I avsnitt 24 av Tennispodden summerar vi Wimbledon 2014 och diskuterar de svenska framgångarna i Swedish Open i Båstad.

Vad hände egentligen med Andy Murray i London? Kan utskåpningen mot Petra Kvitová i finalen ge årets sensation Eugenie Bouchards självförtroende en stjärnsmäll? Varför har hennes, och kollegan Nick Kyrgios, attityd stått i fokus efter deras senaste succéer?

Ja, det är ju bara några av grejerna vi bjuder på i veckans Tennispodden:

√ Wimbledon-summering.

√ Så bra var finalen mellan Novak Djokovic och Roger Federer – och därför var segern så viktig för Djokovic.

√ Vad muttrade egentligen Andy Murray under sin plattmatch mot Grigor Dimitrov i kvartsfinalen – och varför?

√ Har Eugenie Bouchard och Nick Kyrgios attitydproblem?

√ Svenskarnas framgångar i Swedish Open.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt24.mp3

Fick en fråga på Twitter som känns relevant att reda ut:

Nej – Swedish Open blir inte en 500-turnering nästa år.

I början av sommaren 2013 spekulerades det i att Swedish Open erbjudits att flytta upp Båstad-turneringen till ATP-tourens näst högsta kategori. Bli en 500-turnering, helt enkelt.

Jag var lite förbryllad när den nyheten kom. Det stod ju redan 2012 klart att Sharks Sports & Entertainment sålt 500-turneringen Regions Morgan Keegan Championships (numera känt som US National Indoors Tennis Championships) i Memphis till företaget IMX. I och med dealen valde Sharks Sports & Entertainment – som för övrigt äger NHL-laget San José Sharks – att lägga ner sin 250-turnering i San José men fortsätta arrangera tävlingen i Memphis, dock från och med 2014 med 250-status.

Den nya 500-turneringen, som alltså arrangeras av IMX, gör sin debut på ATP-touren nästa vecka – i Rio de Janeiro.

Eftersom det inte stod uttryckligen i Svenska Dagbladets avslöjande i somras vilken av de elva 500-turneringarna som var i sådant ekonomiskt trångmål att ägarna inte såg någon annan utväg än att sälja, tänkte jag att det kanske rörde sig om en annan turnering, vid sidan av den i Memphis (som gått trögt under många år) och att det i så fall skulle avslöjas vilken senare under sommaren eller hösten. Jag lät därmed hela saken bero och lade ingen större vikt vid det.

När nu schemat för ATP-säsongen 2015 släppts står det så klart att Swedish Open fortsätter som en 250-turnering. Ingen skräll, direkt. Kan inte se någon annan förklaring än att den turnering som åsyftades var den i Memphis, som alltså redan sålts. Och det hela grundade sig i så fall i ett missförstånd. Sånt som händer.

Enda skillnaden i schemat beträffande 500-kategorin 2015 jämfört med 2014 är att grästurneringarna Queen’s Club Championships i London och Gerry Weber Open i Halle uppgraderas från 250 till 500.

Men det offentliggjordes ju redan i november förra året.

I övrigt kan noteras att grässäsongen förlängs med en vecka (som vi visste sedan tidigare), att det tillkommer en grästurnering i Stuttgart (med 250-status, samma vecka som s’-Hertogenbosch – det vill säga veckan efter Franska öppna) och att turneringen i Eastbourne flyttar till Nottingham (och får ett 48 man starkt startfält i stället för 28, som i Eastbourne).

Dessutom kommer det återigen att arrangeras en tredje ATP-turnering vecka 17, vid sidan av Oeiras (tidigare Estoril) och München. Tidigare arrangerades Serbia Open den veckan, men den turneringen – som ägdes av familjen Djokovic – lades ner efter 2012 års upplaga. ATP kommer att genomföra en ansökningsprocess för en 250-turnering på grus utomhus någonstans i Europa.

Går det att vinna en turnering utan att tappa set och med 60-19 i gamefacit utan att leva upp till hajpen?

Ja.

Om man heter Serena Williams.

Världsettan spelar liksom i en helt egen liga. Serena League. När hon känner för det, alltså.

I Swedish Open-finalen mot Sverigeettan Johanna Larsson gjorde hon det i ett av två set.

Williams var inledningsvis fullständigt bedrövlig. Det var som att hon bara ställt ut sina dominanta skor för vädring och trodde att det skulle räcka. Och varför inte? Det har ju räckt mot övriga fyra motståndare i den här turneringen.

Larsson utnyttjade att hon hade ”den tredje spelaren” på sin sida. Gjorde det bästa av situationen och utnyttjade Williams tröga start.

Det gav henne två break och ledning med både 2-0, 3-1 och 4-3. Närmare setseger än så kom hon dock aldrig, för när Williams väl började engagera sig i den här finalen visade hon prov på den där överlägsenheten som nu gett henne totalt 53 WTA-titlar i karriären.

Åtta raka game senare var Williams framme vid matchboll i Larssons serve. Svensken höll huvudet kallt och räddade den, och sedan ytterligare en i Williams serve i nästkommande game, men fick nöja sig med ett game i andra set.

6-4, 6-1 blev segersiffrorna för Williams, som bärgar sin sjunde titel i år (Brisbane, Miami, Charleston, Madrid, Rom, Franska öppna, Swedish Open).

Förutom ett välförtjänt silver hoppar Johanna Larsson upp några pinnhål på världsrankningen efter sin imponerande insats i Båstad.

Nästa gång hon når en WTA-final (vilket då blir den fjärde totalt i karriären) hoppas vi att motståndet är en smula enklare. Med det spel hon visade upp i dag hade hon tveklöst kunnat utmana om titeln – om inte spelaren på andra sidan nätet råkat heta Serena Williams.

Att Serena Williams skulle leverera var inte bara väntat utan också oerhört viktigt för Swedish Open som turnering efter den svala ATP-upplagan förra veckan.

Att även hemmahoppet Johanna Larsson höjde sig en nivå var en väldigt glädjande bonus.

Rent spelmässigt är det svårt att kalla det här en drömfinal. Snudd på omöjligt. Det blir så när Serena Williams står på ena sidan nätet – särskilt om motståndaren på andra sidan inte är rankad inom topp 5 (Sverigeettan Larsson är 76-rankad).

Men ur alla andra perspektiv är det den absolut bästa tänkbara finalen vi bjuds på i morgon.

Världsettan mot hemmafavoriten.

– Johanna är en riktigt bra spelare. Det var en tuff match senast och nu är det ett annat underlag, så jag förväntar mig en tuff uppgift, säger Williams inför deras möte.

Det är så klart en sanning med modifikation.

6-2, 6-2 blev det i den där Fed Cup-matchen tidigare i år som Williams refererar till. Det var visserligen på hardcourt, där ju Williams har ett större övertag.

Det ska dock mycket till för att Larsson ska kunna störa världsettan.

Vilket inte spelar så stor roll.

I de här sammanhangen är finalplatsen en enorm seger i sig.

Att han tog set i karriärens första ATP-match är egentligen bara en detalj.

De två första seten kan vi faktiskt lägga åt sidan helt och hållet.

För det var i tredje som 1,032-rankade svenska tennishoppet Elias Ymer imponerade som allra mest mot affischnamnet Grigor Dimitrov i Swedish Open i Båstad.

I första set var nämligen Dimitrov fullständigt bedrövlig. Strösslade banan med horribla missar och felslag. Han såg inte ett dugg motiverad ut, ”Baby Federer”. Inte ens när han skulle serva hem första set vid ställning 5-4, då Ymer vann tre raka game – och bärgade setet med 7-5.

I andra höjde Dimitrov ribban. Ymer hängde inte med. Kändes som att svensken saktade ner och ”lät sig” bli överkörd för att spara energi till avgörande set. Helt rätt i så fall. Han var liksom mer eller mindre chanslös efter att ha tappat serve redan i setets första game. 2-6 blev det, hur som helst.

Och det var alltså först i det där tredje setet som han visade varför så många lyfter fram honom som ett av Sveriges absolut största hopp inom tennisen. Som brukligt är sparade han det bästa till sist.

Han började serva riktigt bra. Har inte hittat någon detaljerad statistik, men gissar att hans genomsnittliga hastighet i förstaserve måste ha legat runt 180-190 km/h. Slog in en hel del servar som gick i över 200 knyck.

Hängde inte bara med i spelet utan försvarade sig också grymt bra, och hade tryck i bössan när han gick för attack. Tog dessutom Dimitrov på sängen med några makalösa returer.

Jämför man varje enskild del var det så klart långt ifrån tillräckligt för att kunna mäta sig med Dimitrov – men som alltid var helheten mer än summan av dess delar. Och det som jag tycker imponerade allra mest var hans speluppfattning och förmåga att ta taktiskt smarta beslut i trängda lägen.

Som när han började skicka upp lösa och högtstudsande loopar mot Dimitrovs backhand, till exempel. Så simpelt, så effektivt.

Det var inte så att Ymer aldrig spelade på gränsen till överambitiöst, men i exakt rätt lägen kändes det som att han analyserade situationen noggrant och plockade fram rätt instrument ur verktygslådan. Han läste dessutom Dimitrov väldigt bra och gick oftast åt rätt håll på smashar och öppna forehandlägen från bulgaren.

Det verkar helt enkelt som att Elias inte är stöpt i samma förutsägbara och på många plan daterade form som väldigt många andra svenska tennisspelare, och det är mycket glädjande. Särskilt med tanke på att han har många år kvar på sig att utvecklas och hitta ett eget spel.

Om det inte varit för att huvuddomaren nickat till i sin mysiga H&M-divan och dömt in en boll från Dimitrov som tveklöst var ute (eller om Elias förvaltat någon av breakbollarna i gamet dessförinnan) så hade Ymer faktiskt haft chansen att skrälla i den här matchen. Efter den där domarmissen klappade 17-åringen i stället ihop totalt, blev bruten och torskade slutligen matchen med setsiffrorna 5-7, 6-2, 6-4.

Nu ska vi inte förhasta oss, bara. Ymer gjorde en riktigt bra match, ingen tvekan om den saken. Dimitrov var däremot långt ifrån sin högstanivå. I tredje set spelade han godkänt. Men att som 17-åring hänga med så bra och faktiskt ha chans att vinna mot en spelare som pekats ut till Roger Federers arvtagare, det är ruggigt imponerande. Oavsett om man har de blågula glasögongen på sig eller ej.

Det är liksom ingen slump att Elias Ymer i höstas är nära att slå då 51-rankade Grega Zemlja i sin första Challnenger-match någonsin, och sedan knappt ett år senare tar set mot Grigor Dimitrov i sin första ATP-match någonsin.

Det är bara att applådera och göra två tummar upp.

* * *

Även 510-rankade Markus Eriksson gjorde en ruggigt bra match mot 112-rankade Martin Alund.

Kunde själv tyvärr inte se den matchen, men Eriksson hade alltså två matchbollar. Fick slutligen se sig besegrad efter en nästan tre och en halv timme lång kamp: 7-5, 6-7(5), 7-6(8).

* * *

Alla dagens resultat:

Damturneringen i Swedish Open i Båstad har gjort klart med amerikanska giganten Serena Williams till nästa år. Den 15-faldiga Grand Slam-vinnaren och nuvarande världstrean har knutits upp av turneringen som nästa år avgörs med start 8 juli.

– Vi var inte nöjda med årets turnering och kände att något drastiskt behövde hända. Det är fantastiskt kul, säger tävlingschefen Nina Wennerström enligt TT.

Ja, fantastiskt kul är faktiskt helt rätt ordval – förutsatt att hon verkligen dyker upp i Båstad. Williams har på senare år bantat sitt spelschema ordentligt och tenderar att dra sig ur en hel del turneringar med lättare skador.

