De inledande omgångarna är överstökade, agnarna har (överlag) sållats från vetet.

På herrsidan går vi i dag in i åttondelsfinalerna, den första fasen med lite mer nerv och spänning. På damsidan är vi redan framme vid kvartsfinaler.

Låt oss titta lite närmare på vad denna tisdag har att erbjuda:

* * *

DAVID FERRER (5) – KEI NISHIKORI (15)

2-2 i inbördes möten. Inte illa med tanke på att Nishikori är blott 23 år gammal och dessutom redan fått delar av karriären spolierad på grund av skador. De möttes så sent som i årets Australiska öppna, och den gången blev det total kross från Ferrers sida. Spanjoren tappade bara sju game i den tre set korta matchen.

Enligt egen utsago hämmades Nishikori dock av knäskadan han ådrog sig i Tokyo i höstas, och han såg inte helt hundra ut på banan. De där skadorna kommer och går lite mystiskt, men förlorar japanen även i Miami borde han inte ha någon att skylla på.

Han har i alla fall inte sett särskilt hämmad ut vare sig mot Victor Hanescu eller Xavier Malisse.

Ferrer klev in i turnering med nedåtgående formkurva och har hittills bara behövt besegra Fabio Fognini på sin väg mot åttondel (Dmitry Tursunov lämnad walkover).

Det här är i grunden två likvärdiga spelare. Jag tycker att Nishikori har snäppet mer offensiv spets, men det förutsätter att han vågar kliva på. Låter sig 23-åringen stressas av Ferrers ointagliga försvarsborg tenderar han att bli passiv – vilket spanjoren kommer utnyttja, precis som i Melbourne.

Nishikoris bästa chans är troligen att attackera Ferrers forehandhörn, och även försöka öppna ytor genom att tvinga fram inside out-forehands i backhandhörnet.

I bollandet är de överlag jämställda, och långa malande dueller kan sluta lite hur som helst. Hoppas att Nishikori går för fullt, för jag förväntar mig en kirurgiskt välspelad försvarsfest.

Vem som vinner?

Ferrer. Helt enkelt för att han har det psykologiska övertaget och fick med sig en viktig tvåsetsseger över Fognini efter magplasket i Indian Wells. Jag vill gärna tro att Nishikori spelmässigt snart sprungit ifatt spanjoren, men riktigt där är vi inte än.

* * *

ANDY MURRAY (3) – ANDREAS SEPPI (19)

Det blev alltså mycket riktigt Seppi som tvingas ta sig an Andy Murray. Världstrean vände 3-5-underläge mot Grigor Dimitrov i första set till tvåsetsseger: 7-6(3), 6-3. Det där med percentage tennis är någonting även Dimitrov behöver lära sig. Spelar på tok för överambitiöst.

Trots att Murray verkligen inte sett hundra ut i Miami hittills (vilket han inte heller gjorde i Indian Wells, där det blev kvartsfinal) måste allt annat än seger i raka set för skotten betraktas som en skräll.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (8) – MARIN CILIC (11)

Cilic slog planenligt John Isner i natt (6-3, 7-6). Tsonga körde över Jarkko Nieminen (6-3, 6-3), inte heller det särskilt oväntat trots finländarens formtopp.

Tillsammans med Ferrer-Nishikori dagens mest intressanta drabbning, faktiskt. De har bara mötts två gånger tidigare (1-1 i inbördes) och sist var i Cincinnati 2011. Den gången blev det seger i raka set för Tsonga.

Inte så säker på att det blir så i dag. Cilic har sett stabil ut hittills och han har med sitt tunga grundspel potential att störa Tsonga, som har vissa brister i kontringsspelet och inte är överdrivet förtjust i att bli jagad i sidled.

Dessutom har han inte sett helt bekväm ut under säsongsinledningen – den stenhårda satsningen, med tränarbyte och högtravande snack om att utmana Big Four, till trots.

Skrällvarning utfärdas här alltså, även om jag tror att Tsongas rutin och skapliga form gör honom strået vassare.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1) – TOMMY HAAS (18)

Haas var grymt bra mot Alexandr Dolgopolov i tredjerundan och gav faktiskt Djokovic bekymmer i Toronto förra året.

Världsettan är dock alldeles för stark för att det ska bli tal om annat än möjligen ett jämnt set här. Okej, om Haas spelar om han stundtals gjorde mot Dolgopolov genom ett helt set kan han pressa fram ett tredje, som i Toronto, men det troliga är att Djokovic tar det här i raka.

* * *

JÜRGEN MELZER (42) – ALBERT RAMOS (61)

Melzer var onekligen den som drog det klart längsta strået efter Juan Martín del Potros tidiga uttåg. Tobias Kamke bjöd upp till kamp i tredje omgången men föll i tre set.

Inte direkt dagens hetaste matchup, om man säger så. Melzer har en osviklig förmåga att göra sig själv till underdog och sedan leverera – snudd på överprestera – utifrån det. Kan vara därför hans sejour inom topp 10 blev så kortvarig.

Ramos är dock en lurig spelare, inte minst eftersom han själv oftast slår i underläge. Var högoddsare både mot Juan Mónaco och James Blake men vann de matcherna i tre set.

Känns hugget som stucket vem av de båda som kniper kvartsfinalbiljetten, men det lutar lite åt Ramos. Helt enkelt för att han redan besegrat betydligt tuffare motståndare, medan Melzer glidit fram på en liten räkmacka.

* * *

RICHARD GASQUET (10) – NICOLÁS ALMAGRO (12)

Almagro leder faktiskt med 3-1 i inbördes möten (två segrar på grus, en på hardcourt). Gasquets hittills enda seger kom på gräset i Wimbledon förra året.

Inför den här matchen känns dock den pånyttfödde Gasquet som den mer kompletta spelaren, Almagro får framför allt lita till sin serve. Kommer att gynna fransmannen om matchen blir lång, så vi har säkert en tresetare med minst ett tiebreak att se fram emot.

Tror det blir svårt för Almagro att stoppa Gasquet, historiken till trots. Han är i riktigt bra form nu, världstian. Almagro i hyfsad form, men han måste höja sig ett par snäpp här för att ha en chans.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6) – SAM QUERREY (20)

Världssexan har alltså darrat på manschetten två matcher i rad, mot betydligt svagare motstånd än vad han ställs inför i dag.

Visserligen grymt starkt av honom att vända de matcherna, särskilt mot Alejandro Falla i går – men det duger så klart inte att underprestera på det viset mot Sam Querrey.

Querrey är inte i överdrivet bra form direkt, men han är tillräckligt stabil för att inte låta lägen som Falla hade i går rinna honom ur händerna.

Milos Raonics walkover (på grund av feber) i tredje omgången ligger dock amerikanen i fatet. På sätt och viss var det ju bonnröta eftersom Raonic med stor sannolikhet vunnit den matchen (fast det kan vi ju bara spekulera i), men samtidigt är det en nackdel att gå miste om matchning när man ställs inför topp 10-spelare.

Min gissning är att den här matchen blir Berdychs turning point. Han har varit i fantastisk form hela året och nu har han tack vare ett par tuffa matcher fått spela in sig i Miami också. Tror på seger i raka set.

* * *

JANKO TIPSAREVIC (9) – GILLES SIMON (13)

Båda klev in i turneringen med sviktande form (i Tipsarevics fall milt uttryckt) men har fått några viktiga segrar under bältet. Simon tack vare busenkel lottning, i och för sig.

Tipsarevic har inte fått mycket att stämma under de senaste veckorna, men borde ha fått en välbehövlig självförtroendeboost efter kämpasegern över Kevin Anderson. Och med den vinsten i bagaget borde inte bollfösaren Simon vara ett speciellt skräckinjagande hinder.

* * *

SERENA WILLIAMS (1) – LI NA (5)

Serena Williams stod för en fullständigt bedrövlig insats mot Dominika Cibulkova i går, men lyckades vända på steken vid ställning 2-6, 0-3. Brände busenkla transportslag och servade som en kratta i ett och ett halvt set, innan hon vaknade till liv.

Det intressanta med den här matchen är att Williams mycket väl kan upprepa den ”bedriften” i dag. Li Na är en notorisk fokusdippare, som låter poäng, game, set och i värsta fall segrar rinna henne som sand ur händerna.

I går ledde hon med 5-1 över Garbine Muguruza i första set. Några mentala kollapser senare var det tiebreak, där Li Na tog ledningen med 6-1. Nya mentala kollapser och efter en jäkla massa om och men kunde världsfemman till slut bärga segern med matchsiffrorna 7-6(6), 6-2.

Helt otänkbart att spela så och vinna över Serena Williams. Tror dessutom att formdippen i går eldade i gång världsettan. Blir förmodligen överkörning och totalt 7-1 i inbördes möten efter dagens kvartsfinal.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA (4) – KIRSTEN FLIPKENS (28)

Flipkens har lite oväntat halkat vidare i Miami. Kanske inte fullt så oväntat när man tänker efter, hon har trots allt visat prov på bra form under säsongsinledningen.

Mot Radwanska borde det dock ta stopp. Världsfyran har visserligen åkt på en del tunga smällar efter den fantastiska sviten i början av året, men en kvartsfinal i en Premier Mandatory förlorar hon inte mot en så pass mycket lägre rankad spelare.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vädrets makter har inte riktigt varit på tennisälskarnas sida den här veckan. En hel drös matcher har avbrutits och återupptagits nästkommande dag på grund av regn.

Vilket i vissa fall kan vara till hjälp. Som i Juan Martín del Potros fall. Efter att ha förlorat första set mot Tobias Kamke med 6-7(5) öppnades himmelen och syndafloden sköljde ner över Miami. Perfekt för argentinaren, tänkte man. Då får han en chans att samla ihop sig och vända på skutan.

Men icke.

I stället rasade världssjuan ihop som ett korthus och fick med sig blott 18 poäng i andra set. 7-6(5), 6-1 blev slutligen Kamkes chockerande segersiffror – och 26-åringen seglar vidare till tredjerundan i en Masters-turnering för första gången i karriären.

– Jag såg fram emot att spela här, men jag hade en dålig dag och han spelade riktigt bra, förklarar del Potro sitt magplask.

Kul för Kamke naturligtvis, som verkligen gjorde det bästa av situationen. Men sådana här enkla förluster har så klart inte del Potro råd med om han har högre mål än att gå till historien som en i mängden ”One Slam Wonders”. Argentinarens kapacitet är obestridlig, men för att kunna utmana Big Four på allvar måste han också hitta jämnheten och leverera sin bästa tennis över tid.

Jag ser inte riktigt att del Potro är där än, och min känsla av att han ännu inte är del av någon Big Five förstärktes efter det här fiaskot. Det är också därför jag framhäver Tomás Berdych som en mer potentiell världsfemma. Han har för länge sedan bevisat att han har maxkapaciteten som krävs – nu börjar han dessutom hitta stabiliteten. 

* * *

Victoria Azarenka tvingas tyvärr kasta in handduken även i Miami, på grund av vristskadan hon ådrog sig i Indian Wells.

81-rankade 19-åringen Lauren Davis gick därför in i turneringen som lucky loser – och hon gjorde det med besked.

Efter en tät sammandrabbning låg hon under med 3-6 i avgörande sets tiebreak mot 76-rankade 18-åringen Madison Keys, men räddade tre matchbollar och vann matchen med segersiffrorna 6-1, 5-7, 7-6(7).

Segern var Davis första i Key Biscayne, och hon fick veta först en timme före matchstart att hon skulle ersätta Azarenka.

– Jag brydde mig inte om jag vann eller förlorade. Jag var bara så tacksam för att få spela, sa hon efter bragdsegern.

Okej, lite överdrivet kanske med tanke på att Madison Keys inte hunnit bli något stort namn hon heller, men det var en imponerande vinst.

Azarenka lämnade som bekant w/o inför kvartsfinalen mot Caroline Wozniacki i Indian Wells förra veckan på grund av en inflammation i högra vristen. Hon återvände till träning på onsdag och insåg då att skadan förvärrats.

Hon valde att hoppa av även Miami Masters efter att ha försökt träna under fredagen. Världstrean, som har 17-0 i matchfacit hittills i år, lär tvingas vila i flera veckor.

* * *

Världstvåan Maria Sjarapova fullkomligt mosade wild card-spelaren Eugenie Bouchard i sin öppningsmatch: 6-2, 6-0. Sjarapova har förlorat fyra finaler i Miami, mot fyra olika spelare – samtliga i raka set (Kim Clijsters 2005, Svetlana Kuznetsova 2006, Victoria Azarenka 2011 och Agnieszka Radwanska 2012).

Herrarnas världsetta och titelförsvarare Novak Djokovic hade inte heller han några som helst bekymmer i sin öppningsmatch. Stackars Lukas Rosol blev totalt förödmjukad: 6-1, 6-0. Krossen var över på 52 minuter.

* * *

Veteranen James Blake avfärdade 24-rankade Julien Benneteau i raka set: 6-2, 6-3. Lite oväntat, men Blake – som spelar Miami Masters för tolfte gången i karriären – har en förmåga att höja sig inför sin hemmapublik.

– Man vet aldrig hur många fler chanser jag får att spela på såna här arenor. Jag är realistisk. Jag hoppas att jag har mycket kvar i tanken, men jag är 33 år gammal, säger han.

I nästa omgång möter amerikanen Albert Ramos, som skrällslog tolfteseedade Juan Mónaco: 6-2, 4-6, 6-3.

Detta är alltså fjärde turneringen som Mónaco förlorar redan i sin första match, femte totalt i år.

Jag kan inte påstå att jag är överdrivet förvånad. Mónaco är i grunden en grusspecialist, och att han klättrade så högt som till en tiondeplats på rankningen förra året berodde på en makalös urladdning i vissa turneringar och idogt poänghamstrande i största allmänhet.

Det var kul att se honom prestera så bra tennis under ett helt år, men nu har kraschlandningen inletts. Tillbaka till verkligheten. Han tar säkert igen det under grussäsongen och lägger sig någonstans runt topp 20-strecket.

* * *

Tredjeseedade David Ferrer är vidare till tredjerundan efter walkover från kvalspelaren Dmitry Tursunov.

* * *

Andy Murray dundrade förbi framtidslöftet Bernard Tomic i sin öppningsmatch: 6-3, 6-1.

Världstrean och vinnare av 2009 års upplaga av Miami Masters vann 80 procent i sin förstaserve och bröt Tomic två gånger per set i den blott 56 minuter långa matchen.

– Jag vet inte om han var trött eller kämpade med [den höga] luftfuktigheten, men han spelade ganska low percentage tennis. Under rådande omständigheter passade det mig väldigt bra. Jag tror att vi båda spelar med mycket variation och det finns definitivt vissa likheter där. Han träffar förmodligen bollen flackare än jag och kan generera mer kraft, men jag rör mig nog bättre, analyserar Murray matchen.

Murray föll i finalen mot Djokovic förra året och siktar på att vinna sin första Masters-buckla sedan 2011, då han besegrade David Ferrer i Shanghai. Världstrean möter Grigor Dimitrov i nästa runda i en repris av årets final i Brisbane, där Murray vann.

Dimitrov ledde med 6-4, 1-1 när Simone Bolelli tvingades avbryta matchen på grund av en handledsskada.

* * *

David Goffin tycks ha prickat in formtoppen inför Miami. Först slog han Robin Haase i en tajt tresetare (7-6, 3-6, 6-1) och i dag skrällslog han Philipp Kohlschreiber: 7-6(5), 4-6, 6-2.

Visst, Haase går sällan långt i ATP-turneringar och åkte här på sin fjärde raka förlust i förstarundan (totalt sjätte i år) och 21-rankade Kohlschreiber har hamnat i en ordentlig formsvacka efter finalförlusten mot Ferrer i Auckland, men ändå imponerande av Goffin att kravla sig ur grottan och börja få några välbehövliga segrar under bältet.

* * *

Andreas Seppi slog planenligt Aljaz Bedene, om än med vissa bekymmer: 7-5, 5-7, 7-5. Intressant spelare, Bedene. Börjar komma i gång nu. Ska bli intressant att se mer av honom under året.

* * *

Richard Gasquet bättrar på sitt säsongsfacit till 18-4 efter sin seger över kvalspelaren Olivier Rochus: 7-5, 6-2. Blir intressant att se vad fransmannen kan åstadkomma i Miami. I Indian Wells blev det platt fall mot Tomás Berdych i åttondelsfinalen.

* * *

24-rankade Jerzy Janowicz åkte ut med huvudet före: 7-6(5), 3-6, 6-3 mot Thomaz Bellucci. Ser alltså ut att bli Seppi som står för motståndet mot Andy Murray i åttondelsfinalen, alltså.

Och formsvaga John Isner lyckades till slut kämpa ner Ivan Dodig: 4-6, 7-5, 7-6(5). Viktig seger för amerikanen, som redan rasat flera placeringar på världsrankningen efter en bedrövlig säsongsinledning.

* * *

Daniel Gimeno-Traver har precis pressat Tomás Berdych till ett avgörande set i världssexans öppningsmatch. 7-5, 6-7(3) till Gimeno-Traver så här långt. Nu borde så klart Berdych med sin rutin stänga den här matchen, men det kan mycket väl bli en ny skräll i natt.

Samtidigt har Milos Raonic 6-2, 4-2 mot kvalspelaren Guillaume Rufin (som slog Marius Copil i sin öppningsmatch). En ledning som 22-årige kanadensaren inte borde släppa.

* * *

Alla dagens resultat (hittills):

http://www.youtube.com/watch?v=xsa3644P7hc

Skrällarna (och ”skrällarna”) har duggat relativt tätt i Indian Wells under slutet av veckan. Vi kastar oss över dem utan vidare omsvep.

* * *

37-rankade Kevin Anderson bärgade turneringens första stora skräll när han i går skickade ut världsfyran David Ferrer: 3-6, 6-4, 6-3.

En smula överdrivet att påstå att det var väntat, men särskilt överraskande var det verkligen inte. Ferrer såg inte alls bra ut på favoritunderlaget grus i Acapulco i förra veckan, finalplatsen till trots (där han blev överkörd av Rafael Nadal).

Börjar han till sist bli lite sliten efter det hårda matchandet de senaste åren? Ja, det verkar onekligen så. Ganska logisk formdipp där, kan tyckas, med tanke på hans makalösa 2012.

Ferrer är för övrigt den tredje topp 5-spelaren Anderson besegrat under sin karriär. Han slog Novak Djokovic i Miami 2008 och Andy Murray i Toronto 2011. Inför matchen hade han elva raka förluster mot topp 10-spelare (den senaste mot Tomás Berdych i Australiska öppna).

– Det var fantastiskt. Att slå en av världens fem bästa spelare är alltid en underbar känsla, och speciellt en spelare som David som aldrig ger upp. Jag menar, han springer på allt och ger dig ingenting. Jag känner att jag förtjänade segern i dag, säger Anderson efter triumfen.

* * *

Forne världsettan Lleyton Hewitt tvingade den under säsongsinledningen så skadehämmade 15-rankade John Isner till tre set – och gick segrande ur striden: 6-7(6), 6-3, 6-4.

Det var alltså Hewitt och inte Isner som tappade noll (0) servegame under den drygt två och en halv timme långa matchen. 18 servess räckte därför inte för Isner, som själv blev bruten två gånger (men räddade sju breakbollar, mot Hewitts fyra).

Isner tappar nu många dyrbara rankningspoäng (nådde finalen förra året, bland annat efter seger över Novak Djokovic).

* * *

Pånyttfödde 67-rankade Ernests Gulbis ångar på i ATP-sammanhang. Mot världsnian Janko Tipsarevic blev det total kross: 6-2, 6-0. Matchen var över efter blott 48 minuter.

20-rankade Andreas Seppi, som slog 74-rankade Daniel Brands (7-5, 6-4), borde därför bli en munsbit för lettländaren. Att inte ge Gulbis wildcard, trots titeln i Delray Beach förra veckan, och i stället tvinga honom att kvala var måhända en miss från arrangören – men skönt att se att formen (och framför allt motivationen) håller i sig.

Inget jättestort tapp för Tipsarevic, som bara nådde tredjerundan förra året – men det kan räcka för att världstian Richard Gasquet (som slog Bernard Tomic: 7-6, 6-2) ska gå om på rankningen. Skiljer knappt 250 poäng mellan dem. Gasquet har redan försvarat sina poäng från ifjol och har goda chanser att höja potten.

Gasquet möter 24-rankade Jerzy Janowicz i nästa omgång. Janowicz bärgade en miniskräll mot David Nalbandian: 7-6(4), 4-6, 6-3. Inte särskilt oväntat.

* * *

57-rankade Jarkko Nieminen krossade forne världssjuan Fernando Verdasco fullständigt i sin andrarunda: 6-1, 6-0.

Att Verdasco passerat zenit i karriären är ingen hemlighet, men det här magplasket var kanske lite i värsta laget.

* * *

Gårdagens tveklöst märkligaste tillställning var den mellan 13-rankade Gilles Simon och 49-rankade Paolo Lorenzi.

Att Lorenzi brände tre matchbollar är kanske inte så uppseendeväckande. Däremot att han missade samtliga chanser att bärga seger från 5-1 i skiljeset, där han i praktiskt taget varenda game hade lägen att stänga matchen, det skulle jag nog vilja kalla en smula anmärkningsvärt.

Trots att man är en 31-åring som kanske inte lagt ner riktigt många timmar på träning som Djokovic, Nadal, Roger Federer eller Andy Murray. Nej, så många lägen får man bara inte bränna.

Simon ställs hur som helst mot landsmannen Benoit Paire, som besegrade 21-rankade Philipp Kohlschreiber: 6-4, 6-2. Blir intressant att se om Simon kan få revansch för förlusten i Montpellier. Paire leder med 2-0 i inbördes möten inför matchen.

* * *

64-rankade Leonardo Mayer fixade även han en miniskräll: 6-2, 6-3 mot 30-rankade Mikhail Jyzjnyj.

* * *

På damsidan har alla de högre seedade spelarna tagit sig vidare hittills. Svenska Sofia Arvidsson lyckades dock tyvärr inte följa upp sin seger i förstarundan (mot Laura Robson). Förlust mot Julia Görges: 6-3, 6-3.

* * *

19-åriga Sloane Stephens föll mot 37-rankade Urszula Radwanska. Det var oväntat, kan jag tycka. Och således gårdagens största skräll, tillsammans med 55-rankade Magdalena Rybakovas seger över 16-seedade Lucie Safarova: 6-2, 4-6, 6-4.

* * *

Vi behöver jag förresten nämna att Federer och Nadal vann sina respektive öppningsmatcher? Ja, okej då. Federer bärgade en enkel seger över Denis Istomin (6-2, 6-3) medan Nadal fick slita i första set mot amerikanske framtidslöftet Ryan Harrison (7-6, 6-2).

Lite synd att Istomin fick en så tuff öppningsmatch, kan jag tycka. Han har ju tillryggalagt en väldigt stark säsongsinledning. Hade varit kul att se honom någon eller några rundor till i Indian Wells.

Julien Benneteau för övrigt i raka set mot Ivan Dodig: 6-4, 6-2. Det ser nog Federer som lite av en lättnad.

* * *

Minns ni förresten den här tweeten som jag slängde ur mig i går, strax före läggdags?

(Kommer säkert vakna upp till en ny flopp från Goffin, som salt i såren.)

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) March 10, 2013

Tja, det blev mycket riktigt så. 4-6, 2-6 mot Florian Mayer. Vilket innebär att 54-rankade 22-åringen nu har 3-8 i matchfacit så här långt i år.

Han kan ju bättre än så, det borde vi vara överens om. Men det är samtidigt inte speciellt konstigt att det går trögt i början när man lämnar Challenger-touren och försöker satsa uteslutande på ATP.

* * *

Alla gårdagens resultat:

De har inte mötts i en kvartsfinal (eller tidigare) på nio år.

Men nu kan det alltså vara dags igen.

Vi pratar förstås om rivalerna Roger Federer och Rafael Nadal.

Nadal som pulvriserade landsmannen David Ferrer i finalen i Acapulco förra veckan (6-0, 6-2), Federer som förlorade mot Tomás Berdych i Dubai-semifinalen.

Att Nadal bestämt sig för att ställa upp i Indian Wells Master beror enligt egen utsaga på att knäna känns tillräckligt rehabiliterade för att kunna testas på hardcourt. Sanningen är förmodligen att det har en hel del att göra med det jippo han just nu deltar i, tillsammans med bland andra Juan Martín del Potro och legendaren Pete Sampras, i New York.

Men, det är givetvis glädjande att äntligen se hans namn i startfältet i en större turnering. Nu hoppas vi bara att han faktiskt spelar också. Vilket han sannolikt gör (men jag förvånas inte om han hoppar av under resans gång, som i Miami Masters förra året).

Med det sagt: Låt oss nu i vanlig ordning ta en titt på nämnda startfält (Indian Wells Masters har en draw på 128, by the way):

ÖVRE HALVAN

Novak Djokovic har väl fått en glidarlottning, om man nu vill svänga sig med sådana ord. Ställs inte för något överdrivet stort hot förrän i kvartsfinalen, där Jo-Wilfried Tsonga eller Milos Raonic kan vänta. Tsonga har han sju raka segrar mot (9-5 totalt i inbördes möten) och Raonics form har verkligen inte varit att lita på hittills under året.

Marin Cilic huserar också i Djokovics sektion, men inte heller han har hittat formen ordentligt.

Några skrällvarningar? Nja. Grigor Dimitrov får tack vare lottningens omfång en bye till andrarunda, vilket är trevligt, men längre än till en tredjerunda tar han sig så klart inte. Personligen hoppas jag att Jack Sock besegrar den kvalspelare (ännu inte klart vem) han möter i första omgången, för en batalj mot landsmannen i Sam Querrey i andra. Ska också bli intressant att se vad Marinko Matosevic har att komma med, om han nu lyckats skaka av sig skadan han ådrog sig i Memphis.

Värt att notera är också att Mardy Fish gör sin comeback i Indian Wells, på den här halvan, efter sin långa sjukfrånvaro.

På andra sidan av halvan bär givetvis Andy Murray favoritskapet, och han är också den enda spelare som kan betraktas som en nitlott för Djokovic i lottningen. Har svårt att se hur del Potro ska kunna rubba någon av dessa båda herrar i nuläget, men en kvart mellan argentinaren och Murray kan bli intressant.

I övrigt är det Kei Nishikori jag tänker hålla ett extra öga på. Är ju som bekant rysligt farlig när han är i form, som i Memphis för ett par veckor sedan, men går tyvärr sönder titt som tätt. Vore intressant att se vad han kan ställa till med mot Murray i en eventuell åttondelsfinal. En tredjerunda mellan Nishikori och Dolgopolov tackar jag inte heller nej till, trots att Dolgopolov varit i katastrofalt dålig form på sistone.

Andra spelare som möjligen kan ställa till besvär är Nicolás Almagro, Tommy Haas och Jeremy Chardy, men jag håller det inte för troligt i dagsläget.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Andy Murray.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro, Kei Nishikori.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

Han går vidare till final: Novak Djokovic.

* * *

UNDRE HALVAN

Okej, det är alltså här det blir riktigt intressant. För första gången sedan Miami 2004 kan alltså Federer och Nadal mötas före en semifinal i dessa sammanhang (World Tour Finals ej inkluderat). Den gången, för nio år sedan, vann Nadal i raka set redan i tredje omgången (6-3, 6-3).

Repris i år? Knappast, men jag är övertygad om att Federer är ruskigt missnöjd med hur lotten fallit för hans del.

Om Nadals knä håller och han inte drar sig ur har han ytterst få potentiellt farliga hinder på sin väg. Marcos Baghdatis är ett av dem. Cyprioten har visserligen 1-7 i inbördes mot Nadal, men brukar kunna pressa spanjoren. Särskilt på hardcourt.

Den andra är Janko Tipsarevic. Serben har dock aldrig lyckats ta set mot honom på tre försök och har dessutom visat prov på bedrövlig form efter Australiska öppna.

Federer har en lite knepigare väg att vandra. Kan möta Julien Benneteau redan i tredje omgången och därefter fjolårsfinalisten John Isner. Sistnämnda är dock tveksamt. Tror inte att han tar sig förbi Stanislas Wawrinka, och i så fall är Federers biljett till kvarten säkrad.

Så, det stora numret är givetvis den eventuella kvartsfinalen mellan Federer och Nadal. Vem som skulle vinna den står skrivet i stjärnorna. Vi vet att Nadals formkurva är stigande – han rörde sig otroligt mycket bättre i Acapulco än Sao Paolo och Vina del Mar, var orubblig mot Ferrer i finalen och har den senaste tiden haft en bollträff som gör att han teoretiskt borde klara sig rätt bra på hardcourt – medan Federer haft något av en formsvacka sedan Australiska öppna.

Jag är ändå beredd att satsa mina slantar på att Federer kniper semifinalplatsen. Dels för att jag inte är säker på att Nadal faktiskt fullföljer sitt engagemang i Indian Wells, dels för att Federer faktiskt prioriterar den här turneringen. En motiverad Federer borde helt enkelt slå en ännu inte fullt återställd Nadal på hardcourt, lyder mitt enkla resonemang.

På andra sidan tycker jag att formstarke Tomás Berdych är solklar favorit. Ferrer hade varit det om det inte vore för att han faktiskt inte var överdrivet bra i Acapulco, finalplatsen till trots. Vissa frågetecken kring hans form just nu.

Richard Gasquet borde bli Berdychs kvartsfinalmotståndare.

Måste slänga in en brasklapp på båda halvor också: Eftersom kvalspelet pågår för fullt vet vi ännu inte vilka spelare som åker på jokrar som Ernests Gulbis (slog Edouard Roger-Vasselin i Delray Beach-finalen i söndags), Daniel Brands eller Ivo Karlovic.

Okej, inte överdrivet skräckinjagande kanske, men framför allt Gulbis har kapaciteten att göra lite skada på sin halva.

De går vidare till semifinal: Roger Federer, Tomás Berdych.
Skrällvarning: Richard Gasquet, Julien Benneteau.
Bubblare: David Ferrer, Rafael Nadal.

Han går vidare till final: Roger Federer.

FINALEN: Djokovic besegrar Federer.

Damernas lottning tar vi en titt på i morgon!

Han erbjöd tuggmotstånd, Tomás Berdych.

Men i slutänden stod Novak Djokovic där igen, med ännu en titel i packningen (fjärde i Dubai) – och 18 raka tävlingssegrar.

Berdych var den som inledde klart bäst och tog rättvist ledningen med 3-2 efter att ha förvaltat sin dittills enda breakboll.

Han kan vara otäckt bra när han spelar på topp, Berdych. Betydligt bättre än vad det svaga matchfacit mot Djokovic (1-13 efter dagens final) vittnar om.

Vid en helhetsbedömning är Djokovic väsentligt bättre på alla spelmässiga punkter utom en: serven. Visst, Berdych har också generellt ett tyngre grundspel, men det är inte nödvändigtvis ett övertag mot världsettan. Det är helt enkelt för svårt att slå igenom hans försvarsmur och på så vis slugga hem en seger.

Men han är också väldigt smidig och snabb för sin längd, och besitter ett stabilt försvarsspel. På senare år har han blivit betydligt rappare i löpningarna, särskilt i djupled (bortsett från när han måste backa tillbaka, det har han fortfarande stora bekymmer med). Han returnerar också helt okej, särskilt mot spelare som Djokovic, vars huvudsakliga styrka inte sitter i just serven.

Kombinera detta med en precision värdig en solid topp 10-spelare och ni förstår varför han varit världssexa/sjua under drygt två års tid.

När han spelar på topp har han den enormt fördelaktiga förmågan att kunna leverera stenhårda kontringsslag även från någon meter bakom baslinjen, vilket ger honom lägen att vända försvar till attack. Inte helt olikt Djokovic själv.

Det imponerande i dag var att han vårdade bollen så pass bra att han ofta fick chansen att gasa på och förvandla långa malande dueller till sluggerfester. Och det är i sluggandet som Berdych vinner många av sina poäng.

Problemet är bara att det är svårt att vinna tillräckligt många poäng på det viset mot en spelare som Djokovic. Det är ett slitsamt sätt att vinna. Kräver enorm fokus och fysisk styrka/uthållighet att i stort sett hela tiden ligga och pressa så där.

För det krävs nämligen tryck om man ska kunna rubba Djokovic från en passiv position. Det funkar liksom inte att bara fjösa över bollen och sedan stå två meter bakom baslinjen och vänta på nästa slag (jo, om man är snabb som en vessla, likt Andy Murray, men till och med han måste trycka till när han möter Djokovic).

Att Djokovic bröt tillbaka redan vid 4-3 handlade mest om slarv från Berdychs sida. Eller vad sägs om en helt horribel volley i nät? Kan noteras att han stod ungefär en halv meter från nätet… Det märktes hur som helst att Berdych redan då var aningen trött efter ett par långa dueller i gamet.

Han hängde sedan med fram till 6-5, 15-40 i egen serve, då han bjuder bort setet med ett dubbelfel. 7-5 och slagläge för Djokovic.

Vid 3-3 i andra set räddar sedan världsettan tre breakbollar, vilket Berdych uppenbarligen låter sig nedslås av. Han krånglar sig visserligen ur ett par svåra lägen men bjuder sedan på en ny totalt hårresande tabbe – när Djokovic har breakboll. Smashen går utanför. Ridå.

Djokovic svajar visserligen i nästa game, har både 0-30 och 30-40, men rider sin vana trogen ut stormen och bärgar sin totalt 37:e titel i karriären. Superserben har nu 13 raka tävlingssegrar i år (förlorade visserligen mot Bernard Tomic i Hopman Cup i januari, men det är ju något av en plojturnering).

I dessa sammanhang har han dessutom inte förlorat en match sedan Paris Masters i höstas, där han föll mot Sam Querrey i andra omgången.

Frågan är vem som ska stoppa honom i Indian Wells som drar i gång nästa vecka, med tanke på Roger Federers sviktande form, Andy Murrays sparsmakade schema (kan i och för sig vara ett genidrag att hoppa över Dubai, återstår att se) och Nadals tvekan om han över huvud taget kommer till start (troligen inte).

Det är givetvis för tidigt att spekulera i huruvida 2013 blir en repris av Djokovics magiska 2011, men det har onekligen börjat bra för världsettan i det avseendet. Inte bara på utan även utanför banan ser han hittills mycket mer ut som Novak anno 2011 än 2012.

Och inte är väl det särskilt konstigt. Med alla frågetecken runt Nadal hägrar ju hans efterlängtade Franska öppna-buckla i horisonten.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=ESVOTyHSEQM

Apopå Nadal så gjorde världsfemman en riktigt bra match mot vilt kämpande landsmannen Nicolás Almagro i nattens semifinaldrabbning i Acapulco: 7-5, 6-4.

Väldigt jämnt var det. Särskilt om man ser till statistiken. Siffrorna är nästan identiska.

• Försvaservar (i procent): 66-65.
• Vunna förstaservar (i procent): 73-73.
• Vunna andraservar (i procent): 50-50.
• Vunna poäng i servegame (i procent): 65-65.
• Vunna poäng i returgame (i procent): 35-35.

Det enda som skiljde, rent siffermässigt alltså, var breakstatistiken. Nadal räddade nämligen samtliga fyra breakbollar han hade mot sig och förvaltade själv två av sex. Nadal vann totalt 78 poäng – Almagro 73. En marginal på blott fem poäng, trots seger i raka set.

Samtidigt krigade Fabio Fognini till sig ett set mot David Ferrer: 6-3, 6-7(5), 6-1. Fognini är ju som bekant något av en bollkonstnär och borde egentligen kunna slå nästan vem som helst om han bara ville. Problemet är att han har ungefär samma arbetsmoral som Richard Gasquet och Ernests Gulbis hade för några år sedan. Bland annat.

Ferrer har inte sett helt klockren ut i Acapulco men borde rimligtvis ses som knapp favorit i finalen. Bettingfirmorna håller inte med och ger drygt 2,75 gånger pengarna på Ferrer.

Nu tycker jag visserligen att Nadal sett tillräckligt bra ut hittills i turneringen för att kunna bokföra sin 17:e seger över landsmannen. I Acapulco har han glidit på gruset på ett helt annat sätt än i Vina del Mar och Sao Paolo, och har därtill betydligt mer tryck i sina kontringsslag.

Men med tanke på att han är långt ifrån sin verkliga toppform, medan Ferrer överlag inlett säsongen nästan lika övertygande som han avslutade 2012, borde världsfyran i alla fall på papperet anses ha ett litet övertag.

* * *

I Delray Beach blev 102-rankade Ernests Gulbis i dag klar för sin första ATP-final sedan Los Angeles 2011, efter seger över veteranen Tommy Haas: 6-3, 4-6, 7-6(2).

I finalen väntar vinnaren i mötet mellan toppseedade John Isner och 105-rankade Edouard Roger-Vasselin. Isner, sin risiga form under säsongsinledningen till trots, tog en imponerande skalp mot formstarke titelförsvararen Kevin Anderson i kvartsfinalen natten till lördag: 6-2, 7-6(1).

I Dubai gick kvartsfinalerna precis som väntat. Busenkla segrar för samtliga seedade spelare:

• Roger Federer-Nikolaj Davydenko 6-2, 6-2
• Novak Djokovic-Andreas Seppi 6-0, 6-3
• Juan Martín del Potro-Daniel Brands 6-4, 6-2
• Tomás Berdych-Dmitry Tursunov 6-3, 6-2

Så har vi då två rafflande semifinaler att se fram emot: Federer-Berdych och Djokovic-del Potro.

En väldigt ofördelaktig matchup för Federer. Trots att han har två raka förluster mot del Potro tror jag faktiskt att han hellre mött honom. Berdych är helt enkelt överlag en jobbigare motståndare för schweizaren. Delvis för att världssexan inte har någon som helst respekt för världstvåan och dels för att han är jämnare i sitt spel.

del Potro måste liksom spela på sin absoluta topp under ganska stora delar av matchen för att kunna slå Federer, och ändå beror Federers förluster mot argentinaren ofta på att han själv slarvar och tappar fokus.

Berdych har måhända en något lägre högstanivå än del Potro, men betydligt högre lägstanivå, och han gör inte längre grova misstag på regelbunden basis (när han väl gör det kan det gå illa, som mot Jo-Wilfried Tsonga i Marseille, men det kräver också att motståndaren har tungan rätt i mun typ hela tiden). Det där stressar Federer.

Givet schweizarens stabilitet efter den nonchalanta öppningsmatchen mot Malek Jaziri – samt det faktum att Berdych rimligtvis borde vara sliten efter sitt tuffa spelschema – tror jag att Federer går vinnande ur den här bataljen. Han behöver ju egentligen bara hålla sig på en lagom hög nivå genom hela matchen och trötta ut Berdych.

Djokovic är nog mer nöjd med sin matchup. Han hade visserligen inte sett Berdych heller som något överdrivet stort hot, sluggers får sällan serben ur balans. Djokovic har hur som helst 7-2 i inbördes möten mot del Potro. Senaste förlusten kom i bronsmatchen i London-OS, där Novak uppträdde märkligt omotiverat (dessutom spelades ju OS på gräs, världsettans sämsta underlag).

Att del Potro enligt uppgift har skadekänningar i handleden gör inte heller saken särskilt bättre för argentinaren. Han kan möjligen plocka ett set, om i World Tour Finals, men mer än så bör det inte bli. Inte på hardcourt utomhus, mot världens just nu bästa tennisspelare.

Mycket talar alltså för en drömfinal mellan Djokovic och Federer i Dubai.

* * *

Inte heller i Acapulco bjöds vi på några skrällar: David Ferrer slog Paolo Lorenzi (6-3, 6-1), Nicolás Almagro slog Horacio Zeballos (6-3, 6-4), Rafael Nadal slog Leonardo Mayer (6-1, 7-5) och Fabio Fognini slog Santiago Giraldo (7-5, 6-4). Endast Fognini var knapp favorit i sin kvart, övriga tre var så stora favoriter att de inte kan ha inbringat många bettingslantar.

