Får väl börja med att ursäkta min frånvaro här i Tennisbloggen, som helt och hållet berott på magsjuka. Hann tyvärr inte ens skriva något om den rafflande Davis Cup-finalen, som avgjordes av veteranen Radek Stepanek.

Så passande då att få göra ”comeback” med en annan och dessutom riktigt trevlig Davis Cup-nyhet:

Fredrik ”Fidde” Rosengren tar över rollen som Sveriges DC-kapten.

Ett alldeles lysande val. ”Fidde” har mångårig erfarenhet av topptennisen och har bland annat tränat forne världssjuan Mario Ancic (2005-2008) och svenske stjärnan Robin Söderling (2011).

I Svenska Tennismagasinet uttrycker han i en stående krönika sina tankar kring tennis i allmänhet och svensk tennis i synnerhet.

Läsning som bringar hopp – minst sagt.

Fredrik Rosengren har nämligen en väldigt nykter syn på den svenska tennisens situation, och han nöjer sig inte med att bara identifiera problemen utan presenterar också egna idéer på hur de ska lösas. ”Fidde” framstår i mångt och mycket som en doer – en person som omsätter sin filosofi i praktiken och kräver hårt arbete och disciplin från sina adepter.

Han verkar också vara en person med stor nyfikenhet som gärna hämtar inspiration utifrån och anammar en modern tennis i stället för att klamra sig fast vid gamla sätt att tänka.

Givet allt detta kan ”Fidde” tveklöst vara den injektion som svensk tennis och Sveriges Davis Cup-lag så desperat behöver. Fredrik Rosengren är nämligen helt rätt person att utbilda och ingjuta mod i framtidens svenska tennisspelare, att klämma ut det allra bästa ur det material han har.

Och det materialet, mina vänner, ja det är som ni förstår inte särskilt starkt. Inte på papperet, inte i verkligheten. Än så länge, i alla fall. Tyvärr.

Det är således verkligen ett krav att vår DC-kapten ska kunna klämma ur det allra bästa ur detta allmänt svaga material, eftersom han inte kommer att ha lyxen av att kunna kalla in en världsfemma som räddar dagen när uppförsbacken är för brant.

Ingen skugga ska falla över den före detta DC-kaptenen Thomas Enqvist, trots att jag personligen inte alltid tyckt att han handlat rätt (exempelvis att han tog ut en matchotränad Andreas Vinciguerra i stället för att ge någon av ynglingarna chansen i den på förhand redan dödsdömda DC-fajten mot Belgien).

Men Fredrik Rosengren – ja, honom välkomnar jag med vidöppna armar.

Att hans engagemang i Davis Cup-laget vittnar om ännu ett bakslag i Robin Söderlings försök att göra comeback, det är en helt annan historia som vi kan prata om någon annan dag.

För i dag vill jag bara glädjas åt tanken på allt det som ”Fidde” kan åstadkomma med Sveriges Davis Cup-lag i framtiden. Om inte mirakel och underverk så åtminstone en stabil grund att stå på i väntan på nya svenska tennisstjärnor.

Tomás Berdych och Radek Stepanek slog alltså Marcel Granollers och Marc Lopez i går, som väntat (eller i alla fall som jag hoppats): 3-6, 7-5, 7-5, 6-3.

Berdych har nu chansen att avgöra hela finalserien i sin singelmatch mot David Ferrer.

Kommer han att göra det då?

Det finns en del saker som talar emot honom:

• Den hårda matchningen. Spelade över tre timmar i singeln mot Nicolás Almagro i fredags och över två timmar i dubbeln i går. Det borde rimligtvis slita rent fysiskt på världssexan.

• Pressen. Tusentals galna hemmafans hoppas på seger i dag. Ett tungt sjok att bära rent psykologiskt, givetvis – särskilt när kroppen dessutom inte är hundra procent fräsch.

• Formen. Trots segrarna har han inte imponerat i Prag – kanske på grund av den massiva pressen som vilar på hans fanbärande axlar. Har han vad som krävs för att lyfta sig ett snäpp mot Ferrer?

Lägg därtill att en betydligt mer utvilad Ferrer kommer att vara taggad till tänderna och ge allt i varenda duell. Personligen tror jag att Ferrer är den mentalt starkare av dessa båda kombattanter i ett sådant här läge.

Inte minst hoppas jag det – för visst vore det fantastiskt om avgörandet står mellan Radek Stepanek och Nicolás Almagro?

Känns som att den matchen kan sluta lite hur som helst.

Det blev alltså 1-1 i matcher efter första finaldagen, till slut. Precis som väntat.

Okej, jag trodde förvisso inte att David Ferrer skulle få det fullt så enkelt mot Radek Stepanek (6-3, 6-4, 6-4). Inte för att Stepanek ens är i närheten av en så bra spelare som Ferrer, men för att det blixtsnabba underlaget gynnar hans spelstil och missgynnar Ferrers.

Nu visade dock Ferrer att han utvecklat och förbättrat sitt spel så pass mycket att han kan vara snudd på omutlig även på underlag som han historiskt haft så oerhört svårt att nå framgångar på. Riktigt imponerande givetvis.

Gårdagens match var ändå tveklöst den mellan Tomás Berdych och Nicolás Almagro, mycket tack vare Berdychs kaxiga trash-talk inför finalserien.

Här hoppades jag förvisso att Almagros vrede över Berdychs hån skulle elda på spanjoren att spela bättre än på länge, men att han skulle pressa världssexan på det här sättet… nej, det hade jag inte väntat mig.

Trots att Almagro har uppenbara problem på de här snabbare underlagen (och ja, det går verkligen undan i Prag – Spanska Tennisförbundet menade på förhand att banan är ”som en ishockeyrink” och uppmanade ITF att se över sitt beslut att godkänna underlaget) hängde han med riktigt bra, mycket tack vare bra servande och några riktigt heta returer.

I fjärde sets tiebreak, när Berdych hade 2-1 i set, var han totalt överlägsen och gick upp till en 5-0-ledning innan han slutligen kunde reducera till 6-3, 3-6, 6-3, 6-7(5).

Då kändes det faktiskt som att spanjoren skulle kunna ställa till med en ordentlig skräll. Berdych höll dock nerverna i styr och bärgade avgörande set med 6-3.

Väldigt skönt, eftersom det gör att den här finalserien behåller sin dramatik.

I dag spelas dubbeln, mellan Spaniens Granollers/M.Lopez och Tjeckiens Berdych/Stepanek (som alltså ersätter Lukas Rosol och Ivo Minar). Väldigt spännande. Granollers/Lopez ses säkert som favoriter i mångas ögon eftersom de nyligen vann World Tour Finals, men Berdych/Stepanek har 11-1 i matchfacit som par i Davis Cup-sammanhang och är som ni förstår oerhört samspelta.

Det mest intressanta med den här matchen är att oavsett utgång så kommer med stor sannolikhet morgondagens singel mellan Ferrer och Berdych att bli direkt avgörande – och om inte den blir det så kommer Stepanek eller Almagro bli den spelare som slutligen får fälla avgörandet.

Vilket faktiskt vore att föredra. I en sådan match är det svårt att inte hålla Almagro som favorit eftersom han på det hela taget är en bättre spelare än Stepanek, men pallar han att bära den massiva pressen på sina axlar? Har alltså potential att bli en riktigt underhållande match – särskilt med tanke på att båda är ökända för fulspel och grinigt uppträdande på banan.

Jag skulle därför vilja se Berdych/Stepanek vinna dagens dubbel, gärna efter en jämn sammandrabbning. På så vis kanske Berdych är lite mör inför sin match mot Ferrer, som spanjoren då vinner på typiskt Ferrer-sätt.

2-2 och avgörande match mellan Stepanek och Almagro skulle ju innebära all dramatik man kan begära av en definitivt säsongsavslutande Davis Cup-final…

Okej, en definitivt säsongsavslutande Davis Cup-final står alltså för dörren: titelförsvarande Spanien, mästare fyra av de senaste fem åren, mot uppstickaren Tjeckien. De rödgula ledda av världsfemman David Ferrer, de blåvitröda ledda av världssexan Tomás Berdych. Spanien leder med 4-2 i inbördes möten totalt mellan länderna.

