Nu är vi på upploppet!

Två tävlingsdagar återstår – i morgon koras vinnaren.

Och vilka blir det då som gör upp om bucklorna?

Gårdagens speldag var lite av en besvikelse. Roberto Bautista Agut körde över Santiago Giraldo (6-3, 6-4), Rafael Nadal mosade Tomás Berdych (6-4, 6-2), David Ferrer bjöd inte på mer än ett tiebreak mot Ernests Gulbis (7-6, 6-3) och Kei Nishikori var precis tillräckligt stabil för att avfärda Feliciano Lopez i raka set (6-4, 6-4).

Trodde att framför allt matchen mellan Bautista Agut och Giraldo skulle bli jämnare. Oerhört svårtippad match på förhand enligt min mening, och jag var ju mycket riktigt helt ute och cyklade. Bra form på RBA nu. Så bra så han kan störa Nadal? Återstår att se.

Och så Gulbis. Gulbis, Gulbis, Gulbis…

Såg rätt bra ut i första set. Höll sina servegame utan jättestora bekymmer och hade några småchanser i Ferrers serve. I tiebreaket fick han sedan med sig ett minibreak men sjabblade bort ledningen.

Och tidigt i andra set fick han med sig ett servegenombrott.

Om han fullbordade det?

Nope. Även det sjabblade han bort – efter en helt horribel forehandmiss i öppet läge med breakboll mot sig. Ferrer räddade en smash, Gulbis klev in i banan och smackade bollen 700 meter utanför sidlinjen. Typ så.

Där var ju matchen redan förlorad. Och ja, det kändes som att den var det redan innan. Ferrer var på tok för stabil för letten. Gjorde väldigt få missar. Till och med när han satte lite press (särskilt i djupled) gjorde han det med total kontroll. Gulbis var knappast chanslös, men den 175 centimeter långa spanska terriern var numret för stor för letten denna dag.



Nadal-Berdych blev inte så spännande som man kanske trott innan. Man fick ju en känsla av it’s now or never för Berdych inför matchen. Gick hyfsat bra de första gamen, när han stressade världsettan en aning. Men det lilla övertag tjecken fick raderade Nadal snabbt.

Sen var det inget snack om saken. Att döma av Berdychs kroppsspråk inbillade han sig inte att han skulle kunna vinna efter Nadals lilla vändning.

På damsidan lämnade Serena Williams som sagt återbud mot Petra Kvitová. Väldigt tråkigt.

Simona Halep detroniserade formstarka Ana Ivanovic: 6-2, 6-2. Hoppsan! Didn’t see that one coming. Visst, hon såg ju bra ut mot Sabine Lisicki, men jag trodde att den matchen skulle påverka henne lite negativt, rent fysiskt. Men närå, hon hade gott om bränsle kvar i tanken.

Anieszka Radwanska slog planenligt Caroline Garcia, men fick kämpa för segern: 6-4, 4-6, 6-4.

Och Li Na hade 1-0 i set mot Maria Sjarapova, men förlorade efter ett jämnt andra set: 2-6, 7-6(5), 6-3. Sjarapova alltså. Visar gång på gång att man aldrig kan räkna ut henne – särskilt inte på grus. Oerhört imponerande.

* * *

Men låt oss nu ta en titt på dagens semifinaluppgörelser:

* * *

RAFAEL NADAL – ROBERTO BAUTISTA AGUT

Roberto Bautista Aguts första Masters-semi någonsin. Nadal är som bekant en stammis i de här sammanhangen. På papperet ska ju det här vara en busenkel match för Nadal, så är det ju. Han har sett väldigt stark ut hittills.

Det är klart, om Nadal kan tappa set och ha matchbollar mot Pablo Andújar på grus så kan givetvis även Bautista Agut störa. Men det var i Rio de Janeiro, i en 500-turnering med låg status. Nu handlar det om en Master i Madrid.

RBA behöver göra sitt livs match för att kunna stoppa Nadal. Bomba projektiler med sällan skådad precision från baslinjen och slå volley som aldrig förr framme vid nät. Ungefär på den nivån.

För, återigen: på papperet är det inget snack om vem som ska vinna den här matchen.

* * *

DAVID FERRER – KEI NISHIKORI

Dagens hetaste match, enligt min mening. Nishikori blir ny världstia på måndag, som första japan någonsin. En milstolpe han nådde utan större bekymmer mot Lopez i går. Såg lugn och trygg ut genom hela matchen. Visst, han presterade väl kanske inte på topp i varenda duell, men precis lagom bra för att vinna överlägset. Det är en styrka att kunna göra det.

Jag är övertygad om att han har sparat på det riktigt explosiva krutet till idag.

Men kommer det att räcka?

Ferrer är tveklöst den som imponerat mest hittills. Han klev in i turneringen med en formkurva som pekade ganska brant nedåt, efter floppen i Barcelona.

3-3 i inbördes möten – men de har faktiskt aldrig mötts på grus tidigare. Senaste mötet var i Miami i mars. Slutade med seger för Nishikori i en tät sammandrabbning: 7-6(7), 2-6, 7-6(9).

Ferrer gynnas så klart mest av underlaget, trots den höga höjden. Nu har Nishikori visserligen spelat oerhört bra på grus hittills i år, men Ferrer är som bekant en grusräv av rang.

Jag vill gärna att Nishikori ska vinna den här matchen. Han har tveklöst kapacitet att göra det, särskilt med tanke på hans fina formtopp.

Frågan är dock om inte Ferrer är för stark? Det känns lite så. Så som han spelade i går, sådan typ av press har Nishikori inte behövt uppleva hittills i den här turneringen. Han kommer inte att kunna diktera alla villkor och styra spelet helt efter eget huvud mot Ferrer. Det här lär i stället bli en katt-och-råtta-lek: minst antal missar vinner. Typ. Grovt förenklat så klart, men den som spelar med störst tålamod och säkerhet kommer att vinna den här fighten.

Och det blir Ferrer? Det ser så ut, på papperet.

Men jag hoppas att Nishikori ger mig fel – och i samma veva blir nya världsnia på måndag, i stället för ”bara” tia.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – MARIA SJARAPOVA

Det här är ju en matchup som passar Sjarapova som handen i handsken. Radwanska må vara ett taktiskt geni, men mot Sjarapova på grus biter inte hennes överlägsna strategiska kunskaper.

När Sjarapova ges den där extratiden att hitta rätt till bollen och ladda sina slag tar hon kommandot i duellerna – och då är Radwanska illa ute. Blir ofta så att Sjarapova tillåts smacka på från baslinjen och slå igenom världstreans solida försvarsmur.

Ser inte riktigt vad Radwanska ska göra annorlunda här. Hon måste så klart vara väldigt mycket mer aggressiv än hon brukar vara, men det är förstås riskabelt eftersom hon måste kliva ur sin bekvämlighetszon rätt rejält.

Känns dock som att hon måste göra det för att ha en chans i dag. Spela aggressivt och offensivt. Gärna smyga fram på nät och på så vis krympa ytorna för Sjarapova. Mixa upp med stoppbollar för att tvinga ryskan att röra sig i djupled.

Men nej, som Sjarapova sett ut hittills… Det ska väldigt mycket till för att hon inte ska ta sig till sin andra raka final i Madrid.

* * *

Finalen mellan Kvitová och Halep är i full gång. Kvitová har i skrivande stund kopplat greppet i första sets tiebreak. Känns ändå som en förhållandevis öppen tillställning. Än finns det tid för en härdsmälta från Kvitová, till exempel…

Det börjar dra ihop sig.

På herrsidan är 4 av 8 kvartsfinalister seedade – på damsidan 7 av 8.

Så, vad händer i dag?

Det hände en del intressanta grejer i går.

Andy Murray åkte ut med huvudet före, till exempel. 46-rankade, pånyttfödde Santiago Giraldo körde över världsåttan i raka set: 6-3, 6-2. Väldigt tafflig insats från Murray. Nu är Giraldo visserligen en erkänt skicklig grusspelare med flera slipade verktyg i lådan, men det där… Nej, faktum är att Murray kanske borde ha åkt ut redan mot Nicolás Almagro i öppningsmatchen. Extremt mycket enkla missar från skotten mot Giraldo.

Colombianen vidare till kvartsfinal på bekostnad av Murray alltså, och väl där möter han en annan pånyttfödd spelare: Roberto Bautisa Agut, som slog Lukasz Kubot i raka set: 6-2, 6-4.

Båda har svarat för snudd på sensationella säsongsöppningar. Baustista Agut har klättrat 28 placeringar på rankningen sedan januari och hade 15-11 i matchfacit inför Madrid. Giraldo har klättrat 23 rankningsplaceringar och tog sig till sin blott andra ATP-final i karriären i Barcelona (förlust mot Kei Nishikori).

Snacka om bra utväxling för 26-åringarna.

Hur som helst.

* * *

Dominic Thiem lämnade walk over mot Feliciano Lopez på grund av magvirus. Snopet.

Lopez vidare till kvartsfinal mot Kei Nishikori, som planenligt slog Milos Raonic i raka tiebreaks: 7-6(5), 7-6(5). Känns som att japanen gått om kanadensaren i utvecklingen rätt rejält. Lär bli svårt för Raonic att försvara sin position som frontfigur för de unga framtidsnamnen framöver.

* * *

Tomás Berdych krigade sig förbi Grigor Dimitrov: 3-6, 6-3, 6-2. Siffrorna ser kanske klara ut (trots det tappade setet), men Berdych hade bekymmer. Fick med sig ett break till 4-2 i andra set och hade visserligen inte breakbollat mot sig under hela setet, men Dimitrov var hela tiden där och naggade.

I tredje set tog soppan slut för Dimitrov och Berdych vann det i överlägsen stil (28-18 i poäng totalt).

Möter nu alltså Rafael Nadal, som slog Jarkko Nieminen (6-1, 6-4), i kvarten.

* * *

Som han spelar, Ernests Gulbis! Det blixtrade visserligen inte speciellt mycket mot Marin Cilic, men det är just det som är imponerande. Letten verkade inte ens särskilt taggad – det såg mest ut som att han ville få det snabbt överstökat.

Och det fick han ju: 6-3, 6-4. Smärtfritt för 25-åringen, som bara behövde rädda en breakboll.

I kvartsfinalen väntar David Ferrer, som körde över John Isner: 6-4, 6-4. Grym insats av Ferrer. Isner slog alltså in hyfsade 60% förstaservar – men vann bara 64% av dem. Det händer inte varje dag mot mammutservare av hans kaliber.

* * *

På damsidan tog sig Serena Williams, Ana Ivanovic, Agnieszka Radwanska, Petra Kvitová och Maria Sjarapova enkelt vidare, medan Li Na stördes av Sloane Stephens (2-6, 6-3, 6-2) och Simona Halep fick slita hårt mot Sabine Lisicki: 5-7, 6-3, 6-2.

Och Caroline Garcia skrällslog Sara Errani: 6-2, 4-6, 6-3. Ingen dunderskräll, men likväl en imponerande seger.

Williams lämnade för övrigt walk over mot Kvitová i dag. Trist.

* * *

Och nu vidare till dagens buffé:

* * *

RAFAEL NADAL – TOMÁS BERDYCH

Dagens enda riktiga blockbuster på herrsidan, och då en ganska mild sådan. 17-3 i inbördes möten till Nadal. Berdych plockade sina segrar på raken mellan 2005 (Cincinnati) och 2006 (Toronto och Madrid, medan den sistnämnda fortfarande spelades på hardcourt).

16 raka segrar för Nadal sedan dess, alltså. Bättre chans än på länge för Berdych att finslipa de siffrorna, med tanke på världsettans svaga form de senaste veckorna. Har dock sett betydligt bättre ut här i Madrid. Han var kanske inte fullt så överlägsen i öppningsmatchen mot Juan Mónaco som siffrorna 6-1, 6-0 skvallrar om, men efter att argentinaren bränt all energi på öppningsgamen i första set var det motorväg till seger för spanjoren.

Mot Nieminen var han orubblig fram till mitten av andra set, där han tappade han en 3-1-ledning, men redde ut det hela till sist. Det här är dock inga direkt skräckinjagande motståndare, ska tilläggas, och Berdych blir hans första riktiga test. Ett inte busenkelt sådant, den överlägsna head-to-head-statistiken till trots.

Nadal måste höja sig ett snäpp till för att vara säker på avancemang. Slarviga missar som i andra set mot Nieminen duger inte. Ger man Berdych lillfingret tenderar han att ta hela handen, när han är på det humöret. Vädrar han blod hugger han direkt.

Spelmässigt är det som vanligt mot Berdych: förläng duellerna, stressa fram misstag och nöt ner honom, typ. Det är vad Nadal behöver göra. Tjecken i sin tur måste vara aggressiv och sätta konstant press med tunga grundslag och längd på bollarna.

Oddssättarna har i princip full tilltro till Nadal: 1,10 gånger pengarna, mot 6,50 för Berdych. Och det går ju inte att säga annat än att Nadal ska vinna den här matchen.

* * *

ROBERTO BAUTISTA AGUT – SANTIAGO GIRALDO

Svårbedömd match. Giraldo är mer grusspecialist än Bautista Agut, men även spanjoren har sett bra ut på underlaget i år. Båda har imponerat hittills i Madrid. Giraldo snäppet mer än Agut.

Giraldo har nämligen slagit ut både Jo-Wilfried Tsonga och Andy Murray back-to-back. Och dessförinnan Lleyton Hewitt. Nu är visserligen ingen av de här spelarna några grusrävar direkt (särskilt inte Hewitt), men det är likväl starkt att slå två spelare med så hög grundkapacitet i så pass överlägsen stil (6-4, 6-3 mot Tsonga, 6-3, 6-2 mot Murray).

Agut har besegrat en formsvag Tommy Robredo i första omgången (6-4, 6-4), sedan Fernando Verdasco (2-6, 7-6, 6-1) och Kubot (6-4, 6-2). Giraldos segrar smäller helt klart högst, med andra ord.

Jämnt skägg sett till oddsen, och där hålls faktiskt Agut som knapp favorit: 1,80 gånger pengarna mot 2,00 för Giraldo.

Själv tror jag på Giraldo. Underlaget och den höga höjden gynnar visserligen spanjoren, som generellt spelar hårt och aggressivt, men det är inte som att det direkt missgynnar Giraldo. Tycker att colombianen har goda chanser att gå till semifinal.

* * *

DAVID FERRER – ERNESTS GULBIS

Svårt att inte hålla Ferrer som favorit här, särskilt med tanke på hur han utskåpade Isner. Det är grus, det är hemmaplan. Femte raka kvarten för Ferrer här. Semifinal 2010, sedan tre kvartsfinaler. Dags för en ny semifinal? Mycket talar för det.

Men allt talar inte emot Gulbis. Särskilt inte lugnet och säkerheten han visade upp mot Cilic i åttondelen. Han verkade som sagt inte ens taggad. Mot Ferrer behöver han tagga till lite mer, men det är i grunden positivt att kunna hantera matcher på den här nivån så avslappnat.

Och som jag sa i Tennispodden häromdagen: Gulbis är den i lottningen som har störst skrällpotential mot Gulbis.

Någonstans vill jag tro på Gulbis. Det går inte att bortse från Ferrers styrkebesked mot Isner, men det här är en ny matchup med en potentiellt helt annorlunda matchbild.

Hoppas på skräll här.

* * *

KEI NISHIKORI – FELICIANO LOPEZ

Går inte riktigt att skaka av sig känslan av att Lopez halkat in här på ett bananskal. Har inte svarat för någon överdrivet bra match hittills och fick w/o mot Thiem. Som Nishikori presterat hittills borde han göra processen kort med spanjoren. Körde över honom i raka set i Memphis, en turnering som överlag passar Lopez betydligt bättre spelmässigt.

* * *

MARIA SJARAPOVA – LI NA

9-5 i inbördes möten för Sjarapova. Och seger för ryskan i deras senaste möte, i Stuttgart-finalen 2013.

Råder ingen tvekan om att Sjarapova har enorm slagkraft på grus, men Li Na har varit i exceptionellt bra form hela året.

Sjarapova hålls som klar favorit av oddssättarna. Jag är inte riktigt benägen att hålla med. Vill nog hålla Li Na som knapp favorit. Känns som en väldigt öppen tillställning överlag, det här.

* * *

SIMONA HALEP – ANA IVANOVIC

Imponerande av Halep att vända mot Lisicki, som hade ett litet spelmässigt övertag i första och delar av andra set, men den matchen har nog satt sina spår hos henne. Ivanovic har å sin sida gått fram som en ångvält.

Min poddkollega Andreas Käck har ju lyft fram Ivanovic som finalist, jag som semifinalist. Ingenting har hänt som får mig att gå ifrån det ursprungstipset.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – CAROLINE GARCIA

Enormt imponerad av Garcia hittills. Visst, hon fick walk over i andra omgången, men skrällslog sedan Sara Errani i tre set. Inte alls omöjligt att hon följer upp med en ännu större chock, men stalltipset är ändå att Radwanska går till semifinal.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Det händer grejer i Madrids magiska box.

Vi bjöds förvisso inte på några skrällar i klass med Dominic Thiems mot Stanislas Wawrinka, men nog så välspelad tennis.

Och vad står på menyn i dag?

Gårdagens i mitt tycke tveklöst bästa match var den mellan Grigor Dimitrov och 164-rankade Marius Copil. Jag har ju, som ni vet, vurmat för den 23-årige rumänen sedan 2011. Och de senaste säsongerna har jag tyckt att han har betydligt högre kapacitet än sin rankning.

Det visade han mot Dimitrov.

Som han spelade. Kan mycket väl ha varit hans bästa match i karriären. När de båda möttes i Stockholm Open hängde inte Copil med alls i Dimitrovs höga tempo. På gruset i Madrid fick han dock den lilla extra tid han behöver för att kunna försvara sig effektivt och komma rätt till bollen – och fick dessutom hög utdelning på sin serve. Kändes som snudd på perfekta förutsättningar för honom.

Påminner lite om Stanislas Wawrinka på det sättet; båda har ett offensivt spel som teoretiskt lämpar sig bättre för lite snabbare underlag, men eftersom de inte är så snabba och deras högriskspel kräver tajming och precision så gynnas ändå av långsammare förhållanden. Det är ju för övrigt Maria Sjarapova ett bra exempel på.

Det har annars varit ett ganska tungt år för Copil. Inledde säsongen urstarkt med en kvartsfinal i Brisbane, där han slog ut Gilles Simon i åttondelen, men har sedan dess haft vissa skadebekymmer och inte hittat formen. Segern mot Marcel Granollers var hans blott fjärde på ATP-nivå (kval ej inräknat).

Han pressade hur som helst Dimitrov till ett avgörande tiebreak. Öppnade stenhårt och plockade första set med 6-4, innan Dimitrov kvitterade via 6-3.

Finfina servesiffror för båda. Dimitrov vann 72% av poängen i egen serve, Copil 67%. Dimitrov vann 80% av poängen bakom sin förstaserve, Copil 71%. Sluggerfest, men med en hel del långa och extremt välspelade dueller.

Och matchen led inte brist på dramatik – i det avgörande tiebreaket räddade Copil tre matchbollar, en av dem i Dimitrovs serve.

Till slut föll han dock på eget grepp, när han smackade en enkel forehand i nät: 4-6, 6-3, 7-6(7) och Dimitrov är klar för åttondelsfinal.

Hoppas att rumänen kan ta med sig det positiva från den här matchen och fortsätta på inslagen väg. Han har visserligen att bra bit kvar att vandra för att nå topp 100 (kommer landa runt 150-strecket efter Madrid) men det är ingen omöjlig klättring.

* * *

Matchen mellan Andy Murray och Nicolás Almagro var en smula märklig. Almagro hämmades inledningsvis av en skada och Murray bärgade första set enkelt, 6-1.

När behandlingen väl kickat in var styrkeförhållandena sedan de rakt motsatta – och Almagro kvitterade till 1-1 i set via 6-1. Detta efter att Murray inlett setet med ett servegenombrott. Kanske kom han plötsligt på att han normalt har svårt på grus…

Han höll sig dock lugn, den gode Murray, och vid 5-4 i tredje set vann han tre raka poäng efter att Almagro byggt upp en 40-30-ledning i egen serve. Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Och Murray seglar vidare till åttondelsfinal. Precis som Andreas Käck förutspådde i Tennispodden.

* * *

Tre matchbollar var hon tvungen att rädda – och vända ett 1-4-underläge i avgörande set.

Men, sin vana trogen, vägrade Agnieszka Radwanska ge upp. Och, sin vana trogen, vek Svetlana Kuznetsova ner sig i de mest avgörande lägena.

6-3, 4-6, 7-6(6) blev det till slut – och Radwanska är klar för åttondelsfinal. Där hon möter Roberta Vinci, som lite oväntat slog ut Caroline Wozniacki: 6-3, 6-3. Nu är ju Vinci en skicklig grusspelare, men hennes formkurva har inte direkt pekat uppåt de senaste månaderna.

* * *

Nä, nu är det väl dags att kolla på dagens meny va?

Ja, så gör vi:

* * *

TOMÁS BERDYCH – GRIGOR DIMITROV

Många riktigt bra matcher i dag, och det här är tveklöst en av de bästa. Ganska knepig match att förhandstippa. Berdych körde ju över Kevin Anderson i sin öppningsmatch (6-1, 6-4), men så är ju tjeckens mentala övertag mot sydafrikanen lika stort som en medelstor galax. 11-0 har han i inbördes möten nu, Berdych. Och detta alltså bara på två år. Möttes första gången i Australiska öppna 2012. För övrigt deras sjätte möte inom loppet av 16 månader. Sjukt.

Dimitrov har ju sett fantastiskt ut hittills, men frågan är hur han påverkas av kvällsmatchen mot Copil i går. Å ena sidan lär han gå stärkt ur den på ett mentalt plan, men fysiskt… Han lär vara lite mör.

Dimitrov står i 2,37 gånger pengarna. Känns lite högt va? Inte konstigt att oddssättarna håller Berdych som favorit, men jag tycker den här matchen känns rätt öppen – och är benägen att hålla Dimitrov som knapp favorit.

* * *

LI NA – SLOANE STEPHENS

På papperet en av de bästa matcherna på damsidan i dag. Kan Stephens stå emot världstvåans offensiva kavalkader? Well, amerikanskan har inte alls presterat hittills i år, och det är inte mycket som talar för att hon ska skrälla här. Förutom då kanske att Madrid är skrällarnas turnering.

Behöver inte nödvändigtvis bli en enkel seger för Li Na, men hon måste ses som klar favorit.

* * *

MILOS RAONIC – KEI NISHIKORI

Ett på papperet hett möte mellan två nästan jämngamla framtidslöften. Har bara mötts en gång tidigare, i finalen i Tokyo 2012. Den gången blev det seger för Nishikori i en tresetare. Minns den matchen mycket väl. Raonic inledde starkt och plockade första set men kollapsade sedan som ett korthus i en sandstorm. Nishikori vann avgörande set med 6-0.

Underlaget gynnar egentligen båda. Raonic får lite större utdelning på sin serve, men även Nishikori föredrar lite snabbare underlag. Japanen har dessutom utvecklats enormt på grus de senaste åren. Hans snabba fötter och smidiga rörelseschema kommer ge honom fina lägen att flytta runt Raonic i banan. Det här kan bli en fysiskt jobbig match för Raonic. Nog kommer Nishikori att försöka matcha kanadensaren på det offensiva planet, men samtidigt spela med hög marginal och förlänga duellerna.

Med tanke på Nishikoris fantastiska form har jag svårt att se hur Raonic ska kunna vinna den här matchen. Han måste verkligen serva på sin absoluta topp. Inte släppa ifrån sig någonting, inte bjuda på dippar i egen serve. Tufft. Kan mycket väl bli seger i raka set för japanen.

* * *

MARIA SJARAPOVA – SAMANTHA STOSUR

Sjarapova såg inte alls stekhet ut i andrarundan mot Christina McHale, men det är ju inte jätteovanligt att Sjarapova bjuder på sådana insatser tidigt i turneringarna. Antingen bulldozrar hon sig fram från start, eller så växer hon in i turneringen.

Stosur helt klart underdog, men en farlig sådan. Visserligen fantastiskt facit för Sjarapova: 12-2 i inbördes möten. Hon har dessutom sett stabil ut på gruset hittills – och har högst vinstprocent på underlaget bland alla aktiva spelare.

Men jag skulle inte se det som en gigantisk skräll om Stosur vinner. Hon har sina kvaliteter på grus och har sett ut att vara på gång nu efter en lång formsvacka.

* * *

ERNESTS GULBIS – MARIN CILIC

Gulbis avfärdade Alexandr Dolgopolov i raka set (6-3, 6-4) – medan Cilic hade vissa problem mot Novak Djokovics ersättare Paul-Henri Mathieu (6-4, 1-6, 6-2). Inte jätteimponerande siffror för Cilic.

Och sett till spelstyrka? Generellt kan man ju säga att Cilic har en stabilitet Gulbis fortfarande saknar, men jag vill påstå att Gulbis är den bättre grusspelaren av de båda. Dessutom kvällsmatch, vilket letten lär uppskatta. Hatar ju att placeras tidigt i spelschemat.

Ändå förhållandevis öppen tillställning det här. Mycket beror på vilket spelhumör de är på. Men stalltipset är att Gulbis vinner. Han har till och med kapaciteten att vinna ganska enkelt. Särskilt med tanke på Cilics svaga insats i går.

* * *

SARA ERRANI – CAROLINE GARCIA

Errani har imponerat så här långt. Är hon på väg att vända den negativa trenden nu? Lutar åt det. Det här är trots allt hennes tid på året.

Garcia vidare via walk over. Tycker mest att den här matchen är intressant för att hålla ett öga på båda spelare, egentligen. Errani för att jag ändå tycker att hon fortfarande har kapacitet att hålla sig strax innanför topp 10, Garcia för att följa hennes utveckling.

* * *

FELICIANO LOPEZ – DOMINIC THIEM

Thiem lyfts fram som favorit av oddssättarna. Hur hanterar egentligen 20-åringen den rollen? Mot Wawrinka kunde han spela ohämmat eftersom han inte hade någonting att förlora. Nu är allas ögon riktade mot honom.

Precis som för Lukas Rosol efter hans skräll mot Rafael Nadal i Wimbledon 2012. Eller som för Sergej Stakhovskij efter hans chockseger över Roger Federer i Wimbledon 2013. Gick inte överdrivet bra för någon av dem i deras efterföljande matcher.

Nu är ju Lopez ändå en ganska angenäm motståndare på den här nivån. Grus är knappast hans bästa underlag och har en ganska tung period bakom sig – bara 2 segrar på de senaste 7 matcherna.

Så, vad tror vi om Thiems chanser?

Goda, måste ändå sägas. Det är absolut ingenting skamligt att förlora mot Lopez i Madrid, och gör han det så lämnar han turneringen med flaggan i topp. Men jag tror inte att han nöjer sig med den där skrällen mot Wawrinka. Han vill följa upp den också.

Jag tror, eller kanske snarare hoppas, att han grejar det.

* * *

DAVID FERRER – JOHN ISNER

Ingen enkel match. Trots att Ferrer har 4-1 i inbördes möten har Isner alltid ställt till problem för spanjoren. Amerikanen imponerade väl inte i gårdagens match, där han krånglade sig förbi Marinko Matosevic: 7-6(9), 6-7(5), 7-5.

Men inte heller Ferrer har imponerat. 7-6(6), 5-7, 6-3 är verkligen inga roliga siffror mot Albert Ramos, en spelare han normalt ska slå i sömnen, ungefär.

Isner står i 4,50 gånger pengarna. Det är väldigt generöst. Inte alls säkert att Ferrer överlever den här åttondelsfinalen.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Dags för ny podd!

Den här gången snackar vi om Madrid Masters i allmänhet och Dominic Thiems skräll mot Stanislas Wawrinka i synnerhet.

Dessutom tar vi en titt på vad som hänt med de hajpade talangerna som mer eller mindre försvunnit från radarn – och pratar så klart lite om både Karlskrona och Båstad, där det spelats och spelas Future-tennis.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt15.mp3

Andraseedade Novak Djokovic har alltså tvingats hoppa av årets andra Master på grus – men hjulen slutar inte snurra för det.

Hög tid att vi kastar oss huvudstupa ner i lottningsträsket.

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Rafael Nadal, Roger Federer, Tómas Berdych och Andy Murray är alltså de kvartsfinalseedade spelarna på den här halvan.

Typ drömlottning för Federer att få Murray. Skotten är som bekant inte särskilt bra på grus och dessutom ganska formsvag, medan Federer imponerat så här långt i år. Gilles Simon och Benoit Paire i förskräcklig form båda två och har trista matchfacit hittills i år (5-9 för Simon, 5-6 för Paire). Ingen av de två borde med andra ord utgöra något hot i öppningsmatchen.

Roberto Bautista-Agut ska normalt inte ha en chans mot schweizaren. Fernando Verdasco ska man aldrig räkna ut på grus, men ändå. En kvart mot Murray känns given.

Om Murray ens tar sig dit, vill säga. Troligen Nicolás Almagro redan i första omgången. En av de klart svåraste öppningsmotståndarna. Stor risk att Murray ryker redan där. Leder visserligen med 3-1 i inbördes möten, men Almagro tog en klar seger i deras hittills enda möte på grus (Franska öppna 2008). Överlever Murray den prövningen väntar sedan sannolikt Jo-Wilfried Tsonga i åttondelen. Slå Almagro och Tsonga back-to-back på grus, det är en prestation för Murray.

Tycker hur som helst att Federer känns rätt självskriven i semifinalen. Underlaget, som är snabbare än vanliga grusturneringar, gynnar honom och han har som sagt fått en bra lottning.

Vem möter han i semin då?

Rafael Nadal torde väl vara det självklara svaret på den frågan. Eller, det hade i alla fall varit det för några veckor sedan. Nu känns det ju högst oklart vilken form han är i.

Sett enbart till lottningen har han en förhållandevis enkel resa till kvarten. Varken Jürgen Melzer eller Juan Mónaco ska utgöra något hinder i öppningsmatchen. I åttondelen blir det förmodligen Tommy Haas. Eller kanske kanske Robin Haase. Inget som skrämmer, hur som helst.

I kvartsfinalen kan det sedan bli världssjuan Berdych eller Grigor Dimitrov. Berdych som ju torskade finalen i Oeiras mot Carlos Berlocq tidigare i dag (0-6, 7-5, 6-1). Man kan säga att Berlocq frustade och stönade och stånkade hem den titeln. Han använder verkligen sina läten som ett taktiskt vapen.

Nåväl. Ingen superskräll om Dimitrov krånglar sig förbi Berdych. Gjorde visserligen en ganska blek insats i Monte Carlo, men vann sedan sin tredje titel i karriären i Bukarest förra veckan. Gruset där påminner lite om Madrid: Snabbt och med ofta konstig bollstuds. Det gynnar Grigor. Ni minns väl att det var just i Madrid han besegrade Novak Djokovic förra året?

Vem som vinner den här eventuella åttondelen kommer nog bero en hel del på dagsform. Oavsett vem det blir så har den spelaren i nuläget kapacitet att störa Nadal i kvarten. Dimitrov har tagit set mot Nadal förut på grus (Monte Carlo 2013)  och Berdych har visserligen inget smickrande matchfacit mot spanjoren, men det hade inte heller Almagro inför mötet med Nadal i Barcelona.

Stalltipset är ju ändå att Nadal går till semifinal. Eller hur? Varningsflaggan har ju inte sänkts än – vi vet som sagt inte vilken form han är i just nu, efter magplasket i Barcelona. Men nog ska han överleva den här lottningen. Om han inte är motiverad att vända den negativa trenden nu, då är det verkligen läge att börja oroa sig.

Om Federer och Nadal hade mötts i den här semifinalen i morgon så skulle jag sagt att Federer haft sin bästa chans någonsin att slå Nadal på grus en gång till innan de båda går i pension (vilket säkert kommer ske ungefär samtidigt, vad det verkar).  Men, om nu Nadal slagit sig förbi en spelare av hyfsad rang och sedan en av bra rang, då borde det sluta som det gjort de senaste fem gångerna de mötts.

De går vidare till final: Nadal, Federer.
Skrällvarning: Berdych, Dimitrov.
Bubblare: Tsonga, Almagro.

* * *

UNDRE HALVAN:

”Djoker” är alltså ute ur leken – och det blir i stället kvalspelaren Paul-Henri Mathieu som tar hans plats i turneringsträdet. Goda nyheter för Marin Cilic, som lär slå sig förbi de på papperet svagare Joao Sousa och Mathieu. I åttondelen väntar sedan Fabio Fognini, Alexandr Dolgopolov, Ernests Gulbis eller Jerzy Janowicz. Troligen inte Janowicz, eftersom han är helt ur form och dessutom svag på grus.

Av de här tre spelarna har han plusstatistik på Fognini (2-1) och Gulbis (1-0, 2-0 om man inkluderar Challengers) och 1-1 mot Dolgopolov. Hugget som stucket vem han får, men jag tror att han helst slipper Dolgopolov.

Den som går vidare från åttondelen möter sedan troligen David Ferrer. Magplasket i Barcelona (förlust mot Teymuraz Gabashvili) lär ju inte upprepas. Eller? Två raka kvartar och en semifinal i Madrid, men han brukar få slita här. Inte alls omöjligt att han ryker tidigt, men spontant har han en bra lottning. Albert Ramos sprattlade visserligen till i Monte Carlo men han väl inte direkt imponerat så här långt i år, och Nicolas Mahut är inget hot på grus. Sen blir det i värsta fall Philipp Kohlschreiber eller John Isner.

Ypperlig chans för honom att kliva fram i Djokovics frånvaro. Att han – om han går till semi – möter Stanislas Wawrinka känns nästan helt givet. Och ja, på papperet ska ju Ferrer slå till exempel Cilic, ska ju sägas.

Finns hur som helst ingen spelare som hotar Wawrinka fram till kvarten, och väl där får han troligtvis Kei Nishikori. Han är i grymt bra form nu, japanen, och har gjort ordentliga framsteg på underlaget. Ivan Dodig och Guillermo Garcia-Lopez ska avfärdas enkelt, och Milos Raonic eller Jeremy Chardy ska inte heller vara några bekymmer. Raonic känns lite ur slag och är inte direkt en fisk i vattnet på grus. Fint Masters-facit i år, men här tror jag nog att hans svit på tre raka kvartar bryts.

Wawrinka-Nishikori i kvarten, alltså? Det kan ju bli något det, tycker jag. Jag kanske sätter lite för mycket tilltro till japanen efter Barcelona, men han gjorde faktiskt ett imponerande avtryck där. Och vi vet ju att han har det där spelet i sig. Har visat upp det flera gånger i år, inte minst i Memphis. Jag tror faktiskt att han har en riktigt god chans att ta sig hela vägen till final. Wawrinka är onekligen en tung pjäs att fälla på vägen, men vi har sett större skrällar förut.

Stalltipset är ändå Wawrinka-Ferrer. Om Nishikori hamnat på Ferrers kvartsfinalhalva så hade jag nog tippat Wawrinka-Nishikori i semi, och det hade haft potential att sluta lite hur som helst.

Nu känns det som att mycket talar för att det blir en finalrepris från förra året.

Nadal-Wawrinka, alltså. Och där känns i nuläget Wawrinka som det stabilare virket. Men magkänslan säger att Nadal studsar tillbaka och att det i stället är Wawrinka som får passa sig på vägen till final.

Hade ju gärna sett Nadal-Nishikori, det måste erkännas.

De går vidare till final: Wawrinka, Ferrer.
Skrällvarning: Nishikori, Dolgopolov.
Bubblare: Ferrer, Gulbis, Cilic.

Semifinalerna: Nadal slår Federer, Wawrinka slår Ferrer.

FINALEN: Nadal slår Wawrinka.

* * *

DAMER

ÖVRE HALVAN:

Serena Williams halva. Och ja, det är ju verkligen hennes halva. Som vanligt i framtiden, typ.

Williams tvåfaldig titelförsvarare. Slog Victoria Azarenka i finalen 2012, Maria Sjarapova 2013. Ganska trivsam lottning för världsettan. Carla Suarez Navarro chockslog ju Svetlana Kuznetsova i finalen i Oeiras i går, trots underläge 1-4 i avgörande set, men har på papperet inte kapacitet att störa Williams. Det har väl i ärlighetens namn inte Shuai Peng eller Alison Riske heller. I kvarten kan hon stöta på Petra Kvitová, men ni vet ju redan allt om hennes oförutsägbarhet. Dessutom är grus inte direkt tjeckiska världssexans bästa underlag.

Inte Williams heller, förvisso, men hennes allmänt höga kapacitet ger henne ett stort övertag mot de flesta spelarna ändå.

Semifinalen borde stå mellan Williams och Ana Ivanovic eller Jelena Jankovic. Ivanovic i bra form. Två raka finaler (seger på hardcourt i Monterrey, förlust på grus i Stuttgart). Även Jankovic har sett rätt bra ut på sistone. Kan bli skoj med en åttondel mellan de båda.

Största utmanare till den andra semifinalplatsen? Simona Halep. Kanske kan Bojana Jovanovski skrälla mot Ivanovic? Mosade ju Karin Knapp i förstarundan (6-1, 6-1). Stalltipset är väl ändå Williams-Ivanovic. Känns som att hon är på uppgång.

De tar sig till semifinal: Williams, Ivanovic.
Skrällvarning: Jankovic, Halep.
Bubblare: Kvitová, Jovanovski.

* * *

UNDRE HALVAN:

Lite mer av ett getingbo. Ganska bra lottning för Maria Sjarapova, även om Samantha Stosur brukar höja sig på grus – och Garbine Muguruza har ju potential att skrälla, även om hon inte levt upp till mina och min poddkollega Andreas Käcks förväntningar hittills i år.

Amerikanska framtidslöftet Sloane Stephens, som haft en tung säsong, borde ta sig till åttondelen enkelt, men där lär det ta stopp mot världstvåan Li Na. Sjarapova mot Li Na i kvarten? Knappast långsökt. Särskilt inte efter Sjarapovas triumf i Stuttgart. Hon trivs som sagt på grus nu för tiden.

Där borde dock Li Na bli för tuff för världsnian.

Finns en del potentiella kandidater till den andra semifinalplatsen: Agnieszka Radwanska, till exempel. Normalt ingen fixstjärna på grus, men svarade för en stark insats i sin öppningsmatch mot Eugenie Bocuhard tidigare i dag: 7-6(3), 6-2.

Sara Errani har varit ur slag ett tag, men kanske kan hon få en nytändning på gruset i Madrid? Eller så blixtrar Caroline Garcia, som slog ut världsåttan Angelique Kerber i raka set, alternativt Maria Kirilenko till. Kirilenko hade bara spelat en match i år inför Madrid, på gruset i Charleston i mars. Där blev det förlust direkt, mot 140-rankade Belinda Bencic. I öppningsmatchen i Madrid körde hon dock över Kristina Mladenovic i raka set: 6-4, 7-5.

Svårbedömd, Kirilenko. Ofta skadad. Har dock hög kapacitet när hon är hel och frisk.

Kan också bli någon mer oväntad som kniper den där semifinalbiljetten: Caroline Wozniacki, Kuznetsova? Kanske. Roberta Vinci? Inte mycket som talar för det. Oerhört tung säsong för henne hittills. Inledde året med sex raka förluster och har 3-11 i matchfacit.

Jag satsar på Li Na mot Agnieszka Radwanska.

De går vidare till semifinal: Na, Radwanska.
Skrällvarning: Sjarapova, Stosur.
Bubblare: Garcia, Kirilenko.

Semifinalerna: Williams slår Ivanovic, Na slår Radwanska.

FINALEN: Na slår Williams.

Haha, det där var ju ett knasigt avslut. Någon gång i livet ska man ju tippa någon annan slutsegrare än Serena Williams…

Hon har vunnit sex av sina senaste åtta titlar på grus – och har snudd på osannolika 81,8 i vinstprocent på underlaget.

Vem hade kunnat tro att Maria Sjarapova skulle komma att bli en Queen of Clay?

Mycket har skrivits om Maria Sjarapovas transformering från en bambi på halt grus till en kraft att räkna med även när hon har ”the dirt” under fötterna. Nu senast Tennis Magazine-skribenten Peter Bodo, som lyfter fram intressant fakta.

Men låt oss börja från början:

År 2008 hade den då 21-åriga talangen Sjarapova redan vunnit 3 av sina totalt 4 Grand Slam-titlar (Wimbledon 2004, US Open 2006, Australiska öppna 2008) men ännu inte lyft en enda buckla på grus. I april det året vann hon så äntligen sin första, på det snabba gröna gruset på Amelia Island i USA (slog Dominika Cibulkova i raka set).

En axelskada höll henne sedan borta från touren mellan augusti 2008 och mars 2009, och först i maj 2010 fördubblade hon sin titelskörd på grus, när hon slog Kristina Barrois i finalen i Strasbourg. Under dessa år kämpade hon med att hitta tillbaka till storformen efter skadan, och den stora vändpunkten i hennes gruskarriär kom i Franska öppna 2011. Den då sjundeseedade ryskan låg under med 3-6, 1-4 mot Caroline Garcia i andra rundan, men lyckades vända matchen – och tog sig sedan hela vägen till semifinal (förlust mot Li Na, som vann titeln det året).

Dessförinnan hade hon dessutom bärgat titeln i Premier 5-turneringen i Rom, hennes dittills största triumf på underlaget.

Hon vann ju till slut sin efterlängtade Franska öppna-buckla 2012, efter ha slagit Sara Errani i finalen, och faktum är att Sjarapova hade 7 raka grusfinalsegrar mellan 2008 och 2013 (efter triumfen i Stuttgart i maj 2013 förlorade hon senare samma år två raka grusfinaler mot Serena Williams, i Madrid och Franska öppna).

I skrivande stund ligger hon fyra på listan över flest grustitlar bland aktiva spelare – och toppar alltså listan över bäst vinstprocent:

Så, hur har då Maria Sjarapova egentligen blivit en så skicklig grusspelare? Har hon gjort stora förändringar i sitt grundspel? Lagt om sin forehand eller backhand? Ändrat serverörelse?

Nej, Peter Bodo söker ett betydligt enklare svar, och jag är benägen att hålla med honom (vilket inte alltid hör till vanligheterna): Sjarapova har helt enkelt mognat i sitt spel.

Vilket kanske inte är särskilt ologiskt, med tanke på att hon som sagt var blott 21 år gammal när hon vann sin första titel på underlaget.

Pete Bodos resonemang bygger på att en spelares framgångar sitter i fötterna, inte i armen eller handleden (det kan vi ju hålla med om, ifall vi får addera huvudet).

”This once was problematic for Sharapova, because she isn’t a great mover, nor does she have lightning swift reactions or reflexes. And that’s where clay came to her rescue”, skriver han.

Det är ju faktiskt väldigt logiskt. Sjarapova är långt ifrån den snabbaste spelaren på touren. Hon rör sig ganska klumpigt och har inga Spindelmannen-reflexer. Vilket generellt är ett problem på till exempel gräs, där hon inte alltid hinner komma rätt till bollen, eller justera sin sving vid oförutsägbara/låga bollstudsar. När serven är felfri, så hon kan domdera spelet, brukar det där lösa sig per automatik, men när serven fallerar blir det genast problematiskt för henne. Där kan gruset mycket riktigt ”rädda” Sjarapova, som får mer tid på sig att komma rätt till bollen och förbereda sina slag, och kan komma undan med en lite svagare serve.

Utifrån detta resonemang är det inte ett dugg märkligt att hon har problem mot kraftspelare som Williams, medan hon brukar utmanövrerar den taktiskt briljanta Agnieszka Radwanska enkelt; Radwanska ger Sjarapova den tid hon behöver – Williams tar den ifrån henne.

Att hon dessutom har ett psyke av stål, vägrar ge upp och inte låter sig nedslås av horribla missar och formdippar, utan bara nöter på och således alltid har potential att vända en säker förlust till solklar seger, gör henne extra giftig i största allmänhet.

Pete Bodos märkliga kvasiresonemang om att tennis är som ”ett parti dam (engelska: checkers) som spelas med en pistol mot tinningen” snarare än ett parti schack och att ”constructing a point is less like building a ship in a bottle than assembling a lamp from Ikea”, ger jag inte mycket för. Att jämföra tennis med att sätta ihop en Ikea-lampa tyder på viss taktisk arrogans från den gode herr Bodo. Att man, framgångsrikt, kan spela ett kraftfullt och offensivt spel på grus är inte ett bevis på att taktiska avvägningar är irrelevanta.

Men om inte annat så har Sjarapova bevisat att det inte alltid krävs ett strategiskt geni eller speltekniskt snille för att vända en negativ trend.

Ibland räcker det med att bita ihop, fortsätta kämpa och bara försöka hitta fotfäste på ett underlag som förbryllar dig.

Helt enkelt mogna.

Kanske dags för Andy Murray att göra likadant?

* * *

I ett annat inlägg reflekterar Peter Bodo över Rafael Nadals senaste tillkortakommanden. ”Vad har hänt med Nadal?”, helt enkelt.

Där lanserar han teorin att det helt enkelt handlar om ”champion’s fatigue”, det vill säga att Nadal lider av motivationsproblem efter sina stora framgångar. Han jämför med ”metal fatigue”, alltså att en bit metall försvagas och till slut går av om man bara böjer på den tillräckligt mycket och ofta.

Här är några utdrag:

”Everyone blinks. It’s a fact of life. The average person blinks 15 times a minute. But a tennis champion of the caliber of Roger Federer or Rafael Nadal can only blink half-a-dozen times in a career before critics and pundits begin to question the superiority that once made them giants among men—or at least men in short pants.”

”What’s wrong with Rafa is that he blinked. This was something that, while inevitable, isn’t predictable. You never know when it will happen in the back half of a champion’s career.”

”This isn’t a matter of technique or strategy. I don’t believe Nadal’s game has changed one iota, and it certainly hasn’t declined—how could it, in so short a period of time? What’s happened, it seems, is that at those moments when Nadal used to lift his game in a way that few players can, he’s been unable to rise with consistency above what might be called the norm.”

Som stöd för sin tes lyfter han bland annat fram Rafael Nadals kroppsspråk. Att han hänger med huvudet och släpar sig över från den ena sidan till den andra när han bränt en breakboll, till exempel. Och tittar mot sin egen spelarbox med ögon som vittnar om dåligt självförtroende och en känsla av hopplöshet i stället för att kasta blickar som säger ”det här är inte över än” mot sin motståndare.

Ja, vad säger ni? Låter väl inte helt orimligt. Var inne på lite samma sak i senaste avsnittet av Tennispodden. Fast just då lät det faktiskt nästan orimligt. Rafael Nadal MÄTT? En spelare som lever och andas tennis? Som förmodligen hellre skulle sälja sitt favoritlag Real Madrid till amerikanska riskkapitalister än förlora en tennismatch?

Men ja. Det kanske inte är så bisarrt ändå.

Hallå där!

Alla ni som prenumererar på Tennispodden har säkerligen redan snappat upp det här avsnittet, eftersom det publicerades i söndags, men här får ni det även i bloggen.

Ja, eftersom vi spelade in avsnittet sent i söndags och jag åkte till Krakow i jobb tidigt i måndags (kom tillbaka i går) hann jag aldrig pusha för nya Tennispodden.

Så, vad pratar vi om den här gången då? Vi summerar förstås tennisveckan som gick – med fokus på Rafael Nadals magplask i Barcelona och Maria Sjarapovas triumf i Stuttgart.

Dessutom pratar vi en del om Kei Nishikori och Grigor Dimitrov. Och nämner Future-turneringen i Karlskrona, förstås.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt14.mp3

På WTA-touren var det ett bekant ansikte som till slut stod högst upp på prispallen i veckans mest prestigefulla tävling.

På ATP-touren nådde däremot en era sitt abrupta slut.

I Barcelona och Bukarest kröntes två kronprinsar till kungar.

Att Rafael Nadal förlorade sin första match i Barcelona sedan 2003 var förstås veckans överlägset största skräll – men den följdes upp av ytterligare en, när 65-rankade Santiago Giraldo slog ut Nadals baneman, 20-rankade Nicolás Almagro, i raka set i semifinalen.

På den andra halvan av lottningen hade fjärdeseedade Kei Nishikori under tiden gått från klarhet till klarhet. Tappat set mot formstarka Roberto Bautista Agut i sin öppningsmatch, men därefter avfärdat  namnkunniga spelare på löpande band: Andrej Golubev (6-0, 6-4), Marin Cilic (6-1, 6-3) och Ernests Gulbis (6-2, 6-4).

I finalen var Giraldo – som förutom Almagro slagit ut Igor Sijsling, Fabio Fognini, Dominic Thiem och Philipp Kohlschreiber – helt chanslös mot en kontrollerat aggressiv Nishikori.

6-2, 6-2 blev matchsiffran. Total utskåpning – och femte titeln i karriären för japanen. Första på grus. Dessutom tredje i ATP 500-kategorin.

Nishikori har alltid varit en defensiv specialist med en del vassa offensiva vapen i sin arsenal. Inte helt olikt en viss Andy Murray. De båda är något av 2010-talets Lleyton Hewitt, skulle man kunna säga.

Och precis som Murray och Hewitt har Nishikori alltid kommit till sin rätt på lite snabbare underlag. Gräs är fortfarande statistiskt sett hans sämsta, men han har likväl rönt vissa framgångar på underlaget: semifinal i Eastbourne 2011, tog set mot Nadal i Queen’s 2008, slog David Ferrer och tog sig till åttondelsfinal i London-OS 2012.

På grus har han ett bättre matchfacit (28-15 efter Barcelona, mot 15-15 på gräs), men semifinalen i lördags var hans blott andra på underlaget på ATP-nivå (2011 tog han sig till final i Houston, men föll mot hemmafavoriten Ryan Sweeting). Vid sidan av dessa två finaler har han nått tre kvartsfinaler (Buenos Aires och Barcelona 2012, Madrid 2013).

Som atletisk försvarsspecialist har Nishikori alltid haft potential att lyckas på grus, men aldrig riktigt hittat ett utpräglat grusspel (vilket är en av anledningarna till att han tog sig till final i just Houston, som är en av de snabbaste grusturneringarna).

Det är många fler faktorer som avgör om en spelare är skicklig på grus än defensiva kvaliteter och uthållighet. Och det är inte heller så att man automatiskt har fördelar av att spela defensivt på grus (ta bara Stanislas Wawrinkas överkörning mot David Ferrer i semin i Monte Carlo som färskt exempel). Generellt går det alldeles utmärkt att spela offensivt på grus – det har spelare som ovan nämnda Wawrinka, Roger Federer, Nicolás Almagro och Robin Söderling gjort genom hela sina karriärer, med gott resultat.

Det har dessutom inte varit några större problem för Ernests Gulbis att panga på som han gör på grus, och Lukas Rosols offensiva projektiler tog honom till andra raka finalen i Bukarest. (Som förvisso är rätt snabbt för att vara grus. Underlaget är liksom ”dött”, eller snarare nästan friktionsfritt. Slice biter ovanligt bra och tempot är ofta mycket högre än man är van vid på underlaget. Men – det är trots allt grus.)

Det många offensiva spelare saknar är tålamod.

Och det är just där Nishikori utvecklas som mest. Hans ”shot selection” har blivit bättre och han gör smartare avvägningar nu än för något år sedan. Det är så klart lätt att dra på stora växlar efter en så pass betydande triumf som det här ändå är – i en turnering som under många år dominerats av en enda spelare – men jag tycker att detta är resultatet av en spelmässig utveckling som pågått ett tag nu.

I morgon är Nishikori ny världstolva. Det är blott en placering från toppnoteringen 11 i fjol, och frågan är om inte japanen slår sig in på topp 10 snart. Han har bara drygt 100 poäng upp till världstian John Isner, som inte direkt är någon fixstjärna på grus, och elvan Richard Gasquet har plågats av skador hela säsongen. Ligger ju dessutom så högt som på sjätte plats på säsongsrankningen – en placering ovanför David Ferrer. 

Det är av förklarliga skäl Grigor Dimitrov som alltid lyfts fram som den främsta arvtagaren till Big Four.

Men just nu är det faktiskt Kei Nishikori som imponerar mest.

Jag tror inte att han kan bli en stabil världsetta av Nadals, Federers eller Novak Djokovics kaliber, men håller han sig bara frisk har han tveklöst kapaciteten att etablera sig i toppen om några år – och utmana Dimitrov och andra framtidslöften om tronen.

* * *

Är Maria Sjarapova tillbaka nu?

Det är kanske en inte helt långsökt slutsats efter veckans drabbningar i Stuttgart. Hon hade visserligen problem mot Lucie Safarova i öppningsmatchen (7-6, 6-7, 7-6), men körde sedan över Anastasija Pavljutjenkova, Agnieszka Radwanska och Sara Errani i raka set. Tappade sedan första set mot Ana Ivanovic i finalen, men red ut stormen – och vann sin tredje raka titel i turneringen: 3-6, 6-4, 6-1.

Bra startfält i Stuttgart, som vanligt (det är ju trots allt en Premier-turnering). Sex topp 10-spelare (världstian Dominika Cibulkova drog sig ur) och världsnian Sjarapova var bara sjätteseedad.

Återstår att se om hon kan fortsätta på inslagen väg, men om inte annat levererade hon en härlig passning till pojkvännen Dimitrov i sitt tacktal:

– Jag kanske ger porschen till Grigor…

Han hade inte förlorat i Barcelona på 11 år – och det har gått 10 år sedan han inte vunnit vare sig Monte Carlo Masters eller Barcelona Open under en säsong.

Nu har Rafael Nadal två blytunga grusförluster i bagaget.

Håller The King of Clay på att bli avsatt?

2003 åkte Rafael Nadal ut redan i andra omgången mot Alex Corretja i Barcelona (3-6, 6-2, 6-1). Veckan innan hade han förlorat mot Guillermo Coria i åttondelsfinalen i Monte Carlo (7-6, 6-2). Den säsongen förlorade spanjoren sex ATP-matcher på grus (och tre på Challenger-nivå). Sedan dess har han aldrig förlorat fler än tre grusmatcher under en säsong.

Året därpå, 2004, stod han över båda tävlingarna, men 2005 plockade han sin första Monte Carlo/Barcelona-dubbel. 2012 lyfte han sin åttonde raka buckla i Monaco – och i fjol nådde han samma milstolpe i Spanien (han stod dock över turneringen 2010, så det var inte åtta i årlig följd).

Att han nu åkt ut redan i kvartsfinalen i båda turneringarna reser därför en hel del frågetecken kring The King of Clay. Särskilt med tanke på att han båda gångerna åkt på pumpen mot motståndare han dominerat genom åren.

Nicolás Almagro hade vunnit totalt två set mot Nadal på tio möten inför gårdagens kvart. Ett av de seten tog han på grus (Madrid 2010). Världsettan hade 10-0 i matcher och 24-2 i setfacit.

När han så vann första set med klara 6-2 kändes matchen därför avgjord.

Men Almagro krigade på. Nadal hade sina lägen i andra set, men han var aldrig som bäst i de viktigaste lägena. Det kan låta tjatigt att hela tiden lägga så mycket emfas på just ”viktiga lägen”, men tennisen är uppbyggd så: du kan vara spelmässigt underlägsen i en hel match, men vinner du bara poängen som måste vinnas så håller du näsan ovanför vattenytan. Och håller du näsan ovanför vattenytan – ja, då har du fortfarande chans att bärga segern.

I andra sets tiebreak klippte Almagro linjen med en backhand och Nadal slog en enkel forehand i nät. Det räckte för att The King of Clay skulle förlora sitt första set i Barcelona sedan 2008 (mot David Ferrer i finalen).

Tredje set bjöd på totalt fem servegenombrott. Det sista, vid 4-4, kom att bli helt avgörande. Almagro brände visserligen ett gäng matchbollar när han skulle serva hem matchen vid 5-4, men fullbordade till slut skrällen.

Det konstiga med den här förlusten är att Nadal var betydligt mer pigg och alert i Barcelona än i Monte Carlo – och framför allt mycket aggressivare. Där han gjorde en slät – och extremt passiv – figur mot Ferrer i Monte Carlo (första förlusten på grus mot landsmannen på 10 år) svarade han för en på det hela taget godkänd insats mot Almagro i Barcelona.

Men det räckte inte.

Det brukar räcka.

Och det är just det som gör Nadals svaga 2014 så förbryllande. Nadal brukar alltid vara som allra bäst i viktiga lägen: när han har breakboll mot sig, när han break mot sig, när han ligger under i tiebreaks. Ett övertag mot Nadal är sällan samma övertag som mot andra spelare.

Personligen tror jag inte att det har så mycket med ryggskadan han ådrog sig i Australiska öppna att göra. Han bärgade trots allt titeln i Rio de Janeiro och tog sig till final i Miami efter förlusten mot Stanislas Wawrinka i finalen i Melbourne.

Det är sannolikt något annat som stör världsettan. Vad vet jag inte.

Efter gårdagens fiasko menade den portugisiska tennisskribenten Miguel Seabra att ”Nadal gjort tekniska justeringar i sitt grundspel och i sin positionering för att kunna slå Novak Djokovic”, och att dessa förändringar ”påverkat honom negativt mot andra spelare”.

Jag tycker mig inte ha sett något sådant, men kanske ligger det något i det? Det enda tydliga just nu är att Nadal i år inte haft den kyla vi är vana vid. 5 av 18 vunna breakbollar mot Almagro – en spelare han aldrig förlorat mot – är verkligen en katastrofal siffra.

Amerikanska Tennis Magazines expert Steve Tignor drar paralleller till Roger Federers 2010, då schweizaren förlorade matcher mot Marcos Baghdatis, Ernests Gulbis, Albert Montanes, Robin Söderling och Gaël Monfils – spelare han dittills aldrig förlorat mot (han föll dessutom två gånger mot Tomás Berdych, som då inte slagit Federer på sex år).

Hittills i år har Nadal torskat mot Wawrinka, Alexandr Dolgopolov och Almagro – spelare han aldrig förlorat mot tidigare (dessutom fått spö av Ferrer på grus för första gången på 10 år).

Tignor poängterar också att matcherna mot Dolgopolov och Almagro varit jämna; Nadal hade mycket väl kunnat vinna.

”Skillnaden mellan vinst och förlust är papperstunn. När du börjar förlora de täta matcherna så kommer de andra killarna att titta, och de kommer att minnas”, skriver han.

2010 vann Federer ”bara” en Grand Slam, men han avslutade året som världstvåa med totalt fem titlar i bagaget.

Hur Rafael Nadals 2014 summeras, det återstår förstås att se.

Men plötsligt känns inte en nionde buckla i Franska öppna så bombsäker som för några månader sedan.

Vi håller vårt löfte – en vecka efter avsnitt 12 kommer här avsnitt 13 av Tennispodden!

Nu hoppas vi kunna behålla momentum och dundra på under hela säsongen.

På menyn i detta rykande färska avsnitt av Sportbladets Tennispodcast står förstås Monte Carlo och Stanislas Wawrinkas triumf.

Har han etablerat sig som en given topp 5-spelare nu? Kan han rentav utmana om titeln i Franska öppna – och avsluta året som världsetta? Vi analyserar schweizarens framgångar och framtida chanser.

Dessutom:

• Hur påverkar Novak Djokovics skada serbens chanser att bärga sin efterlängtade Franska öppna-buckla? Och behöver vi oroa oss över Rafael Nadals formsvacka?

• NÖRDKOLLEN: Vi grottar ner oss i wild card-träsket. Vilka får flest? Tar de tillvara på sina gyllene chanser? Kan det missgynna spelare att få många wild cards? Borde det införas något sorts tak eller striktare regler?

• Vi tar tempen på svensk tennis efter Elias Ymers och Rebecca Petersons senaste framgångar!

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt13.mp3