Omställningen från månader av grus (rött som blått) och gräs till favoritunderlaget hardcourt var givetvis inte utan problem för Novak Djokovic, men han lyckades bärga en behaglig seger över Bernard Tomic (6-2, 6-3) när han inledde sitt titelförsvar i Toronto i natt.

Framför allt i första set såg världstvåan en smula trögfotad och svajig ut, men räddade de sex breakbollar han bjöd Tomic på.

I andra set såg vi lite mer av den Djokovic vi vant oss vid sedan hans makalösa fjolårssäsong. Totalt tappade han bara tre(!) poäng i egen serve i det setet och tog tillvara på en breakmöjlighet, vilket räckte till seger.

På ett sätt var det tursamt för Djokovic att få möta just Tomic i sin första match. 19-åringen från Australien har förvisso potential med sitt oförutsägbara spel men saknar den tyngd som krävs mot spelare som Djokovic. Tomic, som dessutom befinner sig i en djup formsvacka, har helt enkelt oerhört svårt att utnyttja jetlag och snabb omställning till nytt underlag för att kunna störa Djokovic. Precis som Flavio Cipolla, som var otroligt ineffektiv mot en efter OS-guldet känslomässigt och fysiskt dränerad Andy Murray.

Hoppas nu att de hinner komma in i rytmen ordentligt till nästa match, där de båda möter servemonster: Sam Querrey (som, tyvärr, slog ut Kei Nishikori enkelt med 6-2, 6-3) respektive Milos Raonic.

Querrey har på tre försök bara lyckats plocka ett set av Djokovic (Davis Cup 2010) medan Raonic slog Murray i Barcelona i raka set i år (6-4, 7-6). Blir intressant att se hur matchbilden blir nu, när det är på hardcourt där båda känner sig betydligt mer bekväma än på grus.

* * *

Mellan Murrays och Djokovics matcher i går kväll/i natt fördrev jag tiden med att kolla på den mellan Tommy Haas och Gilles Simon. Nu är visserligen Simon ofta en rysligt uddlös spelare som inte direkt bjuder på sprakande tennis, men det var ändå riktigt kul att se Haas spela. Att han tappade huvudet och pangade bollen kilometer utanför linjen så många gånger att man tappade räkningen efter ett halvt game gjorde liksom ingenting – det berodde ju helt enkelt på att han var så oerhört taggad.

Han älskar verkligen att spela tennis, den där Haas. Och det syns.

Kul att den forne världstvåan lyckats kravla sig upp till en 25-plats hittills i år. Trots att han spelar en ganska ålderdomlig tennis med en flyhänt men inte alltid så träffsäker enhandsbackhand tycker jag att han bjuder på stor underhållning.

Bara en sån sak som att han, trots att han leder matchen överlägset och har ett järngrepp om taktpinnen, kastar racketen i marken i frustration efter att ha smackat en given winner åt helskotta visar hur extremt mycket han vill vinna.

– Om du fortfarande åtnjuter framgång och fortfarande tror på dig själv och din kropp tillåter dig att spela vid 32, 33, 34 års ålder och alltid känner att du kan göra bra ifrån dig, varför inte fortsätta? Man kan lika gärna njuta av det så länge man kan och göra det bästa av det, säger han efter seger.

Ja, varför inte?

* * *

Alla gårdagens resultat:

Inte helt oväntat har två av de toppseedade spelare som flög direkt från London och OS till Toronto åkt på respass direkt: tredjeseedade världssexan Jo-Wilfried Tsonga föll mot Jeremy Chardy (4-6, 6-7) och sjätteseedade världsnian och OS-bronsmedaljören Juan Martín del Potro mot Radek Stepanek (4-6, 6-7).

– Jag kom hit i måndags natt. Det är inte lätt att spela efter en så stor ansträngning i OS, men jag försökte ändå. Nu behöver jag tid att återhämta mig om jag vill hålla mig frisk. Det är en fantastisk turnering här i Toronto. Jag hade velat spela fler matcher men Radek spelade bättre och var en värdig vinnare i dag, säger del Potro efter förlusten.

Desto roligare då att se guldmedaljören Andy Murray, som reste till Toronto i går men tvekade in i det sista om han över huvud taget skulle spela i turneringen. Att Murray var både fysisk och mentalt dränerad efter den spektakulära triumfen i London var tydligt, men världsfyran hanterade situationen oerhört professionellt och spelade tillräckligt bra för att förhållandevis enkelt utmanövrera Flavio Cipolla – trots problem med sitt knä (börjar verkligen bli en följetong, de där benen).

Murray slog in blott 50 procent av sina förstaservar och hade nästan 30 provocerade misstag, men räddade samtliga sex breakbollar han hade emot sig samtidigt som han bröt Cipolla fyra gånger.

Cipolla var otroligt ineffektiv och Murray behövde bara två matchbollar i italienarens serve vid ställning 5-3 för att stänga matchen.

Hoppas Murrays fina form håller i sig.

* * *

Noterar att Tomás Berdych efter lite om och men tog sig förbi första omgången sedan Halle i juni. Slog Julien Benneteau: 6-7(10), 6-4, 6-4.