Nu ställs alltså Nadal mot sitt första riktigt potenta hot sedan comebacken drog i gång i början av februari. Kan inte påstå att jag låtit mig imponeras av gruskungen än, men visst har han sett klart bättre ut än i Vina del Mar och Sao Paolo.

Tillräckligt bra för att slå Almagro? Ja, förmodligen. Särskilt med tanke på att Almagro med största sannolikhet kommer att underprestera. Han är inte bra på att hantera press, världstolvan.

Till synes formstarke (och evigt oförutsägbare) Fabio kanske kan stressa Ferrer en smula. Om ens det. Han har vunnit blott ett set mot Ferrer på fyra matcher. Så sent som i förra veckan åkte han på en rejäl torsk mot spanjoren i kvarten (6-2, 6-1). Allt annat än seger för världsfyran är att betrakta som en skräll av sensationella mått.

* * *

Samtliga resultat:

I Dubai har alla seedade spelare haft relativt smärtfria matchdagar i dag.

Alla utom en: Mikhail Juzjnyj, som torskade mot 97-rankade Daniel Brands i raka set: 6-4, 6-4.

Såg Roger Federers andrarunda mot Marcel Granollers och man kan väl säga som så, att schweizaren tog den på betydligt större allvar än öppningsmatchen mot Malek Jaziri. 6-3, 6-4 blev det till världstvåan efter ganska stabilt servande och två förvaltade breakbollar.

55-rankade Roberto Bautista-Agut pressade Novak Djokovic i andra set, men världsettan tog ändå hem segern i raka: 6-1, 7-6(4).

Värlssexan Tomás Berdych besegrade en vilt kämpande, och skadad, Tobias Kamke: 7-5, 6-1.

Och världssjuan Juan Martín del Potro såg inte ut att vara överdrivet skadehämmad mot Somdev Devvarman: 6-4, 6-4.

Vilket leder oss till kvartsfinalerna, som ser ut så här:

Novak Djokovic-Andreas Seppi
Juan Martín del Potro-Daniel Brands
Tomás Berdych-Dmitry Tursunov
Roger Federer-Nikolaj Davydenko

Det här är ju som upplagt för semifinaluppgörelser mellan de fyra toppseedade spelarna. Precis som förra året. Störst skrällpotential har väl formstarka Daniel Brands, men bara för att det råder vissa tveksamheter kring del Potros fysiska status.

Pånyttfödde Dmitry Tursunov då? Nja. Han har föga smickrande 1-6 i inbördes möten mot Berdych och åkte på storstryk mot densamme så sent som i Marseille förra veckan. Har gått sju år sedan han sist slog tjecken. Hans skrällchanser får därför betraktas som ytterst små.

Det samma gäller för Nikolaj Davydenko. 18-2 till Federer i inbördes möten, och Davydenko har svajat sedan succén i Doha tidigare i år.

Andreas Seppi? 0-9 i inbördes möten mot Djokovic. Vann visserligen två raka set i Franska öppna förra året innan serben samlade ihop sig och pressade honom dessutom till tiebreak i Cincinnati i höstas, men riktigt så mycket kommer nog inte Novak släppa till den här gången.

* * *

I Acapulco åkte Stanislas Wawrinka ut redan i första omgången, mot 43-rankade Fabio Fognini: 6-2, 7-6(3).

Och David Nalbandian torskade i en tresetare mot 71-rankade Aljaz Bedene: 4-6, 6-0, 6-4. Intressant spelare, Bedenez. Hade 4-4 i ATP-matchfacit under hela förra året – efter nattens bravader har han redan 5-5, med ett par imponerande segrar i bagaget (Wawrinka i Chennai, Horacio Zeballos i Buenos Aires).

Rafael Nadal hade inga problem alls mot 157-rankade Diego Sebastian Schwartzman: 6-2, 6-2. Och David Ferrer tappade blott tre game mot 129-rankade Antonio Veic: 6-0, 6-3. Ännu lättare gick det för Nicolás Almagro, som gick nästan helt prickfri ur sin batalj mot 476-rankade Cesar Ramirez: 6-0, 6-1. Att Ramirez trots allt vann 25 poäng får väl ses som en smärre sensation.

* * *

Kei Nishikori är trasig. Igen. Den här gången är det ryggen som krånglar. 23-åringen tvingades kasta in handduken mot Ivo Karlovic vid ställning 4-5 i första set. Ytterst tråkigt, med tanke på den goda form han visade upp i Memphis förra veckan.

I övrigt tog sig de seedade spelarna vidare. John Isner pressades visserligen till tre set mot Jesse Levine (7-6, 5-7, 6-4) och enligt uppgift var det kanadensaren Levine (som tills för några månader sedan tävlat för USA) som hade publikens stöd. Trots att Isner är toppseedad hemmaspelare, alltså.

Titelförsvararen Kevin Anderson slog 101-rankade Tim Smyzczek: 6-3, 6-4. Inga konstigheter.

* * *

Samtliga resultat:

Måndag, ny vecka, nya tag på respektive tour.

Vi tar en snabb titt på veckans startfält.

* * *

DUBAI TENNIS CHAMPIONSHIPS
ATP 500 (hardcourt)
Dubai, Förenade Arabemiraten

Stjärnspäckat, som vanligt. Världsettan Novak Djokovic på övre halvan, världstvåan och regerande mästaren Roger Federer på den undre. Däremellan världssexan Tomás Berdych, världssjuan Juan Martín del Potro, världsåttan Jo-Wilfried Tsonga och världsnian Janko Tipsarevic.

De två med lägst rankning av de seedade spelarna är Andreas Seppi (19) och Mikhail Juzjnyj (32).

Spontant har Federer fått den tveklöst tuffaste lottningen av toppduon – han har Berdych, Tsonga och Tipsarevic på sin halva. Tipsy visserligen i tveksam form och Berdych/Tsonga kommer direkt från final i Marseille, med minimal tid för förberedelser.

Denna trio ska dock inte underskattas i dessa sammanhang – samtliga tog sig till kvartsfinal förra året.

Djokovic har bara del Potro att oroa sig över, och han har historiskt inte ingjutit så mycket rädsla hos världsettan. Novak leder med förkrossande 7-2 i inbördes möten och har tre raka segrar över argentinaren (7-1 i set).

En final mellan Djokovic och Federer hade därför känts mest trolig, om det inte varit för schweizarens nonchalans i sin öppningsmatch mot 128-rankade Malek Jaziri (5-7, 6-0, 6-2). Detta alltså i första matchen efter en minst lika arrogant uppvisning mot Julien Benneteau i Rotterdam för två veckor sedan (som slutade i kvartsfinalfiasko).

Återstår att se vem av Berdych och Tsonga som får chansen att fälla racketkonstnären på nytt. Om nu inte någon av dem åker ut på vägen. Konstigare saker har hänt, trots att skrällarna inte brukar dugga så tätt just i Dubai. För att vara en 500-turnering har den här ovanligt hög status bland toppspelarna.

Vore kul om Bernard Tomic kunde ställa till med lite besvär för Tipsarevic, eller potentiellt Federer, även om jag inte tror att han har vad som krävs för att störa topp 10-stjärnorna i en sådan här tävling. Än.

* * *

MEXICAN OPEN
ATP 500 (grus)
Acapulco, Mexiko

Rafael Nadals stora elddop. Det är här han bjuds på tillräckligt tufft motstånd för att man ska kunna avgöra vartåt hans comeback barkar. Ett första minitest redan i öppningsmatchen, mot flinke Diego Sebastian Schwartzman (ursäkta den ofrivilliga ordvitsen – Schwartzman är 170 centimeter lång).

20-åringen ser inte mycket ut för världen, men likt många andra spelar som inte riktigt har den där tunga fysiken som krävs för ett kraftfullt grundspelar väger han upp det med precision, snabbhet och tennisintelligens. Kommer förmodligen bara vinna några strögame, men helt klart intressant att hålla ögonen på.

Första riktiga testet kommer i semifinalen, mot Nicolás Almagro. Ja, egentligen redan i kvartsfinalen mot Thomaz Bellucci, men brasilianarens form är ytterst tveksam (torskade i första omgången i Buenos Aires förra veckan, mot ovan nämnda Schwartzman, och i andra omgången på hemmaplan i Sao Paolo veckan dessförinnan).

Om det inte vore för Nadal så hade det här givetvis, återigen, varit David Ferrers turnering. Världsfyran har vunnit tre titlar i rad här, och inleder turneringen med en färsk titel från Buenos Aires i bagaget för andra året i rad.

Hans största hot på vägen mot final är Stanislas Wawrinka, som pressade Ferrer till tre set i Buenos Aires-finalen. I övrigt består startfältet mestadels av en hop grusspecialister som normalt inte ska rå på någon av de fyra högst seedade spelarna.

En final mellan Ferrer och Nadal känns högst trolig, om inte Nadal är lika skakig som i Vina del Mar och Sao Paolo och torskar i en eventuell semifinal mot Almagro.

Kuriosa: Åtta av de tio senaste åren har minst en av finalisterna varit spanjor. De senaste tre åren har finalerna varit helspanska uppgörelser.

* * *

DELRAY BEACH INTERNATIONAL TENNIS CHAMPIONSHIPS
ATP 250 (hardcourt)
Delray Beach, USA 

Veckans av förklarliga skäl minst stjärnströdda turnering, eftersom toppspelarna befinner sig i antingen Dubai eller Acapulco (eller tar ledigt, som Andy Murray, Richard Gasquet och Milos Raonic).

John Isner och Tommy Haas är toppseedade. Memphis-vinnaren Kei Nishikori fjärdeseedad. I startfältet finns även Sam Querrey, Alexandr Dolgopolov och Kevin Anderson (som gör sin första turnering efter Australiska öppna).

Nishikori trivs bra i Delray Beach. Bärgade sin första ATP-titel här 2008 (och har dessutom under flera år bott i Florida). Vilket förmodligen är anledningen till att han ens ställer upp, med tanke på att han spelade final i Memphis så sent som i går.

Kevin Anderson är regerande mästare och med tanke på att hans lottning är snarlik fjolårets har han goda chanser att upprepa bedriften. Om inte Nishikori går sönder eller känner sig sliten efter förra veckans turnering håller jag dock honom som favorit till finalplatsen på den övre halvan.

På den undre får Sam Querrey bära favoritskapet. Inte för att han är i särskilt god form eller spelat överdrivet bra på sistone, utan av den enkla anledningen att resten av sektionen är så pass svag: Tommy Haas tvingades lämna walkover i Memphis, Dolgopolov förlorade sin kvartsfinal mot Marinko Matosevic efter väldigt lojt uppträdande, Denis Istomin är visserligen i bra form men har spelat väldigt mycket på sistone vilket borde ta ut sin rätt snart och resten är egentligen inte mycket att hänga i julgranen.

Matosevic är för övrigt spelklar. Trots skadan mot Nishikori i Memphis-semifinalen. Har dock åkt på en otroligt tuff lottning och måste ta sig förbi Isner, Anderson och Nishikori för att ta sig till final – vilket givetvis försämrar hans chanser att upprepa sin bedrift från ifjol, då han gick hela vägen till final, avsevärt.

Att tippa den här turneringen känns verkligen som ett lotteri, så jag drar till med Nishikori mot Dolgopolov i final. Bara för att det skulle bli en kul match som jag gärna vill se.

Jag beundrar verkligen sportkommentatorer, i största allmänhet. Naturligtvis inte alla, men många. Särskilt tenniskommentatorer. Jag inbillar mig att det är en särdeles svår sport att kommentera, inte bara för att den kräver enormt kunnande för att analysera i realtid utan också för att balansen mellan insiktsfull analys, ren återgivning av vad som händer på banan och fakta om spelarna/turneringen inte är helt enkel.

Som med så mycket annat finns det vissa fallgropar för tenniskommentatorer. Till exempel det torra konstaterandet att ”han/hon behöver slå in fler förstaservar” på bisittarens fråga hur spelaren som befinner sig i underläge ska förändra matchbilden. Att slå in fler förstaservar är liksom inte ett taktiskt vapen man tar till i motgång, vilket i sig gör påståendet komplett idiotiskt.

Och så är det ju det där med att gå på nät.

För vissa kommentatorer är huvudlösa nätruscher nästan alltid svaret på ovanstående frågeställning.

Ligger du under med dubbla break och går mot bombsäker förlust? Misströsta icke – spring fram mot nät bara så ordnar det sig så småningom!

Nej, så enkelt är det naturligtvis inte. Så enkelt är ingenting. Men i det här fallet är det dessutom helt felaktigt. I dagens moderna tennis – med långsammare banor, mer solitt försvarsspel och bättre uthållighet hos spelarna – är det oftast en dum idé att plötsligt och under pågående match försöka anamma en spelidé som varit på stadig nedgång de senaste 20 åren.

Men det finns så klart undantag.

Redan inför finalen i Memphis mellan Kei Nishikori och Feliciano Lopez visste vi att Nishikori alla dagar i veckan vinner en kamp som förs från baslinje till baslinje. Japanen är alldeles för träffsäker, snabb och stabil för det, särskilt när han är i så bra form som han varit under veckan. Hans grundspel är dessutom generellt tyngre än Lopez, och i kombination med spanjorens mer passiva försvarsspel samt obefintliga kontringsspel ger det honom möjligheten att diktera spelet och sätta enorm press.

Det finns bara två områden där Lopez överlag är bättre än Nishikori: serve och volley.

Lopez bjöd inte på överdrivet stort motstånd i kvällens final, men de gånger han ändå gjorde det var det när han spelade lite mer offensivt och sökte sig fram till nätet. Det funkade långt ifrån alltid, men det var i alla fall ett klart bättre alternativ än att fastna i förödande baslinjedueller.

Här tyckte jag faktiskt att de annars väl godkända kommentatorerna ramlade i ytterligare en fälla, vilket även den gången gällde Lopez spelidé. De tyckte nämligen att han skulle vara mer offensiv och kliva fram i banan även när han försvarade sig och satt under press hamnade i de där malande baslinjeduellerna, vilket (de gånger han gjorde det) gick helt åt h-vete.

Att de tyckte så berodde på att Lopez annars så knepiga backhandslice inte störde Nishikori minsta lilla (eftersom han är så oerhört noggrann gav det honom tvärtom mer tid till att förbereda sin sving och generera fart på bollen, vilket satte Lopez under högre press).

Jag tycker tvärtom att spanjoren borde ha varit ännu mer passiv i sitt försvarsspel. Eftersom han inte har speciellt snäv vinkel i sina slag, eller ens någon styrka eller djup att tala om eftersom han hela tiden var satt under så hög press, blev alla hans kontringsförsök totalt misslyckade.

De gånger han fick breakmöjligheter berodde det på att Nishikori svajade. Den första breakbollen kom i första sets sista game, när en dittills helt överlägsen Nishikori darrade lite på manschetten.

I andra gamet i andra set (när Lopez i föregående game tappat 30-0-ledning, sedan räddat tre breakbollar – men ändå till sist blivit bruten) bjöd japanen på tre horribla missar, vilket gav spanjoren lika många breakbollar. Det var ungefär som att Nishikori vandrat över till Lopez sida och på ett guldkantat serveringsfat räckt över tre gyllene chanser att ta sig tillbaka in i matchen.

Vad Lopez gjorde? Tja, först drog han till med en bedrövlig retur, och vid 30-40 slutade han spela mitt under en duell och utmanade ett domslut på ett djupt forehandslag från Nishikori.

Det visade sig sitta som en smäck på linjen, med god marginal. 40-40. Två poäng senare hade Nishikori fullbordat sitt break.

Vad jag vill ha sagt med detta är att Lopez i det här läget borde ha haft is i magen och dragit nytta av det lilla mått nervositet som fått Nishikori att vackla, om än bara för en liten stund. För även om japanen dittills inte haft några problem med spanjorens slice så kan jag slå vad om att Nishikori inte svarat med samma omutliga säkerhet just då, med breakbollar emot sig – och slutligen kanske till och med missat ett slag.

Nåväl. Det där var ju på intet sätt matchavgörande. När allt kommer omkring var Nishikori inte bara den klart bättre spelaren, utan dessutom totalt överlägsen i sin 6-2, 6-3-triumf. Han vann 79 procent av poängen i sin förstaserve, 80 procent i andraserve, bröt Lopez vid fyra tillfällen och vann totalt 46 procent av poängen i returgame. Den totala poängsegern var solklara 60-40.

Det fanns helt enkelt inte så mycket Lopez kunde göra denna dag (trots att han slog in 67 procent förstaservar, i jämförelse med 47 procent i gårdagens semi mot Denis Istomin, fick han absolut ingenting gratis – eller ens lite billigt – i egen serve).

Men det han trots allt hade kunnat göra, det tyckte jag inte att han gjorde tillräckligt ofta och bra. Han borde ha varit mer passiv, låtit Nishikori diktera spelet och samtidigt försökt störa hans matchrytm. Hoppas på några missar här och där, som kunde få 23-åringen att börja vackla lite mentalt. Mixat upp med offensiva ruscher mot nät och lite klassiskt serve & volley.

Då hade han kanske åtminstone kunnat förlora med lite större värdighet. För som det såg ut nu… Okej att man rent spelmässigt är sämre, men Lopez gnälliga och uppgivna attityd på banan var under all kritik. Så ska man bara inte uppföra sig i en final. Det såg liksom ut som att han gett upp redan efter första breaket i första set, och det är ju bara smärtsamt provocerande.

Hela den här veckan har i alla fall varit ett enda stort styrkebesked från Kei Nishikori, som i och med karriärens tredje titel (andra i ATP 500-sammanhang) slår sig in på topp 20 igen i morgon. Hade personligen gärna sett att han avstod Delray Beach nästa vecka för att ladda upp inför Indian Wells, men vi får helt enkelt hålla tummarna för att han inte går sönder.

* * *

Bör även noteras att David Ferrer som väntat vann titeln i Buenos Aires, men först efter tre set mot Stanislas Wawrinka: 6-4, 3-6, 6-1. Kunde dock inte se den matchen och har inte heller haft möjlighet att se den i efterhand, så har ingen analys att komma med därifrån.

Snart dags för veckans bokslut. Tre finaler ska avverkas: Marseille, Memphis och Buenos Aires. Låt oss i vanlig ordning gå igenom dem en och en:

MEMPHIS

√ Kei Nishikori (22) – Feliciano Lopez (47)
Marinko Matosevic tvingades tyvärr kasta in handduken på grund av fotskada efter ett set i gårdagens semifinal mot Nishikori. Synd. Kändes efter det där inledande setet som att den matchen hade potential att bli riktigt bra.

Matosevic hade då gått ut stenhårt, brutit Nishikori och skaffat sig ett 2-0-överläge. 23-åringen var dock tålamodet personifierat, visade återigen prov på den goda form han visat upp i Memphis, jobbade sig in i matchen och bärgade slutligen första set med 6-4.

Matosevic lyckades faktiskt vid några tillfällen, även i Nishikoris serve, att pressa tillbaka japanen ordentligt med hårda välplacerade forehandslag. Han var stundtals imponerande, om än inte lika stabil och säker som Nishikori.

Lopez å sin sida kämpade ner formstarke Denis Istomin i en tresetare: 6-2, 3-6, 6-3.

Lopez gör sig ju bra inomhus, särskilt när serven funkar (vilket den till viss del gjort hittills under veckan). I gårdagens semi slog han i och för sig in bedrövliga 47 procent förstaservar, men vann å andra sidan 67 procent av poängen i egen serve och räddade fyra av fem breakbollar. Klart godkänt.

Nu är ju Nishikori en bättre returtagare än Istomin, så serven måste funka betydligt bättre i finalen än i gårdagens semi om han ska ha en chans att bärga sin andra raka seger över den formstarka japanen. Deras hittills enda möte slutade i tvåsetsseger för Lopez, men det var på gruset i Barcelona för drygt två år sedan så den är inte en särskilt stark värdemätare inför dagens drabbning.

Lopez är förvisso expert på att flyga under radarn i de här lite mindre turneringarna (vilket han också gjort hittills) och sedan stå där med ett triumferande flin på söndagen, men med tanke på hur orubblig Nishikori håller jag honom som favorit. Han är helt enkelt en klart mycket bättre spelare än sin 31-årige finalmotståndare.

* * *

MARSEILLE

Tomás Berdych (6) – √ Jo-Wilfried Tsonga (8)
Båda fullkomligt mosade sina semifinalmotståndare i går: 6-2, 6-1 för Berdych mot Dmitry Tursunov, 6-2, 6-2 för Tsonga mot Gilles Simon.

Inte helt fel, om man säger så. För visst bjuds vi nu, ärligt talat, på den klart bästa finalen vi kunde tänka oss? Personligen skulle jag nog ha uppskattat en final mellan Berdych och Juan Martín del Potro lite lite mer, men det här är tveklöst en intressant matchup.

Berdych leder med 4-1 i inbördes möten, vilket ter sig en smula märkligt. De är spelmässigt jämbördiga – båda har hårda, giftiga servar och förlitar sig i regel på tunga grundslag från baslinjen. Tsonga är mer varierad i sitt spel och söker oftare nätet men Berdychs grundspel är både flackare och tyngre, vilket väger upp bristen på variation.

Båda har länge haft sina största brister på det mentala planet. Tsonga är som bekant i regel helt oförmögen att spela effektivt och slår därför ofta bort sig i viktiga lägen, medan Berdych tidigare haft svårt att både stänga matcher och vända jobbiga underlägen.

Där har framför allt Berdych utvecklats mest, vilket var särskilt tydligt i finalen i Stockholm Open förra året, då Tsonga var överlägsen och ledde med 6-4, 4-3 (med break) innan han bjöd in Berdych i matchen – och sedan förlorade den.

Skillnaden i dag?

Tsonga kommer att ha en galen fransk hemmapublik i ryggen. Det kommer förmodligen innebära att världsåttan bjuder på mer spektakulär och huvudlös tennis – som mot Bernard Tomic tidigare i veckan – men också att han faktiskt kommer kunna kosta på sig lite showande.

Jag tror faktiskt att just publiken kan bli helt avgörande i dag. Spelmässigt kommer vi med största sannolikhet att få se en repris på någon av deras tidigare matcher, med små marginaler åt båda håll. Särskilt med tanke på att båda lyckats pricka in formtoppen lagom till finalen.

Svårtippad match faktiskt, men jag tror att Tsonga får revansch för det där magplasket i Stockholm Open (och efterföljande tresetsförlust i World Tour Finals).

Förmodligen efter en millimeterjämn tresetsrysare…

* * *

BUENOS AIRES

√ David Ferrer (4) – Stanislas Wawrinka (17)
Ferrer hade inga direkt akuta problem mot Tommy Robredo i sin semifinal. Blev visserligen bruten i inledningen av första set, men fick ordning på sitt spel och avfärdade slutligen forne världsfyran i raka set: 6-3, 6-2.

Och Wawrinka imponerade i sin semifinalseger över Nicolás Almagro: 6-3, 7-5. Wawrinka vann 78 procent i egen serve, räddade fyra breakbollar och fixade själv två servegenombrott.

Rent statistiskt gjorde Almagro en stabil match (sju ess, vann 67 procent i egen serve, 85 procent i förstaserve), men den stora skillnaden var returtagandet. Vid sidan av det övertygande spelet i egen serve vann han 33 procent i sina returgame – mot Almagros svaga 22 procent.

En helt rättvis seger där.

Och nu får vi därför den på förhand klart mest intressanta finalen. Jag menar, Ferrer har 13 raka segrar över landsmannen Almagro. Ytterst lite hade talat för att Almagro skulle plocka sin första pinne mot världsfyran i Buenos Aires.

Den här matchupen är lite jämnare: 6-3 i inbördes möten till Ferrer. 4-1 på grus.

Som vi alla vet är grus Ferrers naturliga element, men även Wawrinka trivs bra på underlaget. Vilket han inte minst visat under veckan i Argentina. Tror därför inte att det blir någon promenadseger för världsfyran, som dock rimligtvis borde vinna den här matchen.