Först ut är tjeckiens forne världsåtta Radek Stepanek mot Spaniens härförare David Ferrer.

Så, vad har vi då att vänta oss av årets Davis Cup-final? Låt oss titta på några intressanta punkter:

• Finalen spelas på snabb inomhushardcourt i 02 Arena i Tjeckiens huvudstad Prag (enligt Ferrer det snabbaste han spelat på i år). Berdych, med sina flacka grundslag och tunga baslinjespel i allmänhet, har kallat underlaget ”helt perfekt”. Även Stepanek, som mer än gärna gör utflykter till nätet, är positiv.

• Vid sidan av Rafael Nadals frånvaro, som givetvis alltid måste betraktas som ett stort avbräck i dessa sammanhang, har Spanien skakats av inre stridigheter. Feliciano López är tydligen sur över att grusspecialisten Nicolás Almagro togs ut i stället för honom. Till saken hör att López spel lämpar sig bra för snabba underlag och att han har vunnit sina senaste två matcher på hardcourt mot Berdych, medan Almagro har inte så smickrande 1-5 i deras sex senaste möten.

• Tomás Berdych levererade härlig trash-talk härom dagen, när han pekade ut just Nicolás Almagro som Spaniens svaga länk. ”Om han blir uttagen så kommer han att vara deras svaga länk som vi kan bygga vår seger på. Han saknar det där lilla extra som skiljer fantastiska spelare från resten”, var hans exakta ord. Kaxigt och möjligen en smula våghalsigt, men knappast särskilt långt från sanningen. Och skönt med rak och öppen ärlighet från en spelare i världens kanske mest gentlemannamässiga sport. Plötsligt blev deras möte i kväll genast snäppet intressantare.

Okej, låt oss då titta lite närmare på dagens matcher:

√ David Ferrer vs. Radek Stepanek
Ferrer har 6-3 i inbördes möten, inklusive en femsetsrysare i DC-finalen 2009. Det var dock på grus, och samma år fick Stepanek sin hämnd på gräset i Wimbledon. Underlaget borde så klart gynna Stepanek, men det vore ignorant att döma ut Ferrer. Världsfemman har som bekant tillryggalagt sin bästa säsong i karriären och bärgat sju titlar (två av dem på hardcourt inomhus), mer än någon annan spelare på touren. Ferrer har dessutom 4-0 i år och 21-4 totalt i Davis Cup-sammanhang, Stepanek 11-10. Oerhört svårtippad match, men jag vill ändå hålla Ferrer som knapp favorit.

Nicolás Almagro vs. √ Tomás Berdych
Underlaget borde gynna Berdychs kraftfulla spelstil och han har som sagt fem segrar över spanjoren på deras sex senaste möten. Det finns dock några frågetecken inför den här matchen: kan det kaxiga uttalandet elda på Almagro så pass mycket att han bestämmer sig för att ge precis allt han har? Kan Berdych hantera pressen av att vara Tjeckiens ankare i den här finalserien, dessutom inför sin hemmapublik? Jag tror att svaret på båda frågorna är ja. Eller, jag hoppas i alla fall att Almagro kliver ut på banan motiverad som aldrig förr för då bjuds vi förhoppningsvis på en underhållande match, men det är svårt att inte hålla Berdych som självklar favorit. Förutom att underlaget gynnar honom har han sett otroligt stark ut under hösten och själv ser han den här finalserien som den enskilt största händelsen i hans karriär (trots att han kan stoltsera med en Grand Slam-final, i Wimbledon 2010, mot Rafael Nadal). Berdych borde helt enkelt vinna, om inte kassaskåpssäkert så åtminstone övertygande.

Matcherna börjar preliminärt 16.00 (Ferrer-Stepanek) och 18.00 (Almagro-Berdych).

