Grussäsongen är i full gång och det har knappt hunnit bli ny månad innan säsongens andra Master på underlaget står för dörren. På herrsidan har Juan Martín del Potro tyvärr tvingats dra sig ur på grund av sjukdom, men annars bjuder Madrid Masters som vanligt på ett stjärnspäckat startfält.

Låt oss i vanlig ordning gå igenom lottningen:

HERRAR

ÖVRE HALVAN

Av bekvämlighetsskäl är ju bilden ovan som ni ser ett fullständigt turneringsträd – med sidor på den horisontala i stället för vertikala axeln – men av gammal vana väljer jag att skriva ”övre halvan” (vilket är den korrekta benämningen när trädet presenteras som det gör här) i stället för ”vänstra halvan” eller något annat konstigt. Ni förstår säkert.

Nåväl.

Som av en ren slump har rivalerna Novak Djokovic och Rafael Nadal hamnat på varsin halva. Dessutom har världstvåan Roger Federer återigen fått den stora nitlotten (Nadal, alltså), medan Djokovic fått den på underlaget klart svagare Andy Murray.

Ska bli väldigt intressant att se hur lotten faller i Rom.

Djokovic har hur som helst fått den knepigaste lottningen av toppspelarna. Redan i första omgången kan han möta framtidslöftet Grigor Dimitrov. En match han med största säkerhet vinner, men om bulgaren kan ställa till besvär för Nadal i Monte Carlo kan han sannolikt göra det mot Djokovic i Madrid.

Största bekymret för världsettan är dock Stanislas Wawrinka, som han kan (och lär) stöta på redan i tredje omgången. Att Wawrinka skulle förlora mot Marius Copil eller Martin Klizan/Santiago Giraldo känns knappast troligt, om nu schweizaren inte är sliten efter de senaste veckornas spelschema.

En match mellan Djokovic och Wawrinka har åtminstone på papperet potential att bli en av turneringens bästa. Wawrinka har tveklöst kapaciteten att ställa till med en skräll, men spontant känns det som ett överkomligt hot för Djokovic. Jag misstänker att serben kommer lägga sig på en ganska hög nivå direkt för att snabbt hitta sin spelrytm – och på så vis vara både väl förberedd och mentalt/fysiskt fräsch inför en eventuell final mot Nadal.

Wawrinka känns faktiskt som det enda riktiga hotet mot Djokovic på vägen mot final. Jo-Wilfried Tsonga kan så klart störa honom i kvartsfinalen, men inte mer. Milos Raonic? Inte alls omöjligt att han tar sig till kvartsfinal, varken Nikolaj Davydenko i första omgången eller Fernando Verdasco i andra är direkt skräckinjagande spelare (Verdasco visserligen generellt en bättre grusspelare, men har verkligen varit under isen den senaste tiden). Mot Djokovic har dock 22-åringen inte mycket att sätta emot.

Sett till lottningen borde Tomás Berdych stå för motståndet i semifinalen. Sam Querrey/Jerzy Janowicz i öppningsmatchen borde inte innebära några större problem, därefter troligen Juan Mónaco. Eller kanske Kevin Anderson. Janko Tipsarevic? Nja. Tuff lottning för honom – möter Mónaco redan i första omgången. Åker förmodligen ut direkt.

Andy Murray borde rimligtvis kunna kämpa sig fram till en kvartsfinal, men han kan lika gärna ryka mot Jeremy Chardy i åttondelen (om nu inte otroligt formsvage Gilles Simon slår Chardy i andra omgången – då känns Murrays kvartsfinalplats relativt säkrad).

Noterar för övrigt att Horacio Zeballos återigen förlorat en match i första omgången, den här gången alltså mot Jeremy Chardy.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Tomás Berdych.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka, Milos Raonic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, Jeremy Chardy.

* * *

NEDRE HALVAN:

Nadal verkar trivas ypperligt i Madrid i år och är nog gladast av alla över att fjolårets blåa (och snabba/halkiga) smurfgrus är ett minne blott.

Och lottningen? Tja, den ser helt okej ut. Mot Benoit Paire/Joao Souza i öppningsmatchen handlar det mest om hur få game han tappar och Nicolás Almagro – som sannolikt står för motståndet i åttondelsfinalen – kan han typ inte förlora mot, vilket uppvisningen i Barcelona är ett bra kvitto på.

I den här sektionen ska det bli mest intressant att se vad Tommy Haas och jokern Tommy Robredo kan ställa till med nu när David Ferrer är så pass mycket ur gängorna (okej, en final i Portugal är knappast att betrakta som dåligt, men han har verkligen inte varit i sitt livs form de senaste veckorna).

Att världsfyran skulle förlora mot Denis Istomin/Xavier Malisse i öppningsmatchen känns i princip helt uteslutet, men redan i åttondelsfinalen kan han alltså möta Haas, Robredo, Marcos Baghdatis eller Andreas Seppi. Av de fyra är Robredo och Seppi mest namnkunniga på grus, men Haas den generellt starkaste spelaren.

Om inte Haas får soppatorsk nu efter en intensiv vecka i München tror jag att han har störst potential att skrälla mot Ferrer, tätt följd av Robredo. Tror därför att det blir någon av dessa herrar som ställs mot spanjoren i åttondelen.

Ser helst Haas i en kvartsfinal mot Nadal, faktiskt. Vore intressant att se hur han skulle hantera gruskungen i Spanien – på grus.

I sektionen under har Roger Federer en till synes enkel resa mot kvartsfinal. Nu har vi som bekant inte sett världstvåan på en tennisbana sedan Indian Wells way back in mars, men ingen av de spelare han kan ställas emot i de första omgångarna utgör några hot mot schweizaren på grus.

Av dessa är Kei Nishikori tveklöst den med störst kapacitet, men han är inte alls lika bra på grus som på hardcourt och gräs. Skulle inte förvåna mig om Jürgen Melzer eller Marcel Granollers står för motståndet i åttondelsfinalen.

I kvarten borde rimligtvis världsnian Richard Gasquet stå på andra sidan nätet. Han är en kompetent grusspelare och dessutom i bra form.

I övrigt kan noteras att wildcard Pablo Andújar slog Marin Cilic redan i första omgången. Oväntat, måste sägas. Har man väl fått en sådan seger under bältet rullar det lätt på och som wildcard har man absolut ingenting alls att förlora, så inte alls omöjligt att han tillryggalägger fler skrällar innan han åker på en tvärnit (mot Federer?). Kan dessutom bli en intressant första omgång mellan Guillermo Garcia-Lopez och John Isner.

Men ja, svårt att inte hålla Gasquet som favorit till kvartsfinalen mot Federer. Och då borde Federer ha hunnit bli varm i kläderna.

De går vidare till semifinal: Rafael Nadal, Roger Federer.
Skrällvarning: Tommy Haas, Tommy Robredo.
Bubblare: Pablo Andújar, Richard Gasquet.

Semifinalerna: Nadal slår Federer, Djokovic slår Berdych.

FINALEN: Nadal slår Djokovic.

En eventuell final mellan Nadal och Djokovic kan verkligen gå precis hur som helst, så det där är egentligen en ren gissning. Svårt att spekulera innan man sett mer av båda under turneringens gång, så små är marginalerna.

Tyckte ändå att Nadal höjde sig ytterligare en nivå i Barcelona efter det svidande nederlaget i Monte Carlo. Förväntar mig en betydligt jämnare finaldrabbning den här gången.

* * *

Får återkomma med damernas lottning under morgondagen.

Nu när grussäsongen har kommit i gång på allvar känns det som att analysera spelarna på samma sätt som vi för en tid sedan gjorde med turneringarna.

Helt enkelt: Grussäsongens vinnare och förlorare.

Tänker börjar med hela topp 10-segmentet, för att sedan fortsätta med särskilt utvalda spelare som antingen har en del att vinna eller en del att förlora under våren. Aktuell rankning inom parentes.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1)

Att världens just nu bästa tennisspelare behärskar alla underlag har det inte rått någon tvekan om på väldigt länge, och i söndags vann han sin tredje grusfinal över rivalen Rafael Nadal på kungens ”hemmaplan” (som Monte Carlo ju är, trots att det är Djokovic som rent fysiskt bor där).

Hans start på den europeiska grussäsongen är därför att betrakta som strålande, och han har all anledning att se fram emot resten av våren.

Både i Madrid (kvartsfinal i fjol) och Rom (final) har han färska poäng att inkassera och på så vis befästa sin position som världsetta inför Franska öppna. Räknar kallt med att han når final i alla tre oerhört prestigefulla tävlingar.

Enda smolket i bägaren kan vara en eventuell kvarts- eller semifinal mot Nadal i Franska öppna, eftersom spanjoren med stor sannolikhet kommer att vara femteseedad. En så ”tidig” förlust innebär inte bara tappade poäng utan också ett sargat självförtroende.

Djokovic lär få fler chanser att bärga sin efterlängtade titel på Roland Garros om han misslyckas även i år, men personligen tror jag att det är enormt viktigt för honom att vinna den redan nu. Gör han inte det så kan det påverka resten av hans säsong negativt – på samma sätt som (bland annat) fjolårets finalförlust påverkade hans prestationer under sommaren.

PROGNOS: Når final i både Madrid och Rom, där enda riktigt stora hotet är Rafael Nadal. Så även i Franska öppna, där ett möte mellan rivalerna kan komma tidigare. Tror på minst en titel för superserben (exklusive Monte Carlo).

* * *

ROGER FEDERER (2)

Har inte spelat en match på touren sedan kvartsfinalförlusten mot Nadal i Indian Wells eftersom han inför säsongen strök Miami ur sitt schema – vilket resulterat i en två månader lång semester.

Först i Madrid får vi se racketkonstnären igen, där han går in som titelförsvarare. Tror dock inte att han upprepar sin bedrift från förra året, då han slog Tomás Berdych i finalen. Madrid är visserligen något snabbare än övriga Masters-turneringar på grus, men inte lika mycket som förra året (då det blåa smurfgruset fick turneringen att likna hardcourt-tennis på andra sätt än bara rent estestiskt).

I Rom var han i semifinal förra året. Betydligt större chans att han försvarar de poängen än i Madrid, men på det hela taget blir grussäsongen 2013 en förlustaffär för Federer – dock inte så pass mycket att han trillar ur toppkvartetten. Hade i och för sig inte spelat överdrivet stor roll om han gjort det eftersom Wimbledon använder sig av ett unikt och egenkomponerat seedningssystem. Viktigare för Federer att få bra seedning där än att samla poäng på grus.

PROGNOS: Blir inga titlar för Federer under grussäsongen, såvida inte både Djokovic och Nadal tvingas stå över någon turnering på grund av skada. Semifinaler i Madrid och Rom ska han dock mäkta med. Semifinal i Franska öppna känns inte helt givet, men ser inte heller någon självklar utmanare. På det hela taget innebär det ändå tappade poäng på världsrankningen, vilket kan bli kostsamt under hösten.

* * *

ANDY MURRAY (3)

Trots att han har alla verktyg i lådan för att lyckas på grus så gör han väldigt sällan det. Av totalt 26 titlar i karriären har inte en enda bärgats på grus. Faktum är att Murray aldrig någonsin ens har nått en final på underlaget.

Vilket också är den största anledningen till att han ännu inte varit i närheten av att utmana aktuell världsetta (just nu Djokovic, som bekant). Han samlar helt enkelt på sig alldeles för få poäng under den så viktiga europeiska grussäsongen.

I Monte Carlo blev det respass i åttondelsfinal. Barcelona Open, som pågår i skrivande stund, valde han att stå över (vilket innebär att han tappar 90 poäng). Madrid valde han att stå över förra året, så där har han en hel del färska poäng att spela om.

Det är nog den turneringen som Murray får lägga sitt krut på, förutom Franska öppna. I Rom lär han försvara sina poäng (åttondelsfinal förra året), men tveksamt om han spelar in några nya.

Enligt uppgift stannade Murray kvar i Monte Carlo efter förlusten och hårdtränade flera timmar om dagen med sitt team. Det bådar så klart gott, men skotten måste göra stora förändringar i sitt spel för att anpassa det till underlaget. I dagsläget är han långt ifrån att utmana om titlarna.

Och Franska öppna? Well, där har han ”bara” en kvartsfinal att försvara, men det finns en hel drös kompetenta grusspelare på touren som kan sätta käppar i hjulet för honom på Roland Garros. Förra året var det David Ferrer, men det kan lika gärna vara en lägre rankad spelare som stoppar honom i år.

PROGNOS: Plockar större delen av sina poäng Madrid. I Rom kan han mycket väl ta sig till kvarts- eller semifinal beroende på hur lotten faller, men han är knappast en utmanare till någon av de två titlarna. Om all den hårda träningen faller väl ut (och lottningen är lyckosam) kan han på sin höjd upprepa sin bedrift från 2011 och ta sig till semifinal i Franska öppna, men det känns i dagsläget ytterst oklart om han ens försvarar sin kvartsfinalplats från 2012.

* * *

DAVID FERRER (4)

Hade i vanlig ordning varit en av grussäsongens stora vinnare. Det är på våren och sommaren som Ferrer gör sig själv allra störst rättvisa, och på gruset brukar Big Four temporärt utökas till en Big Five.

Nu verkar det dock som att evighetsmaskinen plågas av skada och åkte i dag på en riktig stjärnsmäll när han förlorade mot Dimitrij Tursunov redan i öppningsmatchen på hemmaplan i Barcelona. Frågan nu är om han kommer kunna gneta ihop tillräckligt med poäng för att hålla avståndet till Nadal inför Franska öppna (som lär krympa efter den här veckan).

Väl där har han en semifinalplats att försvara. Mycket möjligt att han gör det. Trots att han inte varit i överdrivet bra form under säsongsinledningen så har han hittills bärgat två titlar (Buenos Aires, Auckland) och två ”silver” (Acapulco, Miami). Vilket är väldigt imponerande och visar prov på både hög lägstanivå och stabilitet.

Ska han försvara sin semifinaplats förutsätter det förstås att han återhämtar sig snabbt från skadan – vilket han förhoppningsvis gör.

PROGNOS: Tappar viktiga poäng i Barcelona, men är han bara fri från skada i Madrid och Rom så ska han försvara sina poäng där. I Madrid kan han mycket väl gå till semifinal (kvart i fjol). I Franska öppna har han goda chanser att försvara sin semifinalplats, men det beror lite på hur hans lottning ser ut.

* * *

RAFAEL NADAL (5)

Att påstå något annat än att the king himself är en av grussäsongens stora vinnare vore givetvis tjänstefel.

Men.

Ja, det finns ett men den här gången.

Nadal har oerhört mycket poäng att försvara under våren: Titlar i Monte Carlo, Barcelona, Rom och Franska öppna (samt åttondelsfinal i Madrid) förra året. Han har redan tappat poäng efter Monte Carlo, och det kan bli ännu fler i framför allt Rom. I Madrid borde han rimligtvis förbättra sitt resultat från ifjol, men frågan är om det räcker för att ta tillbaka positionen som världsfyra inför Franska öppna.

Troligen inte, eftersom det i dagsläget skiljer 1,000 poäng mellan honom och landsmannen David Ferrer. Ferrer lär visserligen tappa mark gentemot Nadal efter sitt tidiga uttåg i Barcelona, men har fortfarande en ledning på över 700 poäng om Nadal försvarar sin titel.

PROGNOS: Idel finaler. Med tanke på hur enormt stark hans comeback varit hittills (tre titlar på fem finaler) håller jag det för troligt att han når final i Barcelona, Madrid och Rom – förutsatt att han inte tvingas möta rivalen Djokovic redan i kvarts- eller semifinal i någon av turneringarna. Stor risk för förlust i så fall, med tanke på Djokovics goda form och imponerande insats i Monte Carlo. Även Franska öppna kan bli en lite knepigare historia än vanligt för Nadal eftersom han i värsta fall kan seedas först som nummer fem även där. Oavsett kommer grussäsongen, när den är över, att bokföras som ännu en imponerande vår för The King of Clay – bara han håller sig hel och frisk.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6)

En stabil men inte briljant grusspelare. Får ju inte lika hög utdelning i serven och offensiven som på snabbare banor, men med Berdychs tunga grundspel sätter man mycket press på motståndaren oavsett underlag. Rör sig dessutom väldigt bra för sin längd och har ett tillräckligt solitt försvarsspel för att röna framgångar på grus.

I Barcelona samlar han på sig en del färska poäng men har sedan en finalplats att försvara i Madrid.

Där blir det poängtapp. Kvartsfinal ska han mäkta med, men frågan är om han ens tar sig till semifinal. Finns många under honom som hotar, och spelarna i toppskiktet rår han inte på (bortsett från Murray).

PROGNOS: I Rom har han bara kvartsfinal att försvara, vilket han lär göra. I Franska öppna förra året tog han sig till åttondelsfinal, en ganska blygsam bedrift som han rimligtvis bör upprepa. På det hela taget blir dock grussäsongen 2013 +-0 för Berdych, om inte till och med en förlustaffär.

* * *

JUAN MARTÍN DEL POTRO (7)

Säsongsinledningen har varit bergochdalbana för världssjuan. Finalen i Indian Wells följdes upp med en förlust mot Tobias Kamke i öppningsmatchen i Miami. Har till och från klagat på smärtor i handleden, vilket ju som bekant spolierade hela hans säsong 2010.

Argentinaren har en del poäng att försvara under våren (semifinal i Madrid, åttondel i Rom, titel i Estoril, kvartsfinal i Franska öppna), men kommer å andra sidan ha högre seedning i årets upplaga av de tyngre turneringarna.

Till syvende och sist tror jag att del Potro kommer att bli en av grussäsongens vinnare, eftersom han sannolikt kommer att gå om Tomás Berdych på världsrankningen under våren – och på så vis ta ett kliv närmare topp 5. Berdych spelar visserligen in färska poäng i Barcelona, men har å andra sidan mycket att försvara under våren.

Tror dessutom att del Potro blir en av dem som kan dra mest nytta av en skadedrabbad David Ferrer.

PROGNOS: Plockar tillräckligt mycket poäng för att vrida positionen som världssexa ur händerna på Tomás Berdych. Försvarar troligen sin titel i Estoril men är inte en av huvudutmanarna till de tyngre bucklorna.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (8)

Det intressanta med Tsonga är att hans spel är anpassat för hardcourt och gräs, men funkar även bra på grus. Jag tror att det beror på att han tvingas jobba mycket mer för poängen på grus och därför rent generellt spelar enklare – och mer effektivt. Han svävar helt enkelt ut för mycket och tar för stora risker på snabbare underlag.

Hur det än är med den saken så brukar fransmannen leverera helt okej under grussäsongen. I Monte Carlo förra veckan tog han sig till semifinal, vilket blev en plusaffär (kvartsfinal i fjol).

I Madrid och Rom har han en åttondelsfinal respektive semi att försvara, vilket känns fullt överkomligt. Att han försvarar sin kvartsfinal i Franska öppna känns däremot mer osäkert. Troligt att det tar stopp redan i tredjerundan eller åttondelsfinalen, beroende på hur lottningen (och dagsformen) ser ut. Tsonga har helt enkelt inte blivit en stabil kvartsfinalist i Grand Slam-sammanhang än.

PROGNOS: Lär inte bli några titlar för fransmannen, men däremot går han plus rent poängmässigt – dock inte tillräckligt för att hota Berdych/del Potro om sjundeplatsen på världsrankningen. Kan till och med vara så att positionen som världsåtta hänger löst.

* * *

RICHARD GASQUET (9)

Jetsetaren Gasquet påbörjade sin omvandling förra året och har sedan fortsatt på inslagen väg. Han har hittills förbättrat sina resultat i årets tre första Masters jämfört med 2012 (åttondel i Indian Wells, semi i Miami, kvart i Monte Carlo).

I Madrid och Rom har han en tredjerunda respektive kvartsfinal att försvara – vilket han borde mäkta med utan större problem, till och med inkassera några extra färska poäng. Gasquets defensiva allroundspel lämpar sig bra för grus, och när han nu dessutom förbättrat sin uthållighet avsevärt kan han bli svårstoppad.

I Franska öppna tog han sig förra året till åttondelsfinal (vilket han faktiskt gjorde i samtliga Grand Slam-turneringar) men med tanke på den stabilitet han redan visat upp under säsongsinledningen håller jag det för troligt att han nu når sin första GS-kvartsfinal sedan 2007 (semifinalförlust mot Roger Federer).

Har även en finalplats i Estoril att försvara men har valt att stå över den turneringen i år. Det poängbortfallet har han dock redan tjänat in i Monte Carlo (kvartsfinal i en Master ger 180 poäng, final i en 250-turnering ger 150). Gasquet blir därför på det hela taget en av grussäsongens vinnare.

I bästa fall kan han till och med ha gått om Tsonga på världsrankningen, men det tror jag dröjer till sommaren.

PROGNOS: Går långt i både Madrid, Rom och Paris. Samlar på sig ett gäng nya poäng och minskar avståndet till Jo-Wilfried Tsonga på världsrankningen, men en eventuell passering lär inte ske förrän efter Franska öppna.

* * *

JANKO TIPSAREVIC

Har bitit sig fast inom topp 10 i ett och ett halvt år men har nu tappat två placeringar sedan april 2012. Säsongsinledningen har varit fullkomligt bedrövlig för serben.

I Madrid har han en semifinal att försvara, vilket han med största sannolikhet inte kommer att göra. I Rom blev det dock respass redan i andra omgången 2012, men det är likväl ytterst tveksamt att hans prestationer i dessa båda turneringar tillsammans ska överstiga hans 370 inspelade poäng förra året (kvartsfinal i båda tävlingarna ger 360).

Han gick till kvartsfinal i Barcelona förra året men har i år i stället valt att spela BRD Nastase Tiriac Trophy i Rumänien. Förmodligen ett bra val, för med några segrar under bältet kan det flyende självförtroendet återvända.

Har ändå svårt att se hur grussäsongen 2013 ska bli en vinstaffär för Tipsarevic. I stället finns faktiskt risken att han trillar ur topp 10.

PROGNOS: Likt Andy Murray har Tipsarevic alla spelmässiga kvaliteter för att lyckas på grus, men har förtvivlat svårt att leverera på underlaget. Fullt möjligt att han förlorar sin position som världstia efter våren.

* * *

MARIN CILIC (11)

Kroaten får som mest utdelning på sitt tunga grundspel på snabbare underlag, men är en hyfsat stabil grusspelare (rent statistiskt bättre än Tipsarevic). Åkte ut i tredje omgången i Madrid och redan i förstarundan i Rom, så har en del poäng att spela in.

I Franska öppna blev det förlust i tredje omgången, och han bör försvara de poängen. Med tursamma lottningar i alla tre turneringar har han kapacitet att ta sig till åtminstone en kvartsfinal, så grussäsongen borde rimligtvis bli en plusaffär för Cilic.

PROGNOS: Gör inga större avtryck i någon av turneringarna men tillryggalägger en stabil vår och hotar Tipsarevic om positionen som världstia.

* * *

STANISLAS WAWRINKA (17)

En av säsongsinledningens utropstecken. Har visserligen blandat och gett efter Australiska öppna, men på det hela taget har han svarat för en riktigt stark öppning på året. Rekryteringen av Magnus Norman som coach tror jag dessutom är ett genidrag, och det samarbetet kommer säkerligen bära frukt redan under våren.

Wawrinka tog sig till åttondelsfinal i Madrid, Rom och Franska öppna förra året. I år bör han betraktas som ett av de största hoten mot Big Four i samtliga turneringar och det är faktiskt mycket troligt att han når sin första kvartsfinal i Franska öppna.

Med tanke på den grymma form han visat upp de senaste veckorna blir Wawrinka en av grussäsongens vinnare.

PROGNOS: Försvarar sina poäng från förra året och har goda chanser att nå kvartsfinal eller längre i både Madrid och Rom. I Franska öppna kan han mycket väl nå sin första kvartsfinal i karriären.

* * *

FABIO FOGNINI (24)

I vanlig ordning drar jag motvilligt förhastade slutsatser efter enstaka succéer (lex Horacio Zeballos, Jerzy Janowicz) men i Monte Carlo visade Fognini vilken enorm kapacitet han besitter, särskilt på grus.

Startfälten är visserligen tuffare i Madrid och Rom, men där åkte han ut i första respektive andra omgången förra året och borde därmed kunna spela in en del färska poäng.

Vi ska däremot inte inbilla oss att han blommar ut till den fullfjädrade stjärna man kan få för sig att han är när han i sina bästa stunder bjuder på bländande tennis. Trots segrarna över Berdych och Gasquet (och förlusten mot Djokovic) i Monte Carlo har 25-åringen blygsamma 3-22 i matchfacit mot topp 10-spelare.

Tack vare semifinalplatsen i Monte Carlo är grussäsongen 2013 redan en vinstaffär för italienaren, men för att den ska räknas som en fullödig succé krävs inte bara att han bjuder på enstaka stormatcher – han måste även stabilisera sitt spel generellt. Är tveksam till att det sker redan under våren.

PROGNOS: Lär inte upprepa sin bedrift i Monte Carlo men kommer på det hela taget att förbättra sina resultat gentemot fjolåret.

* * *

GRIGOR DIMITROV (28)

Precis som med Fabio Fognini är det klokt att inte dra på alltför stora växlar efter Dimitrovs uppvisning i Monte Carlo (slog Tipsarevic i raka set i andrarundan och pressade Nadal till tre i kvarten). I Barcelona blev det respass direkt i öppningsmatchen efter förlust mot Tommy Robredo.

Dimitrov har dock en förmåga att prestera sin allra bästa tennis på grus, och med tanke på att han redan imponerat under säsongsinledningen ser det onekligen ut som att hans rankningsklättring fortsätter spikrakt uppåt.

I Madrid och Rom har han inga poäng att försvara och i Franska öppna åkte han ut redan i andra omgången förra året, vilket innebär att han kan spela in en hel del nya poäng under våren. Håller det för troligt att han når åttondelsfinal eller bättre i antingen Madrid eller Rom.

Franska öppna är dock en helt annan spelplan och i Grand Slam-sammanhang har han aldrig tagit sig förbi andra omgången. Vore så klart väldigt kul om han gjorde det på just Roland Garros i år, men det beror helt och hållet på dagsform och lottning.

PROGNOS: Fortsätter klättra på världsrankningen under våren. Kan mycket väl upprepa Monte Carlo-bedriften i antingen Madrid eller Rom, och på det hela taget blir grussäsongen en plusaffär för bulgaren.

* * *

TOMMY ROBREDO (43)

30-åringen har redan bevisat att han inte ska dömas ut på förhand. Har imponerat stort i både Buenos Aires (semifinal) och Casablanca (bärgade titeln efter segrar över förhandsfavoriterna Stanislas Wawrinka och Kevin Anderson).

Den goda formen tycks hålla i sig och i dag slog han ut Dimitrov i Barcelona. Har i princip inga poäng alls att försvara under våren och har således riktigt goda chanser att klättra ännu mer på rankningen (har hoppat upp 66 pinnhål sedan januari).

Med tursamma lottningar kan Robredo mycket väl slå sig in på topp 30 under grussäsongen. Konkurrensen är förvisso väldigt stor, men spanjoren har visat att han fortfarande kan leverera på sitt favoritunderlag.

PROGNOS: Våren 2013 blir lyckosam för Robredo, om han får hålla sig skadefri. Att den forne världsfemman ska slå sig in på topp 30 kanske är lite väl drastiskt, men sett till hur han presterat hittills i år har han kapaciteten att göra det. Han har också potential att leverera en och annan skräll i Madrid eller Rom, men i Franska öppna lär han inte göra några större avtryck.

* * *

ERNESTS GULBIS (53)

24-årige talangen har genom åren om vartannat höjts till skyarna och avfärdats som ett alldeles för stort problembarn för att någonsin kunna slå igenom stort.

Att han har kapaciteten för stordåd råder det ingen som helst tvekan om – 22 år gammal chockbesegrade han Roger Federer i kvartsfinalen i Rom och pressade sedan Rafael Nadal till tre set i semifinalen. På grus, alltså.

Efter att året därpå ha nått en 21-plats på rankningen (högsta noteringen hittills i karriären) föll lettländaren ner i en avgrundsdjup ”formsvacka”. Det handlade egentligen om brist på motivation, och den tog honom så djupt ner i träsket att han föll ur topp 100 (lägsta noteringen: 159).

Han inledde 2013 som rankad 138 i världen och har sedan dess alltså klättrat 85 placeringar på knappt fyra månader.

Förutom att han har övertygande 14-4 i ATP-matchfacit så här långt under säsongen så är grus statistisk sett hans bästa underlag – och han har i princip inga poäng alls att försvara under våren (bara blygsamma 20 poäng i München).

Jag är inte beredd att ropa hej förrän han tagit sig över ån, men visst vore det kul om Gulbis totalt bortslösade talang äntligen tas tillvara på. Det vi sett hittills bådar gott. Som så många gånger förr kanske vissa har som invändning, men det verkar faktiskt som att det är annorlunda den här gången.

Personligen hoppas jag därför extra mycket på att motivationen inte går förlorad igen.

För i så fall kan Gulbis bli en av grussäsongens absolut farligaste underdogs.

PROGNOS: Har hittills i år bara förlorat mot Juan Martín del Potro, Tomás Berdych, Rafael Nadal och Juan Mónaco i ATP-sammanhang. Väldigt namnkunniga spelare, vilket visar prov på Gulbis höga kapacitet. 24-åringen har historiskt levererat fina resultat på grus och trivs bra på underlaget. Lär spela in en del färska poäng och ta ytterligare kliv på rankningen. Skrällpotential i alla turneringar under våren.

Veckans största skräll är ett faktum – David Ferrer förlorade sin öppningsmatch mot 66-rankade Dimitrij Tursunov på hemmaplan i Barcelona: 7-5, 3-6, 6-1.

Världsfyran skräder inte orden när han efter matchen totalsågar sin egen insats.

– Det var den sämsta matchen jag spelat de senaste åren. Mina slag verkade inte göra någon skada alls. Det var en märklig match både mentalt och fysiskt, säger spanjoren.

Man kan anta att Ferrer inte hunnit återhämta sig från skadan han ådrog sig under Miami Masters, och som tvingade honom att dra sig ur Monte Carlo.

* * *

Vi bjöds på ytterligare en skräll i Spanien under dagen: Veteranen Tommy Robredo slog ut framtidslöftet Grigor Dimitrov, som pressade Rafael Nadal till tre set i Monte Carlo-kvartsfinalen, i raka set: 7-5, 6-1.

Inte överdrivet överraskande med tanke på att Dimitrov ofta åker på kallsupar i direkt anslutning till succéer (inte helt olikt en viss Juan Martín del Potro). Robredo har dessutom imponerat den senaste tiden, med finalseger över Kevin Anderson i Casablanca förrförra veckan och semifinal i Buenos Aires i februari.

* * *

Rafael Nadal inledde sin vecka i Barcelona starkt: 6-4, 6-2 mot Carlos Berlocq. I dagsläget svårt att se vem som kan utmana världsfemman om titeln.

* * *

Ynglingarna Milos Raonic, Benoit Paire och Martin Klizan är alla vidare till tredje omgången efter segrar över Edouard Roger-Vasselin (6-4, 6-2), Pablo Andújar (6-4, 5-7, 6-3) respektive Albert Montanes (6-3, 6-4.

Raonic möter Ernests Gulbis i åttondelsfinalen. Den matchen känns på förhand som veckans klart mest intressanta. Bör inte missas.

För Paires del blir det fråga om hur många game han lyckas plocka av Nadal medan Klizan ställs mot Philipp Kohlschreiber. En inte helt lätt uppgift, men inte heller omöjlig.

* * *

I Bukarest är det slutspelat för Gaël Monfils. Fransmannen tvingades kasta in handduken mot Daniel Brands vid ställning 6-7, 0-2 på grund av skada.

Så mycket visade sig kommentaren ”jag är i bättre form än någonsin” vara värt. Ytterst tråkigt, naturligtvis. Man vill verkligen se honom i toppen av världsrankningen igen, men det känns mer och mer som en önskedröm än en sannolik framtidsvision.

* * *

Även Bukarest bjöd på en skräll i dag – Lukas Rosol slog oväntat Andreas Seppi i en tresetare: 6-1, 3-6, 6-3.

* * *

I Stuttgart blev det ny tung förlust för Caroline Wozniacki, i och med Carla Suarez Navarros skrällseger: 7-6(6), 6-1. För övrigt Navarros sjätte seger över en topp 10-spelare i karriären.

Även världsåttan Petra Kvitová var nära praktfiasko. Hon låg under med 1-3 i skiljeset mot 60-rankade Annika Beck men lyckades till slut få rätsida på matchen: 7-5, 6-7(0), 6-3.

Dock med minsta möjliga marginal. Kvitová vann totalt 110 poäng under matchen – Beck 109…

Dessutom slog Jaroslava Sjvedova formstarka Roberta Vinci i raka set: 6-4, 6-2.

* * *

Alla dagens resultat:

Ny vecka, nya tävlingar. Än är det måndag, så inte alldeles för sent att gå igenom lottningarna för pågående turneringar.

* * *

BARCELONA OPEN
ATP 500
Barcelona, Spanien
Regerande mästare: Rafael Nadal.

ÖVRE HALVAN

Rafael Nadal alltså ”bara” andraseedad, bakom landsmannen David Ferrer. Känns så klart lite ovant i en turnering som Rafa dominerat nästan lika hårt som Monte Carlo och Franska öppna (sju titlar totalt: 2005-2009, 2011-2012).

Tio år i rad har en spanjor vunnit turneringen. Nadal och Ferrer har mött varandra fyra gånger (2008-2009, 2011-2012). Inte riktigt lika hett startfält i år som förra året, vilket så klart bäddar för en finalrepris dem emellan.

Det finns egentligen ingen spelare som på papperet kan hota Ferrer på vägen mot semifinal. 21-åringen Pablo Carreno-Busta är intressant men rår knappast på Ferrer på grus. Philipp Kohlschreiber förhandsfavorit att nå kvartsfinal, men 22-åringen Andreij Kuznetsov har kapacitet att skrälla redan i andra omgången (tappade endast fyra game mot Igor Sijsling i öppningsmatchen).

Kuznetsov trivs på underlaget men är nyckfull, samtidigt som Kohlschreiber är en stabil men inte bländande grusspelare. Martin Klizan lär få det tufft mot grusräven Albert Montanes. Annars vill jag väldigt gärna se en kvart mellan Klizan och Kohlschreiber (eller allra helst Klizan och Kuznetsov). Skrällvarning på Montanes, dock. Han har en förmåga att höja sig inför hemmafansen i Spanien.

I semifinalen är Juan Mónaco en trolig motståndare, om inte Nicolás Almagro studsar tillbaka efter det tidiga respasset i Monte Carlo (som säkerligen delvis berodde på jetlag efter finalen i Houston). Känns som att en kvart mellan Almagro och Mónaco kan sluta lite hur som helst, med tanke på att båda svajat under säsongsinledningen.

De går till semifinal: David Ferrer, Juan Mónaco.
Skrällvarning: Nicolás Almagro.
Bubblare: Albert Montanes, Andreij Kuznetsov.

* * *

UNDRE HALVAN

Nadal givetvis solklar favorit, konstigt vore det annars efter hans makalösa comeback. Han har alltså hunnit tillryggalägga 23 matcher (21-2 i facit) och bärgat tre titlar på fem finaler sedan början av februari.

Vägen mot semifinal ligger vidöppen för världsfemman. Pablo Andújar eller Benoit Paire utgör inget som helst hot mot honom. Jerzy Janowicz är ofarlig på grus. Kei Nishikori har vunnit blott ett set på fyra möten med spanjoren (i Queens 2008; 9-1 i setfacit totalt) och då har de ändå aldrig mötts på grus (vilket är japanens svagaste underlag).

Sektionen ovanför Nadals är dock lite av ett getingbo. Tomás Berdych förhandsfavorit att nå semifinal, men här finns ett gäng skrällvarningar: Milos Raonic, Ernersts Gulbis, Grigor Dimitrov, Tommy Robredo. Raonic kan mycket väl försvara sin semifinalplats från ifjol (förlust i två tiebreaks mot Ferrer), men Gulbis och Dimitrov är i betydligt bättre form.

Av dessa fyra måste man nog hålla Dimitrov och Gulbis som skrällfavoriter. Dimitrov trivs på grus och tog enorma kliv framåt spelmässigt i Monte Carlo. Gulbis verkar (äntligen) ha funnit glädjen i att spela tennis och har pressat Nadal på grus förr (Rom 2010) och ledde dessutom med 1-0 i set i åttondelsfinalen i Indian Wells.

Robredo har bevisat att han inte ska underskattas, men lottningen ser lite för tuff ut för att han ska ta sig till semi.

Berdych då? Han kan stressas redan i öppningsmatchen mot Nikolaj Davydenko om ryssen är på rätt humör och lär sedan få det ännu tuffare mot Dimitrov/Robredo och Raonic/Gulbis.

Helst av allt ser jag en semi mellan Nadal och Gulbis, faktiskt. I andra hand en mellan Nadal och Raonic, i tredje hand Nadal och Dimitrov. Känns dock väldigt öppet vem det blir som ställs mot favoriten i semifinalen.

De går vidare till semifinal: Rafael Nadal, Ernests Gulbis.
Skrällvarning: Milos Raonic, Grigor Dimitrov.
Bubblare: Tommy Robredo.

Semifinalerna: Nadal slår Gulbis, Ferrer slår Mónaco.
FINALEN: Nadal slår Ferrer.

Ett litet frågetecken på Ferrers form naturligtvis, men jag tror att han hunnit vila upp sig och anländer till Barcelona fullt återställd – och då blir han väldigt svårstoppad.

Förra årets final blev en jämn historia, trots att Nadal vann i raka set (7-6, 7-5). Högst troligt att det blir så igen med tanke på Nadals tuffa spelschema och tunga förlust i Monte Carlo. Kan inte vara jättelätt att ladda om så snabbt efter en sådan kraftmätning, trots att man råkar heta Rafael Nadal.

* * *

BRD NASTASE TIRIAC TROPHY
ATP 250
Bukarest, Rumänien

ÖVRE HALVAN

Tre topp 20-spelare (Janko Tipsarevic, Gilles Simon, Andreas Seppi). Ingen jättehet turnering det här, alltså. Regerande mästaren Simon var förstaseedad förra året, framför då 20-rankade Florian Mayer.

Tipsarevic är fortfarande i totalt usel form men stöter knappt på något motstånd värt namnet förrän i semifinalen. Kan visserligen möta Horacio Zeballos i kvarten, som om han har en bra dag kan ställa till problem. Annars är det spikrak väg mot semi för världstian, där han lär möta Mikhail Juzjnyj.

Florian Mayer har visserligen en kuslig förmåga att leverera i sådana här sammanhang, men med tanke på hans svaga form så borde han inte utgöra ett överdrivet stort hot.

Skrällvarning? David Goffin vann sin öppningsmatch mot Adrian Ungur övertygande: 6-3, 6-1. Det är ju på gruset han är säkrast i sitt spel, och med lite vind i seglen kanske han kan hitta tillbaka till den där formen som tog honom till åttondelsfinal i Franska öppna förra året.

De går till semifinal: Janko Tipsarevic, Mikhail Juzjnyj.
Skrällvarning: David Goffin, Horacio Zeballos.
Bubblare: Florian Mayer.

* * *

UNDRE HALVAN

Gaël Monfils möter lucky losern Filippo Volandri (ersätter Fabio Fognini som dragit sig ur turneringen) och ska med sin lottning utan problem ta sig till kvartsfinal, kan tyckas. Volandri avbröt för övrigt sin kvalfinal mot Flavio Cipolla med påstådd axelskada. Märkligt att han tackar ja till att gå in som lucky loser, men det handlar säkert om att roffa åt sig billiga rankningspoäng.

Simon har det lite tuffare. Han möter troligen formtoppade Jarkko Nieminen redan i sin öppningsmatch, och med tanke på Simons svaga form kan det gå hur som helst (har dessutom 2-2 i inbördes möten, 1-1 på grus).

I sektionen ovanför möts förmodligen Andreas Seppi och Viktor Troicki i kvarten. Troicki körde över Marinko Matosevic i sin öppningsmatch och har en klart överkomlig lottning (Tobias Kamke eller Paul-Henri Mathieu i nästa omgång).

Någonstans vill jag faktiskt tro på att Monfils äntligen lämnar startblocken på allvar och tar sig till en semifinal för andra gången i år (nådde semi i Auckland, förlust mot Ferrer). Han har en tillräckligt bra lottning för det. I semifinalen möter han Seppi – en person han har 3-1 i inbördes möten mot (alla på hardcourt, dock). Med tanke på att Seppi är en stabil grusspelare kan det bli en riktigt intressant match.

De går till semifinal: Andreas Seppi, Gaël Monfils.
Skrällvarning: Jarkko Nieminen.
Bubblare: Viktor Troicki.

Semifinalerna: Monfils slår Seppi, Juzjnyj slår Tipsarevic.
FINALEN: Monfils slår Juzjnyj.

Brasklappar för att Tipsarevic eller Simon plötsligt hittar formen. Simon har trots allt rönt stora framgångar i den här turneringen och Tipsarevic är duktig på att pricka in formen i de här mindre turneringarna. Håller det dock för mer troligt att Simon rycker upp sig, eftersom han lär vara mån om att försvara sina poäng här och på så vis stoppa ett förestående rankningsras.

Roligast vore förstås om Goffin tog sig till final, men det är inte så troligt. Eller en final mellan Horacio Zeballos och Gaël Monfils. Det hade varit skoj.

* * *

PORSCHE TENNIS GRAND PRIX
WTA Premier
Stuttgart, Tyskland

ÖVRE HALVAN

Veckans mest stjärnspäckade turnering. Eller vad sägs om att sju topp 10-spelare finns med i startfältet?

Maria Sjarapova är både titelförsvarare och storfavorit. Hennes lottning är dock betydligt tuffare än andraseedade Li Nas. Sjarapova möter Mona Barthel eller Lucie Safarova i öppningsmatchen och därefter troligen Ana Ivanovic eller Nadia Petrova. Överkomliga hot, men sen väntar Angelique Kerber, Caroline Wozniacki eller Roberta Vinci i semifinalen.

Alla har potential att ställa till det för världstvåan, särskilt Vinci (som möter Jaroslava Sjvedova redan i första omgången – kan bli en härlig batalj).

Ser ändå ingen anledning till att inte tippa Sjarapova i final. Hon har sett tillräckligt solid ut under säsongsinledningen för att inte tvivla.

De går vidare till semifinal: Maria Sjarapova, Roberta Vinci.
Skrällvarning: Angelique Kerber.
Bubblare: Caroline Wozniacki.

* * *

UNDRE HALVAN

Relativt enkel lottning för Li Na som sagt, men här måste man hålla Sara Errani som favorit. Hon är ruggigt stark på grus. Till att börja med känns det som att det ska mycket till för att hon inte ska gå till semifinal.

För Li Nas del kan Petra Kvitová ställa till bekymmer redan i kvartsfinalen (har 2-2 i inbördes möten, 1-1 på grus). Li Na är överlag den starkaste av de båda på grus, men om Kvitová har en bra dag kan hon mycket väl avfärda världsfemman och försvara sin semifinalplats från förra året.

Mycket troligt att det blir semi mellan Errani och Li Na eller Kvitová. Skrällvarning på Samantha Stosur, som pressade Sjarapova ordentligt i fjolårets kvartsfinal (6-7, 7-6, 7-5 till Sjarapova).

De går till semifinal: Sara Errani, Li Na.
Skrällvarning: Samantha Stosur, Petra Kvitová.
Bubblare: Jelena Jankovic.

Semifinalerna: Sjarapova slår Roberta Vinci, Errani slår Na.
FINALEN: Sjarapova slår Errani.

Tråkiga nyheter.

Världsfyran David Ferrer tvingas stå över nästa veckas Monte Carlo Masters på grund av en lårskada.

”Jag kommer tyvärr inte att kunna spela i Monte Carlo på grund av fysiska besvär. Jag hoppas vara spelklar till Conde Godo [Barcelona Open]”, skriver stjärnan själv på Twitter.

Lamentablemente no podré estar en Montecarlo por problemas físicos. Espero estar recuperado para poder jugar el Conde Godo.

— David Ferrer (@DavidFerrer87) April 11, 2013

Ferrer var finalist i Monte Carlo 2011 (förlust mot Rafael Nadal) och åkte ut redan i andra omgången förra året.

Samtidigt är det ännu oklart huruvida Novak Djokovic kommer att delta eller inte. Världsettan röntgades i tisdags och det bekräftades då att skadan inte är så allvarlig, men att han behöver vila. Han kommer därför att avvakta och ge ett besked först i slutet av veckan.

Naturligtvis riktigt tråkigt att inte se grusspecialisten Ferrer i Monte Carlo. Han har trots allt redan nått fyra finaler i år (segrar i Auckland och Buenos Aires, förluster i Acapulco och Miami) utan att egentligen imponera, och det är ju nu under den europeiska grussäsongen han gör sig själv som mest rättvisa.

Det kommer dock inte att påverka hans försprång på rankningen nämnvärt. Han tappar endast 45 poäng och världsfemman Nadal kan som bekant inte spela in några färska poäng i Monte Carlo.

Nu hoppas vi att Djokovic är fit for fight redan till nästa vecka. Annars riskerar årets första grusmaster att bli en ganska sömnig historia.

Det finns sorgligt nog inte jättemycket positivt att säga om årets Miami Masters-final mellan Andy Murray och David Ferrer.

Eller vad sägs om det här:

• 15 servegenombrott (av totalt 30 spelade game). Åtta av dem i avgörande set.

• 50 procent vunna poäng i egen serve för Murray, 48 procent för Ferrer.

• Sju dubbelfel från Murray, fyra från Ferrer.

Och då är det alltså bara siffrorna vi pratar om.

Spelet ute på banan var i bästa fall bedrövligt, i sämsta fall katastrofalt. Den kvalitativa världsklasstennis som man kan förvänta sig att två spelare av Murrays och Ferrers kaliber ska bjuda på lyste med sin frånvaro.

Och det var skotten som satte tonen. Efter att ha missat chansen att bryta Ferrer redan i matchens första game svarade han själv för två horribla servegame (ett där han tappade 40-15-ledning) och låg plötsligt under med 5-0.

Ferrer bärgade slutligen setet med 6-2 och var den klart piggare, medan Murray såg ut att precis ha klivit ur sängen efter en blöt vistelse på den lokala nattklubben.

Han höjer sig dock ett snäpp i andra och fixar ett tidigt servegenombrott, som han senare tappar till 4-4 (återigen efter ledning med 40-15 i egen serve). Bryter på nytt och servar sedan hem setet: 6-4.

Där kändes det som att världstrean, precis som i semifinalen mot Richard Gasquet, var redo att börja skita ner sig och blåsa Ferrer av banan.

Men nej.

Tredje set blir i stället en pina med sex raka servegenombrott och två till synes utmattade finalkombattanter som knappt orkar slå en förstaserve över nät. Framför allt Murray såg under större delen av skiljetet ut att kunna ramla ihop när som helst.

Vilket är ytterst märkligt.

Okej, det var 26 grader varmt och gassande sol. Luftfuktigheten låg på ungefär 56 procent. Men sen när är det förhållanden som nästan tar kål på evighetsmaskiner som Murray och Ferrer efter knappt två spelade timmar?

För Ferrer var också trött. Inte fullt så trött som Murray såg ut att vara, men spanjoren plågades i stället av kramper i benet.

Ferrer blir hur som helst den första att hålla sin serve, till 4-3. Murray svarar med att hålla sitt servegame – och bryter Ferrer på nytt.

När han sedan ska serva hem matchen svarar han för ett av kvällens absolut dråpligaste game, och med matchens totalt 15:e servegenombrott är vi tillbaka på ruta ett.

Igen.

Ferrer håller. All press på Murray. Startar bra och får 40-15. Men tappar ledningen.

Igen.

Den här gången innebär det matchboll för Ferrer. En bit in i duellen väljer spanjoren att stoppa spelet eftersom han anser att Murrays forehand var lång.

Han har fel.

Och det blir helt avgörande för matchen. Ferrer grämer sig. Murray ser ut att lida som han aldrig gjort i hela sitt liv men biter ihop. Utnyttjar Ferrers dåliga självförtroende (och kramp) och föser hem gamet.

Tiebreak.

Där Murray är helt överlägsen. All Ferrers bensin är dränerad och världsfemman viker ner sig totalt, särskilt efter att en missil till forehand stoppats av nätkanten och landat på för Ferrer fel sida. Efter 7-1 bärgar Andy Murray sin andra titel i år, sin andra i Miami på tre finaler, sin nionde Masters-titel i karriären – och säkrar därmed platsen som världstvåa på ATP-rankningen.

Har vi egentligen någonting positivt att säga om den här matchen?

För Murrays del, ja. Det är ju i sig ett bisarrt typ av styrkebesked att kunna vinna en sådan här match (en final, dessutom!) när man spelar så här fullkomligt odugligt. Trots att han fick en hel del hjälp av Ferrer.

Men det är märkligt hur svag Ferrer var, särskilt i egen serve. Nu tvingades han visserligen ofta diktera spelet, vilket han inte är vare sig van eller särskilt förtjust i. Men han gjorde det många gånger bra (speciellt i första set), och det var faktiskt när han var som mest aggressiv som han också såg mest självsäker ut.

Det konstiga var att han trots det inte vågade spela så aggressivt. I stället simmade han ofta runt långt bakom baslinjen och drämde bollar i nät eller en kilometer utanför linjerna. Och när det väl kom till kritan föll hans kropp ihop, vilket i sig är så otroligt smärtsamt ironiskt med tanke på att han är en av de uthålligaste spelarna på touren.

De båda försvarsstjärnorna svarade tillsammans för 95 oprovocerade misstag, och blott 37 winners.

Det ger ett litet hum om vilken tortyr den här matchen var.

För Andy Murray, för David Ferrer (som nu har 0-13 i finalfacit mot topp 5-spelare), för publiken på läktarna – och för oss hemma i tv-sofforna.

Vi led med spelarna på planen, och tillsammans genomled vi matchen.

Låt oss snabbt glömma den här finalen och blicka framåt, mot den stundande europeiska grussäsongen.

Det blir förhoppningsvis grejer det.

Semifinalen mellan Andy Murray och Richard Gasquet blev precis så bra som vi på förhand hade hoppats.

Lite oväntat att Murray inledde så passivt. Hade faktiskt väntat mig att han skulle försöka kliva fram direkt, efter att ha spelat oerhört defensivt avvaktande under hela turneringen. Han har ju en förmåga att höja sig när det börjar dra ihop sig, skotten.

Gasquet var till en början helt överlägsen, tack vare sin aggressivitet och variation. Murray försökte mestadels tvinga fram misstag med tät defensiv, vilket inte gick överdrivet bra. Var dessutom inte alls lika sugen på att gneta till sig poängen som Gasquet.

Så fort Murray började kliva fram mer i banan och sätta press på fransmannen tog han också över matchbilden. 0-3 blev 3-3, som snart blev 5-4 – i egen serve.

Aningen orättvist enkel setseger och början på en tvåsetskross, tänkte man då.

Men nä.

I stället servar Murray som en kratta och avslutar med ett dubbelfel – vid breakboll.

I tiebreaket var Gasquet sedan den klart hetare av de båda och bärgar första set enkelt: 7-6(3).

Det var kanske precis vad Murray behövde, för i andra varvade han upp rejält och lade i den extraväxel som krävs mot en Gasquet i så bra form. Efter ett gäng osannolika dueller och magiska tennisögonblick kvitterar Murray med övertygande 6-1.

Andra set inleds med trippla break. Murrays upphämtning från 15-40 till servegenombrott vid 1-1 blir direkt matchavgörande. Luften går ur världstian och Murray joggar mer eller mindre hem setet och matchen med 6-2.

Måste ändå säga att Gasquet verkligen imponerat under året i allmänhet och Miami i synnerhet. Han går från klarhet till klarhet och hade faktiskt chansen att vinna den här matchen.

Det är givetvis hans snabbhet och stabila defensiv som imponerar mest, men han har också riktigt giftiga offensiva vapen (inte minst den raka backhanden). Hans kontringsspel kanske inte är fullt så bra som Murrays, Novak Djokovics och Rafael Nadals, men väl i världsklass.

Och när han är fullt fokuserad har han ett riktigt grymt fotarbete. Hans adjustment steps är oerhört följsamma, vilket är intressant med tanke på att han i övrigt har ett ganska yvigt spel (inte fullt lika yvigt som typ Ernests Gulbis, men yvigt). Det är när han blir trött och frustrerad som han slarvar i det avseendet, och då sitter inte heller slagen lika bra.

Gasquet blir ny världsnia på måndag, eftersom han inkasserar 270 färska poäng medan Janko Tipsarevic tappar 90 (skiljer i nuläget blott 130 poäng mellan dem). Oerhört välförtjänt.

Och Murray har som bekant chansen att ta Roger Federers plats som världstvåa, vid seger över David Ferrer i finalen. Gör han det?

Låt oss återkomma till det lite längre ner i texten.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=k0BRP4D9aEg

Semifinalen mellan David Ferrer och Tommy Haas var även den riktigt välspelad och otroligt underhållande.

Större delen av underhållningen stod Tommy Haas för. Speciellt inledningsvis. Han fullkomligt detroniserade spanjoren med sina tunga grundslag och sin fulländade taktik. Ferrer var, precis som han varit genom hela turneringen, okaraktäristiskt trögstartad. Om han inte hämtat upp 5-2-underläge till 5-4, innan han slutligen föll med 6-4 i första set, ja då hade han kanske inte hittat det spel som till syvende och sist gav honom segern.

I andra set hade han nämligen hunnit bli varm i kläderna, och när han hade marginalerna på sin sida kunde han också börja förlänga bollduellerna och nöta ner Haas.

Fysiken är, tyvärr men föga förvånande, forne världstvåans klart största brist. Man får så oerhört lite gratis mot en spelare som Ferrer, vilket är både fysiskt och psykiskt dränerande för i grunden så offensiva spelare som Haas.

Nu har han visserligen betydligt fler egenskaper än just offensiva, men problemet i en sådan här matchup är att han är så underlägsen i de malande, defensiva duellerna. Ferrer är dessutom en ytterst metodisk spelare som sällan låter sig luras till att spela riskfyllt och i och med det begå stora misstag (som Tomás Berdych i kvartsfinalen mot Gasquet).

Det gäller alltså att både hitta sätt att slå igenom Ferrers försvarsmur och dessutom göra det regelbundet genom en hel match. Ingen lätt uppgift, milt uttryckt.

Trots att Haas fick ett break i inledningen av skiljeset kändes det som att det efter 6-2 till Ferrer i andra set var spanjorens match att förlora.

Återigen visade han prov på stort tålamod, tog sina chanser när han fick dem och utmanövrerade slutligen Haas med 6-3.

Man hade ju verkligen unnat Haas den här segern, men samtidigt är det svårt att inte förundras över Ferrers osvikliga förmåga att gneta sig in i matcher, grotta ner sig och helt enkelt bara kämpa till sig segern. Det är en grymt bra egenskap i dagens fysiska tennis.

* * *

Nå, kommer Ferrer ha en chans i finalen mot Murray då?

Ja, inte är han helt chanslös i alla fall.

Nu leder visserligen Murray med 5-1 i inbördes möten på hardcourt (6-5 totalt) och samtliga fyra segrar i tresetsmatcher har han vunnit i raka set (i Australiska öppna-semin 2011 vann han i fyra set).

Men det här är på alla sätt och vis Murrays match att förlora. Ferrer har redan säkrat platsen som världsfyra när nya världsrankningen släpps på måndag. För Murray står inte bara positionen som världstvåa (som han får vid seger) på spel, utan också första Masters-titeln på ett och ett halvt år.

Det är dessutom ingen hemlighet att Murray inte nöjer sig med att bli världstvåa, utan har siktet inställt på den absoluta toppen. Ska han ha ens tillstymmelsen till chans att närma sig rivalen Djokovic i rankningssammanhang gäller det att han tar tillvara på alla sådana här gyllene chanser han får.

Att Djokovic åkte ut redan i åttondelsfinalen och Ferrer således är den som står för finalmotståndet kan inte betraktas som annat än ett gyllene läge av dignitet.

Ferrer underdog alltså, som vanligt. Vilket han trivs med.

Hur Murray hanterar favoritskapet i en sådan här match, med allt som står på spel, är svårt att sia om. Han har visserligen bärgat betydligt större triumfer i karriären, men nog lär pressen påverka honom. Särskilt med tanke på att han ännu inte fått spelet att stämma till hundra procent.

Spelmässigt borde den här matchen rimligtvis bli som det brukar bli mellan Murray och Ferrer på hardcourt – relativt avvaktande, men med Murray som pådrivare. Blir oerhört intressant att se hur matchinledningen blir, med tanke på att båda varit notoriska trögstartare så här långt i turneringen.

Min förhoppning är att båda går ut hårt och försöker ta kommandot omgående. Vore väldigt kul att se Ferrer kliva på och försöka spela offensivt.

Det är dock troligare att båda kommer inleda lika passivt som de gjort hittills. Tycker ändå att Murray borde vara den som är mest mån om att sätta tonen snabbt. Han vill inte ge bort första set till Ferrer för att sedan låta spanjoren höja sig ytterligare, lagom till andra.

Min gissning?

Murray tar det här i raka set. Ferrer skrämmer inte honom på hardcourt, trots att skotten inte spelat sin bästa tennis i Miami.

Snarare kan det vara till hans fördel. Segern mot Gasquet var ett styrkebesked: När han spelade ”dåligt” räckte det till tiebreak – när han sedan höjde sig tappade han bara tre game totalt under återstoden av semifinalen.

Murray måste vika ner sig fullständigt och göra en riktig plattmatch för att förlora den här finalen.

Och det har jag väldigt svårt att se att han gör, givet hur mycket en eventuell triumf är värd för honom.

Snart nedsläpp mellan David Ferrer och Tommy Haas, så vi kör snabba puckar här. Dagens semifinaler:

* * *

DAVID FERRER (5) – TOMMY HAAS (18)

Tommy Haas har imponerat under hela turneringen. Inte minst när han blåste Novak Djokovic av banan redan i åttondelsfinalen. Efter det blev Gilles Simon givetvis en munsbit för pånyttfödde Haas.

Ferrer?

Han har gnetat sig vidare utan att övertyga. Mot Jürgen Melzer i kvartsfinalen imponerade han såtillvida, att han verkligen grisade ner sig när det behövdes som mest och jobbade till sig segern.

Att det här är en veteranfest (34-årige Haas mot 30-årige Ferrer) är en kul twist men ganska irrelevant i sammanhanget. Båda har nämligen tillryggalagt en av sina bästa säsonger i karriären (i alla fall i Ferrers fall – i Haas fall hans bästa på många många år), och en bra start på 2013.

Vad gäller spelmässigt kan vi vara säkra på att Ferrer är sig lik. Han kommer att springa, han kommer att nöta, han kommer att gneta, han kommer att mota boll och han kommer aldrig aldrig att ge upp. Precis som vanligt.

Det intressant här blir att se hur Haas väljer att hantera honom. Mot Djokovic spelade han väldigt defensivt och lät på så vis Djokovic styra spelet och ta precis alla risker, vilket under rådande vädermässiga omständigheter störde världsettan ordentligt.

Mot Simon dikterade i stället han spelet.

Det kommer han att tvingas göra mot Ferrer också. Inte för att jag tror att han har någonting emot det, men den framgångsrika taktiken mot Djokovic kommer inte att bära frukt mot spanjoren.

Haas bästa chans är att i grunden spela offensivt, men samtidigt variera både taktik och val av slag. Fastnar han i långa malande bolldueller är han rökt, för det är nämligen det Ferrer gör allra bäst.

Helst skulle jag vilja se honom lura fram Ferrer på nät och slå sådana där grymma passeringar som mot Djokovic. Spanjoren har inte alls lika bra volley-egenskaper som världsettan, så han borde få hög utdelning med den strategin.

Aggressivt returnerande är också en nyckel för Haas. Tysken servade i princip helt felfritt mot Djokovic, och det kommer han behöva göra mot Ferrer också. En av världsfemmans absolut största styrkor är som bekant hans returtagande.

På det hela taget tycker jag faktiskt att Haas är en riktigt god chans att skrälla i kväll. Spelar han som han gjort hittills i turneringen kommer Ferrer få det ordentligt tufft.

Det gäller dock för Haas att göra proceduren kort. Han kommer inte att palla tre mördande långa set. Ju längre matchen lider, desto mer gynnar det duracellkaninen Ferrer.

Jag ser väldigt gärna Haas i final mot Andy Murray eller Richard Gasquet (hur galet och därför intressant vore det inte med en final mellan Haas och Gasquet), men tror att Ferrer blir för svår för veteranen. Är dock beredd att satsa en liten slant på tysken.

Mer sensationella skrällar har vi ju sett – i den här turneringen, till och med…

* * *

ANDY MURRAY (3) – RICHARD GASQUET (10)

Gasquet imponerade enormt mot Tomás Berdych i gårdagens kvartsfinal. Vattentät defensiv, pricksäker, osade av självförtroende och var dessutom taktiskt överlägsen.

Men det där kommer inte att räcka mot Murray. Han kommer inte att kunna nöta ner och trötta ut världstrean på samma sätt som mot Berdych, helt enkelt. Det är snudd på omöjligt.

Jag tror att Murray kommer kliva fram och ta kommandot i den här matchen. Plocka fram sina offensiva vapen. Men till skillnad från Berdych kommer han att växla tempo mycket och ofta, utnyttja hela sitt slagregister och variera sitt spel till bristningsgränsen.

Matchbilden kommer säkerligen att bölja fram och tillbaka – först styr Murray, sedan lämnar han över taktpinnen till Gasquet, och så vidare. Den här semifinalen kommer att avgöras på det taktiska och det mentala planet. Gasquet måste under matchens gång odla samma självförtroende som i gårdagens kvartsfinal. Han måste tro på sin spelidé och utföra den snudd på perfekt. Ända in i kaklet.

Precis som i finalen mot Doha mot Nikolaj Davydenko.

För en sak kan han vara helt säker på: Murray kommer att höja sig precis så många snäpp som krävs för att vinna. Det är för mycket som står på spel (positionen som världstvåa, första Masters-titeln sedan Shanghai 2011) för att han ska göra en plattmatch.

Jag vill påstå att Gasquet faktiskt har bra chanser att vinna den här matchen och nå sin första Miami Masters-final i karriären. Murrays chanser att nå sin totalt tredje final här är dock större.

Givet förutsättningarna och vad som hägrar för Murray tror jag att han tar chansen i kväll. Han kommer att få slita för det. Men vinner, det tror jag att han gör. Att missa en eventuell Masters-final mot Ferrer eller Haas (goda odds för Murray att vinna), nej det skulle han inte förlåta sig själv om han gjorde.

Inte Ivan Lendl heller, förmodligen.

Tommy Haas slog Gilles Simon och är alltså klar för sin första Masters-semi sedan Paris Masters 2006.

Inga konstigheter alls att han slog Simon så lätt (6-3, 6-1), inte efter uppvisningen mot Novak Djokovic i åttondelsfinalen.

David Ferrer hade vissa bekymmer i sin kvartsfinal mot Jürgen Melzer, som var på strålande spelhumör. Matchen i sig var föga underhållande och bjöd på fler servegenombrott än samtliga matcher hittills i turneringen sammanlagt. Typ.

Och det var först när Ferrer dök ner i smutsen som han tände till ordentligt. Många gånger liknade det tennisens motsvarighet till grishockey (ja, gristennis), men framför allt mot slutet av andra och sedan även tredje set sluggade en aggressiv Ferrer vilt omkring sig (allt är relativt).

Efter urladdningen i andra set vek Melzer ner sig totalt. Lite synd, med tanke på att han stundtals – särskilt i första set – spelade riktigt bra. Fult, men effektivt.

4-6, 6-3, 6-2 blev det till slut, hur som helst. Ferrer klar för elfte Masters-semin i karriären.

Och så spelas det ju lite matcher i dag också. Låt oss ta en titt.

* * *

MARIA SJARAPOVA (2) – JELENA JANKOVIC (24)

Sjarapova slog planenligt Sara Errani, i två jämna set: 7-5, 7-5. Jankovic hade det ännu tuffare mot Roberta Vinci: 6-4, 6-7(6), 6-3.

Mot Sjarapova blir det så tufft som det rimligtvis kan bli för forna världsettan (förutom om hon skulle möta Serena Williams i en eventuell final).

Sjarapova leder med 6-1 i inbördes möten. Jankovics enda seger kom på gräset i Birmingham 2007. Fyra av de sju matcherna har dock gått till avgörande set, så Jankovic har inte varit riktigt så underlägsen som siffrorna antyder.

Starkt av henne att ta sig ända till semifinal, även om det till stor del beror på hyfsat enkel lottning. Världstolvan Nadia Petrova och 15-rankade Vinci hennes svåraste motståndare hittills (hade 6-2 i inbördes mot Petrova inför deras match, 3-2 mot Vinci).

Sjarapova har visserligen inte spelat på topp, men sett tillräckligt övertygande ut för att inte låta sig skrämmas av Jankovic. Seger i raka set? Lutar åt det. Om inte världstvåan råkar bjuda bort ett set. Det har som bekant hänt förr.

* * *

SERENA WILLIAMS (1) – AGNIESZKA RADWANSKA (4)

Tuffast möjliga lottning för Radwanska i det här läget. Fyra raka förluster mot världsettan, tre av dem i raka set.

Radwanska passar Williams oerhört bra spelmässigt. Polskan har visserligen ett fantastiskt defensivt och taktiskt spel, men på hardcourt kan inte ens hennes försvarsmur stå pall för Williams missiler.

Williams älskar att diktera spelet, vilket hon får göra helt och hållet mot counterpunchers som Radwanska. Världsfyran måste få maximal utdelning i sin serve för att ens ha en chans, och den är tyvärr för svag för det.

Hon får helt enkelt hoppas på att Williams har en riktigt dålig dag på jobbet.

* * *

ANDY MURRAY (3) – MARIN CILIC (11)

En riktigt intressant match på papperet. Frågan är om den blir det även i verkligheten.

Murray har nämligen inte imponerat så här långt, men kommer å andra sidan inte att underskatta Cilic. Det har han lärt sig att inte göra den hårda vägen.

Cilic var grymt stabil mot Jo-Wilfried Tsonga i åttondelsfinalen. Som vanligt är det hans offensiva kapacitet som imponerar när han spelar på topp. Han har en osviklig förmåga att styra och ställa från baslinjen. Dessutom har serven funkat riktigt bra för honom i Miami, även i pressade lägen.

Han har annars historiskt tenderat att vika ner sig både i över- och underlägen på grund av nervositet.

Det duger inte i kväll.

Murray har varit trögstartad i nästan alla sina matcher hittills, och det måste Cilic utnyttja. Det är hans bästa chans att stressa världstrean. I övrigt sitter Murray på trumfkorten. Hans orubbliga defensiv är oerhört psykologiskt tärande för en spelare som Cilic, och att hela tiden tvingas slå ett eller ett par extra slag letar sig in under skinnet på honom. Det är ofta då han sviktar, börjar spela för svårt för att döda poängen snabbt och sedermera låter misstagen skjuta i höjden.

Jag tror på seger för Murray. Han lät chansen att gå om Roger Federer på världsrankningen glida honom ur händerna i Indian Wells. Kan han verkligen sumpa det gyllene läge som Tommy Haas i och med segern över Djokovic gett honom?

Nej. Jag tror inte det. Men jag tror däremot att han kommer att bli tvungen att kämpa för det.

Passar bra att börja visa lite mer arbetsmoral nu, i en kvartsfinal mot en formtoppad Cilic – med en eventuell final mot Ferrer eller Haas som hägrar i horisonten.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6) – RICHARD GASQUET (10)

Kvällens klart mest intressanta match. Berdych har som bekant varit i makalöst bra form under hela säsongsinledningen. Likaså Gasquet (som faktiskt bärgat två titlar hittills i år – Berdych noll).

Berdych har dock svajat ordentligt i två matcher mot betydligt svagare motstånd (Daniel Gimeno-Traver i öppningsmatchen och Alejandro Falla i tredjerundan), medan Gasquet bara låtit sig pressas till tre set av Nicolás Almagro.

Spelmässigt är det här en hyfsat jämn match. Gasquets defensiv är i fransmannens bästa stunder precis tillräckligt tät för att både störa och trötta ut tjecken, är ganska komplett över hela banan och har ett brett slagregister.

Detsamma gäller för Berdych, som dock har den spelmässiga tonvikten på aggressiv offensiv med mycket flacka grundslag.

Gasquet leder visserligen med 4-3 i inbördes möten, men blev snudd på överkörd i åttondelsfinalen i Indian Wells (6-1, 7-5).

Jag tror allt hänger på Berdychs fysiska form. Att han är i bra spelmässig form har han redan bevisat flera gånger om i år. Men det tuffa spelschemat, och det faktum att han gått långt i många turneringar, måste tära på världssexan. Han har trots allt inte lika bra uthållighet som Big Four (plus David Ferrer).

Omöjligt att säga annat än att Berdych är solklar favorit, men jag håller det för troligt att matchen går till tre set och jag är redo att kasta in en skrällvarning på Gasquet.

http://www.youtube.com/watch?v=75nO_KzvrzU

Miami Masters bjuder i regel på ett par skrällar varje år. 2012 slog Andy Roddick sin nemesis Roger Federer i tredjerundan. 2011 åkte då fjärdeseedade Robin Söderling ut i tredjerundan, femteseedade Andy Murray i andra. 2010 Gick då 17-seedade Tomás Berdych hela vägen till final, där han föll mot sjätteseedade Roddick.

I år bjöds vi på en blytung skräll redan i andra omgången, när Juan Martín del Potro förlorade sin öppningsmatch mot Tobias Kamke.

Därefter har det rullat på mer eller mindre som väntat.

Tills i natt.

Personligen misstänkte jag att Tommy Haas skulle kunna ställa till besvär för Djokovic, som han gjorde i Toronto Masters förra året. På sin höjd pressa fram ett tredje set.

Men att han skulle vinna med setsiffrorna 6-2, 6-4…

Vem kunde förutse det?

Kolla på de där siffrorna igen. Världsettan och regerande mästaren Novak Djokovic vann alltså bara totalt sex game över två set mot 34-årige, 21-rankade veteranen Tommy Haas – hans första seger mot en världsetta sedan han slog Andre Agassi 1999 (Haas har 2-14 totalt mot världsettor).

Det ska sägas direkt att Djokovic underpresterade, vilket nästan är en förutsättning för att en skräll i den här storleksordningen över huvud taget ska kunna äga rum. Vill inte påstå att Haas överpresterade, men han spelade ruggigt bra. Speciellt taktiskt.

Väderförhållandena var påfrestande, nämligen. Enorm snålblåst.

Det brukar kunna störa Djokovic, eftersom han då tenderar att bli osäker och inte vågar trycka till bollen ordentligt.

Det där utnyttjade Haas perfekt. Han spelade oerhört enkelt, men framför allt defensivt. Inte alls passivt. Bara defensivt. Han loopade ofta bollarna långt mot baslinjen med hög topspin, slog matchen igenom inte speciellt hårt och sällan flackt (vilket han brukar försöka göra) och nyttjade sin slice mer än vanligt.

På så vis lät han alltså Djokovic driva spelet framåt, vara den som i princip själv satte fart på bollen och ta störst risker.

En sådan taktik brukar inte störa världsettans matchrytm avsevärt, men den här gången blev han osäker och lät sig pressas till många oprovocerade misstag.

Båda satte tonen redan i matchens femte game, då Djokovic tappade ledning med 30-0 i egen serve och blev bruten efter tre horribla forehandmissar på raken.

Så där fortsatte det. Djokovic brände enkla transportslag, medan typ allt Haas företog sig landade innanför linjerna. Tysken spelade oerhört enkelt och smart, medan världsettan kämpade för att hitta sin matchrytm (som aldrig riktigt infann sig).

Hur som helst.

Djokovic ute ur turneringen. Eftersom både Federer och Rafael Nadal valde att stå över hela tävlingen är det nu alltså upp till Andy Murray att försvara toppkvartettens dominans i Masters-sammanhang. Världstrean har verkligen inte övertygat så här långt, men visst borde han hållas som favorit i Djokovics, Nadals och Federers (plus del Potros) frånvaro?

Tar han sig förbi Marin Cilic och Berdych/Richard Gasquet (förmodligen Berdych) så väntar troligen David Ferrer eller Tommy Haas i finalen.

Ganska bra odds för skotten, får sägas.

* * *

Ferrer slog Kei Nishikori, som väntat: 6-4, 6-2. Japanen fortfarande några nummer för liten mot toppspelarna, även när han inte plågas av skador.

* * *

Åttondelen mellan Gasquet och Nicolás Almagro var jämn och gick till tre set, precis som jag trodde: 6-7(3), 7-5, 7-6(3).

Fransmannen möter Berdych i kvartsfinalen. Den matchen har potential att bli den klart intressantaste kvarten.

* * *

Jürgen Melzer slog Albert Ramos: 2-6, 6-3, 6-3. Hugget som stucket i den matchen, som sagt, men tycker ändå att Ramos borde ha grejat en kvartsfinalbiljett.

Melzer möter Ferrer i kvarten, och där kan jag inte se annat än att österrikarens framfart får ett abrupt slut.

* * *

Marin Cilic skrällslog Jo-Wilfried Tsonga: 7-5, 7-6(4). Större skrällar har vi upplevt, för den här kändes inte så överdrivet oväntad. Cilic var grymt stabil i egen serve och naggade hela tiden på Tsongas servegame.

Världsåttan spelade återigen alldeles för komplicerat och gav ofta Cilic öppet mål. Kroaten hade faktiskt kunnat bärga den här segern med betydligt mer förkrossande siffror, om det inte vore för att Tsonga lyckades plocka fram några ess ur rockärmen och blixtra till i tuffa underlägen.

Jag är inte särskilt förvånad över Tsongas relativt svaga start på säsongen. Däremot lite besviken. Han har ju så hög kapacitet, som det känns som att han inte tar tillvara på. Synd.

* * *

Andy Murray mosade Andreas Seppi: 6-2, 6-4.

* * *

Berdych fullkomligt pulvriserade stackars Sam Querrey: 6-1, 6-1. Matchen mot Alejandro Falla blev mycket riktigt en turning point för Berdych. Svårt att se hur Gasquet ska kunna stoppa honom nu. Han är i fantastiskt bra form, tjecken.

* * *

Gilles Simon slog Janko Tipsarevic: 5-7, 6-2, 6-2. Inte alls bra från Tipsarevics sida. Kämpasegern mot Kevin Anderson räckte tydligen inte – den svaga formen håller i sig…

* * *

Serena Williams slog Li Na i raka set, men efter att ha pressats till tiebreak i andra: 6-3, 7-6(5).

* * *

Agnieszka Radwanska var illa ute mot Kirsten Flipkens, men lyckades vända på skutan och bärgade slutligen segern i tre set: 4-6, 6-4, 6-2.