Nu när grussäsongen har kommit i gång på allvar känns det som att analysera spelarna på samma sätt som vi för en tid sedan gjorde med turneringarna.

Helt enkelt: Grussäsongens vinnare och förlorare.

Tänker börjar med hela topp 10-segmentet, för att sedan fortsätta med särskilt utvalda spelare som antingen har en del att vinna eller en del att förlora under våren. Aktuell rankning inom parentes.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1)

Att världens just nu bästa tennisspelare behärskar alla underlag har det inte rått någon tvekan om på väldigt länge, och i söndags vann han sin tredje grusfinal över rivalen Rafael Nadal på kungens ”hemmaplan” (som Monte Carlo ju är, trots att det är Djokovic som rent fysiskt bor där).

Hans start på den europeiska grussäsongen är därför att betrakta som strålande, och han har all anledning att se fram emot resten av våren.

Både i Madrid (kvartsfinal i fjol) och Rom (final) har han färska poäng att inkassera och på så vis befästa sin position som världsetta inför Franska öppna. Räknar kallt med att han når final i alla tre oerhört prestigefulla tävlingar.

Enda smolket i bägaren kan vara en eventuell kvarts- eller semifinal mot Nadal i Franska öppna, eftersom spanjoren med stor sannolikhet kommer att vara femteseedad. En så ”tidig” förlust innebär inte bara tappade poäng utan också ett sargat självförtroende.

Djokovic lär få fler chanser att bärga sin efterlängtade titel på Roland Garros om han misslyckas även i år, men personligen tror jag att det är enormt viktigt för honom att vinna den redan nu. Gör han inte det så kan det påverka resten av hans säsong negativt – på samma sätt som (bland annat) fjolårets finalförlust påverkade hans prestationer under sommaren.

PROGNOS: Når final i både Madrid och Rom, där enda riktigt stora hotet är Rafael Nadal. Så även i Franska öppna, där ett möte mellan rivalerna kan komma tidigare. Tror på minst en titel för superserben (exklusive Monte Carlo).

* * *

ROGER FEDERER (2)

Har inte spelat en match på touren sedan kvartsfinalförlusten mot Nadal i Indian Wells eftersom han inför säsongen strök Miami ur sitt schema – vilket resulterat i en två månader lång semester.

Först i Madrid får vi se racketkonstnären igen, där han går in som titelförsvarare. Tror dock inte att han upprepar sin bedrift från förra året, då han slog Tomás Berdych i finalen. Madrid är visserligen något snabbare än övriga Masters-turneringar på grus, men inte lika mycket som förra året (då det blåa smurfgruset fick turneringen att likna hardcourt-tennis på andra sätt än bara rent estestiskt).

I Rom var han i semifinal förra året. Betydligt större chans att han försvarar de poängen än i Madrid, men på det hela taget blir grussäsongen 2013 en förlustaffär för Federer – dock inte så pass mycket att han trillar ur toppkvartetten. Hade i och för sig inte spelat överdrivet stor roll om han gjort det eftersom Wimbledon använder sig av ett unikt och egenkomponerat seedningssystem. Viktigare för Federer att få bra seedning där än att samla poäng på grus.

PROGNOS: Blir inga titlar för Federer under grussäsongen, såvida inte både Djokovic och Nadal tvingas stå över någon turnering på grund av skada. Semifinaler i Madrid och Rom ska han dock mäkta med. Semifinal i Franska öppna känns inte helt givet, men ser inte heller någon självklar utmanare. På det hela taget innebär det ändå tappade poäng på världsrankningen, vilket kan bli kostsamt under hösten.

* * *

ANDY MURRAY (3)

Trots att han har alla verktyg i lådan för att lyckas på grus så gör han väldigt sällan det. Av totalt 26 titlar i karriären har inte en enda bärgats på grus. Faktum är att Murray aldrig någonsin ens har nått en final på underlaget.

Vilket också är den största anledningen till att han ännu inte varit i närheten av att utmana aktuell världsetta (just nu Djokovic, som bekant). Han samlar helt enkelt på sig alldeles för få poäng under den så viktiga europeiska grussäsongen.

I Monte Carlo blev det respass i åttondelsfinal. Barcelona Open, som pågår i skrivande stund, valde han att stå över (vilket innebär att han tappar 90 poäng). Madrid valde han att stå över förra året, så där har han en hel del färska poäng att spela om.

Det är nog den turneringen som Murray får lägga sitt krut på, förutom Franska öppna. I Rom lär han försvara sina poäng (åttondelsfinal förra året), men tveksamt om han spelar in några nya.

Enligt uppgift stannade Murray kvar i Monte Carlo efter förlusten och hårdtränade flera timmar om dagen med sitt team. Det bådar så klart gott, men skotten måste göra stora förändringar i sitt spel för att anpassa det till underlaget. I dagsläget är han långt ifrån att utmana om titlarna.

Och Franska öppna? Well, där har han ”bara” en kvartsfinal att försvara, men det finns en hel drös kompetenta grusspelare på touren som kan sätta käppar i hjulet för honom på Roland Garros. Förra året var det David Ferrer, men det kan lika gärna vara en lägre rankad spelare som stoppar honom i år.

PROGNOS: Plockar större delen av sina poäng Madrid. I Rom kan han mycket väl ta sig till kvarts- eller semifinal beroende på hur lotten faller, men han är knappast en utmanare till någon av de två titlarna. Om all den hårda träningen faller väl ut (och lottningen är lyckosam) kan han på sin höjd upprepa sin bedrift från 2011 och ta sig till semifinal i Franska öppna, men det känns i dagsläget ytterst oklart om han ens försvarar sin kvartsfinalplats från 2012.

* * *

DAVID FERRER (4)

Hade i vanlig ordning varit en av grussäsongens stora vinnare. Det är på våren och sommaren som Ferrer gör sig själv allra störst rättvisa, och på gruset brukar Big Four temporärt utökas till en Big Five.

Nu verkar det dock som att evighetsmaskinen plågas av skada och åkte i dag på en riktig stjärnsmäll när han förlorade mot Dimitrij Tursunov redan i öppningsmatchen på hemmaplan i Barcelona. Frågan nu är om han kommer kunna gneta ihop tillräckligt med poäng för att hålla avståndet till Nadal inför Franska öppna (som lär krympa efter den här veckan).

Väl där har han en semifinalplats att försvara. Mycket möjligt att han gör det. Trots att han inte varit i överdrivet bra form under säsongsinledningen så har han hittills bärgat två titlar (Buenos Aires, Auckland) och två ”silver” (Acapulco, Miami). Vilket är väldigt imponerande och visar prov på både hög lägstanivå och stabilitet.

Ska han försvara sin semifinaplats förutsätter det förstås att han återhämtar sig snabbt från skadan – vilket han förhoppningsvis gör.

PROGNOS: Tappar viktiga poäng i Barcelona, men är han bara fri från skada i Madrid och Rom så ska han försvara sina poäng där. I Madrid kan han mycket väl gå till semifinal (kvart i fjol). I Franska öppna har han goda chanser att försvara sin semifinalplats, men det beror lite på hur hans lottning ser ut.

* * *

RAFAEL NADAL (5)

Att påstå något annat än att the king himself är en av grussäsongens stora vinnare vore givetvis tjänstefel.

Men.

Ja, det finns ett men den här gången.

Nadal har oerhört mycket poäng att försvara under våren: Titlar i Monte Carlo, Barcelona, Rom och Franska öppna (samt åttondelsfinal i Madrid) förra året. Han har redan tappat poäng efter Monte Carlo, och det kan bli ännu fler i framför allt Rom. I Madrid borde han rimligtvis förbättra sitt resultat från ifjol, men frågan är om det räcker för att ta tillbaka positionen som världsfyra inför Franska öppna.

Troligen inte, eftersom det i dagsläget skiljer 1,000 poäng mellan honom och landsmannen David Ferrer. Ferrer lär visserligen tappa mark gentemot Nadal efter sitt tidiga uttåg i Barcelona, men har fortfarande en ledning på över 700 poäng om Nadal försvarar sin titel.

PROGNOS: Idel finaler. Med tanke på hur enormt stark hans comeback varit hittills (tre titlar på fem finaler) håller jag det för troligt att han når final i Barcelona, Madrid och Rom – förutsatt att han inte tvingas möta rivalen Djokovic redan i kvarts- eller semifinal i någon av turneringarna. Stor risk för förlust i så fall, med tanke på Djokovics goda form och imponerande insats i Monte Carlo. Även Franska öppna kan bli en lite knepigare historia än vanligt för Nadal eftersom han i värsta fall kan seedas först som nummer fem även där. Oavsett kommer grussäsongen, när den är över, att bokföras som ännu en imponerande vår för The King of Clay – bara han håller sig hel och frisk.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6)

En stabil men inte briljant grusspelare. Får ju inte lika hög utdelning i serven och offensiven som på snabbare banor, men med Berdychs tunga grundspel sätter man mycket press på motståndaren oavsett underlag. Rör sig dessutom väldigt bra för sin längd och har ett tillräckligt solitt försvarsspel för att röna framgångar på grus.

I Barcelona samlar han på sig en del färska poäng men har sedan en finalplats att försvara i Madrid.

Där blir det poängtapp. Kvartsfinal ska han mäkta med, men frågan är om han ens tar sig till semifinal. Finns många under honom som hotar, och spelarna i toppskiktet rår han inte på (bortsett från Murray).

PROGNOS: I Rom har han bara kvartsfinal att försvara, vilket han lär göra. I Franska öppna förra året tog han sig till åttondelsfinal, en ganska blygsam bedrift som han rimligtvis bör upprepa. På det hela taget blir dock grussäsongen 2013 +-0 för Berdych, om inte till och med en förlustaffär.

* * *

JUAN MARTÍN DEL POTRO (7)

Säsongsinledningen har varit bergochdalbana för världssjuan. Finalen i Indian Wells följdes upp med en förlust mot Tobias Kamke i öppningsmatchen i Miami. Har till och från klagat på smärtor i handleden, vilket ju som bekant spolierade hela hans säsong 2010.

Argentinaren har en del poäng att försvara under våren (semifinal i Madrid, åttondel i Rom, titel i Estoril, kvartsfinal i Franska öppna), men kommer å andra sidan ha högre seedning i årets upplaga av de tyngre turneringarna.

Till syvende och sist tror jag att del Potro kommer att bli en av grussäsongens vinnare, eftersom han sannolikt kommer att gå om Tomás Berdych på världsrankningen under våren – och på så vis ta ett kliv närmare topp 5. Berdych spelar visserligen in färska poäng i Barcelona, men har å andra sidan mycket att försvara under våren.

Tror dessutom att del Potro blir en av dem som kan dra mest nytta av en skadedrabbad David Ferrer.

PROGNOS: Plockar tillräckligt mycket poäng för att vrida positionen som världssexa ur händerna på Tomás Berdych. Försvarar troligen sin titel i Estoril men är inte en av huvudutmanarna till de tyngre bucklorna.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (8)

Det intressanta med Tsonga är att hans spel är anpassat för hardcourt och gräs, men funkar även bra på grus. Jag tror att det beror på att han tvingas jobba mycket mer för poängen på grus och därför rent generellt spelar enklare – och mer effektivt. Han svävar helt enkelt ut för mycket och tar för stora risker på snabbare underlag.

Hur det än är med den saken så brukar fransmannen leverera helt okej under grussäsongen. I Monte Carlo förra veckan tog han sig till semifinal, vilket blev en plusaffär (kvartsfinal i fjol).

I Madrid och Rom har han en åttondelsfinal respektive semi att försvara, vilket känns fullt överkomligt. Att han försvarar sin kvartsfinal i Franska öppna känns däremot mer osäkert. Troligt att det tar stopp redan i tredjerundan eller åttondelsfinalen, beroende på hur lottningen (och dagsformen) ser ut. Tsonga har helt enkelt inte blivit en stabil kvartsfinalist i Grand Slam-sammanhang än.

PROGNOS: Lär inte bli några titlar för fransmannen, men däremot går han plus rent poängmässigt – dock inte tillräckligt för att hota Berdych/del Potro om sjundeplatsen på världsrankningen. Kan till och med vara så att positionen som världsåtta hänger löst.

* * *

RICHARD GASQUET (9)

Jetsetaren Gasquet påbörjade sin omvandling förra året och har sedan fortsatt på inslagen väg. Han har hittills förbättrat sina resultat i årets tre första Masters jämfört med 2012 (åttondel i Indian Wells, semi i Miami, kvart i Monte Carlo).

I Madrid och Rom har han en tredjerunda respektive kvartsfinal att försvara – vilket han borde mäkta med utan större problem, till och med inkassera några extra färska poäng. Gasquets defensiva allroundspel lämpar sig bra för grus, och när han nu dessutom förbättrat sin uthållighet avsevärt kan han bli svårstoppad.

I Franska öppna tog han sig förra året till åttondelsfinal (vilket han faktiskt gjorde i samtliga Grand Slam-turneringar) men med tanke på den stabilitet han redan visat upp under säsongsinledningen håller jag det för troligt att han nu når sin första GS-kvartsfinal sedan 2007 (semifinalförlust mot Roger Federer).

Har även en finalplats i Estoril att försvara men har valt att stå över den turneringen i år. Det poängbortfallet har han dock redan tjänat in i Monte Carlo (kvartsfinal i en Master ger 180 poäng, final i en 250-turnering ger 150). Gasquet blir därför på det hela taget en av grussäsongens vinnare.

I bästa fall kan han till och med ha gått om Tsonga på världsrankningen, men det tror jag dröjer till sommaren.

PROGNOS: Går långt i både Madrid, Rom och Paris. Samlar på sig ett gäng nya poäng och minskar avståndet till Jo-Wilfried Tsonga på världsrankningen, men en eventuell passering lär inte ske förrän efter Franska öppna.

