Dagens inspiration:  Tisdag styrs av Mars och ger dig styrka, mod och vitalitet. Tisdagen är en bra dag för att påbörja ett nytt projekt eller en ny aktivitet!

Vitalitet är detsamma som livskraft, och tänker du anamma dagens tips att påbörja en ny aktivitet till exempel, så bara måste jag ju tipsa om det som förändrade mig och känslan för min kropp… Just precis, Bikramyoga. Eller hey, varför inte vilken yoga som helst! Idag är en bra dag att börja.

Varför jag älskar just Bikramyoga är för värmen och känslan jag får för min kropp. Man blir smidig, medveten och ett med kroppen. Det är mentalt både avkopplande och utmanande. En 90 minuters resa med sin kropp där man känner och noterar allt. Man möter sig själv just där man är. Magiskt.

Sedan kombinerar jag ju yogan med styrka och löpning, men yogan är det som ligger närmast om hjärtat, en hjärtesten helt enkelt.

Självklart är all yoga ett sätt att verkligen möta kroppen och lyssna till den. Men det är något speciellt med Bikram… ;-)

Eller är idag dagen då du tar första steget i projektet du gått och fnulat på? Vad du än går i för tankar… Idag är dagen att ta första steget.

Dagens Måndagsinspiration:

“It’s never too late, it’s never too bad,

you’re never too old, you’re never too sick

to start from scratch once again,

to be born once again.”

– Bikram Choudhury

Måndagar är fantastiska på så sätt att det alltid är en bra dag att ”börja igen”! Haha. Klycha. Men sant! Vem börjar inte på nytt en måndag? Man ångrar aldrig passet man gjorde. Bara det man inte gjorde! 

Det spelar ingen roll vad du gjorde eller inte gjorde i helgen, måndagen är här och kickar oss i baken och ger oss chansen till en restart. Vilken blir din?

Min blir att hitta en ny milen-runda. Börjar tröttna på min!

Dagens utmaning…

Att ge av sig själv när man inte tycker att man har något att ge.

Att ge av det man har när man inte har tillräckligt.

Att ge av sin själ när den är i spillror.

Att ge av sitt hjärta när det är trasigt.

Det är att överleva.

-Okänd

Dagens pepp: Bra där!

Har just avslutat dagens mil och gjorde det 1.5 min snabbare är vanligt! Jag gav mig ut så fort jag hade vaknat och detta är min teori: När man springer/tränar på morgonen så är man helt ”färsk”, dagens alla små ångestar och problem har ej ännu hunnit tynga ner kroppen 🙂 Man är helt enkelt lättare! Så känns det för mig i alla fall.

Och å andra sidan, om man tränar på eftermiddagen då man inte har lika mycket energi så är det ju sjukt bra, man gör’t i alla fall trots att man är trött och tyngd av dagens alla påhitt.

Slutsats: När än man tränar, när än man ger sig ut och gör det i alla fall, trots alla möjliga anledningar man kan komma på att inte göra det, så är man en vinnare!!

Har du gett dig iväg på ditt pass än?

Rajashree Choudhury’s (Bikrams fru) ord: ”You will start to understand that many negative reactions to challenges/changes are habitual and that you have the power to change them”, ringer ofta i mina öron.

Jag försöker tänka i de banorna så ofta det går. Det hjälper många gånger!

Igår sprang jag milen med kort-korta byxor, vilket jag hatar (har fått för mig att man får hängande hud av det?) plus att min iPod lade av, vilket förut hade fått mig att vända hem direkt.  Men jag slutförde rundan utan musik och med mina korta brallor (och hud som släppte mer och mer?) vilket var en utmaning. Inget som går till världshistorien direkt! Men, något jag aldrig skulle gjort innan då det varit riktigt obekvämt.

                        Ingen världsmästare direkt, men ändå nöjd.

                              Jag och min baby i våra sandaler.

Om man är som jag är så (galet?) enormt intresserad av psykologi, mental hälsa, mentala `knep´, teorier, andras upplevelser, det övernaturliga osv, så kan jag tipsa om den här boken. Den är så fin! Det finns en förlaga som jag också ska läsa.

Den handlar om människors nära döden upplevelser, som alla vittnar om något fantastiskt som väntar oss där på andra sidan… Rörande, hoppfullt och spännande! Jag vacklar fram och tillbaka om vad jag tror händer oss efter döden. Ibland är jag säker på att det bara tar slut, och ibland är jag helt övertygad om att det fortsätter någon annan stans…

Anyway, den här boken är superfin, och när man läser berättelserna så blir man väldigt livsglad!

Var det en tillfällighet att denna syn mötte oss igår på stranden när jag låg och mös med boken? Någon hade gjort en grav. Typiskt mig att hitta den här när jag går i efter-döden-tankar. Synkronisering eller tillfällighet? Eftersom jag är spirituell av mig tror jag på det första!

Myror i huvudet? Oavsett vem/vad som är Gud för dig så kan jag verkligen rekommendera dig att mottaga ovanstående inbjudan.

Det ska jag försöka göra idag.

Hej!

Dagens tips: Bättre att bryta ihop än att bita ihop

Människor i kris och liknande får ofta höra `försök att vara stark!´, eller får en klapp på axeln för att `du är så stark!´. Välmenat, såklart. Men jag undrar ibland varför man måste vara så stark hela tiden? Ett uttryck jag gillar är: ”Det är bara att bryta ihop och gå vidare” Mänskligt!

Jag vill slå ett slag för den gamla hederliga  ihopbrytningen. Ibland händer det att någon som tar min yogaklass mår riktigt illa och känner att hen behöver kräkas. Personen i fråga försöker hålla tillbaka mojset som vill upp, och stannar kvar i rummet. Man vill vara stark. Faktum är att några gånger när jag har sett detta, har jag bett personen gå ut och kasta upp! Det händer av en anledning och jag tycker det enda rätta är att låta kroppen bestämma vad som ska stanna kvar och inte.

Ibland är det bättre att bryta ihop än att bita ihop. Att våga vara svag. Jag tror att det betalar sig i långa loppet.

Självklart är det ofta bra att bita ihop, köra på mm, jag gör det ofta själv. Men jag tror att det blir enklare att göra det om man då och då får utlopp för sin frustration genom ett redigt bryt. Då blir kroppen ingen papperskorg där det lagras massa skräp, snarare en energi med ett sunt och friskt flöde. Vågar man bryta ihop ibland blir det lättare att bita ihop då det behövs.

      Det är ok att bryta ihop, oavsett väder och omgivning!

Dagens visdom: Man ångrar aldrig ett pass

Har nu sprungit 6 mil sedan jag tog semester, alltså 1 mil 6 gånger. (och så en massa 6 km pass, duktig, duktig..hihi.) Inte en enda gång har jag gjort det utan att dividera med mig själv först om varför jag borde låta bli just idag, och inte en enda gång har jag ångrat mig! Den visare delen av min hjärna har vunnit striden varje gång, den delen som inte lyssnar på dåligt komponerat skitsnack.

Tänk om den delen av hjärnan fick regera i alla situationer, vilket bra och perfekt prickfritt superliv man skulle ha då!! Jag döper den till ”Fuck it let’s go-hjärnan” och ska härmed försöka att rådfråga den i precis alla situationer jag hamnar i.

Watch out Superlife, here I come!

Så, nu har jag gjort oss alla bråkmakare till vinnare…

Jag har alltså bråkat med en tant angående hennes behandling av en hund. Hon höll hunden i bakbenen och svingade den fram och tillbaka, för att sedan slänga ner hunden i en damm. Hon gjorde det i raseri samtidigt som hon skrek åt hunden att hon hatade den osv, så det var alltså fråga om misshandel och inte någon ”lek”.  Hunden hade tagit en igelkott i munnen. Det var väldigt jobbigt att bevittna, totalt oacceptabelt och jag blev fullkomligt rasande. En ilska som jag inte kunde kontrollera rasade ut ur mig och tanten fick veta att hon levde. Jag blev alltså helt galet arg och näst intill okontrollerad, och där stod vi och SKREK på varandra, jag och tanten.

Jag tål inte när djur blir misshandlade och står för att jag ingrep. Dock kan jag önska att jag gjorde det annorlunda. Det är ok att ångra sig tycker jag. Jag ångrar definitivt inte att jag ingrep, men önskar att jag hade gjort det lugnt och mer kontrollerat… är inte stolt över en del ord som flög ur min mun.

Men! Det fina i kråksången är att jag idag har gått runt i grannskapet och letat efter tanten, och fann henne till slut. Hon accepterade att jag hälsade på henne för att framföra mitt budskap, vi var båda lugnare och allt löste sig på det bästa sätt. Jag sa faktiskt till henne att hon verkade vara en underbar dam. Helt galet, kan tyckas, då hon gjorde det hon gjorde med hunden. Men lika mycket som jag står för att jag skällde ut henne kopiöst, står jag för att jag sa till henne detta. Jag ville ge henne medkänsla och värme, som hon i sin tur kan ge vidare till sin hund. Och jag menar det. Jag kan inte göra annat åt hundens och hennes situation än att visa att jag bryr mig om hennes känslor, vilket jag gör. Man kan inte må bra när man gör så.

Vi pratade, hon gav sin syn på saken, och jag min. Hon förklarade varför hon gjorde som hon gjorde.  Fortfarande inte ok att agera ut på en hund som handlar med sina instinkter, men verkligheten ser ut som den gör. Både hon och jag fick oss en tankeställare och en läxa (ständigt dessa läxor!!). Och skildes som vänner. Jag hoppas att hon tänker på detta nästa gång hon blir arg på sin hund.