Tyskland besegrade Österrike utan några större problem. Miroslav Klose tangerade äntligen Gerd Müllers målrekord. Philipp Lahm gjorde sin 100:e landskamp. Manuel Neuer fick hålla nollan. Toni Kroos och Thomas Müller noterades för de andra målen i 3-0-vinsten.

Österrike kom aldrig upp i den nivå som jag hade förväntat mig inför matchen. Den där euforiska energin saknades bland spelarna. Samtidigt gjorde Tyskland en bättre match utan boll än vad Joachim Löws landslag har gjort på sistone. De attackerade tidigare, pressade intensivare och försökte stänga till ytorna i ett tidigt skede. Backlinjen lämnades inte ensam under 90 minuter. Ett steg framåt för Tyskland, ett steg bakåt för Österrike.

Tre välförtjänta poäng till Tyskland. Gruppledare. VM-biljetten kan säkras vid en vinst mot Färöarna i morgon, om Sverige samtidigt förlorar mot Kazakstan. Oavsett vågar jag påstå att Tyskland är klart för VM i Brasilien 2014. Ingen större skräll. Men jag är fortfarande inte helt övertygad om att det tyska landslaget befinner sig på önskad nivå.

Miroslav Klose har jagat det där målet i snart ett år. I sin 129:e landskamp höll han sig fram och stötte in det förlösande 1-0-målet. Det var hans 68:e mål i den tyska landslagströjan. Jag kan bara lyfta på min hatt. Och jag gläds med Klose – i mina ögon en av tidernas främste fotbollsspelare. Sympatisk, atletisk, smart och målfarlig. En man som går att lita på i vått och torrt. Jobbar för laget, bryr sig om gruppen. Tänker på sina medspelare och sina motståndare. Spetskvaliteter i världsklass. En utpräglad målskytt. En giftkobra som är omöjlig att hata.

”Det betyder mycket för mig. Och jag är glad att det äntligen blir lite lugnare så att jag kan koncentrera mig på det väsentliga: göra mål, utan press”, säger han.

Miroslav Klose, 35. Vilken sjujäkla fotbollsspelare.

Toni Kroos dundrade in ett snyggt långskott till 2-0. I slutet av matchen rullade Tyskland en fantastisk fotboll och till sist kunde Thomas Müller snubbla in 3-0-målet.

Det var ingen perfekt match, men likväl ett steg framåt för landslaget. Det såg mer ut som ett lag.

Mats Hummels fick nöja sig med en bänkplats då Joachim Löw i stället gav Jerome Boateng och Per Mertesacker förtroendet. Jag var inte särskilt förvånad med tanke på Hummels något svagare form. Dessutom är inte Löw så förtjust i Dortmund-spelarens offensiva styrkor. Hur som helst väntar en intressant konkurrenssituation i backlinjen då Mertesacker och Boateng gjorde det bra mot Österrike. ”Jag är ett stort fan av honom”, säger Löw efter matchen och förtydligar att det tyska landslaget inte har ett givet mittbackspar ännu.

I morgon väntar så Färöarna. Ett rutinuppdrag för Tyskland. Det är ingen promenad i parken att spela borta på den där konstgräsplanen – men all annat än en tysk vinst är uteslutet.

Det återstår att se hur Joachim Löw väljer att formera sitt lag. Får Mats Hummels chansen på nytt? Får Marcel Schmelzer fortsatt förtroende som vänsterback, eller testar Löw att spela med Benedikt Höwedes (som gjorde det mycket bra i andra halvlek mot Österrike)? Ska Mario Gomez få visa upp sig i landslaget igen?

Rimligtvis borde vi få se lite rotation. Dels för att spelarna ska få lite vila innan de engelska veckorna, dels för att de andra killarna borde få chansen att visa upp sig.

Klockan 20:45 är det avspark i Torshavn.

***

Joachim Löw har ofta stått i min skottlinje. Jag är inte nöjd med hur han behandlar spelartruppen, det andas inte professionalitet. Jag är inte nöjd med hans stundtals märkliga och envisa laguttagningar.

Jag hade dock kunnat leva med ovanstående om Joachim Löw bara hade haft modet att tro på sin egen fotboll när det verkligen gäller. Givetvis tycker jag att Löw har gjort mycket gott för det här landslaget, men man ska inte heller glömma att han förfogar över det kanske bästa spelarmaterialet någonsin. Konkurrensen är dock tuff och ingen kan begära ett säkert EM- eller VM-guld. Tyskland ska dock vara med och fajtas om de finaste titlarna – och det har landslaget faktiskt gjort på papperet. Tyskland har hela tiden varit nära, och det är just här vi finner problemet.

När det har dragit ihop sig till semifinaler i de stora turneringarna så har Löw börjat stirra på motståndarna i stället. Han har försökt att eliminera deras styrkor i stället för att använda sitt eget lags styrkor. Det har slutat med bittra och svidande förluster.

Tyskland har extremt bra spelare, dessutom spelare med olika styrkor. Varför kan vi aldrig få se ett tyskt landslag som spelar sin egen fotboll genom en hel turnering? Det har gjort att jag tvekar ordentligt, är Joachim Löw verkligen rätt man för detta Tyskland?

Det här är anledningen till att jag inte alls kan njuta av nyheterna som florerar i tysk press – Joachim Löw ser ut att få förlängt till 2016. Varför? När det mesta dessutom tyder på att det nya kontraktet innehåller en frigörelseklausul efter VM 2014 så förstår jag det hela ännu mindre. En eventuell tränardiskussion kommer att blossa upp lika intensivt trots ett kontrakt till 2016 (särskilt då om klausulen existerar).

Jag förstår inte brådskan som förbundet handlar med. Låt landslaget spela den där turneringen i Brasilien först.

***

Avslutningsvis vill jag passa på att gratulera VfB Stuttgart på 120-årsdagen.

/Wingren