* * *

JANKO TIPSAREVIC

Har bitit sig fast inom topp 10 i ett och ett halvt år men har nu tappat två placeringar sedan april 2012. Säsongsinledningen har varit fullkomligt bedrövlig för serben.

I Madrid har han en semifinal att försvara, vilket han med största sannolikhet inte kommer att göra. I Rom blev det dock respass redan i andra omgången 2012, men det är likväl ytterst tveksamt att hans prestationer i dessa båda turneringar tillsammans ska överstiga hans 370 inspelade poäng förra året (kvartsfinal i båda tävlingarna ger 360).

Han gick till kvartsfinal i Barcelona förra året men har i år i stället valt att spela BRD Nastase Tiriac Trophy i Rumänien. Förmodligen ett bra val, för med några segrar under bältet kan det flyende självförtroendet återvända.

Har ändå svårt att se hur grussäsongen 2013 ska bli en vinstaffär för Tipsarevic. I stället finns faktiskt risken att han trillar ur topp 10.

PROGNOS: Likt Andy Murray har Tipsarevic alla spelmässiga kvaliteter för att lyckas på grus, men har förtvivlat svårt att leverera på underlaget. Fullt möjligt att han förlorar sin position som världstia efter våren.

* * *

MARIN CILIC (11)

Kroaten får som mest utdelning på sitt tunga grundspel på snabbare underlag, men är en hyfsat stabil grusspelare (rent statistiskt bättre än Tipsarevic). Åkte ut i tredje omgången i Madrid och redan i förstarundan i Rom, så har en del poäng att spela in.

I Franska öppna blev det förlust i tredje omgången, och han bör försvara de poängen. Med tursamma lottningar i alla tre turneringar har han kapacitet att ta sig till åtminstone en kvartsfinal, så grussäsongen borde rimligtvis bli en plusaffär för Cilic.

PROGNOS: Gör inga större avtryck i någon av turneringarna men tillryggalägger en stabil vår och hotar Tipsarevic om positionen som världstia.

* * *

STANISLAS WAWRINKA (17)

En av säsongsinledningens utropstecken. Har visserligen blandat och gett efter Australiska öppna, men på det hela taget har han svarat för en riktigt stark öppning på året. Rekryteringen av Magnus Norman som coach tror jag dessutom är ett genidrag, och det samarbetet kommer säkerligen bära frukt redan under våren.

Wawrinka tog sig till åttondelsfinal i Madrid, Rom och Franska öppna förra året. I år bör han betraktas som ett av de största hoten mot Big Four i samtliga turneringar och det är faktiskt mycket troligt att han når sin första kvartsfinal i Franska öppna.

Med tanke på den grymma form han visat upp de senaste veckorna blir Wawrinka en av grussäsongens vinnare.

PROGNOS: Försvarar sina poäng från förra året och har goda chanser att nå kvartsfinal eller längre i både Madrid och Rom. I Franska öppna kan han mycket väl nå sin första kvartsfinal i karriären.

* * *

FABIO FOGNINI (24)

I vanlig ordning drar jag motvilligt förhastade slutsatser efter enstaka succéer (lex Horacio Zeballos, Jerzy Janowicz) men i Monte Carlo visade Fognini vilken enorm kapacitet han besitter, särskilt på grus.

Startfälten är visserligen tuffare i Madrid och Rom, men där åkte han ut i första respektive andra omgången förra året och borde därmed kunna spela in en del färska poäng.

Vi ska däremot inte inbilla oss att han blommar ut till den fullfjädrade stjärna man kan få för sig att han är när han i sina bästa stunder bjuder på bländande tennis. Trots segrarna över Berdych och Gasquet (och förlusten mot Djokovic) i Monte Carlo har 25-åringen blygsamma 3-22 i matchfacit mot topp 10-spelare.

Tack vare semifinalplatsen i Monte Carlo är grussäsongen 2013 redan en vinstaffär för italienaren, men för att den ska räknas som en fullödig succé krävs inte bara att han bjuder på enstaka stormatcher – han måste även stabilisera sitt spel generellt. Är tveksam till att det sker redan under våren.

PROGNOS: Lär inte upprepa sin bedrift i Monte Carlo men kommer på det hela taget att förbättra sina resultat gentemot fjolåret.

* * *

GRIGOR DIMITROV (28)

Precis som med Fabio Fognini är det klokt att inte dra på alltför stora växlar efter Dimitrovs uppvisning i Monte Carlo (slog Tipsarevic i raka set i andrarundan och pressade Nadal till tre i kvarten). I Barcelona blev det respass direkt i öppningsmatchen efter förlust mot Tommy Robredo.

Dimitrov har dock en förmåga att prestera sin allra bästa tennis på grus, och med tanke på att han redan imponerat under säsongsinledningen ser det onekligen ut som att hans rankningsklättring fortsätter spikrakt uppåt.

I Madrid och Rom har han inga poäng att försvara och i Franska öppna åkte han ut redan i andra omgången förra året, vilket innebär att han kan spela in en hel del nya poäng under våren. Håller det för troligt att han når åttondelsfinal eller bättre i antingen Madrid eller Rom.

Franska öppna är dock en helt annan spelplan och i Grand Slam-sammanhang har han aldrig tagit sig förbi andra omgången. Vore så klart väldigt kul om han gjorde det på just Roland Garros i år, men det beror helt och hållet på dagsform och lottning.

PROGNOS: Fortsätter klättra på världsrankningen under våren. Kan mycket väl upprepa Monte Carlo-bedriften i antingen Madrid eller Rom, och på det hela taget blir grussäsongen en plusaffär för bulgaren.

* * *

TOMMY ROBREDO (43)

30-åringen har redan bevisat att han inte ska dömas ut på förhand. Har imponerat stort i både Buenos Aires (semifinal) och Casablanca (bärgade titeln efter segrar över förhandsfavoriterna Stanislas Wawrinka och Kevin Anderson).

Den goda formen tycks hålla i sig och i dag slog han ut Dimitrov i Barcelona. Har i princip inga poäng alls att försvara under våren och har således riktigt goda chanser att klättra ännu mer på rankningen (har hoppat upp 66 pinnhål sedan januari).

Med tursamma lottningar kan Robredo mycket väl slå sig in på topp 30 under grussäsongen. Konkurrensen är förvisso väldigt stor, men spanjoren har visat att han fortfarande kan leverera på sitt favoritunderlag.

PROGNOS: Våren 2013 blir lyckosam för Robredo, om han får hålla sig skadefri. Att den forne världsfemman ska slå sig in på topp 30 kanske är lite väl drastiskt, men sett till hur han presterat hittills i år har han kapaciteten att göra det. Han har också potential att leverera en och annan skräll i Madrid eller Rom, men i Franska öppna lär han inte göra några större avtryck.

* * *

ERNESTS GULBIS (53)

24-årige talangen har genom åren om vartannat höjts till skyarna och avfärdats som ett alldeles för stort problembarn för att någonsin kunna slå igenom stort.

Att han har kapaciteten för stordåd råder det ingen som helst tvekan om – 22 år gammal chockbesegrade han Roger Federer i kvartsfinalen i Rom och pressade sedan Rafael Nadal till tre set i semifinalen. På grus, alltså.

Efter att året därpå ha nått en 21-plats på rankningen (högsta noteringen hittills i karriären) föll lettländaren ner i en avgrundsdjup ”formsvacka”. Det handlade egentligen om brist på motivation, och den tog honom så djupt ner i träsket att han föll ur topp 100 (lägsta noteringen: 159).

Han inledde 2013 som rankad 138 i världen och har sedan dess alltså klättrat 85 placeringar på knappt fyra månader.

Förutom att han har övertygande 14-4 i ATP-matchfacit så här långt under säsongen så är grus statistisk sett hans bästa underlag – och han har i princip inga poäng alls att försvara under våren (bara blygsamma 20 poäng i München).

Jag är inte beredd att ropa hej förrän han tagit sig över ån, men visst vore det kul om Gulbis totalt bortslösade talang äntligen tas tillvara på. Det vi sett hittills bådar gott. Som så många gånger förr kanske vissa har som invändning, men det verkar faktiskt som att det är annorlunda den här gången.

Personligen hoppas jag därför extra mycket på att motivationen inte går förlorad igen.

För i så fall kan Gulbis bli en av grussäsongens absolut farligaste underdogs.

PROGNOS: Har hittills i år bara förlorat mot Juan Martín del Potro, Tomás Berdych, Rafael Nadal och Juan Mónaco i ATP-sammanhang. Väldigt namnkunniga spelare, vilket visar prov på Gulbis höga kapacitet. 24-åringen har historiskt levererat fina resultat på grus och trivs bra på underlaget. Lär spela in en del färska poäng och ta ytterligare kliv på rankningen. Skrällpotential i alla turneringar under våren.

Tillbakablickande listor har aldrig riktigt varit min grej. Möjligen för att de varje år vid den här tiden tränger igenom varenda litet mediafilter och fullständigt sköljer över en som en syndaflod av hissar och dissar.

Eller så är jag bara inte riktigt lagd åt det hållet.

Hur det än förhåller sig med den saken kommer jag förmodligen att hosta ur mig några sådana innan året är slut (trots att jag ägnat en del tillbakablickande i podcasten) – men just nu vill jag mycket hellre blicka framåt.

Vi har ju så vansinnigt mycket att se fram emot: Rafael Nadals comeback. Fyra Grand Slam-turneringar som känns mer öppna än på länge. Ett gäng ynglingar som ska göra försök att slå sig in i toppen och på allvar etablera sig som framtidens stjärnor.

Därför ägnar jag mycket hellre tid åt att sätta ihop listor om de sakerna, baserade på spekulationer och vilda gissningar.

Och vad passar väl i så fall inte bättre än att försöka förutspå 2013 års Grand Slam-turneringar? Vi kör!

AUSTRALISKA ÖPPNA
Melbourne, Australien
14-17 januari
Mästare 2012: Novak Djokovic, Victoria Azarenka

Melbourne Park är platsen för Rafael Nadals förhoppningsvis storslagna comeback, under 2013 års första Grand Slam-turnering (totalt 101:a upplagan av Australiska öppna). Detta är därför den i särklass mest intressanta och efterlängtade GS, i mina ögon.

Regerande mästaren Novak Djokovic kommer säkerligen att få bära det största favoritskapet. Helt rättvist, med tanke på hans starka säsongsavslutning (med segern över Roger Federer i finalen av World Tour Finals som kronan på verket). Djokovic har dessutom historiskt rönt stora framgångar på Melbourne Park – tre av hans totalt fem GS-bucklor har bärgats här. Kan han ta en tredje raka efter sina triumfer 2011 och 2012?

Tja, varför inte – men en orädd Andy Murray och en taggad Roger Federer kommer att stå i hans väg. Murray, stärkt av sin fantastiska prestation i Melbourne förra året, sin Wimbledon-final, sitt OS-guld och sin US Open-trofé, har under 2012 visat att han har vad som krävs för att vinna de största titlarna. När nu så äntligen den första förlösande GS-bucklan är i hamn kommer han att bli farligare än någonsin.

Federer ska givetvis inte ignoreras. Hans starka säsongsavslutning i World Tour Finals, givetvis tillsammans med Wimbledon-triumfen, OS-finalen och tre Masters-titlar, vittnar om en fortsatt hunger. Man ska inte heller glömma bort att han vann Australiska öppna så sent som 2010 (hans totalt fjärde), tills för bara ett halvår sedan hans senaste GS-triumf.

Och Nadal? Jag tror som bekant att han kommer gå ut stenhårt i sin comeback, att det är schemat (ett bantat sådant) och inte spelet som kommer att stå för de största förändringarna efter skadan. Därmed inte sagt att det kommer bära frukt omgående. Efter skadan 2009 gjorde Nadal som ni säkert minns en av sina bästa säsonger i karriären under 2010 – men först efter att ha tvingats avbryta kvartsfinalen mot Murray på grund av den knäskada som spolierade stora delar av hans 2009.

Risken är återigen stor att Nadal känner av skadan och därför antingen inte kan gå för fullt eller tvingas avbryta. Även om så inte skulle ske säger ändå magkänslan att Australiska öppna inte blir Nadals stora ögonblick under 2013.

Magkänslan säger i stället att Andy Murray vinner. Vet inte riktigt varför. Baserat på prestationer under 2012 skulle jag vilja påstå att oddsen för Djokovic, Federer och Murray är hyfsat jämna.

Och doldisar/bubblare/skrällvarningar? De gamla vanliga: spelarna precis utanför Big Four och några enstaka till, typ Milos Raonic, Kei Nishikori och Marin Cilic. Eller Jerzy Janowicz? Har tidigare nämnt att man inte ska dra på alltför stora växlar av hans finalplats i Paris Masters, men det vore ju riktigt kul om han tog ett sådant gigantiskt kliv så här tätt inpå genombrottet i Paris.

På damsidan vore det snudd på tjänstefel att inte plocka ut Serena Williams som den stora förhandsfavoriten. Vad talar egentligen för att hon inte ska vinna Australiska öppna? Jo, antingen att hon inte är tillräckligt motiverad (vilket inte känns särskilt troligt) eller att någon spelare på vägen gör sitt livs match och spelar i någon sorts trans.

Som finalmotståndare ser jag titelförsvararen Victoria Azarenka eller Agnieszka Radwanska, beroende på hur lottningen faller ut. Azarenka för att hennes offensiva vapen visat sig effektiva i Melbourne, Radwanska för att hennes robusta defensiv ger hög utdelning på alla underlag.

Maria Sjarapova bör så klart aldrig räknas ut och är givetvis en del av favoritkvartetten. Till kategorin doldisar/bubblare/skrällvarningar hör Angelique Kerber, 2011 års finalist Li Na, fightern Marion Bartoli och fjolårssemifinalisten Petra Kvitová.

FINALEN HERRAR: Andy Murray slår Novak Djokovic.
FINALEN DAMER: Serena Williams slår Victoria Azarenka.

FRANSKA ÖPPNA
Paris, Frankrike
26 maj-9 juni
Mästare 2012: Rafael Nadal, Maria Sjarapova

DET HÄR blir givetvis Rafael Nadals stora comeback, inget snack om saken. Om han inte tvingats till nya långa uppehåll på grund av knäskadan kommer spanjoren med största sannolikhet att bärga sin åttonde buckla på Roland Garros. Största utmanare är givetvis Novak Djokovic – men om 2012 års upplaga av superserben inte rådde på ”Rafa” på hans gyllenröda grus har jag svårt att se att 2013 års upplaga ska kunna göra det.

Om Nadal däremot av olika skäl inte är sig själv, så att säga, ja då kommer Djokovic förmodligen att spela hem sin sjätte (eller sjunde, om han vinner Australiska öppna) GS-titel.

Andy Murray ser jag inte som något potentiellt hot. Snarare som en bubblare, hans kapacitet till trots. Grus är helt enkelt inte hans underlag.

Federer? Mja, blir säkerligen en ny semifinal, men en 18:e (eller 19:e) Slam kommer han inte att bärga på Roland Garros.

Största utmanarna utanför toppkvartetten är David Ferrer och Juan Martín del Potro. Om Ferrer någonsin ska nå en GS-final så borde det ske på gruset i Paris. ”Delpo” avslutade 2012 riktigt starkt och är trygg på grus. Lyckas han bara träna upp konditionen ett par snäpp kan han bli riktigt farlig i Franska öppna (vilket han inte minst visade mot Roger Federer i semifinalen 2009 och kvartsfinalen 2012, då han båda gångerna pressade schweizaren till fem set).

Svårt att peka ut några riktiga skrällvarningar. Tomás Berdych? Jo-Wilfried Tsonga? Tar sig sannolikt till kvartsfinal och någon av dem tar möjligtvis en semifinalplats, men förmodligen inte mer än så.

På damsidan är det mycket mer öppet. Titelförsvararen Maria Sjarapova har sin största chans att vinna en Slam i Franska öppna, i och med att grus är hennes båda rivaler Serena Williams och Victoria Azarenkas svagaste underlag. Kan Sjarapova därför möjligen ses som knapp favorit på förhand?

Beror så klart på hur säsongsinledningen sett ut, men det skulle inte förvåna mig. Vore väldigt häftigt om Serena Williams blev den första att vinna en äkta Grand Slam (alla fyra under samma säsong) sedan Steffi Graf 1988, men tror att Franska öppna grusar de förhoppningarna.

Skulle återigen vilja varna för defensiva specialisten Agnieszka Radwanska, men givet hennes svaga facit i Franska öppna blir det svårt att motivera. Tror inte att 2013 blir hennes genombrottsår på Roland Garros grus – en kvartsfinalplats är att räkna som väl godkänt.

Samantha Stosur är största bubblaren, tillsammans med Li Na. Har nått semifinal tre av de senaste fyra åren (2009, 2010, 2012, final 2010). I GS-sammanhang har hon dessutom klart bäst matchfacit i just Franska öppna (22-9). Li Na vann så sent som 2011 och har 21-7 på Roland Garros.

Får även höja ett varningens finger för fjolårsfinalisten Sara Errani. Hon svarade för en riktigt stabil säsong 2012 och det är på grus hon visar sig från sin allra bästa sida.

FINALEN HERRAR: Rafael Nadal slår Novak Djokovic.
FINALEN DAMER: Maria Sjarapova slår Li Na.

WIMBLEDON
London, England
24 juni-7 juli
Mästare 2012: Roger Federer, Serena Williams

Den mest öppna av de fyra Grand Slam-turneringarna. Kan Roger Federer försvara sin titel från 2012? Kan Andy Murray bli första britten att vinna sedan Fred Perry 1936? Kan Novak Djokovic reprisera sin bedrift från 2011? Kan Rafael Nadal vinna sin tredje Wimbledon-titel på sex finaler?

Och så vidare.

Utmanarna är förhållandevis få. Berdych har visat att han har kapaciteten att nå final men har svarat för riktigt släta figurer 2011 och 2012. Tsonga har tagit sig till två raka semifinaler men hans oförmåga att spela effektiv tennis i avgörande lägen har hittills hindrat honom från att utföra stordåd i Wimbledon. Juan Martín del Potro ser långsam och klumpig ut på gräset, och har på grund av sin fysik i allmänhet och längd i synnerhet problem med de låga studsarna (har dessutom aldrig tagit sig förbi åttondelsfinalen).

Om Tsonga får ordning på sina brister – med hjälp från sin nye coach Roger Rasheem, som jobbat med Lleyton Hewitt (2003-2007) och Gaël Monfils (2008-2011) – är han det tveklöst största hotet mot toppkvartetten.

Vem som vinner är nästan helt omöjligt att förutse. Personligen vill jag hemskt gärna se en final mellan Nadal och Murray (givetvis med Nadal som vinnare) eller mellan Djokovic och Federer. En finalrepris mellan Murray och Federer, fast den här gången med Murray som vinnare, vore förstås också riktigt kul.

Mest troligt? En episk final mellan Murray och Djokovic, eller bubblaren Tsonga – med Murray som segrare, framburen av en extatisk hemmapublik. Ja, det vore ju nåt.

På damsidan borde Serena Williams inte ha några problem med att försvara sin titel från 2012. Radwanska kan dock få stora bekymmer med att försvara sin finalplats. Mer troligt att Sjarapova, Azarenka eller Kvitová tar den.

Eller varför inte Angelique Kerber? Vore riktigt kul om hon utvecklats så pass mycket till dess. 21-årige Tamira Paszek en intressant bubblare, likaså Sabine Lisicki och Maria Kirilenko som båda tog sig till kvarten i år (Kirilenko vann dessutom OS-brons på samma arena).

Men en final mellan Williams och Sjarapova tackar vi väl inte nej till?

FINALEN HERRAR: Andy Murray slår Novak Djokovic/Jo-Wilfried Tsonga.
FINALEN DAMER: Serena Williams slår Maria Sjarapova.

;

US OPEN
New York, USA
26 augusti-8 september
Mästare 2012: Andy Murray, Serena Williams

Nästan lika öppen som Wimbledon. Roger Federer har inte nått final på Flushing Meadows sedan förlusten mot Juan Martín del Potro 2009 och borde således vara vansinnigt taggad på att bärga en sjätte titel här. Min gissning är att schweizaren prioriterar Wimbledon och US Open i av GS-turneringarna under 2013. Jag tror att han är väldigt sugen på att lägga vantarna på en US Open-buckla igen – och kanske i och med det pensionera sig, inte helt olikt idolen Pete Sampras. Helt långsökt är det inte, särskilt inte med tanke på att han i så fall blir den spelare som vunnit flest US Open under Open Era (även Sampras och Jimmy Connors har fem titlar).

Novak Djokovic lär vara inställd på revansch och hämnd efter nederlaget mot Andy Murray. Faktum är att serben bara vunnit en av totalt fyra finaler (2007, 2010, 2011, 2012). Om Djokovic klarar sig från skador även under 2013 håller jag honom som favorit tillsammans med Federer.

Behöver jag nämna att Murray och Rafael Nadal är de andra två stora utmanarna? Vid sidan av toppkvartetten är det återigen Juan Martín del Potro som har störst chans att bryta Big Four-dominansen. Han har gjort det förr (2009, i just US Open) och kan tveklöst göra det igen. Tycker att han under 2012 visat att han bara är någon centimeter ifrån att utvidga konceptet Big Four till en potentiell Big Five – eller ta Nadals plats i kvartetten om spanjorens comeback inte blir så lyckad som många av oss hoppas.

Tomás Berdych har flera gånger visat att han håller måttet på den här nivån, men kan han ta sig till en ny semifinal, eller till och med final? Tveksamt. Får återigen höja ett varningens finger för Jo-Wilfried Tsonga. Stod visserligen för ett ordentligt magplask i år (förlust i andra omgången mot doldisen Martin Klizan).

Etiketten ”skrällvarning” sätter vi på mammutservaren Milos Raonic, kroaten Marin Cilic (ska han äntligen step it up och blomma ut under 2013?), och Kei Nishikori. Var det någon som sa Grigor Dimitrov? Mja, han kommer förhoppningsvis höja sig ytterligare ett par snäpp i och med inträdet i svenska akademin Good to Great, men genombrottet lär låta vänta på sig ett tag till.

Vad tror vi om en finalrepris från 2009 mellan ”Delpo” och Federer? Ännu hellre skulle jag vilja se en final mellan ”Delpo” i toppform och Andy Murray. Det vore riktigt intressant.

Tror dock att det blir Federer mot Djokovic. Det vore riktigt intressant det också.

På damsidan är återigen Serena Williams den stora favoriten, om ingenting världsomvälvande hänt på vägen. Typ skador och annat djävulskap. Utmanare är, återigen, Victoria Azarenka och Maria Sjarapova. Men här skulle jag nog vilja påstå att Angelique Kerber hunnit utvecklas så pass mycket att hon på allvar kan fajtas om en finalplats.

Bubblare är Samantha Stosur, Li Na och Sara Errani.

Eller varför inte Ana Ivanovic? Vore kul om hon kunde göra en storstilad ”comeback” efter flera år ute i periferin, och hon tog sig trots allt till kvartsfinal i år (hennes första GS-kvart sedan segern i Franska öppna 2008).

Jag vill ändå någonstans tro att Kerber norpar den där finalbiljetten.

FINALEN HERRAR: Novak Djokovic slår Roger Federer.
FINALEN DAMER: Serena Williams slår Angelique Kerber.
Som ni säkert förstår har den här genomgången ytterst lite vetenskapligt värde och bygger helt och hållet på spekulationer och rena gissningar, som sagt. Det är ju helt omöjligt, i ordets allra mest rätta bemärkelse, att förutspå hur Nadals comeback blir, vilka som drabbas av skador, vilka som av olika skäl kanske tvingas dra sig ur turneringar och så vidare.

Man kan aldrig säkert veta utan facit i hand, helt enkelt.

Men det är jäkligt kul att gissa.

En av årets största tävlingar är över.

Så vad passar väl bättre då än att sätta lite + och – på Franska öppna?

Here goes:

+++++
• Rafael Nadals galna form.
• Sara Erranis sensationella skrällresa till final.
• Maria Sjarapovas publikfriande antitaktik och härliga vinnarskalle.
• Jo-Wilfried Tsongas överraskande storspel mot Novak Djokovic i kvartsfinalen. Fyra matchbollar från årets skräll.
• Novak Djokovics mentala styrka när han till synes obekymrat avfärdade samtliga av Tsongas fyra matchbollar. Makalöst. Världsklass.
• Det officiella Roland Garros-kontot på Twitter. Perfekt avvägt, kändes aldrig spammigt. Och citat från spelarna efter matcherna – nästan i realtid? Helt briljant.

++++
• Den officiella appen (Iphone och Ipad). Snygg som tusan, snabb, informativ och fullproppad med godis.
• David Ferrers outtröttliga fötter. Tog honom hela vägen till semifinal – precis som jag förutspått.
• Lucky losern David Goffins briljanta match mot Roger Federer. En framtida topp tio-spelare? Såg onekligen så ut i åttondelsfinalen mot världstrean.
• Novak Djokovics sportslighet i finalen, då han bad domaren att spela om en boll som dömts till rivalen Rafael Nadals fördel. Storartat.
• Angelique Kerber, som oturligt nog åkte på Sara Errani i kvartsfinalen. En framtida toppspelare med en av tourens hårdaste släggor.
• Andreas Seppis osannolika två första set mot Novak Djokovic i åttondelsfinalen. Synd att han inte orkade hela vägen.

+++
• Stanislas Wawrinkas ovilja att ge upp. Låg under med 2-0 i set mot hemmafavoriten Tsonga i åttondelen, men kämpade sig till en kvittering.
• Dominika Cibulkovás bästa GS-resultat sedan Franska öppna 2009 (då semifinal, nu kvartsfinal). Har en förmåga att höja sig på Roland Garros röda grus.
• Milos Raonic. Tog sig till tredje omgången, näst bästa resultatet för kanadensiske talangen i GS-sammanhang. Börjar hitta stabiliteten i sitt spel – och rör sig sakta men säkert upp mot toppskiktet.

++
• Li Nas svaga insats mot Jaroslava Sjvedova i åttondelen.
• Juan Martín del Potros trasiga knä. Satte stopp för en skräll mot Federer i kvarten. Vore otroligt surt om alla skador tar död på argentinarens karriär.
• Andy Murray, som nästan bragdartat tog sig till kvartsfinal – där det tog tvärstopp mot David Ferrer. Tycker mig inte ha sett någon glöd alls hos världsfyran under praktiskt taget hela grussäsongen. Kan Ivan Lendl verkligen få ordning på hans destruktiva temperament?

+
• Victoria Azarenkas alldeles för tidiga uttåg. Väldigt svagt av forna världsettan.
• Alexandr Dolgopolovs respass i första omgången. Hade väntat mig mer från ukrainaren.
• Caroline Wozniackis utbrott på domaren i förlustmatchen mot Kaia Kanepi. Pinsamt.

–
• Alex Bogomolov, som hissade vit flagg i Arnaud Clements matchboll. Osportsligt.
• John Isners och Paul-Henri Mathieus evighetsmatch. Usch och tvi för själadödande maratonmatcher.
• Jarkko Nieminens totalhaveri mot en närmast invalid Andy Murray i andra omgången. Hur man kan misslyckas att slå en spelare som knappt kan röra sig på grund av paralyserande ryggsmärtor övergår mitt förstånd.
• Serena Williams skrällförlust i första omgången. Vad i hela helskotta hände, Serena?

Alla Rafael Nadal-hatare därute (ni är ofantligt många) kommer givetvis att skylla Novak Djokovics förlust på att matchen sköts upp på grund av gårdagens ösregn.

Det är naturligtvis kvalificerat skitsnack.

Under rådande omständigheter är setsiffrorna 6-4, 6-3, 2-6, 7-5 helt rättvisa. Att utgången hade kunnat vablia en helt annan spelar egentligen ingen roll, men låt oss för skoj skull spekulera lite:

• Vad hade hänt om vädret inte förvärrats under matchen i går?
Baserat på hur otroligt stark Nadal varit under hela resan på Roland Garros, och hur överlägsen han var i finalens inledning, vågar jag påstå att han slagit sin nemesis i tre raka set. Djokovic hade svårt att hitta matchrytmen, vilket hade mer att göra med pressen som Nadal satte på honom med sina signifikativa toppspinbollar än att han underpresterade. Djokovic är tveklöst den bäste på touren att hantera Nadals högtstudsande slag, men det kräver enorm precision och fokus. Den biten av världsettans spel var inte helt klockrent i går.

• Vad hade hänt om arrangörerna valt att inte avbryta matchen i början av fjärde set? Då hade Djokovic förmodligen bärgat sin fjärde raka Grand Slam-titel. Det var nästan skrämmande att se hur obekymrat Djokovic sluggade vidare i obarmhärtiga vätan. Ju tyngre bollen och ju lergrötigare banan blev, desto hårdare och mer precisa tycktes världsettans slag bli. Helt makalöst att kunna prestera så bra tennis under så svåra förhållanden. Samtidigt var det närmast sorgligt att se hur extremt avväpnad Nadal blev när han tvingades ta i med varenda fiber i sin 185 centimeter långa kropp för att över huvud taget kunna slå igenom. Utan sin sjukt höga toppspin var Nadal närmast chanslös. En uppenbar brist som spanjoren måste åtgärda för att kunna fortsätta utmana Djokovic i Grand Slam-racet.

Det är omöjligt att komma i från att Nadals svaga avslutning i går (åtta förlorade game på raken är under all kritik) och efterföljande matchavbrott är smolk i bägaren för grusmonstret, som fram till finalen krossat allt motstånd.

Det lilla smolket kan dock inte ta ifrån Nadal den slutgiltiga segern – som gör att Rafael Nadal äntligen slagit det där gamla rekordet som skulle ha slagits redan förra året, om det inte varit för en viss Robin Söderling i åttondelsfinalen 2009.

Kritiken mot att Nadal gnällde på domaren i slutet av tredje och inledningen av fjärde set i går kväll är helt obefogad. Varför skulle han inte gnälla? Han missgynnades oerhört av vädret, men det var inte grundorsaken till hans klagomål: om detta inte varit en hett efterlängtad final hade arrangörerna tveklöst valt att avbryta matchen betydligt tidigare.

Det örat lyssnar säkert inte Nadal-hatarna (och Djokovic-älskarna) på.

Men vad gör väl det, en dag som denna?

Hattan av för Rafael Nadal, en värdig vinnare av Franska öppna 2012. Och hatten av för hans motståndare, en värdig finalist och överlägsen världsetta.

Vilken helt galen superfinal vi bjudits på hittills.

Tyvärr av helt fel anledningar, dock.

Det tunga regnet som legat som ett vått täcke över hela matchen gjorde till slut vad regn gör bäst: saboterar. (Ja, i alla fall om man snackar utomhussport – det här är ju trots allt inte en blogg om pelargoner.)

För mig ter det sig helt obegripligt att matchen inte avbröts tidigare än efter ett helt frustrerande set.

Och detta säger jag inte bara för att jag tippat Rafael Nadal, som missgynnats oerhört av det dåliga vädret, som segrare – utan för att underhållningsvärdet har sjunkit i takt med att regndropparna duggat tätare.

Nadal såg ordentligt uppgiven och frustrerad ut efter de åtta raka gameförlusterna. Och inte är väl det så konstigt? Den på Roland Garros annars så självsäkre spanjoren fick knappt någonting alls att stämma i det där ödesdigra tredje setet.

Det ska absolut inte användas som en bortförklaring. Novak Djokovic bevisar återigen att han på många plan är en betydligt mer komplett spelare än Nadal i och med att han till synes obekymrat anpassar sig efter rådande väderförhållanden (precis som i den blåsiga tillställningen mot Roger Federer i semifinalen).

Men det vore väl själva f-n om en lerig bana och bollar tunga som bly skulle hindra Nadal från att prestera sin bästa tennis i en så ofantligt viktig match. Djokovic skulle tveklöst vara en värdig vinnare ändå om han lyckades vända matchen – men det skulle bli en bitterljuv seger, och han skulle förmodligen inte kunna skaka av sig känslan av att en seger under bättre förhållanden hade varit en värdigare vinst.

Tills han lyckas göra om bedriften på ett soligt Roland Garros om ett år eller två, förstås.

Djokovic gynnades av det första uppehållet. Återstår att se om det blir Nadal som gynnas av det andra. Men en sak är alldeles bombsäker – det gynnar oss nagelbitande tennisälskare framför tv:n.

Enda förklaringen till att matchen inte avbröts tidigare är väl egentligen att det rör sig om en så hett efterlängtad final. Hade det här varit en match av mindre betydelse är jag övertygad om att den inte hade återupptagits efter det regntyngda andra setet, utan skjutits upp till i morgon.

Nu får vi be till vädergudarna att de inte fortsätter förstöra vår superfinal.

En final som saknar motstycke mellan tourens två kolossalt överlägsna spelare.

Ja, så känns ju den här finalen i Franska öppna – som på ett eller annat sätt kommer att gå till historien.

• Om Novak Djokovic dribblar pennan ur händerna på gruskungen kommer han att skriva ett modernt tenniskapitel som den förste att vinna fyra raka Grand Slam sedan Rod Laver 1969.

• Om Rafael Nadal vägrar släppa den ifrån sig kommer han att klottra över Björn Borgs gamla rekord från 1981 – och rista in sitt eget namn som den förste spelaren någonsin att vinna sju titlar på Roland Garros.

Det är så nervdallrande att man baxnar.

Tills man nyktrar till en aning och inser att finalen i princip redan är avgjord.

För hur ska Djokovic kunna stoppa Nadal. Hur ska någon kunna stoppa Nadal i dagsläget?

Jo okej, vi vet hur Djokovic måste spela för att rubba Nadals matchrytm: Tunga backhandcrossar, aggressivt spel högt upp i banan, rappa returer, solid serve, hård press och blablabla. Men för att lyckas måste han inte bara få ordning på taktiken – han måste dessutom utföra den på ett sätt som snuddar vid total perfektion.

Monaco har försökt. Han blev totalt överkörd.

Almagro har försökt. Han orkade i ett set, sen föll han platt som en pannkaka.

Ferrer har försökt. Han bjöd på sin livs tennis – men stal i slutänden bara fem set av grusmonstret.

Lägg därtill att Djokovic aldrig lyckats vinna ett set mot Nadal på Roland Garros, på tre försök (det senaste 2008) – och du förstår hur omöjlig uppgiften ter sig för den serbiske världsettan.

Om någon ska lyckas är det dock han. Det bevisade han inte minst i Madrid och Rom förra året – och i tre efterföljande Grand Slam-finaler (Wimbledon 2011, US Open 2011, Australiska öppna 2012).

Har dock oerhört svårt att se att han ska lyckas med det konststycket.

Mitt tips: 3-0 i set till Nadal. 3-1 om Djokovic lyckas plocka första eller andra.

Det här med att himlen ska gråta så fort Rafael Nadal och Novak Djokovic möts i en final… Förvisso effektfullt, för att riktigt understryka den dramatiska nerven, men framför allt är det bara enerverande att behöva vänta på det där rafflande avgörandet.

I Rom tvingades arrangörerna skjuta upp deras stekheta möte på grund av regn – och nu ser det ut som att det upprepar sig i Paris.

– Det kan regna från morgon till tidig eftermiddag under söndagen. Vi är redo att skjuta upp matchen till måndag, det är en möjlighet som vi inte har räknat bort. I så fall kommer matchen att spelas under tidig eftermiddag (i morgon), säger turneringens direktör Gilbert Ysern.

Sist en final i Franska öppna inte spelades på en söndag var 1973, då finalen blev uppskjuten till nästkommande tisdag. Den gången vann andraseedade favoriten Ilie Nastase mot Nikola Pilic i tre raka set.

Phew.

Det var en otroligt hektisk dag på jobbet, minst sagt. Hann dock följa och se klart matchen mellan Maria Sjarapova och Sara Errani innan det var dags att gå hem och underhålla/mata/natta gladlynt bebis.

Sjarapova såg riktigt bekväm ut på finalgruset, och om hon kände den minsta nervositet dolde hon den väldigt bra. Errani var något mer darrig i sin första Grand Slam-final någonsin.

Efter att Sjarapova totaldominerat inledningen av första set tycker jag ändå att Errani ryckte upp sig och började leta efter verktyg att låsa upp ryska världsettans ogenomträngliga försvar (och skydda sig mot hennes rysligt effektiva offensiv).

Om det var rörande att se italienska finaldebutantens envisa försök att rubba matchrytmen var det desto mer imponerande att bevittna Sjarapovas stenhårda raka backhand, som gav henne otaliga poäng i Erranis serve, resoluta forehand och solida serve.

Sjarapova behövde egentligen aldrig justera sin taktik (som liksom alltid gick ut på att slå hårdare och vara allmänt aggressivare än sin motståndare) eftersom Errani hade så rysligt svårt att hitta de där små öppningarna i ryskans spel.

Enda gången Sjarapova såg lite svajig ut var när Errani tvingade fram långa bolldueller, då hon ibland tappade tålamodet och dundrade bollen i nät. Problemet för Errani var att hon inte mäktade med att pressa Sjarapova så hårt att hon blev frustrerad.

Setsiffrorna 6-3, 6-2 känns således helt rättvisa, även om jag på förhand trodde att Errani skulle kunna norpa ett set. Sjarapova var helt enkelt alldeles för överlägsen i dag.

En värdig vinnare av Franska öppna – och en värdig ny världsetta på WTA-touren.

Vamos Maria!

Det är väl själva fan egentligen att EM ska dundra i gång precis under upploppet av Franska öppna.

Nåväl.

Vi bjuds på en riktigt spännande – och oviss – final i dag. Nya världsettan Maria Sjarapova är givetvis den självklara favoriten, men Sara Errani har satt tvivlare efter tvivlare på plats på Roland Garros. Errani har tveklöst varit min favoritspelare så här långt, har imponerat oerhört.

Dessutom historisk final: Sjarapova slåss för sin första Franska öppna-titel (som om hon bärgar den innebär att hon har alla Grand Slam-märken i skrytskåpet hemma), Errani slåss för sin första titel någonsin.

Vem som vinner? Ja, usch vad svårt det är att förutspå. Hjärnan säger väl egentligen Sjarapova, men hjärtat säger Errani. Vore oerhört kul för 24-rankade italienskan att fullborda sin skräll med en sensationell seger i dag.

Tror ändå att en rutinerad och taggad Sjarapova blir lite för stark i dag. Sjarapova tar hem det i tre set.

Vänner.

Innan vi börjar diskutera den hett efterlängtade finalen mellan Maria Sjarapova och Sara Errani måste jag få dryfta ytterligare några ord om Roger Federer.

Denne mästarnas mästare. Rekordhållarnas rekordhållare. Konstnärernas konstnär.

Jag har en teori, förstår ni. Som ni kanske minns slog jag för några månader sedan fast att 2012 blir året då Federer återtar tronen som världsetta. En förlorad semifinal mot Novak Djokovic i Franska öppna förändrar nödvändigtvis inte den förutsägelsen (att Rafael Nadal ser omänskligt bra ut just nu är en annan historia).

Däremot sätter hans märkligt oengagerade inställning, både i Rome Masters och Franska öppna, de konspiratoriska kugghjulen i rörelse.

Det är ingen hemlighet att Federer siktar på att bli världsetta igen i år – det gick han själv ut och bekräftade tidigare under säsongen.

Vilket är en smula märkligt. Varför säger han det just nu? Svaret ter sig lika självklart som logiskt: Han vill sluta på topp. Han vill som herre på täppan kunna blicka ner på sina rivaler och avsluta en lång och framgångsrik karriär med kungakronan på huvudet och spiran i knät.

Federer krattar helt enkelt manegen för sitt avsked från ATP-touren. Vilket inte känns det minsta sensationellt, egentligen. Varför vänta tills stjärnstatusen bleknat och minnet svärtats ner av halvdassiga insatser mot diverse dussinspelare?

Federers avskedsansökan lär komma i år, oavsett ranking. Om Federer kommit till insikten att han inte har en rimlig chans att bryta Nadals och Djokovics dominans så tror jag att han pensionerar sig som världstrea – innan även Andy Murray går om meste mästaren (hur snöpligt skulle inte det vara, liksom?).

Semifinalen mot Djokovic i går gör bara de gnagande tankarna mer ihärdiga: Federer såg inte alls ut att trivas. Faktum är att han sett obekväm ut genom hela turneringen. Som att han lite motvilligt gått ut och bara gjort sitt jobb. Den där ohämmade glädjen i att spela tennis tycks inte längre lika intensiv. Vilket så klart inte är det minsta konstigt – det är en bedrift i sig att kunna leverera så bländande tennis som Federer, om än stundtals, gör vid sin ålder. Att som (snart) 31-åring fortfarande slåss om Grand Slam-titlar – och dessutom som världstrea! – är så klart makalöst.

Att Federer fortfarande har en rimlig chans att faktiskt avsluta säsongen som världsetta beror framför allt på att Wimbledon och US Open, hans två favoritturneringar, ännu inte avverkats. Likaså OS. På gräs.

Alldeles oavsett så tror jag att vi redan nu gör bäst i att förbereda oss på ett tennisliv utan Roger Federer. Vilket så klart känns en smula konstigt och vemodigt.

För vem ska ta hans plats i stjärntrion? Andy Murray…?