Paris Masters är som bekant skrällarnas turnering, och vi har redan bjudits på en av lite större dignitet.

Nu kom faktiskt inte Kei Nishikoris seger över Jo-Wilfried Tsonga i går (1-6, 7-6, 7-6) som någon överraskning, men en skräll är det likväl.

Sjukt små marginaler i den matchen, i alla fall efter Tsongas totala överkörning i första set (vann alla sina förstaservar och totalt 80 procent av poängen i egna servegame). I andra set tappade Nishikori en komfortabel 4-1-ledning och i tredje sets tiebreak hade Tsonga två matchbollar (vid 6-5 och 7-6).

Första matchbollen hade Tsonga i egen serve – men han slog dubbelfel. Så nära seger var han alltså.

I stället fick han se sin slutspelsbiljett gå upp i rök. Den är helt utom räckhåll i och med att landsmannen Richard Gasquet redan har en knapp ledning på säsongsrankningen och dessutom vann sin öppningsmatch i Paris: 7-5, 6-7(6), 6-3 mot Fernando Verdasco.

Bara Milos Raonic som kan snuva Gasquet (alternativt Stanislas Wawrinka eller Roger Federer) på en slutspelsplats nu, men han är i skrivande stund 400 poäng bakom Wawrinka, som är nia på säsongsrankningen.

I övrigt flöt gårdagen på som väntat. Novak Djokovic blev visserligen något överraskande pressad av Pierre-Hugues Herbert men vann till slut i raka set: 7-6(3), 6-3. Men han tenderar ju ibland att inleda trögt, den gode herr Djokovic.

Dagens matchprogram är redan i full gång, och där är det några som står ut:

• Juan Martín del Potro mot Marin Cilic. Kan mycket väl bli en tuff match för del Potro, trots att Cilic är lite rostig efter avstängningen (har inte spelat sedan Wimbledon). Argentinaren dock klar favorit på förhand.

• Rafael Nadal mot Marcel Granollers. Ska bli intressant att se hur Nadal agerar inomhus. Kommer nog att märkas ganska snabbt, även så här mot svagare motstånd, hur han tar sig an uppgiften.

• Roger Federer mot Kevin Anderson. Andersons öppningsmotståndare Mikhail Juzjnyj tvingades avbryta i tredje set i går på grund av skada. Kan formsvage Anderson störa Federer? En på papperet bra matchup för schweizaren. Anderson brukar ha problem med det höga tempot inomhus och är som sagt ur form. För sydafrikanen krävs det att han servar på absolut topp för att kunna hota. Ja, om nu inte Federer har ännu en sån där dålig dag, förstås.

• Stanislas Wawrinka mot Feliciano Lopez. Jobbig öppningsmatch för Wawrinka. Statistiskt sett är Lopez inte en inomhusspelare av rang, men han är en knepig spelare i allmänhet och på snabba underlag i synnerhet. Kommer säkert försöka utmanövrera Wawrinka med serve & volley. Om det lyckas är en annan femma, men han har i alla fall potential att rycka sönder schweizarens matchrytm och krypa in under skinnet på honom.

Ja, det är de matcherna jag tycker ni ska ha extra koll på i dag. Överlag mycket stark uppställning i dag. Det är inte utan att man blir ordentligt peppad så här mitt i höstsnörvlandet.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vi har redan nått sluttampen på säsongen – och årets sista Master.

Mycket står på spel i Paris Masters anno 2013.

Inte minst de tre sista guldbiljetterna till slutspelet i London i november, och allt kommer att avgöras i Paris.

Så, utan vidare omsvep tycker jag att vi tar oss en titt på lottningen:

* * *

ÖVRE HALVAN:

Första gången sedan Shanghai 2011 (då Novak Djokovic visserligen var världsetta men stod över turneringen) som Rafael Nadal är förstaseedad i en Master – och vilken drömlottning han fått.

Eller ja, det beror ju lite på hur man ser på saken. I jämförelse med Djokovics är den i allra högsta grad trivsam. Med tanke på att denna Master spelas på hardcourt inomhus, inte optimala spelförhållanden för spanjoren om man säger så, är den dock riktigt tuff.

Varken Dmitrij Tursunov eller Marcel Granollers utgör något större hot i öppningsmatchen, men därefter väntar troligen Jerzy Janowicz. Alla vet vi vad den två meter långa polacken kan åstadkomma inomhus i allmänhet och i Paris i synnerhet.

Har ju inte nått upp till förra årets nivå (då han tog sig till final här i Paris) hittills under hösten, men har å andra sidan bara spelat tre matcher sedan han återvände efter skada. Kan hur som helst bli ett riktigt jobbigt möte för Nadal.

I åttondelen väntar med stor sannolikhet Jo-Wilfried Tsonga. Hans landsman Richard Gasquet får väl sägas vara i bättre form generellt, men har svårt att hävda sig inomhus. Även på hemmaplan. Bortsett från semifinalen 2007 har han inte tagit sig förbi tredjerundan (respass direkt i öppningsmatchen förra året; förlust mot Kevin Anderson). Möter dessutom Fernando Verdasco, som spöade Ernests Gulbis i raka set i 1R, i sin öppningsmatch.

Kei Nishikori kan dock bli farlig. Jobbig öppningsmatch för Tsonga där. Nu har ju inte japanen varit i sitt livs form på sistone, men han är en ytterst kompetent inomhusspelare. Skrällvarning där.

I den undre kvartsfinalsektionen får David Ferrer hållas som knapp favorit. Är ju inte hans bästa underlag, men har trots det nått två raka finaler (Stockholm Open och Valencia Open, förlust i båda). Möter Lukas Rosol i sin första match. Även det en knepig öppning. Rosol avfärdade ju hemmaspelaren Jeremy Chardy förhållandevis enkelt i 1R.

Troligen Ferrer mot Gilles Simon i åttondelen.

Milos Raonic ska ju slå Robin Haase enkelt. Därefter hoppas han nog få möta Tomás Berdych. Berdych befinner sig i en liten formsvacka efter skadan han ådrog sig i Peking, har generellt problem mot servekanoner och Raonic har dessutom psykologiskt övertag. Värre för kanadensaren om han får Gaël Monfils, som är mycket mer oberäknelig och passar honom sämre spelmässigt. Vasek Pospisil ska ju inte vara några större bekymmer.

Tror hur som helst på en åttondel mellan Raonic och Monfils där. Monfils har visserligen två raka 1R-förluster (mot Jaroslav Pospisil i Wien och Ferrer i Valencia) men är giftig på hemmaplan och gick till två raka finaler här 2009-2010. Berdych måste pricka in en formtopp, annars är risken stor att det blir respass direkt.

Så, hur låter Nadal-Tsonga och Ferrer-Raonic i kvartarna? Inte alls osannolikt, säger jag.

Ser ju gärna Nadal mot Raonic i en semifinal, men tror mer på Ferrer. Raonic imponerade inte i Stockholm Open och verkar ha gett upp slutspelsracet, medan Ferrer fått med sig resultaten trots formsvacka. Så svårstoppad är han, evighetsmaskinen.

Nadal då? Nja. Första gången på fyra år han spelar i Paris. Har faktiskt bara spelat den här turneringen tre gånger i karriären (om man bortser från 2003, då han åkte ut i kvalet), åren 2007-2009. Facit så här långt: Final (2007, förlust mot David Nalbandian), semifinal (2009), kvartsfinal (2008). Bra resultat för att vara inomhus, men i år är vägen mot de senare rundorna ganska krokig.

Tror faktiskt att han kan ryka redan mot Janowicz. Gör han inte det så har Tsonga en god chans att fälla kolossen. Det är de otvivelaktigt största hoten. Varken Ferrer, Berdych eller Raonic känns direkt skräckinjagande, även om främst Berdych och Raonic givetvis har stor skrällpotential inomhus.

Tror tyvärr inte att Janowicz försvarar sina poäng från förra året. Vilket är riktigt synd, för det kommer innebära att han troligen avslutar året utanför topp 20. I det här läget speglar som bekant säsongsrankningen vad spelarna faktiskt åstadkommit i år, och där är han inte bättre än 21. Han behöver gå långt i Paris för att säkra en plats på rätt sida topp 20-strecket.

Blir ju lite gissningslek kring semifinalplatserna eftersom det är så svårt att avgöra var framför allt Nadal och Tsonga står i nuläget, men säger spontant Nadal ändå. Nadal mot Ferrer. Med den ordentliga brasklappen att Tsonga, Janowicz, Berdych och Raonic har stor skrällpotential.

De går vidare till semifinal: Nadal, Ferrer.
Skrällvarning: Tsonga, Janowicz, Berdych, Raonic.
Bubblare: Nishikori, Monfils, Gasquet.

* * *

UNDRE HALVAN:

Nitlott för Djokovic. 189-rankade Pierre-Hugues Herbert (som slog en extremt loj Benoit Paire i första omgången i går) är visserligen kanonmat, men redan i åttondelen väntar sannolikt John Isner. Alla vet vi vad Isner kan ställa till med mot just Djokovic.

I kvarten kan han sedan ställas mot Stanislas Wawrinka och i semifinalen Juan Martín del Potro. Isner-Wawrinka-del Potro-Nadal, till exempel, får ju ses som en ganska tuff lottning, ja…

Jobbig öppningsmatch för Wawrinka, förresten. Feliciano Lopez är en väldigt kompetent spelare under rådande omständigheter. Inte alls säkert att schweizaren överlever andra omgången.

Nicolás Almagro har ju överraskat under hösten. Kan han ställa till med något? Tja, varför inte. Håller det dock inte för troligt att han tar sig längre än till kvart.

Frågan på den här halvan är vilken status vi har på del Potro och Roger Federer. Möttes som bekant i finalen i Basel i söndags. Argentinaren har sett stark ut hela sommaren och hösten (bortsett från US Open), men vi vet också att han följa upp succéer med brutala kraschlandningar.

Tror inte det blir så nu. Han har sett så stabil ut på sistone, del Potro. Vilket är oerhört glädjande. När han spelar med högt självförtroende är han verkligen en fröjd att titta på, och den självklara utmanaren av det som vi tidigare kallat för Big Four. Karriärens första titel i en Master skulle bli en passande krona på verket efter en stark säsong från argentinaren.

Och så Federer, ja. En inte helt omöjlig öppningsmatch. Antingen Mikhail Juzjnyj (som slog Ferrer i Valencia) eller formsvage Kevin Anderson. Inte direkt uddlösa motståndare om man säger så, men båda är helt klart överkomliga. Därefter Tommy Haas eller Philipp Kohlschreiber (troligen Haas). Det ska han ju ordna inomhus, tycker man.

Tar han sig förbi de två hindren väntar sedan förmodligen del Potro, som nog återigen blir för svår för schweizaren. Trots att finalen i Basel var jämn på papperet tycker jag att nivåskillnaden dem emellan är tydlig. En del Potro i bra form är liksom inte att leka med.

del Potro har å sin sida sitt största hot redan i öppningsmatchen: Marin Cilic, som gör sin första turnering sedan dopningsavstängningen. Han fick alltså sitt straff kortat från nio till fyra månader, trots att ITF yrkat på två års avstängning. Men den soppan ska vi inte gå in på nu. Cilic är hur som helst tillbaka och han gjorde en bra match mot Igor Sijsling i går (5-7, 6-1, 6-4). Lite ringrostig, men en stabil insats. Kan bli farlig mot del Potro.

I övrigt ingenting direkt anmärkningsvärt i den kvartsfinalsektionen. Riktigt stor skillnad mellan sektionerna på den halvan. Djokovic mitt i getingboet, del Potro och Federer i något trivsammare miljö.

Tror hur som helst på Djokovic. Han har sett enormt tänd ut under hösten, sedan han förlorat förstaplatsen till rivalen Nadal. Tror även på del Potro, som gått från klarhet till klarhet på sistone. Hoppas verkligen på en semifinal mellan de båda.

Och där får ju i så fall Djokovic hållas som favorit, även om argentinaren har skrällpotential.

Federer? Nja. Som sagt överkomlig lottning, men Juzjnyj/Anderson-Haas/Kohlschreiber/del Potro är inte den lättaste vägen till semifinal. Särskilt inte med tanke på hur Federer presterat under sommaren och hösten. Tycker att han ska vara nöjd om han tar sig till kvartsfinal, även om man så klart inte kan räkna ut honom fullständigt.

De tar sig till semifinal: Djokovic, del Potro.
Skrällvarning: Isner, Wawrinka, Federer.
Bubblare: Cilic, Haas.

Semifinalerna: Nadal slår Ferrer, Djokovic slår del Potro.

FINALEN: Djokovic slår Nadal.

Hm. Känns inte helt troligt ändå, när man ser det svart på vitt. Båda har tuffa vägar mot finalen, och tror att det är stor risk för att framför allt Nadal åker ut i en tidigare omgång. Djokovic mot Tsonga i final? Ingen omöjlighet. Inte heller Tsonga-del Potro, eller typ Berdych/Raonic-Federer (även om det är mycket mindre troligt).

En väldigt öppen turnering på förhand, alltså – vilket så klart alltid utgör en extra krydda.

Pust. Stön. Stånk.

Ungefär i samma veva som David Ferrer daskade en forehand i nät på matchboll och därmed förlorade Stockholm Open-finalen mot 22-årige Grigor Dimitrov, så bröts också den fördämning som hållit min förkylning stången under hela turneringsveckan.

Förra veckan blev således ett världsmästerskap i feber, hosta, snörvel, snor och andra härligheter i och med att både sambon och barnet var sjuka före och samtidigt.

Inte helt återställd än, men i alla fall på banan.

Och vad har jag missat?

Well, en finalrepris mellan Roger Federer och Juan Martín del Potro, till exempel. Såg delar av matchen och tyckte att Federer stod upp riktigt bra, men kändes hela tiden som att del Potro skulle ro hem sin andra raka titel. Både inför och under matchen.

Väldigt viktigt för Federer att få ett gäng segrar i ryggen. Det såg lite svajigt ut inledningsvis men han börjar så sakteligen hitta tillbaka till en för honom godkänd nivå. Att han ska utmana de större spelarna under hösten känns i nuläget inte sannolikt, det krävs mycket mer än det han visade upp i Basel, men det går onekligen åt rätt håll.

Grym formtopp på del Potro, förresten. Han har ju faktiskt en riktigt god chans att gå om både Ferrer och Andy Murray på världsrankningen innan årets slut, vilket vore en helt makalös bedrift med tanke på hans svaga Grand Slam-facit i år (tredjerunda i Australiska öppna, stod över Franska öppna, semifinal i Wimbledon och andrarunda i US Open).

