Seedning och lottning är överstökat.

På måndag smäller det – Wimbledon 2013, årets tredje Grand Slam och på förhand onekligen hittills mest intressanta.

Det går inte att säga något annat än att Wimbledon är den mest prestigefulla av de fyra Grand Slam-turneringarna och har de senaste 25 åren dessutom åtnjutit en väldigt exotisk inramning eftersom det är den enda som spelas på gräs (dessutom en av blott sex turneringar totalt som spelas på underlaget).

På måndag den 24 juni kickar alltså spektaklet i gång.

Lottningen genomfördes i dag och kort därefter publicerade jag min snabbanalys, men låt oss nu gå igenom respektive turneringsträd på djupet:

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Drömlottning för Novak Djokovic, alltså. 33-rankade Florian Mayer är visserligen en erkänt skicklig grässpelare och en knepig motståndare i allmänhet, men borde inte utgöra något större hot mot världsettan i öppningsmatchen (Djokovic tappade bara nio game mot Mayer i fjolårets Wimbledon-kvartsfinal).

Bobby Reynolds/Steve Johnson i andrarundan är kanonmat och inte heller Jeremy Chardy i omgång tre ska kunna rubba serben.

Först i åttondelsfinalen bjuds vi på en någorlunda intressant matchup, då det kan bli antingen Tommy Haas eller Gilles Simon. Mest troligt Haas, eftersom han har 5-1 i inbördes mot Simon och är den bättre grässpelaren av de båda. Dessutom liten nitlott för Simon, som möter grässpecialisten Feliciano Lopez i första omgången. Ingen jätteskräll om Lopez vinner den matchen.

I kvartsfinalen väntar troligen världssexan (men sjundeseedade) Tomás Berdych eller världsnian Richard Gasquet. Berdych och Gasquet har aldrig mötts på gräs tidigare, så en åttondelsfinal mellan de båda blir ruggigt intressant. Så här på förhand håller jag Gasquet som knapp favorit i så fall.

Finns inte direkt någon spelare med överdrivet stor skrällpotential i den åttondelssektionen. Bernard Tomic? Tja, han trivs bra på gräs och har presterat i Wimbledon förut, men tror inte att han är redo att ta nästa steg i karriären än.

Sam Querrey? En skicklig grässpelare generellt, men rår inte på de högre seedade spelarna i sin sektion.

Kevin Anderson? Även han en duktig grässpelare, men möter Berdych i en eventuell tredjerunda. Deras femte möte bara i år, i så fall. Berdych har 8-0 i inbördes möten och totalt 19-3 i setfacit. Hyfsat överlägset, om man säger så. Grymt oturlig lottning för Anderson, alltså.

Så nej, en kvart mellan Djokovic och Berdych/Gasquet känns på förhand rätt så given.

Den nedre delen av den här halvan är betydligt mer intressant. David Ferrer stöter på motstånd värt namnet först i tredjerundan, där han kan möta Alexandr Dolgopolov. 24-åringen har dock problem på gräs. Är förvisso väldigt snabb, men hans rörelseschema hämmas och hans bollträff försämras på grund av den låga och oförutsägbara studsen. Klart övertag för Ferrer i den matchupen och har dessutom 5-1 i inbördes möten.

I åttondel ser det ut att bli 18-rankade Philipp Kohlschreiber, även om han har en ganska krokig väg dit. Ivan Dodig i öppningsmatchen är ingen given promenadseger. Denis Kudla och James Duckworth är visserligen duktiga grässpelare, men borde inte störa Kohlschreiber i andra omgången.

I tredje kan tysken möta 59-rankade Igor Sijsling. Holländaren är i bra form, har 2-0 i inbördes möten mot Kohlschreiber (dock på hardcourt och grus) och har ett spel som lämpar sig för gräs: Bra serve, är inte jättesnabb men rör sig ledigt på gräset, stabil enhandsfattad backhand, okej slice, trygg framme vid nät och flacka grundslag. Litet frågetecken kring hans fysiska form eftersom han tvingades dra sig ur ’s-Hertogenbosch på grund av sjukdom, men skrällvarning om han är fit for fight (vilket han sannolikt är).

Milos Raonic huserar också i den här sektionen, men har oerhört svårt att se honom som ett hot. Ingen vidare grässpelare och har verkligen inte visat god form i Halle och Eastbourne. Ryker troligen mot Sijsling i andra omgången.

På den nedre delen är Juan Martín del Potro kvartsfinalfavorit. Obefintligt motstånd för honom fram till tredje omgången, där han troligen möter Grigor Dimitrov. Tycker 22-årige bulgaren generellt är ofarlig mot högre rankade spelare i femsetsmatcher och övertygade inte alls i Queen’s Club Championships, men ska inte räknas ut helt. Särskilt inte med tanke på att del Potro brukar ha problem med omställningen till gräs. Hade en hel del tur i Queen’s förra veckan (borde ha förlorat mot Xavier Malisse redan i öppningsmatchen) och föll slutligen mot gräsräven Lleyton Hewitt i kvarten.

Med tanke på del Potros Grand Slam-erfarenhet har jag ändå svårt att inte hålla honom som kvartsfinalfavorit. Kan världselvan Kei Nishikori skrälla? Kanske, men då måste han först ta sig förbi Denis Istomin eller Andreas Seppi. Japanen kan hotas redan i andra omgången mot Aljaz Bedene. Tyckte han imponerade i Queen’s. Slog Paul-Henri Mathieu och pressade Querrey till tre rysligt jämna set.

I en matchup mellan del Potro och Nishikori är argentinaren klar favorit: 4-0 i inbördes och har aldrig tappat set (10-0 i setfacit).

Kastar dock in skrällvarning på framför allt Istomin, men även Seppi. Istomin är en riktigt bra grässpelare, och Seppi har utvecklat sitt spel avsevärt på underlaget de senaste åren. Gick till semifinal i Eastbourne den här veckan, till exempel (föll mot Gilles Simon).

I en eventuell semi mellan Ferrer och del Potro är det svårt att inte hålla Ferrer som favorit: 6-2 i inbördes möten och fyra raka segrar för spanjoren (utklassning i raka set i förra årets Wimbledon-åttondel). Sist del Potro besegrade Ferrer var i Miami 2009.

Frågan är om han hunnit ladda om efter finalförlusten mot Rafael Nadal i Franska öppna? Nederlaget i öppningsmatchen i ’s-Hertogenbosch mot Xavier Malisse var inte direkt oväntat, men likväl oroväckande.

De går till semifinal: Djokovic, Ferrer.
Skrällvarning: Berdych, Gasquet, del Potro, Kohlschreiber.
Bubblare: Istomin, Nishikori, Dimitrov.

Brasklappar kring Ferrer, som sagt. Känns som en ganska öppen fjärdedel. Många spelare som har chansen att kliva fram och komma upp sig i smeten.

* * *

UNDRE HALVAN:

Getingboet med stort g. Det var alltså Roger Federer som drog den stora nitlotten: Rafael Nadal redan i kvartsfinal.

Och de lär mötas i en ”drömkvart”. Nadal stöter förvisso troligtvis på Benoit Paire i tredje omgången, men med tanke på hur fransmannen presterat den senaste tiden… Nej, det ska mycket till för en skräll där.

Väldigt intressant vem att se vem Nadal möter i åttondelen, dock. Stanislas Wawrinka har bevisat att han inte ska räknas ut på gräs (är klar för final i ’s-Hertogenbosch) och Lleyton Hewitt visade god form i Queen’s.

Om inte Wawrinka är slutkörd efter veckan (vilket jag inte tror att han är) så tippar jag honom i åttondel mot Nadal. Kommer nog ändå bli en rysligt intressant öppningsmatch mellan schweizaren och Hewitt. På förhand en av de tveklöst mest intressanta matcherna i förstarundan.

John Isner? Förhållandevis enkel lottning fram till tredje omgången, men tar sig knappast längre än så.

Federer har även han motorväg till kvartsfinal. Victor Hanescu i öppningsmatchen, troligen Sergej Stakhovskij i andra omgången och Fabio Fognini eller Jürgen Melzer i tredje.

I åttondelsfinalen hoppas jag få se Jerzy Janowicz. Bra lottning för polacken. Möter 442-rankade 18-åringen Kyle Edmund i första omgången, Radek Stepanek i andra och Nicolás Almagro i tredje. Stepanek visserligen bra på gräs men i dålig form. 

Bra lottning även för 15-rankade Almagro. Typ inget motstånd alls fram till åttondelen, där det blir Janowicz. Eller kanske Stepanek, trots allt. Men nej, jag tror på Janowicz. Almagro vann deras hittills enda möte i raka set, i årets Australiska öppna. Som upplagt för en rafflande repris, med andra ord.

Vem det nu än blir så kommer han inte kunna hota Federer, och schweizaren har därmed säkrat en ”drömkvart” mot Nadal.

Som Nadal vinner?

Ja, så känns det ju onekligen på förhand. Dels på grund av Nadals fantastiska comeback, dels på grund av spanjorens mentala och statistiska övertag (20-10 i inbördes möten, två raka segrar i år). Dumt att räkna ut Federer helt och hållet där, men med tanke på hur de båda presterat i år är det svårt att inte se Nadal som klar favorit.

Halvknepig lottning för Jo-Wilfried Tsonga. David Goffin i öppningsmatchen är kanonmat för världssjuan, men Ernests Gulbis kan hota i andra omgången. Slog som bekant Berdych i första omgången förra året. I tredje väntar sedan med stor sannolikhet Julien Benneteau eller Xavier Malisse.

Det är inte så där galet skräckinjagande för en grässpelare av Tsongas kaliber, men inte heller helt enkelt.

I åttondelen väntar sedan med stor sannolikhet Marin Cilic. Marcos Baghdatis är ju normalt en tuff öppningsmatch, men cyprioten är helt under isen och har tio raka förluster sedan Rotterdam i februari (i ATP-sammanhang – vann en Davis Cup-match mot nollrankade Theophile Segodo i april).

Och så blir det slutligen en repris på förra årets Wimbledon-semi redan i kvartsfinal: Tsonga mot hemmahoppet Andy Murray.

Benjamin Becker är visserligen inte helt ofarlig på gräs, men rår inte på världstvåan i öppningsmatchen. 74-rankade Lu Yen-hsun har normalt skrällpotential på gräs men rår inte heller han på Murray. Nicolas Mahut har god chans att ta sig till tredje omgången.

I åttondelsfinalen borde rimligtvis Mikhail Juzjnyj stå för motståndet. Den klart bästa grässpelaren i den halvan av åttondelssektionen – där för övrigt Janko Tipsarevic är högst seedad (14). Frågan är om formsvage Janko ens tar sig förbi landsmannen Viktor Troicki i öppningsmatchen.

Juzjnyj i åttondelen är knappast ofarlig, men har ändå svårt att se att någon av ovanstående ska kunna sätta stopp för Murrays framfart.

Allt pekar på Nadal vs Federer och Murray vs Tsonga i kvartarna, med andra ord. Där känns Nadal och Murray som klara favoriter.

Och efterföljande semifinal? Fördel Nadal. 13-5 i inbördes möten, 3-0 på gräs (9-1 i setfacit). Det är ingen hemlighet att spanjoren har ett massivt psykologiskt övertag mot Murray, särskilt i Grand Slam-sammanhang (6-2 till Nadal; Murrays enda segrar kom i US Open 2008 och Australiska öppna 2010, då Nadal tvingades bryta matchen på grund av skada i tredje set).

De går till semifinal: Nadal, Murray.
Skrällvarning: Federer, Tsonga.
Bubblare: Cilic, Juzjnyj, Wawrinka, Janowicz.

Semifinalerna: Djokovic slår Ferrer, Nadal slår Murray.

FINALEN: Djokovic slår Nadal.

Grymt svårt att tippa en eventuell final mellan Djokovic och Nadal så här på förhand, utan att ha sett någon av dem spela en enda gräsmatch. Gräs är visserligen Djokovics sämsta underlag och Nadals näst bästa, men att Nadal inte får så hög utdelning på sin extremt toppade forehand och att snabbare underlag gynnar Djokovic gör att balansen jämnas ut.

Tror att Djokovic är grymt revanschsugen efter nederlaget i Franska öppna, och med den här lottningen känns det som att hela turneringen ligger i hans händer. Behöver liksom bara slå en enda Big Four-spelare för att få lyfta bucklan, medan Federer och Nadal måste slå tre och Murray två.

Drömfinalen skulle jag nog ändå säga är en mellan Djokovic och Federer, alternativt Djokovic och Murray. Nole-Fed vore roligast, eftersom vi inte sett dem göra upp i en GS-final sedan US Open 2007 och underlaget jämnar ut oddsen.

En final mellan Djokovic och Murray skulle kunna sluta lite hur som helst. Dels för att Murray skulle ha typ 15,000 galna hemmasupportrar på läktarna och dels för att underlaget gynnar Murray.

Nåväl. Klart är att Wimbledon 2013 tack vare/på grund av Nadals seedning blir en väldigt intressant historia.

* * *

Analys av damernas lottning kommer under helgen.

Okej, alla inbitna Roger Federer-fans – nu är det verkligen läge att snacka om otur.

Förutsättningarna inför årets Wimbledon-lottning var nämligen att Rafael Nadal som femteseedad var den stora nitlotten för övriga tre spelare inom Big Four (Federer, Novak Djokovic, Andy Murray).

Och det blev alltså Roger Federer som drog den nitlotten.

Schweizaren hamnar på samma halva som Nadal och fjolårsfinalisten Murray – och kan därför tvingas slå Nadal i kvartsfinalen, Murray i semifinalen och Djokovic i finalen för att försvara sin titel från 2012.

Mission impossible?

Det ser onekligen så ut. I alla fall på papperet.

Förutom Nadal och Murray hamnade även världssjuan Jo-Wilfried Tsonga på samma halva som schweizaren, nämligen. Vilket innebär att vägen till seger kan bli Nadal-Tsonga-Djokovic.

Ingen busenkel resa det heller, om man säger så.

Novak Djokovic å sin sida fick en riktig drömlottning. 33-rankade fjolårskvartsfinalisten Florian Mayer är förvisso en inte helt enkel öppningsmatch, men med tanke på att Djokovic detroniserade honom i raka set i kvarten förra året borde han inte kunna störa formstarke serben.

I övrigt har han Jeremy Chardy i tredjerundan, Gilles Simon eller Tommy Haas i åttondelsfinal, troligen Tomás Berdych eller Richard Gasquet i kvart och David Ferrer eller Juan Martín del Potro i semifinal (om vi enbart ser till de högst seedade spelarna, som vanligtvis i alla fall så här på förhand utgör de största hoten, alltså).

Känns onekligen som att vägen till final ligger helt vidöppen för Djokovic, med andra ord.

Väldigt mycket kommer därför att handla om den undre halvan i årets Wimbledon, som drar i gång på måndag 24 juni. Worst case scenario för Federer, Nadal och Murray är hyfsat jämbördiga:

• Federer: Nadal i kvart, Murray i semi, Djokovic i final.

• Nadal: Federer i kvart, Murray/Tsonga i semi, Djokovic i final.

• Murray: Tsonga i kvart, Federer/Nadal i semi, Djokovic i final.

Worst case scenario för Djokovic är följande:

• Berdych i kvart, Ferrer/del Potro i semi, Nadal/Federer/Murray i final.

Frågan där är väl egentligen vem som är Noles ”mardrömsmotståndare” i finalen. Spontant måste jag nog säga Federer. Känns som att en final mellan Nole och Rafa på gräs är typ 55-45 fördel Djokovic.. Mot Murray typ 50-50 med Nole som knapp favorit.

Mot Federer?

Där är det nog svag fördel Federer. Så här på förhand, alltså. Analysen i det här blogginlägget kan givetvis inte baseras på något annat än rena spekulationer. Den där maktbalansen kan rubbas helt och hållet efter två tävlingsveckor.

Däremot känns det inte alls troligt att Federer försvarar sin titel, i alla fall inte om Nadal går till kvartsfinal. Att slå Nadal och Murray eller Tsonga back-to-back, och sedan Djokovic i finalen… Nej, det är snudd på omöjligt till och med för Federer på gräs.

Av dessa tre måste man ändå säga att det är Nadal som fått den ”bästa” lottningen, eftersom han har ett mentalt och statistiskt övertag gentemot både Federer och Murray.

• 20-10 i inbördes möten mot Federer, 7-3 senaste tio och två raka segrar i raka set. 

• 13-5 i inbördes möten mot Murray, 7-3 senaste tio och 3-0 på gräs (9-1 i setfacit).

Där är så klart Djokovic i en eventuell final det största hotet mot spanjoren.

Den här undre halvan är verkligen ett getingbo i ordets rätta bemärkelse. Har svårt att se någon annan än Federer, Nadal, Murray och Tsonga ta sig till kvartsfinal.

Betydligt mer öppet på den övre halvan. Ferrer har förbättrat sitt grässpel avsevärt de senaste åren, men är inte direkt solklar favorit mot exempelvis del Potro i en eventuell kvartsfinal. Ferrer riskerar dessutom att möta (vanligtvis) knepige Alexandr Dolgopolov i tredjerundan och den skicklige grässpelaren Philipp Kohlschreiber i åttondel (eller mammutservaren Milos Raonic, men det känns inte så troligt).

Även Kei Nishikori i en eventuell kvart (om han tar sig förbi del Potro, eller kanske Grigor Dimitrov?) känns som ett potentiellt hot.

Goda chanser för lägre rankade spelare att knipa kvartsfinalbiljetter och eventuell semifinaldito på den halvan, med andra ord.

Sammantaget känns det inte speciellt vågat att tippa Djokovic i final.

Frågan är vem han får möta där – Federer, Nadal eller Murray?

Mycket finfin grästennis har vi bjudits på under veckan, och nu är vi alltså framme vid semifinaler.

Vi tar en titt:

* * *

Queen’s Club Championships:

MARIN CILIC (12) – √ LLEYTON HEWITT (82)

70 rankningsplaceringar skiljer dessa båda spelare åt.

Det märks dock inte så överdrivet mycket på banan, i alla fall inte när underlaget är grönt. Hewitt har slagit sig förbi Michael Russel, Grigor Dimitrov, Sam Querrey och nu senast världsåttan Juan Martín del Potro på vägen mot semifinal.

Titelförsvararen Cilic å sin sida har inte blandat och gett under turneringens gång. Först enkel seger över landsmannen Ivan Dodig (6-3, 6-4), som följdes upp av en tursam vinst mot grässpecialisten Feliciano Lopez (4-6, 7-6, 7-5) – en match där Lopez var den klart bättre spelaren, men lät sig påverkas negativt av en rad i hans ögon felaktiga domslut (skrek till och med i ren frustration ”du vill att jag ska förlora!” till huvuddomaren vid ett tillfälle) – och en skräll mot världssexan Tomás Berdych (7-5, 7-6).

Av dessa är det egentligen bara matchen mot Berdych som var något att hänga i julgranen. Baslinjeduellerna mixades upp med mycket serve & volley och chip & charge. Gammaldags grästennis i modern tappning, helt enkelt.

Och det finns en väldigt basal förklaring till varför just Hewitt och Cilic möts i den här semifinalen.

Tennisintelligens.

Att Hewitt är en ytterst kompetent grässpelare beror inte enbart på hans fantastiska returtagande, hans snabba fotarbete, hans på gräset så följsamma rörelseschema eller stabila (om än inte alltid Roger Federer-eleganta) volley. Mycket beror också på hans taktiska förmåga.

Den oförutsägbara, i regel låga, och snabba bollstudsen gör att spelarna har mindre tid på sig att läsa av slaget och hitta rätt position – och därmed att förbereda sin sving. Det är därför vi fått se en hel del horribla misstag på vad som ser ut att vara busenkla transportslag under veckan.

Detta gör att den percentage tennis som spelas på gräs i grunden är väsensskild exempelvis grus och hardcourt. På grus och hardcourt handlar det mycket om placering, att slå det enklast möjliga av ett gäng svåra eller medelsvåra alternativ. Att bara blocka eller slå väldigt lösa slag lönar sig helt enkelt inte på grus eller hardcourt, eftersom det ger motståndaren ett övertag.

På gräs, däremot. Där är det helt annorlunda. Både Hewitt och Cilic visade prov på det i går, men allra mest Hewitt – vid matchboll. Världsåttan bryter av en ganska avvaktande bollväxling med en backhandslice. Hewitt svarar med en egen, och djup, backhandslice och smyger fram på nät. Argentinaren lägger ner en rak backhand, rör sig in mot mitten och förbereder sig därmed på en crosscourt-volley.

Hewitt sätter då i princip bara fram racketen och placerar bollen rakt med en lös volleyblock. Knappast ett särskilt svårt slag – men i sammanhanget mördande effektivt. del Potro är chanslös.

Sådan här typ av percentage tennis, att på riktigt välja det effektivast möjliga slaget (i stället för det enklaste av en rad svåra eller medelsvåra alternativ) och bästa placering, är lite av Hewitts specialitet och en stor anledning till hans framgångar på gräs.

Jag hoppas att vi får se mycket mer av den här tennisintelligensen mot Marin Cilic i dag. För i så fall tror jag att den forne världsettan vinner. Han är nämligen den bästa av de båda på gräs. De båda har bara mötts en gång tidigare, i London-OS förra året, och den gången vann Hewitt i raka set (6-4, 7-5). Gräs även den gången – dessutom mycket mer slitet och därmed mer lättspelat, eftersom Wimbledon spelats bara några veckor tidigare, än i Queen’s Club i dag.

Cilic ska så klart inte underskattas, men 2,20 gånger pengarna på Hewitt känns som ett klart lockande odds.

* * *

√ ANDY MURRAY (2) – JO-WILFRIED TSONGA (7)

Andy Murray har, precis som väntat, varit grymt stark på gräset efter sitt skadeuppehåll (har inte spelat sedan Rome Masters veckan före Franska öppna). Har hittills inte tappat set.

Även Tsonga har övertygat. Tappade visserligen set mot både Edouard Roger-Vasselin och Igor Sijsling, men avfärdade 112-rankade Denis Kudla i gårdagens kvartsfinal.

Förkrossande statistik för Murray i inbördes möten: 7-1. Tsongas enda seger kom i Australiska öppna 2008 – fransmannens genombrottsturnering, där han följde upp med att slå ytterligare två topp 10-spelare, däribland Rafael Nadal i semifinalen, innan han föll i finalen mot Novak Djokovic – och Murray har sedan dess sex raka segrar.

Tre av deras matcher har spelats på gräs och där leder alltså Murray med 3-0. Slog Tsonga i finalen här i London 2011 i en tresetare. Möttes två gånger under 2012: Wimbledon-semifinalen och World Tour Finals-gruppspelet. Klara 5-1 i set i de två matcherna.

Tycker mig faktiskt se ett fortsatt effektivt spel från Tsonga även efter grussäsongen. Världssjuan spelade sällsynt enkelt och stabilt på gruset, och har även här i Queen’s Club avhållit sig från det mest spektakulära. Han har verkligen mognat under året, och hittills ser det ut som att hans pågående förändring ger resultat även på gräset (som han redan behärskar, dessutom).

Hoppas därför på en någorlunda rafflande semifinal. Går troligen till tre set. Har dock svårt att se Murray förlora, med tanke på hur bra han varit hittills.

* * *

Gerry Weber Open:

√ ROGER FEDERER (3) – TOMMY HAAS (11)

Federer har 10-3 i inbördes möten, men Haas vann deras senaste drabbning – just här i Halle för lite drygt ett år sedan.

Haas har visat grym form under hela året och presterar dessutom alltid på hemmaplan.

Att helt räkna ut 35-åringen är därför dumdristigt.

Men samtidigt.

Federer är den i grunden klart bättre spelaren av de båda och inte bara behärskar underlaget utan är generellt överlägsen på det.

Förra årets final var en riktigt intressant tillställning, och att den slutade i seger för Haas var en kombination av att han då gjorde sin klart bästa match under hela det året och att Federer troligen underskattade honom en smula. Det slitna gräset gjorde också sitt till för att göra det hela aningen mer oförutsägbart.

Om vi börjar med Federer kan vi konstatera att han är i obestridligt formidabel gräsform. I öppningsmatchen mot Cedrik-Marcel Stebe var han omutlig och vann enkelt (6-3, 6-3). Borde ha varit minst 6-1, 6-3, men schweizaren slumrade till när han skulle serva hem första set vid ställning 5-1.

I kvartsfinalen mot Mischa Zverev visade han däremot inga tecken alls på bristande fokus: 6-0, 6-0. En så kallad ”double bagel”, alltså. Hans första sedan han slog Gaston Gaudio med samma siffror i Tennis Masters Cup 2005 (dåtidens motsvarighet till World Tour Finals) och hans totalt andra i karriären.

Haas kan säkert ställa till det lite för Federer, men världstrean kommer gå in i den här semifinalen med ett helt annat fokus än i fjolårets final.

Tror därför på seger i raka set för schweizaren.

* * *

RICHARD GASQUET (9) – √ MIKHAIL JUSJNYJ (29)

Intressant att Gasquet hålls som så klar favorit mot Juzjnyj. Fransmannen är en riktigt skicklig grässpelare, men det är även ryssen.

Gasquet spelar generellt defensivt även på gräset och bygger upp poängen med hårda grundslag från baslinjen. Avancerar fram mot nät när tillfälle har ett stabilt stabilt volleyspel.

Jyzjnyj mer offensiv.

Så här långt in i turneringsveckan gynnas Gasquet av banans skick (som i Halle är betydligt sämre än i London) eftersom han är kvickare i fötterna och i och med att fotfästet är bättre nere vid baslinjen än i början av turneringen får fler lägen för snabba omställningar.

Samtidigt ger det också Juzjnyj mer tid till att förbereda sig i sitt försvarsspel, vilket gör det där övertaget ganska knappt.

Är därför benägen att slänga in en skrällvarning på Juzjnyj. Tycker han såg riktigt bra ut mot Philipp Kohlscreiber i kvarten. Får hög utdelning både på sin serve och sitt volleyspel.

I går gick vi igenom hela grässäsongen så där lagom svepande. Som en trevlig liten guide nu när det gyllengröna underlaget gör sin entré på touren.

I dag är det dags att i detalj se vad denna tennisvecka har att erbjuda:

* * *

GERRY WEBER OPEN
ATP 250
Halle, Tyskland
Regerande mästare: Tommy Haas

Intressant startfält, som sagt. Femfaldige mästaren (och sjufaldige finalisten) Roger Federer får anses vara favorit på förhand, förutsatt att han inte hämmas av skada. Lite oklart om ryggskadan han ådrog sig i Indian Wells plågar honom mer än han låter påskina. Inte omöjligt.

Mycket tråkigt att Federer och regerande mästaren Tommy Haas hamnat på samma halva och därför möts redan i semifinal. Haas har visserligen Marcos Baghdatis eller Ernests Gulbis redan i andra omgången och sedan troligen Milos Raonic. En inte helt lätt lottning, alltså – men Haas brukar leverera på hemmaplan.

Federer har eventuellt Jerzy Janowicz i kvarten. Kan bli en intressant match.

På den undre halvan är världsnian Richard Gasquet förhandsfavorit, men det finns en del namn med skrällpotential: Philipp Kohlschreiber, Mikhail Juzjnyj, Kei Nishikori. Inte helt omöjligt att titeln står mellan Federer och Kohlschreiber.

Som vanligt svårt att tippa så här precis i inledningen av grässäsongen, men jag tycker att det är svårt att hålla någon annan än Federer som favorit med Gasquet eller Kohlschreiber som största utmanare på den undre halvan. Kohlschreiber har spelat tre semifinaler och två finaler (vunnit en, 2011) de senaste sex åren.

Rafael Nadal har för övrigt lämnat återbud. En ren försiktighetsåtgärd på uppmaning av läkare för att vila knäna inför Wimbledon, eftersom han spelat oerhört mycket under våren och återigen tog sig hela vägen i Paris. Blev ju förlust redan i hans andra match (kvartsfinal) mot Kohlschreiber här förra året – i raka set, dessutom.

Även Andreas Seppi har lämnat återbud på grund av axelskada, Janko Tipsarevic på grund av sjukdom och Paolo Lorenzi på grund av vristskada.

De går till semifinal: Federer, Haas, Kohlschreiber, Gasquet.
Skrällvarning: Raonic, Juzjnyj, Janowicz, Nishokori.
Bubblare: Gulbis, Baghdatis.

Semifinalerna: Federer slår Haas, Kohlschreiber slår Gasquet.
FINALEN: Federer slår Kohlschreiber.

* * *

QUEEN’S CLUB CHAMPIONSHIPS
ATP 250
London, England
Regerande mästare: Marin Cilic

Förra året var en märklig tillställning. Samtliga fyra toppseedade spelare åkte ut i andra och tredje omgången. Finalen stod mellan sjätteseedade Marin Cilic tiondeseedade David Nalbandian. Argentinaren skrev historia den söndagen, men kanske inte på det sätt han velat.

Han blev nämligen diskad efter att i ursinne ha sparkat sönder en annonsskylt och i samma veva skadat en linjedomare. (Varpå undertecknad krävde att han skulle stängas av på livstid – ni är hjärtligt välkomna att slentrianhåna lite, om andan faller på. En gnutta självdistans är nyttigt, har jag hört. Hehe.)

I år hoppas vi att det här blir en aningen mer sansad tillställning.

Jag är benägen att hålla Andy Murray som förhandsfavorit. Enligt egen utsago är han i fysisk topptrim efter det drygt tre veckor långa skadeuppehållet. Förra året var han oerhört loj och föll redan i sin öppningsmatch i en tresetare mot Nicolas Mahut.

Som av en händelse kan han faktiskt möta Mahut även i årets öppningsmatch, men den här gången lär han inte förlora. Dels för att Mahut är i bedrövlig form (i alla fall i singel – tog sig till final i dubbel i Franska öppna med partnern Michael Llodra), men också för att Murray är sjukt taggad på grässäsongen.

Dessutom har han inga hot fram till kvartsfinalen, och knappt ens där. Alexandr Dolgopolov har varit under isen i stort sett hela året och Bernard Tomic har inte gjort mycket väsen av sig (på tennisbanan, alltså) efter titeln i Sydney. Lukas Rosol? Kan mycket väl knipa en kvartsfinalplats, men är då chanslös mot Murray.

Något tuffare för Jo-Wilfried Tsonga, som har Denis Istomin i en eventuell åttondel och Kevin Anderson i kvarten. Eller landsmannen Benoit Paire. Inte alls omöjligt. Hans spel lämpar sig för gräs och borde kunna störa formstarka Anderson.

På den andra halvan gör Juan Martín del Potro comeback efter sjukdomen som förstört större delen av hans vår. Bra lottning för honom. Xavier Malisse är ingen dålig spelare, men ska inte kunna rubba The Gentle Giant om han är hel och frisk. Jarkko Nieminen i en eventuell åttondel känns inte så skräckinjagande, i alla fall inte på gräs.

Grigor Dimitrov har goda chanser att ta sig till en kvart mot del Potro. Håller honom faktiskt som favorit över Sam Querrey, som är den högst seedade spelaren i den åttondelssektionen.

Längst ner har vi andraseedade Tomás Berdych. Väldigt tveksam form på honom. Åkte ut tidigt i Franska öppna (första omgången mot Gaël Monfils) och hade en formsvacka vid den här tiden förra året. Hoppas att han går ut starkt i London, för han är en ytterst kompetent grässpelare.

Busenkel lottning för övrigt. Största hotet innan kvarten är liksom 51-rankade Grega Zemlja. Väl i kvartsfinalen ställs han mot Marin Cilic eller Julien Benneteau. I allra högsta grad överkomligt, om man säger så.

Får höja ett varningens finger för Feliciano Lopez. Spanjoren kvalade sig alltså in i huvudturneringen och har därmed, förutom erfarenhet och ett utpräglat grässpel, redan matchform.

Det var ett tag sedan han presterade här i London och har svaga 7-8 i matchfacit i år (tre av segrarna kom i Memphis – efter det har han bara en back-to-back-seger, i Franska öppna), men ska inte underskattas på de snabbare underlagen.

De går vidare till semifinal: Murray, Tsonga, Berdych, Dimitrov.
Skrällvarning: Paire, Anderson.
Bubblare: del Potro, Lopez.

Semifinalerna: Murray slår Tsonga, Berdych slår Dimitrov.
FINALEN: Murray slår Berdych.

Feta brasklappar på del Potro förstås, men han brukar inte prestera när han precis kommit tillbaka från skada. Och så små frågetecken kring Berdych också. God chans för Dimitrov att knipa sin andra raka semifinalplats. Slog trots allt Anderson förra året, och jag tycker att han generellt är en giftigare grässpelare än Querrey.

I går tog vi en titt på Rafael Nadals och Novak Djokovics statistik under turneringen fram till deras hett efterlängtade semifinal i dag.

Dags nu att ta en närmare titt på deras matchup, och på den andra semifinalen mellan Jo-Wilfried Tsonga och David Ferrer.

Till att börja med ser det ut att bli runt 25 grader varmt och lite molnigt men mestadels klart, enligt väderprognosen.

Något som gynnar Rafael Nadal. Hade det varit liknande förhållanden – det vill säga förhållandevis kallt och blött – som under gårdagens damsemifinal mellan Maria Sjarapova och Victoria Azarenka så hade Djokovic varit solklar (ursäkta ordvitsen) favorit inför den här matchen.

Nadal får helt enkelt ingen vidare bra utdelning på sina extremt toppade slag när det är fuktigt och regntungt, eftersom studsen inte blir lika hög och svårhanterlig som när det är torrt och soligt.

Frågan är om vädret kommer att gynna Nadal tillräckligt mycket. Att det blir en kross i stil med de första två seten i finalen förra året (då momentum skiftade till Djokovics fördel först när solen hissat vit flagg och låtit regnet ösa ner över Roland Garros) är det inte tal om. Jag tycker förvisso att Nadal till viss del visade prov på sin maxkapacitet i andra set i Monte Carlo Masters-finalen, men det räckte inte längre än till tiebreak.

Matchen som sådan kommer med största sannolikhet att bli en typisk Nole vs Rafa-drabbning. Djokovic lär gå ut aggressivt och försöka få ett övertag tidigt. Någon sedvanlig trögstart har han inte råd med – det är oerhört tufft att besegra Nadal när spanjoren väl byggt momentum, självförtroende och överläge.

Jag misstänker att Nadal kommer vara nervös och en aning passiv inledningsvis, men min förhoppning är att även han går ut med stor pondus och självsäkerhet. Den stora kraftmätningen lär nämligen äga rum i första och andra set.

Andra set blir nog det tveklöst viktigaste setet i matchen. Om någon av dem hamnar i 0-2-underläge är loppet kört. Vid 1-1 kommer tredje set förmodligen att bli en mer trevande och ängslig historia.

Jag tror att Novaks taktik blir att gå på knock – och med den serve och det returtagande han besitter så har han riktigt goda chanser att lyckas med det. Djokovic är en av ytterst få spelare som kan sätta så hög offensiv press på Nadal, och samtidigt inte svara för alltför många egna misstag, under en hel match.

Tre nycklar för Djokovic:

• Stabil serve. Helst lika bra som mot Tommy Haas i kvarten.

• Forehandcross. Bör försöka låsa fast spelet mot Nadals backhand med djupa tunga grundslag, för att sedan kliva in i banan och avsluta poängen med volley, rak backhand eller snäv backhandcross.

• Hög press. A och O mot Nadal. Det solida försvarsspelet sitter i Djokovics ryggmärg – men nyckeln till segern ligger i en resolut offensiv. Bör också mixa upp spelet med stoppbollar för att störa Nadals matchrytm och tvinga honom att lämna sin ”comfort zone”.

Tre nycklar för Nadal:

• Stabil serve. Precis som för Djokovic kommer serven bli oerhört viktig. Nadal har servat bra hittills under turneringen, men inte lika övertygande som Djokovic. En starkt bidragande orsak till förlusten i Monte Carlo. Måste försöka placera snäva slicade servar från ad court och helst servar in mot kroppen i deuce court – men framför allt måste han mixa upp serven mer än han hittills gjort.

• Backhand. Nadals backhand har varit hans akilleshäl under hela karriären, och han måste stävja Djokovics exploatering av denna svaghet. Måste slica mer än han brukar göra. Dels för att hitta tillbaka till rätt position när han sätts under press och förlänga duellerna, men också för att Nole ibland har bekymmer med att skopa upp lågt studsande slicar.

• Aggressivitet. Han har inte råd att låta Djokovic ta kommandot och diktera spelet. Måste kliva fram och sätta press på världsettan när tillfälle ges. Passivitet och ängslighet leder till självklar förlust.

Grymt svårt att tippa den här matchen. Djokovic har som sagt generellt övertygat mest av de båda, men man kan aldrig räkna ut Nadal – särskilt inte på Roland Garros röda grus.

Enligt oddsen är Nadal favorit, men det handlar väldigt mycket om hans historiska dominans i Paris. Själv håller jag Djokovic som knapp favorit. Känns som att det är ”hans tur” nu, även om jag inte är så förtjust i det uttrycket. Han har uppträtt med sådan beslutsamhet. Som att han inte bara tänker försöka vinna, utan som att han har bestämt sig för att det inte finns något annat alternativ än att vinna.

Blir inte förvånad om det blir en rafflande femsetare, men känns nästan mer troligt att det blir en fyrsetare. Blir ofta det när dessa båda herrar möts i Grand Slam-sammanhang.

* * *

Vad gäller Tsonga-Ferrer tycker jag att vi tar en titt på statistiken, som i går.

Vi börjar med Tsonga:

• Har alltså gått igenom turneringen utan att tappa set. Har slagit totalt 148 winners, i snitt 30 per match. Som mest 35, mot Jarkko Nieminen i andra omgången. 22 ess, drygt fyra i snitt per match.

• Otroligt bra servesiffror. Har förbättrat sin förstaserveprocent från match till match och snittar på knappt 69 procent. Vinner dessutom i snitt 81 procent av poängen bakom förstaserven (66 procent bakom andraserve). Verkligen makalöst bra.

Och så jämför vi med Ferrer:

• Har också tagit sig till semifinal utan att förlora ett enda set. Har slagit 140 winners (väldigt hög siffra för att vara Ferrer), i snitt 28 per match. Som mest 35, mot Feliciano Lopez i tredje omgången. Nio ess, knappt två i snitt per match.

• Ganska bra servesiffror. Sätter bara 56 procent förstaservar, men vinner 75 procent av poängen (58 procent bakom andraserve).

Det ska sägas att Tsonga hittills inte mött en returnerare som är i närheten av så bra som Ferrer. Han kommer därför sannolikt inte att ha lika fantastiska servesiffror i den här semifinalen som i sina tidigare matcher.

Samtidigt är just returtagandet inte heller Tsongas stora styrka, så det jämnar liksom ut sig trots att Ferrers serve är betydligt svagare.

Matchbilden då?

Tsonga kommer få stora problem att slå igenom Ferrers försvarsmur. Samtidigt tror jag inte att spanjoren kommer nöja sig med att agera bollplank – Tsonga får säkerligen hålla i taktpinnen under stora delar av matchen, men Ferrer lär försöka vrida den ur händerna på hemmafavoriten så fort han får chansen.

Det här monotona bollandet som vi kommer att bjudas på passar Tsonga illa. Normalt har han inte riktigt tålamodet och den taktiska finessen för att bryta mönstret, vilket dessutom försvåras ytterligare av Ferrers snabbhet, bollsäkerhet och spelsinne.

Just tålamodet och den taktiska delen är dock det jag imponerats mest av med Tsonga. Han vårdar bollen på ett helt annat sätt än man är van vid och mixar upp spelet väldigt bra.

Nu biter inte variation lika bra mot Ferrer som mot andra spelare, men Tsonga har å andra sidan de offensiva verktygen för att sätta Ferrer under konstant hög press.

Hemmapubliken ska också slängas in i ekvationen. Det är oerhört mycket som står på spel för båda, och i sådana lägen är fanatiska fans (med höga krav) inte alltid något som gynnar just hemmaspelaren.

Tsonga visade dock ingen nervositet under kvarten mot Roger Federer utan lät sig bäras fram av publiken.

Personligen tror jag dock att Ferrer vinner den här matchen. Bättre chans att ta sig till sin första Grand Slam-final i karriären än så här lär han knappast få.

Roger Federer ställde ut sina framgångsrika skor på banan, men resten glömde han tydligen kvar i omklädningsrummet.

Så kändes det i alla fall under större delen av matchen.

För efter att schweizaren tappat både break och initiativ i första set handlade precis allting om hemmahoppet Jo-Wilfried Tsonga.

Världsåttan satte press med tunga och snäva grundslag med bra längd, servade genomgående fantastiskt och sprang ikapp de mest omöjliga bollarna.

Men förutom bollträffen och den självsäkra positioneringen i banan var det faktiskt rent taktiskt han imponerade allra mest. I princip varenda slag han levererade var noga uträknat och han placerade de ofta på, med millimeterprecision, exakt rätt ställe.

Dessutom försvarade han sig makalöst bra och det noggranna defensiva spelet gav upphov till snabba omställningar – vilket var en av nycklarna till Tsongas seger i dag.

Federer fick nämligen väldigt lite andrum och fick aldrig riktigt känna trygghet i sitt eget spel. Förutom att Tsonga var den säkrare av de båda i baslinjeduellerna vann han också slaget i djupled – den normalt så överlägsna nätspelaren Federer fick flera gånger se sig om efter bollen som precis passerat honom och landat på rätt sida linjerna.

Det finns kanske de som tycker att världsåttan spelade som i trans, att han gjorde sin bästa match i karriären.

Det håller inte jag med om. Det ser lätt så ut när en spelare blir så pass överkörd som Federer faktiskt långa stunder blev i den här matchen.

Det finns dock två sidor av det myntet.

Tsonga spelade väldigt bra, särskilt (som sagt) på det taktiska planet – ingen tvekan om den saken. Han var minutiöst noggrann, effektiv och tog så få risker som möjligt. Men det ska också sägas att Federer inte var i närheten av sin högstanivå. Inte vid något tillfälle nådde han upp till den.

Detta berodde delvis så klart på att Tsonga inte gav honom chansen att jobba sig in i matchen, men fransmannen spelade faktiskt precis lika bra som han gjort under hela turneringen. Varken mer eller mindre. Och vi som sett även hans tidigare matcher vet att det redan under förra veckan såg väldigt väldigt bra ut. Det räcker även mot en Federer i så dåligt spelskick.

Federer slog bara 25 winners och 34 oprovocerade misstag under de tre set som matchen varade. Att jämföra med Tsongas 26/22.

Många av Federers 34 oprovocerade misstag var direkt horribla. Smashar i nät, enkla transportslag utanför linjen och så vidare. Särskilt i andra och tredje set hängde världstrean inte med alls. Tsonga hade osannolikt mycket bättre fotarbetare och rörde sig både ledigare och snabbare över banan.

Jag misstänker faktiskt att ryggskadan från Indian Wells bekymrat Federer mer än han låtit påskina. Helt klart är det någonting som stör honom, för så sent som han kom till många enkla bollar – med efterföljande bedrövlig träff – är vi inte alls vana vid.

Hur som helst var Federers svaga insats i dag en kombination av att han underpresterade och att Tsonga gjorde en riktigt bra match, ingenting ska tas ifrån världsåttan (bara en sådan sak som att hålla nerverna i styr och leverera så bra tennis inför en excentrisk hemmapublik, med allt vad det innebär, är ju grymt imponerande). Det var framför allt världsåttan som bjöd på tennisgodiset, och visst var det fantastiskt att se honom dundra, vinkla, fösa, lobba och bara peta in vissa helt sagolika bollar.

Jag och många med mig trodde på Tsonga inför den här kvartsfinalen, men att han skulle vinna så till synes enkelt med setsiffrorna 7-5, 6-3, 6-3 kunde i alla fall inte jag förutse.

I och med segern är Jo-Wilfried Tsonga klar för sin första semifinal i Franska öppna någonsin. Väl där möter han David Ferrer, som planenligt körde över turneringens hjältesaga Tommy Robredo: 6-2, 6-1, 6-1.

Båda går alltså in i matchen utan att ha tappat set – och båda slåss om en första Roland Garros-final i karriären.

Det bäddar för härlig dramatik.

Tråkiga nyheter.

Andy Murray tvingades avbryta sin öppningsmatch i Rom Masters mot Marcel Granollers vid ställning 6-3, 6-7(5) på grund av en ryggskada.

Det är nu oklart om världstvåan hinner återhämta sig inför Franska öppna senare i maj.

– Jag skulle bli väldigt överraskad om jag spelar i Paris. Jag måste göra upp planer och reda ut vad jag ska göra. Jag kommer att nå ett beslut kring Paris inom de närmaste fem dagarna. Jag måste ta några dagar ledigt och se hur det känns, säger han.

– Jag ska försöka få ordning på det men det är ett problem jag tampats med ett ganska bra tag. Så jag vill vara säker på att det är något som jag kan få ordning på. Det är inte särskilt behagligt att spela just nu.

Riktigt tråkigt, naturligtvis. För turneringens del gör det ingen överdrivet stor skillnad, men det känns givetvis oerhört trist att inte ha en intakt Big Four i Franska öppna – trots att han inte heller där är en av huvudutmanarna.

För Rafael Nadal är det tur i oturen, så att säga. Om Murray missar Franska öppna spelar det ju nämligen ingen roll om spanjoren är världsfyra eller -femma, eftersom han då kommer semifinalseedas oavsett.

Nadal detroniserade Fabio Fognini i dag, för övrigt: 6-1, 6-3. Världsfemman möter, precis som väntat, Ernests Gulbis i tredje omgången. Gulbis fullkomligt mosade Viktor Troicki: 6-1, 6-1.

Så vad tror vi om den matchen då? Kan Gulbis skrämma gruskungen?

Ja. Skrämma kan han absolut göra. Gulbis skrämmer alla toppspelare, eftersom han har en enorm kapacitet kombinerat med en total brist på respekt (i uttryckets positiva bemärkelse). Gulbis tycker att han kan slå alla spelare, och det i sig kan räcka långt.

Inte tillräckligt långt för att fälla Nadal, dock. Nej, en skräll känns faktiskt mer avlägsen nu än i Indian Wells i mars. Nadal får säkert slita, men han kommer sannolikt att vara på tårna från start och inte bjuda på några luckor för Gulbis att exploatera.

* * *

David Ferrer inledde svajigt men lyckades vända mot landsmannen Fernando Verdasco: 5-7, 7-5, 6-3. Verdasco slog för övrigt Horacio Zeballos i sin öppningsmatch – argentinarens fjärde raka förlust i första omgången.

Sedan segern i Chile i februari har han radat upp totalt sju förluster i första omgången och som bäst vunnit två matcher i en och samma turnering (Acapulco).

Så, om ni inte slutade överskatta honom redan efter Vina del Mar så är det nog dags att göra det nu.

* * *

Jerzy Janowicz svarade för dagens bragd när han slog världsåttan Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 6-4, 7-6(5).

22-åringens hittills tredje seger i karriären över en topp 10-spelare. Möter Richard Gasquet (som avfärdade Grigor Dimitrov i raka set i andra omgången: 6-4, 6-4) härnäst.

* * *

Stanislas Wawrinka tvingades tyvärr lämna walkover mot Alexandr Dolgopolov på grund av en lårskada. Inte jättekonstigt att han har en del krämpor efter de senaste veckornas spelschema, men tråkigt att vi nu går miste om den matchen.

Dolgopolov möter Novak Djokovic i tredje omgången. Kan bli intressant. Djokovic lär troligen vinna i raka set, men Dolgopolov har onekligen kapacitet att störa även de största stjärnorna när han presterar på topp.

* * *

Nicolás Almagro åkte ju alltså ut redan i första omgången mot Julien Benneteau. Såg verkligen inte det komma, men Benneteau är ju en sjukt oförutsägbar spelare. Vet aldrig var man har honom.

Följde till exempel upp den skrällsegern med en tresetsförlust mot Benoit Paire: 6-7(3), 6-4, 7-6(4). Aldrig ska man få chansen att glänsa, som någon skrev i en kommentar här i bloggen. Men men, får väl hoppas att min ”helgardering” Juan Martín del Potro levererar i stället. Hehe.

Eller Roger Federer, som jag ju tippade i semifinal. Han körde över svage Potito Starace i sin öppningsmatch i går och möter Gilles Simon i nästa runda.

Federer står i skyhöga 1,20 gånger pengarna. Nej, jag är inte ironisk. Jag menar, Simon. Han kunde inte ens besegra en underpresterande Murray i Madrid. På grus. Ska han då spöa en till synes taggad Federer inför Franska öppna?

Nej, det känns osannolikt.

* * *

Alla dagens resultat:

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=7iNqgGjJkrc#t=961s

Vi har nästan tillryggalagt ännu en Masters-vecka.

Och vi har bjudits på en del fantastiska matcher. Och en del förunderliga.

I går fick vi till exempel se en Rafael Nadal som under stora delar av matchen var rejält ur gängorna mot landsmannen David Ferrer (som i sin tur spelade lika resolut som mot Tommy Haas i kvartsfinalen).

Inte ovanligt att Nadal börjar segt, men efter den där varningen vid ställning 40-15 i egen serve tidigt i första set var det som att allt mer eller mindre rasade för världsfemman. Han blev alltså varnad för att ha brutit mot 25-sekundersregeln (som säger att det inte får ta längre tid än 25 sekunder mellan poängen), blev fly förbannad och blev sedermera bruten. Trots två gamebollar.

Fortsatte sedan käbbla med domaren vid sidbytet.

Märkligt beteende. Det är ju ingen hemlighet att Nadal hatar den där 25-sekundersregeln, men det är knappast domarnas fel att den existerar och att de måste se till att den åtföljs. Varför inte bara svälja förtreten – det är trots allt samma för alla – kan man tycka.

Nåväl.

Ferrer kämpade på riktigt jäkla bra. Nadal som sagt ur gängorna men bara vägrade ge upp.

Jag vet inte riktigt om det är så att Ferrer inte kan besegra Nadal eller Nadal som inte kan förlora mot Ferrer.

Att döma av den där horribla missen från Ferrer (se klippet ovan) vid ställning 4-6, 5-6, 15-30 i Nadals serve – en poäng som alltså hade kunnat ge Ferrer matchboll – är man så klart benägen att hävda att Ferrer inte kan besegra Nadal.

Men hade han verkligen vunnit ens om han gjort rätt val och fått matchboll?

Jag är inte så säker. Jag menar, Ferrer spelade ruskigt bra i första och andra set. Nadal presterade stora delar av matchen långt under sin nivå. Ändå vinner Nadal – dessutom efter att ha nollat världsfyran i avgörande set: 4-6, 7-6(3), 6-0.

Trots att Nadal fortfarande svajar emellanåt (backhanden är på tok för svag, serven instabil och de osedvanliga fokusdipparna är märkliga) har han en så sjukt hög lägstanivå.

Att han skulle förlora mot Pablo Andújar, som svepte Kei Nishikori i raka set (6-3, 7-5), känns helt osannolikt. Att Andújar är klar för semifinal i en Master är redan en tillräckligt stor skräll.

* * *

Stanislas Wawrinka var numret för stor för Jo-Wilfried Tsonga. Intressant att han utvecklats så mycket på den mentala planet på så kort tid. I går uppträdde han med mycket större självförtroende än i exempelvis Monte Carlo.

Den gången drog Tsonga längsta strået i en tajt tresetare.

I går var Wawrinka liksom beredd på att Tsonga skulle inleda svagt och sedan sakta men säkert växa in i matchen. Som han brukar göra.

Han lät sig därför inte stressas av att Tsonga kämpade till sig andra set, utan höll sig lugn och förlitade sig på att han i grunden faktiskt är en bättre spelare än Tsonga. Personligen vill jag påstå att Tsonga har högre högstanivå, delvis på grund av att han när han hittar sitt flyt kan rubba motståndarens matchrytm med sitt irrationella och varierade spel, men generellt är Wawrinka helt enkelt en säkrare spelare.

Förutom när nerverna spökar. Och det verkar som att han äntligen börjat jaga undan dem.

* * *

Tomás Berdych slog Andy Murray i raka set: 7-6(3), 6-4. Inte ett dugg oväntat. Att Murray tvingades slita hund mot Gilles Simon i åttondelen är ett ganska gott kvitto på hans låga nivå på grus.

Berdych är en stabil grusspelare. Underlaget i Madrid gynnar dessutom hans tunga grundspel.

Nästan lite märkligt att Murray hängde med så bra. Berdych hade vissa problem bland annat med sin serve – men nu är ju skotten också en exceptionellt bra returnerare.

Okej, semifinaler i dag alltså. Låt oss titta lite närmare på dem:

* * *

TOMÁS BERDYCH – STANISLAS WAWRINKA

Utan tvekan dagens match. 5-5 i inbördes möten totalt, 2-0 till Wawrinka på grus. Senast de möttes på underlaget var i Rom 2010. Den gången vann Wawrinka med 8-6 i avgörande tiebreak.

Sett till den här turneringen har båda imponerat. Berdych har svajat lite i sina matcher medan Wawrinka spelat genomgående stabilt. Schweizaren har dock två sena kvällsmatcher bakom sig, som dessutom gått till tre set, medan Berdych hittills bara tappat ett set (mot Jerzy Janowicz).

Jag är benägen att hålla Wawrinka som knapp favorit. Dels för att han är den bättre grusspelaren generellt, dels för att han imponerat under turneringen, dels för att han verkar trivas riktigt bra på underlaget och dels för att Berdych inte varit hundraprocentig hittills.

Det kan på sätt och vis också vara en styrka, eftersom han har en extranivå att plocka fram vid behov – det vill säga nu. Medan Wawrinka måste hålla samma nivå som han gjort mot Grigor Dimitrov och Jo-Wilfried Tsonga, i princip.

Jag tror på en jämn match, förmodligen tresetare. Jag väljer att tro på seger för Wawrinka för att jag så gärna vill se honom blomma ut ordentligt, äntligen. Det är liksom på tiden nu. Och han har redan visat prov på enorm utveckling den senaste tiden.

Om han inte är sliten efter de sena matcherna så vinner han det här. Det kommer krävas så enormt mycket för Berdych att slå igenom honom med sina flacka grundslag (som gynnas enormt av den tunna luften), och risken är mycket större att han stressas till misstag än att Wawrinka gör det. Wawrinka är helt enkelt säkrare i spelet när han presterar på topp.

Dessutom kan schweizaren mäta sig med Berdych även rent offensivt. Det kan verkligen stressa tjecken. Han gillar att diktera spelet och börjar ofta darra när han inte får hög utdelning i sin offensiv.

Hoppas dock att Berdych höjer sig ytterligare en nivå, för då kan det här bli en helt öppen och extremt välspelad match.

* *

RAFAEL NADAL – PABLO ANDÚJAR

Att Andújar är klar för semifinal måste betraktas som en smärre sensation, men i dag måste sagan ta slut.

Jag menar, om inte en (i alla fall i Madrid) formtoppad Ferrer kan fälla björnen, skulle då en väsentligt mycket sämre spelare som Andújar göra det?

Nej, det känns helt uteslutet. Allt annat än seger i raka set för Nadal måste betraktas som en skräll.

Det vore onekligen tacksamt att inleda den här texten med något raljant om att båda ”bröderna” Federer (originalet Roger och kopian Grigor Dimitrov) är utslagna, men sådana fånigheter ska vi inte ägna oss åt.

I stället kan vi börja med att lite torrt konstatera att Federer d.ä. inte var på sitt bästa spelhumör i dag.

Kei Nishikori gjorde visserligen en riktigt bra match, men exceptionellt bra? Nej.

Efter att ha tappat första set gasade världstvåan på ordentligt i andra och såg ut att gå mot en i så fall inte speciellt oväntad vändning.

Men efter urladdningen i det setet, som slutade 6-1 i schweizaren, rasade korthuset ihop fullständigt och 23-årige Nishikori kunde säkra turneringens näst största skräll efter 6-2 i skiljeset.

Det är visserligen ingen skam alls att förlora mot framtidslöftet, men setsiffrorna 6-4, 1-6, 6-2 är inget smickrande facit för Federer.

Nåväl, mer om Federers ”magplask” i ett separat inlägg. Kan väl lite avslutningsvis säga att intervjun efter matchen var ganska smärtsam att titta på.

Så låt oss nu i stället glädjas över ynglingarnas framgångar här i Madrid. Nishikori möter Pablo Andújar (som gick vidare efter att Daniel Gimeno-Traver tvingats bryta matchen vid ställning 6-4 till Andújar) och borde därför rimligtvis ta sig till semifinal – karriärens andra semi i Masters-sammanhang, i så fall.

Ja, det måste ändå vara ganska safe att säga att Kei är klar för semi nu. För ska han följa upp en seger över Federer med en förlust mot Andújar? Det skulle kännas konstigt.

* * *

Dagens två klart bästa matcher spelades mellan Tommy Haas och David Ferrer samt Stanislas Wawrinka och Grigor Dimitrov.

Åttondelen mellan Haas och Ferrer påminde till viss del om deras semifinal i Miami, med den väsentliga skillnaden att båda var på tårna från start (Ferrer var som bekant ovanligt platt i första set i Miami).

Framför allt var Ferrer aggressivare än vanligt på grus. Vilket inte är så konstigt med tanke på underlaget. En nödvändig justering, särskilt mot en offensiv spelare som Haas.

Båda höll serve utan större problem i första set, tills Ferrer gjorde sitt dittills klart bästa returgame vid ställning 6-5. Ganska typiskt Ferrer, det där – att bärga breaken i de bästa lägena. Liksom den där ettriga kämpaglöden, som gör att han vänder underlägen på löpande band.

I det avseendet blev Madrid en repris av Miami. Efter att Haas kvitterat matchen i andra set fixade han nämligen ett servegenombrott i mitten av skiljeset.

Trots det kändes det aldrig som att segern var säkrad för tysken. Ferrer gnetade i vanlig ordning och klamrade sig fast i matchen, och när Haas sedan tappade 40-15 i egen serve vid ställning 4-2 gick resten av bara farten för spanjoren – och 4-2 för Haas blev 6-4 till Ferrer.

Det är så stressande att möta Ferrer, särskilt för Haas som väldigt gärna vill gå för clean winners. Det kan han inte göra i lika hög utsträckning som han är van vid och tvingas lita till variation och bollsäkerhet.

Det är inte direkt som att han lider brist på något av det, men det är svårt att tvingas lämna sin comfort zone och inte kunna spela ut på det sätt man egentligen vill. Måste dessutom ha varit frustrerande att Ferrer överlag lyckades bättre i sina offensiva ruscher än Haas. Där ska det ju normalt vara omvända roller.

Kändes ofta som att Ferrers slag satt som smäck och att han bara kunde strössla ut dem lite som han ville över banan. Med tanke på att Ferrer spelade så bra var det en grym arbetsinsats av Haas. Verkligen makalöst att han fortfarande håller så hög klass.

* * *

Dimitrov gjorde återigen en fantastisk insats. I första set var han den klart bättre spelaren och bjöd verkligen inte Wawrinka på någonting. 6-3 var nästan i lägsta laget, eftersom han typ gav bort ett eget servegame efter att ha brutit Wawrinka tidigt i matchen.

Även i andra set hade Dimitrov övertaget. I flera av Wawrinkas servegame kändes det nästan som att han servade för att hålla sig kvar i matchen. Här blev ett gäng räddade breakbollar i ett av matchens längsta game som blev avgörande för Wawrinka. I nästkommande game spelade Dimitrov på tok för svårt och aggressivt och blev bruten.

I tredje set vek Dimitrov ner sig totalt och Wawrinka kunde säkra en kvartsfinalplats efter övertygande 6-1.

Starkt av schweizaren att behålla lugnet och tålamodet. Det gäller ju ofta att bara vänta ut Dimitrov, som ofta går ut stenhårt. Dels kommer dipparna så småningom (särskilt i viktiga lägen) och dels vet ju Wawrinka att han har en extraväxel att lägga i när stunden så kräver.

Precis så var det i den här matchen: Dimitrov maxade och såg ibland helt överlägsen ut, men det kändes hela tiden som att Wawrinka hade mer att ge. Och i takt med att Wawrinka höjde sig så dippade Dimitrov.

I övrigt var det intressant hur schweizaren hela tiden höll sig till sin spelidé. Det hade inte varit direkt konstigt om han börjat darra lite och försökt spela ett helt annat spel, och det hade mycket väl kunnat vara en bra idé att dra ner tempot lite (minns hur många dueller Djokovic vann när han tog lite fart ur bollen).

Tack vare Wawrinkas tålamod (okej, han surnade till på både publik och domare emellanåt, men det verkade bara tagga honom) bjöds vi därför på offensiv och väldigt välspelad tennis. Det var egentligen först i i tredje set som de enkla missarna började hagla, men under hela första och andra set hade båda kombattanterna fler winners än oprovocerade misstag (blev till slut totalt 27/31 för Wawrinka och 24/33 för Dimitrov).

Ingen direkt överdrift att påstå att 21-årige bulgaren åker ur turneringen med flaggan i topp. Han gjorde faktiskt inga direkta fel i dagens åttondelsfinal och marginalerna var tillräckligt små för att han med lite mer flax hade kunnat vinna det här.

Att han inte riktigt gav sig själv chansen i tredje set var väl kanske lite smolk i bägaren, men så mycket som han vuxit under säsongen i allmänhet och i Monte Carlo/Madrid i synnerhet… Det är väldigt imponerande. Stor eloge till svenska Good to Great!

* * *

Rafael Nadal körde över Mikhail Juzjnyj i raka set: 6-2, 6-3. Den av toppspelarna som hittills haft absolut minst bekymmer med underlaget, tillsammans med Ferrer.

Svårt att i nuläget inte se världsfemman som solklar favorit till titeln.

* * *

Kevin Anderson blev ingen lätt match för Tomás Berdych, men världssexan behövde ändå bara två set för att säkra kvartsfinalplatsen: 7-6(5), 7-5.

* * *

Även Fernando Verdasco stretade emot bra mot Jo-Wilfried Tsonga och vann till och med första set. Blev till slut 4-6, 6-3, 6-2 till världsåttan. Han har verkligen inte övertygat hittills, Tsonga. Måste verkligen höja sig ett antal snäpp mot Wawrinka i kvarten.

* * *

Matchen mellan Andy Murray och Gilles Simon pågår i skrivande stund. Kan säga som så att jag knappt minns när Murray gjorde en så slätstruken insats i en match som i första set.

Visst, han är ofta underlägsen mot mer namnkunniga spelare på grus, men att bli så utspelad mot Gilles Simon… Nej, det är verkligen under all kritik. Först i underläge 2-6, 0-2 vaknade skotten till liv och kämpade till sig en kvittering efter några murrayiskt magiska kontringar – och ett tio minuter långt game, bland annat.

Trots att Murray höjt sig rejäl efter den katastrofala inledningen så har den här åttondelsfinalen överlag hittills varit mer sövande än rohypnol.

Murray borde dock rimligtvis vinna det här nu, trots tappat break och 3-0-ledning (4-3 nu).

Vilket ger följande kvartsfinalfält:

Wawrinka-Tsonga
Murray-Berdych
Nadal-Ferrer
Nishikori-Andújar

Ett riktigt trevligt sådant, alltså.

Vågar man redan nu gissa på Wawrinka-Berdych och Nadal-Nishikori i semifinalerna?

Ja, tveklöst. Känns som lågoddsaren.

* * *

På damsidan blev det idel tvåsetssegrar. Ekaterina Makarova följde upp sin skrällseger över Victoria Azarenka med att köra över Marion Bartoli: 6-3, 6-2.

Riktigt kul att se comebackande Kaia Kanepi i så bra form. Har ju redan slagit ut den på underlaget så namnkunniga Carla Suarez-Navarro och slog i dag Daniela Hantuchova enkelt: 6-3, 6-4.

Även Sara Errani ångar vidare, efter 7-5, 6-3-seger över amerikanska Varvara Lepchenko. Väldigt väntad utgång med tanke på att 27-rankade Lepchenko gått kräftgång hela säsongsinledningen.

Favoriterna Serena Williams och Maria Sjarapova vidare utan större bekymmer, efter segrar över Maria Kirilenko (6-3, 6-1) respektive Sabine Lisicki (6-2, 7-5).

* * *

Alla dagens resultat:

Grussäsongen är i full gång och det har knappt hunnit bli ny månad innan säsongens andra Master på underlaget står för dörren. På herrsidan har Juan Martín del Potro tyvärr tvingats dra sig ur på grund av sjukdom, men annars bjuder Madrid Masters som vanligt på ett stjärnspäckat startfält.

Låt oss i vanlig ordning gå igenom lottningen:

HERRAR

ÖVRE HALVAN

Av bekvämlighetsskäl är ju bilden ovan som ni ser ett fullständigt turneringsträd – med sidor på den horisontala i stället för vertikala axeln – men av gammal vana väljer jag att skriva ”övre halvan” (vilket är den korrekta benämningen när trädet presenteras som det gör här) i stället för ”vänstra halvan” eller något annat konstigt. Ni förstår säkert.

Nåväl.

Som av en ren slump har rivalerna Novak Djokovic och Rafael Nadal hamnat på varsin halva. Dessutom har världstvåan Roger Federer återigen fått den stora nitlotten (Nadal, alltså), medan Djokovic fått den på underlaget klart svagare Andy Murray.

Ska bli väldigt intressant att se hur lotten faller i Rom.

Djokovic har hur som helst fått den knepigaste lottningen av toppspelarna. Redan i första omgången kan han möta framtidslöftet Grigor Dimitrov. En match han med största säkerhet vinner, men om bulgaren kan ställa till besvär för Nadal i Monte Carlo kan han sannolikt göra det mot Djokovic i Madrid.

Största bekymret för världsettan är dock Stanislas Wawrinka, som han kan (och lär) stöta på redan i tredje omgången. Att Wawrinka skulle förlora mot Marius Copil eller Martin Klizan/Santiago Giraldo känns knappast troligt, om nu schweizaren inte är sliten efter de senaste veckornas spelschema.

En match mellan Djokovic och Wawrinka har åtminstone på papperet potential att bli en av turneringens bästa. Wawrinka har tveklöst kapaciteten att ställa till med en skräll, men spontant känns det som ett överkomligt hot för Djokovic. Jag misstänker att serben kommer lägga sig på en ganska hög nivå direkt för att snabbt hitta sin spelrytm – och på så vis vara både väl förberedd och mentalt/fysiskt fräsch inför en eventuell final mot Nadal.

Wawrinka känns faktiskt som det enda riktiga hotet mot Djokovic på vägen mot final. Jo-Wilfried Tsonga kan så klart störa honom i kvartsfinalen, men inte mer. Milos Raonic? Inte alls omöjligt att han tar sig till kvartsfinal, varken Nikolaj Davydenko i första omgången eller Fernando Verdasco i andra är direkt skräckinjagande spelare (Verdasco visserligen generellt en bättre grusspelare, men har verkligen varit under isen den senaste tiden). Mot Djokovic har dock 22-åringen inte mycket att sätta emot.

Sett till lottningen borde Tomás Berdych stå för motståndet i semifinalen. Sam Querrey/Jerzy Janowicz i öppningsmatchen borde inte innebära några större problem, därefter troligen Juan Mónaco. Eller kanske Kevin Anderson. Janko Tipsarevic? Nja. Tuff lottning för honom – möter Mónaco redan i första omgången. Åker förmodligen ut direkt.

Andy Murray borde rimligtvis kunna kämpa sig fram till en kvartsfinal, men han kan lika gärna ryka mot Jeremy Chardy i åttondelen (om nu inte otroligt formsvage Gilles Simon slår Chardy i andra omgången – då känns Murrays kvartsfinalplats relativt säkrad).

Noterar för övrigt att Horacio Zeballos återigen förlorat en match i första omgången, den här gången alltså mot Jeremy Chardy.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Tomás Berdych.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka, Milos Raonic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, Jeremy Chardy.

* * *

NEDRE HALVAN:

Nadal verkar trivas ypperligt i Madrid i år och är nog gladast av alla över att fjolårets blåa (och snabba/halkiga) smurfgrus är ett minne blott.

Och lottningen? Tja, den ser helt okej ut. Mot Benoit Paire/Joao Souza i öppningsmatchen handlar det mest om hur få game han tappar och Nicolás Almagro – som sannolikt står för motståndet i åttondelsfinalen – kan han typ inte förlora mot, vilket uppvisningen i Barcelona är ett bra kvitto på.

I den här sektionen ska det bli mest intressant att se vad Tommy Haas och jokern Tommy Robredo kan ställa till med nu när David Ferrer är så pass mycket ur gängorna (okej, en final i Portugal är knappast att betrakta som dåligt, men han har verkligen inte varit i sitt livs form de senaste veckorna).

Att världsfyran skulle förlora mot Denis Istomin/Xavier Malisse i öppningsmatchen känns i princip helt uteslutet, men redan i åttondelsfinalen kan han alltså möta Haas, Robredo, Marcos Baghdatis eller Andreas Seppi. Av de fyra är Robredo och Seppi mest namnkunniga på grus, men Haas den generellt starkaste spelaren.

Om inte Haas får soppatorsk nu efter en intensiv vecka i München tror jag att han har störst potential att skrälla mot Ferrer, tätt följd av Robredo. Tror därför att det blir någon av dessa herrar som ställs mot spanjoren i åttondelen.

Ser helst Haas i en kvartsfinal mot Nadal, faktiskt. Vore intressant att se hur han skulle hantera gruskungen i Spanien – på grus.

I sektionen under har Roger Federer en till synes enkel resa mot kvartsfinal. Nu har vi som bekant inte sett världstvåan på en tennisbana sedan Indian Wells way back in mars, men ingen av de spelare han kan ställas emot i de första omgångarna utgör några hot mot schweizaren på grus.

Av dessa är Kei Nishikori tveklöst den med störst kapacitet, men han är inte alls lika bra på grus som på hardcourt och gräs. Skulle inte förvåna mig om Jürgen Melzer eller Marcel Granollers står för motståndet i åttondelsfinalen.

I kvarten borde rimligtvis världsnian Richard Gasquet stå på andra sidan nätet. Han är en kompetent grusspelare och dessutom i bra form.

I övrigt kan noteras att wildcard Pablo Andújar slog Marin Cilic redan i första omgången. Oväntat, måste sägas. Har man väl fått en sådan seger under bältet rullar det lätt på och som wildcard har man absolut ingenting alls att förlora, så inte alls omöjligt att han tillryggalägger fler skrällar innan han åker på en tvärnit (mot Federer?). Kan dessutom bli en intressant första omgång mellan Guillermo Garcia-Lopez och John Isner.

Men ja, svårt att inte hålla Gasquet som favorit till kvartsfinalen mot Federer. Och då borde Federer ha hunnit bli varm i kläderna.

De går vidare till semifinal: Rafael Nadal, Roger Federer.
Skrällvarning: Tommy Haas, Tommy Robredo.
Bubblare: Pablo Andújar, Richard Gasquet.

Semifinalerna: Nadal slår Federer, Djokovic slår Berdych.

FINALEN: Nadal slår Djokovic.

En eventuell final mellan Nadal och Djokovic kan verkligen gå precis hur som helst, så det där är egentligen en ren gissning. Svårt att spekulera innan man sett mer av båda under turneringens gång, så små är marginalerna.

Tyckte ändå att Nadal höjde sig ytterligare en nivå i Barcelona efter det svidande nederlaget i Monte Carlo. Förväntar mig en betydligt jämnare finaldrabbning den här gången.

* * *

Får återkomma med damernas lottning under morgondagen.