Sista tredjerundorna i morgon, sedan börjar åttondelsfinalerna och allvaret. Här är fredagens hetaste matcher:

√ Roger Federer (2) – Bernard Tomic (43)
Problembarnet Tomic har, efter sitt katastrofala avslut på 2012, imponerat under säsongsinledningen och bärgade karriärens första titel i Sydney förra veckan. Har även övertygat, utan att glänsa, i Melbourne hittills.

Men mot Federer har han inte mycket att hämta. Inte nog med att schweizaren leder med klara 8-1 i set och 3-0 i matcher i inbördes möten – han har dessutom visat prov på fantastisk form i sina första två matcher i turneringen (segrar i raka set mot Benoit Paire och formstark Nikolaj Davydenko).

När de båda möttes här förra året, i åttondelsfinalen, uppträdde Tomic inte alls så respektlöst som han brukar göra mot topprankade spelare. Nu har 20-åringen i och med titeln och segern över Novak Djokovic i Hopman Cup för två veckor sedan fyllt självförtroendemätaren till max, men det räcker inte för att sätta stopp för en Federer på gott matchhumör i en Grand Slam-turnering.

Allt annat än förlust i raka set får ses som en triumf för Tomic.

Däremot hoppas jag på en riktigt välspelad och underhållande match. Om någon har möjligheten att kasta en liten näve grus i Federers maskineri så här tidigt i en Grand Slam-turnering så är det den talangfulle hemmafavoriten.

√ Sloane Stephens (25) – Laura Robson (53)
Turneringens klart mest sevärda match hittills på damsidan. Robson gjorde visserligen en riktigt bra insats mot världsåttan Petra Kvitová i andra omgången (seger i en över tre timmar lång tresetsrysare), men jag tror inte att hon lyckas följa upp den triumfen med att fälla Stephens – som bara tappat totalt nio game i sina två första matcher.

19-åringen kommer sannolikt att diktera spelet, och Robson får lita till sin serve. Robson lär dessutom vara mör efter maratonmatchen mot Kvitová, vilket så klart ligger henne i fatet mot en så kraftfull spelare som Stephens.

Deras hittills enda möte blev jämnt: 6-4, 7-6(4) i Hobart tidigare i januari. Det har även den här matchen potential att bli – bara Robson orkar spela i samma höga tempo som mot Kvitová.

Milos Raonic (15) – √ Philipp Kohlschreiber (19)
Raonic darrade en aning mot Jan Hajek i öppningsmatchen men slog sedan Lukas Rosol i raka set. Inte särskilt övertygande, dock – det är två matcher 20-åringen ska vinna, helt enkelt.

Känns därför inte riktigt som att frågetecknen kring hans form – som varit fullkomligt usel under säsongsinledningen – är uträtade.

Givet detta är jag inte alls säker på att Raonic har vad som krävs för att slå Kohlschreiber i Grand Slam-sammanhang. Hur mycket jag än vill se kanadensaren i en potentiellt rafflande åttondelsfinal mot Roger Federer så tycker jag att Kohlschreibers chans att ”skrälla” (skulle väl inte vara en jätteskräll egentligen, om ni frågar mig) är oroväckande hög.

Hjärtat säger Raonic – hjärnan säger Kohlschreiber. Om Raonic ändå skulle övervinna den här prövningen tror jag dock att han kan bjuda Federer på en ordentlig fight i åttondelen. Det har han trots allt gjort i deras tre möten hittills (Indian Wells, Madrid, Halle – samtliga gick till avgörande set).

√ Gilles Simon (16) – Gaël Monfils (86)
Monfils inledde turneringen med att skrälla mot Alexandr Dolgopolov (inte så överraskande i och för sig, med tanke på hans starka comeback i Doha och Auckland) och vann sedan en märklig tillställning, som gick till fem set, mot Yen-Hsun Lu.

Gilles Simon har å sin sida seglat under radarn, vilket han ofta gör. En pålitlig spelare utan riktiga vapen i sin arsenal, men som besitter en slughet utöver det vanliga.

Eftersom Simon, likt sin landsman, gärna låter motståndaren driva spelet framåt passar han Monfils illa. Matcher dem emellan tenderar att bli aningen ryckiga då båda fokuserar på att förstöra varandras matchrytm. Hittills har Simon överlistat Monfils tre gånger på fyra försök. Bara på gruset i Montpellier har Monfils triumferat, i en jämn tresetare.

Mot Simon duger det därför inte att spela så ojämnt som mot Lu. Monfils måste framför allt få ordning på sin serve. Såg nästan ut som att han hade problem med axeln eller hämmades rent fysiskt av något annat i matchen mot Lu. Servade stundtals bedrövligt även mot Dolgopolov.

Tror Simon tar det i en fyrsetare – om nu inte Monfils märkliga svackor mot Lu bara var ett spel för gallerierna och han har sparat sin verkliga formtopp till matchen mot Simon.

Övriga matcher:

√ Juan-Martín del Potro – Jeremy Chardy
Andreas Seppi – √ Marin Cilic
Ivan Dodig – √ Richard Gasquet
√ Jo-Wilfried Tsonga – Blaz Kavcic
Ricardas Berankis – √ Andy Murray

√ Victoria Azarenka – Jamie Hampton
√ Svetlana Kuznetsova – Carla Suarez Navarro
Yanina Wickmayer – √ Maria Kirilenko
Elena Vesnina – √ Roberta Vinci
√ Serena Williams – Ayumi Morita
√ Caroline Wozniacki – Lesia Tsurenko
Kimiko Date-Krumm – √ Bojana Jovanovski

De första tredjerundorna är överstökade. Ingen av matcherna jag såg kommer väl att gå till historien som turneringens mest bländande, men visst bjöds vi på bra tennis.