Har vinden vänt nu, Tomás?

* * *

Philipp Kohlschreiber slog Fabio Fognini enkelt: 6-2, 6-2. Möter John Isner i nästa omgång. Kan bli en intressant match.

* * *

Snart inleder Novak Djokovic sitt titelförsvar, mot ynglingen Bernard Tomic som äntligen bröt sin trista förlustsvit (sju raka förluster) mot 100-rankade Michael Berrer: 6-3, 3-6, 6-3.

Blir riktigt intressant att se hur Djokovics form och spelhumör ser ut.

Milos Raonic tog sig som väntat förbi andra omgången i Toronto Masters, efter seger över 33-rankade Viktor Troicki: 6-3, 6-4.

– Det känns bra. Jag är väldigt stolt över hur jag spelade. Jag gjorde många viktiga saker bra och jag har lite utrymme till förbättring inför nästa match, säger hemmahoppet efter öppningsmatchen.

I nästa match kan Raonic möta OS-guldmedaljören Andy Murray, som spelar mot 97-rankade Flavio Cipolla i kväll.

* * *

Juan Monáco bokförde karriärens 250:e vinst i segermatchen mot Kanadas 104-rankade wild card Vasek Pospisil: 7-5, 6-4. Världstian möter fjolårsfinalisten Mardy Fish i nästa omgång.

* * *

Maratonmannen John Isner behövde återigen (och föga förvånande) ett tiebreak för att slå Pablo Andújar i sin öppningsmatch: 7-6(5), 7-5. Andújar hjälpte dessutom till med ett dubbelfel på Isners breakboll vid ställning 5-5 i andra set och den reslige amerikanen pangade sedan in tre raka ess i egen serve.

Isner har nu totalt 721 servess i år.

Att tvingas till tiebreak mot en spelare som Andújar på hardcourt tycker jag är ett stort svaghetstecken och en av anledningarna till att Isner i nuläget inte är mer än en högst ordinär monsterservare. Andy Murray, med sitt geniala försvarsspel, blir en mardrömsmotståndare i en eventuell kvartsfinal, men det vore även intressant att se hur han hanterar Raonic om det i stället han som står för motståndet.

* * *

Nu 25-rankade Tommy Haas vann veteranmatchen mot David Nalbandian i tre set: 6-2, 6-7(11), 6-3.

16-seedade hemmahoppet Milos Raonic menar att han har en riktigt god chans att åstadkomma någonting stort i Toronto Masters den här veckan.

Raonic spelar sin öppningsmatch mot Viktor Troicki i morgon och kan möta Andy Murray – om han väljer att spela – redan i åttondelsfinalen.

– Det är en stor möjlighet som jag verkligen ser fram emot. Det är här som jag kan göra störst skillnad, inte bara för mig själv och min tennis, utan för kanadensisk tennis, snäppet under en Grand Slam. Det är här verkligen en speciell tävling, säger han.

På grund av andra åtaganden och bestyr blev det inget bloggande i går. Lite typiskt, när vi nu bjöds på det längsta OS-setet någonsin.

6-3, 3-6, 25-23 blev slutligen matchsiffrorna i maratonmatchen mellan Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic. En rekordmatch som bjöd på totalt 40 servess och blott tre servegenombrott på 66 game.

– Det här är det enda sättet för mig att skriva mitt namn i historieböckerna för tillfället, sa vinnaren Tsonga efter matchen och syftade på Roger Federers, Novak Djokovics och Rafael Nadals dominans i Grand Slam-sammanhang.

Och han väljer att hylla sin 21-åriga motståndare efter rekordmatchen:

– Det är svårt att spela mot honom för hans serve är perfekt. Jag är nöjd med hur jag spelade för det var inte lätt för mig, säger han.

Raonic må ha förlorat den längsta OS-tennismatchen sedan bronsmatchen mellan Fernando Gonzales och Taylor Dent 2004 (16-14 till Gonzales i skiljeset) men är nöjd med sin utveckling på tennisens stora scen.

– Jag har knackat på dörren. Förhoppningsvis kan jag sparka in den nästa gång, säger han.

Tsonga möter Feliciano Lopez, som slog ut Juan Mónaco (6-4, 6-4), i nästa omgång.

* * *

Andy Roddick hängde med i de fyra inledande gamen i första set – sedan trampade Novak Djokovic plattan i mattan och fullkomligt massakrerade amerikanen. 6-2, 6-1 blev matchsiffrorna i en match vars underhållningsvärde helt och hållet bestod i Djokovics ursinniga dominans.

Den som tvivlat på superserben i den här turneringen borde tänka om. För varje game han spelar kommer han allt närmare den där drömfinalen mot Roger Federer. I nästa omgång möter han veteranen Lleyton Hewitt, som slog Marin Cilic (6-4, 7-5).

Blir riktigt intressant att se om någon (läs: Tsonga eller Andy Murray kan stoppa honom).

* * *

Precis som i Wimbledon 2011 tvingade Storbritanniens Laura Robson fram ett tiebreak i första set men orkade inte hålla ångan uppe i andra mot Maria Sjarapova: 7-6(5), 6-4.

