Mycket av den här dagen skulle komma att handla om två ynglingar: 22-årige Jerzy Janowicz och 24-årige Ernests Gulbis.

Janowicz för att han följde upp sin imponerande seger över Jo-Wilfried Tsonga i går med att fälla ännu en topp 10-spelare – världsnian Richard Gasquet: 3-6, 7-6(2), 6-4.

Gulbis för att han nästan nollade självaste Rafael Nadal och tvingade gruskungen att slita för varenda poäng, men föll till sist i en oväntat tät sammandrabbning: 1-6, 7-5, 6-4.

Det var visserligen inte ett dugg oväntat att Gulbis skulle gå för fullt och krama ut typ varenda liten droppe av sin kapacitet mot just Nadal.

Till att börja med har lettländaren alla förutsättningar för att hota spanjoren, även på grus: Han är tillräckligt lång (och har dessutom en pålitlig backhand och forehand) för att kunna ta bollen tidigt och i precis rätt position trots den höga studs som Nadals extrema överskruv genererar, han kan med enkelhet utmanövrera sin motståndare med blytunga slag från baslinjen och har en  livlina i sin solida serve.

Inte helt olikt Robin Söderling, James Blake, Lukas Rosol och Novak Djokovic (även om Djokovics serve kanske inte är den tyngsta). Han är i ganska gott sällskap, alltså.

Problemet är bara att den offensiva taktiken i sig inte riktigt räcker hela vägen.

Eller som Gulbis själv så pricksäkert uttryckte det efter nederlaget:

– Jag var den bättre spelaren under matchen. Han är en mästare. Man måste göra något extraordinärt för att slå honom.

Exakt så. För ser man till både statistiken och matchbilden var Gulbis den bättre spelaren.

Antal vunna game: 15-14.

Winners: 59-13.

Serve-ess: 15-0.

Vunna breakbollar: 4 av 9/4 av 11.

Vunna poäng i förstaserve: 72 procent-63 procent.

Vunna poäng totalt: 97-94.

Men det där spelar som bekant inte så stor roll i tennis. Det handlar inte om hur många snygga winners man bokför, hur många ess man slår eller ens hur många poäng man vinner – det handlar om vilka poäng man vinner.

Nadal lät sig inte skrämmas av Gulbis offensiva kavalkad i första set, utan knöt näven i fickan och kämpade vidare. Försökte kliva lite längre fram i banan (i första set stod han praktiskt taget i publiken och returnerade Gulbis servar). Och bara vägrade förlora.

Det är ju så typiskt Nadal, det där. Att bara vägra förlora. Han ger sig inte fan på att vinna, han ger sig fan på att inte förlora. Lika typiskt som att Gulbis alltid viker ner sig.

Det satt långt inne i dag, men till slut orkade inte Gulbis stå emot gruskungen. Trots två räddade matchbollar i egen serve vid ställning 5-4 (efter att ha brutit tillbaka omgående som svar på Nadals servegenombrott) slutade matchen med en miss från lettländaren – som därmed bokförde sitt 50:e oprovocerade misstag.

Viktig match för Rafa. Alltid bra när toppspelarna pressas tidigt i turneringen, så de tvingas testa formen ordentligt.

I kvarten ställs Nadal mot landsmannen David Ferrer, som gick vidare efter walkover från Philipp Kohlschreiber. Enligt uppgift på grund av yrsel. Något slags virus? Förmodligen.

Nadal kan säkert få det tufft även mot Ferrer, precis som i Madrid. Men efter det blytunga nederlaget är ju frågan om Ferrer över huvud taget orkar bygga upp den mentala styrka som krävs för att slå världsfemman… Jag är väldigt tveksam.

* * *

En tredje yngling noterade faktiskt inte bara en skräll i dag, utan även karriärens första seger över en topp 10-spelare – Benoit Paire mot Juan Martín del Potro: 6-4, 7-6(3).

Inte jätteöverraskande att den kom mot just del Potro här i Rom, med tanke på argentinarens frånvaro (på grund av sjukdom) de senaste veckorna.

Fransmannen möter Marcel Granollers i kvarten. Granollers kämpade ner Jeremy Chardy i en tresetare: 6-4, 1-6, 7-5.

Känns som att Paire har en rätt god chans att nå sin första Masters-semifinal med den lottningen. Granollers ska inte underskattas, men det är knappast en omöjlig matchup för Paire.

* * *

Roger Federer mosade Gilles Simon: 6-1, 6-2. Går från klarhet till klarhet. Glädjande, efter magplasket i Madrid.

Möter alltså Janowicz i kvarten. Har potential att bli en intressant match.

Janowicz skrällchanser?

Hm.

Han har visserligen imponerat i Rom och tillryggalagt två övertygande segrar, men tror inte det räcker mot Federer. Det passar nämligen Federer väldigt bra att spela i högt tempo, särskilt på grus – och högt tempo är precis vad Janowicz levererar.

I själva spelet är Federer den klart säkrare och den typ av variation Jerzy brukar bjuda på biter inte direkt på Federer (delvis för att han är så bekväm framme vid nät, vilket gör stoppbollarna förhållandevis ineffektiva).

Tror absolut att Janowicz kan bjuda upp till kamp, särskilt nu när de här två senaste segrarna stärkt hans självförtroende. Men nej, av det jag sett av schweizaren hittills borde han bli ett nummer för stor för 22-åringen.

* * *

Matchen mellan Djokovic och Alexandr Dolgopolov blev inte så intressant som jag hade hoppats på: 6-1, 6-4 till Nole.

Ser riktigt stark ut, världsettan. Frågan är vad Tomás Berdych ska kunna sätta emot i kvarten. Visserligen stabil seger mot Kevin Anderson (7-5, 6-2, fjärde raka mot just Anderson), men Djokovic ser ut att vara grymt revanschsugen efter fiaskot i Madrid – och då tenderar han att bli snudd på oslagbar.

* * *

Alla dagens resultat:

40 titlar på grus.

Ja, det är ju verkligen inte för inte som Rafael Nadal kallas The King of Clay.

I och med spanjorens finalseger över Stanislas Wawrinka tangerar Nadal Thomas Muster som spelaren med näst flest grustitlar under karriären (Guillermo Vilas toppar listan med 45).

Det blev inte jättemycket till final, tyvärr. Vilket var väntat – dels med tanke på att Nadal hade överlägsna 8-0 i matcher och 17-0 i set mot Wawrinka, och dels för att schweizaren inte hade de bästa förutsättningarna inför matchen.

Nadals segersiffror skrivs till 6-2, 6-4 och trots en hel drös brända breakbollar var det aldrig något snack om vem som ägde den här finalen.

Wawrinka grät faktiskt efter matchen. Helt rätt inställning. Även om han själv måste insett vilken omöjlig uppgift som stod inför honom så går en sann atlet ut på banan för att vinna. Ett nederlag ska alltid svida, även när det kommer mot en av de bästa spelarna sporten någonsin skådat.

Och schweizaren ska vara grymt nöjd med sina prestationer under turneringen. Om jag räknat rätt så kommer rankningspoängen han inkasserar inte att räcka till att knuffa ner Janko Tipsarevic från positionen som världstia – men det kommer bara att skilja ynka tio poäng mellan dem.

Bara en tidsfråga innan Wawrinka slår sig in på topp 10 igen, för första gången sedan 2008 (då han nådde toppnoteringen 9).

Beträffande Nadal är det egentligen bara detaljer han behöver jobba på inför Franska öppna. Backhanden måste bli bättre generellt. Serven har sviktat. Och han måste bli bättre på att stänga matcherna. Måste få ordning på de där väldigt okarakteristiska fokusdipparna.

Lite besynnerligt hur mycket han valt att spela under sin comeback, förresten. 2013 hade han spelat 33 matcher vid den här tiden på året – inför årets Rome Masters har han redan spelat 31.

Okej att han behöver mycket matchträning inför Roland Garros, men hade det inte varit vettigt att stå över knepiga Madrid och fokusera fullt ut på Rom? Finns väl ingen direkt risk att han bränner ut sig, men det här intensiva spelschemat är lite oroväckande med tanke på att just hård matchning var en av orsakerna till fjolårets knäskada.

Nåväl.

Världsfemman är så klart en av huvudkandidaterna även till titeln i Rom, men har den här gången hamnat på samma halva som rivalen Novak Djokovic. Vi får titta närmare på lottningen i morgon, hann inte i kväll.

Tills dess – buenos noches!

* * *

På damsidan var finalen lika ospännande som på herrsidan. Serena Williams försvarade sin titel från 2012 efter 6-1, 6-4 mot Maria Sjarapova.

Williams har nu överlägsna 13-2 i inbördes möten och tolv raka segrar mot Sjarapova.

http://www.youtube.com/watch?v=d8975sVxf1k

Semifinalen mellan Rafael Nadal och Pablo Andújar blev mycket riktigt en ickematch. Setsiffrorna 6-0, 6-4 talar sitt tydliga språk.

Precis som väntat skulle gårdagen komma att handla om två helt andra kombattanter – världssexan Tomás Berdych och 15-rankade Stanislas Wawrinka.

Det är svårt att betrakta Wawrinkas seger som en skräll. Vi var nog många som höll honom som favorit inför drabbningen. På grus är han helt enkelt en säkrare spelare än Berdych, när han presterar på topp.

Semifinalen följde samma mönster som Wawrinkas senaste matcher i turneringen: bärgade första set övertygande men dippade i andra. Som om energin tillfälligt sinade, typ. Men till skillnad från mot Grigor Dimitrov och Jo-Wilfried Tsonga gick det trögt även i skiljeset.

Så pass trögt att Berdych, som vred initiativet ur händerna på schweizaren i slutet av andra set, kunde ordna ett tidigt break.

Vid 2-4, 15-40 i egen serve såg det verkligen inte ljust ut för Wawrinka. Han såg trött och sliten ut, och från mitten av andra set hade han blivit fullständigt överkörd i Berdychs servegame samtidigt som han hela tiden pressades i egen.

Tv-kommentatorerna inledde till och med en resumé över hans prestationer de senaste veckorna, inklusive här i Madrid, i tron att han inte hade tillräckligt med bränsle i tanken för att mäkta med en vändning.

Vilket i och för sig inte hade varit konstigt. Schweizaren har haft ett tufft spelschema den senaste tiden, och dessutom gått långt i de senaste turneringarna han ställt upp i.

Wawrinka hade dock inga som helst planer på att ge upp utan kamp. Han lyckades till slut hålla efter några horribla missar från Berdych och gav sedan allt i Berdychs servegame vid 4-3 – och det räckte hela vägen till ett servegenombrott, hans första på två set.

I och med det breaket skiftade momentum återigen, och tjecken såg märkbart skärrad ut. Så pass att han lät sig pressas på nytt i egen serve vid ställning 5-4 till Wawrinka.

Några minuter senare kunde schweizaren sträcka händerna mot skyn i en heroisk segergest – han var klar för final efter en fantastisk vändning: 6-3, 4-6, 6-4.

Oerhört imponerande att Wawrinka lyckades hålla nerverna i styr och leverera sin bästa tennis när det gällde som mest. Samtidigt svagt av Berdych att vika ner sig på det där sättet. När han misslyckades att förvalta sina breakbollar vid 4-2 var det som att precis alla tvivel man kan ha ute på en tennisbana plötsligt knockade världssexan.

Strategiskt smart av Wawrinka att inte gå för fullt i returgamen i andra och tredje set. Han insåg nog hur mycket det skulle krävas för att bryta Berdych när han servar så bra, och efter att ha hamnat i underläge tidigt i tredje set tror jag att han försökte fokusera på sin egen krånglande serve, i väntan på rätt läge i Berdychs.

För man vet att det alltid kommer lägen när det börjar dra ihop sig, när man själv kan slappna av och bara maxa, medan motståndaren har pressen att fortsätta leverera på topp för att inte riskera att tappa ledningen.

I det stunderna brukar det vara små marginaler och de avgörs ofta med bara några få poäng. I går var det Wawrinka som vann den psykologiska kampen.

Inte helt vanligt att Berdych dippar så där i sådana lägen längre – han har ju verkligen fått ordning på huvudet under de senaste åren.

Alldeles oavsett var det en grymt välförtjänt seger för Wawrinka, som varit den spelare som imponerat allra mest under turneringen och nu alltså är klar för sin första Masters-turnering sedan 2008 (Rome Masters, förlust mot Novak Djokovic).

http://www.youtube.com/watch?v=hUQbo1jEREw

Så, hur ser hans chanser i finalen ut då?

Jag tror att det blir väldigt väldigt tufft för Wawrinka. Matchen i går avgjordes visserligen inte sent på natten, men sent på kvällen. Tredje raka kvällsmatchen för Wawrinka, alltså. Råder därför ingen tvekan om att Nadal är den fysiskt fräschare av de båda, särskilt efter att han avfärdade Andújar så snabbt och dessutom mitt på dagen.

Nadal har därför klart bättre förutsättningar och är dessutom en väsentligt bättre spelare än Wawrinka. Om schweizaren går för fullt från start kan han möjligen ta ett set, men jag har svårt att se ett annat scenario än att Nadal vinner det här i två raka.

* * *

På damsidan är Serena Williams och Maria Sjarapova klara för final, efter semifinalsegrar över Sara Errani (7-5, 6-2) respektive Ana Ivanovic (6-4, 6-3).

Inte särskilt oväntat att världsettan och -tvåan möts i finalen, även om framför allt Williams stött på några vägbulor. Blev som bekant nollad för första gången sedan 2008 i andra set mot wildcard-spelaren Anabel Medina Garrigues i kvartsfinalen.

Mot Sjarapova brukar hon dock plocka fram sitt allra bästa spel – och den tunna luften gynnar i första hand världsettan.

Vill väldigt gärna se att Sjarapova äntligen lyckas besegra sin nemesis, och det vore onekligen lägligt att göra det på grus, men det är svårt att inte hålla Williams som favorit.

Snart dags för grussäsong – och därför läge att slå på den jättestora trumman!

Skämt åsido så har den här veckan varit något av en mellanlandning med två Internationals på damsidan och lite Davis Cup på herrsidan. Inte årets hetaste tennisvecka, med andra ord. Även om DC givetvis bjudit på lite välbehövlig dramatik.

Ändå fullt naturligt att den här veckan varit något avslagen eftersom den är inkilad mellan Miami Masters och de inledande grusturneringarna som leder fram till Monte Carlo Masters i mitten av månaden.

Det är helt enkelt dags för en djupdykning inför grussäsongen 2013. Vi börjar med turneringarna och går vidare med spelare på individnivå (fast i ett separat inlägg).

* * *

APRIL

* * *

GRAND PRIX HASSAN II
ATP 250
Casablanca, Marocko
8-14 april

En av två turneringar som smygstartar grussäsongen, innan Monte Carlo veckan därpå, och är i regel en av de absolut svagaste turneringarna under våren. Pablo Andújar är tvåfaldig regerande mästare och var tredjeseedad förra året (då rankad 39). I år är han inte ens seedad.

Vill dock påstå att Grand Prix Hassan II anno 2013 är betydligt hetare än vanligt. 17-rankade Stanislas Wawrinka är toppseedad och under honom finns flera intressanta spelare: Kevin Anderson, Martin Klizan, Benoit Paire, Jürgen Melzer. Okej, Melzer är kanske inte så jättespännande, men förra året var Alexandr Dolgopolov i princip det enda intressanta namnet i startfältet. Klar förbättring där alltså.

Wawrinka favorit naturligtvis, tillsammans med titelförsvararen Andújar. Ska bli intressant att se vad Anderson kan åstadkomma, med tanke på att grus inte direkt är hans starkaste underlag. Han spelade ju US Men’s Clay Court Championship i Houston förra året, där han föll mot Juan Mónaco i kvartsfinalen.

Men det blir mest intressant att följa Klizan och Paire. Tror faktiskt att Paire klarar sig bäst av de två, han är en generellt sett bättre grusspelare än Klizan. Skulle inte förvåna mig om han ställer till med en skräll eller två, beroende på hur lotten faller.

Av de seedade spelarna är det tveklöst Wawrinka som har störst chans att vinna, han har varit i grym form under årsinledningen och trivs dessutom riktigt bra på grus. Hoppas på att få se honom i final, åtminstone.

——————

US MEN’S CLAY COURT CHAMPIONSHIPS
ATP 250
Houston, USA
8-14 april

Den klart hetaste av de båda turneringarna veckan före Monte Carlo. Världstolvan Nicolás Almagro, 14-rankade Tommy Haas, 19-rankade titelförsvararen Juan Mónaco och 20-rankade Sam Querrey är toppseedade, följt av och 23-rankade fjolårsfinalisten John Isner, 30-rankade Fernando Verdasco, 57-rankade Paolo Lorenzi och 73-rankade Michael Russel.

Förutom de finns ett helt knippe andra intressanta spelare, som Gaël Monfils, James Blake, Jack Sock, Steve Anderson, Lleyton Hewitt och Ryan Harrison. Spontant ser det ut som att formstarke Haas har fått den tuffaste lottningen, men med tanke på hans prestationer hittills i år (och Isners katastrofala form) borde han ha goda chanser att nå semifinal. Känns en smula galet att han inte ens lyckades kvala sig in till turneringen förra året…

Lär bli svårt för Mónaco att försvara sin titel. Han har bara levererat i Davis Cup-sammanhang hittills i år (7-1 i setfacit, 1-11 i ATP-sammanhang) och trots att han har en till synes enkel resa till kvartsfinal kan han lika gärna åka ut redan mot Tim Smyzcek/Josselin Ouanna i öppningsmatchen.

En final mellan Almagro och Haas vore faktiskt inte helt fel. Oavsett vem det blir måste grusspecialisten Almagro hållas som förhandsfavorit. Fram till finalen är det svårt att se vem som ska stoppa honom, och väl där är det nog hugget som stucket om det blir Haas, Isner eller Mónaco.

Vore riktigt kul om Ryan Harrison, Jack Sock eller Ricardas Berankis kunde kliva fram och ställa till med några skrällar.

——————

MONTE CARLO MASTERS
ATP Masters 1000
Monte Carlo, Monaco
14-21 april

Samtliga topp 10-spelare utom Roger Federer kommer till Monte Carlo i år. De 16 seedade spelarna är rankade ett till 18 (förutom Federer avstår även 15-rankade Kei Nishikori). Åttafaldiga, regerande mästaren Rafael Nadal är fjärdeseedad. Vilket de senaste åren inte direkt hört till vanligheten.

Som upplagt för en hejdundrande Masters-fest alltså, trots att Monte Carlo är den enda av säsongens nio Masters som inte är obligatorisk. Som det ser ut nu, i alla fall. Vi får hoppas att det inte sker några skadeavhopp i sista stund.

Det intressanta här blir att se Novak Djokovic och Nadal spänna musklerna. Om Roland Garros är Nadals vardagsrum så är Monte Carlo hans farstu. Att åka på pumpen mot rivalen Djokovic här kan få förödande konsekvenser för spanjoren under fortsättningen av våren.

Förra året detroniserade han världsettan i finalen, men den gången plågades Novak av dödsfall i familjen, så räkna med ett stekhet möte dem emellan (om de nu ställs mot varandra över huvud taget, vill säga).

Det ska även bli spännande att se vad Andy Murray kan åstadkomma. Han nådde kvarten förra året men föll då i tre set mot Tomás Berdych. Han har en del friska poäng att samla ihop under grussäsongen, Murray – och vill han ha minsta lilla chans att närma sig Djokovic i toppen är det lika bra att börja jaga redan i Monte Carlo.

Vidare kommer den här turneringen att ge en liten fingervisning om var framför allt toppspelarna står inför den fortsatta grusvåren. Berdych, Juan Martín del Potro, David Ferrer, Richard Gasquet och Nicolás Almagro borde kunna gå långt, men alla kan inte nå de sista rundorna.

Av dessa uppräknade är det del Potro och Gasquet som har mest att vinna på sin medverkan, eftersom de stod över turneringen förra året. Ferrer åkte ut redan i andra omgången förra året och bör således öka på avståndet till Nadal på rankningen. Milos Raonic åkte ut i första omgången och borde även han kunna samla på sig lite välbehövliga poäng. Almagro tog sig till tredjerundan och ska göra det även i år, men ytterst tveksamt att han når längre än till kvartsfinal. Konkurrensen är verkligen mördande.

Det vore också önskvärt om Gaël Monfils gör riktigt bra ifrån sig och slåss om platserna i de senare rundorna. Det är hög tid för en klättring på rankningen för hans del nu.

Den stora frågan, dock: Kan Nadal vinna för nionde året i rad? Inte alls omöjligt, särskilt inte med tanke på sin insats i Indian Wells, på hardcourt. Det lutar åt en finalrepris mellan honom och Djokovic. Och i så fall: Kan Djokovic fälla gruskungen i hans egen farstu?

Är det någon som kan göra det så är det sannerligen Djokovic. Jag misstänker att Djokovic gått lite på sparlåga i Indian Wells och Miami. Han har helt enkelt inte brytt sig tillräckligt mycket om att vinna de turneringarna för att lägga i den där extraväxeln när så krävdes (mot del Potro i Indian Wells och Tommy Haas i Miami), men i Monte Carlo handlar det om att kuva Nadal inför Franska öppna. Han kommer inte att vika ner sig i första taget, det är ett som är säkert.

——————

BARCELONA OPEN
ATP 500
Barcelona, Spanien
22-28 april

Fyra topp 10-spelare i startfältet, precis som förra året (Berdych skulle ha spelat då, men drog sig ur på grund av skada). En turnering Nadal vunnit sju gånger (2005-2009, 2011-2012).

Största skillnaderna jämfört med i fjol är att Ferrer är förstaseedad och att Andy Murray inte finns med i startfältet. Skotten förlorade i kvartsfinalen mot Milos Raonic förra året. Lite märkligt att han står över i år. Han behöver ju matchning på grus och rankningspoängen.

Nåväl.

Jerzy Janowicz ska spela turneringen för första gången i karriären (förlorade i kvalet förra året). Även Kei Nishikori, Martin Klizan och Grigor Dimitrov finns i startfältet. Vore kul om någon av de tre, eller Raonic, kunde kliva fram och skrälla lite (som Raonic gjorde mot Murray i kvarten 2012).

Men nja, det lär i vanlig ordning stå mellan Nadal och Ferrer, med Berdych, Gasquet och Almagro som främsta utmanare. Om inte Juan Mónaco blixtrar till plötsligt? Fernando Verdasco lär få oerhört svårt att försvara sin semifinalplats med tanke på hans hejdlöst dåliga form så här långt i år.

——————

BRD NASTASE TIRIAC TROPHY
ATP 250
Bukarest, Rumänien
22-28 april

Liksom Grand Prix Hassan II en sval turnering med praktiskt taget obefintlig stjärnstatus. Gilles Simon är regerande mästare och har vunnit turneringen totalt tre gånger (2007-2008, 2012). Simon finns med i startfältet även i år och är återigen toppseedad.

Under honom finns 18-rankade Andreas Seppi, 26-rankade Mikhail Juzjnyj och 28-rankade Florian Mayer (som bärgade titeln 2011).

Blir intressant att se om 39-rankade Horacio Zeballos kan hitta tillbaka till det spel som tog honom hela vägen i Vina del Mar i februari nu när det vankas grus igen. Efter segern över Nadal i Chile blev det som bekant två raka förluster i förstarundor, innan han gick till kvartsfinal i Acapulco.

Med tanke på Simons bedrövliga form är det svårt att peka ut honom som favorit på förhand. Seppi, som är stabil på grus, borde ha en riktigt god chans att bärga karriärens fjärde titel här. Om inget väldigt spännande namn kommer in på wildcard.

I övrigt en inte alltför intressant turnering.

——————

ESTORIL OPEN
ATP 250/WTA International
Oeiras, Portugal
29 april-5 maj

På herrsidan är del Potro, Mónaco, Wawrinka och Seppi toppseedade.  Även Julien Benneteau, Kevin Anderson, Benoit Paire, Horacio Zeballos och Albert Ramos finns med i startfältet.

Liksom David Goffin. Tycker att han borde kunna få lite utdelning under grussäsongen, så en eller ett par matcher i Portugal ska han ju kunna vinna trots sin usla form under säsongsinledningen. Beroende på hur lotten faller, så klart.

Tvåfaldiga titelförsvararen del Potro solklar favorit givetvis, men Wawrinka borde kunna utmana. Eller har vi börjat övervärdera schweizaren efter hans makalösa insats mot Djokovic i Australiska öppna? Nej, jag vill inte riktigt tro det. Än. Det är ju på gruset han kommer till sin fulla rätt.

Förra året blev det förlust i semifinalen för Wawrinka, mot just del Potro, så han är säkerligen revanschsugen. Mónaco ska generellt inte underskattas på grus och hans formsvacka kan ju rimligen inte hålla i sig för evigt, så han kan mycket väl vara en utmanare här. Så även Seppi och fjolårssemifinalisten Ramos. Den sistnämnda må ha överskattats grovt förra säsongen, men han har en förmåga att ta sig långt i sådana här turneringar.

På damsidan är världselvan Marion Bartoli, 15-rankade Roberta Vinci, 21-rankade Carla Suarez Navarro och 25-rankade Anastasia Pavlytjenkova toppseedade.

I övrigt inga direkt iögonenfallande spelare i startfältet – bortsett från titelförsvararen Kaia Kanepi. Hon har som bekant inte spelat sedan Tokyo i september förra året. Vore riktigt kul om hon kommer till start i ett försök att försvara titeln.

* * *

MAJ

* * *

MADRID MASTERS
ATP Masters 1000/WTA Premier Mandatory
Madrid, Spanien
5-12 maj

Efter klagomål från spelarna är fjolårets blåa ”smurfgrus” ett minne blott. Vilket överlag är bra eftersom det var ett misslyckat experiment, men samtidigt lite tråkigt. Det var onekligen ett av de klart mest spännande inslagen under grussäsongen 2012. Om inte det spelmässiga drabbats så negativt hade det kunnat fortsätta vara en trevlig färgklick (ursäkta ordvitsen) under våren.

Nåväl.

Madrid Open är den enda turneringen under grussäsongen där Rafael Nadal kan vinna nya poäng (föll i åttondelsfinalen mot Fernando Verdasco förra året). Oerhört viktig turnering för honom, med andra ord.

Om inte David Ferrer tappar fasligt mycket poäng under våren kan den här tävlingsveckan nämligen bli direkt avgörande för om Nadal ska bli semifinalseedad eller bara kvartsfinaldito i Franska öppna. Förutsatt att han försvarat alla sina poäng i Monte Carlo och Barcelona och sedan gör detsamma i Rom veckan efter Madrid, alltså.

Blir också oerhört intressant att se hur Federers ”comeback” blir. Schweizaren har som bekant ett pågående – två månader långt – uppehåll efter Indian Wells och ämnar inte återvända förrän i Madrid. Förra året gynnades han av det snabbare underlaget, men har faktiskt vunnit här även på rött grus (slog Nadal i finalen 2009).

Dock ytterst tveksamt att han försvarar sin titel. Det mest troliga är att han som längst når semifinal och därmed tappar ytterligare mark på rankningen. Vilket inte är hela världen, så länge han behåller sin fjärdeplats. Och det kommer han sannolikt att göra. Det skiljer trots allt i skrivande stund 1,620 poäng mellan Federer och Ferrer.

Det mesta kommer ändå i vanlig ordning att kretsa kring Nadal och Djokovic. Det får vi vänja oss vid under grussäsongen 2013, helt enkelt. Hela våren lär nämligen bli en enda lång maktkamp mellan dessa båda herrar inför Franska öppna. Nadals knän får säkert också stå i fokus. Orkar han verkligen spela lika intensivt som han gjorde förra året? Det blir många och långa veckor för honom om han ska spela Monte Carlo, Barcelona, Madrid och Rom, vilket det i dagsläget ser ut som att han tänker göra.

Oavsett om Nadal hunnit tappa så mycket poäng att uppförsbacken till fjärdeplatsen inför Franska öppna är för brant så lär Madrid Open bli en högintressant turnering, just på grund av kraftmätningen mellan Nadal och Djokovic.

Och då menar jag inte bara i matcher där de möter varandra, utan över huvud taget. Oerhört viktigt för båda att göra bra ifrån sig och bygga upp självförtroendet inför Roland Garros.

Andy Murray har chansen att håva in nya poäng eftersom han tvingades stå över på grund av skada förra året.

På damsidan lär Serena Williams, likt Roger Federer, på grund av det nygamla underlaget få det svårt att försvara sin titel. Maria Sjarapova får bära favoritskapet, eftersom hon brukar göra bra ifrån sig på grus (kvartsfinal i Madrid, titlar i Rom och Franska öppna förra året). Om nu inte Victoria Azarenka kommer tillrätta med sina skadeproblem och går ut starkt på gruset.

——————

ROME MASTERS
ATP Masters 1000/WTA Premier Mandatory
Rom, Italien
12-19 maj

Precis som i fallet med Miami och Indian Wells tenderar Rom ibland att bli lite mer avslagen än Madrid, eftersom den spelas redan nästkommande vecka.

Förra året handlade det så klart väldigt mycket om att det var en ”vanlig” Master som spelades direkt efter experimentella Madrid, men det blev aldrig någon riktig nerv förrän i finalen mellan Nadal och Djokovic – trots att vi bjöds på en fin lineup redan i kvartarna (Djokovic-Tsonga, Federer-Seppi, Ferrer-Gasquet, Nadal-Berdych).

I finalen slog Nadal rivalen Djokovic i raka set, vilket gav en fingervisning om vad som komma skulle (på Roland Garros). Så kan det mycket väl bli även i år. Det är nästan så att man vågar påstå att den av de två som vinner i Rom även kommer vinna Franska öppna (förutsatt att alla knän, ryggar och andra fysiska hjälpmedel inte går sönder).

För det är i ärlighetens namn på förhand svårt att se några andra scenarier än att just Nadal eller Djokovic vinner. De är så outstanding på grus. Självklart kan en del Potro eller en Berdych eller en Federer i god form utmana, men det råder ingen tvekan om att spanjoren och serben spelar i en klass för sig under den europeiska grussäsongen.

Även här har för övrigt Murray chansen att plocka nya poäng. Åkte ut redan i tredje omgången mot Gasquet 2012.

På damsidan är det återigen Sjarapova som får bära favoritskapet, med Williams och Azarenka som största utmanare. Även Li Na får slängas in i mixen här, hon nådde trots allt final förra året och har vunnit sin enda Grand Slam-buckla i Franska öppna (2011).

Världsfyran Agnieszka Radwanska åkte ut redan i andra omgången mot Petra Cetkovská förra året, och jag tycker att det börjar bli dags för försvarsspecialisten Radwanska att börja leverera på grus nu. Hon har hittills bara vunnit två av totalt tolv titlar på underlaget. Med hennes snabbhet, uthållighet och smarta spel borde hon kunna prestera betydligt bättre på grus. Att hon inte lyckats göra det hittills är lika gåtfullt som att hennes manliga motsvarighet Andy Murray lider av samma problem.

——————

POWER HORSE CUP
ATP 250
Düsseldorf, Tysklan
20-26 maj

Första upplagan av turneringen som 250-event, har tidigare varit ett team event (och hette då Power Horse World Team Cup). Har aldrig gillat ATP:s World Team Cup. Blev aldrig mer än en tråkigare variant av Davis Cup.

Skönt att Power Horse Cup blir en ”vanlig” turnering nu.

Som sådan finns det inte jättemycket att säga om den, eftersom den inte har någon historia att luta sig mot. Världstian Janko Tipsarevic, världstolvan Nicolás Almagro, 21-rankade Philipp Kohlschreiber och 26-rankade Mikhail Juzjnyj är toppseedade.

Totalt blott fem topp 30-spelare i startfältet hittills, sedan ett stort glapp ner till 81-rankade Tobias Kamke. Ingen jättehög status på den här turneringen alltså, men det kan så klart tillkomma en eller annan spännande wildcard-spelare innan den drar i gång.

——————

NICE OPEN
ATP 250
Nice, Frankrike
20-26 maj

Nicolás Almagro är tvåfaldig regerande mästare och var faktiskt ”bara” tredjeseedad både 2011 och 2012. De senaste tre åren har vi bjudits på minst en skrällfinalist: Då oseedade Richard Gasquet 2010 (seger över andraseedade Fernando Verdasco), Victor Hanescu 2011 (förlust mot Almagro) och kvalspelaren Brian Baker 2012 (förlust mot Almagro).

Bakers fantastiska comeback skapade buzz kring turneringen förra året. 2013 års upplaga ser på papperet ut att bli en ganska sval historia, men med vissa intressanta namn.

Almagro jagar så klart sin tredje raka titel. Utöver honom finns bland andra Gaël Monfils, Gilles Simon och Bernard Tomic i startfältet. Personligen är jag mest nyfiken på Monfils och Tomic. Att Almagro kommer vara storfavorit och att turneringen i stort är fisljummen råder det liksom ingen tvekan om.

——————

FRANSKA ÖPPNA
Grand Slam
Paris, Frankrike
26 maj-9 juni

Årets Franska öppna kan så klart inte avhandlas så långt i förväg, och speciellt inte som en i mängden av den europeiska grussäsongens turneringar.

Men vi kan nog redan nu säga att detta kan komma att bli den mest intressanta upplagan sedan 2009.

Den gången slog som bekant en viss Robin Söderling ut självaste Rafael Nadal redan i åttondelsfinalen. Söderling tog sig sedan hela vägen till final mot Roger Federer, där det blev förlust. Till dags dato Federers enda titel i Franska öppna.

Det finns de som tror att Federer inte betraktar den som en ”äkta” Franska öppna-buckla eftersom han inte behövde besegra Nadal. Det vet jag inte riktigt om jag är beredd att skriva under på, men nog drömmer schweizaren fortfarande om att få tvåla till sin favoritrival på dennes bästa underlag.

Personligen tror jag att Federer har siktet inställt på Wimbledon och US Open, och att det återigen kommer stå mellan Djokovic och Nadal på Roland Garros. Om någon av de åker ur tidigare – exempelvis om de tvingas möta varandra redan i kvartsfinalen på grund av olycklig lottning om Nadal är femteseedad – så måste nog Federer, Ferrer och möjligen del Potro ses som största utmanare.

Men, som sagt – mer om det längre fram i vår!

* * *

Och så var det med den saken.

Håll utkik efter min förhandsanalys om grussäsongens vinnare och förlorare på spelarnivå! Den kommer förhoppningsvis redan i morgon, eller i alla fall under nästa vecka.

Kommer med största sannolikhet att göra en liknande lista inför grässäsongen, men den lär inte bli riktigt lika lång (höhö)…

Tommy Haas slog Gilles Simon och är alltså klar för sin första Masters-semi sedan Paris Masters 2006.

Inga konstigheter alls att han slog Simon så lätt (6-3, 6-1), inte efter uppvisningen mot Novak Djokovic i åttondelsfinalen.

David Ferrer hade vissa bekymmer i sin kvartsfinal mot Jürgen Melzer, som var på strålande spelhumör. Matchen i sig var föga underhållande och bjöd på fler servegenombrott än samtliga matcher hittills i turneringen sammanlagt. Typ.

Och det var först när Ferrer dök ner i smutsen som han tände till ordentligt. Många gånger liknade det tennisens motsvarighet till grishockey (ja, gristennis), men framför allt mot slutet av andra och sedan även tredje set sluggade en aggressiv Ferrer vilt omkring sig (allt är relativt).

Efter urladdningen i andra set vek Melzer ner sig totalt. Lite synd, med tanke på att han stundtals – särskilt i första set – spelade riktigt bra. Fult, men effektivt.

4-6, 6-3, 6-2 blev det till slut, hur som helst. Ferrer klar för elfte Masters-semin i karriären.

Och så spelas det ju lite matcher i dag också. Låt oss ta en titt.

* * *

MARIA SJARAPOVA (2) – JELENA JANKOVIC (24)

Sjarapova slog planenligt Sara Errani, i två jämna set: 7-5, 7-5. Jankovic hade det ännu tuffare mot Roberta Vinci: 6-4, 6-7(6), 6-3.

Mot Sjarapova blir det så tufft som det rimligtvis kan bli för forna världsettan (förutom om hon skulle möta Serena Williams i en eventuell final).

Sjarapova leder med 6-1 i inbördes möten. Jankovics enda seger kom på gräset i Birmingham 2007. Fyra av de sju matcherna har dock gått till avgörande set, så Jankovic har inte varit riktigt så underlägsen som siffrorna antyder.

Starkt av henne att ta sig ända till semifinal, även om det till stor del beror på hyfsat enkel lottning. Världstolvan Nadia Petrova och 15-rankade Vinci hennes svåraste motståndare hittills (hade 6-2 i inbördes mot Petrova inför deras match, 3-2 mot Vinci).

Sjarapova har visserligen inte spelat på topp, men sett tillräckligt övertygande ut för att inte låta sig skrämmas av Jankovic. Seger i raka set? Lutar åt det. Om inte världstvåan råkar bjuda bort ett set. Det har som bekant hänt förr.

* * *

SERENA WILLIAMS (1) – AGNIESZKA RADWANSKA (4)

Tuffast möjliga lottning för Radwanska i det här läget. Fyra raka förluster mot världsettan, tre av dem i raka set.

Radwanska passar Williams oerhört bra spelmässigt. Polskan har visserligen ett fantastiskt defensivt och taktiskt spel, men på hardcourt kan inte ens hennes försvarsmur stå pall för Williams missiler.

Williams älskar att diktera spelet, vilket hon får göra helt och hållet mot counterpunchers som Radwanska. Världsfyran måste få maximal utdelning i sin serve för att ens ha en chans, och den är tyvärr för svag för det.

Hon får helt enkelt hoppas på att Williams har en riktigt dålig dag på jobbet.

* * *

ANDY MURRAY (3) – MARIN CILIC (11)

En riktigt intressant match på papperet. Frågan är om den blir det även i verkligheten.

Murray har nämligen inte imponerat så här långt, men kommer å andra sidan inte att underskatta Cilic. Det har han lärt sig att inte göra den hårda vägen.

Cilic var grymt stabil mot Jo-Wilfried Tsonga i åttondelsfinalen. Som vanligt är det hans offensiva kapacitet som imponerar när han spelar på topp. Han har en osviklig förmåga att styra och ställa från baslinjen. Dessutom har serven funkat riktigt bra för honom i Miami, även i pressade lägen.

Han har annars historiskt tenderat att vika ner sig både i över- och underlägen på grund av nervositet.

Det duger inte i kväll.

Murray har varit trögstartad i nästan alla sina matcher hittills, och det måste Cilic utnyttja. Det är hans bästa chans att stressa världstrean. I övrigt sitter Murray på trumfkorten. Hans orubbliga defensiv är oerhört psykologiskt tärande för en spelare som Cilic, och att hela tiden tvingas slå ett eller ett par extra slag letar sig in under skinnet på honom. Det är ofta då han sviktar, börjar spela för svårt för att döda poängen snabbt och sedermera låter misstagen skjuta i höjden.

Jag tror på seger för Murray. Han lät chansen att gå om Roger Federer på världsrankningen glida honom ur händerna i Indian Wells. Kan han verkligen sumpa det gyllene läge som Tommy Haas i och med segern över Djokovic gett honom?

Nej. Jag tror inte det. Men jag tror däremot att han kommer att bli tvungen att kämpa för det.

Passar bra att börja visa lite mer arbetsmoral nu, i en kvartsfinal mot en formtoppad Cilic – med en eventuell final mot Ferrer eller Haas som hägrar i horisonten.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6) – RICHARD GASQUET (10)

Kvällens klart mest intressanta match. Berdych har som bekant varit i makalöst bra form under hela säsongsinledningen. Likaså Gasquet (som faktiskt bärgat två titlar hittills i år – Berdych noll).

Berdych har dock svajat ordentligt i två matcher mot betydligt svagare motstånd (Daniel Gimeno-Traver i öppningsmatchen och Alejandro Falla i tredjerundan), medan Gasquet bara låtit sig pressas till tre set av Nicolás Almagro.

Spelmässigt är det här en hyfsat jämn match. Gasquets defensiv är i fransmannens bästa stunder precis tillräckligt tät för att både störa och trötta ut tjecken, är ganska komplett över hela banan och har ett brett slagregister.

Detsamma gäller för Berdych, som dock har den spelmässiga tonvikten på aggressiv offensiv med mycket flacka grundslag.

Gasquet leder visserligen med 4-3 i inbördes möten, men blev snudd på överkörd i åttondelsfinalen i Indian Wells (6-1, 7-5).

Jag tror allt hänger på Berdychs fysiska form. Att han är i bra spelmässig form har han redan bevisat flera gånger om i år. Men det tuffa spelschemat, och det faktum att han gått långt i många turneringar, måste tära på världssexan. Han har trots allt inte lika bra uthållighet som Big Four (plus David Ferrer).

Omöjligt att säga annat än att Berdych är solklar favorit, men jag håller det för troligt att matchen går till tre set och jag är redo att kasta in en skrällvarning på Gasquet.

http://www.youtube.com/watch?v=75nO_KzvrzU

Miami Masters bjuder i regel på ett par skrällar varje år. 2012 slog Andy Roddick sin nemesis Roger Federer i tredjerundan. 2011 åkte då fjärdeseedade Robin Söderling ut i tredjerundan, femteseedade Andy Murray i andra. 2010 Gick då 17-seedade Tomás Berdych hela vägen till final, där han föll mot sjätteseedade Roddick.

I år bjöds vi på en blytung skräll redan i andra omgången, när Juan Martín del Potro förlorade sin öppningsmatch mot Tobias Kamke.

Därefter har det rullat på mer eller mindre som väntat.

Tills i natt.

Personligen misstänkte jag att Tommy Haas skulle kunna ställa till besvär för Djokovic, som han gjorde i Toronto Masters förra året. På sin höjd pressa fram ett tredje set.

Men att han skulle vinna med setsiffrorna 6-2, 6-4…

Vem kunde förutse det?

Kolla på de där siffrorna igen. Världsettan och regerande mästaren Novak Djokovic vann alltså bara totalt sex game över två set mot 34-årige, 21-rankade veteranen Tommy Haas – hans första seger mot en världsetta sedan han slog Andre Agassi 1999 (Haas har 2-14 totalt mot världsettor).

Det ska sägas direkt att Djokovic underpresterade, vilket nästan är en förutsättning för att en skräll i den här storleksordningen över huvud taget ska kunna äga rum. Vill inte påstå att Haas överpresterade, men han spelade ruggigt bra. Speciellt taktiskt.

Väderförhållandena var påfrestande, nämligen. Enorm snålblåst.

Det brukar kunna störa Djokovic, eftersom han då tenderar att bli osäker och inte vågar trycka till bollen ordentligt.

Det där utnyttjade Haas perfekt. Han spelade oerhört enkelt, men framför allt defensivt. Inte alls passivt. Bara defensivt. Han loopade ofta bollarna långt mot baslinjen med hög topspin, slog matchen igenom inte speciellt hårt och sällan flackt (vilket han brukar försöka göra) och nyttjade sin slice mer än vanligt.

På så vis lät han alltså Djokovic driva spelet framåt, vara den som i princip själv satte fart på bollen och ta störst risker.

En sådan taktik brukar inte störa världsettans matchrytm avsevärt, men den här gången blev han osäker och lät sig pressas till många oprovocerade misstag.

Båda satte tonen redan i matchens femte game, då Djokovic tappade ledning med 30-0 i egen serve och blev bruten efter tre horribla forehandmissar på raken.

Så där fortsatte det. Djokovic brände enkla transportslag, medan typ allt Haas företog sig landade innanför linjerna. Tysken spelade oerhört enkelt och smart, medan världsettan kämpade för att hitta sin matchrytm (som aldrig riktigt infann sig).

Hur som helst.

Djokovic ute ur turneringen. Eftersom både Federer och Rafael Nadal valde att stå över hela tävlingen är det nu alltså upp till Andy Murray att försvara toppkvartettens dominans i Masters-sammanhang. Världstrean har verkligen inte övertygat så här långt, men visst borde han hållas som favorit i Djokovics, Nadals och Federers (plus del Potros) frånvaro?

Tar han sig förbi Marin Cilic och Berdych/Richard Gasquet (förmodligen Berdych) så väntar troligen David Ferrer eller Tommy Haas i finalen.

Ganska bra odds för skotten, får sägas.

* * *

Ferrer slog Kei Nishikori, som väntat: 6-4, 6-2. Japanen fortfarande några nummer för liten mot toppspelarna, även när han inte plågas av skador.

* * *

Åttondelen mellan Gasquet och Nicolás Almagro var jämn och gick till tre set, precis som jag trodde: 6-7(3), 7-5, 7-6(3).

Fransmannen möter Berdych i kvartsfinalen. Den matchen har potential att bli den klart intressantaste kvarten.

* * *

Jürgen Melzer slog Albert Ramos: 2-6, 6-3, 6-3. Hugget som stucket i den matchen, som sagt, men tycker ändå att Ramos borde ha grejat en kvartsfinalbiljett.

Melzer möter Ferrer i kvarten, och där kan jag inte se annat än att österrikarens framfart får ett abrupt slut.

* * *

Marin Cilic skrällslog Jo-Wilfried Tsonga: 7-5, 7-6(4). Större skrällar har vi upplevt, för den här kändes inte så överdrivet oväntad. Cilic var grymt stabil i egen serve och naggade hela tiden på Tsongas servegame.

Världsåttan spelade återigen alldeles för komplicerat och gav ofta Cilic öppet mål. Kroaten hade faktiskt kunnat bärga den här segern med betydligt mer förkrossande siffror, om det inte vore för att Tsonga lyckades plocka fram några ess ur rockärmen och blixtra till i tuffa underlägen.

Jag är inte särskilt förvånad över Tsongas relativt svaga start på säsongen. Däremot lite besviken. Han har ju så hög kapacitet, som det känns som att han inte tar tillvara på. Synd.

* * *

Andy Murray mosade Andreas Seppi: 6-2, 6-4.

* * *

Berdych fullkomligt pulvriserade stackars Sam Querrey: 6-1, 6-1. Matchen mot Alejandro Falla blev mycket riktigt en turning point för Berdych. Svårt att se hur Gasquet ska kunna stoppa honom nu. Han är i fantastiskt bra form, tjecken.

* * *

Gilles Simon slog Janko Tipsarevic: 5-7, 6-2, 6-2. Inte alls bra från Tipsarevics sida. Kämpasegern mot Kevin Anderson räckte tydligen inte – den svaga formen håller i sig…

* * *

Serena Williams slog Li Na i raka set, men efter att ha pressats till tiebreak i andra: 6-3, 7-6(5).

* * *

Agnieszka Radwanska var illa ute mot Kirsten Flipkens, men lyckades vända på skutan och bärgade slutligen segern i tre set: 4-6, 6-4, 6-2.

De inledande omgångarna är överstökade, agnarna har (överlag) sållats från vetet.

På herrsidan går vi i dag in i åttondelsfinalerna, den första fasen med lite mer nerv och spänning. På damsidan är vi redan framme vid kvartsfinaler.

Låt oss titta lite närmare på vad denna tisdag har att erbjuda:

* * *

DAVID FERRER (5) – KEI NISHIKORI (15)

2-2 i inbördes möten. Inte illa med tanke på att Nishikori är blott 23 år gammal och dessutom redan fått delar av karriären spolierad på grund av skador. De möttes så sent som i årets Australiska öppna, och den gången blev det total kross från Ferrers sida. Spanjoren tappade bara sju game i den tre set korta matchen.

Enligt egen utsago hämmades Nishikori dock av knäskadan han ådrog sig i Tokyo i höstas, och han såg inte helt hundra ut på banan. De där skadorna kommer och går lite mystiskt, men förlorar japanen även i Miami borde han inte ha någon att skylla på.

Han har i alla fall inte sett särskilt hämmad ut vare sig mot Victor Hanescu eller Xavier Malisse.

Ferrer klev in i turnering med nedåtgående formkurva och har hittills bara behövt besegra Fabio Fognini på sin väg mot åttondel (Dmitry Tursunov lämnad walkover).

Det här är i grunden två likvärdiga spelare. Jag tycker att Nishikori har snäppet mer offensiv spets, men det förutsätter att han vågar kliva på. Låter sig 23-åringen stressas av Ferrers ointagliga försvarsborg tenderar han att bli passiv – vilket spanjoren kommer utnyttja, precis som i Melbourne.

Nishikoris bästa chans är troligen att attackera Ferrers forehandhörn, och även försöka öppna ytor genom att tvinga fram inside out-forehands i backhandhörnet.

I bollandet är de överlag jämställda, och långa malande dueller kan sluta lite hur som helst. Hoppas att Nishikori går för fullt, för jag förväntar mig en kirurgiskt välspelad försvarsfest.

Vem som vinner?

Ferrer. Helt enkelt för att han har det psykologiska övertaget och fick med sig en viktig tvåsetsseger över Fognini efter magplasket i Indian Wells. Jag vill gärna tro att Nishikori spelmässigt snart sprungit ifatt spanjoren, men riktigt där är vi inte än.

* * *

ANDY MURRAY (3) – ANDREAS SEPPI (19)

Det blev alltså mycket riktigt Seppi som tvingas ta sig an Andy Murray. Världstrean vände 3-5-underläge mot Grigor Dimitrov i första set till tvåsetsseger: 7-6(3), 6-3. Det där med percentage tennis är någonting även Dimitrov behöver lära sig. Spelar på tok för överambitiöst.

Trots att Murray verkligen inte sett hundra ut i Miami hittills (vilket han inte heller gjorde i Indian Wells, där det blev kvartsfinal) måste allt annat än seger i raka set för skotten betraktas som en skräll.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (8) – MARIN CILIC (11)

Cilic slog planenligt John Isner i natt (6-3, 7-6). Tsonga körde över Jarkko Nieminen (6-3, 6-3), inte heller det särskilt oväntat trots finländarens formtopp.

Tillsammans med Ferrer-Nishikori dagens mest intressanta drabbning, faktiskt. De har bara mötts två gånger tidigare (1-1 i inbördes) och sist var i Cincinnati 2011. Den gången blev det seger i raka set för Tsonga.

Inte så säker på att det blir så i dag. Cilic har sett stabil ut hittills och han har med sitt tunga grundspel potential att störa Tsonga, som har vissa brister i kontringsspelet och inte är överdrivet förtjust i att bli jagad i sidled.

Dessutom har han inte sett helt bekväm ut under säsongsinledningen – den stenhårda satsningen, med tränarbyte och högtravande snack om att utmana Big Four, till trots.

Skrällvarning utfärdas här alltså, även om jag tror att Tsongas rutin och skapliga form gör honom strået vassare.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1) – TOMMY HAAS (18)

Haas var grymt bra mot Alexandr Dolgopolov i tredjerundan och gav faktiskt Djokovic bekymmer i Toronto förra året.

Världsettan är dock alldeles för stark för att det ska bli tal om annat än möjligen ett jämnt set här. Okej, om Haas spelar om han stundtals gjorde mot Dolgopolov genom ett helt set kan han pressa fram ett tredje, som i Toronto, men det troliga är att Djokovic tar det här i raka.

* * *

JÜRGEN MELZER (42) – ALBERT RAMOS (61)

Melzer var onekligen den som drog det klart längsta strået efter Juan Martín del Potros tidiga uttåg. Tobias Kamke bjöd upp till kamp i tredje omgången men föll i tre set.

Inte direkt dagens hetaste matchup, om man säger så. Melzer har en osviklig förmåga att göra sig själv till underdog och sedan leverera – snudd på överprestera – utifrån det. Kan vara därför hans sejour inom topp 10 blev så kortvarig.

Ramos är dock en lurig spelare, inte minst eftersom han själv oftast slår i underläge. Var högoddsare både mot Juan Mónaco och James Blake men vann de matcherna i tre set.

Känns hugget som stucket vem av de båda som kniper kvartsfinalbiljetten, men det lutar lite åt Ramos. Helt enkelt för att han redan besegrat betydligt tuffare motståndare, medan Melzer glidit fram på en liten räkmacka.

* * *

RICHARD GASQUET (10) – NICOLÁS ALMAGRO (12)

Almagro leder faktiskt med 3-1 i inbördes möten (två segrar på grus, en på hardcourt). Gasquets hittills enda seger kom på gräset i Wimbledon förra året.

Inför den här matchen känns dock den pånyttfödde Gasquet som den mer kompletta spelaren, Almagro får framför allt lita till sin serve. Kommer att gynna fransmannen om matchen blir lång, så vi har säkert en tresetare med minst ett tiebreak att se fram emot.

Tror det blir svårt för Almagro att stoppa Gasquet, historiken till trots. Han är i riktigt bra form nu, världstian. Almagro i hyfsad form, men han måste höja sig ett par snäpp här för att ha en chans.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6) – SAM QUERREY (20)

Världssexan har alltså darrat på manschetten två matcher i rad, mot betydligt svagare motstånd än vad han ställs inför i dag.

Visserligen grymt starkt av honom att vända de matcherna, särskilt mot Alejandro Falla i går – men det duger så klart inte att underprestera på det viset mot Sam Querrey.

Querrey är inte i överdrivet bra form direkt, men han är tillräckligt stabil för att inte låta lägen som Falla hade i går rinna honom ur händerna.

Milos Raonics walkover (på grund av feber) i tredje omgången ligger dock amerikanen i fatet. På sätt och viss var det ju bonnröta eftersom Raonic med stor sannolikhet vunnit den matchen (fast det kan vi ju bara spekulera i), men samtidigt är det en nackdel att gå miste om matchning när man ställs inför topp 10-spelare.

Min gissning är att den här matchen blir Berdychs turning point. Han har varit i fantastisk form hela året och nu har han tack vare ett par tuffa matcher fått spela in sig i Miami också. Tror på seger i raka set.

* * *

JANKO TIPSAREVIC (9) – GILLES SIMON (13)

Båda klev in i turneringen med sviktande form (i Tipsarevics fall milt uttryckt) men har fått några viktiga segrar under bältet. Simon tack vare busenkel lottning, i och för sig.

Tipsarevic har inte fått mycket att stämma under de senaste veckorna, men borde ha fått en välbehövlig självförtroendeboost efter kämpasegern över Kevin Anderson. Och med den vinsten i bagaget borde inte bollfösaren Simon vara ett speciellt skräckinjagande hinder.

* * *

SERENA WILLIAMS (1) – LI NA (5)

Serena Williams stod för en fullständigt bedrövlig insats mot Dominika Cibulkova i går, men lyckades vända på steken vid ställning 2-6, 0-3. Brände busenkla transportslag och servade som en kratta i ett och ett halvt set, innan hon vaknade till liv.

Det intressanta med den här matchen är att Williams mycket väl kan upprepa den ”bedriften” i dag. Li Na är en notorisk fokusdippare, som låter poäng, game, set och i värsta fall segrar rinna henne som sand ur händerna.

I går ledde hon med 5-1 över Garbine Muguruza i första set. Några mentala kollapser senare var det tiebreak, där Li Na tog ledningen med 6-1. Nya mentala kollapser och efter en jäkla massa om och men kunde världsfemman till slut bärga segern med matchsiffrorna 7-6(6), 6-2.

Helt otänkbart att spela så och vinna över Serena Williams. Tror dessutom att formdippen i går eldade i gång världsettan. Blir förmodligen överkörning och totalt 7-1 i inbördes möten efter dagens kvartsfinal.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA (4) – KIRSTEN FLIPKENS (28)

Flipkens har lite oväntat halkat vidare i Miami. Kanske inte fullt så oväntat när man tänker efter, hon har trots allt visat prov på bra form under säsongsinledningen.

Mot Radwanska borde det dock ta stopp. Världsfyran har visserligen åkt på en del tunga smällar efter den fantastiska sviten i början av året, men en kvartsfinal i en Premier Mandatory förlorar hon inte mot en så pass mycket lägre rankad spelare.

* * *

Alla gårdagens resultat:

http://www.youtube.com/watch?v=JBBpnEIsQ7s

Percentage tennis.

Säga vad man vill om underhållningsvärdet i ovanstående taktik, men med den bärgar man de viktiga poängen.

Fråga exempelvis Novak Djokovic, Andy Murray eller Rafael Nadal. De är så bra på det här att det de gör ibland ser löjligt svårt ut.

Percentage tennis handlar i grund och botten om att spela enkelt och att vara väl medveten om sina styrkor/svagheter, men framför allt – att välja det procentuellt bästa möjliga slaget i varje given situation. Det vill säga det slag som spelaren i fråga har störst chans att lyckas med.

Saker som konkret kännetecknar percentage tennis är bland annat att man ofta väljer att slå cross court i baslinjedueller, att man slår bollen högt över nätet och långt ut mot motståndarens baslinje (ofta med relativt mycket top spin), att man i de mest trängda defensiva lägena försvarar sig med en lobb i stället för att chansa på en passering eller vinnande slag (som Roger Federer mot Djokovic i US Open 2009) och att man bygger upp poängen metodiskt i väntan på lägen att slå winners.

Det handlar också i viss mån om att inte gå för fullt i serven om man missar många förstaservar (därav det eviga tjatet från kommentatorer om att spelare i underläge måste ”få in några förstaservar”) och att placera vissa slag i mitten av banan för att kapa av motståndarens vinklar.

Percentage tennis kräver starkt tennispsyke, träffsäkerhet och tålamod – vilket gör just trion Djokovic, Nadal och Murray så oerhört bra på det.

Det knepiga ligger framför allt i den ständiga avvägningen. Man brukar säga att äkta percentage tennis är att välja det (procentuellt sett) enklaste alternativet i 80-90 procent av slagen under en match. Konsten är att veta exakt när man ska plocka fram övriga 10-20 procent – de svåra, oförutsägbara slagen. På den här punkten är, återigen, ovanstående trio i en klass för sig.

(Alla ni Federer-älskare som vet precis hur han spelar förstår också varför jag inte nämner honom här. Schweizarens styrka har alltid varit att han har en närmast omänsklig förmåga att slå in hutlöst många av de svåra slagen.)

Jag tycker att spelare som Bernard Tomic och Alexandr Dolgopolov är en frisk fläkt på touren och fantastiskt underhållande att titta på. Likaså den några år äldre Jo-Wilfried Tsonga. Gemensamt för dessa tre är dock att de ännu inte lärt sig att spela percentage tennis.

Att Tomic i sin öppningsmatch mot Andy Murray valde att spela ”low percentage tennis” – som Murray uttryckte det – är förståeligt. De har en del likheter, men Murray är den väsentligt bättre spelaren på i stort sett alla punkter. Därför krävs det något extra för att Tomic, eller någon annan av framtidsnamnen för den delen, ska kunna besegra honom i ett sådant här sammanhang. Ibland bär det, ibland brister det.

För Tomic brast det mot Murray. Så till den milda grad att han i princip lade sig platt i andra set. I stället för att byta gameplan och försöka effektivisera sitt spel. Lite synd, kan tyckas. Det var ju en riktigt intressant matchup på papperet.

Samma syndrom visade Dolgopolov prov på mot Tommy Haas i går. Nu tycker jag förvisso att Dolgopolov är en snäppet vassare spelare än Haas. En maximalt formtoppad Haas har visserligen tyngre offensiva vapen än en maximalt formtoppad Dolgopolov, men det är inte riktigt relevant i sammanhanget.

Dolgopolov har förvisso varit i usel form under säsongsinledningen, men jag har tyckt mig se en ordentlig höjning efter magplasket i Indian Wells. Haas har varit i okej form de senaste veckorna. Ansåg därför att det på förhand var en hyfsat jämn matchup, med liten fördel Dolgopolov (trots att Haas hade det lägre oddset).

Väderförhållandena har under helgen varit ruggiga, eller i alla fall snudd på. När inte matcherna avbrutits på grund av regn har spelarna tvingats lira i irriterande snålblåst och bedövande hög luftfuktighet.

Så även i går. Märktes redan på uppvärmningen att Dolgopolov inte var helt tillfreds med vädret.

Han fixade hur som helst omgående ett break, tog ledningen med 2-0 – och hade sedan fem breakbollar i Haas nästa servegame. Efter att ha bränt samtliga rasade 24-åringen ihop som ett korthus. Haas bärgade setet med 6-3 och stängde sedan matchen med 6-2.

Överlag var Haas riktigt bra. Offensiv och grymt aggressiv. Satte hög press och hade hela tiden bra svar på Dolgopolovs spel.

Men så fick han också en hel del gratis.

Ukrainarens intensiva, ofta huvudlösa, attacktennis bygger som bekant på oförutsägbarhet, men han har också riktigt bra defensiva kvaliteter. Inte helt olikt Tsonga är han dock mycket mer mån om att bjuda på spektakulär än effektiv tennis, vilket ofta ligger honom i fatet.

Allra tydligast tycker jag att det var i inledningen av första set (minns inte vilket game). Haas styrde och ställde i egen serve, men Dolgopolov försvarade sig riktigt bra. När Dolgopolov räddat ett tungt grundslag från Haas med en riktigt svår rak forehand så att säga i steget, väljer han några slag senare i duellen att försöka sig på samma slag igen. Vid det läget stod Haas framme vid nät och ukrainaren hade därför en mängd alternativ i sin defensiva position. Lobb, till exempel.

I stället väljer han ett jättesvårt slag, svårare än det slag han tidigare lyckats sätta, och bollen seglar iväg flera meter utanför sidlinjen.

Sannolikheten för att Haas vunnit poängen ändå är förmodligen rätt hög, men Dolgopolov gav inte sig själv chansen att vinna just den poängen med sitt omöjliga slag.

Jag tycker att det var symptomatiskt för hela matchbilden som sådan. Haas spelade offensivt, men enkelt. Dolgopolov spelade alldeles för svårt, även i defensiven. När det gick vägen var det snyggt och imponerande (som i inledningen i klippet ovan), men det resulterade i alldeles för många misstag – och att Haas bärgade alla de viktigaste poängen. Att Haas räddade sju av åtta breakbollar mot Dolgopolovs en av fem säger en del om respektive spelares effektivitet och förmåga att välja rätt taktik i rätt läge.

Det håller inte att spela på det sättet som Dolgopolov försökte göra under väderförhållanden som ökar riskerna för oprovocerade misstag.

Oerhört synd. Särskilt med tanke på att Dolgopolov med sitt ovanliga slagregister har stor taktisk potential.

* * *

Janko Tipsarevic har kanske äntligen skakat av sig sin svaga säsongsinledning. Om inte annat borde kämpasegern över Kevin Anderson ge honom välbehövligt självförtroende.

Anderson var nämligen långa stunder överlägsen i första set (men först efter att Tipsy låtit ett 4-2-överläge runnit honom ur händerna). Så pass att Tipsarevic såg ut att vara redo att kasta in handduken när som helst, och skylla på någon slags skada.

”Överkörningen” blev dock inte värre än 6-4 till Anderson, och i andra set lyckades Tipsarevic klamra sig kvar i matchen. Trots att det var Anderson som styrde och ställde.

När andra set gick till tiebreak kändes det som att vinden börjat vända något, men det var ändå Tipsarevic som spelade mer avvaktande av de båda. Kanske var Anderson mån om att stänga matchen redan i två set.

Inte särskilt konstigt, med tanke på vad som hände.

Anderson tappade ledning med 4-2 i tiebreaket och bjöd sedan bort setet med ett dubbelfel vid ställning 6-5 till Tipsarevic. Oerhört olägligt. Och efter det kändes det som att luften totalt gick ur sydafrikanen.

Tipsarevic sprang igenom tredje set och bärgade till slut segern med setsiffrorna 4-6, 7-6(5), 6-0.

Riktigt starkt av Tipsarevic att vända matchen på det sätt han gjorde, men snöpligt att Anderson vek ner sig så i avgörande set.

* * *

Kei Nishikori slog Xavier Malisse: 6-2, 7-5. Såg bara delar av matchen, men om Nishikori förlorar mot David Ferrer (som slog en uppgiven Fabio Fognini i raka set: 6-1, 7-5) i åttondelsfinalen finns det absolut ingen skada att skylla på. I alla fall inte som det sett ut hittills i Miami.

* * *

På damsidan bjöds vi på några skrällar i går. Sorana Cirstea mosade Angelique Kerber i raka set (6-4, 6-0) och Klara Zakopalova slog Indian Wells-semifinalisten Maria Kirilenko (6-2, 7-6).

I övrigt har Maria Sjarapova, Sara Errani och Ana Ivanovic som väntat säkrat sina biljetter till åttondelsfinalerna. Sjarapova efter en lite trög start mot Elena Vesnina (6-4, 6-2), Errani efter totalkross mot Simona Halep (6-1, 6-0) och Ivanovic efter stabil tvåsetsseger över Svetlana Kuznetsova (6-3, 6-3).

I Victoria Azarenkas sektion är det lite, i världstreans frånvaro, lite oväntat Alize Cornet som norpat en av platserna i åttondelsfinalen, efter seger över lucky losern (Azarenkas ersättare) Lauren Davis (2-6, 6-3, 6-2). Där möter hon Roberta Vinci, som slog Carla Suarez Navarro (5-7, 6-4, 6-4).

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vädrets makter har inte riktigt varit på tennisälskarnas sida den här veckan. En hel drös matcher har avbrutits och återupptagits nästkommande dag på grund av regn.

Vilket i vissa fall kan vara till hjälp. Som i Juan Martín del Potros fall. Efter att ha förlorat första set mot Tobias Kamke med 6-7(5) öppnades himmelen och syndafloden sköljde ner över Miami. Perfekt för argentinaren, tänkte man. Då får han en chans att samla ihop sig och vända på skutan.

Men icke.

I stället rasade världssjuan ihop som ett korthus och fick med sig blott 18 poäng i andra set. 7-6(5), 6-1 blev slutligen Kamkes chockerande segersiffror – och 26-åringen seglar vidare till tredjerundan i en Masters-turnering för första gången i karriären.

– Jag såg fram emot att spela här, men jag hade en dålig dag och han spelade riktigt bra, förklarar del Potro sitt magplask.

Kul för Kamke naturligtvis, som verkligen gjorde det bästa av situationen. Men sådana här enkla förluster har så klart inte del Potro råd med om han har högre mål än att gå till historien som en i mängden ”One Slam Wonders”. Argentinarens kapacitet är obestridlig, men för att kunna utmana Big Four på allvar måste han också hitta jämnheten och leverera sin bästa tennis över tid.

Jag ser inte riktigt att del Potro är där än, och min känsla av att han ännu inte är del av någon Big Five förstärktes efter det här fiaskot. Det är också därför jag framhäver Tomás Berdych som en mer potentiell världsfemma. Han har för länge sedan bevisat att han har maxkapaciteten som krävs – nu börjar han dessutom hitta stabiliteten. 

* * *

Victoria Azarenka tvingas tyvärr kasta in handduken även i Miami, på grund av vristskadan hon ådrog sig i Indian Wells.

81-rankade 19-åringen Lauren Davis gick därför in i turneringen som lucky loser – och hon gjorde det med besked.

Efter en tät sammandrabbning låg hon under med 3-6 i avgörande sets tiebreak mot 76-rankade 18-åringen Madison Keys, men räddade tre matchbollar och vann matchen med segersiffrorna 6-1, 5-7, 7-6(7).

Segern var Davis första i Key Biscayne, och hon fick veta först en timme före matchstart att hon skulle ersätta Azarenka.

– Jag brydde mig inte om jag vann eller förlorade. Jag var bara så tacksam för att få spela, sa hon efter bragdsegern.

Okej, lite överdrivet kanske med tanke på att Madison Keys inte hunnit bli något stort namn hon heller, men det var en imponerande vinst.

Azarenka lämnade som bekant w/o inför kvartsfinalen mot Caroline Wozniacki i Indian Wells förra veckan på grund av en inflammation i högra vristen. Hon återvände till träning på onsdag och insåg då att skadan förvärrats.

Hon valde att hoppa av även Miami Masters efter att ha försökt träna under fredagen. Världstrean, som har 17-0 i matchfacit hittills i år, lär tvingas vila i flera veckor.

* * *

Världstvåan Maria Sjarapova fullkomligt mosade wild card-spelaren Eugenie Bouchard i sin öppningsmatch: 6-2, 6-0. Sjarapova har förlorat fyra finaler i Miami, mot fyra olika spelare – samtliga i raka set (Kim Clijsters 2005, Svetlana Kuznetsova 2006, Victoria Azarenka 2011 och Agnieszka Radwanska 2012).

Herrarnas världsetta och titelförsvarare Novak Djokovic hade inte heller han några som helst bekymmer i sin öppningsmatch. Stackars Lukas Rosol blev totalt förödmjukad: 6-1, 6-0. Krossen var över på 52 minuter.

* * *

Veteranen James Blake avfärdade 24-rankade Julien Benneteau i raka set: 6-2, 6-3. Lite oväntat, men Blake – som spelar Miami Masters för tolfte gången i karriären – har en förmåga att höja sig inför sin hemmapublik.

– Man vet aldrig hur många fler chanser jag får att spela på såna här arenor. Jag är realistisk. Jag hoppas att jag har mycket kvar i tanken, men jag är 33 år gammal, säger han.

I nästa omgång möter amerikanen Albert Ramos, som skrällslog tolfteseedade Juan Mónaco: 6-2, 4-6, 6-3.

Detta är alltså fjärde turneringen som Mónaco förlorar redan i sin första match, femte totalt i år.

Jag kan inte påstå att jag är överdrivet förvånad. Mónaco är i grunden en grusspecialist, och att han klättrade så högt som till en tiondeplats på rankningen förra året berodde på en makalös urladdning i vissa turneringar och idogt poänghamstrande i största allmänhet.

Det var kul att se honom prestera så bra tennis under ett helt år, men nu har kraschlandningen inletts. Tillbaka till verkligheten. Han tar säkert igen det under grussäsongen och lägger sig någonstans runt topp 20-strecket.

* * *

Tredjeseedade David Ferrer är vidare till tredjerundan efter walkover från kvalspelaren Dmitry Tursunov.

* * *

Andy Murray dundrade förbi framtidslöftet Bernard Tomic i sin öppningsmatch: 6-3, 6-1.

Världstrean och vinnare av 2009 års upplaga av Miami Masters vann 80 procent i sin förstaserve och bröt Tomic två gånger per set i den blott 56 minuter långa matchen.

– Jag vet inte om han var trött eller kämpade med [den höga] luftfuktigheten, men han spelade ganska low percentage tennis. Under rådande omständigheter passade det mig väldigt bra. Jag tror att vi båda spelar med mycket variation och det finns definitivt vissa likheter där. Han träffar förmodligen bollen flackare än jag och kan generera mer kraft, men jag rör mig nog bättre, analyserar Murray matchen.

Murray föll i finalen mot Djokovic förra året och siktar på att vinna sin första Masters-buckla sedan 2011, då han besegrade David Ferrer i Shanghai. Världstrean möter Grigor Dimitrov i nästa runda i en repris av årets final i Brisbane, där Murray vann.

Dimitrov ledde med 6-4, 1-1 när Simone Bolelli tvingades avbryta matchen på grund av en handledsskada.

* * *

David Goffin tycks ha prickat in formtoppen inför Miami. Först slog han Robin Haase i en tajt tresetare (7-6, 3-6, 6-1) och i dag skrällslog han Philipp Kohlschreiber: 7-6(5), 4-6, 6-2.

Visst, Haase går sällan långt i ATP-turneringar och åkte här på sin fjärde raka förlust i förstarundan (totalt sjätte i år) och 21-rankade Kohlschreiber har hamnat i en ordentlig formsvacka efter finalförlusten mot Ferrer i Auckland, men ändå imponerande av Goffin att kravla sig ur grottan och börja få några välbehövliga segrar under bältet.

* * *

Andreas Seppi slog planenligt Aljaz Bedene, om än med vissa bekymmer: 7-5, 5-7, 7-5. Intressant spelare, Bedene. Börjar komma i gång nu. Ska bli intressant att se mer av honom under året.

* * *

Richard Gasquet bättrar på sitt säsongsfacit till 18-4 efter sin seger över kvalspelaren Olivier Rochus: 7-5, 6-2. Blir intressant att se vad fransmannen kan åstadkomma i Miami. I Indian Wells blev det platt fall mot Tomás Berdych i åttondelsfinalen.

* * *

24-rankade Jerzy Janowicz åkte ut med huvudet före: 7-6(5), 3-6, 6-3 mot Thomaz Bellucci. Ser alltså ut att bli Seppi som står för motståndet mot Andy Murray i åttondelsfinalen, alltså.

Och formsvaga John Isner lyckades till slut kämpa ner Ivan Dodig: 4-6, 7-5, 7-6(5). Viktig seger för amerikanen, som redan rasat flera placeringar på världsrankningen efter en bedrövlig säsongsinledning.

* * *

Daniel Gimeno-Traver har precis pressat Tomás Berdych till ett avgörande set i världssexans öppningsmatch. 7-5, 6-7(3) till Gimeno-Traver så här långt. Nu borde så klart Berdych med sin rutin stänga den här matchen, men det kan mycket väl bli en ny skräll i natt.

Samtidigt har Milos Raonic 6-2, 4-2 mot kvalspelaren Guillaume Rufin (som slog Marius Copil i sin öppningsmatch). En ledning som 22-årige kanadensaren inte borde släppa.

* * *

Alla dagens resultat (hittills):

Miami Masters känns sällan lika het som Indian Wells Masters.

Det är inte särskilt konstigt, med tanke på att den står i skuggan av årets första Master – och inleds med knappt tre dagars mellanrum.

Man har helt enkelt inte riktigt hunnit hämta sig innan det är dags igen.

Kvalitetsmässigt är det egentligen inga astronomiska skillnader. I årets Indian Wells var visserligen ovanligt många topp 100-spelare representerade (samtliga seedade spelare var rankade 1-32), men även Miami är precis så stjärntätt som en Master ska vara, trots det är back to back-turneringar och man således kan förvänta sig en del skadeavhopp.

I år är det bara fyra av de ursprungliga 32 seedade spelarna som tvingats lämna återbud. Problemet är bara att två av dem råkar vara världstvåan Roger Federer och världsfyran Rafael Nadal, vilket givetvis är blytunga avhopp (de andra två är Stanislas Wawrinka och Mardy Fish).

Finns ett helt knippe andra spelare som tvingats stå över på grund av skador och annat, som Ernests Gulbis, Marcos Baghdatis och Brian Baker.

Hur som helst.

Utan Federer och Nadal blir alltså David Ferrer och Tomás Berdych semifinalseedade. Inte fy skam ändå.

På damsidan är det bara Samantha Stosur, som skadade sig under Indian Wells, av de seedade spelarna som tvingats lämna återbud.

Kaia Kanepi fortsatt skadad. Missade ju stora delar av säsongen 2012 – närmare bestämt drygt tre hela tävlingsmånader efter Franska öppna. Gjorde comeback i Seoul i september, där hon gick hela vägen till final (förlust mot Caroline Wozniacki), men har nu inte spelat sedan Tokyo i slutet av september.

Ett litet avbräck, naturligtvis. Hon är både talangfull och underhållande, Kanepi.

Låt oss nu, sent omsider, ta oss en titt på lottningen:

* * *

HERRAR, SINGEL

ÖVRE HALVAN

Enkel resa mot kvartsfinal för Novak Djokovic. Lukas Rosol i öppningsmatchen blir en munsbit, och sedan får Feliciano Lopez/Somdev Devvarman och troligen Tommy Haas agera hajmat innan det är dags för… Janko Tipsarevic? Nja, med tanke på världsnians usla form lär det snarare bli Kevin Anderson eller Gilles Simon som får stå för motståndet i kvarten.

Ska Alexandr Dolgopolov äntligen ta sig ur den formsvacka som plågat honom hela säsongsinledningen? Hoppas det, men han utgör ändå inte ett seriöst hot mot Djokovic.

Det är först i semifinalen det kan bli intressant för världsettan. Där väntar nämligen med stor sannolikhet Juan Martín del Potro (om han inte hämmas av den ömmande handleden eller bara är sliten efter Indian Wells).

Väldigt svag form bland spelarna i den högra sektionen. David Ferrer, Jo-Wilfried Tsonga, Kei Nishikori, Juan Mónaco och Julien Benneteau har verkligen inte lämnat några särskilt imponerande styrkebesked den senaste tiden.

Ferrer borde studsa tillbaka omgående efter förlusten mot grymt formstarke Kevin Anderson i Indian Wells. Han har dessutom en till synes enkel resa mot kvartsfinal: Dmitry Tursunov, Fabio Fognini, Kei Nishikori troliga motståndare. Nishikori är alltid lurig, men han verkar ju ha gått sönder igen efter segern i Memphis…

del Potros största hot är typ Julien Benneteau. Det säger en hel del om hans lottning.

Några skrällvarningar då? Mja. Igor Sijsling kan måhända ta sig till en åttondelsfinal och Michael Llodra brukar vara duktig på att segla igenom några tidiga rundor. Lleyton Hewitt kanske vinner ett par, tre matcher. Men nej, det ska rimligtvis vara Djokovic och del Potro eller Ferrer som gör upp om finalplatsen.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Juan Martín del Potro.
Skrällvarning: Kei Nishikori, Kevin Anderson.
Bubblare: David Ferrer.

Han går vidare till final: Novak Djokovic.

* * *

UNDRE HALVAN

Ingen glidarlottning för Andy Murray direkt. Möter troligtvis Bernard Tomic redan i öppningsmatchen och därefter Grigor Dimitrov. Helt överkomligt så klart, men onekligen luriga matcher. Därefter lär Jerzy Janowicz, eller Andreas Seppi, för motståndet. En repris av fjolårets tredjerunda i Paris Masters mellan Murray och Janowicz vore väldigt intressant.

I kvarten väntar troligen Tsonga. Eller Marin Cilic? Inte omöjligt, men den här lottningen är alldeles för bra för att Tsonga inte ska ta chansen. Inga egentliga hot förutom Cilic. John Isner har spelat så risigt så här långt under 2013 att det är tveksamt om han ens tar sig förbi Ivan Dodig/Lukas Lacko i öppningsmatchen.

Martin Klizan slog honom visserligen i US Open förra året, men det finns i nuläget ingenting som talar för att han ska lyckas upprepa den bedriften i en eventuell tredjerunda.

Vänstra sektionen är lite mer av ett getingbo. Här är det alltså Berdych, Richard Gasquet, Milos Raonic, Nicolás Almagro och Sam Querrey som gör upp om en plats i semifinalen. Där får givetvis Berdych hållas som solklar favorit, men jag tycker att även Gasquet och Raonic har hyfsade chanser att ta sig långt.

Raonic föll på mållinjen i åttondelen mot Tsonga i Indian Wells. Besegrade dessutom både Berdych och Gasquet i Cincinnati förra året, och mosade Querrey i San Jose tidigare i år.

En åttondel mellan Raonic och Berdych vore därför onekligen riktigt intressant.

Ska man sia tycker jag ändå att det känns mest troligt att Berdych och Gasquet möts i kvarten, med Berdych som segrare. Har dock svårt att se honom fälla Murray i semifinalen.

Kul förresten att Marius Copil kvalat sig till huvudturneringen och fått en överkomlig motståndare i öppningsmatchen (Guillaume Rufin). En match mellan 22-åringarna Copil och Raonic vore inte helt fel.

De går vidare till semifinal: Andy Murray, Tomás Berdych.
Skrällvarning: Richard Gasquet, Milos Raonic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, Sam Querrey, Marin Cilic.

Han går vidare till final: Andy Murray.

FINALEN: Djokovic besegrar Murray.

* * *

Kan ni tänka er va, en förhandsanalys som landar i en repris av fjolårets final? Inga överraskningar. Men det är ju i regel så tennisen på herrsidan ser ut nu för tiden.

Med tanke på vad som hände under Indian Wells vill jag ändå kasta in några brasklappar. Det är nämligen inte helt otänkbart att del Potro och Berdych möts i finalen, till exempel. Eller Gasquet och Ferrer… Haha okej, riktigt så långt ska vi inte gå. Paris Masters förra året var trots allt den första 1000-finalen där ingen från Big Four gjorde upp om titeln sedan Paris Masters 2010 (då Robin Söderling slog Gaël Monfils).

Det jag vill säga är att marginalerna krympt något, i och med exempelvis Berdychs och del Potros formtoppar.

Dessutom börjar topp 10 knaka i fogarna. Tipsarevic kan mycket väl halka ur inom en snar framtid och det finns en drös spelare i segmentet strax under topp 10 som hittills i år inte presterat tillräckligt bra för att slå sig in, men som har kapaciteten att göra det under våren.

Jag hoppas så klart fortfarande mycket på ynglingar som Raonic, Nishikori, Dolgopolov och Cilic, men jag ser inte riktigt att någon av dem tar det där sista klivet redan i Miami.

Nej, där får ändå Berdych och del Potro ses som största hotet mot Big Four.

* * *

DAMER, SINGEL

ÖVRE HALVAN

Serena Williams tillbaka i hetluften igen (hon bojkottar som bekant Indian Wells efter en incident 2001, då storasyster Venus Williams drog sig ur deras semifinalmöte bara minuter före matchstart).

Världsettan lär får en komfortabel resa till kvartsfinalen, där hon ställs mot antingen Li Na eller Caroline Wozniacki. Ingen av dem rår på henne, så det är först i semifinalen det hettar till på den övre halvan. Wozniacki slog visserligen ut Williams i kvartsfinalen förra året, men det kommer med största sannolikhet inte att hända igen i år.

I den högra sektionen trängs en hel del potentiellt farliga semifinalmotståndare, nämligen: Agnieszka Radwanska, Petra Kvitová, Sloane Stephens, Marion Bartoli. Av dessa är det egentligen bara två – Kvitová och Stephens – som på senare tid bevisat att de har vad som krävs för att hota Williams, men Radwanska bör inte underskattas.

Hade det inte varit för att Radwanskas formtopp börjat avta skulle jag lyfta fram henne som solklar favorit. Nu har hon en del riktigt tuffa hinder framför sig på vägen mot semifinal: Stephens i åttondelen och Kvitová i kvarten. Ja, till och med Mona Barthel kan ställa till det för världsfyran redan i tredje omgången (22-åringen pressade Radwanska till tiebreak i skiljeset i Montréal förra året). Hon har med andra ord åkt på den klart svåraste lottningen av spelarna i toppkvartetten.

Eftersom titelförsvararen Radwanska trivs bra i Miami, medan Kvitová aldrig tagit sig förbi tredjerundan, håller jag ändå henne som favorit.

De går vidare till semifinal: Serena Williams, Agnieszka Radwanska.
Skrällvarning: Sloane Stephens, Mona Barthel.
Bubblare: Petra Kvitová, Marion Bartoli.

Hon går vidare till final: Serena Williams.

* * *

UNDRE HALVAN

Vi kan få en repris på Indian Wells-semifinalen mellan Maria Sjarapova och Maria Kirilenko redan i åttondelsfinalen. Det vore inte helt fel. Och inte heller osannolikt. De har båda en behaglig resa dit, och vinnaren i det mötet får sedan förmodligen möta Sara Errani (med liten skrällvarning på Ekaterina Makaraova och till viss del även Ana Ivanovic).

I den högra sektionen har Victoria Azarenka fått en lite knepigare lottning. Möter först 18-åriga talangen Madison Keys redan i öppningsmatchen och därefter troligen 19-åriga Laura Robson. Inte överdrivet skräckinjagande motståndare för världstrean på papperet kanske, men de är unga och hungriga och har framför allt ingenting att förlora. I åttondelen ser jag gärna att hon möter Jamie Hampton.

Vem det blir som möter Azarenka i kvarten kommer att stå mellan världssexan Angelique Kerber och världstolvan Nadia Petrova. Kerber har aldrig tagit sig förbi andrarundan i Miami, men efter Indian Wells är jag benägen att hålla henne som favorit till kvartsfinalplatsen. Lite vanskligt med tanke på hennes vikande form kanske, men jag ser inte riktigt att någon ska mäkta med att stoppa hennes framfart.

Förutom Petrova, som börjat hitta formen och bara förlorat mot topp 10-spelare i de tre senaste turneringarna (varav två gick till skiljeset).

Om inte Azarenka hämmas av skadan borde hon ses som klar favorit till att knipa den andra semifinalbiljetten.

De går vidare till semifinal: Maria Sjarapova, Victoria Azarenka.
Skrällvarning: Laura Robson, Jamie Hampton, Maria Kirilenko.
Bubblare: Angelique Kerber, Nadia Petrova, Sara Errani.

Hon går vidare till final: Victoria Azarenka.

FINALEN: Williams slår Azarenka.