”För många är Schalke 04 livets mening, varken mer eller mindre. Samma gäller för Dortmund”, säger Jens Lehmann som har vaktat målet för båda lagen.

I dag är det så dags för Tysklands hetaste derby. En maktkamp som får landet att stå still – särskilt i Ruhr. Borussia Dortmund tar emot Schalke 04 på ett sedan länge utsålt Westfalenstadion. Det här är dagen då febriga känslor och hat-kärlek uttrycks genom en intensiv rivalitet. På gatorna, på arenan, på Internet, ja, över allt. Hamburger SV – St. Pauli, Hertha Berlin – Union Berlin, Hannover – Braunschweig, Mannheim – Kaiserslautern med många flera får ursäkta. Det är i Ruhr det händer. Det är i Ruhr det hetaste derbyt utspelas.

Rivaliteten är påtaglig. Bor du i Dortmund tar du inte det andra lagets namn i mun och vice versa. Det ger oss smeknamn som BXB, Doofmund, Lüdenscheid-Nord (Dortmund) och Herne-West, Schlacke eller Scheiße (Schalke). En vinst i derbyt kan rädda en i övrigt katastrofal säsong. Derbyt är det man lever för. Glädjen över en vunnen ligamatch blir komplett först när det andra laget förlorar sin.

Dortmund mot Schalke är en traditionsrik maktkamp där lagen dessutom befinner sig på ögonhöjd, identifikationen med föreningen är extrem, de sociala förutsättningarna har varit svåra, intensiteten är obeskrivlig och intresset oerhört stort. Och de möts ständigt. Det har dock inte alltid varit så här. Tro det eller ej, men för bara 80 år sedan kunde Dortmunds gamla hemmaarena Stadion Rote Erde var överfulla – eftersom att folket ville se Schalke spela.
Nu är det förstås inte så. Fotbollen betyder allt i dessa gamla arbetarstäder. Föreningen är det största som finns i staden, det är föreningen man identifierar sig med. Städerna i sig är inte mycket för världen, det är inga turistmagneter, arbetslösheten är fortfarande hög och det är inga städer som syns på de tyska vykorten direkt. Fotbollen är allt. Det är för fotbollen man lever.

Symbolisk vägskylt.

Om vi tar en titt på historien kan vi lokalisera det första derbyt till 1897. I Gelsenkirchen fanns inget FC Schalke 04, i Dortmund fanns inget Borussia Dortmund. I stället var det en match mellan SuS Schalke 1896 och Dortmunder Fußball-Club 95. Under den här tiden var inte fotboll en sport för arbetarklassen – tvärtom utövades sporten av välbeställda herrar. Så låt oss lämna detta bakom oss och blicka framåt.

1925. Första världskriget är över men i Gelsenkirchen och Dortmund är de sociala orättvisorna stora. Samtidigt har fotbollen utvecklats till arbetarklassens sport och nöje. Under en vänlig inramning äger det första mötet mellan Schalke och Dortmund rum. De kungsblå är under denna tid en fotbollsmässig stormakt, medan Dortmund ligger många steg efter. Matchen slutar 4-2. Inte heller 1934, när Schalke vinner det tyska mästerskapet, är rivaliteten påtaglig. Tåget med Schalkes hjältar lämnar Berlin för att åka på en segerturné. Ett av stoppen är i Dortmund där de hyllas av folkmassorna. Regionens stolthet. Ett otänkbart scenario i dag.

Något händer dock efter andra världskrigets slut. Borussia Dortmund vinner Westfalenmeisterschaft 1947 och befinner sig plötsligt i ögonhöjd med Schalke. Tidigare hade rivaliteten varit osynlig eftersom att klasskillnaden var så stor. Men nu började något hända i varje supporters hjärta. Det fanns plötsligt en stolthet som skulle beskyddas, som det skulle värnas om. När Dortmund sedermera blev tyska mästare 1956 och 1957 var lagen inte bara jämlika – plötsligt hade lillebror blivit storebror. Året därefter repade sig Schalke och tog hem det tyska mästerskapet. En mästartitel som för övrigt blev klubbens sista – och tro mig när jag säger att Dortmund-fansen gärna påminner om detta. Nu hade Ruhrområdet två brutalt starka fotbollslag. Konkurrensen fanns där, till viss del även rivaliteten.

Dortmund och Schalke hade utvecklats till ett derby. Dock var det fortfarande förhållandevis lugnt. Publiktrycket var enormt, viljan att vinna likaså. Men aggressiviteten och det stora hatet höll sig borta. Det handlade mer om stolthet. Missförstå mig inte: det var fortfarande ett ruskigt viktigt möte med extrem intensitet. Men den utveckling som skedde under 1970-talet hade inte påbörjats. Ett bra exempel på det är den mytomspunna matchen i Dortmund den sjätte september 1969, trots extrema supporterskaror och totalt kaos blev det inga våldsamma kravaller. Jag återkommer till den matchen.

Under 1970-talet blev det allt tuffare att leva i Gelsenkirchen och Dortmund (inte bara i dessa städer förstås) och i takt med att de sociala orättvisorna ökade, steg även graden av identifikation med fotbollsföreningen. Fotbollen blev livet och nöjet, men också scenen för våld och en ökad aggressivitet. Det vore naivt att tro att derbyna fortfarande var förhållandevis lugna, det var dem inte. Från slutet av 70-talet och långt in på 90-talet var det vardagsmat med stora supporterbråk när lagen drabbade samman. Rivaliteten växte sig större än någonsin och på något vis hamnade vi där vi är i dag. Det är Tysklands hetaste derby, alla derbys moder som det också kallas. Känslorna sprutar ut ur hjärta, hjärna och mun. Lyckligtvis har våldet minskar – men hat-kärleken är lika stor och växer sig bara större.

Numera får du hatet på köpet i din modersmjölk. Rivaliteten tar ofta skämtsamma uttryck, även om våldet fortfarande finns där. Vi har många härliga exempel på hur fansen har jävlats med varandra. Dortmund-supportern som satte en BVB-flagga på Schalkes arena-tak i stället för att skyffla snö, Schalke-supportrarna som hade nästlat in sig på Dortmunds mästerskapsfirande och spelade förenings-hymnen på högsta nivå eller Dortmund-supportrarna som lurade den förre Schalke-tränaren Mirko Slomka att posera med en ”Scheiß Schalke” halsduk.

Historierna är många. Även antalet historiska matcher. Jens Lehmann nickade in 2-2 för Schalke under matchens slutminuter 1997, Dortmund spelade bort Schalke från mästerskapet 2007 och en av mina personliga favoriter: mötet 1969.

6/9 1969. Die Rote Erde, Dortmunds hemmaplan, är knökfull. Över 50 000 supportrar är på plats för att bevittna kampen mellan rivalerna, mellan gott och ont. Det är långt fler på plats än vad det finns biljetter och polisen gör allt de kan för att hålla koll på folkmassorna.

”Jag kommer ihåg som om det var igår. Die Rote Erde är fullsatt, hela anläggningen är hopplöst överfull. En sådan match hade aldrig spelats i dag. Under uppvärmningen fick jag reda på att fansen helt enkelt hade rammat huvudgrinden till arenan. De tog sig in utan biljetter och tog plats precis vid planen. Bakom mitt mål trängdes folk och hängde i princip på nätet”, säger Dortmunds målvakt Jürgen Rynio, som då spelade sitt första derby.

Polisen och ordningsvakterna hade minst sagt fullt upp. Stämningen var furiös och intensiv. Spänningen gick att ta på. Men trots det vansinniga publiktrycket och den extremt överfyllda arenan blåstes alltså matchen igång. Det var tempo och kamp. Bortalaget var dock mer dominant och Hans Pirkner kunde göra 0-1 efter en dryg halvtimma, otagbart för storspelande Jürgen Rynio i mål. Och det var nu Bundesligas kanske mest mytomspunna och kuriösa händelse inträffade.

”Innan jag ens förstod vad som hade hänt stormade jublande Schalke-fans in på plan, förbi mig, och hundarna följde efter dem. De hade ingen munkorg, något som ”Schalkerna” fick känna på. Men jag brydde mig inte alls. Jag var upprörd över målet”, säger Rynio.

Vad var det som hände då? Schalke-fansen sprang in på plan för att fira målet – med viftande flaggor i högsta hugg. Några polishundar, schäfrar, slet sig och sprang efter in på plan. Schalkes Gerd Neuser blev biten i knävecket och tappade känseln, en annan Schalke-spelare, Friedel Rausch fick i stället ett hundbett i bakdelen och föll ner i smärtor. Men hey, det var ju derby. Derbyt är viktigt. Matchen spelades vidare efter att tumultet lagt sig – otänkbart i dag förstås. Dessutom sattes det munkorg på alla polishundar efter denna match.

Rausch skriker av smärta när hunden tar hugger in.

Gerd Neuser tvingades av plan då han inte kunde gå. Men Rausch, med ett ordentligt köttsår i baken, fick sig en spruta och sprang haltande in igen. Han spelade klart matchen. I dag har han ett sex centimeter långt ärr som påminner honom om de otroliga scenerna 1969 – som alltså trots allt inte renderade i kravaller mellan fansen.

”Jag var otroligt panikslagen. Smärtan var brutal. Jag trodde att hunden bitit av mig hela min bakdel. Det är något som jag inte ens önskar min värsta fiende. Jag kunde bara sova på mage under flera veckor”, minns Rausch.

Men visst måste vi ge killen en eloge för att han spelade vidare? Matchen slutade till sist 1-1 efter att Dortmunds Werner Weist gjort mål. Rausch blev senare en framgångsrik tränare, och vann bland annat Uefa-cupen med Eintracht Frankfurt. Det är dock inte riktigt det han blir ihågkommen för.

”När jag gick på gatorna fick jag höra ett ’voff voff’ nästan över allt. Nu är det ofta: Rausch? Är inte det han med hunden?”, säger Rausch.

För övrigt fick Neuser och Rausch blommor samt 500 mark av Borussia Dortmund – som kompensation.

Det är vad ett derby mellan Dortmund och Schalke betyder. Livet, historier, glädje, hat, sorg och allt mellan himmel och jord. Vare sig mer eller mindre. Halv fyra är det dags för det 139:e Revierderbyt. Missa det inte.

Inför denna elektrifierade publik spelas derbyt i Dortmund.

/Wingren

Hett: Hannover 96 – Hamburger SV
Hetare: FC Köln – Borussia Mönchengladbach
Hetast: Borussia Dortmund – Schalke 04

Det är derbytider i Tyskland. Det är kul tider, intressanta tider, känslomässiga tider. Förhoppningsvis även tider utan våld. Fredagen kickar igång med ett härligt möte mellan Köln och Mönchengladbach. En vinst för Lucien Favres imponerande lagbygge hade inneburit serieledning. Och med Marco Reus på plan vet vi att allt kan hända.

Jag tänker att försöka hålla den här bloggen kort. Varför? I morgon bjuder jag på derbygodis. En härlig text om Ruhrderbyt mellan rivalerna Dortmund och Schalke ligger i kö. Efter Leverkusen och Münchens framgångar i Champions League, och Dortmunds nederlag i samma turnering, är det härligt att Bundesliga står och knackar på dörren igen. Stora publikmassor ska än en gång vallfärda till landets arenor, bratwurst och öl ska avnjutas, stämbanden ska slitas och rivaler ska förnedras. Kanske ska till och med Bayern München överlämna serieledningen den här helgen? Mönchengladbach och Dortmund är säkert bra sugna på att ta över kommandot.

Vi har tre intressanta derbyn att se fram emot, och vi har ett lurigt Mainz som ska ta sig an München på söndag. Så här på förhand känns faktiskt varenda match öppen, även om rekordmästarna bör kunna göra processen kort med Thomas Tuchels svajiga kollektiv. Så ta nu och njut av fredagens härliga drabbning och lägg sedan fokus på lördagens stormatch – Revierderbyt mellan Dortmund och Schalke.

Fredag 20:30
FC Köln – Borussia Mönchengladbach
Rheinderby. Kölns match mot Mainz ställdes som bekant in förra veckan, samtidigt körde Mönchengladbach fullständigt över Werder Bremen med 5-0. Marco Reus gjorde tre av målen och spelar just nu sitt livs fotboll. Vi får förstås inte glömma att Lukas Podolski sörjer för eufori i Köln. Vem vinner derbyt? Ska Reus skjuta upp sitt lag i serieledning? Vem vinner matchen i matchen mellan Prinz-Poldi och Rolls-Reus?

Lördag 15:30
Borussia Dortmund – Schalke 04
Efter den starka bortavinsten mot München är nu avståndet mellan lagen endast två poäng. En poäng efter finner vi Schalke som slog Nürnberg med 4-0. Bortalaget har ett mäktigt vapen i holländaren Huntelaar, som har gjort tolv ligamål. Dortmund har inte vunnit hemma mot Schalke på fyra matcher, och dessutom saknas bollvinnaren Sven Bender. Det är upplagt för kamp, dramatik och tre mycket viktiga poäng.

FC Nürnberg – FC Kaiserslautern
Om Nürnberg äntligen ska börja vinna igen är det dags nu. Vill man inte dra ned ridån redan nu gäller det att bemästra Kaiserlsautern som har fruktansvärt svårt med målskyttet. Nürnberg har åtta raka matcher utan vinst. Intressant bottenstrid.

TSG Hoffenheim – SC Freiburg
Holger Stanislawskis lag har inte vunnit på tre matcher och befinner sig nu i mitten av tabellen – det där grå tomrummet där inget händer. Freiburg har haft svårt att vinna matcher trots bra spel, men visar upp en stark lagkänsla. Senast vände man 2-0 till 2-2 mot Hertha Berlin. Dock har Marcus Sorgs lag endast tagit fyra poäng på bortaplan. Det här kan gå lite hur som helst, det kommer nog att avgöras på motivation.

FC Augsburg – VfL Wolfsburg
Nykomlingen väntar fortfarande på första hemmavinsten i Bundesliga. Wolfsburg kommer till spel med nytankat självförtroende efter storvinsten mot vanligtvis stabila Hannover. Wolfsburg blandar och ger, åker berg- och dalbana. Augsburg har ligans sämsta anfall.

Hertha Berlin – Bayer Leverkusen
Frågan är om Robin Dutts Leverkusen äntligen ska vända på trenden? Efter en mycket stark insats i Europa är det nu dags att sätta fart, och hitta formen, även i Bundesliga. Michael Ballack har dessutom hittat formen igen och Leverkusen har chansen att etablera sig i toppen av tabellen. Berlin lider av några tunga sista-minuten-poängtapp.

Lördag 18:30
Hannover 96 – Hamburger SV
Nordderby. Hannover har revansch att utkräva efter den bittra förlusten mot Wolfsburg, Hamburg dansar och ler och firar Thorsten Fink efter dennes första vinst förra helgen mot Hoffenheim. Hamburg är på gång – Hannover vill bekräfta att de hör hemma långt upp i tabellen. Lär bli en tät och tuff kamp.

Söndag 15:30
Werder Bremen – VfB Stuttgart
Kan Claudio Pizarro spela? Peruanen kämpar mot klockan och Bremen ber till alla fotbollsgudar att anfallaren kan komma till spel. Han är ohyggligt viktig för Bremen, som dessutom är skakat efter storförlusten mot Mönchengladbach. Stuttgart å andra sidan njuter av en fantastisk säsongsinledning samt en strålande Martin Harnik – som inte bara springer utan dessutom gör mål numera. Viktiga ”topp-poäng” står på spel här.

Söndag 17:30
FSV Mainz 05 – FC Bayern München
Thomas Tuchel vill ”spela som Dortmund” och därmed slå rekordmästarna från München. Det är ingen enkel uppgift, men Mainz har klarat av det förr. München hittade formen igen mot Villarreal, men Bastian Schweinsteigers frånvaro väger trots allt tungt. Mainz har chansen att slå ur underläge – frågan är hur sugna München är på att ge upp ligaledningen?

/Wingren

Bayern München gjorde vad som förväntades av dem, Bayer Leverkusen överraskade väldigt positivt och Borussia Dortmund stod för en katastrofal insats. Så kan vi sammanfatta de tyska lagens äventyr i Champions League. En match återstår men vi vet redan nu att Bayern München och Bayer Leverkusen är klara för åttondelsfinal. Vi vet även att Dortmund måste vinna med fyra mål mot Marseille – samtidigt som Arsenal vinner mot Olympiakos – för att gå vidare. Omöjligt uppdrag. Det roliga med grupp F är förstås att samtliga tre lag kan ta sig vidare tillsammans med Arsenal.

För Jürgen Klopp och Borussia Dortmunds del får äventyret i Champions League ses som ett läroår, precis som spelare och ledare är inne på. Matchen igår var signifikativ för hela den europeiska säsongen. Tyskarna borde definitivt fått med sig ett kryss från London. Alla möjligheter fanns. Arsenal närmade sig sällan mål och Dortmund hade kontroll på händelserna. Men så skadade sig Sven Bender (dubbelt käkbrott, missar åtminstone resten av hösten) och Mario Götze. Redan där var det egentligen ridå, men tyskarna var kvar i matchen till dess att Robin van Persie bjöds på ännu ett läge. 2-0 och då hjälpte Shinji Kagawas kvittering på tilläggstid föga.

Dortmund vann åtminstone matchen på läktarna – där var det ren och skär utklassning. Det ska klubben och supportrarna vara stolta över.

Bayer Leverkusen stod för en imponerande bedrift när Manuel Friedrich nickade in 2-1 precis före slut. Ett resultat som tar Leverkusen vidare i Champions League. I Bundesliga går det helt okej, även om man letar efter sin rytm. Men frågan måste ändå lyftas: springer Leverkusen och blir ett nytt Schalke?

Michael Ballack spelade sin 100:e europeiska match och firade det med att vara dominant. Han spelar fotboll igen, det finns en glöd i hans ögon. Ballack är tillbaka. Något mål blev det inte, men ett par fina skott och ett som tog i ribban. Didier Drogba gjorde 0-1 i början av andra halvlek och Robin Dutt valde att satsa offensivt genom att lyfta in Eren Derdiyok från bänken. Matchen hade varit jämn och skulle fortsätta med det – efter 93 sekunder rörde Derdiyok bollen för första gången. 1-1.

Sedan fick alltså Friedrich bli stor hjälte för Leverkusen med sitt nickmål. Innan dess hade domaren varit ganska snäll och friat en misstänkt straff samt en frispark i bra läge. Ibland har man flyt och det hade Leverkusen – men helt välförtjänt.

Flyt är precis vad Dortmund har saknat. Fullständigt. Det kan vara skillnaden mellan glädje och sorg, mellan succé och katastrof. Samt att sätta sina målchanser, förstås.

Två tyska lag vidare åtminstone. Dortmund kan även missa tredjeplatsen och får i så fall inrikta sig på Bundesliga i stället.

/Wingren

Okej, jag ska försöka göra en lång historia kort. Borussia Dortmund är ett stort publiklag, supportrarna älskar klubben. För många är det deras liv. Supportrarna är trogna och stämningen är god. Det fick Arsenals bortafölje uppleva på Westfalenstadion under Champions Leagues första gruppspelsmatch. Flera engelska supportrar var begeistrade över vänligheten, öppenheten och stämningen. De hyllade det faktum att hela stadion sjöng fram sitt lag under 90 minuter, att de kunde dricka en öl och käka en bratwurst med det andra lagets supportrar på arenan samt att bemötandet var väldigt vänligt. Som fotboll ska vara alltså. Intensiv kärlek men inget hat utanför. Tyskland visade England att det går. Engelsmännen betalar inte tillbaka den upplevelsen.

Nej, det här handlar inte om bråk eller huliganism. Det kommer säkert att gå lugnt till i London. Det handlar om oförmågan att låta fotboll vara en känslosport. Tusentals Dortmund-supportrar vill stötta sitt lag i kväll på Emirates. Många har till och med gått så långt att de har blivit ”Red Members” bara för att kunna köpa biljetter. När engelsmännen upptäckte detta upphörde försäljningen men återupptogs sedan – fast då fick endast långvariga medlemmar köpa biljetter. Arsenal gjorde vad de kunde för att förhindra en bortamatch på hemmaplan. Så långt allt väl – fast ändå inte förstås. Det var ett jäkla fult spel de sysslade med, men okej.

Senare kom så informationen om att samtliga svart-gula klädesplagg och liknande är förbjudet så vida du inte har biljett till den officiella bortasektionen, som sedan länge är knökfull. Arsenal förhindrar på ett effektivt men själlöst sätt allt om är läktarkultur och fotboll. Nu tvingas de tillresta supportrarna sitta i civila kläder och se ut som gemene affärsman som inte bryr sig fotbollen eller något lag. Varför ska man inte få visa klubbtillhörighet, känslor och hjärta? Är problemen så stora i England fortfarande? Ska man verkligen kastas ut bara för att man bär en svart-gul halsduk? Det är vidrigt, och det tar död på fotbollens själ. Vad är häftigare än en riktigt bra match och en fantastisk inramning? Där människor från all världens hörn får stötta sitt lag? Menar Arsenal att problemen i England är så stora att klädkoder måste införas? I så fall respekterar jag beslutet – men tycker synd om engelsk fotboll.

Förvånade London-bor undrar vad som rör sig på stadens gator. Det är ”Emma” som fullständigt verkar strunta i klädkoderna.

Nåväl. Det var ett litet sidospår. Trots de endast 3000 tilldelade biljetterna spekuleras det i att mellan 5000 och 11 000 Dortmund-supportrar är på plats. Det kan bli en häftig inramning ändå.

För Borussia Dortmunds del är det endast en seger som gäller. Det blir tufft, men är knappast omöjligt. Spelare och ledare talar om att man är i god form och kommer att ge allt. Det värsta är förstås att två raka segrar kan ändå leda till en tredjeplats för Dortmund. Det är dystra framtidsutsikter alltså. Men chansen finns där och de svart-gula kommer att vilja ta den mot ett extremt hemmastarkt Arsenal – med en Robin van Persie som gör mål på allt. Det blir en utmaning för Jürgen Klopp och hans spelare, men vi vet att de klara det. 100 procents fokusering och hårt jobb är det som gäller.

Det är vinna eller försvinna för Dortmund. Historiskt sett har klubben gjort bra i från sig då. Om det betyder något nu? Njae.

Bayer Leverkusen har ett muntrare utgångsläge inför kvällens match mot Chelsea, även om en förlust hade varit otroligt tung. För Michael Ballack blir det den 100:e matchen i Europa – och det mot förra klubben Chelsea. Det är som upplagt för en triumf. Tränare Robin Dutt har dock haft lite problem med att få igång laget, å andra sidan har inte Chelsea gjort sina bästa matcher på sistone. Det finns kvalitet i Leverkusen – kvalitet som kan avgöra matchen. Om tyskarna nu tar tre poäng mot Chelsea är Leverkusen faktiskt klart för åttondelsfinal. Starkt.

”Naturligtvis kan vi vinna”, säger Robin Dutt inför matchen. Han har så rätt så. Det gäller bara att undvika onödiga misstag och våga. Chelsea går att störa, men det blir givetvis svårt. Tränaren har dessutom fått tillbaka den fantastiske Andre Schürrle.

Bayern München avstyrde krisen, innan det ens blev någon kris. I går skrev jag att det var säsongens hittills viktigaste match för rekordmästarna. München gav svar på tal och växlade upp, hittade Ribéry, Gomez studsade in en boll, München slarvade lite men så fann man Ribéry igen. 3-1 och München är klart för åttondelsfinal. Än viktigare visade Jupp Heynckes lag att det går att spela bra fotboll utan Bastian Schweinsteiger, även om motståndet var mer eller mindre odugligt.

Nu har jag svårt att se en kris i Bayern. De visade hela fotbollsvärlden att Bastian inte betyder allt, även om han är viktig. Och det är en kvalitet som ett europeiskt topplag måste ha. Så hatten av till Bayern som gör en fantastisk säsong så här långt. I går körde man över Villarreal, men på riktigt mästarmanér tog man inte ut sig. Bayern gjorde precis vad de förväntades att göra, vad som behövdes göra. Det är mästerligt.

Sex tyska poäng mot två London-lag hade smakat fint i kväll. Det blir dock en mycket tuff kamp.

/Wingren

Jag sticker ut hakan lite och säger att det här är Bayern Münchens viktigaste match för säsongen. Inte för att ett skadeskjutet Villarreal är en god värdemätare och inte för att tyskarna kan bli klara för åttondelsfinal. Helt enkelt för att det här är en match som kan förgöra Bayern. Som kan smula sönder allt det där som fansen, spelarna och Jupp Heynckes har byggt upp. Bayern München utan Bastian Schweinsteiger har sett ganska dåligt ut – eller rättare sagt inte lika fenomenalt ut. Skulle nu de tyska rekordmästarna på något vänster lyckas förlora den här matchen, ja, då tror jag att laget kommer att tappa poäng under de tre sista matcherna i Bundesliga innan vinteruppehållet. Det skulle tvätta bort lite av suveräniteten och plötsligt sätta press på laget.

Bayern München är en stabil och solid förening – med spelare av världsklass. Men om ligan har dragit ihop sig ytterligare efter vinteruppehållet, då tror jag inte ens att Schweinsteiger kan styra om kursen. Faktum är att München är en ganska arrogant klubb. Vilket väldigt ofta är till deras fördel. I år är Champions League det stora målet, finalen spelas hemma på Allianz Arena. München kommer att göra allt för att spela den matchen. Och att då gå från en säker ligaledning till en tuff kamp, och samtidigt parera detta med framgång i Champions League – då tror jag att vi kan få se en annan klubb stå som tyska mästare. Det vill inte Bayern München. Det hade varit ett katastrofalt nederlag. Men så är det just det att jag är nästan övertygad om att Champions League kommer att stjäla mycket fokus. Det kan bli en hemsk, väldigt hemsk, vår för Bayern. Det är inte det att Bayern kommer att bli så mycket sämre, snarare kommer de andra lagen att känna vittring och ha lärt sig av sina misstag. Då kan några fler tappade poäng – innan det att jultomten kommer – kosta otroligt mycket. För Champions League är en turnering som Bayern kommer att göra allt för. Då är trygghet i ligan viktigt.

Botemedlet mot detta är givetvis att studsa tillbaka efter 0-1-förlusten mot Borussia Dortmund. Visa sig själva, och världen, att Bayern München kan spela en lika självklar fotboll även utan Bastian Schweinsteiger. Lyckas dem med detta, då är de inte bara klara för åttondelsfinal i Champions League, jag skulle även påstå att ligatiteln är så gott som säkrad. Skulle nu Bayern lyckas med konststycket att förlora mot ett nästintill värdelöst Villarreal – då kan det bli en mardröm.

Jag tror att vi alla vet att Bayern München har ett tillräckligt bra lag för att vinna Bundesliga, tyska cupen och Champions League. Vi vet att de har tillräckligt bra spelare för att kompensera för Bastian. Men vi har alla sett vad som kan hända med ett lag när motgångarna duggar tätt – om än bara under två eller tre veckor – München kan skjutas i sank. Jupp Heynckes och grabbarna ska helt enkelt bara be världen om ursäkt för de två mindre bra insatserna och börja på ny kula igen. Då är allt förlåtet, då är allt gott.

Jag är dock övertygad om att München tar den här vinsten. Då står dörren till åttondelsfinalerna öppen och de mentala spökena har flugit i väg. Det kan bli en perfekt kväll. Jag tror att det blir en perfekt kväll. I kväll blir Bayern München klart för åttondelsfinal.

Fotnot: svenske Markus Strömbergsson har fått äran att trava ut på Allianz Arena och ryktet säger att den tyska publiken kommer att dominera då ARD uppger att Villarreal har skickat tillbaka samtliga biljetter.

/Wingren

Först och främst: Babak Rafati. Den så ofta hårt kritiserade domaren dök aldrig upp inför matchen mellan Köln och Mainz. Hans kollegor fattade misstanke och fann honom på hotellrummet. Mer än så behöver jag väl inte skriva, de som vill har väl redan gottat sig i alla detaljer. Han är vid liv, och läget uppges vara stabilt. Matchen spelades aldrig – även om man faktiskt försökte hitta en ersättare.

Och det är väl just det. Att fotboll är en sådan industri att det första som sker efter så här tragiska nyheter är att man börjar leta efter en ersättare. Ska vi inte fråga oss om det verkligen står rätt till då? Även om fotbollen är en miljardindustri som vi alla älskar, får vi inte glömma bort att bakom alla hjältar och syndabockar finns en människa. Människor med känslor, tankar, vänner, problem och drömmar. Fotboll handlar om en jävla massa pengar, men det börjar ändå bli dags att sakta in, och tänka efter. Vad är det som händer egentligen?

Jag inser motsägelsefullheten i att skriva så och sedan komma in på hur många mål det gjordes under lördagen. Det gör jag. Och jag ber om ursäkt för det: men det spelades ju faktiskt fotboll också. Riktigt bra sådan dessutom.

Lördagens matcher var väl kanske mest galna. Vi fick se ett Schalke, Mönchengladbach och Wolfsburg i gala-form. Vi fick se Dortmund vinna på Allianz Arena mot Bayern. Det var, banne mig, en händelserik lördag. Mönchengladbach och Schalke visade att de på allvar kan utmana om topplaceringarna. Att de är på riktigt. Och Marco Reus – han är fenomenal. Dortmunds vinst svider ordentligt i Bayerns ögon, men öppnar upp för en riktigt härlig kamp. Bayern München är fortfarande storfavoriter till att ta hem mästerskapet, men efter lördagens taktiska knockout måste de börja jobba igen och tona ned den arrogans som har funnits. Det är bra för ligan. Det är bra för supportrarna. Ett Bayern som är piskat att vinna är kul att titta på. En liga som inte är avgjord är underbar att följa.

Just nu sitter jag på tåget, och känner mig som en relativt jobbig person då jag sitter och smattrar på tangentbordet. Därför avslutar jag här och nu. Givetvis ska jag först bjuda på en sammanfattning från helgens matcher:

FC Kaiserslautern – Bayer Leverkusen 0-2
Leverkusen såg lite bättre ut, det fanns en tydligare idé i spelet även om Robin Dutts lag hade svårt att skapa chanser. Men så hade även hemmalaget samma problem. En målvaktstavla av unge Trapp betydde 0-1 (Ballack målskytt igen) och sedan var det hela över. FCK visade fin inställning som vanligt men har det riktigt svårt framför mål.

Schalke 04 – FC Nürnberg 4-0
Målkalas även i Gelsenkirchen. Och Schalke hade inte några problem med att parera skadorna på Farfan och Höwedes. Det gick ju alldeles lysande tack vare Huntelaar och Raúl. Spelmässigt kan det fortfarande bli bättre, men Schalke gör sina mål och det är det som räknas. För Nürnberg blir krisen allt djupare.

SC Freiburg – Hertha Berlin 2-2
Freiburg är en mysig liten förening, och det syns nästan när de spelar. 0-2-underläget vändes till 2-2 när laget investerade hjärta och själ i matchen. Hjälte för dagen: Reisinger som först gjorde 1-2 och sedan 2-2 precis före slut. Tungt för Berlin.

FC Köln – FSV Mainz 05 – – (inställd)

VfL Wolfsburg – Hannover 96 4-1
Hannover såg katastrofalt trötta ut, nästan oinspirerade. Tvärtom hos Magaths vargar då, som äntligen verkade ha vaknat på rätt sida. Wolfsburg körde över bortalaget och utnyttjade det något loja försvarsspelet. Och inte hjälpte det när Ya Konan fick rött kort – ridå.

Borussia Mönchengladbach – Werder Bremen 5-0
En sådan förnedring var nog inte Thomas Schaaf förberedd på. Lagen låg på samma poäng inför matchen och en stark målskytt finns i båda lag. Men Pizarro syntes knappt till, det gjorde Reus dock. 22-åringen stod för tre mål och total glädjefotboll. Bremen har landat på jorden igen medan Favres Mönchengladbach upplever en sällsynt formtopp.

Bayern München – Borussia Dortmund 0-1
Det var en taktisk triumf för Jürgen Klopp. Dortmund agerade som under mästarsäsongen, kanske inte offensivt men i det defensiva press-spelet. Bayern fick aldrig tid med bollen och då kunde bortalaget försvara sig ganska enkelt. Götze utnyttjade Boatengs lilla misstag och avgjorde matchen. De riktigt heta målchanserna och det böljande spelet uteblev, även om Neuer räddade ett friläge och Weidenfeller fick göra två bra räddningar. Det var en intensiv kamp, helt enkelt.

VfB Stuttgart – FC Augsburg 2-1
Stuttgart såg lite sömniga ut, Augsburg såg lite uddlösa ut. Men i andra halvlek fick matchen fart efter att Harnik gjort 1-0 i slutet av första. Augsburg kvitterade tidigt men än en gång trädde Harnik fram och stod för ett läckert solonummer – även om man kan ifrågasätta försvarsspelet. Välförtjänt seger och det känns allt mörkare för Augsburg.

Hamburger SV – TSG Hoffenheim 2-0
Äntligen tre poäng för nye tränaren Thorsten Fink. På hemmaplan dessutom, det var ett bra tag sedan Hamburg vann framför de egna fansen. Och man gjorde det helt välförtjänt i går. Marcus Berg spelade 90 minuter men hamnade utanför målprotokollet. Stanislawski undrar nog fortfarande vad som har hänt med hans Hoffenheim- det är inget lag som vinner på vilja direkt. Den akuta krisen är för tillfället över för HSV nu.

/Wingren

Lördagen vi alla har väntat på är snart här. Givetvis talar jag om matchen mellan Bayern München och Borussia Dortmund. Samtidigt ska vi inte heller glömma att Borussia Mönchengladbach tar emot Werder Bremen – även det är ett smaskigt toppmöte. Lyckligtvis spelas den matchen klassisk Bundesliga-tid, alltså 15:30. Tre timmar senare vandrar de röda och svart-gula ut på Allianz Arena. Oj vilken match det lär bli.

Jag kan nästan bli ledsen när jag tänker på hur många svenskar som inte ens vet om att matchen spelas. Ledsen för deras skull förstås, de vet inte vad de missar när de sitter och myser framför ett Barcelona eller Real Madrid som kör över allt motstånd, eller när de tittar på en mittenkamp i Premier League eller Zlatans framfart i Italien. De förstår helt enkelt inte riktigt vad som händer i Tyskland denna lördag (och ja, alltid för den delen). Tysk fotboll negligeras av svenska medier, fortfarande. Varför det är så vet jag inte. Folk borde ha vaknat nu. Den sundaste toppfotbollen spelas i Tyskland, bara det borde vara argument nog.

Hur kan man inte tröttna på att se klubbar tappa sin identitet för att någon rik adelsman vill leka gud? Och att följa ligor som bara blir äckligare, vidrigare och urvattnade – hur kan man göra det valet? Jag är fullt medveten om att även den tyska fotbollen lär gå i de där deprimerande fotspåren, för att hänga med när fotbollsvärlden är sjukare än någonsin. Men vi är inte där än. Det spelas professionell fotboll, spelarna kräver höga löner och klubbarna drivs sannerligen som företag. Bundesliga är ingen fristad, men det finns fortfarande kontakt med supportrarna och en mänsklighet som är sällsynt.

Nåja, det där var ett sidospår som jag inte ens hade tänkt ge mig inpå. Vad jag ville uppnå med den här texten var egentligen att elda igång mig själv och er. Vi har en fantastisk helg att se fram emot som toppas med mötet mellan Bayern och Dortmund. Ett möte som alltid bjuder på heta känslor, många mål och bra fotboll. Och ett möte som nästan alltid slutar med att Borussia Dortmund förlorar. Men inte alltid, och det är det som är tjusningen.

Arjen Robben är tillbaka i München, Bastian Schweinsteiger och Anatoliy Tymoshcuk saknas. I Dortmund saknas mittbacken Neven Subotic och Marcel Schmelzer är högst osäker till spel. I hans ställe kan Chris Löwe ta plats – vänsterbacken som anslöt från Regionalliga i somras. Hur matchen än går kan jag garantera sanslös fotbollsunderhållning där publiken kommer att sitta som på nålar. München har varit en maktfaktor i år, och ska kunna spela hem den här matchen. Dortmund har dock hittat formen och tagit 16 av 18 poäng under de senaste matcherna. Det blir härliga matcher i matchen mellan bland annat Robert Lewandowski och Mario Gomez, Mats Hummels och Holger Badstuber samt Mario Götze och Franck Ribéry.

För ligan hade det bästa varit en Dortmund-vinst, men München har en revansch att utkräva från förra säsongen och lär spela i ett furiöst tempo.

Så vad ni än har planerat i morgon: sopa det under mattan. Ta ledigt från jobbet, gör slut med oförstående pojk- eller flickvänner, skaffa en tv. Gör vad som krävs. Vad ni än gör så missa för guds skull inte helgens höjdpunkt. Det här kommer att bli en smäll som ekar över hela Europa – förutom möjligtvis Sverige.

Dessa matcher har vi att se fram emot:

Fredag 20:30
FC Kaiserslautern – Bayer Leverkusen
Allt talar för att det här ska bli en målsnål match: FCK är det näst sämsta laget i Bundesliga på att göra mål. Leverkusen har endast gjort tre mål på fem matcher borta mot Kaiserslautern. Ändå tror jag på en hård kamp med en hel del mål. Hemmalaget har hittat formen på sistone och ser bra mycket stabilare ut, medan bortalaget å andra sidan har mycket att bevisa.

Lördag 15:30
Schalke 04 – FC Nürnberg
Det känns som att jag skriver samma sak om Nürnberg varje omgång. Att de inte kan vinna. Och det har de inte gjort heller, på sju matcher i ligan. Ett tungt facit och nu är det bottenstrid som gäller. Borta mot Schalke är ingen enkel uppgift, inte drömmatchen när man vill vända på en negativ trend. Men kanske är det dags nu? Hemmalaget lär gå stenhårt för seger då tre poäng med största sannolikhet hade inneburit en CL-plats. Kan Huntelaar hitta målformen igen efter den brutna näsan?

SC Freiburg – Hertha Berlin
Här ska viktiga poäng delas ut. Berlin drömmer fortfarande om att kanske kunna utmana mittenlagen om den sista platsen till Europa League, Freiburg vill göra allt för att slippa nedflyttning. Förra omgångens vinst mot Nürnberg var kanske en trendvändare? Statistiken talar dock för laget från huvudstaden.

FC Köln – Mainz 05
Läget i Köln är inte lugnt. På plan blandar man och ger, som om det inte vore nog meddelade presidenten Wolfgang Overath att han avgår. Lukas Podolski, storstjärnan, tyckte mycket om presidenten. Hur påverkar detta Poldis framtid och nuvarande spel? Det blir intressant att se om Köln spänner musklerna eller ser livlösa ut mot Mainz. Bortalaget kämpade till sig tre viktiga poäng mot Stuttgart senast, orkar man upprepa den bedriften mot ett hemmastarkt Köln?

VfL Wolfsburg – Hannover 96
Felix Magaths Wolfsburg har varit en cirkus den här säsongen. På hemmaplan har det dock sett bättre ut och en vinst mot Hannover hade varit viktig. Kyrgiakos, Hleb, Polak och Helmes har enligt Kicker fått kalla handen av Magath. Hannover har dock inlett den här säsongen på samma positiva sätt som förra säsongen. Kan vi ens kalla dem för ett överraskningslag länge? Tränare Slomka tror att laget mycket väl kan bli tyska mästare.

Borussia Mönchengladbach – Werder Bremen
Mötet mellan tvillingarna. Nej, inga tvillingar på plan – men metaforiska sådana. Mönchengladbach och Bremen upplevde katastrofala säsonger förra året men klarade sig kvar. I år ligger de delad tvåa med varandra och Dortmund. I Bremen finner vi Pizarro som nyckelfigur framför mål, i Mönchengladbach har vi Reus. Den här matchen kan inte bli annat än spännande och nervkittlande.

Lördag 18:30
Bayern München – Borussia Dortmund
Ja, vad ska man säga. Omgångens match, kanske till och med Hinrundes match. Det är inte bara det att det är ett möte mellan två giganter – det är även en seriefinal. Mycket bättre kan det inte bli. Arjen Robben är som tidigare nämnt på väg tillbaka och lär åtminstone återfinnas på bänken. Känslan är att München är ett par snäpp bättre än Dortmund, men att det ändå kommer att handla om motivation. Jag ryser redan.

Söndag 15:30
VfB Stuttgart – FC Augsburg
Ännu ett litet syd-derby, om vi verkligen vill. Stuttgart är säkert sugna på en vinst efter det ”onödiga” nederlaget mot Mainz (finns det onödiga nederlag i Bundesliga?). Augsburg gjorde en mycket fin insats mot ett aningen desorienterat Bayern München. Det här ska Labbadias Stuttgart ta dock.

Söndag 17:30
Hamburger SV – TSG Hoffenheim
Vilken avslutning på omgången. Thorsten Fink vill äntligen ta sin första seger, och Marcus Berg kan mycket väl få spela från start enligt tränaren. Stanislawskis Hoffenheim inledde ligan fint men har tappat mycket sedan dess. Det har nästan sett själlöst ut, det vill han ändra på. Lika mycket som Fink vill vinna. Kamp, virrigt försvarsspel och en del mål.

Endlich wieder Bundesliga!

/Wingren

Ett perfekt landslagsår har nått sitt slut. Joachim Löws Tyskland gick obesegrat genom EM-kvalet och avslutade i går på bästa sätt mot Holland i klassikermötet. Matchen slutade 3-0 efter att Tyskland fullkomligt kört över Holland. Ett kvitto på hur bra Tyskland är, ett kvitto på hur mycket bättre Tyskland kommer att bli. Och nu har vi en fantastisk sommar att se fram emot – landslaget kommer att bjuda på ohyggligt mycket fotbollsgodis under EM i Polen och Ukraina. Men vi ska inte ropa hej än, vi ska inte hissa flagg och vi ska inte bli för självgoda. Fotboll är fotboll, allt kan hända. Och det är en grym värld.

Tyskland kan få en riktig mardrömsgrupp i sommar då man befinner sig i seedningsgrupp två. Polen, Ukraina, Spanien och Holland har lagt beslag på förstaplatsen. Löws landslag kan hamna i en grupp tillsammans med Spanien, Portugal och Frankrike. Det är ingen enkel uppgift. Och man har bara tre matcher på sig. Å andra sidan kan man hamna i en grupp med Polen/Ukraina, Grekland och Irland. Det kvittar dock vilka lag Tyskland ställs mot, egentligen. Vi vet nu att det här landslaget är så ruskigt bra att om spelarna bara gör sitt jobb – så är man i EM-final. Tyskland är så bra. Det gäller att de kan visa det under sommaren också.

Oavsett hur det går kan vi dock konstatera en sak: det kommer att bjudas på fantastisk fotbollsunderhållning. Fotbollsgodis. Med spelare som Mesut Özil, Thomas Müller, Miroslav Klose, Toni Kroos, Mario Gomez, Mario Götze, Lukas Podolski och André Schürrle så kan det inte bli tråkigt. När Joachim Löw dessutom har en härlig fotbollsfilosofi så är vi helt enkelt garanterade världsklassfotboll. Hur långt det räcker? Det återstår att se. Nästa match med landslaget är i februari, då väntar Frankrike.

Matchen mot Holland då? Jo, tyskarna var extremt taggade och tryckte gasen i botten. Holländarna såg dock en aning bleka och förvirrade ut. Det blev en enkel resa till seger för Tyskland och höjdpunkterna på vägen markerades av Müller, Klose och Özil. Just Klose stod även för de målgivande passningarna. En fantastisk insats och ett kvitto på att Tyskland svämmar över av kvalitet. Så här ställde Löw upp sitt lag:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Aogo
Khedira, Kroos
Müller, Özil, Podolski
Klose

Mats Hummels kom in för Badstuber (46), Benedikt Höwedes för Boateng (65), Mario Götze för Podolski (65), Marco Reus för Klose (82), Simon Rolfes för Kroos (82) och Lars Bender för Khedira (88).

Klose har nu gjort 63 mål och närmar sig G. Müllers målrekord. Otroligt. Klose var även årets ”fulaste” spelare i landslagsdressen med sina två gula kort. (Bild: Joern Pollex/Getty Images Europe).

För övrigt kan vi notera att Joachim Löws 75:e match slutade med en praktfull seger, att Müller har spelat varje match det här året, att Gomez har gjort sju mål och att Götze samt Schürrle har slagit igenom på allvar detta landslagsår. Men nu hakar vi av oss detta, tar av oss de vita tröjorna och klär om till proper Bundesliga-klädsel. Till helgen är det äntligen dags igen.

/Wingren

Till helgen väntar åter Bundesliga på oss, men först ska vi avverka landskampen mellan Tyskland och Holland i Hamburg. Det blir Joachim Löws 75:e match som förbundskapten. Som ni säkert känner till har han varit i landslaget längre än så, men det var efter VM 2006 som han avlöste Jürgen Klinsmann som förbundskapten. Och det har gått bra, riktigt bra.

Det har blivit 51 vinster, 13 oavgjorda och tio förluster – med en målskillnad på 183:61. Teammanagern Oliver Bierhoff hyllade Löw så sent som under söndagens presskonferens.

”Löw vet vad han vill. Han har en grym utveckling bakom sig”, sa han då.

Visst är det en vänskapsmatch vi ska få se i kväll, och visst kommer Löw att försöka sig på något nytt. Åtminstone verkar det så. Men mötena mellan Tyskland och Holland har länge varit känslofyllda, heta och till och med hatiska ibland. Visserligen har fotbollsrelationen mellan länderna blivit godare, men det finns fortfarande en mängd rivalitet kvar. Det kommer antagligen att bli mer än bara en vänskapsmatch.

”Det är som en tävlingsmatch, det kommer att vara mycket känslor”, säger Dennis Aogo inför matchen.

Frank Rijkaard spottar på Rudi Völler när de går av plan. Minuten innan hade de båda fått rött kort efter en het konfrontation. Italien VM-90.

Joachim Löw vill som sagt testa något nytt, och med Miroslav Klose tillbaka i träning efter sin skada så talar det mesta för en 4-4-2-formation. Med Miroslav Klose och Mario Gomez tillsammans på topp. Det ska bli intressant att se hur väl det kan tänkas fungera, om det blir något som Löw tar med sig och jobbar vidare på eller om det helt enkelt får bli gamla klassiska 4-2-3-1 igen. Löw vill att landslaget blir mer dominant, och han tror att detta kan vara ett steg i rätt riktning.

Oavsett formationer och friska spelare – det är endast seger som räknas i detta klassikermöte.

/Wingren

Det är svårt att känna pulsen på ett kadaver. Och lite så är det när man ska försöka göra dessa landskamper till något mer än bara tomhet. Det är svårt att elda igång massorna med en träningsmatch i Ukraina. Men vad fasen, det är trots allt fotboll och med en Joachim Löw på bänken kan det mesta bli spännande.

Tysklands förbundskapten kunde sitta med ett härligt flin inför matchen – han hade fört hela medietyskland bakom ljuset. Det blev inga två anfallare, i stället en backlinje med tre man och ett tungt mittfält med bland annat Khedira, Kroos, Götze och Özil. Så här startade Tyskland, till allas förvåning:

Zieler
Boateng Badstuber Hummels
Träsch Khedira Kroos Aogo
Götze Özil
Gomez

Hannover 96:s Ron-Robert Zieler fick debutera och stod för en historisk insats. Han blev den förste debutanten, sedan Heinrich Kwiatowski 1954, att släppa in tre eller fler mål i landslagsdressen. Och alla tre under första halvlek. Fast han kan faktiskt inte lastas för det, han var utan chans. Lyckligtvis fick han göra ett par riktigt bra räddningar under andra halvlek, och en som räddade 3-3-resultatet precis före slutet.

”Det gjorde han riktigt bra. Det var tillfredsställande”, säger Joachim Löw om Zielers insats efter matchen.

Och förbundskaptenen klandrar inte heller den nya backlinjen. Två av målen var kontringar efter hörnor och ett mål kom efter ett praktfullt långskott. Då var det en större besvikelse att se Aogos och Träschs bleka insatser. Å andra sidan är det två spelare som inte är i någon vidare form – det var nästan taskigt att spela dem. Lika tråkigt var det för Dortmunds Marcel Schmelzer som skulle fått chansen, men som tvingades åka hem på grund av skada. Nu är EM-biljetten långt borta för vänsterbacken.

Även testet med Mario Götze och Mesut Özil rann ut i sanden. Det hände inte så mycket. De var inte dåliga, men aktierna om ett samarbete mellan de båda steg knappast. Men landslaget visade moral och hämtade upp 3-1-underläget från första halvlek. Matchen slutade alltså 3-3 och Löw var nöjd efteråt. Det sägs även att systemomställningen var ett test från Löws sida. Han ville se hur flexibla spelarna är.

”Vi har inte tränat det här systemet, inte ens en gång. Först under lagmötet fick vi veta att vi skulle spela så här”, säger Jerome Boateng.

Ett kul test från Löws sida – som gick helt ok. Så kan vi väl sammanfatta fredagens match. Tysklands mål gjordes av Kroos, Rolfes och Müller.

Härnäst väntar klassiker-mötet mot Holland. Då vill Löw testa 4-4-2, om Miroslav Klose är i speldugligt skick. Det kan bli spännande, och mötet i sig är hetare än gårdagens. Helst av allt vill jag bara få detta landslagsuppehåll ur världen.

/Wingren