Senare under dagen kommer jag också att slänga upp ett rykande färskt avsnitt av Sportbladets Tennispodcast, så stay tuned for more!

Fiaskot i Davis Cup är alltså fullbordat, föga förvånande. David Goffin slog Markus Eriksson (6-3, 6-4), Steve Darcis slog Andreas Vinciguerra (6-4, 6-2).

Sverige vann totalt ett set (Brunström/Ryderstedt i dubbeln mot Bemelmans/Rochus) på fem matcher, och Belgiens seger skickar ner oss i andradivisionen för första gången sedan 2000.

Eller fiasko och fiasko, förresten. Med en titt i backspegeln är det givetvis det, men under rådande omständigheter hade allt annat varit en sensation.

För det finns egentligen inte jättemycket att säga om förlusten i sig, mer än att det var helt väntat. 21-årige Goffin är visserligen inte en stjärna än, men har potential att bli – vilket han inte minst bevisade i Franska öppna, där han som kvalets ”lucky loser” tog sig hela vägen till en åttondelsfinal mot Roger Federer. 73-rankade Darcis är en spelare som visat sig fullt kapabel att besegra rutinerade, betydligt högre rankade spelare (Tomás Berdych i Wimbledon, Denis Istomin och Andy Roddick i Winston-Salem, till exempel). Och Bemelman/Rochus, tja, de är ett hyfsat dubbelpar.

Givet detta, med avsaknaden av Robin Söderling och med ett lag vars högst rankade spelare återfinns på plats 458 (Ryderstedt), var det dömt att misslyckas, och det visste nog alla om.

Vad jag inte riktigt kan förstå är varför vi under dessa omständigheter ställde upp med det lag vi gjorde? En snabb titt på rankningen och det står klart bortom alla rimliga tvivel att vi oavsett vem vi kastar in på banan inte kommer att ha tillstymmelsen till en chans.

Varför låter vi då 31-årige Vinciguerra göra comeback, efter att ha spelat totalt en turnering på två år (Båstad 2011)? Och varför tar man ut Ryderstedt, som befinner sig i en djup formsvacka? Det är knappast som att två solklara förluster (en singel plus dubbeln) där han redan på förhand var helt uträknad gör några underverk för hans sargade självförtroende.

Det var helt rätt att plocka in 22-årige doldisen Markus Eriksson i singeln mot Goffin i går, men han borde ha fått chansen direkt från start.

Och Vinciguerra… nej, han borde inte ha fått spela. Han stod för två hedervärda insatser och han ska ha all cred för den kämpaglöd han visade, men det känns väldigt konstigt att i ett sådant läge som det svenska DC-laget befann sig i ge en matchotränad, pensionerad veteran chansen i stället för en yngre förmåga.

Varför kunde inte nyligen hemvände Christian Lindell fått chansen i stället för Vinciguerra? Eller 20-årige Viktor Stjern? De hade haft precis lika liten chans att vinna sina matcher, men det hade varit otroligt nyttigt för dem att få spela dem, att få kastas in i hetluften och känna på ett tungt men rättvist lagnederlag.

Förmodligen gjorde DC-kaptenen Thomas Enqvist vad han trodde var bäst för sitt lag, och det har jag svårt att invända mot. Förmodligen trodde han att Sverige hade en chans att faktiskt slå Belgien. Det har jag å andra sidan svårt att förstå, men all heder åt Enqvist och Vinciguerra/Ryderstedt/Eriksson/Brunström för att de gjorde ett tappert försök.

Till nästa år hoppas jag dock att yngre, taggade förmågor får chansen att föra Sverige tillbaka in i finrummet.

Och kanske kanske får de då också hjälp av en hungrig Robin Söderling på krigsstigen.

Snubblade över en alldeles underbar bild av en 14-årig Rafael Nadal, som var flaggbärare under Davis Cup 2000.

Tydligen var detta hans första framträdande i DC-sammanhang.

Föga visste vi då att ”Rafa” skulle komma att bli en av historiens mest framgångsrika och hyllade tennisspelare…

Argentina har råkat ut för dubbel Davis Cup-olycka: inte nog med att Eduardo Schwank och Carlos Berlocq förlorade dubbeln mot Tjeckiens Tomás Berdych och Radek Stepanek, landets stora stjärna Juan Martín del Potro måste stå över den avgörande matchen i dag på grund av skada.

Världsåttan besegrade Stepanek i sin singelmatch i går med en inflammation i vänster handled. Han berättade efteråt att han haft väldigt ont och bara spelade ”med drygt hälften av sin vapenarsenal”.

Del Potros läkare varnade honom för att spela Davis Cup på grund av handledsskadan, som plågade honom i Cincinnati Masters. Det var också en handledsskada som spolierade hela säsongen 2010 för argentinaren, som året innan vann US Open efter finalseger över Roger Federer.

Del Potro kommer att ersättas av Carlos Berlocq i dagens singel mot Tomás Berdych.

Men det är så klart svårt att bry sig om den matchen eller serien mellan Argentina och Tjeckien i ett läge som detta. Det har tagit del Potro lång tid att klättra tillbaka till toppen efter det skadefrånvaron 2010. Ska hans framfart nu återigen hindras – av en liknande skada?

Det känns både ironiskt, orättvist och oroande. Del Potro är en av få yngre förmågor (under 25) som bevisat att han kan utmana toppspelarna och slåss om Grand Slam-titlarna.

Det vore oerhört tragiskt om ännu en lysande karriär förstörs av skador.

* * *

Nästan lika tragiskt är det ju att Sverige inte längre spelar i Davis Cups högstadivision.

Däremot inte särskilt överraskande. Comebackande Andreas Vinciguerra gjorde en stark insats mot sensationen David Goffin i förrgår men föll i raka set, Michael Ryderstedt hade inte mycket att sätta emot Steve Darcis och dubbelparet Brunström/Ryderstedt föll tungt mot Bemelmans/Rochus.

Nattsvart för Sveriges DC-lag, som i dag inte har någonting att spela för i sina sista två singelmatcher (Vinciguerra mot Darcis, Markus Eriksson mot Goffin).

Sjufaldige Grand Slam-vinnaren och Sveriges före detta Davis Cup-kapten Mats Wilander sågar den svenska talangåterväxten jäms med fotknölarna.

Dagens ungdomar är för lata, menar Wilander – och kallar Sverige för ett ”land med socialistisk prägel där allt tas om hand av staten”.

– Varför skulle ungdomar slita ont i en sport som tennisen som kräver uppoffringar och en personlig satsning varje stund, rasar han.

Jag har stor respekt för Mats Wilander och det råder ingen som helst tvekan om att hans ord väger blytungt i dessa sammanhang. Men nog tycker jag att det är aningen magstarkt att totalsåga alla landets talanger och avfärda dem som lata slöfockar.

Det finns nämligen en hel mängd parametrar som man måste ta hänsyn till i den här ekvationen:

• Tennishaussen under Björn Borgs, Wilanders och Stefan Edbergs glansdagar har för länge sedan lagt sig. Intresset för sporten är mer måttligt nu i jämförelse med då och många väljer andra, populärare sporter i unga år. Effekten av Robin Söderlings framgångar från 2009 och framåt har klingat av – mycket på grund av att Söderling, Sveriges enda toppspelare, inte spelat en match på över ett år.

• Tennis är en enmanssport, krävande inte bara fysiskt utan även psykiskt. Är det verkligen så konstigt att man visar prov på bristande disciplin i unga år? Att spellusten åker bergochdalbana (och framför allt dippar när formsvackor infinner sig) är inte särskilt uppseendeväckande. Då krävs ordentligt med stöd och motivation från personerna runt spelarna – att lägga hela ansvaret på den enskilda, dessutom unga och oerfarna, individen känns billigt.