Nästa omgång blir en favorit i repris från årets Wimbledon – Sjarapova mot Sabine Lisicki. Lisicki slog som bekant ut Sjarapova i två raka set i åttondelsfinalen (6-4, 6-3). Mot Jaroslava Sjvedova hade tyskan dock en del besvär och bärgade segern i tre set med vissa om och men: 4-6, 6-3, 7-5.

Blir turneringens hittills tveklöst mest intressanta match på damsidan.

* * *

Världsettan Victoria Azarenka samlade ihop sig efter det lilla haveriet mot Irina-Camelia Begu och avfärdade Spaniens Martina José Martinez Sanchez busenkelt: 6-1, 6-2. Inga konstigheter alls.

Azarenka möter forna världstrean Nadia Petrova, som krånglade sig förbi Ana Tatishvili (6-3, 6-7, 6-2) i nästa omgång.

* * *

Andy Murray slog Jarkko Nieminen utan större bekymmer. Ett break i båda setens första game och fortsatt stabilt servande var egentligen allt som krävdes för att hemmafavoriten skulle vinna: 6-2, 6-4.

Skotten möter Marcos Bagdhatis, som slog Richard Gasquet (6-4, 6-4), i nästa omgång.

* * *

Kei Nishikori hamnade i underläge direkt i sin match mot forne världstrean Nikolaj Davydenko, men vände på steken och grejade slutligen segern: 4-6, 6-4, 6-1. Möter världsfemman David Ferrer, som slog Sloveniens Blaz Kavcic enkelt (6-2, 6-2), i nästa omgång.

* * *

Behöver jag nämna att vädret i London lämnar en del utrymme för förbättring, diplomatiskt uttryckt?

* * *

Alla gårdagens resultat:

Givet världstrean Rafael Nadals frånvaro och turneringens skrällvänliga format (på Wimbledons gräs i bäst av tre set i alla omgångar utom finalen) vågar jag påstå att det här var årets hittills mest spännande lottning på förhand.

Så, låt oss nu i vanlig ordning gå igenom och analysera alltihop steg för steg:

FÖRSTA SEKTIONEN

Världsettan Roger Federer är tveklöst den av spelarna i toppkvartetten som dragit vinstlotten. Ingen av spelarna i de tre första omgångarna ska normalt sett rå på honom (trots att Frankrikes Julien Benneteau ledde med 2-0 i set i tredje omgången av Wimbledon). Federer har överlägsna 32-1 i matchfacit mot de sju spelarna i sektionens övre halva – enda förlusten kom mot just Benneteau i Paris 2009. Att Federer inte går vidare till kvartsfinal är således lika troligt som att Barcelonas trollkarl Leo Messi skriver kontrakt med IK Oddevold inför nästa säsong. Även den undre halvan av denna sektion är lite ljummen. Världselvan John Isner och världsåttan Janko Tipsarevic borde mötas i åttondelsfinalen. Har svårt att se någon av de andra spelarna som egentliga hot, möjligtvis bortsett från David Nalbandian. I en eventuell åttondel mellan Tipsarevic och Isner har amerikanen rimligtvis fördel – om inte annat så tack vare sin enormt tunga serve. Å andra sidan vet man aldrig vilket spelhumör Isner är på när det vankas matcher i Europa…
Fotnot: Monsterservaren Ivo Karlovic är skadad och ersätts av Tysklands Philipp Petzschner.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Janko Tipsarevic.
Bubblare: John Isner.

ANDRA SEKTIONEN

Till att börja med: Tyske Philipp Kohlschreiber är vidare till semifinal i den österrikiska 250-turneringen i Kitzbühel. Går han vidare till final är det ytterst tveksamt om han ens får spela OS, eftersom det kan strida mot ATP:s regler om överlappande turneringar. Hur som helst. En väldigt intressant sektion, det här. David Ferrer har en grym säsong bakom sig och efter uppvisningen i Wimbledon borde han inte ha några större problem att ta sig till kvartsfinalen. Frågan är bara vem han möter där? Juan Martín del Potro har haft sviktande form sedan titeln i Estoril och efterföljande semifinal i Madrid (förlust mot Tomáz Berdych). Gilles Simon ser jag inte som något överdrivet stort hot. Grigor Dimitrov har förvisso visat god form och förbättrat självförtroende på sistone, men kan han fälla någon av de tyngre pjäserna i en OS-turnering? Tveksamt. Vill dock höja ett varningens finger för japanen Kei Nishikori, som gjort riktigt bra ifrån sig efter skadan som stoppade honom från spel i två månader och kan bli gruset i Ferrers maskineri. Det enda någorlunda självklara i den här sektionen måste ändå vara att amerikanen Donald Young inkasserar sin inte alltför smickrande 15:e raka förlust. Har svårt att se honom slå Andreas Seppi, som svarat för sin bästa säsong någonsin i år.

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Kei Nishikori.
Bubblare: Grigor Dimitrov.

TREDJE SEKTIONEN

Förlusten mot Roger Federer i Wimbledon-finalen må ha varit svidande tung, men den lär ändå ha gett Andy Murray ett ordentligt stärkt självförtroende. Världsfyran var, tillsammans med David Ferrer, den som imponerade mest under hela turneringen (givet att de inte har samma höga förväntningar som topptrion). Murray kan mycket väl gå hela vägen till final även i OS – om han tar sig förbi Tomáz Berdych i kvartsfinalen. Det är nämligen rimligtvis de två som borde mötas där, om man tittar på lottningen. Berdych åkte visserligen på en chockförlust i första omgången av Wimbledon (mot Ernests Gulbis) och har varit lite under isen sedan finalförlusten mot Federer i Madrid, men har haft gott om tid på sig att förbereda sig inför det här. Med sitt tunga spel tillhör han dessutom den grupp sluggers som i OS borde kunna ”do some damage” för att låna ett slitet amerikanskt tennisbegrepp. Annars? Ryan Harrison har visat god form, men är fortfarande här mer för att lära än för att ställa till problem för eliten. Nicolas Almagro har även han höjt sitt spel den här säsongen men är alldeles för svag på gräs. Richard Gasquet har (fortfarande) talangen men inte attityden. Marcos Baghdatis kan visserligen bli farlig, men Murray har det psykologiska övertaget efter arbetssegern i Wimbledon (7-5, 3-6, 7-5, 6-1).

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Tomáz Berdych.
Bubblare: Marcos Baghdatis.

FJÄRDE SEKTIONEN

Oj. Novak Djokovic, som vann brons i Peking-OS 2008, har verkligen inte fått en enkel lottning. Fabio Fognini slår han enkelt, men redan i andra omgången kan han tvingas möta en formtoppad Andy Roddick. Efter sex raka förluster vann Roddick titeln i grästurneringen i Eastbourne i juni, tog sig till tredje omgången i Wimbledon (förlust mot David Ferrer) och vann så sent som i förra veckan säsongens andra titel i Atlanta – bland annat efter seger över landsmannen John Isner. Tar han sig förbi Roddick kan han sedan stöta på formstarka Marin Cilic, nye världstian Juan Mónaco, mammutservaren Milos Raonic eller världssexan och Wimbledon-semifinalisten Jo-Wilfried Tsonga. Av de tror jag faktiskt att Raonic kan bli den riktigt stora mardrömsmotståndaren, eftersom det förmodade varma vädret gör spelet snabbare – vilket gynnar Raonic med sin snudd på otagbara serve och tunga spel. Det blir en riktigt kringelkrokig väg för Djokovic mot semifinalen, alltså.

Han går till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Milos Raonic, Andy Roddick.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

SEMIFINALERNA: Federer slår Ferrer, Djokovic slår Murray.
BRONSMATCHEN: Murray slår Ferrer.
FINALEN: Federer slår Djokovic.

* * *

Tycker helt enkelt att det momentum Federer jobbat upp inför och efter Wimbledon i kombination med hans enkla/Djokovics tuffa lottning i mångt och mycket talar för meste mästaren. Även det snabbare spel som OS lär bjuda på gynnar Federer.

Vad som talar för Novak Djokovic? Att han i mina ögon fortfarande är den just nu bästa spelaren på touren, revanschlusten efter final- och semiförlusterna i Franska öppna och Wimbledon samt det faktum att serbiske världstvåan själv pekat ut OS som en av de turneringar han prioriterar högst den här säsongen.

* * *

Ska OS bli Milos Raonics stora genombrott, nu när inte Franska öppna eller Wimbledon blev det? Mja. Han är tveklöst en av dem som gynnas av formatet och de yttre omständigheterna, men förlusten mot kvalspelaren Benjamin Becker i grästurneringen Newport oroar. Har de höga förväntningarna fått honom att börja tvivla på sig själv?

Hoppas inte det.

* * *

Blir OS Andy Roddicks stora revansch efter den djupa formsvackan och fall from grace? Kan mycket väl bli det. Lottningen talar emot honom, men lyckas han sänka självaste Djokovic bevisar han onekligen att han har förmågan att slå precis vem som helst i den här turneringen.

Har dock lite svårt att förstå hur han resonerade när han valde att ställa upp i turneringen i Atlanta. Hemmaplan och god chans att ro hem en titel (vilket han också slutligen gjorde), visst. Men i en hardcourt-turnering i USA – veckan före OS i London? Inte den bästa av föreberedelser, kan tyckas.

Å andra sidan lär segern ha gett en välbehövlig injektion självförtroende, så det kanske går på ett ut.

* * *

John Isner. Vågar man hoppas att han tar sig förbi första omgången? Vore väl själva f-n annars. Lika bra att inte hoppas för mycket, dock. Det har man lärt sig av den reslige amerikanen, som på grund av sin ojämnhet borde tilldelas smeknamnet Gambit.

* * *

Håll utkik efter David Goffin och Martin Klizan. Två unga killar (21 respektive 23 år) som mycket väl kan vara framtidens toppspelare – tillsammans med Milos Raonic och, förhoppningsvis, Grigor Dimitrov.

Klizan spelar dock, liksom Kohlschreiber, i Kitzbühel och tog sig i dag vidare till semifinal. Vilket reser en del frågetecken även kring honom inför OS, alltså.

* * *

För övrigt saknar man ju Robin Söderling alldeles extra mycket just den här veckan.

* * *

Håll utkik i bloggen i morgon eller på lördag. Då kommer förhoppningsvis en liknande genomgång av damernas singelturnering, om ingenting oväntat skulle ske som hindrar mig.

Att Rafael Nadal står över OS i London öppnar dörren för två monsterservare: amerikanen John Isner och kanadensaren Milos Raonic, enligt legendaren John McEnroe.

McEnroe menar att upplägget med bäst av tre set sannolikt innebär att en ”dark horse” (eller flera) får sitt stora genombrott i London.

– Jag tror att min favorit John Isner, särskilt nu när det är bäst av tre set fram till finalen, skulle bli en mardröm för toppspelarna, och formatet gör det mycket mer troligt (med skrällar). Särskilt om han var på rätt sida av lottningen, säger han till Tennis.com.

McEnroe lyfter fram Raonic som en potentiell topp tio-spelare i framtiden, men pekar på hans ”tendens att backa bakom baslinjen i långa dueller i stället för att utnyttja sitt goda nätspel” som ett hinder i jakten på att bli Kanadas första OS-medaljör i singeltennis (Sébastien Lareau och Daniel Nestor vann guld i dubbeln i OS i Sydney 2000).

– Raonic har en otroligt tung serve, men han håller sig mycket där bak, särskilt på gräs vilket jag inte förstår. Jag tror att en skräll är mycket mer sannolik i OS än i Grand Slam-sammanhang, men jag måste ändå säga att Roger Federer, Novak Djokovic eller Andy Murray högst troligen vinner, säger han.

Personligen tror jag att Milos Raonic kan bli giftig – om han äntligen lyckas ta de där ”mellansegrarna” på vägen mot tuffare motstånd. Det har han dessvärre misslyckats kapitalt med i år (förlust mot Lleyton Hewitt i omgång tre av Australiska öppna, förlust mot Juan Mónaco i omgång tre av Franska öppna och förlust mot Sam Querrey i andra omgången av Wimbledon).

Nu är visserligen förväntningarna kanske orimligt höga på 21-årige kanadensaren, och grusspecialisten Mónaco kan förvisso knappast ses som en spelare-han-borde-ha-vunnit-över på Roland Garros, men det är när Raonic börjar närma sig de viktigare matcherna som nervositeten spökar och självförtroendet tryter.

Ibland känns det helt enkelt lite som att Raonic kan ta sig till de där heta matcherna mot toppspelarna som vi drömmer om – så länge han bara själv tror att han kan göra det. Vi får hoppas att han blivit en believer inför OS.

Och Isner?

Well.

Känns inte som någon slump att den djupa formsvackan börjar vända nu när han fått komma tillbaka och tävla i USA. Tog sig ju till final i Indian Wells i mars och Houston i april innan fromdippen kom lagom till Europasäsongen. Isner är som ett levande bevis för att den där amerikanska förbannelsen som de inhemska experterna brukar prata om när det vankas turneringar utanför staterna inte bara är högmodigt skrock.

Titeln i Newport och semifinalplatsen i Atlanta visar givetvis på god form (efter magplasket i Wimbledon). Men räcker det i OS? Tveksamt. Den reslige jänkaren har en tendens att vika ner sig när det gäller som mest. Å andra sidan har McEnroe helt rätt i att formatet, med matcher som avgörs i bäst av tre set, passar tiebreak-monstret Isner. Det är ju som bekant framför allt i femsetsmatcher som hans inte alltför imponerande kondition gör sig påmind.

Återstår att se om just Isner blir en av de ”dark horses” som McEnroe varnar för, helt enkelt.

Det allra mesta denna dag överskuggades så klart av 100-rankade Lukas Rosols osannolika skrällseger över Rafael Nadal.

Men, låt oss ta ett litet svep:

Andy Murray försvarade sig skickligt mot monsterservaren Ivo Karlovic, trots ett ganska nervöst första set.

Karlovic skyllde förlusten på felaktiga domslut, efter att ha gjort tio fotfel. Om fotfelen var felaktiga har han så klart all rätt att vara förbannad, men det var knappast därför han förlorade.

* * *

Världsettan Maria Sjarapova tog sig, efter lite om och men, förbi andra omgången efter seger över 38-rankade Tsvetana Pironkova: 7-6(3), 6-7(3), 6-0.

* * *

Världstolvan Mardy Fish hade ett litet helvete med 173-rankade hemmafavoriten James Ward, som aldrig tidigare tagit sig förbi första omgången i Wimbledon.

Efter att ha slarvat bort den gyllene chansen att serva hem matchen vid ställning 5-3 i fjärde set stod Fish slutligen som segrare: 6-3, 5-7, 6-4, 6-7(3), 6-3.

* * *

Franska öppna-finalisten Sara Errani ångar på. 6-1, 6-1 blev de övertygande segersiffrorna mot 77-rankade britten Anne Keothavong. Errani har därmed tangerat sitt personbästa i Wimbledon från 2010.

* * *

Världsfemman David Ferrer tog sig enkelt förbi 160-rankade Kenny de Schepper: 7-6(1), 6-2, 6-4. Inte helt oväntat möter han pånyttfödde Andy Roddick i tredje omgången, detta efter att Roddick avfärdat 88-rankade veteranen Björn Phau: 6-3, 7-6(1), 6-3.

* * *

Världstvåan Victoria Azarenka gjorde slarvsylta av 87-rankade Romina Oprandi: 6-2, 6-0.

* * *

13-rankade Gilles Simon åkte på däng i tre raka set mot 75-rankade Xavier Malisse: 6-4, 6-4, 7-6(5). Det är det ju en aning fult att vara skadeglad, men jag känner ändå ett viss mått av sådan glädje efter hans kontroversiella utspel häromdagen.

* * *

Andra omgången var ingen dans på rosor för Jo-Wilfried Tsonga. Fransmannen vaknade till liv först efter ett förlorat set och lyckades till slut kuva 92-rankade Guillermo García-López: 6-7(3), 6-4, 6-1, 6-3. Han möter den inte överdrivet skräckinjagande Lukas Lacko (som slog forne världsåttan Jürgen Melzer) i tredje omgången.

* * *

Brian Baker! Oh, så härligt att se honom detronisera Jarkko Nieminen (förlåt, älskade Finland): 6-0, 6-2, 6-4. Möter Benoit Paire i nästa match. En inte alls särskilt omöjlig lottning. Baker kan gå sensationellt långt i Wimbledon 2012. Det gillas.

* * *

Ynglingen David Goffin kämpar sig vidare. Slog 106-rankade Jesse Levine i fyra set: 4-6, 6-4, 6-1, 6-3.  Blir ett riktigt intressant möte med Mardy Fish i nästa omgång.

* * *

Philipp Kohlschreiber enkelt vidare. Ska stoppa sensationelle skrällspelaren Lukas Rosol i nästa match.

* * *

Kei Nishikori vinner i tre raka set – för andra matchen i rad. Styrkebesked? Ja, Kei har onekligen spelat överraskande bra hittills.

* * *

Juan Martín del Potro vidare, efter lite välbehövlig frustration. 6-2, 6-3, 1-6, 6-4 mot 58-rankade Go Soeda.

* * *

Det stod 1-1 i set och 3-3 i tredje mellan Milos Raonic och Sam Querrey innan matchen avbröts i går. Fortsätter i dag.

Wimbledon 2012 känns på förhand otroligt öppen för att vara en Grand Slam-turnering (alla sådana har som bekant totaldominerats av Novak Djokovic och Rafael Nadal de senaste två åren).

Min analys i förra inlägget kan därför uppfattas som en smula galen – vilket givetvis även beror på att grässäsongen är så otroligt kort, vilket gör det svårt att bedöma spelarnas dagsform på samma sätt som inför Franska öppna.

Tycker därför att det är på sin plats med en lite mer genomgående analys av de huvudsakliga guldkandidaterna, samt några av uppstickarna. (Listade i rankingordning, chanser att vinna presenterade i klassiska Aftonbladet-plus.)

Here goes:

1. Novak Djokovic
+++++
Sedan förra året tourens stora gigant. Har faktiskt inte nämnt Wimbledon bland turneringar han prioriterar att vinna (Franska öppna och OS), vilket gett upphov till en del oro från experter och tyckare. Ser världsettan The Championships som uppvärmning inför OS i London? Nej, självklart inte. Att få lyfta bucklan i Wimbledon var en livslång dröm som gick i uppfyllelse förra året, och det är knappast troligt att serben med sin enorma vinnarskalle inte tänker ge allt för att försvara sin titel. Finalförlusten mot rivalen Rafael Nadal på Roland Garros var dock oerhört smärtsam, och frågan är om han har hunnit ladda om ordentligt inför Wimbledon. Viktigt att han får några enkla segrar i början för att stärka självförtroendet. Rubbas hans balans inför en eventuell semifinal mot Federer lever han riktigt farligt.

2. Rafael Nadal
+++++
Kritiker som hävdar att världstvåan är ”dålig” på snabbt underlag borde ha tystats efter fem finaler i Wimbledon (två titlar), två finaler i US Open (en titel) och två finaler i Australiska öppna (en titel). I finalen mot Djokovic förra året var han dock stundtals helt utskåpad och övertygade bara i ett set. Sedan dess har Nadal tveklöst vässat sitt spel på snabbare underlag, vilket tydliggjordes i årets fem-set-och-nästan-sex-timmar-långa-final i Melbourne. Nadal har dessutom visat upp en ruggig form och stärkt självförtroendet avsevärt efter de senaste finalsegrarna över Djokovic (Monte Carlo, Rom, Franska öppna). ”Rafa” älskar Wimbledon, och att räkna ut spanjoren – som tycks vara i sin livs form – vore direkt dåraktigt. Återigen får The Big Two ses som en Grand Slam-turnerings stora favoriter…

3. Roger Federer
+++++
Om Roland Garros är Rafael Nadals vardagsrum så är Wimbledon Roger Federers gyllengröna bakgård. Sex titlar på sju finaler säger väl egentligen allt om Federers enorma kapacitet på underlaget. De två senaste årens chockartade kvartsfinalförluster (2010 mot Tomás Berdych, 2011 mot Jo-Wilfried Tsonga) kan faktiskt ha skapat ett monster i Federer, som jagar den nytändning som ska ge honom platsen som världsetta tillbaka. Trots skakiga insatser i Rom, Franska öppna och Halle (finalförlust mot Tommy Haas!!) känns Wimbledon 2012 på förhand som Roger Federers turnering. Och han är på krigsstigen.

4. Andy Murray
++
Är, som vanligt, ständigt i strålkastarljuset under Wimbledon. Pressen är, som vanligt, enorm på brittiske världsfyran. Och han kommer, som vanligt, inte att kunna leva upp till den. Personligen tror jag att rekryteringen av Ivan Lendl var ett genidrag – är det någonting Murray är i desperat behov av hjälp med så är det den psykologiska biten i sitt spel. Visst såg vi att åttafaldiga GS-vinnarens coachning gett resultat redan i årets Australiska öppna, då Murray pressade Djokovic till fem set i semifinalen, men man kan inte förvänta sig några mirakulösa förändringar på så kort tid. Det blir inte i Wimbledon 2012 som Andy lyfter sin första GS-buckla. Om han nu någonsin får göra det…

5. Jo-Wilfried Tsonga
++++
Man gör rätt i att inte underskatta franske världsfemman – det visade han inte minst i Australiska öppna 2008 (finalförlust mot Djokovic) och Wimbledon förra året (vände underläge 0-2 till seger i kvartsfinalen mot Federer). I Franska öppna var han nära att fälla kolossen Djokovic men brände fyra matchbollar. Det var en insats som dock lär ha stärkt Tsongas självförtroende, och om han inte låter sig sänkas mentalt av den svaga insatsen i Queen’s har han goda chanser att nå långt även i år. Tror dock inte att han har vad som krävs för att fälla Djokovic, Nadal eller Federer (igen).

6. David Ferrer
++
Spanientvåan Ferrer har visat otroligt god form på favoritunderlaget grus i år, och tog sig till sin första semifinal på Roland Garros. Den goda formen har han tagit med sig till gräset och nådde i dag final i holländska ’s-Hertogenbosch. En slitvarg som visat prov på så hög kapacitet ska givetvis inte underskattas. Han har goda chanser att slå sitt personbästa i Wimbledon (åttondelsfinal 2006, 2010 och 2011) men lär inte ta sig längre än till kvartsfinal.

7. Tomás Berdych
+++
Spelade final i Wimbledon så sent som 2010. Den gången blev Rafael Nadal alldeles för svår för nuvarande världssjuan. Har gjort en helt okej säsong med en titel i Montpellier (finalseger över Gaël Monfils), finalförlust i Madrid (Federer), kvartsfinal i Australiska öppna (Nadal) och åttondelsfinal i Franska öppna (del Potro). Trivs rätt bra på gräset och har varit bland de 16 bästa i Wimbledon de senaste tre åren. Håller det dock inte för troligt att han upprepar sin bedrift från 2010.

UPPSTICKARE

9. Juan Martín del Potro
+++
Knäskadan hindrade honom från att fälla Federer på Roland Garros. I stället lyckades schweiziske världstrean vända 0-2-underläge till seger. Hans facit på gruset i år (titel i Estoril, semifinalförlust mot Berdych i Madrid, kvartsfinal i Franska öppna) är dock imponerande. På gräset kommer han att få ännu bättre utdelning i egen serve och om inte knäet fortsätter krångla är del Potro tveklöst en av de största utmanarna bland uppstickarna.

10. John Isner
+
Är i Wimbledon-sammanhang mest känd för den där evighetslånga maratonmatchen mot Nicolas Mahut 2010 (vann med 70-68 i skiljeset). Avslutade 2011 och inledde 2012 riktigt bra, men har efter det hamnat i en ordentlig formsvacka. Nu är grus visserligen inte direkt amerikanens favoritunderlag, men även på Madrids ovanligt snabba ”smurf-grus” misslyckades Isner kapitalt (förlust mot Marin Cilic redan i sin första match). I Wimbledon har han som bäst tagit sig till andra omgången innan det tagit tvärstopp. Har på sistone inte sett några som helst tecken på att Wimbledon 2012 blir annorlunda.

22. Milos Raonic
+++
21-åringen har verkligen mognat under året och bland annat för första gången slagit en toppspelare (världsfyran Andy Murray i Barcelona). Dessutom pressade han Federer till tre set i Indian Wells, Madrid och Halle. Det är bara en tidsfråga innan han fäller fler toppspelare – och han får sitt stora genombrott. Det kan mycket väl komma redan i Wimbledon 2012. Kan han bara hålla nervositeten i schack och spela lika varierat och kyligt som mot Federer i Madrid har han riktigt goda chanser att gå långt i den här turneringen. Förväntar mig inga mirakel, men tror att han redan har vad som krävs för att stånga sig fram till en kvartsfinal.

33. Andy Roddick
++
Har verkligen blandat och gett under året. Efter skadan i Australiska öppna har det tisslats och tasslats om forne världsettans stundande pensionering. Om så är fallet lär gamle ”A-Rod” göra allt som står i hans makt för att avsluta karriären med en riktig smäll. Och vad vore väl bättre i så fall än att fälla en och annan koloss i Wimbledon? Har visat grym form på gräset efter den tre månader långa supersvackan och vann i dag sin 600:e match i karriären (efter kvartsfinalseger över Fabio Fognini och semidito över Steve Darcis). Tror dock inte att han är i tillräckligt bra form för att ha en rimlig chans att skrälla.

39. David Nalbandian
+
Har egentligen ingenting på den här listan att göra (eftersom han borde stängas av på livstid… haha!), men tar med honom som en hyllning till ”Nallens” mest hängivna fan: Tobbe Pablo Eriksson. Så, Tobbe – fyll vänligen i motivering i kommentarsfältet! 🙂

Sådärja, nu har äntligen Wimbledon offentliggjort turneringsträdet – vilket givetvis innebär att det är hög tid för en analys!

Here goes:

FÖRSTA SEKTIONEN

Bubblare: Tomás Berdych.

ANDRA SEKTIONEN

Om det finns en gud så är hen en jäkligt sadistisk sådan, som placerar John Isner och Nicolas Mahut i samma ”bracket”. De båda maratonmännen kan mötas redan i andra omgången! Jisses… I övrigt den mest svårtippade sektionen. Om Federer fått ordning på form och attityd (vilket jag utgår ifrån) så borde han inte ha några problem alls att segla vidare till kvartsfinalen. Vem han möter där är lite knepigare att sia om. Isner, som floppat rejält i de senaste tre-fyra turneringarna? Janko Tipsarevic, som lade sig platt som en pannkaka i sin första match på gräs mot Yen-Hsun Lu i Queen’s? Hetsporren David Nalbandian? Oavsett vem tror jag Federer kämpar sig vidare till semifinalen med några tappade set och lite smuts på tröjan.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Janko Tipsarevic.
Bubblare: John Isner.

TREDJE SEKTIONEN

Kei Nishikoris första match sedan slutet av april. Har aldrig tagit sig förbi första omgången i Wimbledon. Inte särskilt trevliga odds, men hoppas på att 20-rankade japanen kan bärga en seger eller två. För övrigt den mest intressant sektionen – här huserar mammutservarna Juan Martín del Potro och Milos Raonic, evige världsfyran Andy Murray och Duracell-kaninen David Ferrer. Murray kan ha oturen att möta Raonic – som slog ut honom i kvartsfinalen i Barcelona – redan i åttondelen. Dessförinnan kan han råka ut för en annan dunderservare: Ivo Karlovic. Ojojoj. Om han inte hindras av skador förväntar jag mig att del Potro tar sig till och förbi en åttondel mot Ferrer (om nu inte Andy Roddick, som har en tendens att höja sitt spel i Wimbledon, sätter käppar i hjulen för spanjoren). Murray lär få det mycket tuffare, och frågan är om han orkar stå emot (visserligen avdankade) Nikolaj Davydenko, Karlovic och Raonic. Personligen ser jag fram emot en kvartsfinal mellan del Potro och Raonic.

Han går till semifinal: del Potro.
Skrällvarning: Raonic (tippade jag uteslutande med hjärtat skulle jag våga påstå att Wimbledon kan bli hans stora genombrott – och första GS-semifinal!).
Bubblare: Andy Murray.
Håll utkik efter: Milos Raonic. Har sett otroligt stark ut på sistone och var (återigen) nära att fälla Federer i Halle.

FJÄRDE SEKTIONEN

Rafael Nadals hemvist. Världstvåan får en förhållandevis enkel resa fram till kvarten, där han kan råka ut för världsfemman Jo-Wilfried Tsonga eller världstolvan Mardy Fish (som inte spelat en match på tre månader, totalt bara 13 på hela året). Tsonga är det tveklöst största hotet mot spanjoren, som gjorde en bra turnering i Franska öppna. Fransosen trivs betydligt bättre på gräs än grus, vilket ökar hans chanser till avancemang. Imponerade dock inte alls i Queen’s och föll redan i sin andra match, mot Ivan Dodig. Dessutom måste han eventuellt ta sig förbi Stanislas Wawrinka, som han tycks ha en del problem med (2-1 i inbördes möten, samtliga har gått till skiljeset). Lyckas han bara vässa formen är dock Wimbledon 2012 ett utmärkt tillfälle för Tsonga att glänsa – och rubba maktbalansen i toppen en aning.

Han går till semifinal: Rafael Nadal.
Skrällvarning: Bernard Tomic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.
Håll utkik efter: Matchen mellan Bernard Tomic och David Goffin i första omgången. Kan bli ett riktigt intressant möte. Goffin gjorde en sensationell insats i Franska öppna och Tomic har en tendens att höja sig avsevärt i GS-sammanhang i allmänhet och Wimbledon i synnerhet. Vill även passa på att slå ett litet slag för Brian Baker, som gör sin första Wimbledon-turnering någonsin.

SEMIFINALERNA: Federer slår Djokovic, Nadal slår del Potro.
FINALEN: Nadal slår Federer.