Men just nu kan vi bara konstatera att det här är en sensationellt stor bokning. Williams är obestridligen den just nu bästa spelaren på WTA-touren, trots att hon ”bara” ligger på tredje plats på världsrankningen. Hennes matchfacit i år, 53-4, står i en klass för sig och förutom två Grand Slam-titlar (Wimbledon och US Open) har hon dessutom bärgat två OS-guld i London i år (i singel och dubbel, i par med storasystern Venus Williams).

Dominansen lär fortsätta nästa säsong, om hon inte hämmas av skador. Och Serena Williams är verkligen en spelare som kan återupprätta hedern för Swedish Open efter en inte alltför lyckad turnering i år.

Att lyckas knyta upp Novak Djokovic, Roger Federer, Rafael Nadal eller Andy Murray på herrsidan vore välsmakande grädde på moset. Bara att börja lobba!

Förstaseedade David Ferrers fina form håller i sig. I kvartsfinalen av Swedish Open tappade han visserligen ett set mot jämnårige forne världsfemman Tommy Robredo men stod sedan för ren utklassning i avgörandet set: 6-3, 4-6, 6-0.

Skönt att Båstads affischnamn gör sitt jobb och levererar när det går tungt för turneringen på andra fronter (alla svenskar ute redan i första omgången och seedade ”stjärnor” som inte säljer överdrivet många biljetter, till exempel).

Ferrer bättrar nu på sitt säsongsfacit till 49-9 och är så klart stor favorit att vinna hela kalaset.

I semifinalen möter han talangen Grigor Dimitrov (av många kallad ”den nye Roger Federer” för några år sedan), som är klar för sin sjätte ATP-semifinal efter seger över Albert Ramos: 7-6(1), 6-3.

* * *

Även andraseedade Nicolas Almagro tog sig förbi sin kvartsfinal, efter lite om och men: 7-6(5), 4-6, 6-3 mot 106-rankade landsmannen Daniel Gimeno-Traver.

Världstian är nu klar för sin fjärde semifinal i Båstad. Han vann titeln 2010 (finalseger över Robin Söderling) och tog sig till final 2007 (förlust mot David Ferrer).

Almagro jagar sin tredje titel för säsongen efter segrar i Sao Paulo och Nice. I semifinalen möter Almagro 102-rankade Jan Hajek, som besegrade Jurgen Zopp: 6-3, 4-6, 6-3.

I går: Christian Lindell. I raka set.

I dag: Michael Ryderstedt. I raka set.

Nä, Swedish Open har verkligen inte börjat bra för svenskhoppen. Särskilt inte med tanke på att även dubbelparet Bergevi/Simonsson fick stryk i går.

Ryderstedt bjöd upp till kamp mot 79-rankade Filippo Volandri och plockade ändå sex game: 6-4, 6-2. Två fler än Lindell i går. Man får glädjas åt det lilla.

Nu får vi sätta vårt hopp till Johan Brunström och Dick Norman, som lirar mot Federico Delbonis och Albert Ramos i dag.

Swedish Open i Båstad smygstartade ju som bekant i lördags, med kvalspel. I dag drog huvudturneringen i gång.

Inte mycket att rapportera egentligen. Tittade på en del matcher när jag låg och tyckte synd om mig själv och mitt onda huvud i soffan. Överlag väldigt avslagna historier.

Kanske något slags post-Wimbledon-syndrom? Känns så klart en smula konstigt att gå tillbaka till grus efter en helgrön månad, men ändå. Matcherna jag såg hade sällsynt lite nerv.

Värt att notera är att svenske Christian Lindell, som fick wildcard till tävlingen, stod för en svag insats. Han höll sin serve i blott tre game under hela matchen och lyckades sprattla fram ett servegenombrott i andra set. Annars hade han fruktansvärt lite att komma med mot 84-rankade Jurgen Zopp.

Föredettingen Tommy Robredo, som också fick wildcard, tog sig enkelt förbi första omgången efter seger över Adrian Ungur. Inte så oväntat – trots de låga förväntningar man i dag har på 30-årige Robredo.

Hur som helst. Det där lär ju förhoppningsvis ge med sig en bit in i turneringen. Blir spännande att se David Ferrer. Hoppas han vinner alltihop. Och att han får möta Nicolas Almagro i finalen. Det vore nåt, det.