• Dagens unga tennisförmågor måste tveklöst träna mer och hårdare – men framför allt måste de träna rätt. För kan verkligen en avstannad utveckling enbart skyllas på den enskilda spelaren? Nej, givetvis inte. Problemet går mycket djupare än så. Tennisklubbarna måste rannsaka sig själva, det allmänna kunskapsgodset inventeras och tränarna utbildas. Är träningen i grunden modern eller daterad? Är det möjligtvis så att den rent tekniska delen av träningen är undermålig?

• Att satsa helhjärtat på tennis är i de flesta fall en dyr historia. Vill man få fart på verksamheten måste man satsa – och dessutom satsa rätt. Låt scouter söka upp de förmågor som anses ha störst potential att lyckas i världstennisen och investera i dem. Att satsa rätt är helt fundamentalt. Det räcker liksom inte med att man gör bra ifrån sig som junior – det har 2009 års vinnare av Franska öppna för juniorer, Daniel Berta, med all önskvärd tydlighet bevisat.

… och det här är alltså bara några av parametrarna. Det finns säkerligen en mängd andra faktorer att grotta ner sig i, om man känner för det.

Men nog räcker dessa punkter för att slå fast att Wilander går väl långt i sin sågning, tycker jag.

Jahopp.

Vi fick knappt se ett helt set mellan Novak Djokovic och David Ferrer innan matchen bröts på grund av tornadovarning.

Så som ni förstår är vädret – och blåsten – inte att leka med, alltså.

Lär komma som en ordentlig lättnad för en frustrerad Djokovic. Ligger under med 5-2 i första set. Inte riktigt vad man kan kalla en bra start.

Nåväl.

Matchen återupptas i morgon runt 11.00 lokal tid, det vill säga 17.00 svensk tid. Damernas final spelas därefter, medan herrarnas final skjuts upp till måndag.

ATP-tourens två stora giganter, världsettan Novak Djokovic och världstvåan Rafael Nadal, planerar en uppvisningsmatch på fotbollslaget Real Madrids hemmaarena Estadio Santiago Bernabéu i Madrid. De två toppspelarna hoppas kunna locka 80 000 åskådare – och på så vis slå publikrekordet för en enskild tennismatch.

Matchen kommer att spelas den 14 juli och alla intäkter ska gå till välgörande ändamål.

* * *

OS-turneringen i London kommer att vara som en femte Grand Slam-turnering.

Det menar världsfyran Andy Murray, som prioriterar just OS-turneringen och Wimbledon under årets ATP-tour.

– Tennis under OS har blivit en stor grej. För 10-15 år sedan hoppade spelare över OS. I dag vill alla spela, säger han till nyhetsbyrån AP.

I OS i Peking 2008 förlorade Andy Murray redan i första omgången mot då 77-rankade Yen-hsun Lu från Taiwan.

* * *

USA har sluggat sig igenom Davis Cup och nått semifinal, bland annat via världstian John Isners seger över franske världssexan Jo-Wilfred Tsonga (6-, 7-6, 5-7, 6-3) i söndags. Semifinalen är USA:s första sedan 2008.

– Vi fick den värsta lottningen vi kunde tänka oss. Jag är chockad över att vi fortfarande är kvar i årets Davis Cup, sa USA:s coach, forne världsettan och fyrfaldige Grand Slam-vinnaren Jim Courier, efter avancemanget.

I semifinalen möter USA regerande mästarna Spanien. Det råder ingen som helst tvekan om vilka som är favoriter: Spaniens odds att vinna hela Davis Cup pendlar mellan 2,20 och 2,32 – USA:s mellan 7,00 och 8,40.

– Vi kommer att vara underdog mot Spanien, men vi åker dit med vapnen i högsta hugg, lovar Jim Courier.

* * *

Regerande mästaren Ryan Sweeting är vidare till omgång två i 250-turneringen i Houston efter seger över 131-rankade kvalspelaren Ricardo Mello med setsiffrorna 6-3, 7-6(6). Sweeting missade tre matchbollar i tiebreak (dubbelfel, nätboll, långboll) innan Mello sänkte sig själv med ett dubbelfel.

Oseedade Sweeting har rasat på rankingen, från 93 till 143, sedan förra året.