Först och främst måste jag ge FC Basel en eloge. Det här laget har verkligen levererat på max i ligan så väl som i Champions League. Basel tog sig vidare tillsammans med Benfica och jättarna Manchester United fick nöja sig med spel i Europa League. Det kanske mest fantastiska är att Basel tog sig vidare, charmerade stora delar av Europa, genom att spela sin egen fotboll. Man har spelat positiv, smart och skicklig fotboll. Anfallen har varit en fröjd att se, försvarsarbetet har överglänst många storlag och man har visat så mycket hjärta. Basel har gjort det riktigt bra den här säsongen. Men i kväll räckte det inte. Inte ens nästan. Basel krossades av jättarna från Bayern.

Bastian Schweinsteiger är tillbaka från sin skada men startade ändå på bänken. David Alaba fick åter ta plats till vänster i backlinjen medan Philipp Lahm spelade till höger. Och det här är ju lustigt. I somras fick man nästan känslan av att Joachim Löw och Bayern tillsammans har kommit överens om att Lahm ska spela till vänster. Men när det började brinna i knutarna skickade Jupp Heynckes över Lahm till högerkanten. Ett genidrag givetvis. Men varför har vi behövt lida av Lahm till höger, när alternativen till vänster är bättre i landslaget och i Bayern München? Nåja.

Det märktes omgående att Basel inte hade samma självklarhet i sin speluppbyggnad. Bollarna fastnade inte på spelarna och Robben, Müller samt Ribéry kändes plötsligt mycket bättre än i Basel när schweizarna vann med 1-0.

Arjen Robben gjorde 1-0 med ett kallt avslut, men chansen i sig uppstod efter lite tur. Då hade tio minuter gått. Sedan stod matchen och vägde ett tag till, även om München var dominanta. Strax före halvtid kom så Thomas Müllers fina 2-0-mål och Mario Gomez gjorde 3-0.

I andra halvlek fortsatte hemmalaget att dominera och nästintill förnedra FC Basel. Kort och gott på grund av att München gjorde det så otroligt bra. Det var fotboll direkt från skolboken. Man undvek att gå bort sig, men skapade ändå ett ohyggligt tryck framåt. Franck Ribéry hittade lekhumöret i andra halvlek och stod för ett par riktigt fina aktioner – sånt som bara han kan göra. Gomez, Gomez, Gomez och Arjen Robben avslutade målskyttet för Bayern. 7-0. 7-1 totalt. Och Basel var förnedrat i München. På Allianz Arena där finalen ska spelas i maj. Basel försökte verkligen, men München var klasser bättre. Basel fick en lektion i hur fotboll ska spelas, hur ett riktigt storlag pulveriserar sitt motstånd. Nu ska vi komma ihåg att Bayern spelade på hemmaplan, där man är riktigt bra. Men så här bra?

I lördags vann man mot Hoffenheim med 7-1. Nu blev det 7-0. Det resulterar i 14 gjorda mål på två hemmamatcher. Ett insläppt. Och det där insläppta målet var faktiskt ett självmål.

Framtiden får väl utvisa om Bayern München nu har hittat den formen som lämnade laget strax innan juluppehållet. Om den är tillbaka – då är Bayern München ett av Europas absolut bästa lag. När det här laget anfaller kan man tro att man tittar på en Fifa-match på en spelkonsol. Är det inte vansinnigt läckert så är det vansinnigt smart. Så smart att det inte borde gå att genomföra i praktiken.

Nu har Bayern München tagit säsongen dit de vill. Laget är vidare i Champions League, drömmen om en final lever och hedern är återställd. Dessutom har spelarna tankat absurt mycket självförtroende och läget i ligan kunde knappast varit bättre. Bayern ligger fem poäng bakom Borussia Dortmund. Och när pressen är som störst, då är Bayern som bäst.