Han har liksom plockat 2,180 poäng i 500-turneringar (fyra titlar och en semifinalförlust), av totalt 5,365 poäng. Inte illa.

På säsongsrankningen har han bara 325 poäng upp till Ferrer och 915 till Murray. Helt överkomligt eftersom han är kvalificerad för World Tour Finals i november. Finns en del poäng att slåss om där.

Och apropå World Tour Finals så går ju slutspelsracet in i en avgörande fas den här veckan. Känns som att Milos Raonic kastade in handduken redan i förra veckan, då han valde att stå över Basel av personliga skäl. Har nästan 400 poäng upp till nian Richard Gasquet nu. Det ska till att Raonic går riktigt långt i Paris Masters för att han ska snuva fransosen på en plats, helt enkelt.

Jo-Wilfried Tsonga då? Han åkte ju ut ”redan” i semifinalen i Wien (som spelades samma vecka som Stockholm Open) medan Gasquet vann titeln i Moskva. Vilket ju innebär att det är fördel Gasquet där.

Ledningen är dock knapp – ynka 65 poäng – så han har absolut chansen att reparera skadan i Paris. Återkommer givetvis med en fullödig analys av lottningen i Paris Masters.

* * *

Bragd!

Ja, det måste man ju kalla Sveriges mirakulösa vändning mot Danmark i Davis Cup. Förbundskapten Fredrik ”Fidde” Rosengren hade alltså ratat Isak Arvidsson och i stället tagit ut 17-årige framtidshoppet Elias Ymer.

Ymer och Sverigeettan Markus Eriksson förlorade sina inledande matcher, men tack vare Robert Lindstedts och Johan Brunströms planenliga seger i dubbeln och Erikssons nagelbitare mot Frederik Nielsen i match fyra (slutade 6-3, 3-6, 6-7, 6-4, 9-7 till Eriksson) blev det en femte avgörande match.

Sveriges öde vilade alltså på Ymers axlar.

Han höll för trycket: 7-6(3), 7-6(8), 4-6, 7-5 innebär att Sverige klamrar sig kvar i Grupp I och således med nöd och näppe undslipper nedflyttning till Grupp II. En oerhört viktig seger.

Ändå svårt att låta bli att fundera på hur matchserien (och publiksnittet…) sett ut om Joachim ”Pim-Pim” Johansson ställt upp och blivit uttagen till laget. Nå, det får vi återkomma till vid tillfälle.

* * *

WTA Championships är redan till ända. Känns alltid lite konstigt att den spelas så här tidigt. Som att den nästan kommer mitt i säsongen.

Ganska svag upplaga av slutspelet i år, måste sägas. Victoria Azarenka gjorde en oerhört slät figur och kom sist i sin grupp med en seger (mot Sara Errani) och två förluster (Li Na, Jelena Jankovic). Li Na gick obesegrad genom gruppspelet och Jankovic tog sig vidare till semifinal tack vare fler vunna set (hade samma matchfacit som Azarenka och Errani, 1-2).

Serena Williams vann sin grupp överlägset, med Petra Kvitová som god tvåa. Agnieszka Radwanska vann inte ett enda set på tre matcher.

I semifinalerna pressades Williams till tre set av Jankovic, medan Li Na mer eller mindre körde över Kvitová. I finalen tog världsfemman första set enkelt med 6-2 men blev sedan krossad i de två nästkommande: 2-6, 6-3, 6-0 blev det till slut till Williams, som därmed vann sin andra raka och totalt fjärde WTA Championships-titel.

Söndag – vilket (nästan) alltid betyder finaler i ATP-sammanhang.

Det blir alltså Jonas Björkman/Robert Lindstedt mot Aisam-Ul-Haq Qureshi/Jean-Julien Rojer i dubbeln.

Så klart en riktig praktsmäll om Björkman/Lindstedt vinner, sett till hela turneringen. Att som 41-åring göra sin första turnering på fem år och ta sig hela vägen till final… Det är starkt. Minst sagt.

Och det är ju inte på något vis så att han varit i vägen för Lindstedt, om man säger så. Han har snarare varit den bättre av de båda (om man bortser från den lite svajiga serven).

Ska väl inte vara någon omöjlighet för dem att gå hela vägen? Björkman har ju vinnarinstinkten. Även Lindstedt har rutin i dessa sammanhang. Vore riktigt kul om Björkmans minicomeback slutade med konfettiregn och guld.

* * *

David Ferrer mot Grigor Dimitrov i singeln.

Förstaseedade världstrean mot framtidslöftet.

Det trodde jag verkligen inte inför turneringen. Inte ens inför semifinalerna (där jag ju tippade seger för Benoit Paire och Ernests Gulbis).

Riktigt bra match av Gulbis, för övrigt. Styrde och ställde med sin högoktaniga offensiv och var faktiskt spelmässigt överlägsen Ferrer, fram till 4-4, 15-40 i andra set.

De två missade breakbollarna blev ödesdigra för Gulbis. Efter det gick luften ur honom totalt. Han blev bruten i nästkommande game och förlorade på så vis setet, och i avgörande rann det iväg: 3-6, 6-4, 6-1 till Ferrer.

Kändes som att Gulbis var en hårsmån från att vinna, men spanjoren gjorde det riktigt bra. Han lät sig inte skrämmas av lettländarens kanonad från baslinjen, utan spelade på säkerhet och nötte på så vis ner sin motståndare. Som han så ofta gör. Ett styrkebesked, förstås. Bådar gott inför finalen.

Även Dimitrov vände underläge i sin match. Hade lite svårt att komma in i matchen och vänja sig vid Paires varierade slagregister och oförutsägbara placeringar, och tappade första set. Tog dock över matchbilden överhand och avslutade väldigt starkt: 4-6, 6-2, 6-2.

Nu var Paire visserligen hans första riktigt tuffa motståndare i turneringen, men tycker att Dimitrov imponerat under veckan.

Så pass att han kan slå Ferrer?

Tja, varför inte. Han har de offensiva vapnen för att pressa tillbaka spanjoren och visade i sina inledande matcher och de två sista seten mot Paire en stabilitet som han inte har för vana att bjuda på.

Men.

Ferrer är Ferrer, och efter den där inledande matchen mot Jack Sock – där han strösslade hela hallen med oprovocerade misstag – har han övertygat. Det är ingen lätt uppgift att slå Gulbis när lettländaren är på det spelhumöret, ens för en världstrea, men han gjorde det bästa av situationen och bjöd på en solid insats.

Framför allt blev han inte stressad när Gulbis satte press ut mot backhandrutan. Där tenderar han ofta att försöka runda bollen och slå inside out-forehand, vilket lämnar hela banan öppen. En farlig taktik på hardcourt mot en så pass offensiv spelare som Gulbis.

Nej, i går litade han i stället på sin backhand. Spelade överlag avslappnat och satsade på säkerhet, och bra längd framför ren styrka. Han kommer säkerligen att spela likadant i dag, och i första hand fokusera på att trötta ut Dimitrov. Stressa fram misstag. Precis som mot Gulbis.

En av Dimitrovs största brister är hans uthållighet och oförmåga att spela effektivt. Om bensinen tar slut i andra set blir det enormt svårt för honom att vinna den här matchen. Ferrer lär inte bjuda på lika mycket enkla poäng som Novak Djokovic gjorde i Madrid tidigare i år.

Jag tror därför på Ferrer i den här matchen. Han var så pass stabil mot Gulbis att jag inte har anledning att tro annat än att han kommer spela sitt klassiskt trygga och säkra spel.

Däremot vore det onekligen kul om Dimitrov fick vinna sin första titel i karriären. Och vad vore i så fall mer passande än att göra det i Sverige, där han dels blivit ”fostrad” av svenska tennisakademien Good to Great (som han lämnade i somras efter tio månaders samarbete) och dels har en stor fanbas.

Lördag – vilket betyder semifinaler.

Vi tar en titt:

Först ut är turneringsdirektör Jonas Björkman och Robert Lindstedt i dubbeln mot fjärdeseedade Santiago Gonzalez och Scott Lipsky.

Med tanke på hur det sett ut hittills är det ju verkligen ingen omöjlighet att de faktiskt tar sig hela vägen till final. Vilket även oddsen antyder – runt 1,70 på förhandsfavoriterna Gonzalez/Lipsky och 2,00 på Björkman/Lindstedt.

Därefter dags för första singelsemifinalen, mellan förstaseedade David Ferrer och 26-rankade Ernests Gulbis.

Gulbis har övertygat hittills. Tog en imponerande seger mot framtidslöftet Jerzy Janowicz i går i en match där lettländaren var osedvanligt solid.

1-0 i inbördes möten, och den gången blev Gulbis utklassad: 6-2, 6-1. Det var dock för sex år sedan, i Canada Masters, så det resultatet känns helt irrelevant här.

Ferrer har bara behövt spela en match hittills (i och med Fernando Verdascos walk over), och i den matchen – mot amerikanen Jack Sock – imponerade han inte alls. Fick visserligen ordning på spelet efter att ha tappat första set, men mot en spelare av Gulbis kaliber kan det vara direkt förödande att hamna i tidigt underläge. Janowicz jobbade sig visserligen in i kvartsfinalen i går, men det kändes hela tiden som att en fokuserad Gulbis inte tänkte släppa den matchen.

Jag tror på Gulbis här. Han har vapnen att slå igenom Ferrers försvar förhållandevis enkelt på det här underlaget och uppvisade i går en stabilitet som bådar gott.

För Ferrers del gäller det att inte trilla i samma fälla som mot Sock. Det vill säga att kliva fram närmare baslinjen och försöka möta sin motståndare på det offensiva planet. Det har inte varit en vinnande taktik för Ferrer under årets hardcourtsäsong och kommer inte bli det i dag heller. Gulbis är helt enkelt för stark i sitt offensiva spel. Att försöka diktera spelet i det höga tempot och gå för dödande slag är inte Ferrers framgångsrecept.

Nej, i stället gör han bäst i att falla tillbaka lite bakom baslinjen och förlita sig på sin defensiv och sin bollsäkerhet. Hålla bollen i spel, förlänga duellerna, stressa fram misstag.

Vi får se om det räcker mot en så här pass motiverad Gulbis. Känns som att Ferrer hade behövt den där matchen mot Verdasco i ryggen, med tanke på hans svaga form.

* * *

Grigor Dimitrov mot Benoit Paire. På papperet faktiskt en mycket intressantare match än Dimitrov mot Milos Raonic. Här kommer det bli mycket mer spel om bollen.

Dimitrov hålls som favorit enligt oddsättarna, vilket inte är särskilt konstigt. Han är överlag skicklig inomhus och har visat god form i sina senaste två matcher (mot Jan-Lennard Struff och Kenny De Schepper).

Men motståndet han möter i dag är av annat slag. Måste ju sägas att Dimitrov fått en mycket enkel lottning här. Marius Copil-Struff-De Schepper är ingen supersvår resa till semifinal.

Om Paire är lika fokuserad som mot Raonic i går vill jag hålla honom som knapp favorit. Eller i alla fall lägga in en ordentlig skrällvarning. En presterande Paire kan både möta honom i spelet i högt tempo och dessutom utmanövrera med variation och oförutsägbarhet.

Det är alltid en bra idé att mixa upp med stoppbollar, offensiv slice och oväntade placeringar mot Dimitrov. För hög grad av percentage tennis brukar å andra sidan passa Dimitrov som handen i handsken, eftersom han bygger upp sina poäng på ett väldigt konventionellt sätt.

Paire är en också en väldigt mycket bättre returtagare än Dimitrovs tidigare motståndare, så bulgaren får inte svikta i egen serve.

Jag tror att Paire kan nöta ner Dimitrov på ett taktiskt plan. Göra honom osäker och på så vis stressa fram misstag.

Förutsatt att han inte kollapsar mentalt själv…

Schemat blev ofrivilligt bantat i dag på grund av att Fernando Verdasco tvingades lämna återbud (magskada) till både sin singel mot David Ferrer och dubbel (i par med David Marrero) mot Jean-Julien Rojer/Aisam-Ul-Haq Qureshi.

Men vad spelade det för roll, när den klart bästa matchen spelades redan vid lunch?

Kvarten mellan Ernests Gulbis och Jerzy Janowicz blev nästan precis så bra som man hade hoppats på förhand.

Inte riktigt, men nästan.

Det var nämligen inte alltid så välspelat. På det hela taget så, absolut, men det var också rätt så låg nivå mellan varven. Särskilt i första set, där Gulbis öppnade med ett riktigt lojt servegame som Janowicz tog tillvara på.

Gulbis – som för dagen såg precis lika fokuserad och motiverad ut som mot Jeremy Chardy i förstarundan – jobbade sig dock in i matchen ganska snart, kvitterade och gick förbi. Detta efter att Janowicz dippat enormt i egen serve. Slog bara in katastrofala 41 procent förstaservar totalt i första set (vann 73 procent av poängen när han väl gjorde det) och räddade bara en breakboll.

Samtidigt servade Gulbis stabilt resten av setet, vilket i kombination med Janowicz svajiga serve gav honom setet med 7-5. Mycket missar i det setet, och ganska ryckigt spel. Båda ville diktera duellerna både som servare och returnerare, och hade inte riktigt hunnit kalibrera siktet innan första set var över.

I andra spelade båda upp sig. Janowicz returnerade rysligt bra i första game och bröt Gulbis omgående, och därifrån var det fullt ös hela vägen in i mål. Grädde på moset var nog när Gulbis stängde sitt servegame vid ställning 2-0 till Janowicz med en underarmsserve.

Matchens, och kanske även turneringens, klart bästa duell kom senare, då Gulbis räddade stenhård forehandcross med djup slice, Janowicz hann ifatt och lade upp smashläge, räddade efterföljande smash – och så vidare. En duell som hade typ allt. Hittar tyvärr inga klipp, men lär förhoppningsvis dyka upp relativt snart.

15-rankade Janowicz hade hur som helst klar momentum i andra set. Servade mycket bättre och var dessutom där och naggade hela tiden i sina returgame. Gulbis jobbade sig visserligen tillbaka även i det här setet, men blev bruten på nytt.

I avgörande set skiftade momentum till Gulbis. Inte så mycket för att Janowicz gick ner sig så överdrivet mycket. Han svajade egentligen bara i ett servegame, men det räckte för att lettländaren skulle få med sig breaket. Stängde sedan matchen i egen serve: 7-5, 4-6, 6-3.

Väldigt väldigt stabil insats av Gulbis. Det var visserligen väldigt irriterat från båda spelare, i princip redan från start. Gulbis lät sig irriteras av en Janowicz-supporter med polsk tröja på läktaren (blängde ner honom fullständigt varje gång han servade från den kortsida som personen satt närmast) och Janowicz stördes av mobilsignaler och publiktjatter när han skulle serva.

Det var en väldig anspänning, med andra ord. Inte så konstigt. En på papperet jämn match mellan två spelare med snarlikt sätt att spela. Otroligt högt underhållningsvärde i den här kvarten, även om kvaliteten på spelet var lite ojämn emellanåt.

Gulbis möter alltså David Ferrer i semifinalen, i och med Verdascos walk over. Har en riktigt god chans att slå världstrean. Går inte att säga annat med tanke på hur motiverad Gulbis sett ut hittills, medan Ferrer verkligen inte imponerade mot Jack Sock i sin öppningsmatch.

* * *

Benoit Paire skrällde mot Milos Raonic: 7-6(3), 6-3.

Pratade med en väldigt tenniskunnig journalistkollega inför matchen. Han höjde ett varningens finger för Paire.

Själv var jag bombsäker på att Raonic skulle vinna. Kanadensaren var rysligt stabil mot Joachim ”Pim-Pim” Johansson i går, medan Paire mest flamsat (men vunnit) i sina matcher mot Santiago Giraldo och Pablo Carreno-Busta.

Inte överdrivet bra servande från Raonic om man bara ser till siffrorna, men inte heller så dåligt att han ska förlora i raka set. Välförtjänt seger för Paire, som måste slagit på fokus, med andra ord.

Och så blev ju det här en helt bortkastad vistelse för Raonic, i och med att Richard Gasquet avancerat till semifinal i Kremlin Cup i Moskva och därmed ökar sitt avstånd på säsongsrankningen.

Enkel resa för fransmannen i Ryssland. Lär bli minst final för honom där, såvida han inte blir blåst av banan av en formstark Ivo Karlovic i morgon. Karlovic trivs i sådana turneringar, framför allt inomhus.

* * *

Grigor Dimitrov slog Kenny De Schepper väldigt kontrollerat: 6-4, 6-2. Inga konstigheter. Kan bli en sevärd semifinal mellan Dimitrov och Paire.

* * *

Snacka om att Jonas Björkman lyfter Robert Lindstedt här i Stockholm Open. Var i mitt tycke den klart bättre av de båda i öppningsmatchen i dubbeln mot Andreas Siljeström och Isak Arvidsson.

Likaså i kväll, mot Gulbis och Dmitrij Tursunov.

Gulbis/Tursunov vann visserligen första set ganska enkelt men blev sedan utskåpade i andra.

I supertiebreak gick Björkman/Lindstedt fram till 6-1 – men tappade sedan fyra raka poäng och brände två matchbollar vid 9-6.

Närmare än 9-8 kom dock aldrig Gulbis och Tursunov. Lindstedt stängde matchen med ett distinkt servess. Det var nog ganska skönt för honom att få göra det, med tanke på att pensionerade Björkman var så pass mycket bättre än sin aktiva kollega i den här matchen.

Måste ju sägas också att Tursunov var fullständigt bedrövlig i andra set och supertiebreak. Servade som en kratta och missade i princip allt han slog på. Inte ett dugg orättvist att peka ut honom som syndabock.

Det var allt för i dag. I morgon är det dags för semifinalen.

Mer om dem lite senare.

Joachim ”Pim-Pim” Johanssons fyrverkeri är över för den här gången, och krutet från hans (och Milos Raonics) muskedunder har knappt hunnit lägga sig förrän det är dags igen.

Det här är buffén som dukas upp i dag:

Dagens på papperet överlägset bästa match – och veckans hittills mest emotsedda, näst efter den mellan Pim-Pim och Raonic i går – spelas alltså redan klockan 12.00. Jerzy Janowicz mot Ernests Gulbis. Två av de stora favoriterna, vid sidan av storfavoriten Raonic.

Kvällen avslutas i stället med den fullständigt avslagna bataljen mellan Grigor Dimitrov och Kenny De Schepper. Bäst först, sämst sist. Oerhört märklig prioritering.

Faktum är att hela dagen kontinuerligt tappar i styrka. Efter Janowicz-Gulbis går Fernando Verdasco upp mot David Ferrer. Med tanke på hur (relativt) övertygande Verdasco presterat hittills och hur minst sagt svajig Ferrer var mot Jack Sock i går, så kan ju det bli ett riktigt intressant möte.

Raonic mot Benoit Paire känns inte jättehett. Paire har i nuläget inte den mentala kapaciteten (eller grundläggande inställningen) att orka hålla fokus uppe under en hela match mot Raonic, vilket krävs för att slå en servekanon av hans kaliber.

Och så Dimitrov-De Schepper alltså, som känns helt iskall.

Men vad tror vi om matcherna då?

Janowicz-Gulbis tokjämn enligt oddsen. Janowicz står i 1,90 och Gulbis i 1,80. Lite överraskande odds, kan tyckas. Janowicz fullkomligt mosade ju Guillermo Garcia-Lopez i sin öppningsmatch, men så har ju spanjoren inte heller kapaciteten att hota polacken på hardcourt inomhus (och hade skadekänningar).

Janowicz serve bra, men satt inte precis där den ska. Finns mer att hämta där, och det tror jag är direkt nödvändigt mot Gulbis. Han måste höja sig ett snäpp och dänga in fler förstaservar, Janowicz.

Gulbis å sin sida har verkligen imponerat i sina matcher mot Jeremy Chardy och Igor Sijsling. Framför allt spelglädjen och viljan att faktiskt jobba hårt för att vinna (vilket han främst visade mot Chardy) övertygar. Jag var ju inne på det inför turneringen, att bara det faktum att han valt att komma hit tyder på att han vill vinna hela kalaset. En motiverad Gulbis är alltid en farlig Gulbis.

Dessutom har han servat väldigt bra. Inte bara det att han smaskat in en del servar i uppåt 235 km/h, han är ganska överlägsen i sina servegame överlag (i alla fall när han får in förstaserve). Har hittills slagit in i snitt 66,5 procent förstaservar och vunnit 80 procent av poängen (88 av 110).

Kommer behöva serva minst lika bra, till och med lite bättre, mot Janowicz i dag.

Spelmässigt är det här på papperet en jämn matchup som kan avgöras med väldigt små marginaler. De har redan mötts två gånger och har 1-1 i inbördes statistik. Första mötet skedde redan 2010 (Davis Cup-match mellan Lettland och Polen på carpet) och är därför inte särskilt relevant.

Förra året möttes de i andrarundan i Wimbledon, med Janowicz som vinnare i fem set (2-6, 6-4, 3-6, 7-6, 9-7). Dock är ju gräs Gulbis tveklöst sämsta underlag.

Onödigt att påpeka hur viktig roll serven kommer spela i den här matchen. Gulbis måste också satsa på att jaga Janowicz i sidled. Polackens kontringsslag under press ute i hörnen är en av få uppenbara svagheter i hans spel.

Gulbis måste också spela aggressivt i sitt försvarsspel. Det funkar liksom inte att simma tre meter bakom baslinjen, för då utnyttjar Janowicz bara den öppna ytan med att lägga sin fruktade stoppbollar.

Janowicz å sin sida kan vara lite mer avvaktande i sitt försvarsspel och försöka stressa Gulbis till misstag med tät defensiv.

Min enda oro inför den här matchen är att den spelas så tidigt. Hur hanterar Gulbis det? Kommer han att vara helt vaken när han kliver ut på banan?

Är han det så förtjänar den här matchen epitetet toppmatch. Men är Gulbis minsta lilla okoncentrerad och trög i fotarbetet kan det bli kross – och därmed ett ovärdigt utfall av en på förhand så spännande matchup.

Vem som vinner till slut?

Jättesvårt att säga. Jag har på förhand tippat Gulbis i final och står fast vid det, men inte utan att tvivla. Känns som att det är svag fördel Janowicz inför den här matchen.

* * *

Ferrer mot Verdasco. 9-7 i inbördes möten. Fem raka segrar för Ferrer och har bara tappat ett set på de matcherna (i Rom i år).

Men det var ju när Ferrer var i bra form och Verdasco precis börjat hitta tillbaka till sig själv efter en djup svacka.

När Verdasco har engagerat sig till hundra procent i sina matcher har han varit överlägsen både Ivan Dodig och Jarkko Nieminen. Ferrer är visserligen en helt annan femma, men som världstrean såg ut mot Sock i går… Den enda han övertygade oss om i den matchen är att han inte tagit sig ur formsvackan än.

Ger därför Verdasco väldigt goda chanser att skrälla här. Det hela hänger egentligen på om han orkar gå hela vägen även om Ferrer börjar hitta säkerheten, som efter första set i går. Tålamod har ju aldrig varit Verdascos starka sida, men i och med Ferrers nämnda formsvacka kan det mycket väl räcka med att bara mata grundslag från baslinjen och spela med små marginaler.

* * *

Raonic-Paire känns som en ickematch. Paire har mest ägnat sig åt att spexa och vunnit sina matcher enkelt eftersom motståndet varit på alldeles för låg nivå (Santiago Giraldo i förstarundan och Pablo Carreno-Busta i andra).

Här bör det bli respass för Paire. Raonic var oerhört stabil mot Pim-Pim i går. Det ska således oerhört mycket till för att han ska låta det här rinna honom ur händerna.

* * *

Dimitrov-De Schepper. Nej, här har fyrverkerierna redan avverkats och kvar är några fuktiga kinapuffar.

De Schepper måste ha spelat sanslöst mycket bättre mot Kevin Anderson än mot Markus Eriksson i öppningsmatchen. Men räcker det för att slå Dimitov?

Nej, jag tror inte det. Dimitrov såg faktiskt riktigt bra ut mot Jan-Lennard Struff i går. Han kommer troligen inte att stressa De Schepper i sina returgame, inte så länge fransmannen servar så bra som vi vet att han kan göra, men i spelet är han fullständigt överlägsen.

Snacka om drömlottning för Dimitrov, förresten. Marius Copil-Struff-De Schepper är ju inte den tuffaste vägen mot en ATP-semifinal i år, om man säger så.

Gulbis-Verdasco och Raonic-Dimitrov i semifinalerna, alltså. Inte fy skam ändå.

Alla sagor har ett slut.

För Joachim ”Pim-Pim” Johansson blev världselvan Milos Raonic en obarmhärtig bromskloss.

Han stretade emot bra, men Raonic var på tok för stabil för att bjuda på de enkla poäng som Pim-Pim hade behövt.

6-2, 7-6(3) känns som fullt rättvisa siffror. Tycker faktiskt att det var starkt av svensken att hänga kvar i andra set och pressa fram ett tiebreak. Sju breakbollar hade han emot sig i det setet, fyra av dem i ett och samma game. Raonic var betydligt säkrare i spelet, och så fort han pressade Pim-Pim lite i sidled slog svensken bort sig.

Dessutom hade Pim-Pim inte en suck i kanadensarens servegame. Fyra vunna poäng mot förstaserve och fyra mot andraserve var visserligen dubbelt så bra som i första set (då Raonic vann 12 av 12 poäng bakom sin förstaserve) men han var aldrig i närheten av att kunna hota.

Samtidigt tycker jag att Raonic spelade väldigt smart i sina returgame. Han blåste bara på när det öppnades luckor och spelade överlag välavvägt. Satsade oftare på vinklar och bra längd än ren power, vilket gav utdelning. Pim-Pim var extremt otrygg i sitt grundspel när han inte fick lägen att trycka till och ta kommandot över duellen.

I tiebreaket visade världselvan verkligen var skåpet skulle stå. Fick med sig ett minibreak direkt och spelade lugnt och tryggt i egen serve.

Ja, sett till matchbilden – som var lika väntad som matchens utgång – går det inte att säga annat än att 7-6(3) i andra set faktiskt är ganska smickrande för Pim-Pim. Hade mycket väl kunnat bli 6-3 (eller ännu värre: 6-1) i stället.

Så pass bra är Raonic när han är i god form nu för tiden. Särskilt inomhus. Han har verkligen utvecklats enormt bara det här året, vilket jag finner ytterst glädjande. Den som följt honom i år visste att det skulle krävas oerhört mycket mer av Pim-Pim än han hade förmågan att prestera i dag.

Så nej, det var inte ”små marginaler” som avgjorde den här matchen. Att Pim-Pim inte hade en enda breakboll och själv blev breakad två gånger på elva försökt trots att han faktiskt slog in fler förstaservar än mot Alejandro Falla i förstarundan (54 procent mot Falla, 66 procent mot Raonic – och då låg han ändå nere på katastrofala 44 procent i början av andra set) talar sitt tydliga språk.

Att Pim-Pim bjudit på fantastisk tennis under sina totalt fem speldagar (vilade i går) råder det ingen som helst tvekan om, och han går verkligen ut med flaggan i topp.

Vad hans tillfälliga comeback betyder för svensk tennis kan vi utvärdera senare, men just nu kan vi nöja oss med att säga att Stockholm Open 2013 inte blivit i närheten av samma publikfest och underhållande tillställning utan honom.

* * *

Det är knappt att man kan tro det, men det var faktiskt mer publik under matchen mellan David Ferrer och Jack Sock än under Pim-Pims drabbning mot Raonic.

Ferrer som det knappt pratats någonting alls om inför och under den här turneringen, trots att han är nybliven världstrea.

Att det varit ganska tyst kring honom beror så klart på hans dåliga form, och att han inte är i närheten av lika slagkraftig på hardcourt som på grus, men sak samma.

Matchen var en oerhört märklig tillställning. Sock hade ruggigt dålig bollträff men bärgade ändå första set tack vare två servegenombrott. Redan efter tre-fyra game hade jag tappat räkningen på hur många oprovocerade misstag Ferrer svarat för.

Det blir verkligen extra tydligt hur extremt dålig form han är i när man är på plats och ser honom spela. Bollträffen i dag var okej, bättre än Socks, men misstagen stod som spön i backen. Det kändes som att han jagade dödande slag på bollar som knappt ens Ernests Gulbis skulle attackera. Mycket mer aggressiv gameplan från Ferrer än man är van vid.

Kanske är det ett medvetet taktiskt drag. Kanske tycker han att han behöver spela mer offensivt och med mindre marginaler för att kunna hävda sig på hardcourt.

I så fall borde han tänka om. För det funkar uppenbarligen inte.

När spanjoren i stället valde att dra ner tempot och spela mer på säkerhet, som han normalt gör, kom i stället misstagen från Sock. Det ska sägas att amerikanen gjorde några riktigt fina poäng med briljanta forehands och fin känsla framme vid nät, men överlag gjorde han inte en bra match.

Skrev inför matchen att jag inte var särskilt imponerad av insatsen mot Bernard Tomic, och den känslan hängde kvar i dag. Det här var Ferrers match att förlora.

Det gjorde han inte förstås. Nej, han gnetade sig in i matchen, justerade sin taktik och nötte ner Sock. I tredje set vek amerikanen ner sig totalt och setsiffrorna blev till slut 4-6, 6-3, 6-1. Inte på något vis en övertygande seger för Ferrer, men likväl en seger. Kan bli en intressant kvartsfinal mot Fernando Verdasco, med andra ord.

* * *

Gulbis var fokuserad nästan hela matchen mot Igor Sijsling. Tappade visserligen break i andra set, men vann tiebreaket behärskat: 6-3, 7-6(3).

Det blir därmed något av en drömfinal i morgon, mellan Gulbis och Jerzy Janowicz. En match som spelas redan 12.00, av någon fullständigt obegriplig anledning. En av veckans tveklöst mest intressanta matchups läggs alltså som första match.

Vilken som spelas sist? Grigor Dimitrov mot Kenny De Schepper. Jisses…

Dimitrov slog för övrigt Jan-Lennard Struff enkelt (6-1, 6-3) och De Schepper skrällde mot Kevin Anderson (7-6, 4-6, 6-3). Såg inte matchen mellan De Schepper och Anderson, men enligt uppgift spelade faktiskt inte Anderson direkt dåligt. Vilket känns helt sanslöst. För inte ska väl Anderson förlora en ATP 250-match mot en spelare som Kenny De Schepper? Nej, det kändes som en given seger på förhand. Måste ha varit små marginaler som avgjorde i den matchen.

Ja, och så slog ju Verdasco Jarkko Nieminen i tre set: 6-2, 3-6, 6-3. Kändes rätt väntat. Såg bara delar av den matchen och det gick väl inte direkt undan, man man väl säga.

* * *

Alla dagens resultat:

Dagens huvudnummer är utan tvekan åttondelsfinalen mellan Joachim ”Pim-Pim” Johansson och Milos Raonic.

Förra generationens servekanon mot dagens. Det här känns verkligen som höjdpunkten på hela veckan. Det enda som kan toppa den här matchen vore en final mellan Pim-Pim och Jerzy Janowicz, eller David Ferrer. (För egen del skulle även en final mellan Janowicz och Raonic smälla lite lite högre, om ni ursäktar ordvitsen.)

I övrigt då?

Vi tar en titt:

Om det inte vore för Pim-Pim hade det här faktiskt kunnat vara en ganska avslagen tillställning. Inte på något vis tråkig. Men lite avslagen.

Jag menar, tänk om Raonic fått möta Alejandro Falla i stället? Sanslöst sömnigt.

Ernests Gulbis mot Igor Sijsling är en ickematch på papperet, men man vet aldrig med Gulbis. Visserligen visade lettländaren positiva tendenser mot Jeremy Chardy. Inte så mycket spelmässigt som att han faktiskt ville vinna den matchen, faktiskt. Det är inte alltid han vill det, 25-åringen.

Sijsling är en duktig ATP-spelare med ett spel som i grunden lämpar sig för snabba underlag och han har hyfsade resultat inomhus, men det är ju på gräs han kommer till sin rätt. På hardcourt är han i regel kanonmat för en spelare av Gulbis kaliber. Förutsatt att Gulbis vill vinna, som sagt.

* * *

Jarkko Nieminen mot Fernando Verdasco kan bli kul. Nieminen körde faktiskt över Verdasco fullständigt i Indian Wells i våras (6-1, 6-0), men det var ju mitt i spanjorens avgrundsdjupa formsvacka.

Med tanke på hur Verdasco blåste slitvargen Dodig av banan när han bestämde sig för att gasa på i går så borde Nieminen få det hett om öronen.

* * *

Vad finns det att säga om Grigor Dimitrov mot Jan-Lennard Struff? Inte mycket mer än att Dimitrov ska vinna den matchen. Trots att han inte var särskilt bra mot Marius Copil i förstarundan. Han ska kunna spela på den nivån och ändå bärga en förhållandevis enkel seger.

* * *

David Ferrer mot Bernard Tomic hade kunnat bli en riktigt intressant historia, om Tomic valt att faktiskt försöka spela tennis (han hade garanterat slagit Jack Sock om han gjort det). Nu kommer vi i stället att få sen en Jack Sock som förtvivlat försöker slå igenom Ferrers försvarsmur, utan att riktigt lyckas.

Det ska sägas att Ferrer är i gräslig form. Det öppnar ju lite för Sock, naturligtvis. Men tillräckligt? Nej, jag tycker inte det. Amerikanen imponerade inte direkt mot Tomic – vilket så klart har att göra med att Tomic inte kämpade över huvud taget, men så fort australiern faktiskt valde att halvkämpa lite så var det han som styrde spelet.

Om Sock hamnar i passagerarsätet mot Ferrer är han rökt. Stor risk att det blir så, om Ferrer håller nere sina oprovocerade misstag. Spanjoren är dessutom en alldeles för bra returtagare för att Sock ska kunna få så hög utdelning i egen serve som han behöver.

Nej, det krävs helt enkelt att Ferrer gör ännu en plattmatch för att han ska missa kvartsfinalen.

* * *

Och så sist men absolut inte minst, alltså: Pim-Pim mot Raonic.

Till att börja med: Jäklar vad det kommer att smälla. Det kommer liksom att dåna i hela hallen i kväll.

Raonic har den klart hårdaste serven av de båda, det går inte att sticka under stol med. Av Pim-Pim har vi hittills bara fått se toppen av isberget.

Jag menar, visst var det imponerande när han smällde in ett ess i andraserve i 219 km/h, men han peakade någonstans runt 220. Det får ju anses ganska hårt.

Well. Raonic kan utan problem smaska in förstaservar i uppåt 240. Det är också ganska hårt. Ganska så jättehårt.

Det råder Pim-Pim-feber i Stockholm, med all rätt, men den gör oss också lite berusade och hemmablinda. Att han är en servekanon går inte att argumentera emot, för det har han varit hela sin karriär. Men publiken var liksom tokimponerad så fort han drog in en serve i över 200 km/h.

När sedan Copil dundrade in en i 235 i sin match mot Dimitrov, som spelades direkt efter den mellan Pim-Pim och Falla, fick han inte mer än en halvhjärtad applåd. Det var dessutom inte hans enda serve som noterade 230 km/h.

Men jag tror som sagt att vi bara fått se toppen av isberget. Att Pim-Pim sparat sitt allra mest bländande fyrverkeri till den här matchen, mot Raonic. För han kommer verkligen behöva ladda varenda vapen i bössan med skarp ammunition.

Det brukar rent allmänt snackas mycket om Raonics usla grundspel, och det är inte konstigt – just grundspelet är kanadensarens största svaghet. Han är helt enkelt som mest sårbar när det blir spel om bollen.

Men att han är helt ofarlig när han inte själv servar är en sanning med modifikation. För något år sedan var han visserligen extremt passiv i sitt försvarsspel, hade svårt att sätta press och spelade med väldigt små marginaler i både attack- och kontringsspel.

Nu, sedan han anlitade Ivan Ljubicic som tränare, har han dock förbättrat sitt försvarsspel avsevärt. Han har en mer sansad shot selection och är generellt mycket mer balanserad i sin defensiv (förutom i returtagandet, där är det fortfarande fullt ös medvetslös som gäller).

Det ska också sägas att Pim-Pims spel passar Raonic ganska bra. Det är flackt, det är hårt – och inte särskilt varierat. Jämför med Tomás Berdych, som visserligen inte har en lika tung serve som Pim-Pim, men som även han spelar väldigt flackt och offensivt. Honom slog Raonic i raka set i finalen i Thailand för några veckor sedan.

Att oddset på Pim-Pim sjunkit från dryga 4,20-4,40 till 3,50 är dock inte särskilt konstigt. Han har trots allt imponerat, även om motståndet hittills inte varit mycket att hänga i julgranen. Med tanke på att Raonic är en svag returtagare finns det stor chans för tiebreak, och där kan vad som helst hända (Raonic förlorar i snitt vartannat tiebreak han spelar).

Men att han skulle ha stor chans att vinna… Nej, så tycker inte jag att det känns. Inte så länge Raonic känner sig fräsch och fysiskt fit. Det som talar för Pim-Pim är i så fall att Raonic kan vara sliten och lite ur gängorna mentalt på grund av sitt tuffa schema de senaste veckorna.

Sen är det så klart inte busenkelt att slå någon som stöttas helhjärtat av snart sagt varenda kotte på läktarna.

Vad som talar för Raonic är hans jakt på slutspelsplats. Han behöver poängen och valde att tacka ja till wild card, vilket tyder på att han är i tillräckligt bra form för att han ska anse sig själv ha goda chanser att vinna hela turneringen. Det är därför inte troligt att han gör en plattmatch.

Och om Raonic inte underpresterar, då måste han hållas som favorit i denna matchup.

Pim-Pim må vara ett fysiskt fenomen och i enastående bra form med tanke på att det var flera år sedan han spelade tennis på den här nivån.

Men att han ska slå en världselva och servekanon av den kalibern utan att denne är lite ur form… Nej, jag säger inte att det på något vis är omöjligt för Pim-Pim att vinna, men jag tycker faktiskt att Raonic ska vinna det här om han inte låter sig knäckas av publiken.

Det blev lite för sent i går för att jag skulle orka och hinna spotta ur mig en bloggdrapa, så den kommer här i stället.

Om det rådde några tveksamheter kring Jerzy Janowiczs fysiska status inför turneringen så gör det definitivt inte det längre. 15-rankade polacken servade inte perfekt, men riktigt bra. Bollträffen var klockren. Stoppbollarna lika effektiva som alltid.

Guillermo Garcia-Lopez var helt chanslös: 6-2, 6-1. Garcia-Lopez hade visserligen skadekänningar i mitten av andra set, men han hade inte haft en suck även om han kunnat gå för fullt hela matchen. Så bra var Janowicz.

Han lär av allt att döma möta Ernests Gulbis i kvarten, förutsatt att lettländaren slår Igor Sijsling i dag. En på papperet ganska enkel match för Gulbis, men så är han ju också väldigt oberäknelig. En kvart mellan Janowicz och Gulbis kan hur som helst bli riktigt riktigt bra.

* * *

Svenske Markus Eriksson tog set mot Kenny De Schepper, men föll i tre: 6-4, 5-7, 7-5.

Riktigt dålig match. Inte från Erikssons sida, han spelade på en för honom helt normal nivå. Men De Schepper… Jisses, så dålig han var. Bollträffen var oren som en offentlig toalett, serven totalt uddlös och tempot helt seriöst lägre än under inbollningen mellan Janowicz och Garcia-Lopez.

Jag och mitt sällskap diskuterade huruvida hans lama uppträdande berodde på skada eller taktik. Han var alltså så loj att min vän nog gärna hade velat  att han var skadad.

Det stod dock ganska snart klart att det var taktik. Oftast nöjde han sig med att vifta över förstaservar i 160-170 km/h och bara dutta i varenda grundslag, men när han fann sig i ett lite jobbigare läge plockade han fram de där förstaservarna i över 200 blås som man är van vid.

Den resoluta forehanden fick vi knappt se röken av under hela matchen, men även den plockades fram vid väl valda tillfällen. Han kändes aldrig ens särskilt stressad när han hade breakbollar mot sig. Inte heller när han hade break emot sig i andra set (bröt tillbaka, men tappade sedan serven igen vid 5-6).

Så pass mycket bättre är De Schepper, som alltså inte ens är överdrivet bra, att han kan halvslumra sig igenom ett möte med vår just nu högst rankade tennisspelare.

Två gånger tvingades han serva för att stanna i matchen, Eriksson. Gjorde det riktigt bra med matchbollar emot sig första gången, men vid 5-6 kunde han inte streta emot längre. Hedervärd insats av honom ändå. Kämpade på bra, och mot en underpresterande De Schepper räckte det åtminstone till ett vunnet set.

* * *

Vid sidan av Janowicz inträde i turneringen var ju ändå Jonas Björkmans tillfälliga comeback gårdagens stora happening, i dubbelturneringen. Matchen i sig var dock ingen höjdare.

Tycker Björkman spelade briljant inledningsvis. Vann majoriteten av hans och Robert Lindstedts poäng (medan Lindstedt missade praktiskt taget allt). Dippade väl lite i andra set, eller så var det bara Andreas Siljeström och Isak Arvidsson som höjde sig några snäpp.

Första set gick hur som helst som på räls för Björkman/Lindstedt. Break direkt och sedan komfortabel resa in i mål. I andra hängde Siljeström/Arvidsson med mycket bättre och fick också med sig breaket. I supertiebreak var det dock 70-talisterna som styrde och ställde. Vann det enkelt och bärgade alltså segern: 6-3, 5-7, 10-3.

Björkman då? Han såg väldigt pigg ut. Överlag riktigt bra returer, snabba reflexer, hög träffsäkerhet och bra volley. Det enda som funkade mindre bra var serven. Den var helt enkelt inte särskilt giftig. Väldigt lättreturnerad. Det kan ju onekligen bli ett problem mot Ernests Gulbis/Dmitrij Tursunov i morgon.

* * *

Fernando Verdasco var på bättre spelhumör än många trott. Parkerade sig vid baslinjen och bara matade grundslag mot en vilt kämpande Ivan Dodig, som mestadels simmade tre meter bakom baslinjen.

Kroaten lyckades ändå knipa åt sig första set i tiebreak, mycket tack vare Verdascos högriskspel. Spanjoren ville helt enkelt avsluta duellerna så fort som möjligt, vilket ledde till en hel del grova missar. Dessutom returnerade han överlag lojt, så det var inga större problem för Dodig att hålla sina servegame.

Dodig försökte mixa upp spelet med chip-and-charge och serve & volley. En beprövad taktik som inte funkade för fem öre i går. Vann blott en poäng framme vid nät i första set, och det blev inte mycket bättre i andra och tredje. Blev totalt överkörd när Verdasco skruvade upp tempot en gnutta och tappade sedan serve i tredje.

Det räckte för att Verdasco skulle ta en övertygande 6-7(3), 6-1, 6-4-seger.

* * *

Benoit Paire slog Pablo Carreno-Busta enkelt: 6-4, 6-4. Jarkko Nieminen var nära att slarva bort segern mot Benjamin Becker, men redde ut det till slut: 6-3, 3-6, 7-6(3). Finländaren ledde alltså med 5-2 i tredje set, men lät det gå till tiebreak. Bådar ju inte gott inför matchen mot Verdasco.

* * *

Alla gårdagens resultat: