Känns otroligt tomt att följa en lottning sedan och tippa en Grand Slam-turnering utan Rafael Nadal i startfältet. Och märkligt nog känns årets sista GS ännu mer förutsägbar med spanjoren frånvarande. I stället för Big Three plus Andy Murray blir det nu Big Two plus Andy Murray. I spåkulan gäller det därför snarare att få en glimt av vem som kniper den första semifinalplatsen än vem som vinner.

Säkra kan vi så klart inte vara på någonting, men känslan är helt enkelt att en drömfinal mellan världsettan och världstvåan – Roger Federer respektive Novak Djokovic – är mer given än någonsin.

Hur som helst. Låt oss titta närmare på lottningen sektion för sektion:

FÖRSTA SEKTIONEN

Roger Federer har tveklöst den enklaste öppningsmatchen av alla. Alltså av alla i hela turneringen. Donald Young bröt visserligen sin mardrömssvit i Winston-Salem, men att han slår Federer i US Open är lika troligt som att David Nalbandian vinner hela turneringen. Givet världsettans goda form och fantastiska sommarsäsong råder det ingen tvekan om att han tar sig vidare till semifinalen. Frågan är vem han måste slå i kvartsfinalen: Tomás Berdych? Nicolás Almagro? Florian Mayer? Berdych har inte varit att räkna med på ett halvår och riskerar att komma utsliten till US Open om han går långt i Winston-Salem, Almagro har aldrig tagit sig förbi tredje omgången och Mayer brukar inte ha vad som krävs i GS-sammanhang. Allt lutar dock mot att det blir Mardy Fish mot Federer i åttondelsfinalen, om han nu inte krampar totalt mot typ Nikolaj Davydenko eller Gilles Simon. Ynglingen David Goffin och Denis Istomin har skrällpotential, men Goffin har haft svårt att upprepa sin succé i Franska öppna och Istomin har hamnat i en formsvacka efter åttondelen i Wimbledon.
Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: David Goffin, Denis Istomin.
Bubblare: Tomás Berdych, Nicolás Almagro.

ANDRA SEKTIONEN

Riktigt intressant sektion. Svårt att inte hålla Andy Murray som favorit att ta sig till semifinal, sin formdipp efter OS-guldet till trots. Tror världsfyran kommer gå in i turneringen med både stärkt självförtroende och maximalt fokus. Jo-Wilfried Tsonga är ett frågetecken, dels på grund av skadan han ådrog sig i Toronto men också det faktum att han spelar i Winston-Salem den här veckan. Hinner världssexan hitta formen till på måndag – och kommer han att vara fit för femsetare efter en tävlingsvecka så nära inpå? Kei Nishikori såg stark ut i Cincinnati, kan utmana om en kvartsfinalplats. Skrällvarning på Jeremy Chardy, som de senaste veckorna besegrat Murray, Tsonga, Andy Roddick och Denis Istomin i Masters-sammanhang. Givetvis skrällvarning på Milos Raonic även i denna GS-turnering. Tog sig till kvartsfinal i både Toronto och Cincinnati och har en riktigt bra säsong, som gett honom en 16-plats på rankningen, bakom sig. Blir dock svårt att slå Murray i en femsetare i åttondelen.
Han går vidare till semifinalen: Andy Murray.
Skrällvarning: Milos Raonic, Jeremy Chardy.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, David Ferrer.

TREDJE SEKTIONEN

Svårtippad sektion. David Ferrer verkar ha förlorat sitt momentum efter Wimbledon, John Isner är inte direkt känd för att spela sin bästa tennis i Grand Slams, Richard Gasquet är precis lika oberäknelig som alltid och Janko Tipsarevic har svajat fram och tillbaka hela säsongen. Ferrer kan dessutom få det svårt redan i första omgången, mot Kevin Anderson. Anderson har visserligen vacklat under våren och sommaren, men har de offensiva vapen som krävs för att spränga sig igenom Ferrers försvar – särskilt på hardcourt. Man gör även rätt i att hålla ett öga på veteranen Tommy Haas som gjort en otroligt stark säsong. Det var länge sedan han var att räkna med i en Grand Slam. Kanske dags för honom att kliva fram ordentligt igen? Kul också att se hur det går för Brian Baker i amerikanens första US Open sedan 2005.
Han går vidare till semifinal: Richard Gasquet.
Skrällvarning: Philipp Kohlschreiber, Tommy Haas.
Bubblare: John Isner, David Ferrer.

FJÄRDE SEKTIONEN

Turneringens mest lättippade sektion? Kanske. Om inte Juan Martín del Potro klappar ihop fullständigt borde han utan större svårigheter ta sig vidare till kvartsfinal i sin historiskt bästa Grand Slam. Känns också som att det ska otroligt mycket till för att inte Djokovic ska ta sig till semifinal. Ja, det skulle ju vara om han själv och/eller en inspirerad del Potro står i hans väg. I övrigt blir det intressant om Alexandr Dolgopolov eller kanske till och med Stanislas Wawrinka kan ställa till det för toppspelarna. del Potro mot Juan Monaco eller Bernard Tomic och Djokovic mot Dolgopolov eller Wawrinka i åttondelarna känns inte helt långsökt. Särskilt inte med tanke på att Andy Roddicks otroligt dåliga form inte bådar gott för amerikanen.
Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Alexandr Dolgopolov, Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Juan Martín del Potro.

SEMIFINALERNA: Federer slår Murray, Djokovic slår Gasquet.
FINALEN: Djokovic slår Federer.

Ja, det var det hela. Tidsoptimisten i mig fick för sig att jag skulle hinna göra en likadan genomgång av damernas lottning. Det gick så klart åt fanders, men hoppas kunna göra en så fort som möjligt.

Ja, det vankas kvartsfinaler i Winston-Salem Open. Samtliga av gårdagens toppseedade spelare tog sig vidare, utom Andy Roddick. ”A-Rod”, som befinner sig i en ny formsvacka efter skadekänningar under sommaren, föll mot 81-rankade Steve Darcis i två raka tiebreak: 7-6(6), 7-6(3).

– Jag servade okej men returnerade inte så bra. Jag träffade inte bollen rent och han spelade bättre när han tvingades göra det. Jag ville spela bättre, sammanfattar Roddick.

Darcis möter världssjuan Tomás Berdych i kvartsfinalen. Berdych är klar för sin nionde kvartsfinal den här säsongen efter seger över Jarkko Nieminen: 6-3, 6-2.

* * *

Jo-Wilfried Tsonga fick kämpa för segern men besegrade till slut Sergiy Stakhovsky i raka set, 7-6(1), 6-4, efter en och en halv timmes spel.

– Jag känner mig okej för jag tycker att benen känns bra, jag rör mig bra, jag är fysiskt stark och träffar bollen bra. Nu måste jag vara lite mer fokuserad vid viktiga poäng, säger Tsonga.

Tsonga möter Marcel Granollers, som slog Ernests Gulbis (4-6, 6-3, 6-2), i kvartsfinalen.

* * *

Efter skrämselhickan i matchen mot Martin Klizan avfärdade hemmafavoriten John Isner enkelt forne världsåttan Jürgen Melzer i åttondelen: 6-4, 6-3.

– Det var bara ett break per set, ofta räcker det i mina matcher. Jag hade velat vinna fler breakbollar, jag vann två av nio, så jag har en del att förbättra där. Men överlag är jag glad över hur matchen såg ut och över att jag tog mig vidare, säger Isner efter segern.

Isner möter 21-årige talangen David Goffin, som slog Lukasz Kubot i tre set (6-3, 1-6, 7-6), i kvartsfinalen.

* * *

Alexandr Dolgopolov dundrade in åtta servess och skickade veteranen David Nalbandian ur turneringen på drygt en timme: 6-3, 6-4. Dolgopolov möter amerikanske servekanonen Sam Querrey, som slog Feliciano Lopez (6-3, 6-4) i kvartsfinalen.

Ja, låt oss då sent omsider beta av nattens Winston-Salem-resultat:

Titelförsvararen John Isner klarade sig med stora problem helskinnad i sin öppningsmatch mot 50-rankade Martin Klizan: 4-6, 6-3, 7-5. Första gången på elva matcher som ett set inte behöver avgöras i tiebreak i en match med Isner.

– Första matchen är vanligtvis den tuffaste. Han ska ha cred, han kom ut och spelade rätt bra och jag var inte på tårna, det räckte för att vinna första set. Efter det visste jag att det skulle bli en kamp, säger amerikanen efter matchen.

* * *

Jo-Wilfried Tsonga lyckades bara vinna en av sina totalt nio breakbollar mot Thomaz Bellucci – men då han själv räddade samtliga fem han hade emot sig räckte det för att bärga segern: 6-3, 7-6(3).

* * *

Andraseedade Tomás Berdych slog Alex Bogomolov i raka set: 6-3, 7-5. Berdych har nu 38-15 i matchfacit den här säsongen. Han möter Jarkko Nieminen i nästa omgång.

* * *

Alexandr Dolgopolov, som svarade för två horribla öppningsmatcher i Toronto och Cincinnati, verkar ha studsat ur sin formsvacka. Talangen tappade endast tio poäng i egen serve och avfärdade enkelt Yen-Hsun Lu i raka set: 6-1, 6-3.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Goda nyheter!

Enligt Svenska Dagbladet är tennisens rock ’n roll-stjärna Jo-Wilfried Tsonga klar för Stockholm Open i oktober.

Världssexan blir sannolikt turneringens stora affischnamn, men enligt SvD:s Jonas Arnesen jagar arrangörerna även världstian John Isner samt veteranerna Andy Roddick och Lleyton Hewitt.

De sistnämnda befinner sig knappast i karriärens zenit längre, men är kända namn som säkerligen kan dra publik.

Även titelförsvararen Gaël Monfils, som bjuder på nästan lika mycket show som sin landsman Tsonga, är klar för årets upplaga av Stockholm Open.

Att just toppspelaren Tsonga kommer är så klart oerhört glädjande. I Grand Slam-sammanhang har han flera gånger bevisat att han har kapaciteten att slå de största stjärnorna, inte minst i Australiska öppna där han nådde final 2008 (förlust mot Novak Djokovic) och Wimbledon där han vände ett 0-2-underläge mot Roger Federer i kvartsfinalen 2011. Han försvarade dessutom sin semifinalplats i årets upplaga av Wimbledon, men föll mot Andy Murray.

Delar man in rankingslistan i segment tillhör Tsonga den grupp spelare – tillsammans med bland andra världsfemman David Ferrer och världssjuan Tomás Berdych – som utgör det största hotet mot The Big Four i de stora turneringarna, men ännu inte nått ända fram i GS-sammanhang. Just Tsonga lyfts ofta fram som potentiell drakdräpare, speciellt i Wimbledon och US Open/Australiska öppna (som spelas på hans favoritunderlag hardcourt).

Särskilt glädjande är det förstås med tanke på det pressade schemat under hösten, till följd av sommarens London-OS, vilket helt omöjliggör att få hit storstjärnor som Roger Federer, Novak Djokovic, Rafael Nadal och Andy Murray.

Som icing on the cake tycker jag personligen (givet ovan nämnda omöjlighet att locka de allra största) att det bara finns en spelare som skulle kunna toppa bokningen av Tsonga: 2009 års US Open-vinnare Juan Martín del Potro. Restes visserligen en hel del frågetecken kring honom i Cincinnati, men visst känns det som att argentinaren är på väg tillbaka på allvar nu efter de tunga skadorna.

Hur som helst: grattis, tennis-Sverige. Efter en ganska avslagen Swedish Open kan vi nu få en riktigt het Stockholm Open som plåster på såren.

Ja, efter två avklarade Masters – mitt emellan Cincinnati Masters och US Open – spelas alltså 250-turneringen Winston-Salem Open.

En inte överdrivet prestigefull turnering, givet dess inte alltför gynnsamma plats i spelschemat, som i år faktiskt har ett oväntat bra startfält.

Världssexan Jo-Wilfried Tsonga är förstaseedad, världssjuan Tomás Berdych andradito. Världstian John Isner tredjeseedad.

Tre av världens just nu tio högst rankade spelare deltar alltså i årets upplaga av Winston-Salem Open. Det är otroligt överraskande med tanke på att det är en typisk klämturnering, snarare än uppvärmning inför US Open. De allra flesta toppspelarna väljer att vila och förbereda sig inför årets sista Grand Slam så här veckan efter två på varandra efterföljande Masters.

Men förutom överraskande är det också väldigt märkligt. Tsonga åkte visserligen ut i sin första match i Toronto (mot Jeremy Chardy) och ådrog sig sedan en märklig skada som tvingade honom att avstå Cincinnati. Fransmannen har tampats med en sviktande form efter Wimbledon och kanske känner han sig nödgad att spela fler matcher på hardcourt inför US Open, men hans val att ställa upp i den här 250-turneringen ter sig ändå en smula förbryllande.

Än mer chockerande är Berdychs beslut att spela i Winston-Salem. Världssjuan är visserligen i otroligt dålig form och har inte sett ut att trivas på en tennisbana sedan finalförlusten i Madrid, men att inte ägna den här veckan åt att förbereda sig inför US Open är väldigt konstigt. Åker han på ny chockförlust och tidigt respass lär självförtroendet (om möjligt) sjunka ännu mer och går han långt riskerar han att kliva in i US Open utan tillräckligt med tid att förbereda sig. Känns som en förlust hur det än blir.

Även Isners beslut är ett stort frågetecken. Visst, han ådrog sig en skada i Toronto-semin mot Richard Gasquet, men han har rimligtvis spelat tillräckligt mycket under sensommaren för att känna sig lagom matchfit. Är det så att Isner bedömer sina chanser att ta sig långt i US Open som så små att han lika gärna kan försöka plocka några pinnar i Winston-Salem? Högst oklart. Känns hur som helst som ett vågspel.

Att Andy Roddick ställer upp är svåranalyserat. Vill han hamstra enkla poäng? Känna av formen inför US Open? Oavsett är det en hög risk han tar, den forne världsettan, med tanke på skadeproblemen som kommit och gått de senaste åren – den senaste i Cincinnati (förlust i första omgången mot Jeremy Chardy). Så sent om för en vecka sedan tvekade amerikanen kring sin medverkan i Winston-Salem. Har han fortfarande känningar från ryggskadan han ådrog sig i Cincinnati är risken stor att han förvärrar snarare än förbättrar den inför US Open.

Att även fjärdeseedade Alexandr Dolgopolov närvarar i Winston-Salem ter sig en smula märkligt. Efter segern i Washington har han visserligen två raka förluster i första omgången (Toronto och Cincinnati), men med tanke på hans åkomma (Gilberts syndrom, som kortfattat påverkar hans uthållighet, bland annat) förstår jag inte riktigt varför han tar risken att slita ut sig så nära inpå US Open. Han har trots allt en åttondelsfinal att försvara från förra året.

Det är för övrigt fyra spelare i startfältet som vunnit turneringen tidigare: Isner (2011), Sergiy Stakhovsky (2010, då i New Haven), James Blake (2005 och 2007) och Nikolaj Davydenko (2006).

* * *

Har ju redan spelats några matcher, för övrigt. Inga skrällar direkt. Blake, som slog Albert Ramos i raka set (6-4, 6-3), möter Roddick i andra omgången. Kan bli ett lite intressant möte. Och så klart hett, med Winston-Salem-mått mätt.

Lottningen och resultaten hittills:

Ser man på.

Jetsetaren Richard Gasquet hade nog med bränsle för att slå till med ytterligare en skräll i Toronto Masters.

Den här gången slog han ut John Isner i semifinalen – efter att ha besegrat den reslige amerikanen i tiebreak. Ojojoj.

Gasquet spelade stabilt och gjorde väl egentligen ingenting mer spektakulärt än exempelvis Roger Federer i OS-kvarten. Bara att hålla sin egen serve och göra sitt bästa för att få Isner ur balans i hans serve.

När första set gick till tiebreak kändes det faktiskt som att Gasquet hade ett litet övertag, och efter ett tidigt minibreak hade han plötsligt sprungit iväg till 6-3 i egen serve.

Hoppsan. Isner fick stryk i sin egen paradgren. Så kan det gå.

Resten av matchen fortsatte enligt samma mönster, med skillnaden att Gasquet nu lyckades hitta och ta vara på de luckor som Isner misslyckades med att täta i sin annars så kassaskåpssäkra serve. Samtidigt servade Gasquet själv i det närmaste felfritt och bjöd inte Isner på en enda breakboll – i hela matchen.

Efter det där breaket kändes matchen helt avgjord. 7-6(3), 6-3. Rättvist.

Ska bli intressant att se hur han hanterar Novak Djokovic (eller Janko Tipsarevic) i morgondagens final.

Kan han löpa hela linan ut och slå till med en riktigt ordentlig skräll genom att bli den första spelaren utanför toppkvartetten att vinna en Masters-turnering sedan Robin Söderling i Paris 2010?

Att Richard Gasquet är klar för sin blott andra semifinal i år (den första i Estoril i april, där han föll mot Juan Martín del Potro i finalen) är en smula överraskande – men så är ju det här också en ganska konstig Masters-turnering, med tanke på nyligen avslutat OS-spektakel.

Även fjolårets Canada Masters (då i Montreal) bjöd på en del skrällar – Rafael Nadals och Murrays respass i andra omgången, Roger Federers i tredje för att nämna några.

Det året levererade dock världsettan Novak Djokovic och vann sin nionde titel det året, efter finalseger över amerikanen Mardy Fish.

I år ställs Djokovic (slog först Sam Querrey 6-4, 6-4, sedan Tommy Haas 6-3, 3-6, 6-3 under gårdagen) mot landsmannen Janko Tipsarevic, som endast tappade 14 game under sina två matcher i går (6-2, 6-4 mot Marin Cilic, 6-4, 6-4 mot Marcel Granollers), i semifinalen.

Gasquet, som först skrällde mot världssjuan Tomás Berdych 6-4, 6-2 och sedan kämpade ner fjolårsfinalisten Mardy Fish 5-7, 6-1, 6-2, möter John Isner i sin semifinal.

Isner slog turneringens andra stora mammutservare, hemmafavoriten Milos Raonic: 7-6, 6-4.

Som upplagt för en final mellan Isner och Djokovic, alltså?

Ja, det ser onekligen så ut. Står visserligen 1-1 i inbördes möten mellan Isner och Gasquet, men de har inte mötts sedan 2010 (Belgrad, 2-6, 7-6, 6-3 till Isner) och formtoppen Isner prickade in redan i Newport har hängt med genom Atlanta och OS hela vägen till Toronto. Gasquet har inte varit i en Masters-final sedan Toronto Masters 2006 (förlust mot Roger Federer) och Isner spelade sin första i Indian Wells i år (förlust mot samme Federer).

Prestigefull semifinal, alltså. Kanske kan Gasquet orka med en skräll till?

Semifinalen mellan Djokovic och Tipsarevic känns inte lika ”öppen” (om man nu kan kalla den andra öppen – Isner borde ju rimligtvis vinna den). Om inte Novak klappar ihop fullständigt borde han inte ha några problem med sin landsman på favoritunderlaget.

Tipsarevics skrällseger i Madrid på det förhatliga smurfgruset kanske till och med ligger världsnian i fatet nu. Djokovic lär ju vara helt obeskrivligt revanschsugen efter alla ups and downs under våren och sommaren.

Inte helt oväntat har två av de toppseedade spelare som flög direkt från London och OS till Toronto åkt på respass direkt: tredjeseedade världssexan Jo-Wilfried Tsonga föll mot Jeremy Chardy (4-6, 6-7) och sjätteseedade världsnian och OS-bronsmedaljören Juan Martín del Potro mot Radek Stepanek (4-6, 6-7).

– Jag kom hit i måndags natt. Det är inte lätt att spela efter en så stor ansträngning i OS, men jag försökte ändå. Nu behöver jag tid att återhämta mig om jag vill hålla mig frisk. Det är en fantastisk turnering här i Toronto. Jag hade velat spela fler matcher men Radek spelade bättre och var en värdig vinnare i dag, säger del Potro efter förlusten.

Desto roligare då att se guldmedaljören Andy Murray, som reste till Toronto i går men tvekade in i det sista om han över huvud taget skulle spela i turneringen. Att Murray var både fysisk och mentalt dränerad efter den spektakulära triumfen i London var tydligt, men världsfyran hanterade situationen oerhört professionellt och spelade tillräckligt bra för att förhållandevis enkelt utmanövrera Flavio Cipolla – trots problem med sitt knä (börjar verkligen bli en följetong, de där benen).

Murray slog in blott 50 procent av sina förstaservar och hade nästan 30 provocerade misstag, men räddade samtliga sex breakbollar han hade emot sig samtidigt som han bröt Cipolla fyra gånger.

Cipolla var otroligt ineffektiv och Murray behövde bara två matchbollar i italienarens serve vid ställning 5-3 för att stänga matchen.

Hoppas Murrays fina form håller i sig.

* * *

Noterar att Tomás Berdych efter lite om och men tog sig förbi första omgången sedan Halle i juni. Slog Julien Benneteau: 6-7(10), 6-4, 6-4.

Har vinden vänt nu, Tomás?

* * *

Philipp Kohlschreiber slog Fabio Fognini enkelt: 6-2, 6-2. Möter John Isner i nästa omgång. Kan bli en intressant match.

* * *

Snart inleder Novak Djokovic sitt titelförsvar, mot ynglingen Bernard Tomic som äntligen bröt sin trista förlustsvit (sju raka förluster) mot 100-rankade Michael Berrer: 6-3, 3-6, 6-3.

Blir riktigt intressant att se hur Djokovics form och spelhumör ser ut.

Milos Raonic tog sig som väntat förbi andra omgången i Toronto Masters, efter seger över 33-rankade Viktor Troicki: 6-3, 6-4.

– Det känns bra. Jag är väldigt stolt över hur jag spelade. Jag gjorde många viktiga saker bra och jag har lite utrymme till förbättring inför nästa match, säger hemmahoppet efter öppningsmatchen.

I nästa match kan Raonic möta OS-guldmedaljören Andy Murray, som spelar mot 97-rankade Flavio Cipolla i kväll.

* * *

Juan Monáco bokförde karriärens 250:e vinst i segermatchen mot Kanadas 104-rankade wild card Vasek Pospisil: 7-5, 6-4. Världstian möter fjolårsfinalisten Mardy Fish i nästa omgång.

* * *

Maratonmannen John Isner behövde återigen (och föga förvånande) ett tiebreak för att slå Pablo Andújar i sin öppningsmatch: 7-6(5), 7-5. Andújar hjälpte dessutom till med ett dubbelfel på Isners breakboll vid ställning 5-5 i andra set och den reslige amerikanen pangade sedan in tre raka ess i egen serve.

Isner har nu totalt 721 servess i år.

Att tvingas till tiebreak mot en spelare som Andújar på hardcourt tycker jag är ett stort svaghetstecken och en av anledningarna till att Isner i nuläget inte är mer än en högst ordinär monsterservare. Andy Murray, med sitt geniala försvarsspel, blir en mardrömsmotståndare i en eventuell kvartsfinal, men det vore även intressant att se hur han hanterar Raonic om det i stället han som står för motståndet.

* * *

Nu 25-rankade Tommy Haas vann veteranmatchen mot David Nalbandian i tre set: 6-2, 6-7(11), 6-3.

Han är expert på att visa var skåpet ska stå, den gode herr Roger Federer. Så även i dag mot John Isner, som inte tappat ett enda servegame i sina tre föregående matcher.

Federer råkar även vara expert på att hålla nerverna i styr och plocka fram sina taktiskt mest effektiva slag mot krångliga spelare som Isner, som med sin stenhårda serve och korta bolldueller gör det svårt för motståndaren att hitta sin matchrytm.

Världsettan spelade precis som väntat mot den långe amerikanen – offensivt i egen serve, lite mer avvaktande i Isners dito. Federer kunde helt enkelt luta sig mot sitt eget stabila servande och breda repertoar, och invänta de små öppningar i Isners servegame som brukar komma. Behöver knappast påpeka hur extremt viktigt det är att ta tillvara på de chanserna, vilket Federer gjorde med bravur (trots två tappade breakbollar vid ställning 4-4).

Det breaket, fram till 5-4 i första set, och några minibreak i andra sets tiebreak var det enda Federer behövde för att sätta stopp för världselvans OS-äventyr.

Matchsiffrorna 6-4, 7-6(5) är rättvisa och inte det minsta överraskande. Isner är otroligt dominant i egen serve, har en stenhård forehandslägga och dessutom känsliga handleder framme vid nät. Just nätspelet får dock i regel endast se prov på i egen serve, där han kan pressa tillbaka motståndaren för att sedan döda bollen med en stoppboll eller smash.

Som returnerare skulle jag vilja påstå att han är en av de allra sämsta bland topp 40-spelarna på ATP-touren – och det är också givetvis Isners absolut största svaghet. Att det räcker med ett enda servegenombrott för att slå amerikanen håller så klart inte på den här nivån, mot motståndare av Federers kaliber. Särskilt inte på gräs, när Federer prickat in sin absoluta formtopp.

Trots några svaga servegame kändes det aldrig som att Federer var det minsta hotad och det, tillsammans med det faktum att Isner i ärlighetens namn inte är överdrivet underhållande att titta på, gjorde det svårt att riktigt tända till på den här matchen.

Desto roligare då att vi bjuds på ett par drömsemifinaler i morgon. Vilket det faktiskt blir, i och med att Rafael Nadal inte deltar på grund av skada, Tomáz Berdych fått tidigt respass och David Ferrer åkte på en chockförlust mot Kei Nishikori i går. Känns verkligen som att de fyra starkaste spelarna, alla dessutom topp tio-spelare, gör upp om medaljerna i den här turneringen.

Juan Martín del Potro, som slog Federer i en episk US Open-final 2009, tog sig förhållandevis enkelt förbi sin kvartsfinalmotståndare Kei Nishikori: 6-5, 7-6(4). Argentinske världsnian tappade visserligen en 5-3-ledning och kunde ha servat hem matchen vid ställning 5-4, men var omutlig i tiebreak.

Federer har visserligen sex raka vinster över del Potro (12-2 i inbördes möten; senaste förlusten kom i ATP World Tour Finals 2009, två månader efter US Open-förlusten), men givet den goda form de båda visat upp här i London-OS kan det här bli en riktigt intressant sammandrabbning.

* * *

Novak Djokovic fortsätter att vara något av en gåta här i London. Visserligen bjöd inte Jo-Wilfried Tsonga på sin allra bästa tennis, särskilt inte i första set där han blev fullständigt utspelad (1-6), men OS-frossan tycks slå till med jämna mellanrum.

Riktigt starkt av Djokovic att hämta upp Tsongas 3-0-ledning i början av andra set, dock. Där kändes det som att musten gick ur den underhållande Tsonga, som ibland blev alldeles för ivrig och svarade för några huvudlösa felbeslut och enkla misstag. När Djokovic väl servade för matchen vid ställning 5-4 kändes det lite som att Tsonga redan gett upp.

Väldigt synd med tanke på hur bra fransmannen presterat både i Wimbledon och här i OS (och dessförinnan även i Franska öppna, där han hade fyra matchbollar mot just Djokovic i kvartsfinalen).

Även på den här halvan bjuds vi på en drömsemifinal – mellan Djokovic och hemmahoppet Andy Murray, som utmanövrerade spanjoren Nicolás Almagro: 6-4, 6-1.

Känns på förhand som den absolut intressantaste matchen hittills i OS. Båda har, när de spelat på toppen av sin förmåga, imponerat oerhört. Murray faktiskt lite mer än Djokovic, som ju svajat betänkligt.

Givet Djokovics enorma kapacitet får man nog ändå hålla världstvåan som favorit, men efter finalen i Wimbledon och fyra stabila insatser i OS gör man rätt i att inte räkna bort världsfyran. Går det till skiljeset kan faktiskt vad som helst hända – och vi får inte glömma att tusentals fanatiska fans lär göra allt för att heja fram sin stora tennisstjärna till en OS-final på hemmaplan…

* * *

Återkommer med lite snack om damernas kvartsfinaler när matchen mellan Maria Sjarapova och Kim Clijsters är färdigspelad.