck potatis från den ena serverutan till den andra efter en dålig retur, det känns respektlöst mot motståndaren. Osportsligt. Hade hoppats på att Ivan Lendl skulle få honom att lägga av med det där helt och hållet, men det är väl ett uppdrag svårare än att bärga en Grand Slam…

Nåväl. Hoppas han hittar formen inför semifinalen mot Kei Nishikori, för japanen har ångat på bra i Brisbane. Slog Alexandr Dolgopolov i raka set: 6-4, 7-6(3) i sin kvartsfinal. Har inte sett matchen än på grund av tidsskillnaden, men tänkte studera den i efterhand.

* * *

Grigor Dimitrov fortsätter imponera i säsongsinledningen. Forne världsåttan Jürgen Melzer avfärdades enkelt: 6-3, 6-2. I semifinalen möter ”Baby Federer” Marcos Baghdatis, som inte ett dugg oväntat slog Gilles Simon: 6-3, 6-4.

Baghdatis känns inte som ett omöjligt uppdrag för Dimitrov, men han är samtidigt den klart mest rutinerade spelaren bulgaren hittills stött på i den här turneringen. Visserligen första gången Baghdatis tar sig förbi kvarten i Brisbane, men han är alltid en jobbig motståndare att möta.

Vill gärna tro att Dimitrovs uppenbart goda form och höga självförtroende ska räcka hela vägen till final, men är inte helt övertygad. Magkänslan säger 55-45 på Baghdatis.

* * *

80-rankade Roberto Bautista Agut stod för dagens skräll, när han skickade ut toppseedade Tomás Berdych ur Chennai Open:7-5, 2-6, 6-3.

Inte jätteförvånande. Berdych tenderar att klappa ihop så där i mindre turneringar och har väl inte riktigt vaknat till liv än efter säsongsuppehållet.

Men ändå. Bautista Agut vann totalt tre ATP-matcher (kvalmatcher inte inkluderade) under hela säsongen 2012 – två av de segrarna kom i samma turnering (S:t Petersburg, mot 64-rankade Yen Hsun-Lu och 160-rankade Teymuraz Gabashvili). Det är bara för dåligt av Berdych att förlora en sådan match, helt enkelt.

Även tredjeseedade Marin Cilic föll i en tresetare mot framtidslöftet Benoit Paire: 6-4, 1-6, 7-5.

Likaså Stanislas Wawrinka, mot 86-rankade Aljaz Bedene. Men det hade jag faktiskt på känn – Bedene har sett riktigt bra ut i Chennai och man vet sällan vad man får av Wawrinka när han kliver ut på banan. Magi ena dagen och idel ramträffar nästa.

Tror Bedene kan bjuda Janko Tipsarevic (som slog Go Soeda enkelt: 6-2, 6-4) på en ordentligt match i semifinalen. Han mäktar nog inte med en till skräll, för Tipsarevic har sett riktigt bra ut hittills, men han kommer säkerligen att falla med flaggan i topp. Okej, vi ska väl inte räkna ut honom fullständigt, men det känns som att han skulle behöva en hel del hjälp av Tipsarevic själv, i form av en kollaps av något slag, och en sådan har jag svårt att skönja i spåkulan.

Den andra semifinalen borde Paire rimligtvis vinna, om han inte får för sig att klappa ihop mentalt. Vore inte första gången i så fall. Men nej, jag väljer att tro på Paire. Kan bli en kul final mellan honom och Tipsy.

* * *

Vi blev tyvärr snuvade på en semifinal mellan Serena Williams och Victoria Azarenka i Brisbane. Azarenka lämnade walkover på grund av skada i stortån.

Jag vet inte vad ni säger, men det där låter ju som ett svepskäl av rang. Vågar hon inte möta Williams? Man börjar undra, helt klart. Hypokondrikern Azarenka är inte den som drar sig för att hitta på skador i tid och otid.

Okej, det kanske är sant det hon säger, vi ska inte slå fast något här. Tycker bara att den där skadan kommer så ”lägligt”, om ni förstår vad jag menar.

Williams möter hur som helst Anastasia Pavlychenkova, som satte stopp för lucky losern Lesia Tsurenko (4-6, 6-1, 6-2), i finalen.

Kanske hinner Williams tappa formen en aning på grund av den extra vilodagen? Inte särskilt troligt, men det vore ju kul om det inte blev ännu en promenadseger för världstrean.

* * *

Alla dagens resultat (med tryckfelsnisse – Paire slog som sagt Cilic och den ena Chennai Open ska vara Qatar Open):

För WTA-statistik, klicka här.