Arkiv för tagg philipp lahm

- Sida 1 av 1

Rutinuppdrag mot Färöarna – Löw förlänger?

av Pierre Wingren, reporter

Tyskland besegrade Österrike utan några större problem. Miroslav Klose tangerade äntligen Gerd Müllers målrekord. Philipp Lahm gjorde sin 100:e landskamp. Manuel Neuer fick hålla nollan. Toni Kroos och Thomas Müller noterades för de andra målen i 3-0-vinsten.

Österrike kom aldrig upp i den nivå som jag hade förväntat mig inför matchen. Den där euforiska energin saknades bland spelarna. Samtidigt gjorde Tyskland en bättre match utan boll än vad Joachim Löws landslag har gjort på sistone. De attackerade tidigare, pressade intensivare och försökte stänga till ytorna i ett tidigt skede. Backlinjen lämnades inte ensam under 90 minuter. Ett steg framåt för Tyskland, ett steg bakåt för Österrike.

Tre välförtjänta poäng till Tyskland. Gruppledare. VM-biljetten kan säkras vid en vinst mot Färöarna i morgon, om Sverige samtidigt förlorar mot Kazakstan. Oavsett vågar jag påstå att Tyskland är klart för VM i Brasilien 2014. Ingen större skräll. Men jag är fortfarande inte helt övertygad om att det tyska landslaget befinner sig på önskad nivå.

Miroslav Klose har jagat det där målet i snart ett år. I sin 129:e landskamp höll han sig fram och stötte in det förlösande 1-0-målet. Det var hans 68:e mål i den tyska landslagströjan. Jag kan bara lyfta på min hatt. Och jag gläds med Klose – i mina ögon en av tidernas främste fotbollsspelare. Sympatisk, atletisk, smart och målfarlig. En man som går att lita på i vått och torrt. Jobbar för laget, bryr sig om gruppen. Tänker på sina medspelare och sina motståndare. Spetskvaliteter i världsklass. En utpräglad målskytt. En giftkobra som är omöjlig att hata.

”Det betyder mycket för mig. Och jag är glad att det äntligen blir lite lugnare så att jag kan koncentrera mig på det väsentliga: göra mål, utan press”, säger han.

Miroslav Klose, 35. Vilken sjujäkla fotbollsspelare.

Toni Kroos dundrade in ett snyggt långskott till 2-0. I slutet av matchen rullade Tyskland en fantastisk fotboll och till sist kunde Thomas Müller snubbla in 3-0-målet.

Det var ingen perfekt match, men likväl ett steg framåt för landslaget. Det såg mer ut som ett lag.

Mats Hummels fick nöja sig med en bänkplats då Joachim Löw i stället gav Jerome Boateng och Per Mertesacker förtroendet. Jag var inte särskilt förvånad med tanke på Hummels något svagare form. Dessutom är inte Löw så förtjust i Dortmund-spelarens offensiva styrkor. Hur som helst väntar en intressant konkurrenssituation i backlinjen då Mertesacker och Boateng gjorde det bra mot Österrike. ”Jag är ett stort fan av honom”, säger Löw efter matchen och förtydligar att det tyska landslaget inte har ett givet mittbackspar ännu.

I morgon väntar så Färöarna. Ett rutinuppdrag för Tyskland. Det är ingen promenad i parken att spela borta på den där konstgräsplanen – men all annat än en tysk vinst är uteslutet.

Det återstår att se hur Joachim Löw väljer att formera sitt lag. Får Mats Hummels chansen på nytt? Får Marcel Schmelzer fortsatt förtroende som vänsterback, eller testar Löw att spela med Benedikt Höwedes (som gjorde det mycket bra i andra halvlek mot Österrike)? Ska Mario Gomez få visa upp sig i landslaget igen?

Rimligtvis borde vi få se lite rotation. Dels för att spelarna ska få lite vila innan de engelska veckorna, dels för att de andra killarna borde få chansen att visa upp sig.

Klockan 20:45 är det avspark i Torshavn.

***

Joachim Löw har ofta stått i min skottlinje. Jag är inte nöjd med hur han behandlar spelartruppen, det andas inte professionalitet. Jag är inte nöjd med hans stundtals märkliga och envisa laguttagningar.

Jag hade dock kunnat leva med ovanstående om Joachim Löw bara hade haft modet att tro på sin egen fotboll när det verkligen gäller. Givetvis tycker jag att Löw har gjort mycket gott för det här landslaget, men man ska inte heller glömma att han förfogar över det kanske bästa spelarmaterialet någonsin. Konkurrensen är dock tuff och ingen kan begära ett säkert EM- eller VM-guld. Tyskland ska dock vara med och fajtas om de finaste titlarna – och det har landslaget faktiskt gjort på papperet. Tyskland har hela tiden varit nära, och det är just här vi finner problemet.

När det har dragit ihop sig till semifinaler i de stora turneringarna så har Löw börjat stirra på motståndarna i stället. Han har försökt att eliminera deras styrkor i stället för att använda sitt eget lags styrkor. Det har slutat med bittra och svidande förluster.

Tyskland har extremt bra spelare, dessutom spelare med olika styrkor. Varför kan vi aldrig få se ett tyskt landslag som spelar sin egen fotboll genom en hel turnering? Det har gjort att jag tvekar ordentligt, är Joachim Löw verkligen rätt man för detta Tyskland?

Det här är anledningen till att jag inte alls kan njuta av nyheterna som florerar i tysk press – Joachim Löw ser ut att få förlängt till 2016. Varför? När det mesta dessutom tyder på att det nya kontraktet innehåller en frigörelseklausul efter VM 2014 så förstår jag det hela ännu mindre. En eventuell tränardiskussion kommer att blossa upp lika intensivt trots ett kontrakt till 2016 (särskilt då om klausulen existerar).

Jag förstår inte brådskan som förbundet handlar med. Låt landslaget spela den där turneringen i Brasilien först.

***

Avslutningsvis vill jag passa på att gratulera VfB Stuttgart på 120-årsdagen.

/Wingren

”Det viktigaste är att man vinner”

av Pierre Wingren, reporter

Nyss hemkommen från en fantastisk vecka i Tyskland. Blott en dag senare väntar nästa godbit på mig: Tyskland spelar mot Österrike inför ett fullsatt Allianz Arena i München. Jag klagar inte.

Det hände en hel del under de sista dagarna av transferperioden, det var lite halvlurigt för mig att hänga med och nog blev jag förvånad när jag såg Mesut Özil hylla Wenger i en tv-sändning. Landslagets nummer tio låter nöjd med övergången från Real Madrid till Arsenal. Det är han inte, det kan jag aldrig tro. Hela Özil-affären blev dessutom ett fullgott exempel på fotbollens floskler. En vecka innan övergången talade Özil om hur bra han trivs i Madrid, att han vill spela ut sitt kontrakt och helst av allt förlänga det.

Han hade inga tankar på en flytt. ”Det vill jag med all tydlighet dementera”. Nog tror jag på Özil. Jag tror att han ville stanna kvar, att han ville kämpa till sig en plats i ett av världens bästa klubblag. Klart han ville. Men nog måste han ha vetat något, känt av något? Givetvis.

Veckan senare var allting världens-bäste-Wengers förtjänst. Klart att Özil ville till Arsenal. Han kände inget förtroende från Ancelotti.

Mesut Özil, 24, är nu den dyraste tyska spelaren någonsin. Förhoppningsvis kan han bära på den lasten utan att få problem. Om Premier League och Arsenal är det ultimata stället för Özil låter jag vara osagt, det ska bli spännande att följa honom. Det är en fantastiskt smart fotbollsspelare.

Även inom Bundesliga hände det ett och annat. Pierre-Michel Lasogga lånades ut från Hertha Berlin till Hamburger SV. Thorsten Fink och Oliver Kreuzer sökte desperat efter en ny anfallare och fick honom till sist. Hamburger SV fick också spela bort lite ångest när de avfärdade Eintracht Braunschweig med 4-0 inför hemmapubliken.

Schalke 04 och Jens Keller lyckades, med Julian Draxlers hjälp, ta sig vidare till CL-gruppspelet. Men ingen inom klubben var nöjd, rädslan för en total kollaps var relativt överhängande. Sportchefen Horst Heldt valde att agera och lånade in utsorterade Dennis Aogo från HSV. Något dygn senare så kunde han även stolt presentera Kevin-Prince Boateng. En slitstark mittfältare med en tuff spelstil, en flexibel kille. Ett ack så viktigt nyförvärv. Nu finns det ledargestalter i laget som kan ta tag i de olika lagdelarna när det behövs, de kan avlasta Jens Keller. Schalke har en riktigt stark trupp och med Boateng från start var de det bättre laget mot Bayer Leverkusen i 2-0-vinsten.

1. FC Köln vill tillbaka till Bundesliga. När Patrick Helmes blev tillgänglig slog de till. Anfallaren lämnar VfL Wolfsburg för sin gamla klubb. Om han håller sig frisk blir han en oerhört nyttig förstärkning. En underskattad spelare, som dock har lidit av stora skadeproblem på sistone. Spännande.

VfB Stuttgart sparkade Bruno Labbadia och ersatte honom med Thomas Schneider. Det räckte in för att avancera till Europa League-gruppspelet, men det räckte till en sjujäkla uppvisning mot TSG Hoffenheim. 6-2 slutade den matchen. Wow. Vilken väg har Stuttgart växlat in på?

Werder Bremen åkte på en ny förlust när Borussia Mönchengladbach segrade med 4-1. Gladbach ser välbalanserat och bra ut, Werder Bremen är fortfarande ett vilt kort. Ytterbacken Santiago Garcia har hämtats in för att ge Robin Dutt ytterligare alternativ.

1. FC Nürnberg har inte riktigt hittat rätt in i säsongen. Det har sett bra ut under stora delar av matcherna, men det vill sig inte riktigt. Der Club förlorade helt rättvist med 0-1 mot FC Augsburg. Innan transferfönstret stängde hämtade de in Makoto Hasebe från Wolfsburg. En klok värvning då luckan efter mittfältaren Timmy Simons har varit uppenbar.

SC Freiburg förstärkte med en ”typisk Freiburg-spelare” – Vladimir Darida. VfB Stuttgart sålde mittbacksgeneralen Serdar Tasci och hämtade in Karim Haggui från Hannover 96.

Stressiga dagar för vissa sportchefer, men vansinnet är långt ifrån så intensivt som i England. Tack för det.

Det hände förstås en hel annat innan fönstret slog igen. Här följer ett axplock:

Joseph Akpala från Werder Bremen till Kardemir Karabükspor
Roman Hubnik från Hertha Berlin till Viktoria Pilsen
Johan Audel från VfB Stuttgart till FC Nantes
Ferhan Hasani från VfL Wolfsburg till Bröndby IF
Paul Scharner surnade på HSV och till sist löstes kontraktet upp
Mu Kanazaki från 1. FC Nürnberg till Portimonense SC
Tolga Cigerci från VfL Wolfsburg till Hertha Berlin
Per Ciljan Skjelbred från Hamburger SV till Hertha Berlin
Tranquillo Barnetta från Schalke 04 till Eintracht Frankfurt
Marko Arnautovic från Werder Bremen till Stoke City
Jeong-Ho Hong från Jeju United till FC Augsburg

Resultaten från omgång 4:

SC Freiburg – Bayern München 1-1
Borussia Mönchengladbach – Werder Bremen 4-1
Hannover 96 – 1. FSV Mainz 05 4-1
VfL Wolfsburg – Hertha Berlin 2-0
1. FC Nürnberg – FC Augsburg 0-1
Hamburger SV – Eintracht Braunschweig 4-0
Schalke 04 – Bayer Leverkusen 2-0
VfB Stuttgart – TSG Hoffenheim 6-2
Eintracht Frankfurt – Borussia Dortmund 1-2

***

Tyskland mot Österrike i morgon alltså. Jag har länge hävdat att Österrike är ett underskattat landslag i Sverige, ett lag med en klok tränare och många Bundesliga-spelare. För svensk del vore en tysk vinst något bra, för Tyskland likaså. Men Joachim Löw har länge brottats med ett stort problem: försvarsspelet. På de senaste tre matcherna har det tyska landslaget släppt in nio mål. Det är inte okej.

I mina ögon har Joachim Löw litat för mycket på sin backlinje. Nu menar jag inte att backlinjen är dålig, snarare att Löw tror att fyra spelare ska kunna stå för allt defensivt ansvar. Det går inte i dagens fotboll. Det hela började med VM i Sydafrika. Mertesacker och Friedrich lyckades på något magiskt sätt att rensa undan de flesta hoten, sedan dess har Löw förväntat sig att det ska kunna se ut så. Det går förstås inte. Hela laget måste delta i försvarsspelet och där måste Löw hitta rätt medicin. Han har spelare i sin trupp som är kloka och bra nog för att göra det, men om direktiven är otydliga kan det ibland se ut som en oinspirerad hönsgård.

Jag vill se ett Tyskland som spelar som ett lag under 90 minuter i morgon. Jag vill se framsteg. Om så inte blir fallet är inte de där tre poängen så säkra, även om Tyskland givetvis är stora favoriter. Och det med all rätt.

För en spelare blir matchen extra speciell, och även han vill givetvis undvika ett fiasko i morgon. Philipp Lahm, 29, kommer att spela sin 100:e landskamp i morgon. I München. På hemmaplan mot Österrike i ett VM-kval. Så givetvis vill även han att försvarsspelet ser bättre ut, att backlinjen får den hjälp som behövs.

Världens bästa ytterback, i mångas ögon, debuterade i landslaget under Rudi Völlers ledning. Det var den 18 februari 2004, Tyskland vann med 2-1 mot Kroatien. Sedan dess har han varit en given startspelare i ett tyskt landslag. Alla som har haft med Lahm att göra hyllar honom och har försökt klona honom utan framgång.

”Det viktigaste är naturligtvis att man vinner. Min 100:e landskamp är en härlig tillfällighet”, säger han på presskonferensen.

Bastian Schweinsteiger och Lars Bender saknas på grund av skada. Klart möjligt att Sami Khedira och Toni Kroos tar hand om de centrala mittfältspositionerna.

Matchen börjar klockan 20:45 och går att se på Viasat Fotboll.

/Wingren

Spelarnas och Löws misstag

av Pierre Wingren, reporter

Italien gjorde en mycket bra match. Italien spelade, enligt mig, ganska oitalienskt. Man spelade som Tyskland gjorde i VM 2010. En säker och stabil defensiv med blixtsnabba omställningar. Hatten av för det. Det var helt enkelt väldigt välförtjänt. Så grattis, Italien.

Nu till Tyskland. Nu till arma Tyskland. Inför matchen kändes det ganska bra. Det här var ett av de absolut starkaste tyska landslagen på väldigt, väldigt länge. Inför turneringen var defensiven ett frågetecken. Såväl spetsmässigt som i bredden. I gruppspelet och i kvartsfinalen var inte defensiven några större problem. Snarare var den helt plötsligt väldigt orörliga offensiven ett problem. I kvartsfinalen mot Grekland valde så Joachim Löw att matcha Marco Reus, André Schürrle och Miroslav Klose för Thomas Müller, Lukas Podolski och Mario Gomez.

Vad gör sen Löw inför den viktiga semifinalen mot Italien?

Jo, mot ett Italien som Tyskland aldrig vunnit över i EM eller VM så valde Löw att skicka in Gomez och Podolski för Klose och Schürrle. Dessutom tyckte han att det vore en god idé att spela Toni Kroos för Thomas Müller. Han utnyttjade inte sin starka trupp, han läste inte av läget.

Vad hände?

Absolut ingenting. Tyskland skapade ett par farliga halvchanser inledningsvis, precis som mot Portugal, Holland och Danmark. Men man dominerade inte, man hotade inte på allvar. I stället var det Italien som vågade spela sitt aggressiva spel. De vågade trycka på, de vågade gå i offensiven och försvararna tankade så mycket självförtroende.

Italien gjorde 1-0 genom Mario Balotelli. Mats Hummels såg inte bra ut mot Antonio Cassano som skickade in bollen mot Mario Balotelli. Balotelli nickade in bollen i ett ganska lätt läge då Holger Badstuber misslyckades i markeringsspelet. EM:s hittills kanske bästa mittbackspar gjorde ett misstag var. 1-0.

När Balotelli gjorde 2-0 var det Philipp Lahms tur att se misslyckad ut. Som en pojke.

Tre individuella misstag resulterade i två mål för Italien. Två helt välförtjänta mål för ett smart och gott kämpande Italien. Men tre fruktansvärda misstag.

Det är dock inte bara dessa tre herrar som ska hängas ut. Det är även Joachim Löw. Han valde att satsa på Mario Gomez, som får sina medspelare att se dåliga ut. Han valde att satsa på Lukas Podolski som inte alls är i form, och han var usel. Han valde att satsa på Toni Kroos, som för all del har gudabenådade passningar, skott och frisparkar, men som är en ganska odynamisk och arrogant fotbollsspelare. Han valde att, än en gång, spela stackars Bastian Schweinsteiger som har varit skadad och mest ägnar sig åt att slå felpassningar. Joachim Löw gjorde helt fel, när det gällde som mest. Spelarna gjorde som mest misstag, när det gällde som mest.

Bastian Schweinsteiger, Philipp Lahm och Lukas Podolski ser ut att gå en mörk landslagskarriär till mötes. Och det känns inte alls rättvist.

Joachim Löw reagerade redan i halvtid, och bevisade egentligen det vi alla visste: Mario Gomez och Lukas Podolski borde inte ha startat. De byttes ut direkt. In kom i stället Miroslav Klose och Marco Reus. I tio minuter såg det riktigt bra ut, det var intensivt, säkrare och mer hotfullt. Men målet kom aldrig. Och Klose är en sämre inhoppare än Gomez – det borde även Löw förstå. Klose etablerar en matchbild mer än vad han förändrar.

Mesut Özil fick sätta en tysk straff på tilläggstid. Alldeles försent. Endast av kosmetisk karaktär.

2-1 slutade spektaklet. Italien vann välförtjänt, de spelade bra och smart. Tyskland gjorde det dock fantastiskt enkelt för Italien. Än en gång så misslyckades Tyskland när det gällde som mest. Förr i tiden lyckades Tyskland vinna, landslaget kallades för en maskin. Nu är tyskarna ett gäng förlorare, som oftast spelar väldigt underhållande fotboll. Det värsta är att kvällens resultat var helt i onödan. Okej, Schweinsteiger var inte sig själv, men det var inte problemet. Problemet var att misstagen kom när det gällde som mest och att Löw valde att satsa på spelare som drar ner tempot i det tyska spelet, spelare som inte är i form. Löw är en förbundskapten med väldigt god fingertoppskänsla – det visade han inte alls i kväll och det avgjorde.

Och varför i helvete spelar Schweinsteiger en kort boll när sekunder återstår?

Och troligtvis, förhoppningsvis, kan man förvänta sig en mer nyanserad bild av det hela i morgon. Nu utlyser jag landssorg så länge.

/Wingren

Har vi koll på elvan nu?

av Pierre Wingren, reporter

Det var inte mycket att hurra över, men kanske inget att sörja över heller. 2-0 mot Israel, två snygga mål av Mario Gomez och Andre Schürrle. Motståndarlaget brydde sig mest om stå kompakt och försvara sig mot ett spelmässigt överlägset Tyskland. Visst borde det kanske ha blivit fler tyska mål, men jämfört med matchen mot Schweiz var åtminstone organisationen bättre. Jag är inne på Joachim Löws linje: jag är inte orolig, men jag är inte helt nöjd heller.

Positiva nyheter från landslaget förresten: Bastian Schweinsteiger ska kunna träna med laget på måndag. Det återstår dock att se i vilken form han är. Problemet just nu är väl att Toni Kroos inte var jättebra i en ganska enkel mittfältsmatch mot Israel. Vi har alltså fortfarande inte få ett svar på frågan vem som ska starta av dem två.

Löw valde att spela med en backlinje bestående av Jerome Boateng till höger, Per Mertesacker och Holger Badstuber som mittbackar och lagkapten Philipp Lahm till vänster. Det fungerade bra, Boateng visade att han håller hög klass som ytterback – åtminstone i en sån här match. Med största sannolikhet är det dessa fyra spelare som får inleda mot Portugal.

Eller är Löw så lurig att det egentligen är Mats Hummels som är given, och att Badstuber och Mertesacker gjorde upp om sista platsen? Nja, jag tror inte det. Hummels var inte glad efter matchen, så han kan knappast ha fått något positivt besked av Löw tidigare under veckan.

Sami Khedira känns given, han är ett lokomotiv som Tyskland har stor nytta av. Jag hoppas att Schweinsteiger är pigg nog att starta mot Portugal för annars får Tyskland ett oangenämt problem. I en intervju med Kicker säger Löw att försvararna måste kunna vinna sina närkamper på egen hand. Och det är givetvis helt rätt – och det är därför vi troligtvis inte ser Marcel Schmelzer i startelvan. Men att han i samma intervju menar att understödet från mittfältarna inte är viktigt oroar mig. Med ett sådant spel, en sådan inställning, så vinner man inga titlar i ett EM. Mot Portugal och Holland kommer det inte att hålla. Därför vill jag se Khedira och Schweini på mitten – eftersom att de två faktiskt tar ett defensivt ansvar, vare sig Löw vill det eller ej. Det känns oerhört viktigt just nu.

Vi vet att Tyskland kan ösa in mål, offensivt är alternativen många. Oavsett hur kul, vackert och underbart det är med offensiv fotboll så får inte Löw och laget glömma bort defensiven. Till och med en hyllad nation som Spanien har vunnit sina mästerskap tack vare en gedigen defensiv.

Landslagströja 2012
Adidas räknar med att sälja en miljon matchtröjor i Tyskland den här sommaren.

Lukas Podolski då, ska han starta? Prinsen av Köln har inte imponerat tillräckligt mycket på mig, men att döma av uppställningen mot Israel så tyder det mesta på att VM-laget kommer att spela mot Portugal. Det mesta tyder på att Miroslav Klose går före Mario Gomez, det mesta tyder på att Müller, Özil och Podolski får chansen från start. Och det mesta tyder väl på att Khedira bildar mittfältsduo med Schweinsteiger. Det är backlinjen som förändras jämfört med VM. Friedrich ut och Badstuber in, Lahm till vänster och Boateng till höger.

Alltså, trolig EM-startelva:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger/Kroos
Müller, Özil, Podolski
Klose

Bänkspelarna med störst chanser till en hygglig speltid i EM? Mario Gomez, Mario Götze, André Schürrle, Marco Reus, (Toni Kroos). Tror jag. Men Löw är alltid god för en eller ett par överraskningar. Och just nu känns det mer ovisst än på väldigt länge, det är just därför jag tror att Löw väljer internationell erfarenhet och ett samspelt lag före någonting annat.

Det som känns mest givet just nu är att Borussia Dortmund-spelarna kommer att få snålt med speltid. Och det ska bli intressant att se vad det får för betydelse till nästa säsong. En önskan om att röra på sig? Knäckt självförtroende?

Men att börja oroa sig inför EM känns inte aktuellt. Matchen mot Portugal känns dock väldigt avgörande. Är automatismen tillbaka? Organisationen? Kloses kyla framför mål? Schweinsteigers vad?

Det hör nämligen till att Tyskland strular till det i en träningsmatch precis innan en stor turnering. Inför VM i Sydafrika vann tyskarna dock sina matcher, men annars har vi 2-2 mot Vitryssland (2008), 2-2 mot Japan (2006), 0-2 mot Portugal (2004), 0-1 mot Wales (2002). Inför EM 2000 vann tyskarna dock sina två generalprov – och det slutade med stor besvikelse och bara ett poäng i gruppspelet.

Låt oss lite försiktigt optimistiskt blicka framåt mot Portugal-matchen. Det här kan bli ett förbannat stort och trevligt äventyr för Tyskland. Men alla måste vara införstådda med att det kan få ett abrubt slut, så låt oss få se ett lag, ett kollektiv, spetsat med individuell klass.

Hur tror ni att Löw resonerar angående startelvan?

/Wingren

1997 var Lahm bollpojke – nu ska han leda sitt Bayern München

av Pierre Wingren, reporter

Ett nederlagstippat Borussia Dortmund besegrade favoriterna från Italien – Juventus. Matchen slutade 3-1 till tyskarna och vi fick se unge Lars Ricken avgöra med sitt historiska 3-1-mål. Den Champions League-finalen spelades i München, närmare bestämt på Olympiastadion. På den här tiden fanns ingen Allianz Arena. Men Philipp Lahm, han fanns.

FC Bayerns nuvarande lagkapten var 13 år gammal när han ivrigt kunde iaktta Zidane, Chapuisat, Kohler och Deschamps på plan. Han var en av ”bollkallarna” då.

Lite drygt 15 år senare är det han som ska leda sitt Bayern München mot ett nederlagstippat Chelsea. I Champions League-final. I München. Men den här gången på Allianz Arena.

”På den tiden så drömde jag definitivt inte om att få spela om den här titeln en dag”, säger Lahm Süddeutsche Zeitung.

Och det är inte vilken final som helst. Bayern München kan bli det första klubblaget någonsin att vinna Champions League på hemmaplan. 1984 var Roma i final och tog emot Liverpool hemma på Olympiastadion i Rom. Men italienarna förlorade på straffar. Bayern kan bli historiskt i kväll.

”Det här är höjdpunkten i Bayerns historia. Det säger allt, med tanke på alla stora stunder i klubbens historia. Först och främst måste du bli tilldelad en sådan final och sen behöver du ett lag som kan ta sig till en sådan match”, säger presidenten, Uli Hoeneß.

Det är dock inte bara ”Finale dahoam”, det är även upp till bevis för främst Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm. Tillsammans har de lett ett Bayern, och ett Tyskland, genom många stora turneringar och det är inte vilken generation tyska spelare som helst – det är en förbaskat bra generation. Men titlarna har uteblivit och de båda herrarna börjar komma upp i åldern. 2010 förlorade man finalen mot Inter i Champions League. EM-finalen 2008 gick förlorad och i VM 2006 och 2010 tog det stopp i semifinal. Det är dags att plocka en stor titel nu om man inte vill bli ihågkomna som de eviga förlorarna. Som spelarna som alltid stupade i finalen eller strax före.

Nu väntar ett högintressant EM för Tyskland i sommar – men vi kan avgränsa oss till Bayern i stället. Lahm och Schweinsteiger vill förstås också bli ihågkomna som stora vinnare, som Beckenbauer, Hoeneß, Effenberg och Kahn. Ikoner.

”Du behöver en internationell titel för att bli en gyllene generation. Du vill lyfta pokalen när du är i final. Och givetvis hade det varit fint att vara den första som lyfter den”, säger Lahm.

Och sen sätter han fingret på det som alla känner: ”Jag har inte många år kvar på den här nivån”.

Lahm är 28, Schweinsteiger är 27. De är inte lastgamla, men knappast purunga heller. Och en final på hemmaplan, ja, den bara måste man vinna. Det är en chans man måste ta.

Chelsea och Bayern München har stött på varandra en gång tidigare i Champions League. Säsongen 2004/2005 möttes lagen i kvartsfinal. I London slutade matchen 4-2 till Chelsea, i Tyskland vann München med 3-2.

Imorgon tar vi en titt på Bayerns troliga uppställning, förväntningar inför jättefinalen och Rummenigges kritik mot Chelsea.

/Wingren

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan Lundin
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB