This is it.

Det definitiva slutet på säsongen är här (med undantag för Davis Cup-finalen nästa vecka, men World Tour Finals känns mer som det ”riktiga” slutet).

Novak Djokovic avslutade den ordinarie ATP-säsongen med en övertygande seger i Paris Masters – hans 40:e titel i karriären.

En riktigt bra final, tycker jag. Titelförsvararen David Ferrer gjorde en lika stark insats som mot Rafael Nadal i semifinalen, och särskilt i första set var det faktiskt han som mestadels styrde spelet. Väldigt ovanligt att se ett sådant scenario i en match mellan Ferrer och Djokovic. Det hela accentuerades när Ferrer hade breakboll i början av setet. Han stod verkligen fastnaglad i mitten av banan vid baslinjen och jagade Djokovic fram och tillbaka i sidled – och avslutade med en elegant stoppboll.

Som vanligt kändes det dock aldrig riktigt som att han var nära att vinna. När han servade för setet vid 5-4 plockade Djokovic (som så många gånger förr) fram sitt absolut bästa spel, medan Ferrer sviktade under pressen. Fyra raka game tog serben, från underläge 3-5, och bärgade setet.

Andra set blev i princip identiskt. Ferrer fixade break redan i första game och de följdes åt till 5-4, när Ferrer återigen misslyckades med att serva hem setet. 7-5, 7-5 är ändå fina siffror för spanjoren, som på det hela taget gjorde en bra match.

Segern ger dessutom hoppet om att Djokovic trots allt ska avsluta året som världsetta lite konstgjord andning (men då krävs att han vinner hela kalaset).

Nåväl.

World Tour Finals 2013 känns på förhand faktiskt mycket hetare än förra året. Startfältet i 2012 års upplaga kändes visserligen starkare (bortsett från slagpåsen Janko Tipsarevic), men i år är det betydligt mer intressant. Och med tanke på spelarnas form dessutom mycket mer öppet.

Så ja, jag betraktar nog årets startfält även som starkare än i fjol.

Vi tar en titt på grupperna och försöker sia utgången av gruppspel och slutspel:

* * *

GRUPP A:
Rafael Nadal (1)
David Ferrer (3)
Tomás Berdych (6)
Stanislas Wawrinka (8)

Eftersom Andy Murray tvingas stå över årets slutspel efter sin ryggoperation var det givet att antingen Nadal eller Djokovic skulle (eller i alla fall kunde) få en något enklare grupp.

Drömlotten föll på Nadal.

Nu är det i och för sig svårt att framhäva Roger Federer som en mardrömslottning, trots hans stigande form under hösten, men jag tror att Nadal är särdeles nöjd med att slippa möta Juan Martín del Potro.

Ferrer slog visserligen sin landsman i semin i Paris, men maktbalansen dem emellan är alltjämt i Nadals favör med god marginal. Nadal gjorde dessutom en dålig match i Paris – något som inte lär upprepas i London, trots att hardcourt inomhus i allmänhet och World Tour Finals i synnerhet aldrig fallit honom på läppen.

Tomás Berdych är sällan ett hot mot världsettan och Stanislas Wawrinka har aldrig tagit set mot honom på elva matcher (Nadal har alltså 11-0 i matchfacit och 24-0 i setfacit).

Att Nadal ska ta de två gruppspelssegrar som krävs för att han definitivt ska låsa sin position som världsetta känns därför bombsäker på förhand.

Här handlar det framför allt om vem som tar den andra semifinalplatsen. Berdych är knapp favorit i dagens matchup mot Wawrinka (tjecken står i runt 1,70 gånger pengarna, schweizaren i 2,00) trots att Wawrinka leder med 7-5 i inbördes möten och vunnit fem av deras sex senaste bataljer.

Om Wawrinka kan hålla nerverna i styr (det här är trots allt hans första framträdande i ATP-slutspelet och trots enorm utveckling på det mentala planer under den här säsongen så är han inte helt ”chokefri” än) så är jag faktiskt beredd att hålla honom som personlig favorit.

Ferrer ska givetvis inte underskattas, men bortsett från finalen 2007 (förlust mot Federer) är hans framgångar här rätt så begränsade. Likadant är det med Berdych, som utöver semifinalen 2011 (förlust mot Jo-Wilfried Tsonga) inte brukar prestera i de här sammanhangen.

2011, då även Ferrer tog sig till semi, var för övrigt ett märkligt WTF-år. Murray var skadad och ersattes av Tipsarevic efter en match och både Djokovic och Nadal stod inte att känna igen (båda sade sig vara utmattade efter en lång och hård säsong). Eftersom Ferrer och Berdych var i samma grupp som Djokovic och Murray/Tipsarevic ger dessa omständigheter förklaringen till deras framgångar det året.

Men ja, på förhand tror jag på Nadal och Wawrinka. Måstematch för Wawrinka redan i dag, förstås. Likaså för Berdych. De måste liksom sikta in sig på att slå varandra och därefter Ferrer. Ferrer å sin sida måste troligen slå både Berdych och Wawrinka för att ha en chans till avancemang, och jag tror inte att han har det i sig just nu. Han har ett gäng tuffa spelveckor bakom sig och sa själv efter semin mot Nadal i Paris att han är trött.

De går vidare till semifinal: Nadal, Wawrinka.

Slutställning:
1. Nadal
2. Wawrinka
3. Ferrer
4. Berdych

* * *

GRUPP B:
Novak Djokovic (2)
Juan Martín del Potro (5)
Roger Federer (7)
Richard Gasquet (9)

Gasquet klamrade sig kvar på den där niondeplatsen och säkrade sin slutspelsplats, alltså. Starkt gjort ändå. Och väldigt smart av honom att spela 250-turneringen i Moskva, som var betydligt lättare än Stockholm och Wien. I kombination med Tsongas dåliga fysiska form efter skadefrånvaron och Milos Raonics tillkortakommanden räckte det till en guldbiljett.

Så här på förhand går det dock inte att säga annat än att han blir slutspelets slagpåse. Kan inte se honom fälla någon av de tre andra spelarna, såvida de inte har en dålig dag på jobbet. I det avseendet är väl del Potro det svagaste kortet. Är han på bra spelhumör håller jag honom som favorit till andraplatsen – bakom Djokovic – men det kan lika gärna bli en ny flopp för argentinaren. Det är liksom ganska svårt att från vecka till vecka säga vilken form han är i.

Spelade ju inte särskilt bra i Paris, men tillräckligt för att gå till kvartsfinal. Här gäller det dock att han höjer sig avsevärt. Måste spela som i Tokyo, Shanghai och Basel, helt enkelt. Och det tror jag att han kommer göra.

Riktigt jobbig grupp för Federer, det här. Efter semifinalen i Paris har jag väldigt svårt att se honom slå Djokovic. Jag håller det inte för troligt, serben är i på tok för bra form nu. Även del Potro utgör ett massivt hinder för schweizaren.

Att besegra Gasquet, helst i raka set, är ett måste för Federer. Sedan måste han rikta in sig på att plocka set mot Djokovic och fälla del Potro. Att hoppas på att Gasquet ska göra livet surt för någon av de båda är ett alldeles för osäkert kort.

Om han lyckas? Inte omöjligt, men på förhand går det inte att säga annat än att Djokovic och del Potro är favoriter. Djokovic har 17 raka segrar sedan finalförlusten mot Nadal i US Open och har varit den överlägset bästa spelaren under inomhussäsongen. del Potro har tillryggalagt en överlag mycket stark höstsäsong och trivs bra i 02 Arena.

Det vore visserligen ett underbart statement från Federer att vinna hela kalaset, efter all den kritik som riktats mot honom under detta för honom så fiaskobetonade år.

Men att han ska slå del Potro eller Djokovic i gruppspelet, sedan troligen Nadal i semin och Djokovic eller del Potro igen i finalen, back to back… Nej, det låter inte helt rimligt när man säger det out loud.

De går vidare till semifinal: Djokovic, del Potro.

Slutställning:
1. Djokovic
2. del Potro
3. Federer
4. Gasquet

Semifinalerna: del Potro slår Nadal, Djokovic slår Wawrinka.

FINALEN: Djokovic slår del Potro.

Tror vi inte på Nadal? Jodå. Klart vi gör. Om det skulle bli en semi mellan honom och del Potro så känns det som en helt öppen historia, och en match där dagsformen avgör.

Vi måste dock komma ihåg att hardcourt inomhus inte är Nadals arena. Hans förluster på underlaget kan liksom inte bara bortförklaras med ”dålig dag på jobbet” eller dylikt. Han måste verkligen prestera på sin absoluta topp för att vara konkurrenskraftig inomhus.

Dessutom: att han har en enklare grupp innebär ju inte, som ni ser, att han har en enklare semifinal.

Det är precis tvärtom – han lär ju möta antingen Djokovic eller del Potro (alternativt Federer), medan ettan eller tvåan i grupp B (beroende på hur Nadal placerar sig, men nu tror ju jag att han vinner sin grupp) får en betydligt enklare semifinalmotståndare.

Så det hela jämnar ut sig till sist. Nadal får en enklare grupp men svårare semifinal och final. Djokovic har en svårare grupp men enklare semifinal (om han och Nadal vinner respektive grupp).

Gårdagens kvartsfinaler blev inte riktigt som jag väntat mig.

Eller ja, att Rafael Nadal skulle köra över Richard Gasquet (6-4, 6-1) var väl ingen hemlighet, men att Novak Djokovic skulle mosa Stanislas Wawrinka…

Nej, jag hade faktiskt hoppats på mer från schweizaren.

Nu blev han visserligen tagen på sängen av en fullkomligt orubblig Djokovic. Kändes som att precis allt han företog sig blev till guld, den gode herr Djokovic. Wawrinka fick bara med sig 14 poäng i det setet. Totalt överkörd, med andra ord.

Han spelade tack och lov upp sig, så det inte blev en fullständig förnedring, men nära var han aldrig någonsin. Djokovic räddade de fyra breakbollar han hade mot sig i andra set och tappade bara fem game på sin väg mot semifinal: 6-1, 6-4.

Även Roger Federer gjorde en riktigt bra match i sin kvartsfinal mot Juan Martín del Potro. Förlorade bara en ynka poäng bakom sin förstaserve i första set och var spelmässigt överlägsen.

Det var han i andra set också men slarvade bort ett servegame vid ställning 4-5. Det var efter en enkel forehandcross, som landade precis utanför sidlinjen och innebar 15-30, som han bjöd in argentinaren i matchen.

Det momentum som del Potro fick med sig var dock minimalt och i tredje set var det fortsatt överläge Federer. Han misslyckades visserligen med att fullborda sitt break i inledningen av setet men öste på och vann sin 14:e match mot världsfemman med solklara 6-3, 4-6, 6-3. Borde faktiskt ha vunnit i raka set, så mycket bättre var han.

I och för sig inte direkt del Potros bästa insats i år. Nej, han var stundtals på samma (låga) nivå som mot Grigor Dimitrov i åttondelsfinalens första set.

Men det förtar inte Federers prestation. Hans klart bästa match i turneringen, och faktiskt en av hans bättre under hela året. Stressade del Potro med enorm variation och var så där självsäker i grundspelet som vi är vana vid att se honom. Framför allt backhandslicen var ett giftigt vapen, eftersom argentinaren har svårt med den låga studs den genererar.

Annars väldigt hög bollstuds i Bercyhallen, vilket ju normalt gynnar del Potro. Därför smart av Federer att nyttja den där slicen flitigt. Dessutom kunde han flytta världsfemman i sidled lite som han ville, eftersom det nästan helt uteslutande var han som dikterade spelet. När del Potro försvarade sig med forehandcross kunde Federer bara kliva fram och avsluta med en rak forehandwinner.

Retligt enkelt. del Potro fick inte heller sin serve att stämma (vann katastrofalt låga 47 procent i förstaserve i tredje set) vilket milt uttryckt är ett viktigt vapen för honom.

Nåväl.

Imponerande revansch för Federer. Men räcker hans spel mot Djokovic i dagens semifinal?

Vi tar en titt på vad dagen har i sitt sköte:

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – ROGER FEDERER (6)

16-13 till Federer i inbördes möten. Möttes som bekant senast i World Tour Finals förra året, där Djokovic vann finalen i två extremt jämna set.

Faktum är att ingen av dem har lyckats besegra den andra fler än tre gånger i följd de senaste åren: Federer gjorde det 2010 och Djokovic 2011 samt från US Open 2011 till Franska öppna 2012.

Det där spelar dock inte jättestor roll i nuläget. Går inte att säga annat än att Djokovic är i bättre form generellt, men det Federer presterat i Basel förra veckan och Paris den här veckan ligger närmare det spel han bjöd på 2012 än han gjort under den här säsongen.

Federer är en av få spelare som kan krypa under skinnet på Djokovic och rubba hans matchrytm med sin variation. Det beror främst på Federers precision i alla de delar av spelet där han är bättre än Djokovic, men även hans svårlästa serve sätter en av världens bästa returnerare på svåra prov.

Båda kommer vilja styra spelet, men på lite olika sätt. Djokovic vill helst låsa fast Federer i cross court-dueller på backhandsidan och spela långa malande dueller överlag.

Federer å sin sida kommer försöka sätta hög press på Djokovic med en all out attack-strategi och söka sig till nätet för snabba avslut. Försvarsmässigt lär Federer nyttja sin defensiva backhandslice (som mot del Potro) eftersom även Djokovic har bekymmer med den låga bollstudsen, och stoppbollar vid väl valda tillfällen för att tvinga Djokovic att lämna sin comfort zone vid baslinjen.

Tror också att Federer kommer att undvika att serva mot Djokovics backhand, efter serbens backhandreturer är de tveklöst bästa på touren. Fastnar han i cross court-dueller på backhandsidan måste han främst använda slice för att hindra Djokovic från att avsluta poängen med en rak backhandwinner. Gissar att Federer kommer försöka styra spelet mot Djokovics forehand över huvud taget.

Med tanke på hur bra Federer spelade mot del Potro känns inte en skräll som en total omöjlighet, men samtidigt… när Djokovic är så här motiverad och beslutsam, då är han extremt svårstoppad. Fråga bara Wawrinka, eller John Isner (som trots att han vann första set inte lyckades få honom ur balans).

Federer satsar säkert allt på ett kort och hoppas på att vinna första set. Tror det är en förutsättning för att han ska kunna vinna den här matchen, medan Djokovic egentligen bara behöver spela lika bra som mot Wawrinka för att ha ett litet spelmässigt övertag.

Så pass stor är skillnaden i spelstyrka mellan Djokovic och Federer just nu.

* * *

RAFAEL NADAL (1) – DAVID FERRER (3)

Ja, det blev ju en drömlottning för Nadal till slut. Jerzy Janowicz var visserligen en ganska jobbig motståndare i åttondelsfinalen, men avfärdades trots allt i raka set.

Gasquet blev äppelmos i gårdagens kvartsfinal.

Och David Ferrer blir någon sorts fruktpuré i dagens semifinal, kan vi utgå ifrån. Han har sett väldigt stark ut så här långt, Nadal.

Ferrer såg ju bra ut mot Tomás Berdych i sin kvartsfinal, men det var knappast oväntat att han skulle vinna den (4-6, 7-5, 6-3). Trots att Berdych långa stunder var den klart bättre spelaren. Ser ju ofta ut så i matcher mot Ferrer. Oerhört svårbesegrad, spanjoren.

Dock inte för Nadal. Nu är det inte säkert att det blir några utklassningssiffror, Ferrer har en förmåga att få med sig gamen även mot tyngre pjäser, men allt annat än seger i raka set för Nadal får ses som en smärre sensation.

http://www.youtube.com/watch?v=1wQNeIKS8-c

Vi kan ju börja med att säga att Roger Federer i och med sin tvåsetsseger över Kevin Anderson i går är kvalificerad för World Tour Finals – för tolfte året i rad.

Inte bara ännu en milstolpe utan också en viktig prestation för Federers del.

Matchen då? Var segern övertygande?

Nja. Han servade väldigt bra, Roger. Inte speciellt hårt eller tungt, men välplacerat och smart. Vann 78 procent i förstaserve och 70 procent i andraserve i första set (totalt 21 av 28 poäng i egen serve). Fick med sig ett break i matchens första game och höll sedan avståndet setet ut.

I andra set fick han en flygande start, trots att Anderson spelade upp sig rejält i slutet av första, och gick fram till 5-2. Då svarade schweizaren för sitt tveklöst svagaste servegame för dagen och misslyckades alltså med att serva hem matchen.

Vid 5-4 var det sedan på väg att gå käpprätt åt helvete för honom. 15-40 och momentum låg plötsligt hos Anderson.

Han redde dock ut stormen med ett ess, bland annat.

Det var de mest positiva aspekterna av matchen – att han överlag servade bra och att han höll nerverna i styr när matchen var på väg att glida honom ur händerna.

Men spelmässigt… Han spelade absolut inte dåligt, men fotarbetet var ganska trögt och det blev en del riktigt grova missar. 12 oprovocerade misstag i första set är inte extremt på något vis, men det ska poängteras att Anderson spelade med väldigt stora marginaler. Placerade bollen flera meter innanför linjerna och tryckte sällan till i sina grundslag.

Visserligen ingen dum idé att satsa på snäva vinklar nu när Federer inte är i sitt livs form, men han var helt enkelt för passiv i sitt offensiva spel.

Han servade inte heller överdrivet bra, Anderson, och när han höjde sitt spel i slutet av andra set hade Federer svårt att hänga med. Tycker därför inte att den här segern var speciellt övertygande. Inte mer än att det alltid är positivt att vinna med så klara siffror trots att man inte spelar på topp, i alla fall. (Spela på topp ska han dock inte behöva göra mot en spelare som Anderson inomhus.)

Finns garanterat mer att hämta där – vilket också är positivt.

* * *

Matchen mellan Stanislas Wawrinka och Feliciano Lopez blev en intressant tillställning, trots allt. Lopez tvingades ta en medical timeout redan i första set på grund av smärta i ryggen, men det påverkade honom bara under återstoden av setet – inte hela matchen.

Spelade väldigt smart, Lopez. Mycket variation i slagen och oförutsägbara placeringar. Lyckades få Wawrinka ur balans och utjämna matchen i andra set, men schweizaren var för stark i avgörande: 6-3, 3-6, 6-3.

Kul match, hur som helst.

* * *

Riktigt bra servat av Rafael Nadal. Förlorade bara 12 poäng i egen serve mot Marcel Granollers (vann 86 procent i förstaserve och 65 procent i andraserve). Blev ändå jämnt sett till matchsiffrorna: 7-5, 7-5.

Men den stora prövningen kommer ju som bekant i dag, när han möter Jerzy Janowicz i åttondelen. Det kan bli en riktigt dramatisk match det.

* * *

Juan Martín del Potro hade inga större problem med Marin Cilic: 6-4, 7-6(3). Han är i riktigt bra form nu, del Potro. Han är tveklöst den stora utmanaren både här i Paris och i World Tour Finals nästa vecka.

* * *

Även i övrigt helt planenliga segrar. Philipp Kohlschreibers seger över Tommy Haas var visserligen inte helt väntad, men inte heller överraskande. Brukar bli bra matcher när de båda möts.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Paris Masters är som bekant skrällarnas turnering, och vi har redan bjudits på en av lite större dignitet.

Nu kom faktiskt inte Kei Nishikoris seger över Jo-Wilfried Tsonga i går (1-6, 7-6, 7-6) som någon överraskning, men en skräll är det likväl.

Sjukt små marginaler i den matchen, i alla fall efter Tsongas totala överkörning i första set (vann alla sina förstaservar och totalt 80 procent av poängen i egna servegame). I andra set tappade Nishikori en komfortabel 4-1-ledning och i tredje sets tiebreak hade Tsonga två matchbollar (vid 6-5 och 7-6).

Första matchbollen hade Tsonga i egen serve – men han slog dubbelfel. Så nära seger var han alltså.

I stället fick han se sin slutspelsbiljett gå upp i rök. Den är helt utom räckhåll i och med att landsmannen Richard Gasquet redan har en knapp ledning på säsongsrankningen och dessutom vann sin öppningsmatch i Paris: 7-5, 6-7(6), 6-3 mot Fernando Verdasco.

Bara Milos Raonic som kan snuva Gasquet (alternativt Stanislas Wawrinka eller Roger Federer) på en slutspelsplats nu, men han är i skrivande stund 400 poäng bakom Wawrinka, som är nia på säsongsrankningen.

I övrigt flöt gårdagen på som väntat. Novak Djokovic blev visserligen något överraskande pressad av Pierre-Hugues Herbert men vann till slut i raka set: 7-6(3), 6-3. Men han tenderar ju ibland att inleda trögt, den gode herr Djokovic.

Dagens matchprogram är redan i full gång, och där är det några som står ut:

• Juan Martín del Potro mot Marin Cilic. Kan mycket väl bli en tuff match för del Potro, trots att Cilic är lite rostig efter avstängningen (har inte spelat sedan Wimbledon). Argentinaren dock klar favorit på förhand.

• Rafael Nadal mot Marcel Granollers. Ska bli intressant att se hur Nadal agerar inomhus. Kommer nog att märkas ganska snabbt, även så här mot svagare motstånd, hur han tar sig an uppgiften.

• Roger Federer mot Kevin Anderson. Andersons öppningsmotståndare Mikhail Juzjnyj tvingades avbryta i tredje set i går på grund av skada. Kan formsvage Anderson störa Federer? En på papperet bra matchup för schweizaren. Anderson brukar ha problem med det höga tempot inomhus och är som sagt ur form. För sydafrikanen krävs det att han servar på absolut topp för att kunna hota. Ja, om nu inte Federer har ännu en sån där dålig dag, förstås.

• Stanislas Wawrinka mot Feliciano Lopez. Jobbig öppningsmatch för Wawrinka. Statistiskt sett är Lopez inte en inomhusspelare av rang, men han är en knepig spelare i allmänhet och på snabba underlag i synnerhet. Kommer säkert försöka utmanövrera Wawrinka med serve & volley. Om det lyckas är en annan femma, men han har i alla fall potential att rycka sönder schweizarens matchrytm och krypa in under skinnet på honom.

Ja, det är de matcherna jag tycker ni ska ha extra koll på i dag. Överlag mycket stark uppställning i dag. Det är inte utan att man blir ordentligt peppad så här mitt i höstsnörvlandet.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vi har redan nått sluttampen på säsongen – och årets sista Master.

Mycket står på spel i Paris Masters anno 2013.

Inte minst de tre sista guldbiljetterna till slutspelet i London i november, och allt kommer att avgöras i Paris.

Så, utan vidare omsvep tycker jag att vi tar oss en titt på lottningen:

* * *

ÖVRE HALVAN:

Första gången sedan Shanghai 2011 (då Novak Djokovic visserligen var världsetta men stod över turneringen) som Rafael Nadal är förstaseedad i en Master – och vilken drömlottning han fått.

Eller ja, det beror ju lite på hur man ser på saken. I jämförelse med Djokovics är den i allra högsta grad trivsam. Med tanke på att denna Master spelas på hardcourt inomhus, inte optimala spelförhållanden för spanjoren om man säger så, är den dock riktigt tuff.

Varken Dmitrij Tursunov eller Marcel Granollers utgör något större hot i öppningsmatchen, men därefter väntar troligen Jerzy Janowicz. Alla vet vi vad den två meter långa polacken kan åstadkomma inomhus i allmänhet och i Paris i synnerhet.

Har ju inte nått upp till förra årets nivå (då han tog sig till final här i Paris) hittills under hösten, men har å andra sidan bara spelat tre matcher sedan han återvände efter skada. Kan hur som helst bli ett riktigt jobbigt möte för Nadal.

I åttondelen väntar med stor sannolikhet Jo-Wilfried Tsonga. Hans landsman Richard Gasquet får väl sägas vara i bättre form generellt, men har svårt att hävda sig inomhus. Även på hemmaplan. Bortsett från semifinalen 2007 har han inte tagit sig förbi tredjerundan (respass direkt i öppningsmatchen förra året; förlust mot Kevin Anderson). Möter dessutom Fernando Verdasco, som spöade Ernests Gulbis i raka set i 1R, i sin öppningsmatch.

Kei Nishikori kan dock bli farlig. Jobbig öppningsmatch för Tsonga där. Nu har ju inte japanen varit i sitt livs form på sistone, men han är en ytterst kompetent inomhusspelare. Skrällvarning där.

I den undre kvartsfinalsektionen får David Ferrer hållas som knapp favorit. Är ju inte hans bästa underlag, men har trots det nått två raka finaler (Stockholm Open och Valencia Open, förlust i båda). Möter Lukas Rosol i sin första match. Även det en knepig öppning. Rosol avfärdade ju hemmaspelaren Jeremy Chardy förhållandevis enkelt i 1R.

Troligen Ferrer mot Gilles Simon i åttondelen.

Milos Raonic ska ju slå Robin Haase enkelt. Därefter hoppas han nog få möta Tomás Berdych. Berdych befinner sig i en liten formsvacka efter skadan han ådrog sig i Peking, har generellt problem mot servekanoner och Raonic har dessutom psykologiskt övertag. Värre för kanadensaren om han får Gaël Monfils, som är mycket mer oberäknelig och passar honom sämre spelmässigt. Vasek Pospisil ska ju inte vara några större bekymmer.

Tror hur som helst på en åttondel mellan Raonic och Monfils där. Monfils har visserligen två raka 1R-förluster (mot Jaroslav Pospisil i Wien och Ferrer i Valencia) men är giftig på hemmaplan och gick till två raka finaler här 2009-2010. Berdych måste pricka in en formtopp, annars är risken stor att det blir respass direkt.

Så, hur låter Nadal-Tsonga och Ferrer-Raonic i kvartarna? Inte alls osannolikt, säger jag.

Ser ju gärna Nadal mot Raonic i en semifinal, men tror mer på Ferrer. Raonic imponerade inte i Stockholm Open och verkar ha gett upp slutspelsracet, medan Ferrer fått med sig resultaten trots formsvacka. Så svårstoppad är han, evighetsmaskinen.

Nadal då? Nja. Första gången på fyra år han spelar i Paris. Har faktiskt bara spelat den här turneringen tre gånger i karriären (om man bortser från 2003, då han åkte ut i kvalet), åren 2007-2009. Facit så här långt: Final (2007, förlust mot David Nalbandian), semifinal (2009), kvartsfinal (2008). Bra resultat för att vara inomhus, men i år är vägen mot de senare rundorna ganska krokig.

Tror faktiskt att han kan ryka redan mot Janowicz. Gör han inte det så har Tsonga en god chans att fälla kolossen. Det är de otvivelaktigt största hoten. Varken Ferrer, Berdych eller Raonic känns direkt skräckinjagande, även om främst Berdych och Raonic givetvis har stor skrällpotential inomhus.

Tror tyvärr inte att Janowicz försvarar sina poäng från förra året. Vilket är riktigt synd, för det kommer innebära att han troligen avslutar året utanför topp 20. I det här läget speglar som bekant säsongsrankningen vad spelarna faktiskt åstadkommit i år, och där är han inte bättre än 21. Han behöver gå långt i Paris för att säkra en plats på rätt sida topp 20-strecket.

Blir ju lite gissningslek kring semifinalplatserna eftersom det är så svårt att avgöra var framför allt Nadal och Tsonga står i nuläget, men säger spontant Nadal ändå. Nadal mot Ferrer. Med den ordentliga brasklappen att Tsonga, Janowicz, Berdych och Raonic har stor skrällpotential.

De går vidare till semifinal: Nadal, Ferrer.
Skrällvarning: Tsonga, Janowicz, Berdych, Raonic.
Bubblare: Nishikori, Monfils, Gasquet.

* * *

UNDRE HALVAN:

Nitlott för Djokovic. 189-rankade Pierre-Hugues Herbert (som slog en extremt loj Benoit Paire i första omgången i går) är visserligen kanonmat, men redan i åttondelen väntar sannolikt John Isner. Alla vet vi vad Isner kan ställa till med mot just Djokovic.

I kvarten kan han sedan ställas mot Stanislas Wawrinka och i semifinalen Juan Martín del Potro. Isner-Wawrinka-del Potro-Nadal, till exempel, får ju ses som en ganska tuff lottning, ja…

Jobbig öppningsmatch för Wawrinka, förresten. Feliciano Lopez är en väldigt kompetent spelare under rådande omständigheter. Inte alls säkert att schweizaren överlever andra omgången.

Nicolás Almagro har ju överraskat under hösten. Kan han ställa till med något? Tja, varför inte. Håller det dock inte för troligt att han tar sig längre än till kvart.

Frågan på den här halvan är vilken status vi har på del Potro och Roger Federer. Möttes som bekant i finalen i Basel i söndags. Argentinaren har sett stark ut hela sommaren och hösten (bortsett från US Open), men vi vet också att han följa upp succéer med brutala kraschlandningar.

Tror inte det blir så nu. Han har sett så stabil ut på sistone, del Potro. Vilket är oerhört glädjande. När han spelar med högt självförtroende är han verkligen en fröjd att titta på, och den självklara utmanaren av det som vi tidigare kallat för Big Four. Karriärens första titel i en Master skulle bli en passande krona på verket efter en stark säsong från argentinaren.

Och så Federer, ja. En inte helt omöjlig öppningsmatch. Antingen Mikhail Juzjnyj (som slog Ferrer i Valencia) eller formsvage Kevin Anderson. Inte direkt uddlösa motståndare om man säger så, men båda är helt klart överkomliga. Därefter Tommy Haas eller Philipp Kohlschreiber (troligen Haas). Det ska han ju ordna inomhus, tycker man.

Tar han sig förbi de två hindren väntar sedan förmodligen del Potro, som nog återigen blir för svår för schweizaren. Trots att finalen i Basel var jämn på papperet tycker jag att nivåskillnaden dem emellan är tydlig. En del Potro i bra form är liksom inte att leka med.

del Potro har å sin sida sitt största hot redan i öppningsmatchen: Marin Cilic, som gör sin första turnering sedan dopningsavstängningen. Han fick alltså sitt straff kortat från nio till fyra månader, trots att ITF yrkat på två års avstängning. Men den soppan ska vi inte gå in på nu. Cilic är hur som helst tillbaka och han gjorde en bra match mot Igor Sijsling i går (5-7, 6-1, 6-4). Lite ringrostig, men en stabil insats. Kan bli farlig mot del Potro.

I övrigt ingenting direkt anmärkningsvärt i den kvartsfinalsektionen. Riktigt stor skillnad mellan sektionerna på den halvan. Djokovic mitt i getingboet, del Potro och Federer i något trivsammare miljö.

Tror hur som helst på Djokovic. Han har sett enormt tänd ut under hösten, sedan han förlorat förstaplatsen till rivalen Nadal. Tror även på del Potro, som gått från klarhet till klarhet på sistone. Hoppas verkligen på en semifinal mellan de båda.

Och där får ju i så fall Djokovic hållas som favorit, även om argentinaren har skrällpotential.

Federer? Nja. Som sagt överkomlig lottning, men Juzjnyj/Anderson-Haas/Kohlschreiber/del Potro är inte den lättaste vägen till semifinal. Särskilt inte med tanke på hur Federer presterat under sommaren och hösten. Tycker att han ska vara nöjd om han tar sig till kvartsfinal, även om man så klart inte kan räkna ut honom fullständigt.

De tar sig till semifinal: Djokovic, del Potro.
Skrällvarning: Isner, Wawrinka, Federer.
Bubblare: Cilic, Haas.

Semifinalerna: Nadal slår Ferrer, Djokovic slår del Potro.

FINALEN: Djokovic slår Nadal.

Hm. Känns inte helt troligt ändå, när man ser det svart på vitt. Båda har tuffa vägar mot finalen, och tror att det är stor risk för att framför allt Nadal åker ut i en tidigare omgång. Djokovic mot Tsonga i final? Ingen omöjlighet. Inte heller Tsonga-del Potro, eller typ Berdych/Raonic-Federer (även om det är mycket mindre troligt).

En väldigt öppen turnering på förhand, alltså – vilket så klart alltid utgör en extra krydda.

Man ska inte slå sig för bröstet så fort man prickar in en högoddsare eller två.

Men lite självgod måste man få kosta på sig att vara ibland.

Novak Djokovic slog Jo-Wilfried Tsonga i sin semifinal: 6-2, 7-5.

Och Juan Martín del Potro skrällbesegrade Rafael Nadal: 6-2, 6-4.

Jag prickade med andra ord in samtliga fyra semifinalister och utgången av respektive semifinal i min analys inför Shanghai Masters för en vecka sedan.

Det är inte utan att det känns ganska bra.

(Det ska dock i ärlighetens namn sägas att det kunnat gå fullständigt åt skogen redan för några dagar sedan, när en febersjuk del Potro pressades rejält av Philipp Kohlschreiber. Att Tommy Haas sedan lämnade walkover i åttondelsfinalen var en lycklig slump för argentinaren.)

del Potro gjorde hur som helst en helt perfekt match mot Nadal. Öste på med ett outtröttligt bombardemang från baslinjen och blåste spanjoren fullständigt av banan i offensiven, samtidigt som han var tålmodig men ändå aggressiv i försvarsspelet.

Det ska sägas att Nadal inte gjorde en av sina bästa matcher i år. Han var en aning trögstartad och kom hittade aldrig den där nivån som han brukar göra när han är tillbakapressad.

Men det förtar inte del Potros prestation. Han spelade verkligen makalöst bra, gav Nadal minimalt med andrum och plockade fram sin allra bästa tennis när den behövdes som bäst. Räddade alla sex breakbollar han hade emot sig (två i första och fyra i andra set) och vann 43 procent av poängen i Nadals game.

Det var just serven världsettan hade störst problem med, vilket fyra dubbelfel och svaga 55 procent vunna poäng i förstaserve vittnar om. I kombination med att del Potro kunde diktera spelet fullständigt i sin serve var förutsättningarna således väldigt tuffa för Nadal.

Och argentinarens forehand… Well, den är en domedagsslägga, när han har en sådan här dag. De blytunga grundslagen bara ven förbi Nadal. Det var inte utan att man fick flashbacks från US Open-finalen mot Roger Federer 2009 när han dundrade på som bäst.

Även backhanden var ett giftigt vapen i dag. Jäklar som han smackade till bollen emellanåt. Rena basebollsvingar (i positiv bemärkelse, alltså).

Det är precis så där man måste spela för att slå Nadal just nu. Offensivt, aggressivt och med hög intensitet. Några spelare har lyckats spela så under ett set (till exempel Ernests Gulbis i Indian Wells och Rom, och del Potro själv i Indian Wells), men det är inte lätt att spela så kraftfullt men ändå kontrollerat, och på så vis krympa ytorna, mot en spelare som Nadal.

Väldigt imponerande insats av del Potro.

http://www.youtube.com/watch?v=dtX6KHYKjx8

Men har han någon chans mot Djokovic i finalen?

Jodå. Spelar han som han gjorde i dag kommer han absolut att kunna sätta press på världstvåan, men vi ska komma ihåg att serben dels trivs bättre på det här lite snabbare underlaget än Nadal gör och dels prickat in en ordentlig formtopp just nu. Har 19 raka segrar i Kina (sedan Peking 2012) och hade inga större problem med att avfärda en Tsonga i begynnande form (och vars offensiva spelstil gynnas av underlaget).

Nadals loopade slag landade allt som oftast precis i del Potros skottsektor och passade argentinaren som handen i handsken.

Så kommer det inte bli mot Djokovic. Serben kommer att försöka styra spelet på ett helt annat sätt än Nadal (och framför allt inte servera loopar med hög studs mitt i del Potros comfort zone). Spelar han på samma nivå som han gjort hittills i Shanghai måste del Potro lägga i en ännu högre växel.

Hoppas så klart på en rafflande tresetare,och tror att Djokovic vinner sin andra raka titel i Shanghai i morgon.

* * *

Joachim ”Pim-Pim” Johansson fick en drömstart på sin comeback i Stockholm Open. Vann åtta av de första nio poängen mot 450-rankade Erik Chvojka, bärgade första set med 6-3 och smällde in sex ess i andra set, som han vann med 7-5.

Ser lovande ut, med andra ord. Trots att Chvojka inte direkt är det starkaste namnet i kvalet och dessutom formsvag. Redan i nästa match blir det, som väntat, tuffare i och med att han då möter Michael Bachinger.

Bachinger tappade första set mot dubbelspecialisten Juan Sebastián Cabal men vann sedan tolv raka game: 5-7, 6-0, 6-0. Blir en intressant andrarunda.

Även svenskarna Elias Ymer, Patrik Rosenholm, Isak Arvidsson, Fred Simonsson och Milos Sekulic vann sina respektive matcher.

Nämnvärt i den skaran är att Ymer vann sin första match på ATP-nivå busenkelt: 6-0, 6-3 mot 764-rankade Adam Chadaj. Ingen skräckinjagande motståndare direkt, men likväl ett imponerande resultat.

* * *

Alla dagens resultat i Stockholm Open-kvalet:

Innan vi stänger butiken för kvällen måste vi prata lite om Gaël Monfils.

Gaël, Gaël, Gaël.

Han var liksom inte nöjd med att skrällslå Roger Federer i åttondelen. Och varför skulle han?

Han behövde ju inte ens bjuda på sin absolut bästa tennis för att utmanövrera schweizaren i raka set. Vad skulle han inte då kunna åstadkomma mot Novak Djokovic i kvarten om han bara lade i en högre växel?

Ganska mycket, visade det sig.

Han spelade makalöst bra i första set, fransmannen. Makalöst bra. Fick Djokovic precis dit han ville.

Eller snarare: lät Djokovic tro att han fick Monfils precis dit han ville.

Han förlitade sig mestadels på sin vattentäta defensiv, med andra ord. Fick inte lika hög utdelning i egen serve som mot Federer, vilket han var medveten om på förhand. Djokovic är en alldeles för bra returtagare för att bjuda på så många billiga poäng.

Och det är när Monfils drar nytta av sina formidabla atletiska egenskaper som han inte bara är som mest underhållande att titta på, utan också spelar som bäst.

Han är verkligen rysligt snabb och har en enorm säkerhet i sitt försvars- och kontringsspel. Får väldigt ofta bra längd på sina defensiva slag och sätter därmed press på den som för spelet. Hans defensiva slice flyger och studsar dessutom lågt, vilket ger honom tid att hitta rätt position och kan ibland få motståndaren ur balans.

Visade stundtals prov på det redan mot Federer, men mot Djokovic var det verkligen exceptionellt. Djokovic blev liksom fly förbannad redan i första set. Inte så där typ oengagerat småirriterad som han ibland blir när han har svårt att hitta matchrytm och fokus, utan riktigt arg.

Det är alltid ett tecken på spelmässig frustration och att han känner sig hotad och/eller osäker. (Har dock aldrig fattat varför han riktar så mycket av den där frustrationen mot sitt team på läktaren. Som att det är deras fel att han missar en forehand, eller att Monfils klipper till med en otagbar rak backhand?)

Det är ett väldigt bra betyg för Monfils. Inte många som kan krypa in så under skinnet på serben när han är i så här pass bra form.

Det räckte hur som helst till ett set, som fransmannen vann i tiebreak (7-4). Blev sedan totalt överkörd i andra, 6-2. Kanske försökte han spara energi inför skiljeset.

Gick så där i så fall. Hängde med ganska bra men blev bruten vid ställning 3-3. Djokovic stängde sedan matchen i egen serve ett par game senare: 6-7(4), 6-2, 6-4.

Oerhört kul att se Monfils prestera på den här nivån. Kommer ta ett elva placeringar stort skutt uppåt på världsrankningen på måndag, från 42 till 31. Verkligen på tiden att han börjar närma sig segmenten runt 20-30.

Så småningom kan han säkert börja flåsa topp 10 i nacken (där han egentligen hör hemma), men det lär nog dröja ett tag till. Först måste han förbättra sin uthållighet. Det håller liksom inte att få soppatorsk efter ett set.

9-0 i inbördes möten har Djokovic nu, förresten. Och galna 18 raka segrar i Kina (sedan China Open i Peking 2011).

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=hlwqkI-xCck

Även Stanislas Wawrinka bjöd upp till dans. Hade ju föga smickrande 0-10 i inbördes möten, och 0-22 i set, mot Rafael Nadal inför deras kvartsfinal.

I första set följdes de åt hela vägen fram till tiebreak (dessförinnan hade Nadal tvingats rädda setboll i egen serve i ett maratongame vid ställning 6-5 till Wawrinka).

Tiebreaket blev en riktigt märklig historia. Nadal fixar minibreak. Går fram till 4-2, men tappar sitt övertag. Får ändå setboll i egen serve vid 6-5 (efter dubbelfel från Wawrinka). Bränner den. Turen går till schweizaren, som får sin andra setboll i matchen vid 8-7 – den här gången i egen serve. Bränner den. Får en till vid 9-7. Bränner den också.

Först vid 10-10 är det Nadal som kliver fram och tar kommandot. Först med en helt fantastisk stoppboll, där han fintar bort Wawrinka totalt. Vinner sedan sin totalt fjärde setboll med en distinkt volley framme vid nät. Kyligt.

22 minuter höll det där tiebreaket på.

Efter att Nadal hämtat upp 15-40 i egen serve i andra sets första game blåser han sedan på och kör över Wawrinka fullständigt. Går fram till 5-0 innan världsnian till slut lyckas hålla sin serve. Nadal vinner med 7-6(10), 6-1 och är därmed klar för sin 14:e semifinal i år.

* * *

Inte så jättemycket att säga om Jo-Wilfried Tsongas och Juan Martín del Potros semifinaler. Tsonga körde över Florian Mayer (6-2, 6-3) och passerar därmed landsmannen Richard Gasquet på säsongsrankningen. del Potro slog Nicolás Almagro nästan lika enkelt (6-3, 6-3).

Rutinsegrar för båda, alltså.

Båda i riktigt bra form. Ska bli oerhört intressant att se vad de kan åstadkomma i semifinalerna (Tsonga möter Djokovic, del Potro möter Nadal). Framför allt del Potro har ju en ordentlig chans att skrälla. Gynnas av det snabba underlaget och har lite mer rutin i sådana här matcher än Wawrinka (har annars likvärdiga offensiva vapen och påminner om varandra spelmässigt).

Tsonga kan bevisligen slå Djokovic (10-5 till serben i inbördes möten) men det var nästan fyra år sedan det sist hände (Australiska öppna 2010). Han är dock i riktigt bra form, så borde kunna pressa världstvåan.

Skrällvarning på båda, med andra ord.

http://www.youtube.com/watch?v=6qxDSo-ynBs

Okej.

Det börjar bli tjatigt nu.

Men det går inte att inleda det här blogginlägget i någon annan ände än Roger Federers.

Strax efter lunch svensk tid bokförde nämligen schweizaren ännu en flopp – förlust i åttondelsfinalen mot Gaël Monfils i Shanghai Masters.

Det värsta är att det inte ens kom som någon överraskning. Skrev själv här i bloggen i går att 3,00-3,40 gånger pengarna som Monfils stod i införd matchen kändes lite för högt, och att jag inte alls var så säker på att han skulle överleva åttondelsfinalen.

Det gjorde han inte heller.

6-4, 6-7(5), 6-3 blev matchsiffrorna – och de är betydligt mer smickrande för Federer än för Monfils.

Fransmannen kopplade greppet direkt i första set och fick med sig ett break omgående. Federer var aldrig riktigt nära att ta tillbaka det där breaket (vann blott sju poäng i Monfils serve) och hade förtvivlat svårt att få fart på fotarbetet.

När han inte heller hittade sin borttappade bollträff kändes det i hela kroppen att det här skulle bli en sådan där dag som vi vid det här laget hunnit vänja oss vid.

Men man får aldrig räkna ut Monfils förmåga att sätta käppar i hjulet för sig själv.

Efter en övertygande inledning på andra set hade han 4-3 och 40-30 i egen serve. Irriteras över ett domslut. Slår dubbelfel. Blir bruten.

Setet går till tiebreak, där Monfils får med sig ett minibreak efter att Federer missbedömt en inside out-forehand framme vid nät (försökte lura Monfils genom att slå den cross court, men eftersom fransmannen inte rört sig i sidled stod han i perfekt läge för den bollen och kunde döda poängen med en winner).

5-4 och två egna servar. Han bränner båda med en horribel forehandmiss och ytterligare ett oprovocerat misstag. Federer vinner setet.

Trots att Monfils genom hela tredje set ser ut som att han är redo att klappa ihop när som helst av utmattning har han hela tiden ett spelmässigt övertag på Federer, får återigen med sig ett tidigt break och har till och med chans att gå fram till 5-1, men stänger så småningom matchen efter 6-3.

Han gjorde en hel del taktiska idiotbeslut, Monfils. Som när han valde att inte utmana en förstaserve från Federer, som var lååångt utanför, vid breakboll. I stället skällde han ut domaren efter noter när han väl förlorat poängen – och dessutom igen flera game senare…

Han är verkligen en karaktär, den där Monfils. Spexare i första hand, spelare i andra. Eller tredje. Så känns det i alla fall ibland.

Hur som helst ännu en oroväckande insats från Federer. Än mer oroväckande var hans presskonferens efter matchen. Där saknades irritationen efter förlusten mot Kei Nishikori i Madrid (som ju tyder på engagemang, motivation och revanschlust) och ödmjukheten under den tunga sommaren (som tyder på att han identifierat problemen och försöker lösa dem).

I stället fann han sig bara i situationen. Menade att det var en match som kunnat ”sluta hur som helst”.

Nej, Roger. Det var inte en sådan match som du försöker beskriva. En match mellan två jämna spelare, där små marginaler avgjorde. Den här matchen kunde Monfils bara förlora för egen maskin, genom att sätta för tjocka käppar i sitt hjul – för spelmässigt var han överlägsen från nedsläpp.

Han sa också att han inte känner att han ska behöva förklara varenda liten förlust. Det tycker nog hans fans och typ hela världens tennisälskare, som inte alls är vana vid att se Federer förlora mot spelare på den här nivån.

Inget ont om Monfils, han är i grunden en oerhört bra spelare som kan utmana alla de bästa i världen när han har en bra dag.

Men de kommer inte ofta nu för tiden. Inte efter de många skadorna som förstörde hela hans 2012. Sedan dess är Monfils helt enkelt inte samma spelare längre, vilket hans rankning (42) vittnar om.

Och han är inte heller i överdrivet bra form. Snarare helt okej – och hans fysiska fitness lämnar mycket kvar att önska.

Det bör därför rimligtvis vara anmärkningsvärt att Federer förlorar mot Monfils i en Masters-åttondel, men är inte längre det. Inte ens för Federer själv, som tycks ta det hela med väldigt mycket ro.

Säger för övrigt återigen att han skiter i rankningen. Han har börjat upprepa det där som lite av ett mantra.

Jag börjar faktiskt bli osäker på om han är så taggad på att ta sig till slutspelet i London. Eller om han ens skulle bry sig om han inte kvalificerade sig dit – för första gången på tolv år.

Tycker att det här sammanfattar Federers situation ganska bra:

Close friend of Federer simplifies it: "He doesn't want to stop playing. But he doesn't want to be just another guy out there."

— Jon Wertheim (@jon_wertheim) October 10, 2013

Nej, det känns som att det kanske börjar bli dags för Roger Federer att dra i nödbromsen. Skippa Stockholm Open (om han ens överväger att tacka ja till ett wild card), stå över Basel. Kanske till och med strunta i Paris Masters, om han inte gör några träningsmässiga framsteg till dess.

Stanna upp och fundera på om 2013 inte redan är ett förlorat slag – och satsa krutet på 2014 i stället. Precis som min poddpartner Andreas Käck sa i avsnitt 6 av Sportbladets Tennispodcast häromveckan.

För så här kan det ju inte fortsätta.

* * *

Florian Mayers skräll kom lite i skymundan i och med Monfils spektakel. 50-rankade tysken slog hur som helst David Ferrer i raka set: 6-4, 6-3. Gjorde en riktigt bra match, men Ferrer var verkligen under isen. Kom helt fel in i matchen och hittade inget spel alls att bygga vidare på.

Hade liksom ingen säkerhet alls, vilket ju normalt är hans signum, och slog så småningom i nät så fort duellerna blev lite längre. Han är verkligen i bedrövlig form nu, Ferrer. Tråkigt nu när det vankas Stockholm Open.

* * *

Stanislas Wawrinka utmanövrerade Milos Raonic: 7-6(2), 6-4. Väldigt jämn match på papperet, men ingen skräll. Raonic är förmodligen lite sliten efter många veckors spel och Wawrinka är nog jäkligt sugen på att säkra en biljett till slutspelet.

* * *

Novak Djokovic körde över Fabio Fognini: 6-3, 6-3. Inga konstigheter. Rutinseger för världstvåan.

* * *

Carlos Berlocq lyckades faktiskt sätta lite press på Rafael Nadal. En aning oväntat. Blev ändå seger i raka set för spanjoren: 6-1, 7-6(5),

* * *

Nicolás Almagro vann ”hatmatchen” mot Tomás Berdych: 6-7(6), 6-3, 7-6(4). Inte helt oväntat ändå. Var på förhand en av de mest intressanta matcherna under dagen, och Berdych är nog inte helt återhämtad efter skadan han ådrog sig i Peking förra veckan.

Tappar lite mark efter den förlusten, men hans slutspelsplats är knappast hotad. Har nästan 1,000 poäng ner till nian Richard Gasquet på säsongsrankningen.

* * *

Alla dagens resultat:

http://www.youtube.com/watch?v=H2Tw3r3ldFo

Det har ju redan blivit en del skrällar i Shanghai Masters.

Till att börja med åkte världstian Richard Gasquet ut med huvudet före redan i första omgången – mot Vasek Pospisil.

Ni vet, kanadensaren som från ingenstans gjorde en makalös turnering på hemmaplan (Canada Masters) där han gick hela vägen till semifinal och nu återfinns på plats 43 på världsrankningen – och som inför Shanghai Masters hade blott en seger mot en topp 10-spelare (Tomás Berdych i Montréal).

Han.

6-3, 6-4 blev segersiffrorna. Gasquet utskåpad, alltså. En ganska oläglig chockförlust för fransmannen, som ju jagar en slutspelsplats.

Även Benoit Paire fixade en liten skräll i första omgången, när han slog ut landsmannen Gilles Simon i raka set: 6-4, 6-3. Och Andreas Seppi besegrade Lleyton Hewitt (6-4, 6-2), fast det kom ärligt talat inte som någon större överraskning. Inte heller att Marcel Granollers spöade extremt formsvage Janko Tipsarevic (6-4, 6-4).

I andra omgången var ordningen dock helt återställd:

• Rafael Nadal körde över Alexandr Dolgopolov: 6-3, 6-2.

• Novak Djokovic fullkomligt mosade Granollers: 6-2, 6-0.

• Roger Federer såg rostig ut inledningsvis och hade break emot sig i första set, men fick i gång maskineriet och avfärdade Seppi i raka set: 6-4, 6-3.

I övrigt följde Kei Nishikori upp sin promenadseger över Grigor Dimitrov i första omgången med en tresetsvinst mot Jürgen Melzer i 2R (6-4, 3-6, 6-1), Jo-Wilfried Tsonga detroniserade Pablo Andújar (6-3, 6-2), Milos Raonic vann ”hatmötet” mot Fernando Verdasco (7-6, 3-6, 6-3), Stanislas Wawrinka besegrade efter vissa bekymmer Kevin Anderson (6-4, 3-6, 7-6) och Juan Martín del Potro tog sig förbi Philipp Kohlschreiber trots feber (3-6, 6-3, 7-6).

Och så åkte John Isner på ännu en knockout utanför USA. Den här gången mot Carlos Berlocq (6-4, 7-6). Turneringens största skräll hittills, näst efter Pospisils. Nog för att Isner är snudd på oduglig när han inte spelar på hemmaplan, men att i som mammutservare förlora mot Berlocq på hardcourt… Nej, det är bara för dåligt.

Nadal får nu alltså möta Berlocq i stället för Isner i åttondelen. Inte så skräckinjagande.

Kohlschreiber slog förresten 22 servess mot del Potro – två fler än Raonic mot Verdasco, på lika många game. Lite sjukt.

* * *

Morgondagens klart hetaste möte är hur som helst det mellan Federer och Gaël Monfils. Inte jättelänge sedan Monfils slog Federer i semifinalen i Paris Masters (2010, förlorade finalen mot Robin Söderling) och med tanke på Federers tveksamma form kan det bli en oerhört intressant match.

Monfils står i 3,00-3,40 gånger pengarna, vilket känns lite högt. Personligen är jag inte alls så säker på att schweizaren överlever åttondelen i Shanghai.

* * *

Morgondagens näst hetaste möte är antingen Raonic-Wawrinka eller Tsonga-Nishikori. Jämnt skägg där, tycker jag. Raonic-Wawrinka känns vidöppen (schweizaren står i 1,80, kanadensaren i 1,90 – vilket säger en del om hur jämn den här matchupen är) och Nishikori har visat begynnande form, samtidigt som det fortfarande finns lite frågetecken kring Tsonga.

Tsonga favorit där, men inte en speciellt solklar sådan.

Berdych mot Nicolás Almagro känns också ganska intressant. Om inte annat så för att de utformat någon sorts lågintensiv rivalitet (ännu ett ”hatmöte”, med andra ord) efter incidenten i Australiska öppna 2012 i klippet här nedanför.

Ni minns väl också Berdychs trashtalk inför Davis Cup-finalen mellan Tjeckien och Spanien förra året?

Klar fördel Berdych vad gäller själva matchupen. 9-3 i inbördes möten, 5-1 på hardcourt. Men som sagt, kan bli en intressant match.

* * *

Alla dagens resultat:

Tennisens Asienturné rullar vidare.

Tokyo och Peking avklarade – då bär det av till Shanghai och årets näst sista Masters-turnering.

Vi tar en titt:

* * *

ÖVRE HALVAN:

Novak Djokovic förstaseedad för sista gången i år. 2012 var han förstaseedad i 10 av 17 turneringar (andraseedad från London-OS till World Tour Finals, då han återerövrat tronen från Roger Federer) och i år kommer han att ha varit förstaseedad i totalt 14.

24 av 31 turneringar som top dog har han tillryggalagt sedan januari 2012, alltså. Inte illa.

Apropå Roger Federer så hamnar han i Djokovics kvartsfinalsektion. Maximal otur för schweizaren, med andra ord. Mycket som står på spel under hösten och varenda poäng är livsviktig i jakten på slutspelsplats. Federer är i skrivande stund sjua på säsongsrankningen, med både Stanislas Wawrinka och Richard Gasquet hack i häl (dessutom Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic tätt bakom).

Andreas Seppi eller Lleyton Hewitt ska Federer ta i öppningsrundan, men sedan väntar med stor sannolikhet en formtoppad Gasquet. Därefter med ännu större sannolikhet Djokovic. Riktigt tuff lottning för Federer, med andra ord. För Noles del får just Federer ses som första potentiella hotet.

Det blev ju ett riktigt magplask för Tsonga i Tokyo, men det var inte helt oväntat. Han har trots allt precis kommit tillbaka efter ett nästan tre månader långt skadeuppehåll. Tror han kommer prestera bättre i Shanghai och med tanke på lottningen måste han hållas som favorit till semifinalplatsen.

Många formsvaga (David Ferrer, Grigor Dimitrov, Kei Nishikori) och ofarliga spelare i hans kvartsfinalsektion. Kan i och för sig möta Gilles Simon i kvarten, och det är aldrig helt lätt. Blev som bekant förlust i raka set i finalen i Metz för ett par veckor sedan.

Lukas Rosol är inte helt ofarlig för Ferrer i öppningsmatchen, men har ändå en tillräckligt bra lottning för att kunna ta sig till kvarten. Kan bli ett intressant möte mellan honom och Simon i en eventuell åttondel. 4-1 till Ferrer i inbördes möten. Samtliga av spanjorens segrar har dock kommit på grus – och Simons enda på hardcourt.

Matchen mellan Nishikori och Dimitrov för övrigt den klart mest intressanta förstarundan. Synd att de båda är i så pass dålig form, men tycker ändå att det är en väldigt sevärd match. Nishikori klar favorit där.

Tror hur som helst på Djokovic och Tsonga här.

De går vidare till semifinal: Djokovic, Tsonga.
Skrällvarning: Gasquet, Simon.
Bubblare: Federer, Ferrer.

* * *

UNDRE HALVAN:

Nye världsettan Rafael Nadal har hamnat mitt i en sluggerfest. Förutom mammutservarna Milos Raonic och John Isner finns de offensiva kraftpaketen Stanislas Wawrinka och Kevin Anderson i hans kvartsfinalsektion. Dessutom Juan Martín del Potro och Tomás Berdych på samma halva.

Isner var helt ur gängorna mot Berdych i Peking och ska inte utgöra något hot alls mot Nadal. Anderson har ju en rätt god chans att ta sig till kvartsfinal, men nej, tycker Wawrinka ska oskadliggöra honom redan i andrarundan.

Raonic i kalasform. Om han inte är sliten kan han absolut fälla Wawrinka. Men utgöra ett hot mot Nadal? Nja. Kanske. Om Nadal är sliten eller omotiverad, och Raonic gör en felfri match.

Nadal kan förresten stöta på Alexandr Dolgopolov redan i sin öppningsmatch. Dolgopolov var ordentligt på hugget i Tokyo och verkar äntligen ha vänt skutan på rätt köl. Kan eventuellt ge spanjoren lite skrämselhicka.

del Potro har på papperet en ganska lätt väg till kvartsfinal. Går via Philipp Kohlschreiber och troligen Sam Querrey. Var rätt så het i Peking och kan mycket väl miniskrälla mot Tommy Haas i förstarundan. Annars utgör inte heller Kohlschreiber/Haas något direkt oöverstigligt hinder.

I kvarten då? Lite oklart hur Berdychs fysiska status ser ut. Tvingades ju bryta semifinalen mot Nadal i Peking efter bara sex spelade game. Här har ju Nicolás Almagro en riktig kanonchans att kliva fram och roffa åt sig en värdefull kvartsfinalplats. Eller någon underdog, typ Feliciano Lopez eller Bernard Tomic.

Tror faktiskt inte helt och fullt på Berdych här. Osäker på att han hinner bli tillräckligt fit.

Och del Potro? Enkel väg till kvarten som sagt, men kommer han att leverera där? Han har ju en ryslig och väldigt osmickrande förmåga att följa upp succéer med fiaskon. Så har det sett ut nästan hela säsongen: Vinner Rotterdam, floppar i Marseille. Går till final i Indian Wells, torskar öppningsmatchen i Miami. Triumferar i Washington, åker ut i åttondelen i Montréal. Semi i Cincinnati, andrarunda i US Open.

Hoppas verkligen att han bryter den trenden i Shanghai. Med tanke på den här lottningen ska han bara ta sig till semifinal, tycker jag.

Helst efter kvartsfinalseger över Berdych. Deras matcher blir ju lite monotona eftersom de är väldigt lika i sitt spel (kretsar kring hård serve och hög offensiv press med blytunga grundslag), men jag har alltid gillat den här matchupen. Typ den offensiva motsvarigheten till den defensiva show Djokovic och Andy Murray bjuder på i sina möten.

Hur som helst.

Efter Peking är jag väldigt osäker på var vi har Nadal också. Såg inte bra ut mot Fabio Fognini i kvarten, var inte direkt stekhet mot Berdych i semin och åkte på storstryk mot Djokovic i finalen. Undrar om inte dippen är på väg att komma nu. Inte det minsta konstigt i så fall – en sådan där makalös formtopp kan inte hålla i sig hur länge som helst, och nu när han redan tagit över tronen som världsetta finns det inte mycket mer att spela för under återstoden av året (annat än fler titlar i skrytskåpet).

Jag tror att vi kan bjudas på en del skrällar i den här turneringen. Raonic och Wawrinka har goda chanser att chocka Nadal. Almagro har visat gryende form och kan sätta käppar i del Potros och Berdychs hjul.

Blir en del skrällvarningar här alltså, men sett till lottningen borde det bli en semifinaldrabbning mellan del Potro och Nadal. Eftersom jag som sagt är ganska osäker på Nadal i nuläget tror jag att del Potro kan slå till med sin andra Masters-final i år (förlorade mot Nadal i Indian Wells).

De går till semifinal: Nadal, del Potro.
Skrällvarning: Wawrinka, Raonic, Almagro.
Bubblare: Berdych, Dolgopolov.

Semifinalerna: Djokovic slår Tsonga, del Potro slår Nadal.

FINALEN: Djokovic slår del Potro.