Det gäller bara att hålla huvudet kallt nu. Jupp Heynckes och Bayern München har bevisat att man kan. Att man kan spela strålande fotboll som får andra lag att tappa andan och dregla. Att man kan komma tillbaka efter en tuff period. München är där nu – nu gäller det att hålla sig kvar. Kvällens match var en uppvisning och en bra start på kommande äventyr.

För övrigt: Hur fasen kan Alexander Freis mål bli bortdömt? Det var ju inte ens nästan hands i den tidigare situationen. Det där var så tråkigt att se. Lyckligtvis stod väl redan 5-0 då, så slaget var redan förlorat.

Även Jerome Boateng åkte på ett felaktigt gult kort då domaren tyckte sig se en hand på bollen.

Nåja. Bayern München är tillbaka. Och det med besked.

/Wingren

Så har dagen kommit. Dagen då Bayern Münchens ambitioner, drömmar och heder står på spel. Dagen som ska bli kväll – och på kvällen avgörs allt. Ska Bayern München lyckas slå ut FC Basel, eller går säsongen i kras?

Ni minns säkert hur de tyska rekordmästarnas säsong inleddes. Ett framgångsrikt Champions League-kval följdes upp av ett bittert nederlag mot Borussia Mönchengladbach på Allianz Arena. Genast hånskrattades det i varje hörn, Manuel Neuer hängdes ut för sitt misstag och folk frågade sig: ska München misslyckas igen?

Det hör inte till vanligheterna att storklubben från södra Tyskland står utan titlar två säsonger i rad. Men Jupp Heynckes lag gav svar på tal och spelade bländande, tjusig, effektiv, offensiv, ljuvlig och självsäker fotboll. Trots att säsongen var ung kändes det mesta klart. Bundesliga skulle spelas hem ganska enkelt och drömmen om en plats i Champions League-finalen i München kändes mer som ett faktum än en dröm. Bayern München var Europas kungar. Lagen som gästade Allianz Arena fick fly hem med svansen mellan benen och vara lyckliga över att man inte förlorade tvåsiffrigt.

Men så vann Borussia Dortmund med 1-0 i München. Bastian Schweinsteiger var trasig. Mario Gomez slutade att göra mål på allt, försvaret blev så pass mänskligt som det borde ha varit hela säsongen och Thomas Müller var en skugga av sig själv.

2012 har varit ett tungt år så här långt. Borussia Dortmund ha sprungit ifrån i ligan och Basel vann helt välförtjänt med 1-0 i Schweiz. Den gångna helgen kan dock ha varit en vändpunkt. Inte för att Hoffenheim gjorde en bra match, fan, jag är inte ens säker på att Hoffenheim ens gjorde en match. Men München vann trots allt med 7-1, det om något fyller upp självförtroendet. Som om det inte vore nog spelade Dortmund bara 0-0 mot Augsburg och plötsligt är det bara fem poäng upp.

Bayern München har ett bra lag. Det vet vi. Bayern München är en maktfaktor på Allianz Arena. Det vet vi. Dock så vet vi också att FC Basel är ruskigt bra och spelar utan respekt. Totalt har den schweiziska klubben bara en förlust på 27 matcher – det var för fem månader sedan när man föll med 0-2 mot Benfica i Champions League.

Jag är övertygad om att Bayern har det som krävs för att ta sig vidare. Heynckes förfogar över en lysande spelartrupp och Bastian Schweinsteiger är tillbaka. Om han spelar från start återstår dock att se.

Det viktigaste i kväll blir att göra det första målet. Är det något vi har lärt oss den här säsongen så är det att Bayern är ohyggligt bra när de går upp i ledning – gärna en tidig sådan. Men vi har också lärt oss att laget reagerar uruselt när motståndarna gör första målet. Det här blir en obehaglig balansgång mot ett Basel som ofta står så rätt i positionsspelet och sticker iväg på giftiga anfallsrejder. München har inte råd att gå bort sig. München har inte råd att inte sätta ett offensivt tryck från minut ett. Första målet känns avgörande. Väldigt, väldigt avgörande.

Om nu allt skulle gå snett i kväll och Basel står som vinnare i München – då kan säsongen vara över. Precis som Uli Hoeneß själv uttrycker det. Det är allt eller inget som gäller. Vare sig mer eller mindre. Hoeneß, Rummenigge, Heynckes, spelarna, supportrarna och mer eller mindre hela Tyskland håller, hoppas och tror på Bayern i kväll. En förlust vore en smärtsam katastrof för klubben och även för tysk fotboll. En vinst skulle återställa balansen.

En sak är säker: Basel kommer att göra livet surt för München i minst 90 minuter. Lika säkert är det att München har det som krävs för att vinna med ett par mål, men då måste spelarna dra åt samma håll redan från första minuten.

Ge oss en vinst i kväll Bayern. Ge oss ett tyskt lag i Champions League.

***

I går nåddes vi dessvärre av den tragiska nyheten att Timo Konietzka har gått bort. 73-åringen led av svår cancer och valde att avsluta livet med hjälp av dödshjälp. Vem var Konietzka undrar några av er kanske?

Det Konietzka är mest ihågkommen för är målet han gjorde mot Werder Bremen den 24 augusti 1963. Bundesliga hade precis grundats och den första omgången skulle spelas. Konietzka slog till efter uppskattningsvis 58 sekunder – inte ens alla åskådare var på plats på Weserstadion i Bremen. Inte heller fotograferna eller tv-kamerorna hann med när Konietzka gjorde det historiska målet.

– Jag har försökt med allt, det finns inga tv-bilder. Endast jag och åskådarna i stadion kan minnas det, sa Konietzka i samband med sin 70-årsdag.
Efter en fantastisk spelarkarriär gjorde Timo Konietzka succé som tränare. Bland annat vann han tre ligatitlar med FC Zürich mellan 1974 och 1976. Timo vann även ligan med Grasshoppers och tränade under en kort period Borussia Dortmund.

Timo Konietzka gjorde 72 mål på 100 Bundesliga-matcher för Borussia Dortmund och TSV 1860 München. Han blev tysk mästare med Dortmund 1963, och 1966 blev han det med 1860. Det blev även tre mål på nio landskamper för Timo. Han flyttade senare till Schweiz där han också bestämde sig för att använda sig av dödshjälp om han skulle bli obotligt sjuk.

Konietzka i BVB-tröjan 1963. Bild: dpa

Konietzka för några år sedan. Bild: Getty

Ruhe in Frieden.

/Wingren

7-1. Sju mot ett. Sju! Det är helt vansinniga siffror. Nog för att vi hela tiden har vetat att Barcelona är ett betydligt mycket bättre lag än Bayer Leverkusen – men 7-1? Är det på riktigt? Man kan argumentera för att Leverkusen har skämt ut sig självt och tysk fotboll, men det tycker jag inte. För Leverkusens del är det här naturligtvis jättejobbigt – men nyktert betraktat drabbas inte tysk fotboll av nederlaget. Det bara blev som det blev. Robin Dutt försökte ingjuta mod i sitt lag och göra ”en Arsenal” men den taktiken gick i baklås. Försvarsspelet och disciplinen på plan var inte tillräckligt, Leverkusen visste inte vad som väntade dem i Spanien. Nu vet de det. Laget har lärt sig en läxa – men en otroligt smärtsam läxa.

Jag skrev inför matchen att Leverkusen bara skulle njuta av matchen och samla erfarenheter. Men inte riktigt på det här sättet. Det väntar några riktigt viktiga matcher i Bundesliga. Kan ett lag verkligen haka av en brak-förlust som denna? Går det verkligen att rensa huvudet och börja tänka positivt? 7-1. Går det verkligen att ignorera? Bayer Leverkusen skulle verkligen behöva en vinst redan till helgen, annars finns det en överhängande risk för att det här etsar fast sig i spelarnas medvetande.

Samtidigt är det lustigt ändå. Det gick ju okej fram till det sena 2-0-målet i första halvlek. Sedan rasade man ihop totalt. Och för bara några dagar sedan stod man upp så praktfullt mot Bayern München. Fast det är klart, hade München satt något av alla sina lägen i första halvlek, när Leverkusen-försvaret var en hönsgård, ja, då hade nog matchen slutat annorlunda.

Det var en tråkig kväll för Leverkusen och för tysk fotboll. För även om jag inte tycker att det ska överdrivas så påverkar givetvis resultatet människors syn på Bundesliga och tysk fotboll. Mästarna Borussia Dortmund hamnade sist i sin CL-grupp, München kämpar mot Basel och Leverkusen åkte på storstryk. Givetvis har de tyska lagen fått sin image delvis raserad. Men jag kan inte påstå att gårdagens resultat oroar mig. Som Leverkusen-supporter hade jag dock oroat mig.

Som jag skrev i går ser vi dock en positiv trend i Tyskland just nu. Bayern München är redan ett internationellt etablerat lag, Borussia Dortmund kommer att spela i Europa för tredje året i rad. Det är bra att ligan får fler lag som lyckas etablera sig, för den rutinen behövs. Det måste sitta i väggarna i omklädningsrummet och genomsyra hela föreningen. Så det är enbart positivt att färre lag gör dundersuccé en säsong för att sedan falla tillbaka i den grå mittenmassan. Schalke känns också på gång, Leverkusen likaså. Werder Bremen lyckades nästan, men har fortfarande ambitioner. Borussia Mönchengladbach? En traditionsrik förening men här finns en uppenbar risk för att laget brakar ihop. Reus är borta, Neustädter är borta, Dante verkar försvinna och framför allt verkar även Lucien Favre tveksam till en fortsättning. Det blir dock spännande att se vad som händer där i sommar.

Och Hannover då? Kan denna klubb, med otroligt liten Europa-rutin etablera sig? Under Slomkas ledning ser det ut så, och laget uppför sig väldigt moget i Europa League. Det hade varit kul om de fick chansen även nästa år – men på vems bekostnad? På Bremens? På Leverkusens? Schalkes?

I kväll spelar Schalke 04 mot Twente, och än en gång saknas Klaas-Jan Huntelaar. Huub Stevens måste få sitt lag att agera säkrare i försvaret – för det har varit under all kritik – och man måste hitta någon som kan ta till vara på chanserna. Det är bortamatch som gäller och ett mål är, som vanligt, livsviktigt.

Hannover 96 åker till Belgien där Standard Liege väntar. Lagen möttes i gruppspelet och då hade Hannover det svårt. Ett bortamål hade suttit fint, för på hemmaplan har Mirko Slomkas killar varit väldigt starka.

Låt oss hoppas på lite upprättelse i kväll.

/Wingren

Gräsmattan var inte alls bra, stämningen i Schweiz var enorm. Bayern München visste redan innan att det här skulle bli svårt. När spelarna vandrade ut på plan så förstod de att det skulle bli ännu svårare. Och det slutade nattsvart.

Bortalaget inledde väldigt bra. Det såg i ärlighetens namn ut som om att Jupp Heynckes hade fått ordning på laget igen. Tiden innan den här matchen har ramats in av mörker, tryck, nervositet och en påtaglig frustration. Men Bayern gick ut i Basel och spelade lika glad fotboll som under hösten. Efter fem minuter kunde det ha stått 0-2. Det gjorde det dock inte, Sommer i målet växte ut till en vägg. I stället växte FC Basel in i matchen och det svängde fram och tillbaka och det var sanslöst intensivt och spännande. Målchanserna och jätteräddningarna löste av varandra. Det var fotbollsgodis. Det var fotboll där enda målet var att göra just ett mål. Fantastiskt.

Efter 20 minuter dog matchen lite. Det blev ett lägre tempo, mer tänk och färre chanser. I andra halvlek tog Bayern München över mer och mer, ett mål hängde sannerligen i luften. Basels målvakt Sommer var fortsatt en vägg dock, en riktigt stor tegelmur var han. Inte den största släggan i världen hade trängt igenom. Sedan gjorde Jupp Heynckes något väldigt märkligt. Han valde att plocka ut en av matchens bästa spelare, Franck Ribéry, för Thomas Müller. Visst borde den tyske landslagsmannen ha kommit in, men inte för Ribéry. Aldrig. Till råga på allt betedde sig Ribéry ganska illa och ignorerade Jupp Heynckes totalt vid sidlinjen. Det står inte rätt till i München nu, Heynckes börjar tappa det här. Rekordmästarna har kört fast och Heynckes verkar gå samma öde till mötes som Chelseas AVB. Spelarna börjar tappa förtroendet.

Sedan kom så chocken. Drygt fem minuter återstod när Münchens försvar, som så ofta i kväll, stod och sov. Inbytte Zoua spelade fram en annan inhoppare, Valentin Stocker, och denne gjorde inget misstag. Manuel Neuer försökte med en handbollsräddning, något han har tagit patent på, men bollen rullade då under honom. 1-0 Basel och St. Jakob-Park kokade. Och det var, trots allt, välförtjänt. Visst borde Bayern ha gjort mål, men Basel gjorde det mycket bra. På tilläggstid borde sedan Ivica Olic fått en straff, när Zoua sparkade honom i huvudet. Domaren friade. Det var inte världshistoriens solklaraste straff, men Zouas fot ska inte vara där. Surt för Bayern, givetvis.

Och nu undrar man ju. Hur kan Toni Kroos hyllas så oreserverat? Jag har länge sagt att hans kvaliteter är enorma, men att det är en ganska lat kille som har så mycket mer att bevisa. Han skulle kunna vara en av världens bästa, om han bara ville. I dag visade han sin svaga sida. Mario Gomez var verkligen så kylskåpslik som en del fans vill ha honom till. I dag var han inte het. Arjen Robben är sönderläst, det centrala mittfältet är tunt utan Bastian Schweinsteiger. Backlinjen håller inte världsklass, förutom eminente Philipp Lahm.

Det återstår förstås en retur. Om Heynckes hinner leta fram rätt recept, om fansen bär fram Bayern, om Kroos bestämmer sig för att ständigt jobba och tänka, om Ribéry får spela hela matchen, om Gomez hittar glöden igen, ja, då kan det absolut gå vägen. Men just nu vilar ett mörker över tysk fotboll och det största flaggskeppet – Bayern München. I kväll var ingen rolig kväll för Bayern, Heynckes, Hoeneß eller tysk fotboll. Men en lysande kväll för FC Basel, som helt välförtjänt vann med 1-0.

Om inte Bayern München lyckas ställa om till returen, och göra det som krävs, då vilar ett mörker över denna säsong för Tyskland. Borussia Dortmund betedde sig som ett pojklag, Leverkusen fegade ur, Mainz låg i ide och skulle nu även München ryka mot Basel – då finns endast Hannover och Schalke kvar i Europa League. Redan i morgon kan de dock vara borta. Nattsvart. Vad hände?

På söndag väntar förresten Schalke 04 för Bayern München. Laget från Gelsenkirchen har varit urusla mot topplag denna säsong. Hur reagerar Hoeneß om Schalke skulle vinna? Åker den gode vännen Heynckes då?

En sista tanke, lite senare efter publicering: Jag hade gjort allt i min makt för att inte vara en Bayern-spelare nu. Folk talar som sir Alex’s berömda hårtork, ty i Bayern kan jag lova att Rummenigge och Hoeneß tankar eldkastarna i detta nu. Det kommer att brinna i söda Tyskland.

/Wingren