Matchen mellan Kevin Anderson och Fernando Verdasco var exempelvis härlig förmiddagsunderhållning. Det var lätt att imponeras av Anderson, som är i ett litet stim just nu efter framgångarna i säsongsinledningen. Att han har en tung serve och giftig offensiv visste vi redan, men mot spanjoren försvarade han sig dessutom riktigt bra. Vann en hel del poäng på sin raka backhand som svar på Verdascos cross court-forehand.

Samtidigt var spanjoren inte tillräckligt resolut i sitt spel, bjöd bort för många enkla poäng i egen serve och kunde inte hålla samma nivå genom hela matchen. I fjärde sets tiebreak – vid ledning 2-1 i set och ett minibreak upp – klappade han ihop, slarvade bort sina chanser och förlorade setet.

Han inledde sedan avgörande set stabilt, höll sin serve enkelt och naggade ständigt på Andersons serve.

Men så kom en ny koncentrationsdipp vid ställning 3-2 till Anderson, som sydafrikanen förvaltade på bästa sätt – och tre game senare var Verdasco utslagen ur turneringen: 4-6, 6-3, 4-6, 7-6(4), 6-4.

Lite överraskande att Anderson spelar så bra, men är inte särskilt förvånad över Verdascos genomklappning. Man kommer oftast långt på att hålla jämna steg med honom och vänta på att formdippen ska komma. När man dessutom spelar så offensivt som Anderson, och gång på gång sätter de där svåra slagen, ja då blir det genast lite lättare.

Lite synd, på sätt och vis. Hade gärna sett Verdasco i en åttondel mot  Tomás Berdych (slog som väntat forne världsåttan Jürgen Melzer enkelt: 6-3, 6-2, 6-2) nu när han ändå visat upp så pass god form i Melbourne, men det ska bli minst lika intressant att se vad Anderson kan ställa till med.

Nu har Berdych i och för sig sett grymt stark ut hittills så förväntar mig inga underverk, men så som Anderson spelat under säsongsinledningen borde han åtminstone kunna ge världssexan lite skrämselhicka.

* * *

28 raka game.

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28.

Sen sprack den gyllene sviten – och det kändes nästan lite onödigt.

Så överlägsen har Maria Sjarapova varit hittills. Stackars Venus Williams blev totalt bortgjord ute på banan i dag.

Blott fyra game hade hon lyckats norpa när matchen var över efter en timme och 20 minuters spel: 6-1, 6-3.

Sure, Venus har för länge sedan passerat zenit i karriären och hämmas av sin sjukdom, men det är inte ofta hon blir överkörd på det här sättet. Särskilt inte när hon är i så pass bra form som hon varit i Australiska öppna.

Aningen synd egentligen, att vi inte bjöds på den där blockbuster-matchen vi hade hoppats på – men riktigt kul att se Sjarapova i sådan storform. Det är nästan så att man börjar få för sig att hon kan utmana självaste Serena Williams…

I nästa omgång möter Sjarapova 43-rankade Kirsten Flipkens, som slog Valeria Savinykh: 6-2, 4-6, 6-3.

Känns som att en ny ”double bagel” inte är en omöjlighet efter Sjarapovas monumentala uppvisning i dag, om man säger så.

* * *

Marcos Baghdatis hade, precis som väntat, inte mycket att säga till om i sin tredjerunda mot David Ferrer – och då spelade ändå Baggen inte på något sätt dåligt.

Tvärtom.

Han gjorde sin klart bästa match i turneringen, men Ferrer var hela tiden älgakliv före honom: han hann ifatt de läckert slagna stoppbollarna och fick inte bara över bollen, utan dundrade den förbi en uppgiven Baghdatis med helt otagbara cross court-passeringar och sluga chippar.

Hur hårt Baghdatis än slog eller hur högt tempot än blev (okej, inte blixtsnabbt, men ändå) kändes det som att Ferrer hela tiden hade evigheter på sig att komma rätt till bollen och välja det mest effektiva slaget i repertoaren.

Han läste sönder Baggen, medan cyprioten hade svårt att hantera Ferrers envisa nötande (särskilt mot Marcos backhand).

Det blev seger i raka set för spanjoren: 6-4, 6-2, 6-3. Ett ordentligt styrkebesked från världsfemman inför åttondelsfinalen mot Kei Nishikori, som avfärdade 82-rankade Evgeny Donskoy relativt enkelt: 7-6(3), 6-2, 6-3.

Den drabbningen har potential att bli turneringens klart bästa match.

Om den faktiskt också blir det?

Nej. I alla fall inte om David Ferrer spelar som han gjorde mot Baghdatis. Då kommer inte heller Nishikori att ha så mycket att säga till om.

Nishikori må ha rätat ut frågetecknen runt sitt knä, åtminstone någorlunda, men han har hittills haft en väldigt bekväm lottning och inte ställts inför några svåra prövningar.

Nishikori och Ferrer är två väldigt lika spelare, vilket historiskt har passat Nishikori väl. Japanen är duktig på att anpassa sig efter motståndet och accelerera i sin offensiv när så behövs. Han är en snabb och skicklig bollare med stora defensiva kvaliteter, och har inga problem med att hantera monotona dueller.

Men.

Om Ferrer uppträder med samma resoluta självklara säkerhet som mot Baghdatis kommer Nishikori att få det otroligt tufft, och jag tror inte riktigt att japanen är i tillräckligt bra form efter höstens skadeuppehåll.

Måste ändå medge att en del av mig hoppas att Nishikori är i så bra form som han rimligtvis kan vara i. Dels för att matchen skulle vinna på det, men också för att det vore kul att se Nishikori gå långt i Melbourne och röra om lite i grytan. Tror han skulle ha god chans att slå Janko Tipsarevic/Nicolás Almagro i en kvartsfinal (Almagro slog 22-årige Jerzy Janowicz i raka set – 7-6, 7-6, 6-1 – och Tipsarevic nötte ner Julien Benneteau i en jämn femsetare: 3-6, 6-4, 2-6, 6-4, 6-3).

* * *

Novak Djokovic har fortfarande inte tappat set: 6-4, 6-3, 7-5 blev det mot en glatt showande Radek Stepanek.

Härnäst väntar Stanislas Wawrinka, som besegrade Sam Querrey i raka set: 7-6(6), 7-5, 6-4. Oväntat ”lätt” seger för Wawrinka, måste jag säga. Den matchen kändes betydligt mer öppen på förhand.

* * *

Agnieszka Radwanska håller liv i segersviten – i dag kom tolfte raka triumfen, via 6-3, 6-1 mot framtidsnamnet Heather Watson.

I åttondelen möter världsfyran Ana Ivanovic, som slog Jelena Jankovic: 7-5, 6-3.

* * *

Även Angelique Kerber sluggade sig vidare till åttondelsfinal, men blott 17 år gamla, 105-rankade, amerikanen Madison Keyes lät sig inte besegras så lätt: 6-2, 7-5.

Kerber möter 19-rankade Ekaterina Makarova, som slog Marion Bartoli i tre set (6-7, 6-3, 6-4), i åttondelsfinal.

* * *

Även världssjuan Li Na är klar för åttondelsfinal, efter seger över 29-rankade Sorana Cirstea: 6-4, 6-1. Där väntar Julia Görges, som slog Jie Zheng: 6-3, 1-6, 7-5.

42-åriga Kimiko Date-Krumms segertåg i Melbourne har onekligen blivit turneringens hetaste nyhet. Inte särskilt konstigt, eftersom hennes saga innehåller de flesta ingredienser som utgör en riktigt bra story: gjorde debut på WTA-touren samma år som dagens världsetta Victoria Azarenka föddes, var som bäst för nästan 20 år sedan, lade racketen på hyllan 1996 och gjorde comeback efter tolv års pensionering.

Att hon 2013 är klar för tredje omgången i Australiska öppna är därför, milt uttryckt, uppseendeväckande.

Men att se hennes framgång som ett kvitto på damtennisens låga kvalitet, det är både trångsynt och felaktigt.

Att en spelare som aldrig vunnit en Grand Slam var världsetta i två år, det är ett tydligt exempel på den låga standard WTA-touren höll för några år sedan. Att en 42-åring lyckats vinna två matcher i bäst av tre set i Melbourne är det inte. Mer än något annat är det ett tecken på Nadia Petrovas dåliga förberedelser inför turneringen, Shahar Peers tillkortakommanden – och Date-Krumms föredömliga arbete på och utanför banan.

Det känns på något vis som att man efter damtennisens ökenvandring i slutet på 00-talet, då Serena Williams brottades med skador, Maria Sjarapova kämpade med formen och Azarenka inte hade åldern inne för stordåd, läser in tecken på WTA-tourens förfall i precis varenda resultat:

När Williams krossar allt motstånd.

När Sjarapova vinner två matcher utan att tappa game.

När Caroline Wozniacki vinner en match.

När Caroline Wozniacki förlorar en match.

När en lågt rankad spelare skrällbesegrar en högre rankad spelare.

Det vi i själva verket har sett under 2012 är en stabilisering på WTA-touren. Någon ur topptrion Azarenka, Sjarapova och Williams nådde final i samtliga Grand Slam-finaler förra året (Azarenka två, Sjarapova en, Williams två). Blott två spelare utanför topptrion nådde GS-final: Sara Errani i Franska öppna och Agnieszka Radwanska i Wimbledon.

Det var dessutom Azarenka, Williams och världsfyran Radwanska som bärgade titlarna i de fyra Premier Mandatory-turneringarna (WTA:s motsvarighet till ATP:s Masters-turneringar).

Finalen i WTA Championships i Istanbul spelades mellan Williams och Sjarapova. Azarenka vann flest titlar totalt på touren. Och så vidare.

Under årets Australiska öppna hade Azarenka, Sjarapova och Williams gemensamt 72-8 i gamefacit inför tredje omgången. Sammanlagt 90 procent vunna game, alltså. Noll tappade set.

På herrsidan hade topptrion Novak Djokovic, Roger Federer och Andy Murray efter två omgångar 109-20 i game. Det vill säga en vinstprocent på 85. Inte långt ifrån, alltså.

Men är det någon som använder det som kvitto på herrtennisens låga standard? Är det någon som pekar på det faktum att Djokovic, Federer och Nadal delat på över 30 Grand Slam-titlar under de senaste sju-åtta åren och lyfter fram det som ett tecken på ATP-tourens dåliga kvalitet?

Nej. Tvärtom.

Inte heller var det någon som talade om herrtennisens låga standard när sjätteseedade Tomás Berdych åkte ut i första omgången i Wimbledon mot problembarnet Ernests Gulbis i raka set.

Eller när doldisen Martin Klizan slog ut femteseedade Jo-Wilfried Tsonga ur US Open i andra omgången.

Eller, för all del, när totalt okände Jerzy Janowicz tog sig till finalen i Paris Masters efter att ha slagit ut toppspelare efter toppspelare (Philipp Kohlschreiber, Marin Cilic, Andy Murray, Janko Tipsarevic, Gilles Simon).

Anledningen till det är enkel: det handlade om isolerade händelser och enskilda individers framgångar/misslyckanden. Skrällar är en del av spelet, helt enkelt.

Samma gäller för Kimiko Date-Krumm.

Att hon är 42 år gammal är bara en lite intressantare och betydligt mer ovanlig krydda i soppan.

Två omgångar har avverkats. Vilket känns ganska skönt, för nu börjar snart allvaret. Få ”ovärdiga” spelare tar sig så långt som till tredje omgången, ännu färre förbi den. (Ordet ”ovärdiga” får här gestalta väldigt lågt rankade spelare som halkar vidare tack vare skadade motståndare, busenkla lottningar eller andra omständigheter – i brist på bättre ord. Ni förstår säkerligen vad jag åsyftar.)

Låt oss ta en titt på några intressanta matcher under morgondagen. De är inte många, för de toppseedade spelarna ska givetvis segla vidare utan problem – men det finns några guldkorn:

Julien Benneteau (38) – √ Janko Tipsarevic (9)
Tipsarevic såg oerhört stark ut i sin öppningsmatch mot Lleyton Hewitt, men svajade mot Lukas Lacko. Lacko spelade visserligen väldigt bra i slutet av matchen, men en spelare som Tipsarevic ska inte tappa en 2-0-ledning i set mot en spelare som Lacko. Det var ett litet svaghetstecken från Tipsarevic, det första under hela 2013 faktiskt, och det kan Benneteau komma att exploatera. Jag säger inte att jag gör det, för att jag tror ändå att Tipsy grejar det här, men han lär få det tufft. Benneteau är en knepig motståndare med stort slagregister och ryckigt spel. Han är riktigt duktig på att störa motståndarens rytm, men saknar de tyngsta vapnen i de här sammanhangen. Kan ändå passa Tipsarevic dåligt efter den krävande matchen mot Lacko. Ny femsetare? Inte helt omöjligt, men min gissning är att världsnian vinner i fyra.

√ Nicolás Almagro (11) – Jerzy Janowicz (26)
Janowicz har verkligen inte övertygat i Melbourne, men det var onekligen starkt att vända 0-2 i set mot Somdev Devvarman i andra omgången, och Simone Bolelli såg ordentligt bortgjord ut i första, trots att Janowicz inte spelade på topp. För att fälla Almagro i en Grand Slam-turnering behöver han dock nå upp i samma nivå som i Paris i höstas. Känns tveksamt att han kommer göra det. Än har vi knappt sett skymten av den där orubbliga skrällmaskinen under 2013, vilket ger mig anledning att tro att äventyret i Melbourne tar slut för Janowicz i natt/i morgon.

Kevin Anderson (31) – √ Fernando Verdasco (24)
Båda har imponerat så här långt. Verdasco pressades visserligen till fem set mot David Goffin i öppningsmatchen, men avfärdade därefter Xavier Malisse i raka set. Anderson surfar fortfarande på en formtopp, men har haft väldigt lyckosam lottning i de första omgångarna av Australiska öppna (slapp exempelvis Juan Mónaco, och fick i stället möta ynglingen Andreij Kuznetsov). Svårtippad match. Det för Australiska öppna ovanligt snabba underlaget (okej, det är ju inte snabbt, men snabbare än vanligt) gynnar visserligen Andersons kraftspel, men han missgynnas av vind och värme (har inte världens bästa uthållighet och lär således snabbt bli trött om det är för hett). Samtidigt är Verdasco rutinerad och trivs bra i Melbourne (nådde semifinal 2009). Tror spanjoren går segrande ur en fysiskt krävande match, efter att ha tappat ett eller två set (förmodligen matchens första).

√ David Ferer (5) – Marcos Baghdatis (35)
Rent spelmässigt den mest intressanta matchen. Resultatmässigt? Nja. Allt annat än seger för Ferrer är en dunderskräll. Han tappade visserligen oväntat set mot Tim Smyczek, men det spelar inte så stor roll här. De båda möttes i Melbourne 2010 och då pressades Ferrer till fem set efter att Baghdatis plockat de två första, men världsfemman har förbättrat sitt hardcourt-spel avsevärt sedan dess. Ferrer är dessutom bättre på alla de för matchen viktigaste punkterna: bollandet, träffsäkerheten, försvarsspelet, uthålligheten, snabbheten. Baghdatis har möjligen, i sina bästa stunder, vassare offensiva vapen, men inte tillräckligt för att kunna tränga igenom Ferrers försvar. Det är dock inte som att Baghdatis är totalt underlägsen på övriga punkter: han är en skicklig bollare och kommer hänga med bra i duellerna, men att bara hålla liv i poängen och hoppas på misstag från Ferrer är dödfött. Baghdatis måste hitta sätt att hacka sönder Ferrers rytm, och det är inte det lättaste.

Venus Williams (26) – √ Maria Sjarapova (2)
Turneringens första blockbuster. Venus har överraskat hittills – men Sjarapova har rätat ut alla frågetecken som fanns inför turneringen och inte tappat ett enda set. Svårt att tippa annat än seger för Sjarapova, med andra ord. Allt annat vore en ordentlig skräll. Jag förutsätter dock att Venus lyckas knycka ett gäng game av världstvåan.

Heather Watson (50) – √ Agnieszka Radwanska (4)
Tror dessvärre inte att Watson kommer bjuda upp till kamp mot Radwanska, som rider på en helt otrolig formvåg just nu. Den här matchen är mest intressant ur någon sorts framtidsaspekt. Watson är ett av de stora framtidsnamnen – tillsammans med bland andra Sloane Stephens och Laura Robson – och jag vill gärna se hur hon står sig mot en så ung men ändå väldigt rutinerad konkurrent som Radwanska i en Grand Slam-turnering.

√ Ana Ivanovic (13) – Jelena Jankovic (21)
Att döma av det jag sett av dessa båda forna världsettor i Melbourne borde Ivanovic vinna enkelt. Leder dessutom med 7-3 i inbördes möten. Men, det är ju alltid kul att se två forna världsettor göra upp – dessutom när de kommer från samma land och matchupen därför har en mer dynamisk rivalitet.

För bara två dagar sedan stod det klart att Rafael Nadal gör sin comeback i Brasilien i februari.

Men nu har spanjoren beslutat sig för att ställa upp i Chile Open i Vina del Mar den 4 februari.

Detta innebär att världsfyran kommer att spela tre av fyra tävlingsveckor under februari. Han är sedan tidigare klar för Brazil Open i Sao Paolo (där hans comeback skulle ha ägt rum enligt uppgifterna i tisdags) ochMexican Openi Acapulco.

Redan i december rapporterades att arrangörerna bakom 250-turneringen i Vina del Mar lockat Nadal med åtta miljoner kronor i startpengar.

Jag hade redan räknat ut formsvaga Petra Kvitová och insåg hur vanskligt det var att ge sig på henne igen.

Men jag visste att Laura Robson skulle ta chansen om hon fick den.

Och det gjorde hon.

Det ska sägas direkt att Kvitová verkligen inte spelade på topp. Kvitová och Robson är spelmässigt väldigt lika: bra serve, stenhård forehand, stabil backhand och tunga grundslag. De är båda ganska långsamma men väger upp det med att spela offensivt nära baslinjen och hela tiden jobba mot snabba avslut.

Det ska också sägas att Kvitová generellt är den bättre versionen av Robson – lite äldre, lite säkrare, lite stabilare, lite mer erfaren.

Men det där spelar ju liksom ingen roll när det egna spelet inte stämmer. Att spelet blir oerhört ryckigt gör inte saken bättre. Trots att Kvitová bärgade första set till synes enkelt, 6-2, var det tydligt att hon inte hittade matchrytmen på grund av de abrupta duellerna, medan Robson gnuggade sig in i matchen mer och mer för varje game som gick.

Robson var tveklöst den som anpassade sig bäst till förutsättningarna. Hon var aggressiv i sitt returnerande, högg som en kobra på varenda andraserve och utnyttjade de luckor Kvitová bjöd på i sin förstaserve.

Tidigt i andra set såg Kvitová skärrad ut – Robson taggad.

Att 53-rankade britten brände chansen att serva hem setet vid ställning 5-1 var bara ett tillfälligt nervdaller.

Tredje set började inte lika bra för Robson, men hon visade återigen prov på att högriskspel kan löna sig när hon hämtade upp ett 0-3-underläge och fick chansen att serva hem matchen vid ställning 6-5. Den chansen missade hon och de båda höll sedan serve tills Robson bröt på nytt till 10-9.

Robson gjorde inga misstag den gången, nollade Kvitová och säkrade triumfen i Melbourne efter totalt tre timmars spel: 2-6, 6-3, 11-9.

En imponerande seger i en match som i mångt och mycket handlade om vem som kunde slå hårt, hårdare och hårdast. Dessutom fantastiskt underhållande.

Robson möter 19-åriga Sloane Stephens i tredje omgången. Den matchen har sannerligen potential att bli turneringens klart bästa.

* * *

Nikolaj Davydenko hängde med i ungefär fyra game – sedan tryckte Roger Federer plattan i mattan och tuggade i sig 40-rankade ryssen som en hotellfrukost på franska Rivieran.

Tempot var snudd på osannolikt, särskilt i inledningen när Davydenko faktiskt hängde med. Sen, när Federer uppenbarligen tyckte att det var dags att skynda på lite, hade annars så kvicke Davydenko svårt att ens komma rätt till bollen.

6-3, 6-4, 6-4 var en betydligt mer lättköpt seger för schweizaren än siffrorna visar.

Att döma av det jag sett av Federer och Bernard Tomic hittills kommer 20-årige hemmafavoriten inte att ha en chans i tredje omgången. Tyvärr. Han har alla verktyg för att ställa till det för världstvåan, men när Federer spelar så här bra… Nej, det ska så hiskeligt mycket till för att Tomic ska kunna göra den matchen ens lite spännande.

* * *

Gaël Monfils är och förblir en gåta. Under comebacken efter det långa skadeuppehållet har han sett grymt stark ut, och framför allt – effektiv. Men mot 61-rankade Yen-Hsun Lu var det som att han bestämt sig för att i första hand bjuda publiken på show.

Så till den milda grad att en match som hade kunnat vara överstökad förhållandevis snabbt gick till fem set: 7-6(5), 4-6, 0-6, 6-1, 8-6.

Inte för att Lu spelade dåligt. Tvärtom. Han spelade grymt bra, och såg ut att trivas i rollen som spelförare (vilken han tilldelats av Monfils, som hellre saboterar för motståndaren än själv driver spelet framåt).

Men Monfils fokus åkte jojo och att påstå att han blandade och gav vore en grov underdrift.

Monfils är hur som helst vidare i turneringen, vilket är huvudsaken. Tror dock att det tar stopp i tredje omgången mot Gilles Simon. Han är helt enkelt för bra för en Monfils som inte är i toppform.

* * *

Topptrion Victoria Azarenka, Maria Sjarapova och Serena Williams har hittills bara tappat åtta game – tillsammans. 72-8 i game ser deras kombinerade matchfacit ut efter två omgångar. Förkrossande 90 procent vunna game, alltså.

Detta efter att Williams i dag krossat 112-rankade Garbine Muguruzu (6-2, 6-0) och Azarenka pulvriserat 94-rankadeEleni Daniilidou(6-1, 6-0).

Herrarnas topptrio är inte långt efter. Novak Djokovic (37-17), Roger Federer (36-18) och Andy Murray (36-15) har tillsammans endast tappat 20 game. 109-20 (cirka 85 i vinstprocent) i gamefacit. Inte illa.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR

Vi har ju över en timme kvar till midnatt (vilket typ är min smärtgräns för hur länge jag kan vara uppe just nu, eftersom jag är hemma en ettåring som vägrar sova ordentligt på nätterna och sedan dessutom tycker att 06.15 är en lämplig tid att kliva upp på morgonen), så varför inte ta en titt på några intressanta matcher under natten/morgondagen?

√ Roger Federer (2) – Nikolaj Davydenko (40)
Allting talar givetvis för att Federer vinner, det råder ingen som helst tvekan om det. 17-2 i inbördes möten, vinst i tre raka set mot Benoit Paire i öppningsmatchen, den starka säsongsavslutningen 2012 och så vidare.

Ytterst lite talar för ett mirakel från Davydenko. Visst, han spelade magiskt i Doha, och presterar han ens i närheten så bra kan han ge Federer skrämselhicka, men han har helt enkelt inte fysiken för att utmana honom på allvar i bäst av fem set.

Däremot tycker jag inte att det är så självklart att världstvåan ska avfärda honom i raka set. Davydenko har bevisligen fortfarande det där stora spelet, som tog honom till toppen en gång i tiden, i sig.

Det i kombination med att han inte har någonting att förlora gör att han kan maxa från start och spela med millimetersmå marginaler, snudd på chansartat. Vilket kan få Federer ur balans. Inte för att det kommer betyda något för matchen i sig, men en tuff drabbning mot Davydenko kan ställa till det lite för schweizaren framöver.

√ Laura Robson (53) – Petra Kvitová (8)
Jag trodde att formsvaga Kvitová skulle åka ut redan i första omgången, men hon klamrade sig kvar i turneringen via 6-4, 2-6, 6-2 mot Francesca Schiavone.

Framtidslöftet Robson slog ut Kim Clijsters och världssjuan Li Na på vägen mot åttondelsfinal i US Open i höstas, så skrällpotential har hon så det räcker och blir över. Med tanke på Kvitovás svaga form har hon god chans att vinna.

√ Denis Istomin (50) – Andreas Seppi (23)
Seppi bär favoritskapet i den här matchen. Italienaren är dock klart bättre på grus än hardcourt, medan det omvända gäller för Istomin.

Istomin brukar dessutom pricka in sin formtopp i början av året och tog sig till kvartsfinal i både Brisbane och Sydney. Seppi har aldrig levererat i Australiska öppna, har som bäst tagit sig till andra omgången (2007, 2008 och 2011).

Kan också noteras att Istomin vann deras senaste möte, det hittills enda i Grand Slam-sammanhang, i Wimbledon förra året. Tror det här kan bli en väldigt jämn match, och baserat på att Istomin sett relativt stark ut under säsongsinledningen tror jag helt enkelt att han har goda chanser att vinna.

√ Milos Raonic (15) – Lukas Rosol (75)
Raonics form under säsongsinledningen har varit direkt katastrofal, och han övertygade inte mot Jan Hajek i öppningsmatchen i Melbourne. Tappade ett set där, vilket är knappt godkänt för en spelare av Raonics kaliber.

Min förhoppning är ändå att den där segern ändå gett tillräckligt med ökat självförtroende för att han ska segla förbi Rosol förhållandevis enkelt.

För vinna den här matchen, det ska han helt enkelt bara göra. Allt annat är ett fiasko. Att Rosol ska spela lika bra som mot Rafael Nadal i Wimbledon förra året är liksom helt uteslutet – det kommer han förmodligen aldrig att göra igen under hela resten av sin karriär.

Det behöver han förvisso inte heller göra mot Raonic, men detta ska ändå vara en vanlig dag på jobbet för 22-årige kanadensaren. Kan ändå inte riktigt skaka av mig den olustiga känslan av att en ny skräll signerad Rosol hänger i luften, vilket oroar mig.

Vill så väldigt gärna se en åttondel mellan Raonic och Federer, och det vore väl själva f-n om Rosol (och därefter Philipp Kohlschreiber) ska stå i vägen för det.

Dag tre av årets första Grand Slam-bjöd inte på några spelmässiga guldkorn. Maria Sjarapova har fortfarande inte förlorat ett enda game så här långt, efter att ha krossat Misaki Doi (6-0, 6-0), och Agnieszka Radwanska noterade sin elfte raka seger under 2013: 6-3, 6-3 mot 55-rankade Irina-Camelia Begu.

Dessutom förverkligade Venus Williams ett blockbuster-möte med Sjarapova i tredje omgången, genom att besegra Alize Cornet i raka set: 6-3, 6-3.

På herrsidan körde Novak Djokovic över Ryan Harrison (6-1, 6-2, 6-3) och Tomás Berdych mosade 92-rankade Guillaume Rufin (6-2, 6-2, 6-4), medan David Ferrer tappade set mot 125-rankade Tim Smyczek (6-0, 7-5, 4-6, 6-3). Även Kei Nishikori ångar på: 7-6(4), 6-4, 6-1 mot Carlos Berlocq.

Janko Tipsarevic genomgick någon form av härdsmälta under matchen mot Lukas Lacko och tappade en 2-0-ledning i set. Kom till slut undan med blotta förskräckelsen: 6-3, 6-4, 3-6, 4-6, 7-5. Inte direkt ett styrkebesked inför tredjerundan mot knepiga Julien Benneteau, som besegrade landsmannen Edouard-Roger Vasselin i fyra set: 5-6, 7-5, 7-6(5), 7-6(5).

* * *

Dagens klart tråkigaste nyhet stod USA:s comeback-kid Brian Baker för. Efter att i tiebreak ha bärgat första set mot landsmannen Sam Querrey skadade Baker sitt knä illa, tvingades avbryta matchen och fördes ut från banan i rullstol.

Beskedet kom från arrangörerna strax efteråt: menisken är skadad och han väntas bli borta från touren i fyra månader.

Hjärtskärande besked för en spelare som vid 27 års ålder spelar Australiska öppna för första gången – på grund av en sex år lång skadefrånvaro mellan 2005 och 2011.

– Han är den sista personen som förtjänar det här. Han gör allting rätt, behandlar sin kropp bra och bara försöker komma tillbaka, och så händer något sånt här. Det är sådan otur, säger landsmannen och vännen Sam Querrey.

Mellan 2005 och 2008 opererades Baker inte mindre än fem gånger: vänstra höften 2005, ljumsken 2006, högra armbågen i februari 2008, vänstra höften igen i april 2008 och högra höften i juni 2008. Det här är alltså första gången som just knäet satt stopp för honom, vilket säkerligen gör det hela så mycket mer smärtsamt.

Under frånvaron från touren jobbade han som assisterande tenniscoach på Belmont University i Nashville.

* * *

”Heaven save us.”

Ja, så muttrade enligt uppgift den australiske kommentatorn under matchen mellan världsnian och hemmahoppet Samantha Stosur och 40-rankade Jie Zheng.

Stosur ledde med 5-2 i avgörande set men missade chansen att serva hem matchen vid två tillfällen – och avslutade kollapsen med ett dubbelfel, som grädde på moset.

Med det satte hon punkt för ännu ett fiasko på hemmaplan. Bittert.

* * *

Veteranen Radek Stepanek stångar sig vidare till tredje omgången, efter seger över Feliciano Lopez: 6-2, 6-2, 6-4. Ingen skräll alls om ni frågar mig. Stepanek imponerade mot Viktor Troicki i första omgången och hade 7-2 i inbördes möten mot Lopez inför matchen.

Möter dock Djokovic i tredje omgången, och där blir det troligen en relativt enkel seger för superserben.

* * *

Jerzy Janowicz hamnade i 0-2-underläge i set mo Somdev Devvarman. Redan i första set tappade han dessutom huvudet fullständigt och skällde ut domaren efter ett i hans ögon felaktigt domslut (finns inte hawkeye på de mindre banorna).

Något överdriven reaktion för 26-rankade 22-åringen, men skönt att se lite känsloyttringar ute på banan. Alla kan inte vara som Roger Federer, liksom. Kändes därför ungefär lika överdrivet som Janowicz reaktion att ge honom en varning, som domaren gjorde.

Nåväl. Matchen slutade 6-7(10), 3-6, 6-1, 6-0, 7-5. Starkt att hämta in underläget förvisso, men inget bra resultat för Janowicz. Han ska helt enkelt inte hamna i det läget från första början mot en spelare som Devvarman, kan man tycka.

Inget illa mot indiern, han är en duktig spelare. Men han är trots allt 551-rankad och har brottats med skador under de senaste åren (spelade bara tre ATP-matcher under hela 2012 – förlorade samtliga).

Janowicz möter Nicolás Almagro, som slog Daniel Gimero-Traver i raka set (6-4, 6-1, 6-2), i tredje omgången. Mot honom måste 22-åringen spela betydligt bättre än så här om han inte vill åka ur turneringen med huvudet före.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR

Världsfyran Rafael Nadal återvänder till ATP-touren i början av februari. Enligt nyhetsbyrån AP meddelade arrangörerna av Brasil Open i Sao Paolo under dagen att elvafaldiga Grand Slam-vinnaren är klar för grusturneringen.

Nadal har inte spelat sedan chockförlusten mot Lukas Rosol i Wimbledon i slutet av juni förra året. Hans comeback skulle ha skett i uppvisningsturneringen Mubadala WTC i december, men han hoppade av både den och 250-turneringen i Doha veckan därpå på grund av magvirus. Han drog sig sedan ur nu pågående Australiska öppna och hänvisade till samma magvirus. Innan han meddelade sitt avhopp från Grand Slam-turneringen i slutet av december erkände spanjoren för London Times dessutom att knäna inte var redo för tävlingsspel, enligt Tennis.com.

Även arrangörerna av 250-turneringarna i chilenska Vina del Mar (4 februari) och Argentinas huvudstad Buenos Aires (18 februari) försöker också att locka till sig Nadal, som vid sidan av Sao Paolo även är klar för 500-turneringen i Acapulco 25 februari.

Enligt uppgifter är VTR Open i Vina del Mar beredda att ge Nadal åtta miljoner kronor i startpengar för att delta i turneringen.

Nadal vann både Brasil Open och Mexican Open i Acapulco 2005, det enda året han ställt upp i någon av turneringarna. Landsmannen Nicolás Almagro är regerande mästare i Brasil Open och David Ferrer i Mexican Open.

Nyheten om Sao Paolo känns inte det minsta oväntad. Att Nadal föredrar att göra sin comeback på favoritunderlaget grus är ingen hemlighet och att magviruset var ett svepskäl för att hoppa över Australiska öppna på hardcourt känns mer och mer sannolik.

I Sao Paolo är konkurrensen betydligt svagare. Högst rankade spelarna under honom är världselvan (och som sagt titelförsvararen) Nicolás Almagro och -tolvan Juan Mónaco. Övriga seedade spelare i startfältet är i nedstigande led Stanislas Wawrinka, Thomaz Bellucci, Jeremy Chardy,  Pablo Andújar och Fabio Fognini. Inte överdrivet skräckinjagande, om man säger så.

Att han skulle ställa upp i Vina del Mar eller Buenos Aires och på så vis spela tre av fyra tävlingsveckor under februari inför Masters-turneringarna i Indian Wells och Miami känns mindre troligt – men å andra sidan kanske pengarna lockar så mycket att han offrar någon av tusingarna. Båda spelas trots allt back-to-back och på spanjorens stora hatunderlag hardcourt…

Inledde morgonen med att spana in Juan Martín del Potros form i hans öppningsmatch mot 170-rankade Adrian Mannarino. Fransmannen blev totalt utskåpad (6-1, 6-2, 6-2), så hoppade ganska snart över till matchen mellan Tommy Haas och Jarkko Nieminen.

Nieminen var högoddsaren i den här matchen, vilket jag fann en smula märkligt. Visst, Haas avslutade 2012 starkt och Nieminen har inte direkt hittat formen under säsongsinledningen, men Haas spelstil lämpar sig rätt bra för Nieminen. Finlandsettan är en uthållig slitvarg som försöker hålla liv i duellerna och pressar motståndaren med pricksäkert baslinjeförsvar. En fysiskt krävande spelare att möta, alltså.

Vilket givetvis ligger 34-årige Haas i fatet. 25-rankade tysken är i stort behov av de gratispoäng han sällan får mot spelare som Nieminen. Dessutom har han svårt att hålla uppe fokus så länge. Det drog finländaren nytta av, inte minst vid de mest avgörande lägena. Haas var för hetlevrad, Nieminen för kylig.

Haas 4-2-ledning i femte set kändes därför aldrig helt stabil. När han sedan brände matchboll i Jarkkos serve vid ställning 5-4 hade pendeln svängt till finländarens favör.

Vid ställning 6-6 bröt Nieminen med en iskall rak forehandpassering i trängt läge, efter att Haas i en sekvens dessförinnan missat en busenkel forehanddrive i vänstra hörnet.

Nieminen var sedan kassaskåpssäker i sin serve och bärgade segern efter nätrassel från Haas: 7-6(3), 4-6, 6-3, 4-6, 8-6.

En välförtjänt arbetsseger för i dag 70-rankade Jarkko, men visst var det synd att just de här båda veteranerna möttes redan i första omgången. Hade velat se mer av båda i den här turneringen.

Nieminen möter hur som helst Ivan Dodig, som besegrade 186-rankade Di Wu (7-5, 4-6, 6-3, 6-3), i andra omgången. Ingen omöjligt uppgift.

* * *

Gaël Monfils är vidare till andra omgången. Ingen skräll alls, om ni frågar mig. Tyckte 2,25 i odds mot Alexandr Dolgopolov var i högsta laget. Så klart frågetecken kring skadan, men eftersom han inte dragit sig ur turneringen räknade jag kallt med att han skulle vara i lika bra form som i Doha och Auckland – vilket räcker för att slå Dolgopolov.

Riktigt trevlig match att titta på. Gillar som bekant Dolgopolov och Monfils är en fröjd för ögat när han spelar på topp. Det gjorde han inte i dag, särskilt inte i egen serve, men han är så talangfull att han ofta klarar sig undan med en del slarv.

Dolgopolov intog tidigt rollen som förste styrman och dikterade spelet, vilket passade Monfils bra. Han tvingade 24-åringen att spela offensivt och jaga snabba avslut, medan fransmannen själv höll sig en bit bakom baslinjen och försökte störa Dolgopolovs rytm.

De första två seten var rysligt jämna och bjöd inte på ett enda servegenombrott. Båda gick alltså till tiebreak, det första vann Dolgopolov (9-7) och det andra vann Monfils (7-4).

I tredje set inleddes sedan break-kavalkaden. Monfils började, men tappade sedan sin egen serve. Så där höll det sedan på (båda drabbades tydligen av någon slags servefrossa ungefär samtidigt), tills Monfils bröt till 6-3.

Han tappade sedan serven omgående i fjärde set och hamnade i 0-2-underläge. Det hämtade han dock upp, trots stundtals uselt servande, och fick sedan chansen att serva hem matchen vid ställning 5-2. Den chansen brände han, men stängde sedan matchen genom att bärga sitt totalt sjunde break.

Precis som med Nieminen och Haas var det riktigt synd att de här båda skulle mötas redan i första omgången. Till råga på allt innebär Dolgopolovs förlust att nästan alla unga framtidslöften är utslagna: David Goffin rykte mot Fernando Verdasco i går (6-3, 3-6, 4-6, 6-3, 6-4), Grigor Dimitrov i raka set mot Julien Benneteau (6-4, 6-2, 6-4) medan Martin Klizan under dagen åkte på stryk mot Daniel Brands (6-3, 3-6, 6-3, 6-4) och Benoit Paire mot Roger Federer (6-2, 6-4, 6-1).

* * *

Även Andy Murray körde över sin öppningsmotståndare: 6-3, 6-1, 6-3 mot Robin Haase. Vilket innebär att ingen lyckats ta set mot toppkvartetten.

* * *

Serena Williams var, precis som Maria Sjarapova i går, helt orubblig i sin öppningsmatch: 6-0, 6-0 mot 110-rankade Edina Gallovits-Hall.

* * *

Även Victoria Azarenka vann i raka set: 6-1, 6-4 mot 49-rankade Monica Niculescu – vilket innebär att inte heller toppkvartetten på damsidan tappat set ännu.

* * *

Milos Raonic tycks ha hittat formen så pass bra att han lyckades avfärda Jan Hajek i fyra set: 3-6, 6-1, 6-2, 7-6(0). Hoppas att han skakat av sig den usla säsongsinledningen och fått sig en rejäl boost av den här segern, trots att allt annat än just seger hade varit ett praktfiasko.

Raonic möter Lukas Rosol, som besegrade kvalspelaren Jamie Baker i raka set (7-6, 7-5, 6-2) i andra omgången. Det är ju en även det en match som Raonic ska vinna.

* * *

Sofia Arvidsson torskade i raka set mot 201-rankade kvalspelaren Luksika Kumkhum: 7-6(5), 6-4. Visst, Kumkhum har fått ett helt kval på sig att hitta sin matchrytm, men det här får ändå ses som en stor besvikelse.

* * *

42-åriga Kimiko Date-Krumm skrev historia i dag, när hon blev den äldsta spelaren någonsin att vinna en match i Australiska öppna. Detta efter att ha pulvriserat världstolvan Nadia Petrova: 6-2, 6-0. Vad hände, Nadia?

* * *

Det blir en hett efterlängtad andrarunda mellan Federer och Nikolaj Davydenko! Detta efter att Davydenko spöat kvalspelaren Dudi Sela i fyra set: 3-6, 6-1, 7-5, 6-3.

Om Davydenko kan nå upp i samma nivå som i Doha kan det bli turneringens hittills bästa match.

* * *

Caroline Wozniacki har vunnit sin första Grand Slam-match på ett halvår: 2-6, 6-3, 6-3 mot Sabine Lisicki.

* * *

33-rankade Carla Suarez Navarro skrällslog världssjuan Sara Errani: 6-4, 6-4.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR