Arkiv för tagg champions league

- Sida 2 av 11

Källar-Jens tuffa uppdrag och Aogos soppa

av Pierre Wingren, reporter

Än en gång, kära läsare, ber jag om ursäkt. Uppdateringarna här på bloggen har som sagt blivit färre på grund av de biblar som vi ger ut. Men nu ska jag snart vara tillbaka i verkligheten och ge er allt som har med tysk fotboll att göra.

Redan i kväll är det dags för en spännande munsbit. Schalke 04 tar emot ex-tränaren Huub Stevens PAOK Thessaloniki i Champions League-kvalet. En tuff uppgift – på flera sätt. Huub Stevens känner till spelarna och klubben och han är med all säkerhet revanschsugen. Holländaren är fortfarande en sann Schalke-människa, men han har inte den bästa relationen med sportchefen Horst Heldt. ”Jag hoppas på en sensation”, säger Stevens inför matchen.

Vidare har PAOK absolut ingenting att förlora. De skulle inte ha varit här. De fick en gratischans. Schalke har betydligt mycket mer press på sig. Som om inte det vore nog har Schalke redan lyckats måla in sig i ett litet kris-hörn, och nu saknas målskytten Klaas-Jan Huntelaar. Det är en förbannad tur att Horst Heldt plockade in Adam Szalai i somras.

Det blir alltså ungrarens första tävlingsmatch från start. En minst sagt viktig match. Tränaren Jens Keller är redan pressad efter en svag inledning på säsongen. 3-3 mot Hamburger SV och en 0-4-förlust mot VfL Wolfsburg. Två matcher där försvarsspelet har sett svagt ut. Oroväckande och välbekant.

Klaas-Jan Huntelaar skadade knäet i matchen mot Wolfsburg och i andra halvlek fick Adam Szalai hoppa in. Han lyckades inte uträtta särskilt mycket då, men nu får han en ny chans att visa upp sig.

Hur Jens Keller tänker ställa upp laget i övrigt känns oklart. Joel Matip och Roman Neustädter petades med all rätt efter 3-3-matchen mot HSV. Mot Wolfsburg fick i stället Felipe Santana och Marco Höger chansen – de gjorde det om möjligt ännu sämre. Hur tänker Keller i kväll? Ska han demontera Santana och Höger, eller ge dem fortsatt förtroende?

Klart är att vänskapen mellan Huub Stevens och Schalke 04 kommer att vila i 90 minuter i kväll. Nu är det upp till Schalke att få fart på säsongen, styra den år rätt håll. Jag vet faktiskt inte vad som händer med Jens Keller om Schalke missar Champions League.

Lagkapten Benedikt Höwedes uttrycker situationen väl: ”Mitt intryck efter försäsongen var väldigt positivt. Vi alla hade hoppats att laget hade tagit ett steg framåt, men uppenbarligen är vi inte så långt fram som vi trott”, säger han till FAZ.

Det här laget har kapacitet, här finns spännande talanger som väntar på att explodera och det finns rutinerade spelare. Truppen är bättre än för ett år sedan. Många av de yngre har tagit ett kliv framåt. Ändå händer det alldeles för lite, det slarvas för mycket, riktlinjerna i spelet saknas ofta och framför allt spelar de inte på en konstant nivå.

Så sätt fart nu, Schalke.

***

Dennis Aogo har kastats ut ur Hamburgs matchtrupp som ska ta sig an Hertha Berlin. Tränaren Thorsten Fink meddelade detta i dag. Hamburger SV har fått en lika tung start på säsongen som Schalke och åkte på storstryk med 1-5 hemma mot TSG Hoffenheim. Thorsten Fink var rasande och missnöjd, i stället för grillfest med supportrarna beordrade han spelarna att ta två dagars ledighet den här gången.

Dennis Aogo, som spelade den sista kvarten, valde att åka till Mallorca. Enligt spelaren själv var det ingen nöjesresa, han ska ha träffat sin agent. Resan är anledningen till att Aogo stängs ute.

”Vi ger inte två dagars ledighet för att någon ska flyga till Mallorca, utan för att alla funderar på hur de kan bli bättre”, säger Fink.

Okej. En floppstart på säsongen och tränaren ger spelarna två dagars ledighet. De ska fundera på situationen. Nu vet inte jag om Dennis Aogo festade och roade sig på Mallorca, eller hur han har betett sig internt, men kan man inte fundera på Mallorca? Kan man inte komma till insikt till något om man inte sitter i Hamburg?

Om det nu var så ansvarslöst och hemskt av Dennis Aogo att åka till Mallorca, varför gav du ens spelarna två dagars ledighet, Fink?

Med eller utan Dennis Aogo – Hamburger SV behöver hitta formen illa kvickt.

/Wingren

Säsongsbetyg lag för lag – del tre

av Pierre Wingren, reporter

Läs del ett här
Läs del två här

En sista titt på hur lagen skötte sig den gångna säsongen – idag kikar vi på topplagen.

6. Eintracht Frankfurt
Betyg: 2
Kommentar: Eintracht Frankfurt spelade en bra höstsäsong för två år sedan, under våren tappade laget allt. Förra säsongen spenderades således i 2. Bundesliga tillsammans med nye tränaren Armin Veh. När Frankfurt mötte lag som VfL Bochum och 1860 München la Veh märke till några intressanta spelare. Frankfurt fixade en Bundesliga-plats och Veh tog med sig spelare som Stefan Aigner och Takashi Inui från tidigare nämnda klubbar – det var en jäkla tur det.

Att som nykomling i Bundesliga virvelvinda sönder flertalet försvar är starkt, att som nykomling i Bundesliga fixa en Europa League-plats är otroligt. Eintracht Frankfurt spelade en näst intill perfekt säsong, men om konkurrensen bakom hade varit lite giftigare hade Frankfurt troligtvis fått nöja sig med en mittenplacering.

Armin Veh fick laget att spela en underhållande och offensiv fotboll, han kittlade fram världsklassprestationer från Alexander Meier och han fick en handfull ynglingar att utvecklas till nyckelspelare: Kevin Trapp, Sebastian Jung, Sebastian Rode och många fler imponerade.

5. SC Freiburg
Betyg: 1,5
Kommentar: Christian Streich är en härlig typ och en fantastisk tränare. Han har gjort så mycket av så lite. Hans SC Freiburg, med ligans näst minsta lönebudget, spelade den näst bästa säsongen i klubbhistorien. Den sista matchen för säsongen spelades mot Schalke 04, Freiburg förlorade förvisso med 1-2 men bara det faktum att de hade kunnat stjäla Champions League-platsen från Schalke är galet. Nu slutade Freiburg i stället femma och får spela i Europa League till hösten. En helt makalös säsong.

Streich har byggt ett riktigt lag, en trupp som trivs. Därför var de också beredda att hela tiden hjälpa varandra på fotbollsplanen och springa mer än vad de trodde – oavsett om de spelade i försvaret eller i anfallet. Det är svårt att inte likna framgångskonceptet med Klopps Dortmund.

En annan stor, och imponerande, faktor till Freiburgs enorma framgång var lagets jämnhet. Blott ett fåtal matcher gick åt skogen, överlag var Freiburg otroligt konstanta under hela säsongen. Max Kruse fick sitt genombrott och stod för elva mål och fick senare chansen i Löws landslag. Försvaret såg mycket bra ut och förutom Kruse delade Freiburg-spelarna på målskyttet. En ljuvligt drömsk säsong.

4. Schalke 04
Betyg: 3
Kommentar: En säsong med en hel del toppar, men också en mänga djupa avgrunder. När allt kommer omkring måste jag ändå konstatera att Schalke har gjort en bra säsong, de fixade trots allt sitt mål i Bundesliga och de tog sig vidare som gruppetta i Champions League. Klaas-Jan Huntelaar var skadad och allmänt formsvag nästan hela säsongen, det vår vi inte glömma. Hur hade det gått för Dortmund utan Lewandowski, exempelvis?

Det började helt fantastiskt under dåvarande tränaren Huub Stevens. Schalke gjorde sina bästa säsongsstart på 41 år och skuggade Bayern München i tabellen. De besegrade Arsenal på bortaplan i Champions League och vann gruppen och de vann minsann derbyt mot Dortmund i Dortmund. Det kunde knappast sett bättre ut.

Men så rasade allt. Schalke tog bara två poäng i de sex sista höstmatcherna. De halkade neråt i tabellen och Horst Heldt valde att avskeda kult-Stevens. Jens Keller lyfte upp från U 17-laget och fick en tung start med en cupförlust mot FSV Mainz. Ojoj.

Jens Keller och hans Schalke inledde dock Rückrunde med ett fyrverkeri – Hannover besegrades med 5-4. Men efter den matchen uteblev segrarna igen och Schalke förnedrades också av FC Bayern. Skulle Keller få sitta kvar? Åsikterna var många. Schalke åkte också lite onödigt ut ur Champions League när de förlorade hemma mot Galatasaray i turneringens åttondelsfinal.

Jens Keller satsade än mer på att få ihop truppen, och han måste ha lyckats med något. Spelet blev bättre och bättre, poängen började trilla in igen. Julian Draxler blommade ut på allvar när han fick chansen att fylla den centrala luckan efter Lewis Holtby som lämnat för Tottenham.

Och jo, efter 34 omgångar ligger Schalke 04 just fyra. En kvalplats till Champions League är säkrad efter en turbulent säsong.

