När jag i mina klasser ser ögon som sneglar åt grannen, brukar jag uppmuntra till att inte titta åt sidan, utan att bara lyssna på mig!

Och vips, när den psykologiska pressen som kan skapas av att titta på grannen och jämföra sig är borta, så går det genast så mycket bättre.

Vi gör alla samma sak i Bikrams serie, men vi ser alla olika ut. Försöker man på rätt sätt så får vi alla ut samma fördelar av posen, oavsett hur vi ser ut i den. Vi har alla olika ryggradsstrukturer, varför vi ser olika ut i poserna.

Same goes in life, eller hur? Att titta på vad grannen gör är spännande, men blir man för initierad är risken att man börjar döma sig själv stor, och i stället för att göra allt det där man skulle vilja, så stannar man istället upp eftersom man anser att grannen ändå gör det så mycket bättre.

Low point! Titta gärna, men behåll ditt fokus, behåll blicken på ditt mål, och ha som mantra att vägen dit ter sig olika för oss alla.

En trixig pose, (Bow pose) men alla kan göra den. Bara det att vi närmar oss den på olika sätt, med våra olika förutsättningar.

En mening jag ofta använder mig av när jag undervisar, är `jobba där det känns´.

Två saker finns att tänka på vad det gäller det: Strunta i vad grannen gör/ser ut/lyckas med, samt jobba utanför din bekväma zon. För, din granne kanske bänder och vrider sig som vore hen slajm, medans du kanske är lika vig som ett kylskåp.

Spelar ingen roll. Huvudsaken är att du jobbar utanför din bekväma zon, och om det är blood sweat and tears för dig att slå upp dörren på glänt på din kylskpåslekamen så är det bra nog!

Det handlar om att s t r ä c k a sig utanför det man är bekväm i för att nå resultat.

Undrar du vad just din stretch är? Föreställ dig ett scenario eller tänk dig in i en situation där du gör något som du länge tvekat inför, som du är rädd för att göra, men som du vet skulle få dig ett steg längre. T.ex gå ner fem kilo. Vi säger så för att göra det enkelt.

Tanken att gå ner är lockande. Att sätta igång det hela går bra, du har köpt träningskläder, gymkort och läser inspirerande bloggar och ser bilder på glada, nytränade bloggerskor. So far so good! Du har tagit steg no 1, nämligen fått upp flåset lite grand!

Steg no 2, du är peppad och glad! Det tredje passet är avklarat och du känner dig inne på rätt stig. Dags alltså för steg no3; det är dags att börja stretcha.

Vad är stretchen? Jo, att bibehålla träningen, och att inte äta som du gjort innan. Det är först nu du verkligen börjar hamna utanför bekväma zon. När det börjar bli tråkigt, när det börjar bli trist att inte få äta precis som innan. När de nya träningskläderna inte ser så nya ut längre. När bloggerskan du följer själv skriver om att hon har haft en `skitdag´.

Det är nu du fortätter ändå, gör det ändå. Det är din verkliga stretch!

Stretcha dig ut från din bekväma zon- det är där miraklerna väntar på dig.

Har du pickat dig ut från ditt ägg, eller ligger du kvar och andas giftig gas?

Låt mig precisera mig…

Visste du, att när ett ägg kläcks, så har den lilla kycklingen legat där i ca 21 dagar, och fått syre från de ca 10 000 små, små (sjukt små) porerna som finns på äggskalet. Men efter dessa 21 dagar börjar giftig gas fylla ägget, och kycklingen måste picka sig ut, eller dö. Den måste bokstavligen nästan dö för att födas.

Puh, det var nära. I made it!

Man kan relatera detta till mycket (svampar och mögel tex, som är levande och föds ur död materia) men låt oss relatera det till personlig utveckling eftersom det antagligen är därför du läser här inne 🙂

Ofta när vi äntligen vågar göra en stor förändring så är man antagligen så trött på den rådande tillvaron att man känner sig lite död. Det kan vara din dröm som långsamt dör på grund av brist på mod, eller ditt hjärta som känns mer och mer avlägset på grund av en dålig, ohälsosam relation… eller din kropp som sakta degar ihop på grund av ohälsosamt leverne.

Vad det än kan vara för just dig, lever du, eller ruttnar du inne i ditt ägg av de alltmer giftiga gaserna det avger? Dags att ta steget?

Är du fortfarande ett ägg, medans de runt omkring dig föds, kläcks och frodas? Picka dig ut, du också. Världen behöver det speciella som bara du kan tillföra.

Fundera på var i ditt liv du känner dig smått död, och picka dig ut ur skalet som håller dig fången och föd fram dig själv på nytt!

Men lyssna, det gör ont att föda… Det vet speciellt vi kvinnor som krystat fram barn. MEN! Smärtan försvinner och glöms bort så fort underverket är ute, och med underverket kommer glädje och livslång, omätlig kärlek. Vill vi födas på nytt så går vi antagligen runt med en otrolig smärta. Dags att börja krysta 🙂

Det gör ont när knoppar (eller snippor, ha ha) brister... Men det läks och allt blir bara bättre än det var innan.

Att föda, knoppa, puppa, eller födas kommer inte utan smärta, så hylla din smärta idag och se den som det mest positiva som hänt dig, för ur den kan ditt nya, bättre och lättare jag födas!

Nope, sant. Men det bästa är att du inte behöver slå knut på dig själv. Små steg är steg framåt, de med.

              Krysta på och ha en härlig, underbar födar-fredag! 

Jag anta mig dagens skrivning med att ta upp ett för mig intressant ämne.

Vägval- att ta den enkla eller den snåriga vägen?

För när man fördjupar sig i spiritualism så läser och lär man ofta att det ska flyta friktionsfritt, det är då du är på rätt stig. Detta har jag många gånger tagit fasta på. Lite för mycket, för när jag ser tillbaka på det jag velat åstadkomma just då när jag tänkt så, så har det inte blivit så bra. Typ jag har läst ”the secret” och det här borde ju ”bara komma!”. Men när jag ser på saker som jag verkligen åstadkommit och varit framgångsrik i så har vägen dit varit svår, kantad av bumps in the road, lite bråk på hemmaplan, hårt och inte alltid så roligt arbete, lite tårar osv. Ok. Så vad är tricket?

Som vanligt så tror jag att tricket är att inte förutsätta att livet ska vara så lätt, och hur mycket yoga och hur många coacher man än anlitar eller kurser man går, så kommer vi att stöta på svårigheter. Vi är alldeles för rädda för att må lite dåligt ibland. Tricket är att omfamna svårigheterna och att acceptera att må lite piss då och då. Att lägga passion i det dåliga också, inte bara det bra.

Det är ofta från mina svårigheter som de verkliga stegen framåt sker. Ett område jag verkligen jobbar på i mitt liv just nu, tycker jag har blivit bättre. Jag har gått till djupet med det och jag tycker mig se ljuset i tunneln.

Tills i morse, då ett kallt uppvaknande ur mitt ”Gud vad jag är bra”-slummer gjorde mig uppmärksam på att jag faktiskt inte har lagt ner så mycket möda i detta ämne som jag borde. Jag har ridit på en våg av ”nu-har-jag-gjort-vad-jag-kan-nu-får-Universum-ta-över”.

Nej, så enkelt är det inte för mig inom detta område, jag måste våga ta i mer. Jag har inom detta ämne tagit den enkla vägen och det har gått ok, men nu måste jag in på den snåriga stigen och verkligen kavla upp ärmarna. Ok, bring it.

                  Känner du igen dig? Var kan du göra ett nytt vägval?

Javisst. Men det kräver sin kvinna.

Någonting jag lär mig om att försvara sig är, att om det finns något att försvara så är jag fel ute. 

Det är både en jobbig och en befriande insikt. Går jag i försvar med näbbar och klor, så är det ofta något jag är osäker över själv, en falsk illusion, och jag känner ofta att det jag försvarar har jag inte riktigt `gått igenom´ordentligt med mig själv.

Är det för djupt, har jag förlorat dig…?

Ok, men gör ett test med dig själv. Nästa gång du går i försvar för dig själv (det sker ofta i en oförutsedd diskussion, eller kan vara en direkt reaktion på ett påstående om dig som någon kläckt, ett email du fått som inte riktigt resonerade med dig, eller en irriterande partner som trycker på dina knappar), så be om att få ta en paus, gå igenom vad det är du vill ”försvara”, och återkom med en förhoppningsvis försvarsfri sanning som hellre än försvarar dig, står upp för din sanning.

En bra tanke i en pressad situation kan vara: ”Behöver jag försvara mig eller bara lugnt och sansat stå upp för min sanning?”

För, det är skillnad att stå upp för sig själv och försvara sig själv.

Goes without saying, håller du på att bli våldtagen så kommer du antagligen inte att be om en paus för att ”stå upp för din sanning”, utan då måste du försvara dig själv. Men då kommer du ju från en sann plats, eller hur? Förstår du skillnaden?

Det tog ett tag för mig att förstå, men nu gör jag det… 

Det finns många `sanningar´till varför man inte tar sig för det ena eller det andra, typ att gå och träna eller följa en dröm som legat och skvalpat i dig sedan du var barn, och nu är så outforskad att den börjar blekna….

Och sanningarna man lever efter som styr en, är allt från att man är för otränad, har för lite pengar, bor i fel stad, har en sjukdom, är `fel´, har fel kön, har en taskig pappa eller för många barn.

Och frågan är då, hur låter du just dina sanningar styra dig? Och kan du göra något åt sanningarna?

För saken är den att den begränsning du lever efter som stoppar dig från att utforska din dröm, kanske är just sann för tillfället. Du kanske inte har några pengar, är sjuk eller inte bor i New York som du skulle vilja. Och visst, det är begränsningar det. Dem kommer vi inte ifrån. Fråga är hur vi bemöter dem och vad vi gör med dem!

Dagens tanke för dig är att byta ut ordet begränsning, ”min svaga sida” eller vad du nu vill kalla din sanning som du lever efter för, och ersätta det med ordet MÖNSTER.

För det är just vad det är, det är ett mönster du följer. Det som du en gång har talat om för dig själv att du inte kan göra, det som du anser stoppar dig har du genom stark tankekraft gjort till ett mönster du lever efter. Och mönster går att bryta, eller hur?

Steg ett till att bryta mönster är att vara medveten om vad det är. 

Vad är ditt?

Jag är så nyfiken på er, jag vet att ni finns där så please ta första steget idag och skriv i kommentarsfältet vad ditt mönster är som du vill bryta. You name it, you claim it!

             Dagens tanke: Salvation only comes from one Self

Som yogalärare är man endast ett redskap i individens självutveckling. Ingen guru eller mästare! Den enda gurun du har inne i yogasalen är dig själv.

Den enda som kan ge dig den äkta och mest hållbara välsignelsen är du själv.

Idag, påskdagen, är uppståndelsens dag (obs, jag är inte kristen eller försöker pracka på religion- men tycker det är ett vackert budskap), Jesus kom tillbaka, so can you 🙂

Har du också suttit instängd ett tag? Dags att titta ut? Vilken dag är inte bättre än idag, plus att idag blir det ju vår på riktigt- välkommen sommartiden!

Ofta drömmer vi om materiella saker som vi tror/vet/är säkra på att vi måste ha! Nya ditten, fler av datten, ny stil, osv osv. Och känslan av att bli lyckligare ”när”, ”bara jag får” och om jag ”bara hade råd” är så stark att vi glömmer att undersöka vad det egentligen är för känsla vi är ute efter att känna.

Typ: ”Jag vill bli egen företagare” = Jag vill vara fri

”Jag vill ha en nu garderob” = Jag vill känna mig snygg, bra och poppis

”Jag vill ha mer pengar” = Jag vill vara en vinnare, jag vill vara fri

”Jag vill ha en bättre position” = Jag vill vara åtråvärd

Ja, the list goes on.

Och, det är inget fel att vilja ha grejer! Men, det kan vara bra att undersöka vilken känsla och vilken story om dig själv som ligger och spökar bakom det du bara mååååste ha.

Som vanligt, så talar jag av egen erfarenhet. Det är många gånger jag har fallit platt när jag äntligen har lyckats knipa åt mig det jag har gått och drömt om. Jag har med skygglappar för ögonen gått fram som en bulldoser och jagat lycka i en exteriör av något slag. Och sedan stått med min trofé i handen och inte känt mig ett dugg gladare.

Och det har hänt även efter det att jag började praktisera lärdomarna ur a course in miracles, och alla andra spirituella vägar jag har valt. Vi är inte perfekta. Vi kan alla bli förblindade av illusionen ett bättre liv sett utifrån vad andra skulle tycka om oss.

The remedy? Anknyt till källan igen. Dig själv. Meditation. Hur vill du känna dig? Kan du hitta äkta kärlek till dig själv?

Hur mycket vi än lär oss, läser, och predikar om inre lycka, så är det av misstagen vi verkligen lär oss. Älska dina misstag! Omfamna dem, erkänn dem för dig själv, var tacksam för dem och vet att du gjorde det du gjorde för att du trodde allt skulle bli bättre.

     Ersätt ”hur kunde jag vara så dum” med ”jag älskar mig själv”.

Ofta när jag gör en förändring, en stor en alltså, så har jag bestämt mig, men är ändå sjukt rädd. Men är jag bara väldigt bestämd så får jag hjälp. Så när jag fixar inför allt som behövs fixas inför det jag vill förändra, så är det nästan som om att mina gärningar styrs av något annat än mig själv. Allt sker per automatik, som om någon däruppe ba: ok, hon har bestämt sig nu styr vi henne som en docka. Samtal rings, möten bokas, papper fylls i- av mina händer, men det är som om något styr mig.

Allt sker, förändringen tar plats, och jag ramlar ner i rädd-hålet. Förändringen är gjord och jag måste klättra upp och komma ut på andra sidan. För mig handlar det om en rädsla för det okända. Vad väntar på andra sidan? Läskigt. Men när allt är gjort så är jag stolt över mig själv att jag vågade.

Antingen jobbar man med små förändringar som bidrar till större skiftningar, eller så tar man jättekliv rakt in i det okända. Det är det som är livet!

Gör det du med. Bestäm dig för vad du vill förändra, var tacksam för vad du redan har, och släpp sedan din önskan till universum och du kommer bli blown away av hjälpen du får. Läbbigt, men värt det.

Vad vill du förändra idag?

…är detta

Något att tänka på:

Har du testat att verkligen förlåta dig själv? Och då menar jag inte en snabb tanke, utan att sitta i stillhet och känna hur dina bojor lämnar dina vrister och att du är en god människa? Det är nyckeln till framgång. För om du inte kan ha de känslorna om dig själv så kan ingen annan ha det heller.

Ha en bra start på helgen!