3. Bayer Leverkusen
Betyg: 2,5
Kommentar: Ingen Michael Ballack som stal rubrikerna, ingen Robin Dutt som sades vara illa omtyckt av vissa spelare. I stället en fräsch duo bestående av Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski, med sig hade tränarduon en spännande spelartrupp. Stefan Kießling vann skytteligan och gav alltid allt, Lars Bender städade på mitten tillsammans med sina kompisar och Real Madrid-lånet Carvajal slog igenom och gjorde försvaret till ett strålande sådant. Bayer Leverkusen gjorde en mycket bra säsong, en fokuserad säsong, och de tappade aldrig greppet. Champions League-platsen kändes aldrig hotad. Anledningen till att betyget dras ned ett snäpp baseras på lagets oförmåga att ta sig förbi Borussia Dortmund när chanserna gavs.

Leverkusens version av 4-3-3 gör laget farligt. Backlinjen får hjälp av tre centrala krigare samtidigt som ett par yttrar springer fram och tillbaka på kanterna. Ett svårforcerat lag. Bayern München fick smaka på just det när Leverkusen, med en nypa tur förvisso, tog tre poäng mot FC Bayern under hösten. Säsongens största besvikelse var snarare insatsen i Europa League, uttåget mot Benfica kändes onödigt.

En stabil säsong med flertalet höjdpunkter och få blamage – Bayer Leverkusen gjorde det finfint.

2. Borussia Dortmund
Betyg: 2
Kommentar: Jürgen Klopp och hans Borussia Dortmund gick in som regerande tyska liga- och cupmästare. De bar ett ok på sina axlar efter ett par misslyckade insatser i Europa. De avslutade säsong som vicemästare i Bundesliga och Champions League. I DFB-Pokal tog det stop i kvarten mot Bayern München. En utmärkt säsong för BVB – helt klart. Men jag kan inte dela ut ett bättre betyg på grund av ett gäng dåliga ligamatcher där laget inte var tillräckligt fokuserat.

Under sommaren valde Dortmund att agera relativt sparsamt på transfermarknaden. Affischnamnet Marco Reus hämtades in, men annars rörde det sig mest om talanger och utfyllnadsspelare som Julian Schieber och Leonardo Bittencourt. Dortmund kunde inte längre spela den favoriserade typen av kontringsfotboll då de helt plötsligt var favoriter i samtliga matcher och laget tappade ganska många och onödiga poäng. I Champions League gick det bättre och mot slutet av hösten stod klubben som segrare av dödens grupp.

Bredden i truppen var ett problem under hela säsongen, spelarna från startelvan kunde inte ersättas på ett adekvat sätt. Det kostade ytterligare några poäng under våren, men spelet var trots allt stabilare och bättre. Dortmund kunde ganska komfortabelt säkra den där viktiga andraplatsen och hur sagolikt laget spelade i CL minns vi alla.

Det här var säsongen då anfallet var betydligt mycket bättre än försvaret, det här var säsongen då Roman Weidenfeller fick sitt erkännande som en målvakt av världsklass. Det här var säsongen då Dortmund på allvar presenterade sig i Europa. Sammantaget en mycket bra säsong som dock innehöll några för många poängtapp.

1. Bayern München
Betyg: 1
Kommentar: Det känns onödigt att motivera varför FC Bayern tilldelas högsta betyg. De vann Bundesliga i överlägsen stil, de segrade komfortabelt i DFB-Pokal och de fick äntligen plocka hem den där Champions League-titeln. Inte en enda svacka under säsongen (bortsett från några matcher här och var) och en ovanlig harmoni i klubben. Spelarna gjorde alltid sitt jobb, Jupp Heynckes hade filat fram en vinnartaktik. Det gick lika bra med Robben på plan som med Kroos. Mario Gomez blev överflödig och Daniel van Buyten var en mittback av världsklass. Bastian Schweinsteiger var tillbaka och Javi Martinez blommade ut efter några veckors väntan och gjorde FC Bayern till Europas mest svårslagna lag. Franck Ribéry dansade som vanligt av lycka på vänsterkanten.

Superbt, FC Bayern. En fullständigt lysande säsong.

/Wingren

Äntligen, FC Bayern!

av Pierre Wingren, reporter

2010 vann Inter, Bayern München stod som förlorare. Och sen den ultimata mardrömmen 2012 – Chelsea lyckades vinna på Allianz Arena. Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm bespottades som eviga förlorare. Glöm det.

2013 står FC Bayern München som värdiga Champions League-vinnare. Kungar av Europa, bäst i världen. Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger håvade in den där internationella titeln. Arjen Robben revanscherade sig ordentligt. Holländaren lyckades på något sätt spela bort FC Bayern från fjolårets tre titlar. Den här säsongen avgjorde han kvartsfinalen i tyska cupen mot Borussia Dortmund och han rullade in gårdagens avgörande mål. Enorm glädje. Lättnad.

Jupp Heynckes Bayern München har spelat en historiskt bra säsong, den fick sin ultimata kröning i går. På lördag kan en förbluffande säsong dessutom avslutas med klubbens första trippel. Du har något att se fram emot, Pep.

Finalen på Wembley blev precis så härlig som det var tänkt. Inramningen var magisk, stämningen på topp. De tyska supportrarna vrålade fram sina lag. Borussia Dortmund öppnade i ett furiöst tempo och höll kniven mot Bayern-strupen i 25 minuter. FC Bayern-spelarna attackerades tidigt, anfall efter anfall rullades igång. Manuel Neuer storspelade i målet och höll kvar ett märkbart chockat Bayern München i matchen.

Robert Lewandowski, Jakub Blaszczykowski, Sven Bender, Ilkay Gündogan och Marco Reus försökte, men Manuel Neuer var omutbar. I går spelade landslagsmålvakten som vi egentligen förväntar oss, han har haft en relativt tuff tid i Bayern München. I går var han en avgörande faktor.

Roman Weidenfeller, turneringens bäste målvakt i mina ögon, ville inte vara sämre och bjöd på högoktaniga räddningar när Bayern München hittade in i matchen. Räddningen på Mandzukics nick, utrusningarna mot Robben och flera andra godbitar. Efter matchen öppnade helt plötsligt Joachim Löw dörren till landslaget, åtminstone funderar han på att öppna den. Ett sent, men rättfärdigat, erkännande.

Första halvleken var målvakternas match. Manuel Neuer och Roman Weidenfeller lät sig inte överlistas. De första 45 minuterna var verkligen tysk fotboll. Hög intensitet och aggressivitet, ett öppet spel med många målchanser. Njutbart. Vackert. Tyskt.

Den första halvleken tillhörde Borussia Dortmund, men den slutade 0-0.

Finalens andra halvlek tillhörde Bayern München, på ett mer dominant sätt dessutom. Det skulle också betala av sig. FC Bayern tog över allt mer och när Arjen Robben tog sig runt på kanten i 60:e minuten blev det riktigt farligt. Holländaren hittade in till en fristående Mario Mandzukic som bara behövde stöta in bollen. 1-0 till FC Bayern och de hade tagit över matchen.

Baklängesmålet fick Borussia Dortmund att vakna och åter mobilisera styrkorna. Bara sju minuter efter målet sätter Dante ett knä i bröstet på Marco Reus – domaren pekade på straffpunkten. Försvarsjätten borde egentligen fått sitt andra gula kort, men som Jürgen Klopp sa efter matchen ”så är jag inte så säker på att vi hade vunnit även om vi hade spelat elva mot tio”.
Ilkay Gündogan klev fram och satte straffen, Manuel Neuer gick åt fel håll. 1-1. Skulle nu Bayern München tappa övertaget, börja fundera för mycket? Inte alls.

De fortsatte att mala på, Dortmund-spelarna såg för första gången den här säsongen riktigt trötta ut. De orkade inte sätta emot. Men finalen såg ut att gå till förlängning, Weidenfeller ville inte släppa något förbi sig och när han väl gjorde det så fanns det lagkamrater som kom till undsättning.

Bayern München förfogar över många spelare med grym individuell klass. Det skulle hela Europa få se efter ungefär 88 minuter och 30 sekunder. Franck Ribéry gled igenom det gul-svarta försvaret, släppte bollen till Arjen Robben som dansade förbi flygande Dortmund-spelare och petade bollen i mål. 2-1 till Bayern München.

Borussia Dortmund hade bara tilläggstiden på sig att svara, de hann inte. De sjönk ihop, grät och föll i kollektiv depression.

Bayern München hade äntligen fixat det. De vann Champions League till sist. Det var en jämn och tuff match, en härlig kamp, men FC Bayern var det starkare laget. Äntligen fick spelarna känna på hur det är att vara på den vinnande sidan i ett sånt här sammanhang.

”Jag har alltid sagt att om man vill bli en gyllene generation så måste man vinna en internationell titel. I dag fixade vi äntligen det”, säger en överlycklig Philipp Lahm.

Borussia Dortmund känner mest besvikelse just nu. Att förlora en final på ett så snöpligt sätt svider, Mario Götze lämnar för FC Bayern och det gör antagligen Robert Lewandowski också. Tungt. Men stoltheten kommer snart att infinna sig. Ingen trodde att de skulle ta sig så här långt, det är som en saga, och de bjöd verkligen upp till kamp i finalen. De stod för en fantastisk insats.

Bayern München är i extas. Överlägsna Bundesliga-vinnare och nu har de äntligen fått ta hem den där pokalen som de har varit så nära att göra förr, de föll inte på mållinjen. De har spelat en övermäktig fotboll och hann dessutom med att krossa Barcelona på vägen till Champions League-titeln. De festade som värdiga vinnare, de fick äntligen kyssa den där pokalen. Jupp Heynckes guidade klubben till en efterlängtad titel.

Många spelare stack ut igår, men den största anledningen till FC Bayern Münchens stora framgång är att de har spelat som ett lag hela säsongen.

Hjärtliga gratulationer till dig Jupp Heynckes, och till hela FC Bayern. Det här har ni förtjänat. Bayern München – Europamästare 2013. Stort.

/Wingren

Der Klassiker

av Pierre Wingren, reporter

Så är dagen äntligen här. Dagen med den tyska Champions League-finalen. Dagen då Wembley ska färgas gul-svart och rött. Dagen då Europas bästa klubblag ska krönas. Dagen då årets, kanske till och med årtiondets, största fotbollsfest äger rum. Som jag har längtat.

När jag vaknade i morse kände jag mig som ett litet barn på julafton. Det var något magiskt i luften, en stor glädje inombords. Jag behövde nästan fnissa lite för att få ut alla euforiska känslor. Det gjorde jag inte. Jag stängde inne känslorna i stället, jag fungerar för dåligt på morgonen för sådana känsloyttringar. Kanske är det därför som jag inte får någonting gjort nu? Kanske är det därför som jag inte kan tänka på något annat än klockan kvart i nio?

Mig spelar det ingen roll. Jag bara njuter av den här dagen. Jag hoppas att ni också kan göra det.

”Det finns inget som talar emot att vi skulle vinna här”, säger lagkapten Philipp Lahm.

”Om vi vinner så är vi inte världens bästa lag – vi har i så fall besegrat världens bästa lag”, säger Jürgen Klopp.

Två citat som egentligen säger precis allt som finns att säga. FC Bayern München har varit i tre Champions League-finaler på fyra år, men de har inte fått lyfta den där pokalen. De har spelat en fantastiskt bra fotboll den här säsongen och ska vinna den här förbannade finalen. Det är dags nu, precis allt talar för att det är FC Bayerns tur. De har allt att förlora.

Borussia Dortmund är här som underdogs, med en skadad och hånad Mario Götze. De har för all del gjort det riktigt bra i Champions League, men de har inte orkat hålla jämna steg med FC Bayern i samtliga tre turneringar. Spelarna är yngre och inte särskilt rutinerade. Det här blir första finalen för Jürgen Klopp och hans spelartrupp. De har inget att förlora.

FC Bayern vinner matchen på papperet. Just därför så vinner Borussia Dortmund i kväll eller?

Äh, det är alltid svårt förutse hur en fotbollsmatch ska sluta. Det är ett nytt manus varje gång. Men vi kan konstatera att Bayern München är favoriter till titeln – och det med all rätta. Vi ska dock komma ihåg att Jürgen Klopps Borussia Dortmund har överraskat förr.

På planen så ser jag mittfältskampen som en nyckel. Javi Martinez och Bastian Schweinsteiger stöter på Sven Bender och Ilkay Gündogan. Den mittfältsduo som lyckas bäst får antagligen dansa humba i London-natten.

En annan intressant kamp är förstås den mellan Jürgen Klopp och Jupp Heynckes. Två tyska tränare. En ung och energisk, en gammal och klok. De har båda två lyckats bygga något alldeles speciellt i respektive klubb.

Jupp Heynckes fick stjärnorna i München att inse vikten av att spela som ett lag.

Jürgen Klopp fick pojkspolingarna i Dortmund att spela som ett stjärnlag.

Två olika typer av tränare, med olika erfarenhet. Jupp Heynckes har redan vunnit Champions League en gång, det var med Real Madrid 1998. Jürgen Klopp har två Bundesliga-titlar och en vinst i DFB-Pokal på meritlistan. Silverräven Jupp Heynckes brukar vanligtvis ha en räv eller två bakom örat, men han har inte haft det lätt mot just Jürgen Klopp. Med andra ord blir det där en viktig duell, vem av tränarna lyckas med det bästa genidraget?

Der Klassiker
Der Klassiker

När Bayern München vann mot Borussia Dortmund i tyska cupen så gjorde de det med stil. Dortmund fick aldrig riktigt komma in i matchen, FC Bayern segrade ganska bekvämt. Det kommer Bayern-spelarna att tänka på, det är goda minnen.

Dortmund-spelarna kommer förstås tänka på att de inte har förlorat mot Bayern München på sex raka ligamatcher. Dessutom vann de DFB-Pokal-finalen med 5-2 för ett år sedan. Det är goda minnen, det också.

En vanlig klyscha, men just i kväll tycker jag att den passar bättre än någonsin: det första målet är väldigt viktigt i kväll. 1-0 till BVB betyder att de har kommit in i matchen, nervositeten släpper och de kan ligga på kontring som de älskar. 1-0 till BVB kommer antagligen att skada FC Bayern-psyket ganska ordentligt. 1-0 till FC Bayern betyder att de har kontroll över matchen och kan bli än mer dominanta i bollinnehavet. 1-0 till FCB kommer antagligen att stressa Dortmund-spelarna ganska ordentligt och risken att någon gör ett misstag ökar.

Snart är det dags. Snart ska den heltyska Champions League-finalen spelas på Wembley. Blir det Sebastian Kehl eller Philipp Lahm som får lyfta pokalen?

Troliga startelvor:

Borussia Dortmund:
Weidenfeller
Piszczek, Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Gündogan
Blaszczykowski, Reus, Grosskreutz
Lewandowski

Bayern München:
Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

/Wingren

Läge att titta på Tyskland, England?

av Pierre Wingren, reporter

FA firar 150 år. En del i firandet är Champions League-finalen på klassiska Wembley. Det var förstås ingen som hade räknat med att två tyska lag skulle spela den där matchen, matchen med stort M. Det är på sin plats att tacka öborna för att de har utvecklat sporten som vi älskar. Det är också på sin plats att fundera på hur de ska gå vidare?

Givetvis svider det för dem att Bayern München och Borussia Dortmund spelar finalen. Tyskarna. Tysk fotboll. På vårt Wembley. Sanningen är dock att allt fler britter sneglar med avundsjuka på tysk fotboll. Här lever många av de traditionella värdena kvar. Medlemsägda klubbar, ståplats, billigare biljetter, högljutt, lite sundare och en hel drös av egna produkter i lagen. Man kanske ska se finalen 2013 som ett tecken från fotbollsguden?

Tysk fotboll och Bundesliga tvivlade på sig själv – ordentligt – samtidigt som Premier League sprang ifrån. Det var mer än tio år sedan. Tysk fotboll stod vid en skiljeväg: skrota 50+1-regeln och söka ekonomiska muskler, eller fortsätta på den inslagna vägen?

Man fortsatte på den inslagna vägen, men gjorde en del förändringar. Bland annat blev elitklubbarna tvungna att satsa ordentligt på ungdomsfotbollen. Det har burit frukt, tonvis med frukt.

”Det är en fråga om filosofi och majoriteten vill att det förblir så. Ingen älskar sin klubb mer än dess medlemmar, och det håller supportrar med den känslan nära klubben. Vi tycker dessutom att det ger klubbarna och ligan en stabilitet eftersom ingen kan köpa en klubb över en natt”, säger ligaförbundets ordförande, Christian Seifert, om 50+1-regeln.

Nu står Tyskland i rampljuset. Det tog tid, det krävdes engagemang. Men det gick att lösa, det gick att komma närmare Premier League. Ekonomisikt kommer ligorna aldrig kunna konkurrera med varandra, men på ett sportsligt plan går det bra. Dessutom njuter de tyska supportrarna av att klubbarna tillhör dem, att de kan dricka öl på arenan, anordna tifon, stå upp, beblanda sig med motståndarna och att ligan bjuder på många högkvalitativa matcher och klass-spelare. Som om inte det vore gott nog så kryllar det av egna produkter i klubbarna, över huvud taget är andelen tyska spelare betydligt större än andelen engelska spelare i Premier League. Tränarna kommer fram på samma sätt, de vandrar genom ungdomslagen.

För mig är det en stor anledning till varför jag tycker den här finalen är så viktig. Det är inte bara för att det ska bli fantastiskt underhållande, det är inte bara för att vi med säkerhet får en tysk Champions League-vinnare för första gången sedan FC Bayern vann 2001. Finalen på Wembley bevisar att pengar inte är allt, det går att nå sportslig framgång utan att överge allt man tror på.. Jag tycker att det är vackert, det väcker ett hopp inom mig.

Jamen, tänker vissa av er, Bayern München är ju sjukt rika, inte så konstigt att de är i final!

Det är sant, Bayern München har under en lång tid jobbat upp ett enormt kapital. Men faktum är ändå att klubbens lönebudget är mindre än Chelseas, Arsenals och Manchester-klubbarnas.

Borussia Dortmunds lönebudget är än mer ”obetydlig” i sammanhanget. Aston Villa betalar ut mer löner än Borussia Dortmund (!). Det är värt att tänka på.

Jag älskar tysk fotboll, det är ingen hemlighet, men det är inte därför jag gör den här jämförelsen. Texten menar inte på något sätt att klanka ner på Premier League, snarare peka på att det finns andra vägar att gå. Och personligen tror jag att fotbollen hade mått mycket bättre av det – och dessutom varit förbaskat mycket roligare att följa.

***

Jag blir aldrig trött på att skriva det: heltysk Champions League-final. I morgon. På Wembley. Borussia Dortmund mot Bayern München. En stor fotbollsfest, antagligen en galet intensiv fotbollsmatch. Ovan har jag argumenterat för hur stolta tyskarna är över sin fotboll. De många tyska talangerna, de livliga supportrarna och den sportsliga framgången. Klubbarna.

Det är den utländska aspekten av finalen. Inom Tyskland är det helt andra värden som skapar en konflikt. I ena ringhörnan har vi den rika regionen Bayern med det rika fotbollslaget Bayern München. De som har haft det enkelt.

I andra ringhörnan finner vi fattiga Nordrhein-Westfalen, med arbetarlaget Borussia Dortmund. Det mindre glamorösa, som har haft det svårt.

I Bayern klättrar man på vackra berg, njuter av den fina utsikten. I Westfalen går man i stället under jord och sliter i gruvorna där mörkret råder (okej, inte nuförtiden, men kom igen, ge mig den här jämförelsen). Det är två motpoler som ställs mot varandra i morgon. Uppstickaren BVB mot jätten FC Bayern.

”München är den stad i Tyskland som rymmer de största ekonomiska musklerna. Dortmund har stora problem att ens komma i närheten av den ekonomiska framgången som München åtnjuter. Dortmund känner sig som en traditionell arbetarstad och den här imagen överförs på föreningen. FC Bayern ses som en rik klubb, med flertalet förmögna medlemmar”, förklarar sportsociologen Gunter Gebauer rivaliteten.

Det är inte så mycket att snacka om. Det är så. Bayern München och Borussia Dortmund lever i två olika land. I morgon möts de i Champions League-final. Båda lagen vill titulera sig som Europas bästa. Det kommer att bli en jäkla fest.

/Wingren

Säsongens elva och splitter

av Pierre Wingren, reporter

Okej. Tiden går fruktansvärt långsamt den här veckan. Det är faktiskt löjligt. En sekund känns som en timme. Nu börjar det dock närma sig, den heltyska Champions League-finalen på Wembley är bara två dagar bort. Stort.

Jag tänkte bjuda er på säsongens bästa Bundesliga-elva. Lite tråkigt är det dock att Bayern München har varit så fantastiskt bra, således domineras elvan av FC Bayern-spelare. Nästa vecka tänkte jag fortsätta säsongssummeringen här på bloggen och planerar därför att göra en Bundesliga-elva med spelare som representerar Bayern München eller Borussia Dortmund – jag vill helt enkelt uppmärksamma att det finns fler spelare som har stuckit ut den här säsongen. Vidare tänkte jag betygsätta lagens säsonger – låter det som en okej plan?

Men okej, åter till säsongens bästa elva. Jag väljer att formera laget enligt 4-2-3-1 då det systemet representerar Bundesliga-lagen ganska väl.

Kevin Trapp (Eintracht Frankfurt)
Precis som hela Frankfurt-laget tog 22-åringen ett enormt kliv framåt den här säsongen. Har förvisso släppt in 37 mål, men har stått för väldigt många jätteräddningar och fungerat som en garanti för nykomlingen Frankfurt. Strålande säsong innan den olyckliga skadan satte stopp.

Philipp Lahm (Bayern München)
Sprangs förbi av Piszczek förra säsongen, men har verkligen återerövrat sin titel som ligans bäste ytterback – och garanterat en av världens bästa. Vinner otroligt många närkamper, spelar smart och fyller alltid på i offensiven.

Dante (Bayern München)
Gjord av granit, ingen tar sig förbi. Nyckeln till FC Bayerns nya försvar. Räcker det som motivering?

Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Inledde säsongen svagt och medgav att han kände sig utbränd. Har sakta men säkert hittat tillbaka till gammal god form även om den här säsongen har bjudit på något fler misstag från landslagsbacken. Offensiva kvaliteter i världsklass, styr Klopps backlinje.

David Alaba (Bayern München)
Österrikaren går från klarhet till klarhet. Har exploderat sedan han fick Jupp Heynckes fulla förtroende. Modern ytterback som gärna hotar i offensiven, samtidigt har han blivit betydligt mycket säkrare i försvarsspelet. Blott 20 år gammal.

Bastian Schweinsteiger (Bayern München)
En tung säsong på alla sätt och vis bakom sig, folk började fråga sig om Bastian kanske hade tappat det? Icke sa nicke. Schweinsteiger överbevisade alla och har styrt och ställt på FC Bayerns mittfält hela säsong. En klar ledargestalt som styr tempot i matcherna, gör ett kanonjobb på båda planhalvorna.

Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Borussia Dortmunds motsvarighet till Schweinsteiger. Om Gündogan saknas så tappar laget fruktansvärt mycket kvalitet. Han är motorn i laget och likt Schweinsteiger är han lika frejdigt aggressiv i såväl offensiven som defensiven. Otroligt utveckling.

Thomas Müller (Bayern München)
Fotbollsvärldens lustigaste spelartyp, åtminstone en av. Har han bra teknik? Inget vet. Jag vet bara att han är en av de smartaste spelarna som finns och att han alltid vet precis vad han ska göra. Han står rätt, han passar rätt, han löper rätt. Väldigt viktig poängspelare som dessutom alltid tar jobbet.

Mario Götze (Borussia Dortmund)
Lurig, snabb och tekniskt begåvad. Alltid god för ett mål eller en fin framspelning. Tog över Kagawas roll och 20-åringen har verkligen gjort en fantastisk säsong. En spelartyp som kan avgöra en låst match, en spelartyp som motståndaren alltid måste ha stenkoll på.

Franck Ribéry (Bayern München)
Precis som Götze är Ribéry en spelare som kan låsa upp matcherna, han har varit oerhört viktig för Bayern München när spelet inte riktigt har stämt. Jobbar fint i defensiven men är framför allt ett ständigt hot offensivt. Han skapar mål och målchanser, fixar fram straffar och visar vilja. Snabb och teknisk.

Stefan Kießling (Bayer Leverkusen)
Dante sa alldeles nyligen att Lewandowski är världens bäste anfallare, jag är anser att han åtminstone är bäst i Bundesliga. Men han får nöja sig med en bänkplats av den enkla anledningen att Kießling har betytt mycket mer för sitt lag och varit en avgörande faktor för Leverkusens fina säsong. Slutar aldrig att springa och passar gärna sina medspelare.

Tränare: Christian Streich (SC Freiburg)
Jupp Heynckes i all ära – men han har arbetat med ett helt annat material än Christian Streich. Den resan som Streich och Freiburg har gjort tillsammans är helt enkelt fenomenal. Han har lyckats bygga ett lag som ger allt för varandra, som aldrig ger upp och som står otroligt stabilt i defensiven. Och just det: han har dessutom en alldeles ljuvlig personlighet. Hatten av.

På bänken: Roman Weidenfeller (Borussia Dortmund), Lukasz Piszczek (Borussia Dortmund), Fallou Diagne (SC Freiburg), Javi Martinez (Bayern München), Alexander Meier (Eintracht Frankfurt), Jakub Blaszczykowski (Borussia Dortmund), Robert Lewandowski (Borussia Dortmund).

***

Några korta nyheter från den tyska fotbollsvärlden:

Robin Dutt gjorde succé i SC Freiburg men valde att ta över tränarjobbet i Bayer Leverkusen. Där gick det inte lika bra och Dutt fick sparken. Nu jobbar han som sportchef på det tyska fotbollsförbundet – men kanske bara i en vecka till. Robin Dutt har ansökt om att få lämna posten då han är överens med Werder Bremen.

– Dansken Frank Arnesen har fått lämna Hamburger SV. Sportchefen tog emot med öppna armar för två år sedan men succén har sannerligen uteblivit. Chelsea-talangerna har inte blommat ut och nu är dessutom skuldberget på väg att växa sig lite väl stort. Frågan är vem som får ta över jobbet? Felix Magath? Jörg Schmadtke?

Werder Bremen har värvat Nils Petersen från Bayern München. Anfallaren spenderade den här säsongen på lån i den nordtyska klubben men nu är övergången permanent. Kontrakt till 2017.

André Schürrles nästan säkra övergången från Bayer Leverkusen till Chelsea är inte lika säker längre. Rudi Völler funderar på att tvinga Schürrle att stanna kvar då marknaden inte erbjuder några värdiga ersättare. Anledningen till pokerspelet är att Kevin de Bruynes utlåning i andra riktningen är allt annat än säker. Dortmund vill köpa honom av Chelsea, Chelsea vill kanske rent av behålla belgaren. Fortsättning lär följa.

***

I kväll är det dags för det första kvalmötet mellan TSG Hoffenheim och 1. FC Kaiserslautern. Hoffenheim börjar på hemmaplan och vill spinna vidare på ”det lilla miraklet”. De kan dock räkna med att nästan hela Tyskland står bakom Kaiserslautern i det här mötet. Frågan är om Kaiserslautern har genomslagskraft nog att fixa ett bortamål?

***

Det blir ingen ny läckerbit signerad BVB-supportrarnaWembley. The Unity har bestämt sig för att inte organisera något tifo på lördag eftersom Uefas alla restriktioner omöjliggör ett fint genomförande. Beklagligt och tråkigt.

FC Bayern-fansen kommer dock att försöka hitta på något, men även de menar att ”förutsättningarna är långt ifrån optimala”.

Varför Uefa? Här har de chansen att verkligen få bjuda på en publikfest som hade kunnat gå rakt genom tv-apparaterna. Trist.

Det står för övrigt helt klart att Mario Götze missar finalen på lördag. Ett fruktansvärt tungt tapp för Borussia Dortmund, även om många säkert är lite nöjda över att den framtida Bayern-spelaren inte deltar i finalen. Det återstår att se hur Jürgen Klopp väljer att reagera. Som jag ser det finns det tre alternativ.

1) Marco Reus flyttar in centralt och Kevin Großkreutz tar platsen som vänsterytter. Detta är det mest troliga alternativet.

2) Ilkay Gündogan flyttar upp ett steg och tar Götzes plats, Reus stannar kvar ute till vänster. Nuri Sahin eller Sebastian Kehl tar hand om mittfältsplatsen bredvid Sven Bender.

3) Klopp ställer om och kör 4-3-3 (som han har gjort tidigare under säsongen). Reus till vänster, Blaszczykowski till höger och Lewandowski i mitten. Mittfältet skulle i så fall bestå av Ilkay Gündogan, Sven Bender och Sebastian Kehl eller Nuri Sahin.

I Bayern München skuttar spelarna omkring utan nya skadeproblem. Sedan tidigare saknas Toni Kroos (som har börjat löpträna) och Holger Badstuber (som tyvärr blir borta i cirka tio månader till).

Det är snart dags för den heltyska finalen, den första någonsin faktiskt. Bayern München och Borussia Dortmund har dock stött på varandra i Champions League en gång tidigare. De båda storklubbarna drabbade samman i kvartsfinal säsongen 1997/98. Då var Dortmund regerande Champions League-mästare, men de fick bara med sig 0-0 från det första mötet i München. I Dortmund bjöd lagen på en halvsömnig föreställning och i förlängningen lyckades Stéphane Chapuisat göra 1-0 för Borussia Dortmund.

Något säger mig att lördagens match inte blir halvsömnig. Inte alls.

/Wingren

En legendar tackar för sig

av Pierre Wingren, reporter

På något viss är det smärtsamt logiskt. Efter 41 år i Werder Bremen tackar Thomas Schaaf, 52, för sig. Samtidigt fyller Bundesliga 50 år. Werder Bremen och ligan tar steget in i framtiden.

Thomas Schaaf är inte bara en Werder Bremen-legendar – han är en fotbollslegendar. Det görs inte längre fotbollsmänniskor av samma virke. 41 år i en och samma klubb. Från ungdomslagen till proffslaget, både som spelare och tränare. Stora framgångar, tunga perioder. Thomas Schaaf har varit med på hela resan. Han är Werder Bremen, han är en del av tysk fotboll. Det kommer kännas konstigt att inte se den där karakteristiska mustaschen vid sidlinjen. Hans torra men ändå härliga humor, hans sätt att bära fotbollsfanan högt. Du kommer att saknas, Thomas.

På sätt och vis var Thomas Schaaf den tidens Jürgen Klopp. Även om Klopp var FSV Mainz 05 trogen i evigheter så är det dock inte det jag syftar på. Jag tänker mer på hur Thomas Schaaf injicerade nytt liv i Werder Bremen och i tysk fotboll. Efter 263 Bundesliga-matcher lade försvaren skorna på hyllan.

Under Schaafs tid som spelare i Werder Bremen firade laget stora framgångar. Otto Rehhagel satt på bänken och drog i trådarna. Schaaf och gänget blev tyska mästare två gånger, de vann DFB-Pokal två gånger och de var ofta med i den absoluta ligatoppen. Rehhagel lämnade lämnade ett tomrum efter sig.

Thomas Schaaf stod för en offensiv och härlig fotboll med ungdomslagen i Werder Bremen. Säsongen 1998/1999 var proffslaget ett lag i spillror. En viss Felix Magath hade stora problem på tränarbänken. Han fick avgå, klubbledningen kände sig tvingad att agera för att rädda säsongen.

Men vem skulle ta över laget? Det blev en intern och spännande lösning: Thomas Schaaf. Han räddade Werder Bremen från nedflyttning och inledde en lång era som tränare. Han pratade gärna om att fotbollen måste vara attraktiv, supportrarna måste bjudas på något. Hans speciella humor och enkla sätt gjorde honom till en eftertraktad person, journalisterna ville alltid ta ett snack med Thomas Schaaf. Nu vet vi också vilken framgångssaga det blev. Som tränare tog han klubben till Uefa Cup-final, en Bundesliga-titel och tre finalvinster i DFB-Pokal. Han bjöd supportrarna och Tyskland på många oförglömliga nätter ute i Europa, han lyfte fram spelare som Mesut Özil, Miroslav Klose, Ailton och Johan Micoud.

Thomas Schaaf och Werder Bremen. Werder Bremen och Thomas Schaaf. En älskvärd kombination. Jag kan fortfarande inte riktigt tro att Thomas Schaaf är borta, att han inte längre kommer att stå på den grön-vita fotbollsscenen. Alex Raack, en helt vanligt Bremen-supporter, uttrycker sig väldigt passande i ett avskedsbrev till Thomas Schaaf:

”Du är inte längre Werder Bremens tränare. På något sätt var det väntat, men i mina öron låter det som om att min mamma skulle säga: ’Min son, jag är inte längre din mamma.’ Surrealistiskt, överraskande, fruktansvärt, fel”, skriver han.

Jag håller med. Jag är inte ett dugg förvånad över att Schaaf får lämna sin post. Mediokra nyförvärv har pressat klubben neråt i tabellen, de senaste säsongerna har mer handlat om överlevnad än någonting annat. Och även om personalpolitiken har varit bristfällig så är sanningen att Thomas Schaaf inte har lyckats få läget under kontroll. Han har inte lyckats styra upp ett blödande försvar, han har heller inte lyckats få offensiven att blixtra till som förr. Klaus Allofs lämnade skutan för VfL Wolfsburg – nu var en naturlig tidpunkt att även friställa herr Schaaf.

Thomas Schaaf
Thomas Schaaf

Men hur rätt och vettigt beslutet än är så känns det bara fel. Thomas Schaaf, mannen med mustaschen, en fotbollslegendar. En grön-vit trotjänare.

Borta. Han får inte ens säga tack och hej i morgon, han lämnade sin post med omedelbar verkan den 15 maj. Troligtvis ville han ha det så. Men vi fick inte ens säga tack.

Här och nu: tack för allt du har givit fotbollen Thomas Schaaf. Ett stort jävla tack!

P.S Även Jupp Heynckes har bestämt sig för att lägga tränarpärmen på hyllan efter den här säsongen. Men han har fortfarande en ligamatch och två finaler kvar att genomföra.

***

Knutarna det brinner i

Sista omgången av Bundesliga säsongen 2012/2013 är här. Tråkigt. Exalterande. Härligt. Deppigt. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, som någon sjöng i en ganska tråkig låt. Men så är det.

Bayern München kan göra en suverän säsong ännu mer suverän, men det finns faktiskt en hel del matcher som betyder allt eller inget. Låt oss ta en titt på dem först.

4. Schalke 04, 52p, 56:49

5. SC Freiburg, 51p, 44:38
6. Eintracht Frankfurt, 50p, 47:44

7. Hamburger SV, 48p, 42:52
8. Borussia Mönchengladbach, 47p, 42:45
Gladbach måste alltså vinna och ta igen sex mål i målskillnad, inte särskilt troligt.

15. Fortuna Düsseldorf, 30p, 39:54

16. FC Augsburg, 30p, 30:50

17. TSG Hoffenheim, 28p, 40:66

Framgår det vad utsnittet av tabellen vill ha sagt? Schalke ligger alltså just nu på kvalplatsen till Champions League, Freiburg och Frankfurt innehar de två EL-platserna. Fortuna Düsseldorf befinner sig på säker mark och FC Augsburg ligger på kvalplatsen. Så, där har ni förutsättningarna inför rysaromgången.

Bundesliga omgång 34:
Lägg gärna märke till att blott två matcher är betydelselösa den här helgen (även om prestige och lite mer tv-pengar alltid är något att kämpa för).

Lördag 15:30

SC Freiburg – Schalke 04
Omgångens stormatch – och vem hade inför säsongen trott att lilla SC Freiburg skulle kunna ta en plats i Champions League? Inför omgången tillhör dock platsen Schalke 04, och så vill tränare Jens Keller att det ska förbli. För gästernas del räcker det med en poäng för att säkra den där ack så viktiga platsen. Men se upp! Freiburg har absolut ingenting att förlora, de har bara allt att vinna. Det är alltså Schalke som har pressen på sig, och det är Schalke som har det lite virrigare försvaret.

Hamburger SV – Bayer Leverkusen
HSV har åkt berg- och dalbana hela säsongen, men nu står de här och knackar på dörren till Europa i sista omgången. De behöver vinna samtidigt som Frankfurt förlorar. Det lär dock inte bli någon enkel uppgift. Leverkusen har förvisso inget kvar att spela för, men Stefan Kießling leder skytteligan med ett mål och vill säkerligen vinna den – det har fått Leverkusen att spela fin fotboll tidigare. Matchen blir även Sascha Lewandowskis sista, efter säsongen återvänder han till klubbens ungdomslag.

Eintracht Frankfurt – VfL Wolfsburg
”Från första till 33:e omgången har vi legat mellan plats två och sex. För oss räcker det med oavgjort. Det vore bittert om vi missade Europa”, säger klubbchefen Heribert Bruchhagen. Frankfurt har gjort en makalös säsong som nykomlingar i Bundesliga – och de har till och med chansen att snuva både Schalke och Freiburg på CL-biljetten. Men först och främst gäller det att försvara sjätteplatsen mot ett Wolfsburg som har blivit allt bättre sedan Dieter Hecking tog över.

FC Augsburg – Greuther Fürth
Augsburg ligger på kvalplatsen men har chansen att ta sig förbi Düsseldorf. Och Augsburg spelar en mer avslappnad fotboll än bottenkonkurrenterna, de ser ut att trivas med pressen efter att tidigare ha varit uträknade. Fürth är dock inget enkelt motstånd, även om tabellen säger annorlunda. Jumbolaget ligger elva i bortatabellen och har vunnit de två senaste bortamatcherna – och hållit nollan samtidigt. ”Fürth blir brutalt svårt. Den som tror att det här ska gå av bara farten, har ingen aning”, säger tränare Weinzierl.

Hannover 96 – Fortuna Düsseldorf
Hannover och Mirko Slomka är inne i en ganska tung period. Blott en vinst på de senaste sex matcherna och Europa League är utom räckhåll. Lagets största problem har varit spelet på bortaplan, så lite på att de vill bjuda sina trogna supportrar på en sista vinst för säsongen. Fortuna är i allra högsta grad inblandat i bottenstriden och ligger bara ovanför strecket tack vare en bättre målskillnad. Spelet har varit något sämre under våren, men fortfarande ganska bra, det stora problemet har varit oförmågan att spela hem poängen. Tre poäng på de senaste tolv matcherna är inte bra nog. Högerbacken Levels saknas på grund av avstängning.

Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim
Dortmund har CL-finalen i tankarna då andraplatsen redan är säkrad, Robert Lewandowski vill dock ta sig förbi Kießling i skytteligan (23 respektive 24 mål gjorda). Jürgen Klopp njuter av att de åtminstone har tagit ett rekord: ingen spelare har dragit på sig fem kort och därmed blivit avstängd. TSG Hoffenheim har betydligt mycket mer att spela för och kommer förstås att ge allt, en vinst samtidigt som Fortuna eller Augsburg förlorar resulterar i en kvalplats, de kan till och med landa på säker mark efter omgången. Dortmund fruktar hårt spel.

Borussia Mönchengladbach – Bayern München
En klassiker mellan Gladbach och FC Bayern – det finns väl knappast någon mer lämplig scen för Jupp Heynckes att tacka för sig? Det var här allting började, och det blir här allting slutar (förutom finalerna då). Över 1000 matcher som spelare och tränare i Bundesliga för Heynckes, frågan är om det slutar med poäng eller ej? Gladbach har en teoretisk chans att nå Europa-spel men då måste ett antal under ske. På Lucien Favre låter det i alla fall som att vi får se svenske Branimir Hrgota från start. Härligt.

VfB Stuttgart – FSV Mainz 05
Matchen mellan Mainz och Stuttgart handlar mest om prestige och vilket lag som kanske kan klättra lite i tabellen och därmed få en aning mer tv-pengar. Mainz hamnade i en lång svacka efter en stark höst och vill givetvis avsluta på ett värdigt sätt, Stuttgart har förhoppningsvis som mål att vässa formen inför DFB-Pokal-finalen mot Bayern München om två veckor.

1. FC Nürnberg – Werder Bremen
Efter 14 år på tränarbänken är Schaaf-eran över. Det här blir Bremens första match utan trotjänaren. Werder Bremen vill ha en nystart – och de kommer de att få, frågan är förstås hur den kommer att se ut. Båda lagen vill avsluta säsongen på ett snyggt sätt, det är allt matchen handlar om. Och det är början på en ny tid.

***

Jag har lite landslagstrupper att delge er också. Jag ber om ursäkt för att bloggen har vilat hela veckan.

Joachim Löw reser på en betydelselös USA-turné med sitt b-betonade manskap. Matcher mot Ecuador (29 maj) och mot USA (2 juni). Datum som alltså krockar med Champions League och DFB-Pokal. Vi får dock ett tillfälle att studera några nya ansikten i det tyska landslaget. Sjukt nog så lämnas Stefan Kießling utanför igen (nu vill han visserligen inte bli inbjuden längre).

Så här ser truppen ut:

Målvakter:
René Adler, Hamburger SV
Ron-Robert Zieler, Hannover 96
Marc-André ter Stegen, Borussia Mönchengladbach

Försvarare:
Dennis Aogo, Hamburger SV
Andreas Beck, TSG Hoffenheim
Benedikt Höwedes, Schalke 04
Marcell Jansen, Hamburger SV
Per Mertesacker, Arsenal
Heiko Westermann, Hamburger SV
Philipp Wollscheid, Bayer Leverkusen

Mittfältare:
Lars Bender, Bayer Leverkusen
Sven Bender, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Julian Draxler, Schalke 04
Kevin Großkreutz, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Aaron Hunt, Werder Bremen
Nicolai Müller, FSV Mainz 05
Roman Neustädter, Schalke 04
Lukas Podolski, Arsenal
Stefan Reinartz, Bayer Leverkusen
Sidney Sam, Bayer Leverkusen
André Schürrle, Bayer Leverkusen

Anfallare:
Max Kruse, SC Freiburg
Miroslav Klose, Lazio

Men det är inte bara Löws manskap som håller igång. U 21-landslaget spelar mycket viktigare matcher. U 21-EM i Israel pågår mellan den 5 till 18 juni. Inga större frågetecken i truppen förutom petningen av Moritz Leitner. Det är dock kul att leka med följande tanke: hur kunde landslagstruppen sett ut om de bästa var med? Tänk ett U 21-lag med spelare som Götze, Draxler och ter Stegen. Nåja.

Rainer Adrions trupp ser ut som följer (två ska dock bort innan turneringen startar):

Målvakter:
Bernd Leno, Bayer Leverkusen
Oliver Baumann, SC Freiburg
Timo Horn, 1. FC Köln

Försvarare:
Tony Jantschke, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Jung, Eintracht Frankfurt
Oliver Sorg, SC Freiburg
Jan Kirchhoff, FSV Mainz 05
Matthias Ginter, SC Freiburg
Sead Kolasinac, Schalke 04
Stefan Thesker, TSG Hoffenheim
Shkodran Mustafi, Genoa
Lasse Sobiech, Greuther Fürth

Mittfältare:
Tolgay Arslan, Hamburger SV
Patrick Funk, St. Pauli
Patrick Herrmann, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Rudy, TSG Hoffenheim
Emre Can, Bayern München
Sebastian Rode, Eintracht Frankfurt
Christoph Moritz, Schalke 04
Lewis Holtby, Tottenham
Christian Clemens, 1. FC Köln

Anfallare:
Pierre-Michel Lasogga, Hertha Berlin
Kevin Volland, TSG Hoffenheim
Peniel Mlapa, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Polter, 1. FC Nürnberg

Vad ger ni Adrions lag för chanser i sommar?

/Wingren

Biljettkaos och heta känslor

av Pierre Wingren, reporter

Att 502 567 biljettansökningar har trillat in hos Borussia Dortmund förvånar mig inte. Draget kring klubben är stort och det här är inte första stormatchen där hundratusentals människor vill ha en biljett. I skrivande stund har jag inte någon officiell siffra från Bayern München – men givetvis har även de tyska rekordmästarna fått in mängder med ansökningar till den tyska jättefinalen i London.

Det jag stör mig på är Uefa. Jag förstår givetvis att neutrala supportrar ska få chansen att se en Champions League-final på plats och jag förstår att Uefa måste tillhandahålla biljetter till diverse kostymsnubbar. Men jag tycker det är förbannat tråkigt att mängden neutrala biljetter är så stor. Bayern München och Borussia Dortmund får ungefär 25 000 biljetter var – Wembley har dock plats för 90 000 åskådare. Nog fasen hade Uefa kunnat höja antalet klubbreserverade biljetter till åtminstone 30 000 per finallag. Det är knappast så att årets största final hade mått sämre av en mäktigare kuliss, ett större tryck.

Nu är det som det är. Många blir utan biljett. Det är trist.

I lördags bjöds vi på ett litet smakprov på vad som komma skall. Borussia Dortmund välkomnade Bayern München till Westfalenstadion och den betydelselösa ligamatchen slutade 1-1. Jürgen Klopp roterade in fem nya spelare i startelvan, Jupp Heynckes gav sju nya chansen. Ingen av tränarna ville testa något nytt, spela ut några trumfkort. Det är givetvis helt förståeligt. Efter Rafinhas armbåge i andra halvlek fick FC Bayern spela de sista 25 minuterna med en man mindre – men de höll emot och matchen slutade 1-1. Vi lärde oss inget nytt. Vi kan dock vara säkra på att det blir en sjuhelvetes knall i London den 25 maj.

FC Bayerns sportchef Matthias Sammer gjorde sig knappast mer populär i Dortmund-lägret. Jürgen Klopp gjorde sig knappast mer populär i Bayern-lägret. De båda profilerna skrek på varandra i samband med Rafinhas tilltag. Även på gräsmattan blev situationerna tuffare och mer intensiva. Ord och kommentarer har haglat inför och efter matchen. Rivaliteten mellan klubbarna har ökat, inte minskat. De heta känslorna har spätts på.

Franz Beckenbauer uppmanar i en Bild-kolumn att det fina spelet måste stå i förgrunden. Jakub Blaszczykowski är inne på samma sak efter matchen: han hoppas på en intensiv, men fair, Champions League-final.

Det hoppas jag också.

Än så länge har inte ”striden” mellan de tyska storklubbarna nått en absurd nivå. Det är fortfarande en hälsosam och spännande rivalitet mellan lagen. Saker och ting har inte urartat som i Spanien. Jag hoppas verkligen att det inte heller gör det lagom till den stora drömfinalen.

Borussia Dortmund och Bayern München har tagit hela Europa med storm den här säsongen. Avundsjuka blickar riktas mot den fartfyllda, offensiva och viljestarka fotbollen. Mot den passionerade publiken och de lättomtyckta tränarna. Det vill vi se mer av den 25 maj.

På tal om Dortmund: målvakten Roman Weidenfeller förlängde i dag sitt kontrakt med klubben till 2016.

Och på tal om kontrakt: André Schürrle har skrivit på ett kontrakt med Chelsea, men det blir inte giltigt förrän Bayer Leverkusen går med på övergången (vilket de alltså inte har gjort).

Och på tal om fotbollsspelare och CL-final: hur nöjd är Joachim Löw med de tyska lagens framgång i Champions League? Säkerligen oerhört glad – men samtidigt lite besvärad kanske. Landslaget åker till USA i slutet av maj för att spela mot Ecuador (29 maj) och mot Jürgen Klinsmanns USA (2 juni). Får Stefan Kießling äntligen chansen då?

Bundesliga omgång 32

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 0-1
Raffael hittade Julian Draxler i slutet av matchen och ynglingen tvekade inte en sekund: 0-1 och Schalke kunde åka hem med tre poängen. Tre mycket viktiga poäng dessutom. Jens Kellers lag befäster fjärdeplatsen som ger kval till Champions League. Europa-tåget har inte lämnat perrongen i Mönchengladbach än, men det börjar bli ont om tid för spelarna om de vill åka med.

VfB Stuttgart – Greuther Fürth 0-2
Sportchef Bobic uppmanade sina spelare att ge järnet – trots allt väntar en prestigefylld cupfinal mot FC Bayern i början av juni. Men det har inte alls fungerat i Stuttgart sedan nedflyttningshotet avvärjdes. Rüdiger visade temperament och visades ut, Fürths Nehrig brände straffen. I stället var det Stuttgarts högerback, Sakai, som fixade 0-1 med ett självmål. Hemmalaget var en man mindre och Fürth hade inte några större problem. Azemi gjorde 0-2-målet.

Hannover 96 – FSV Mainz 05 2-2
En poäng som inte gjorde någon glad. Mainz kan inte nå EL-platserna längre, Hannover måste ösa in mål och plocka sex poäng samtidigt som konkurrensen förlorar – inte så troligt alltså. Müller hade en pigg dag på jobbet och fixade ledningsmålet för Mainz, men Hannover kom tillbaka och vände på matchen till 2-1. Schulz såg sitt andra gula kort och Hannover fick klara sig med en man mindre – då slog Müller till igen. En ganska ”värdelös” poäng.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 2-2
Om Werder hade vunnit matchen så hade klubben inte längre kunnat hamna på en direktnedflyttningsplats. Och det såg länge ut att gå vägen för Thomas Schaafs lag. Hunt satte en straff efter bara några minuter och Kevin de Bruyne utökade ledningen till 2-0 innan halvtid. Hoffenheim hade inte gett upp, men de kändes inte särskilt farliga heller. Det var först när Schipplock byttes in och Hoffenheim flyttade fram positionerna som hemmalaget började skaka. 2-1. 2-2. Bara minuter innan slutsignalen hade hemmalaget tappat ledningen. Poängen kan dock komma att bli viktig för båda klubbarna i den fortsatta bottenstriden.

1. FC Nürnberg – Bayer Leverkusen 0-2
Nürnberg förlorade igen och är inne i en negativ trend, men de har grund att fira ändå – Bundesliga-kontraktet är matematiskt säkrat. Leverkusen var det bättre laget i matchen och Toprak kunde göra 0-1 på en hörna. Kießling ville förstås också dyka upp i målprotokollet och tog hand om en straffspark: 0-2. Därmed är anfallaren delad skytteligaledare tillsammans med Lewandowski. Han kunde dessutom tagit ledningen om inte Sam hade tagit hand om nästa straff (som han brände). Vinsten garanterar spel i Champions League nästa säsong.

Eintracht Frankfurt – Fortuna Düsseldorf 3-1
Nykomlingsmötet slutade med en rättvist Frankfurt-seger. Düsseldorf ligger därmed kvar på 30 poäng, blott en bättre målskillnad håller laget ovanför kvalstrecket. Meier har hittat målformen igen och sköt 1-0 till hemmalaget i första halvlek. Strax efter halvtid utökade Lakic ledningen till 2-0. Düsseldorf slängde in jokern Schahin och lyckades reducera, men efter lite spänning i matchen tyckte Meier att det fick vara nog och gjorde 3-1. Frankfurt har häng på Schalke och CL-platsen. Starkt.

Borussia Dortmund – Bayern München 1-1
Båda tränarna roterade ganska friskt och det var tydligt att ingen ville spela ut några trumfkort – den riktiga matchen spelas trots allt den 25 maj. Dortmund inledde i ett högt tempo och Großkreutz satte en volley till 1-0 efter en fin aktion av ”Kuba”. Glädjen blev inte särskilt långvarig. Drygt tio minuter senare nickade Mario Gomez helt enligt skolboken – 1-1. Andra halvlek inleddes sedan i ett lite lägre tempo. Det var först efter 60 minuter som matchen tog fart igen. Neuer gjorde en finfin räddning på Lewandowskis straff och minuter senare visades Rafinha ut efter att ha armbågat ”Kuba” i ansiktet. Sammer, Klopp och Rafinha skrek på varandra och stämningen blev het. Dortmund lyckades dock inte få ut särskilt mycket av sitt övertag, vilket även berodde på en klumpfotad Julian Schieber. 1-1 och känslorna inför finalen har knappast blivit mindre heta.

SC Freiburg – FC Augsburg 2-0
Europa ser ut att bli verklighet för Christian Streichs Freiburg, vilket är lite smått otroligt. Söndagens match bjöd på förträffligt målvaktsspel, Baumann och Manninger bjöd på flertalet jätteräddningar men Augsburg-keepern överlistades dock två gånger. Augsburg inledde annars bäst, men med några minuter kvar av första halvlek kunde Makiadi stöta in 1-0. Schmid gjorde sedan 2-0 efter fint samspel med Kruse – då återstod 30 minuter av matchen. Augsburg orkade aldrig komma igen och ligger därmed kvar på kvalplatsen.

Hamburger SV – VfL Wolfsburg 1-1
Är drömmen om Europa över för HSV? Inte helt säkert, men utgångsläget är väldigt tufft. Freiburg har tre poäng mer och en mycket bättre målskillnad, Hamburg hade behövt tre poäng i söndags. Precis innan halvtid fixade Westermann 1-0-ledningen för hemmalaget, i en inte allt för upphetsande första halvlek. Vinterköpet Ivan Perisic hoppade in för Wolfsburg och serverade Hasebe till 1-1 efter 65 minuter. Efter kvitteringsmålet tog bortalaget över matchen, men de lyckades inte göra fler mål trots ett antal bra chanser.

/Wingren

Lördagens smakprov

av Pierre Wingren, reporter

Bundesliga omgång 32. Det känns vemodigt att skriva. Slutet är nära, den dagliga drogen tas bort ur sortimentet, receptbeläggs. Tre omgångar återstår innan den 50:e Bundesliga-säsongen är över. Det har varit en lustig, sorglig, begeistrande och storslagen säsong. Bayern München har krossat motståndet och skövlat rekord på vägen till ligatiteln. Den 22:a Bundesliga-titeln i klubbens historia. Borussia Dortmund tappade tidigt greppet och FC Bayern rusade iväg – men i Champions League har de stått för bedårande fotboll och nu väntar en heltysk final.

Bayer Leverkusen har oftast presenterat sig som ett stabilt topplag. Det är dessa tre klubbar som har lyckats undvika vansinnet. Kaos har härskat i ligan den här säsongen. Nykomlingar som tävlar om Europa-platser, storlag som dalar, bottenlag som plötsligt får eld i baken och så många berg- och dalbanor. Det har varit känslornas säsong, röra bestående av förtvivlan, högmod, lycka och en stor nypa fotbollsunderhållning. Allt vi har vetat är att vi inte vet någonting.

Även om det känns tungt att säsongen närmar sig sitt slut så är det omöjligt att inte dra på smilbanden. Vi har en fullmatad fotbollshelg framför oss. Redan i kväll intar två historiska jättar scenen. Mönchengladbach välkomnar Schalke 04 i kampen om Europa. Schalke som var inne i helvetets eldar under säsongen, men de kom ut med livet i behåll och ligger helt plötsligt fyra. Och Gladbach som tog sikte mot nya storhetstider. De har fortfarande chansen att knipa en Europa-plats, men det har varit en tung och seg säsong.

På lördag kastas vi in i en helsvettig och stökig nedflyttningskamp. TSG Hoffenheim var ett lag i spillror, men nye tränaren Markus Gisdol har åtminstone lyckats limma ihop några utströdda delar och plötsligt kan degraderingen undvikas. En kille som inte alls har funnit limtuben är Thomas Schaaf. Werder Bremen-tränaren har inte fått till något fungerande försvarsspel, hans stjärnor leker hellre Balotelli än spelar fotboll och plötsligt har Bundesliga-klenoden kniven mot strupen. 52-årige Schaaf har spenderat hela sitt liv i Werder Bremen. Okej, det var lite tillspetsat, men han har representerat klubben sedan 1972. Han har tränar laget sedan 1999. Ett Werder Bremen utan Thomas Schaaf känns otänkbart, Bundesliga utan Schaaf likaså. Ändå kan det bli verklighet. Bremen har bara två poäng ner till Augsburg på kvalplats. Svettigt.

Lördagskvällen bjuder oss på det vanligtvis episka mötet mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Den lilla Champions League-finalen, om ni så vill. Det borde vara ett hett prestigemöte, en gigantisk publikfest. FC Bayern har dock rusat genom den här säsongen och leder ligan med 20 poäng. De är klara mästare, de har tagit över titeln. Om det inte hade varit för den stora finalen i London så hade dock matchen betytt oerhört mycket. Bayern München väntar nämligen fortfarande på en ligavinst mot Borussia Dortmund, fem försök har redan förbrukats. Och Dortmund hade förstås bra gärna täppt till Bayerns trut – om än bara för en kväll.

Men nej, lördagens jättemöte kommer troligtvis att handla om uppvärmning. Vi kommer få se en del bänkspelare – men den riktiga superknallen sparas till London den 25 maj. Supportrarna kommer dock att vara på tårna som vanligt.

Söndagen bjuder oss på det charmiga SC Freiburgs Europa-kamp. Klubben har den näst minsta lönebudgeten i Bundesliga men ändå ligger de på plats sex i tabellen, en placering som skickar ut laget till Europa League-kval. Geniet bakom gruppdynamiken som gör Freiburg så svårslaget heter Christian Streich, en fantastisk tränare som har uträttat något riktigt stort. Framgång väcker dock begär. Flera spelare kommer att lämna klubben i sommar och sportchefen är redan borta. Vilken lycka då att Christian Streich, enligt uppgifter, kommer att förlänga sitt kontrakt. Fotbollen behöver fler som honom.
FC Augsburg står för motståndet, laget som har fått eld i baken och rusar mot säker mark. Det blir en intensiv fajt.

Det är bara att njuta av de sista tre omgångarna. Förvånansvärt många lag befinner sig i en sits där segrar snarare inbringar 30 poäng än tre, och det är då fotboll är som mest underhållande. Nu går vi in i avgörandets stund.

Bundesliga omgång 32

Fredag 20:30

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04
Sista fredagsmatchen för säsongen och vi bjuds på en riktig höjdare. Gladbach har givetvis inte gett upp hoppet om den där kvalplatsen till CL, än mindre en EL-plats. Men det är Schalke som sitter i förarsätet och laget hoppas förstås att Huntelaar kan ösa in mål igen, precis som han gjorde i 4-1-vinsten mot HSV förra helgen. Gladbach har dock presterat bättre på hemmaplan än på bortaplan. Tuff match att vänta.

Lördag 15:30

1. FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Leverkusen kan säkra direktplatsen till Champions League om de vinner mot der Club, och med tanke på hur gärna Kießling nätar mot just Nürnberg känns det inte omöjligt. Nürnberg har spelat bort sig från EL-platserna och har helt plötsligt hamnat i en formsvacka med tre raka förluster. Nu uppmanar klubbledningen spelarna att ge allt de sista matcherna av säsongen – annars är det inte säkert att tränare Wiesinger får sitta kvar.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim
Ligans sämsta försvar ställs mot varandra – lagen har släppt in 60 mål var. Matchen i Bremen blir en äkta bottenduell mellan jägarna Hoffenheim och försvararna Bremen. Trenden talar dock för Hoffenheim. Bottenlaget har bara förlorat två av sina senaste sju matcher och har ”bara” tre poäng upp till kvalplatsen. Bremen å andra sidan har inte vunnit någon av de senaste tio matcherna och har bara två poäng ner till kvalplatsen. Kriminellt spännande.

Hannover 96 – FSV Mainz 05
Första matchen för Hannovers nye sportchef Dirk Dufner, som redan har börjat planera inför nästa säsong. Men om Hannover vinner så har laget fortfarande chansen att knipa en Europa League-plats. Mittfältaren Schmiedebach är avstängd. Mainz har också chansen att knipa en EL-plats om de besegrar Hannover, men Thomas Tuchels lag saknar kraften i anfallsspelet. Mainz har inte vunnit på sex matcher.

VfB Stuttgart – Greuther Fürth
Rent sportsligt betyder inte den här matchen särskilt mycket. Fürth är klart för 2. Bundesliga och Stuttgart kan inte uträtta särskilt mycket i tabellen. Men det finns ändå anledning för spelarna att prestera. För Stuttgarts del gäller det att vässa formen inför cupfinalen mot FC Bayern, för Fürth-spelarnas del handlar det om att visa upp sig från sin bästa sida för att få nytt kontrakt eller hamna i en bättre klubb.

Eintracht Frankfurt – Fortuna Düsseldorf
Två nykomlingar för säsongen, två olika verkligheter. Frankfurt kämpar fortfarande om en plats i Europa men har framför allt problem med målskyttet, blott tio mål har gjorts i Rückrunde. Armin Veh har gett flera olika spelare chansen som anfallare men ingen har tagit den. Fortuna har störtat i tabellen och har bara tagit tre poäng på de senaste nio matcherna. Även här är det effektiviteten som utgör det största problemet. Endast målskillnaden håller Düsseldorf ovanför kvalstrecket.

Lördag 18:30

Borussia Dortmund – Bayern München
Europas två bästa lag, Tysklands två bästa lag. Upplagt för en jättematch inför Champions League-finalen. Men..nja! Ligan är redan avgjord och lagen spar hellre på krutet. Det mesta talar för att det här blir en stämningsfull uppvisning i vilket lag som har bäst bänkspelare. FC Bayern har lämnat Ribéry, Robben, Lahm och Schweinsteiger hemma och det återstår att se vilka BVB-spelare som missar matchen förutom skadade Bender och Götze. FC Bayern har inte vunnit någon av de senaste fem ligamatcherna mot Dortmund, en serie som kanske får sitt slut med tanke på att Jupp Heynckes lag har vunnit samtliga ligamatcher under 2013. Oavsett blir matchen ett smakprov på vad som komma skall.

Söndag 15:30

SC Freiburg – FC Augsburg
Freiburg vill så gärna ut i Europa, men det tidigare så stabila och hjärtliga lagbygget är skakat. Spelarna skriver på för andra klubbar och sportchefen Dirk Dufner har hamnat i Hannover. Nu gäller det att samla mod och kraft inför avslutningen – men det här är ytterligare ett exempel på tidiga övergångars inverkan. En vinst hade varit välbehövlig, men ett tufft motstånd väntar. Augsburg kämpar för överlevnad i Bundesliga och har vinden i ryggen, sydtyskarna har redan tagit 21 poäng den här våren, att jämföra med nio höstpoäng.

Söndag 17:30

Hamburger SV – VfL Wolfsburg
Inför omgången ligger HSV åtta – med andra ord utanför Europa-platserna. Men trots nederlaget mot Schalke ha laget bara en poäng upp till en EL-plats. Wolfsburg har två raka segrar och kommer göra allt för att avsluta säsongen på ett snyggt sätt. Dessutom, galet nog, så har Wolfsburg ”bara” fem poäng upp till en EL-plats, med andra ord är allt möjligt. HSV får klara sig utan målvakten Rene Adler som är avstängd.

/Wingren

Drömfinalen fixad

av Pierre Wingren, reporter

Das deutsche Traumfinale ist perfekt! Ord som egentligen säger allt, men jag får väl ta och klämma ur mig några meningar till. Tyskland slog Spanien med 11-3 i de här semifinalerna. Borussia Dortmund – Real Madrid 4-3 och Bayern München – Barcelona 7(!)-0. Nästan obegripligt, men ändå helt logiskt för de som har följt de här tyska klubbarna.

Det är naturligtvis väldigt stort. En heltysk Champions League-final. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira 50 år med Bundesliga på.

FC Bayern undvek den gula faran – med bravur. Spelarna som riskerade att missa finalen höll sig i skinnet. Jupp Heynckes lag behövde inte ens spela sin bästa fotboll, de vann ändå enkelt med 3-0. Jag tvekade aldrig på att Bayern München skulle kunna slå ut Barcelona, men jag trodde aldrig att de skulle göra det på det här sättet. Det var en förnedring, en styrkedemonstration. Räknar vi dessutom in matcherna mot Juventus, som slutade 4-0 sammanlagt, så tror jag att vi finner de mest imponerande fotbollsminuterna i Champions Leagues historia. 11-0. Våldsamt.

Två välförtjänta finallag, två tyska finallag. Det kommer att bli en ofantligt stor fotbollsfest i London den 25 maj. Två klubbar som tar ansvar för sin ekonomi, två klubbar med mängder av inhemska spelare och två klubbar som bjuder på underhållande fotboll. Det är en stor stund för tysk fotboll.

Bayern München får givetvis ses som klara favoriter i finalen. De har 20 poäng mer än Borussia Dortmund i Bundesliga och framför allt deklarerade Uli Hoeneß att Dortmund var det enklaste motståndet av de fyra semifinallagen. En situation som givetvis passar Jürgen Klopp och hans spelare alldeles utmärkt. Hoeneß hällde bensin på elden.

Det kommer att bli en ohyggligt intensiv final. Borussia Dortmund har inte så mycket att förlora, men de lever sin dröm och kan dessutom förstöra FC Bayerns säsong på köpet. För de tyska rekordmästarnas del är det här den tredje finalen sedan 2010 – nu är det verkligen dags att få lyfta den där pokalen. Dessutom kan de en gång för alla sätta Borussia Dortmund på plats. De har redan återerövrat ligatiteln och slagit ut dem i DFB-Pokal. Båda lagen kommer att ge allt och lite till.

Borussia Dortmund välkomnar Bayern München till Westfalenstadion på lördag. Vanligtvis en jättematch i Bundesliga, den här gången riskerar duellen att bli smått komisk. Jag skulle bli synnerligen förvånad om vi får se de 22 bästa spelarna i den matchen.

En stor stund. Njut nu. Och vet ni? Jag kan garantera att ett tyskt lag vinner Champions League. Bara en sån sak.

/Wingren

Sida 2 av 11
  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB