Den tyska fotbollen har åter dundrat igång. Passionen, skönheten, galenskaperna, smällarna, skrällarna – allt är tillbaka. Omgång 18 av Bundesliga kan inte ha gjort någon besviken. Allt man vill få ut av titta på fotboll finns här i Tyskland. Helgen var det renaste vansinnet. Redan nu vågar jag påstå att en oländigt spännande och euforisk vår väntar på oss. Inget känns självklart, inget känns avgjort. Allt känns ovisst.

Det hände så mycket under helgen. Smått som stort, fint som fult och galet som genialiskt. Svenske Mikael Ishak gjorde en stabil debut för Köln, Herrmann och Reus hade lekstuga mot Bayern, Dortmund körde över Hamburg och ansikten gick i kras. Det är nu så olidlig jämnt i tabelltoppen att det nästan är löjligt. Vi har München, Dortmund och Schalke på 37 poäng. Mönchengladbach skuggar på 36. Det är ta mig fan otroligt. Sedan går Bremen och Leverkusen en kamp om platserna bakom. Bremen har 30 poäng, Leverkusen 29.

Inte är livet lättare för bottenlagen. Ingen klubb har lyckats bli avsågad – eller lyfta från botten. Vi har Augsburg på 15 poäng, Freiburg på 16, Kaiserslautern på 17, Mainz på 18, Hamburg på 19, Berlin på 20 och Nürnberg samt Köln på 21. Nu är jag plötsligt uppe i mitten av tabellen, men så vansinnigt mycket kan förändras på bara en eller två matcher. Och det är väl det som är tjusningen med den här ligan. Ovissheten, bedrifterna, hjältarna och syndarna. Alla kan slå alla – oberoende av det andra lagets prestationer.

Så vad kunde då vara mer passande än att omgången, efter det fem veckor långa uppehållet, inleddes med allt det vi älskar? Det som gör Bundesliga till Bundesliga, det som gör tysk fotboll till en livsstil och en romans. Vi fick se galna matchresultat, fantastiskt vackra mål, hårda närkamper, ett vimmel av unga talanger, gamla härförare och misstag från rutinerade herrar. Allt förpackat i en och samma produkt. Häpnadsväckande, nagelbitande och närmast religiösa upplevelser.

Fredagen inleddes med Borussia Mönchengladbach spelade ut ett svagt Bayern München. Hemmalaget stod rätt under nästan 90 minuter – bortsett från Schweinsteiger mål på hörna. Gladbach försvarade sig så bra att Mario Gomez nästan blev osynlig och Bayern sköt långskott i ren desperation. Matchen slutade 3-1. Manuel Neuer gjorde en lika fatal tavla som under mötet på Allianz Arena då Igor de Camargo kunde göra 0-1 och därmed fastställa slutresultatet. Den här gången utnyttjade Marco Reus landslagsmålvaktens tabbe. Just Reus av alla. Dramatiskt.

Det resultatet följdes sedan upp av att de direkta toppkonkurrenterna, Schalke och Dortmund, vann sina matcher på ett storartat vis. Det går inte att önska sig en bättre och mer dramatisk inledning av Rückrunde. Bayern München och dess supportrar kan givetvis presentera 1000 scenarion som är bättre – men inte för ligans skull. Bundesliga lever.

Bundesliga omgång 18:

Borussia Mönchengladbach – Bayern München 3-1
Bastian Schweinsteiger gjorde comeback och allt skulle vara frid och fröjd. Så blev det inte. Favres gäng spelade med vilja och extrem disciplin. När man sedan fick chanser framåt så utnyttjade man dem iskallt. Reus och Herrmann x 2 stod för målen. Schweinsteiger tröstmålade för Bayern och Daniel van Buyten ådrog sig dessvärre en allvarlig fotskada. Jupp Heynckes har lite att fundera på, men en snabb replik till helgen mot Wolfsburg vore bra för rekordmästarna.
Och så undrar man: var det inte efter en liknande tabbe mot Hannover som Thomas Kraft fick veta att han inte var önskad längre?

Schalke 04 – VfB Stuttgart 3-1
Hemmalaget spelade en effektiv kontringsfotboll och utnyttjade två hörnor till 2-0 innan Draxler stack iväg på egen hand och fixade 3-0. Mycket vackert. Stuttgart hade svårt att skapa något mot ett fint Schalke-försvar och när chanserna väl uppstod såg det uddlöst ut. Labbadia kunde inte ha önskat en sämre start för snart kommer snacket att börja gå. Stevens däremot kan vara väldigt nöjd då hans Schalke är robust och stabilt. Den riktiga stjärnglansen saknas ofta men ibland blixtrar killarna från Gelsenkirchen till och nu har man samma poäng som Bayern München. Framför allt har man fått avancera lite i smyg.
Lagkapten Benedikt Höwedes nickade ihop med en lagkamrat och drog på sig en fraktur, men operationen har gått bra och han kan möjligen spela nästa vecka.

FC Nürnberg – Hertha Berlin 2-0
Jag trodde inte alls på Nürnberg, men med ett taktiskt försvarsspel överlistade Dieter Heckings lag Hertha Berlin. Det här var Nürnbergs 1000:e match i Bundesliga – det kunde inte ha gått bättre. Det här var en superviktig vinst, tillika en blytung förlust för nye tränaren Michael Skibbe. Berlin kom aldrig riktigt igång även om chanserna till 1-1 fanns, men Nürnbergs Maroh fastställde resultatet till 2-0 i slutminuterna.

SC Freiburg – FC Augsburg 1-0
En perfekt start för nye tränaren Christian Streich. Den här segern innebär att Freiburg nu har kontakt med övriga bottenkonkurrenter – och än viktigare var väl att man visade att man faktiskt kan även utan Papiss Demba Cissé på topp. Egna talangen Ginter fick avgöra – och denne har nu ett proffskontrakt. Ibland går det snabbt i fotbollens värld. Freiburg var överlägset hela matchen men målet kom först mot slutet.

TSG Hoffenheim – Hannover 96 0-0
En ganska så händelserik men tillknäppt tillställning, där Hoffenheim var det bättre laget trots allt. Dock var det uppenbart att båda lag har svårt med målproduktionen för tillfället.

VfL Wolfsburg – FC Köln 1-0
Solbakkens Köln har haft defensiva problem – och det märktes att man nog har tränat intensivt på detta under vintern. Det såg riktigt kompakt ut och Novakovic borde till och med ha gett Köln ledningen under första halvlek. I stället var det Magaths ädeljoker Polter som avgjorde i 78:e minuten. Många nyförvärv debuterade i Wolfsburg men spelet sitter inte riktigt än. Svenske Ishak kom in för Köln och gjorde det trots allt bra.

FC Kaiserslautern – Werder Bremen 0-0
En match med mycket kamp, men inga mål. Hemmalaget träffade målramen vid två tillfällen och Bremen vid ett. Så nog kunde det ha blivit mål. Den stora snackisen är i stället Kouemahas cykelspark som träffade Sebastian Prödl i ansiktet. Bremen fick ingen straff, men Prödl fick lämna planen och blödde kraftigt. Försvarskris i Bremen då Andreas Wolf i skrivande stund är officiellt klart för Monaco. Kommer Alexander Milosevic?

Hamburger SV – Borussia Dortmund 1-5
Utklassning från första sekund – utan att Dortmund egentligen tog hand om spelet. Klopps unga gäng spelade ett vansinnigt press-spel som stressade Hamburg till misstag. Hemmalaget hade stora problem med att skapa målchanser och åt andra hållet kom Dortmund till gång efter annan. Två drömmål signerade Lewandowski, två kyliga mål från ”Kuba” samt ett mål från Dortmund-sonen Großkreutz. Det ska dock sägas att bortalaget borde ha gjort ännu fler mål, man spelade ut HSV totalt. Samtidigt måste Fink fundera över hur det ligger till med hans lag, det såg inte alls bra ut.

Bayer Leverkusen – FSV Mainz 05 3-2
En härligt svängig match som såg avgjord ut efter första halvlek då Leverkusen hade det relativt enkelt och ledde med 2-0. Men efter halvtid växlade Tuchels killar upp och skapade farliga målchanser. Bortalaget fick även utdelning två gånger om och plötsligt lutade det åt en Mainz-seger. Men Dutt fick fart på sitt lag igen när han plockade ut Ballack. Lars Bender avgjorde och tre mycket viktiga poäng stannade i Leverkusen.

För att på något vis illustrera just hur bra de båda Borussia-lagen var under helgen, tänkte jag avsluta det här inlägget med omgångens elva från bundesliga.de:

ter Stegen – Piszczek, Stranzl, Hummels, Daems – Blaszczykowski, Herrmann, Kagawa, Großkreutz – Reus, Lewandowski.

Samtliga spelare är alltså hämtade från Borussia-lagen. Det är galet. Jag kan dessutom instämma med det mesta. Personligen hade jag kanske lyft in Schalkes Papadopoulos för Hummels och kanske borde Lars Bender fått en plats på mittfältet.

/Wingren

I går skrev jag att vi skulle ta en blick på tabellen och kommentera lagens insatser. Men vet ni vad, jag tror minsann att vi skjuter på det. Lagen är på träningsläger och Rückrunde ligger alldeles för långt bort. Vi har massor av tid – för lång tid. I dag tänkte jag i stället att vi reser några årtionde tillbaka i tiden och tar en kort titt på Bundesligas sämsta lag någonsin. Någon som vet vilket det är? En ledtråd skulle kunna vara att det faktiskt inte är FC Augsburg, som gör sin första säsong någonsin i Bundesliga, ty de har redan fler inspelade poäng. Då kan vi stryka Luhukays gäng från listan. Nästa ledtråd då: laget representerade den tyska huvudstaden. Men nej, det är inte Hertha Berlin jag syftar på, inte heller Tennis Borussia Berlin eller Union.

Så där, nu har ni haft tid att fundera. Vi slänger igång en trumvirvel och avslöjar att det är…SC Tasmania 1900 Berlin! Då var sanningen ute, skönt. Hur dåliga var SC Tasmania då? Och hur kunde det gå så illa? Jag har inte åldern inte för att kunna påstå att jag fick uppleva katastrofsäsongen live, men jag kan göra en tidsresa i tyska fotbollsarkiv. Låt oss besöka Tyskland år 1965, ungefär två veckor innan det att den tredje Bundesliga-säsongen drogs igång.

Det stod klart att huvudstadslaget Hertha Berlin skulle degraderas då de fifflat med ekonomin (spelarna fick för mycket pengar). Det tyska fotbollsförbundet tyckte att det kändes lite olustigt att inte ha något lag från huvudstaden i Bundesliga. Uppmärksamheten riktades således mot West-Berliner Regionalliga. Under den här tiden fanns det ingen Bundesliga två, och verkligen ingen Bundesliga tre. Regionalliga var den näst högsta divisionen. Tennis Borussia Berlin hade vunnit West-Berliner Regionalliga, men misslyckats i kvalet upp till Bundesliga – så de var aldrig något alternativ för förbundet (DFB). Spandauer SC, som kommit tvåa, tackade vänligt men bestämt nej till gåvo-uppflyttningen. SC Tasmania 1900 Berlin däremot tackade ja till platsen i Bundesliga. Med två veckor kvar till säsongspremiären alltså. Varje sportchefs dröm va?

Det ska sägas att SC Tasmania inte var ett vanligt blåbärsgäng. Klubben var väldigt populär i Berlin och hade en storhetstid runt 1910-talet, men även ett sportsligt uppsving under 1960-talets början. Och nu fick alltså klubben äntligen chansen att testa sina vingar på den allra högsta nivån. Värt att nämna är även att DFB utökade antalet lag i Bundesliga från 16 till 18 för att lösa det här – precis som det ser ut i dag alltså.

Vi blickar tillbaka lite snabbt igen, innan vi blåser igång säsongen 1965/66. I Bonner SC spelade en herre vid namn Heinz Rohloff, som alltid hade drömt om att få vakta ett Bundesliga-lags mål. En dröm som skulle gå i uppfyllelse.

”En dag kom vår kassör Hubert Claasen och sa: ’Vi behöver pengar, jag skulle vilja sälja dig. Du kan gå till Schalke, KSC eller Berlin. Vart vill du?’ Jag hade alltid velat till Berlin, därför beslutade jag mig för Hertha BSC”, säger Rohloff.

Nej, det är inte fullt så illa att Heinz Rohloff blev lurad – Hertha ville faktiskt ha honom. Men som ni nu vet tvångsdegraderades klubben innan ligastart. Således hamnade Rohloff i Tasmania och Bundesliga. Tasmania Berlin hade ett gammalt lag med många spelare långt över 30 år. Klubben hämtade Horst Szymaniak från Italien och Herbert Finken från Holland för att förstärka laget – men det skulle visa sig att det var långt ifrån tillräckligt.

81 500 åskådare på Olympiastadion i Berlin fick under stort jubel fira sina hjältar efter 2-0 mot Karlsruher SC i öppningsmatchen. Sedan följde dock sex förluster innan laget kryssade mot FC Kaiserslautern. För att ytterligare illustrera exakt hur illa säsongen fortlöpte kan det sägas att när Tasmania inkasserade sina andra vinst för säsongen var det blott 2000 åskådare på plats – och detta var alltså den sista hemmamatchen för säsongen då man slog Borussia Neunkirchen med 2-1. Under den 29:e omgången mötte man Werder Bremen inför 1200 åskådare. Den nionde omgången mötte man VfB Stuttgart inför 15 000 åskådare, den femte omgången spelade Tasmania mot Bayern München inför 40 000 åskådare, den tredje omgången kom Borussia Dortmund på besök inför 70 000 åskådare. Låt oss helt enkelt konstatera att publiktrycket sjönk i takt med att Tasmania Berlin sjönk.

”Att det inte skulle räcka för att spela på den högsta nivån förstod vi redan efter sju eller åtta matcher. Under tiden därefter levde vi inte på det sätt som det professionella idrottandet kräver”, berättar Heinz Rohloff och syftar bland annat på ett aningen för stort alkoholintag efter matcher och träningar.

Efter 34 omgångar hade Tasmania vunnit två matcher, spelat fyra oavgjorda och förlorat 28. 15 mål hade man producerat, 108 hade man släppt in. Detta facit har gjort Tasmania Berlin historiskt. Tasmania är den klubb som har gjort minst mål och släppt in flest på en säsong. Det är den klubb som har flest hemmaförluster, flest förluster totalt och minst inspelade poäng någonsin i Bundesliga. Vidare är man den enda klubb som inte har vunnit en bortamatch, och den klubb som har vunnit minst matcher över huvud taget.

”Vi var förstås tvungna att spela matcherna ändå. Och egentligen tyckte jag att det var rätt bra att bli bombarderad, jag hade åtminstone mycket att göra. Flest mål släppte jag in i matcherna mot Hannover och Gladbach, fem stycken i vardera match. Och efteråt sa Dieter Kürten från ZDF att ’Heinz Rohloff var bäste man på plan’. Så så dålig kan jag inte ha varit. De stora förlusterna var dock ingen anledning för mig att bli upprörd på mina medspelare – det gick helt enkelt inte att uträtta mer”, minns Rohloff.

Tasmania Berlin inkasserade även större förluster, men då vaktade Klaus Basikow målet.

”Vi var inte de bästa, men de sämsta. Även det är ett rekord”, säger Rohloff.

Tasmania Berlin åkte alltså ur Bundesliga med blott åtta inspelade poäng, med 108 baklängesmål och endast 15 gjorda. Dessvärre blev äventyret i Bundesliga väldigt kostsamt och 1973 gick klubben i konkurs. Säsongen 68/69, 70/71 och 71/72 hade man försökt att åter ta sig upp i Bundesliga, men misslyckades i kvalet. SC Tasmania 1900 Berlin upphörde att existera sommaren 1973. Ett dystert, mörkt och bittert slut på en härlig klubbhistoria. Några ungdomsspelare från Tasmania grundade senare SV Tasmania 73 Neuköln – denna klubb räknas dock inte som nystart av avvecklade SC Tasmania. Den här klubben lever än i dag och heter nu SV Tasmania för att hedra sina rötter. Laget spelar i Landesliga Berlin (låt oss kalla det för division sju).

Där har ni det. Historien om Bundesligas sämsta klubb genom tiderna. En liten jämförelse med bästa klubben genom tiderna:

Bayern München: 1585 matcher, 896 segrar, 371 oavgjorda, 318 förluster, 3378:1831 i målskillnad och 2506 poäng.

SC Tasmania 1900 Berlin: 34 matcher, 2 segrar, 4 oavgjorda, 28 förluster, 15:108 i målskillnad och 8 poäng.

För övrigt: FC Kaiserslautern var det enda lag som aldrig besegrade Tasmania. Båda matcherna slutade med ett kryss.

SC Tasmania 1900 Berlins poängmatcher säsongen 1965/66:
Tasmania Berlin – Karlsruher SC 2-0
FC Kaiserslautern – Tasmania Berlin 0-0
Tasmania Berlin – Borussia Mönchengladbach 0-0
Tasmania Berlin – FC Kaiserslautern 1-1
Tasmania Berlin – Werder Bremen 1-1
Tasmania Berlin – Borussia Neunkirchen 2-1

Största hemmaseger: 2-0 mot Karlsruher
Största bortaseger: –
Största hemmanederlag: 0-9 mot Meiderricher SV
Största bortanederlag: 5-0 mot Borussia Mönchengladbach, 7-2 mot FC Nürnberg, 5-0 mot Werder Bremen, 5-0 mot Hannover 96.

Citaten från Heinz Rohloff är hämtade från 11freunde.

/Wingren

Vinteruppehållet tär på mig. Abstinensen växer. Å andra sidan är det alltid lika kul att se vad Felix Magath hittar på när transferfönstret står på glänt. Blickar vi framåt blir det även intressant att se vad Skibbe kan göra med Hertha Berlin, och om det kommer bli lugna tider i lilla SC Freiburg igen.
Jag har gett mig på ett omöjligt uppdrag för att få tiden att gå – jag har gjort ett helhjärtat försök med att ta ut ”höstens elva” i Bundesliga. Det är förstås en närmast omöjlig uppgift, men lite kul ändå. Och säkert ett ämne som är enkelt att diskutera kring. Reglerna är enkla: spelarna i fråga måste ha spelat tio matcher eller mer för sitt lag (korta inhopp räknas förstås inte).

Så här ser min höst-elva ut (efter mycket funderande):

Sven Ulreich
Benedikt Höwedes, Dante, Mats Hummels, Philipp Lahm
Sven Bender, Bastian Schweinsteiger
Marco Reus, Mario Götze, Franck Ribéry
Mario Gomez

Kommentar: Det hade för all del varit roligare att plocka ut fler anfallare, men jag valde att hålla mig till 4-2-3-1-formationen som favoriseras av många tränare i Bundesliga. Samtliga spelare förutom Ulreich kommer från de absoluta topplagen i ligan, vilket kanske kan anses vara tråkigt. Men det är helt i sin ordning då dessa lag har varit klart spelstarkast.

Spelarna:

Sven Ulreich, målvakt, Stuttgart: har verkligen tagit flera kliv framåt i utvecklingen. Spelar inte heller i ett absolut topplag och får därför jobba mer än Manuel Neuer eller Roman Weidenfeller. Gör finfina parader och ser allmänt säker ut – även om han måste utvecklas ytterligare för att kunna konkurrera i landslaget.

Benedikt Höwedes, försvarare, Schalke 04: tyska landslaget har lite problem med högerkanten. Joggi Löw vet inte vem som lämpar sig bäst för uppgiften. Höwedes kan spela mittback men även högerback – och gör det med bravur. Kämpar, sliter och vinner det mesta i luften. En mycket bra mittback som helt enkelt får acceptera att ta steget ut till höger.

Dante, försvarare, Borussia Mönchengladbach: spelar kanske inte alltid med schyssta metoder, men är väldigt effektiv i sitt agerande. Är livsviktig för Mönchengladbachs fina försvarsspel. Stor, stark, snabb och dessutom målfarlig.

Mats Hummels, försvarare, Borussia Dortmund: är egentligen ganska ohotad på den här positionen. Är trots sin unga ålder redan nu en världsback som är brytningssäker och kylig. Utstrålar pondus och besitter fina ledaregenskaper. Lägger gärna några smörpass eller stöter framåt själv. En stor försvarsgeneral.

Philipp Lahm, försvarare, Bayern München: har den här säsongen varit ganska ohotad. Kaptenen har egentligen inte gjort sin bästa säsong men han överglänser allt som oftast sina kollegor i Bundesliga. För Bayerns del får han gärna jobba på sitt ledarskap, men är en rutinerad försvarare som gärna rusar framåt och gör livet surt för motståndarna.

Sven Bender, mittfältare, Borussia Dortmund: håller rent och snyggt på mittfältet. Småskador sätter inte stopp för den här killen – bollen ska bort och smärtan kommer i andra hand. Har stora lugnor och enorm vilja. Har dessutom utvecklat det offensiva spelet den här säsongen. En ansiktsfraktur har hållit honom borta från spel på sistone.

Bastian Schweinsteiger, mittfältare, Bayern München: med Bastian och Bender på det centrala mittfältet blir det inte lätt för motståndarna att bygga upp något anfall. Även Bastian har en extrem vilja men är en bättre box-till-box-spelare än Bender. Bidrar med fina passningar och bra skott. En härförare som kan bygga upp egna anfall men även förstöra motståndarnas.

Marco Reus, offensiv mittfältare, Borussia Mönchengladbach: har en gigantisk del i klubbens succésäsong. Har tagit flera kliv i utvecklingen och jagas snart av en hel fotbollsvärld om vi ska lita på medierna. Är otroligt målfarlig, snabb och oberäknelig. Oavsett vad som händer är Reus som gjuten för uppgiften: han kan springa på kontringar, dra upp anfall helt själv och avsluta själv eller smeka fram bollen.

Mario Götze, offensiv mittfältare, Borussia Dortmund: fick massmedial uppmärksamhet i överflöd förra säsongen när han slog igenom. Det verkar ha hämmat honom en aning. Har dock lagt på sig lite muskler under sommaren och är fortfarande en alldeles fantastisk fotbollsspelare som kan leka med de flesta. Gör mål själv eller passar fram. Likt en av hans större konkurrenter, Toni Kroos, kan han försvinna ur matcher men är ändå livsviktig för sitt lag.

Franck Ribéry, offensiv mittfältare, Bayern München: har sett precis lika bra ut som han gjorde under sin första säsong med rekordmästarna. Verkar ha hittat glädjen igen under Heynckes ledarskap. Springer och sliter för laget men är också ett löjligt stort hot framåt när han tar sig fram med vilja och teknik. Målfarlig, men är lika effektiv i passningsspelet.

Mario Gomez, anfallare, Bayern München: konkurrensen på den här positionen är ovanligt stor den här säsongen. Men Gomez är den som har imponerat allra mest. Vet alltid var han ska stå för att kunna rulla in bollen i mål. Ruskigt effektiv i straffområdet men jobbar ändå en hel del för sitt lag. Ibland är det nästan löjligt att se hur många chanser Gomez bränner, men det är något han får jobba på. Det som gör honom till kung är helt enkelt att han vet precis vart målchanserna dyker upp, och i den bemärkelsen är han nästan unik.

Givetvis ska min elva även ha en tillhörande bänk:

Bernd Leno, målvakt, Bayer Leverkusen:
Slog igenom med dunder och brak den här säsongen. Leno lånades in från Stuttgart II när Leverkusen hade målvaktsproblem. Han tog verkligen chansen och har nu köpts loss och fått ett långtidskontrakt. Han har gått från okänd talang till seriös utmanare om titeln ”Bundesligas bästa målvakt”.

Lukasz Piszczek, försvarare, Borussia Dortmund:
Hade det inte varit för att Piszczek bjudit på några billiga baklängesmål hade han säkert kunna ta en plats i startelvan. Men polacken har faktiskt sett mindre slipad ut i sitt försvarsspel, men är å andra sidan ett effektivt vapen i offensiven.

Holger Badstuber, försvarare, Bayern München:
Har helt klart växlat upp under Jupp Heynckes ledning. Badstuber ser bättre och bättre ut men är fortfarande en aning för oslipad i mina ögon. Visst är han en smartare mittback än Dante – men i Bundesliga är Dantes spel effektivare. För tillfället.

William Kvist, mittfältare, VfB Suttgart:
Stuttgart har hittat väldigt rätt med sina nyförvärv. Kvist har gjort spelet betydligt mycket mer stabilt och det finns nog ingen som tycker att det är kul att möta dansken. Får undan de flesta bollarna och står dessutom mycket klokt i försvarsspelet.

Toni Kroos, offensiv mittfältare, Bayern München:
Kroos hade kunnat gå in på Götzes position, eller på den centrala mittfältet. Därför sätter jag honom på bänken i stället. Den unge tysken förfogar över ett alldeles otroligt passningsspel, men ser tyvärr nästan lite arrogant ut ibland. Vision och känsliga fötter.

Lukas Podolski, offensiv mittfältare, FC Köln:
Har en liknande roll som den Reus har i Mönchengladbach. Det vill säga att han är offensiven. Han är målfarligheten. Podolski har gjort sin bästa säsong på evigheter och glöder verkligen.

Claudio Pizarro, anfallare, Werder Bremen:
Peruanen har varit avgörande för Bremen flera gånger. När bollen inte vill leta sig in så kliver plötsligt Pizarro fram och gör mål. Är stor, stark, teknisk och målfarlig. Som att kombinera bubblarna Lewandowski och Huntelaar: han gör jobbet, han gör målen.

Och visst bjuder jag alltså även på några bubblare som mycket väl kunde ha tagit plats i höst-elvan: Marc-André ter Stegen, Felipe Santana, Martin Stranzl, Lars Bender, Jefferson Farfan, Klaas-Jan Huntelaar, Robert Lewandowski.

Kort kommentar: Ter Stegen är väldigt lovande, men har överglänsts den här säsongen. Santana och Stranzl ser ståtliga ut på plan och har utvecklats fint den här säsongen. Bender blir allt bättre i Leverkusen men står fortfarande i Svens skugga. Farfan har varit lysande men skadad allt för länge, dessutom kan han ibland bli lite för låst i sitt spel. När det gäller anfallarna ryker Huntelaar då han gör alldeles för lite för laget, medan Lewandowski nästan gör för mycket – han måste göra fler mål för att ta sig förbi Gomez.

Hur hade er elva sett ut?

Framöver kommer det att bli lite mer ”höst-snack”. Bland annat tänkte jag slänga en blick på tabellen och försöka att lite kort analysera lagens insatser.

/Wingren

Premiärinlägg i bloggen. Och så börjar jag med något så urbota dumt som att försöka tippa utgången av Bundesliga. Det är ett närmast omöjligt uppdrag. Inte blir det lättare med underpresterande lag som Schalke, Wolfsburg, Bremen, Stuttgart och Hamburg. När ska de vakna?
Och hur blir det med förra säsongens uppstickare? Har luften gått ur Mainz, Hannover och Nürnberg?

På fredag drar Bundesliga äntligen i gång igen när mästarna Borussia Dortmund tar emot Hamburger SV inför 80 000 supportrar. Äntligen är det dags för bollen att rulla, ölen att flöda, korvarna att grillas och publikens sång på de tyska arenorna. Supportrar i Tyskland, och världen över, har längtat sig galna under sommaren. Men i morgon är det faktiskt dags. Ligan med högst publiksnitt, som alldeles nyligen har gått förbi italienska Serie A på Uefas ranking, blåses i gång i Dortmund halv nio på fredag.

Häng med från start och bevittna spänningen, de hårda närkamperna, den glada anfallsfotbollen och den stora publiken i Bundesliga. Fotbollens nya hemland är på väg att bli Tyskland, ligapresidenten ser fram emot att ta sig förbi även Spanien på Uefas ranking. Men strunt i det. Det viktiga är att supportrarna fortfarande har något att säga till om, att publiken får stå upp på arenorna, att det inte är ryska oljemiljardärer som styr klubbarna och framför allt: fotbollen är underhållande.

Under säsongen kommer du att kunna följa ligan och lagens utveckling här. Men du kommer även att kunna läsa dokument, krönikor, anekdoter samt få koll på de stora “snackisarna“.
Vad sägs om: “Är Münchens dominans över?”, “Elva vänner blev tio – framgångssagan Dortmund med Klopp i fokus”, eller “Hamburger SV – det modiga Chelsea-bygget”?

Men som sagt, nu tar vi en sak i taget. Så här tror jag att Bundesliga kan sluta:

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,4

In: Rafinha (Genoa), Nils Petersen (Energie Cottbus), Manuel Neuer (Schalke 04), Jérôme Boateng (Manchester City), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån), David Alaba (TSG Hoffenheim, åter efter lån).

Ut: Thomas Kraft (Hertha Berlin), Hamit Altintop (Real Madrid), Andreas Ottl (Hertha Berlin), Miroslav Klose (Lazio), Mehmet Ekici (Werder Bremen).

Kommentar på transferaktiviteter: En segdragen affär fick sitt slut – och Bayern München fick sin önskespelare Manuel Neuer. Tysklands landslagsmålvakt kommer att föra Bayern till nya höjder då storklubben har saknat en riktigt bra målvakt sedan Oliver Kahn lade målvaktshandskarna på hyllan. Reserven Hans-Jörg Butt kommer att göra sitt jobb när det krävs, och säkerligen slå in en straff eller två. Rekordmästarna har jobbat febrilt med att förstärka försvaret som inte såg bra ut förra säsongen. Boateng och Rafinha kommer in med kvalitet och rutin – men är det verkligen tillräckligt?

Klose, anfallaren som är lätt att älska, har lämnat och ersatts av andraligans bäste målskytt Petersen. Alaba återvänder till klubben och kommer utan att problem kunna ersätta Altintop som stack till Mourinho och Madrid.
På tal om det; hade det inte varit lättare för den gode Mourinho att ta över ett lag i Tyskland? Nu har han hämtat in Özil, Khedira, Sahin och Altintop. Det verkar som att killen har en förkärlek till tysk fotboll.

Motivering: Om det bara hade funnits något annat lag att sätta som segrare hade jag gjort det – men Dortmund står inför en ovan utmaning, Leverkusen har tappat Heynckes samt Vidal och de andra giganterna är endast på väg ut ur sin dvala. Münchens offensiva kvaliteter är odiskutabla. Gomez, Ribéry, Robben, Müller, Alaba, Kroos och Schweinsteiger kommer att skrämma slag på allt motstånd. Men försvaret ser fortfarande inte riktigt bra ut. Neuer är en världsmålvakt, men Badstuber och Rafinha i backlinjen är det verkligen inte. Boateng kan bli bra, men det finns fortfarande en drös av mittbackar i ligan som är bättre. Men Lahm, han håller givetvis klass.

Det finns alltså en överhängande risk för att försvaret kommer att se halvdant ut däven i år, om än inte lika katastrofalt som förra säsongen. Jupp Heynckes kommer att sitta på tränarbänken och göra ett väldigt bra jobb med München – dessutom är han god vän med Uli Hoeneß vilket kommer att generera i färre mediala ordkrig inom klubben.
München kommer helt enkelt att vinna tack vare en offensiv av absoluta världsklass, en stark tradition, en Neuer, en Heynckes och en revanschlusta som personifieras av Schweinsteiger och Lahm.
Så jag inrättar mig i det led som 17 av 18 tränare redan har ställt sig i: Bayern München vinner Bundesliga.

Håll ögonen på: Robbéry. Arjen Robben och Franck Ribbéry skrämmer slag på allt och alla – när de inte är skadade (läs Robben och Ribbéry) eller befinner sig i en formsvacka (läs Ribéry).

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,3

In: Ivan Perisic (Club Brügge), Ilkay Gündogan (Nürnberg), Mustafa Amini (Central Coast Mariners, lånas ut ett år), Chris Löwe (Chemnitzer FC), Julian Koch (MSV Duisburg, åter efter lån), Moritz Leitner (FC Augsburg, åter efter lån).

Ut: Dede (Eskisehirspor), Markus Feulner (Nürnberg), Nuri Sahin (Real Madrid), Tamas Hajnal (VfB Stuttgart), Dimitar Rangelov (Energie Cottbus, lån), Marco Stiepermann (Alemannia Aachen, lån), Lasse Sobiech (St. Pauli, lån), Daniel Ginczek (VfL Bochum, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Tysklands publiklag vann överraskande Bundesliga med ett väldigt ungt lag. Dortmund har under flera år lidit av en ekonomisk kris, och det var många som varnade för att laget skulle tappa sina stjärnor – sina elva vänner. Men den enda spelaren från startelvan som lämnade var Nuri Sahin som skrev på för Real Madrid.

Dortmund har dock följt sin filosofi och hållit hårt i pengarna samt värvat unga och talangfulla spelare. Ilkay Gündogan ska fylla luckan efter Sahin, medan Moritz Leitner kommer att pressa honom i kampen om en startplats. Ivan Perisic ska sätta fart på Kevin Großkreutz ute till vänster, medan Chris Löwe hämtades från Regionalliga för att ersätta publikfavoriten och ikonen Dede, som reserv till Marcel Schmelzer på vänsterbacken.

Motivering: Det hör inte till vanligheterna att en klubb, förutom Bayern München, håller sig kvar i toppen efter att ha vunnit Bundesliga (lex Stuttgart-Wolfsburg-Bremen). Men Borussia Dortmund skiljer sig på många sätt från uppstickarna de senaste säsongerna. Laget är väldigt ungt och hungrigt och landslagsspelare fostras på löpande band. Förra året belönades Großkreutz, Götze, Hummels, Bender och Schmelzer med en plats i Löws trupp. I skrivande stund meddelar Ruhr Nachrichten att Löw har nominerat 20-årige Gündogan till truppen som ska ta sig an Brasilien nästa vecka. Den enda spelaren man inte lyckades behålla var Nuri Sahin – i övrigt är startelvan intakt.

Tränare Jürgen Klopp säger själv att mittfältaren inte går att ersätta rakt av – då Sahin är en unik spelartyp. All anledning till oro alltså (lex Özil). Men nämnde Gündogan har hämtats in och imponerat mer och mer under försäsongen. Klopp har helt enkelt lagt om spelsystemet lite för att kompensera förlusten av Sahin. Nu ska Gündogan, Götze och Kagawa styra anfallsspelet lite högre upp i plan i stället. Backlinjen är intakt och samtliga spelare har minst en konkurrent för varje position. Hemma på Westfalenstadion spelar Dortmund inför 80 000 supportrar – och Klopp drillar sina spelare hårt. Laget springer mest av samtliga lag i Bundesliga.

Nu ska man visserligen ta sig an Champions League också, och i går meddelade klubbens läkare att anfallsstjärnan Lucas Barrios missar ytterligare runt tre veckor. Det kan alltså bli en tung säsong för en fortfarande relativt fattig klubb, men det starka grundspelet, hungern, lagsammanhållningen och spetskompetensen kommer att ta Borussia Dortmund långt.

Håll ögonen på: Mario Götze och Shinji Kagawa. Dortmunds offensiva mittfältare är unga, gudomligt tekniska och de har kul på plan. Fotbollsgodis utlovas.

3. Schalke 04
Truppens snittålder:  25,0

In: Ralf Fährmann (Eintracht Frankfurt), Ciprian Marica (VfB Stuttgart), Christian Fuchs (Schalke 04), Marco Höger (Alemannia Aachen), Lewis Holtby (FSV Mainz 05, åter efter lån), Jan Morávek (Kaiserslautern, åter efter lån), Jermaine Jones (Blackburn, åter efter lån).

Ut: Ali Karimi (Persepolis Teheran), Angelos Charisteas (Panetolikos Agrinio), Christian Pander (Hannover 96), Gerald Asamoah (okänd klubb), Nicolas Plestan (okänd klubb), Lukas Schmitz (Werder Bremen), Tore Reginiussen (Odense), Manuel Neuer (Bayern München), Junmin Hao (Shandong Luneng Taishan FC), Ciprian Deac (Rapid Bukarest, lån), Vasileios Pliatsikas (MSV Duisburg, lån), Danilo Avelar (Karpaty Lviv, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Neuer, Neuer, Neuer…det är väl allt som behöver sägas egentligen. Eller nej, vänta nu? Felix Magath har varit och lekt i klubben och under sommaren har det rensats med förnuft. Överflödiga spelare har försvunnit och det känns som om att Ralf Rangnick kan skapa lite harmoni i den tidigare så överdrivet stora spelartruppen. Fährmann har hämtats in som ersättare till Neuer. Under försäsongen har han imponerat mer för Schalke än vad Neuer har gjort för München.

Tränare Rangnick fick till sist även sin önskespelare Marica, då han vill ha lite mer fart i anfallet. Fuchs är en brutalt duktig vänsterback och Lewis Holtby samt Jan Moravek är två riktigt intressanta hemvändare.

Motivering: Från flopp till topp? Ja, jag tror nästan det. Att Schalke kan prestera internationellt såg vi förra säsongen, men nu gäller det att vinna tillbaka äran även i Bundesliga. Felix Magaths järnstyre och diktatur är historia. Nu har ersättaren, fotbollsprofessorn, Ralf Rangnick haft en hel försäsong på sig att jobba med laget. Schalke hade redan förra säsongen ett på tok för bra lag för att befinna sig i tabellens nedre regioner. Höwedes, Raúl, Fuchs och Farfan håller redan riktigt hög klass. Allt Huntelaar gör kan endast bli bättre. Talanger som Draxler, Annan och Gavranovic är på frammarsch.

Sen ska man inte vara taskig eller fördömande, men jag tror att Rangnick är beredd att spela riktigt tråkig fotboll. För Schalke har ett bra försvar, och en pigg ersättare till Neuer i Fährmann. Kan de bara hålla nollan kommer en snabb Marica, en smart Raúl och några kluriga typer i form av Draxler, Farfán, Jurado och Holtby att göra mål. Försvarsinriktad fotboll med blixtrande anfall à la Rangnick – det är effektivt.

Håll ögonen på: Ralf Fährmann. 22-åringen kommer från Frankfurt och ska ersätta stjärnmålvakten Manuel Neuer. Hittills har det sett precis lika bra ut. Unglaublich.

4. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 24,8

In: Karim Bellarabi (Eintracht Braunschweig), André Schürrle (FSV Mainz 05), Ömer Toprak (SC Freiburg), David Yelldell (MSV Duisburg), Bastian Oczipka (St. Pauli, åter efter lån).

Ut: Benedikt Fernandez (klubb okänd), Kevin Kampl (VfL Osnabrück), Marcel Risse (FSV Mainz 05), Burak Kaplan (Besiktas), Constant Djakpa (Eintracht Frankfurt), Rischard Sukuta-Pasu (FC Kaiserslautern), Domagoj Vida (NK Dinamo Zagreb), Arturo Vidal (Juventus), Sami Hyypiä (avslutar karriären), Zvonko Pamic (MSV Duisburg, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Schürrle som hämtades in från uppstickaren Mainz är på väg att slå sig in i det tyska landslaget. Det är en klasspelare med fart, teknik och målsinne. Toprak följer med tränare Robin Dutt från Freiburg – så långt allt väl. Hyypiä har lagt fotbollsskorna på hyllan, det är inte heller hela världen. Men att Vidal skrev på för Juventus kommer att snärta Leverkusen ordentligt. Rudi Völler jobbar säkert på att hitta en ersättare, men det kommer inte att bli samma sak. Tung förlust.

Motivering: Det här skulle kunna ha varit första gången på väldigt länge som samma tre lag slutar i toppen två säsonger i rad. Men jag tror inte att Bayer Leverkusen orkar. Det finns flera saker som skiljer dem från Dortmund. Leverkusen har visserligen en minst lika bred trupp, vilket behövs i Champions League. Men de har inte samma spetskompetens som laget från Ruhr, och de har tappat stjärnan Vidal samt mannen bakom mästerverket: Jupp Heynckes.

Inget ont om Dutt som tar plats på tränarbänken, han gjorde det väldigt bra i Freiburg. Men det är skillnad, även om Klopps övergång från lilla Mainz till Dortmund blev succé.
Det är dock en väldigt spännande trupp och en kompetent tränare – så någon större djupdykning blir det nog inte.

Håll ögonen på: André Schürrle. Nyförvärvet från Mainz kommer att ha kul i Leverkusen, och kan driva upp farten ordentligt tillsammans med Sidney Sam. André är en ung, teknisk och härlig spelare.

5. Hamburger SV
Truppens snittålder: 23,7

In: Per Ciljan Skjelbred (Rosenborg), Michael Mancienne (Chelsea), Gökhan Töre (Chelsea), Jacopo Sala (Chelsea), Jeffrey Bruma (Chelsea, lån), Tolgay Aslan (Alemannia Aachen, åter efter lån), Marcus Berg (PSV Eindhoven, åter efter lån), Sören Bertram (FC Augsburg, åter efter lån), Wolfgang Hesl (SV Ried, åter efter lån), Mickaël Tavares (Middlesbrough, åter efter lån).

Ut: Tunay Torun (Hertha Berlin), Piotr Trochowski (Sevilla), Frank Rost (New York Red Bulls), Ruud van Nistelrooy (Malaga), Eric Maxim Choupo-Moting (FSV Mainz), Zé Roberto (Al Gharafa Sports Club), Kai-Fabian Schulz (Carl Zeiss Jena), Collin Benjamin (1860 München), David Rozehnal (OSC Lille), Jonathan Pitroipa (Stade Rennes), Joris Mathijsen (Malaga), Alex Silva (Flamengo), Macauley Chrisantus (FSV Frankfurt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är svårt att sammanfatta det här till en kommentar, då Hamburgs transferaktiviteter hade gjort sig bättre i en uppsats. Nye sportchefen Frank Arnesen har satt sin prägel på laget och hämtat in ett gäng spelare från sin tidigare klubb Chelsea. Den norske talangen Skjelbred har skrivit på och Marcus Berg kommer tillbaka från PSV för att kämpa om en plats. Truppen har föryngrats radikalt.

Spelare som Nistelrooy, Trochowski, Rost, Zé Roberto, Rozehnal, Pitroipa och Mathijsen har försvunnit. Det är ett väldigt vågligt nybygge Arnesen står för – men det känns samtidigt helt rätt. Somliga spelare kommer att saknas mer än andra, men huvudsaken är att gammalt och segt har blivit piggt och fräscht.

Motivering: Det är verkligen frågan om det här bygget kommer att bära eller brista. Tränare Michael Oenning förfogar över ligans yngsta trupp. Det kommer att vara ett lag sprängfyllt med potential, hunger och ett uns rutin i form av Petric, Jarolim och Westermann. Det är ett synnerligen intressant lagbygge, men frågan är om Oenning är rätt man för jobbet? Personligen är jag en aning tveksam. Men att den här säsongen trots allt kommer att bli bättre, det tror jag verkligen. Hamburg förfogar över spelare som på egen hand kan avgöra en match, de har fått in ny lust och hunger i laget – och det behövdes verkligen.
Man ska inte underskatta de problem som kan uppstå när nästan hela lagets byts ut – men lika lite ska man underskatta de positiva effekter det kan få.

Håll ögonen på: Heung-Min Son. Den 19-årige sydkoreanen skulle göra succé redan förra säsongen, men stördes av skador. Har gjort en otroligt bra försäsong (18 mål) och sänkte bland annat Bayern München i en träningsturnering. Berg kan få det tufft.

6. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,4

In: Oscar Wendt (FC Köpenhamn), Mathew Leckie (Adelaide United), Lukas Rupp (Karlsruher SC), Yuki Otsu (Kashiwa Reysol), Matthias Zimmermann (Karlsruher SC), Joshua King (Manchester United, lån), Frederic Löhe (SV Sandhausen, åter efter lån), Raúl Bobadilla (Aris Thessaloniki, åter efter lån), Michael Bradley (Aston Villa, åter efter lån).

Ut: Fabian Bäcker (Alemannia Aachen), Paul Salteri (klubb okänd), Sebastian Schachten (St. Pauli), Jens Wissing (SC Paderborn), Christian Dorda (Greuther Fürth), Marcel Meeuwis (VVV-Venlo), Karim Matmour (Eintracht Frankfurt), Jean-Sébastien Jaurès (avslutar karriären), Logan Bailey (Neuchâtel Xamax, lån), Anderson (Eintracht Frankfurt, lån), Michael Fink (Besiktas, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Det gamla svensklaget sjönk som en sten innan Lucien Favré fick ordning på klubben. Har förstärkt klokt och billigt med Wendt, Leckie, Zimmermann och King. Mönchengladbach har inte tappat några spelare som kommer att saknas – förutom Matmour som kan ha bra dagar. Klubben förfogar redan över en bra trupp som dock har underpresterat länge. Väldigt viktigt att Marco Reus stannade kvar.

Motivering: Min lilla skräll i rankingen. Men Mönchengladbach har verkligen underpresterat länge, och någon gång måste laget vakna till liv. Och det finns möjligheter till det nu. En sanslös offensiv kraft i Marco Reus som kan avgöra matcher på egen hand. Man har en måltjuv i de Camargo och en riktigt stabil mittback i Dante. Dessutom vaktar 19-årige Marc-André ter Stegen målet, och han slog igenom på allvar under våren.

Det finns kreativa krafter i laget, likväl som hårt arbetande. I Lucien Favré har Mönchengladbach en tråkig tränare, det tycker jag verkligen. Samtidigt är han kanske precis rätt man att få ordning på den breda och spretiga spelartruppen som aldrig når sin potential. Och tradition finns det gott om. Det här kan bli ett kul äventyr för Oscar Wendt.

Håll ögonen på: Marco Reus. Att Mönchengladbach kan spotta ut talanger visste vi, men Reus har potentialen att bli något extra. Gör sig bäst som ytter, men kan även gå in och spela centralt. Är stark, snabb, teknisk och en duktig avslutare.

7. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,7

In: Christian Pander (Schalke 04), Henning Hauger (Stabaek), Samuel Radlinger (SV Ried), Artue Sobiech (Polonia Warszawa).

Ut: Florian Fromlowitz (MSV Duisburg), Florian Fromlowitz (MSV Duisburg), Tim Hofmann (klubb okänd), Mikael Forssell (klubb okänd), Felix Burmeister (Arminia Bielefeld), DaMarcus Beasly (Puebla FC), Willi Evseev (SC Wiener Neustadt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Hannover överraskade stort och klubben har lyckats med det som var prioritet nummer ett: att hålla startelvan intakt. Men trots att man kan locka med spel i Europa League (om man överlever kvalet) har Hannover haft det riktigt tungt under transferfönstret. Ett flertal spelare man ville ha valde någon annan klubb. Pander och Hauger är för all del goda breddspelare, men nu kan ett par skador ställa till det ordentligt för Hannover som troligen kommer att dansa på tre bröllop.

Motivering: Förra säsongens stora överraskning. Laget som var på vippen att åka ur för två säsonger sedan slutade på fjärde plats. Något som supportrarna kan tacka Mirko Slomka för. Som tränare anpassade han spelet efter laget och fick på så vis ut maximal effekt. Hannover glänste aldrig, men de imponerade ständigt. Ett hårt och disciplinerat defensivt arbete, som tog sin början redan hos anfallarna, utmynnade sedan i blixtsnabba kontringar där en häftig typ vid namn Ya Konan stod för det mesta.

Hannover har inte förstärkts, men ej heller försvagats under sommaren. Men jag tror ändå att de får räkna med att tappa några placeringar då så många storlag underpresterade förra säsongen – och som nu kommer att vara beredda på vad som väntar. Exempelvis kommer inte vare sig Schalke, Stuttgart eller Hamburg försöka spela ut mot Hannover – och då finns nog ingen plan b. Men grundspelet är stabilt och truppen mer eller mindre oförändrad, så nog ska Slomkas Hannover kunna sluta på övre halvan.

Håll ögonen på: Didier Ya Konan och Mohammed Abdellaoue. Anfallarna är oberäkneliga och kan hitta på det mesta. Ya Konan hugger på allt och är härlig att titta på.

8. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder:  25,8

In: Srdjan Lakic (Kaiserslautern), Hasan Salihamidzic (Juventus), Christian Träsch (VfB Stuttgart), Patrick Ochs (Eintracht Frankfurt), Marco Russ (Eintracht Frankfurt), Mateusz Klich (MKS Cracovia).

Ut: Karim Ziani (Al-Jaish), Fabian Johnson (TSG Hoffenheim), Grafite (Al-Ahli Dubai), Sascha Riether (FC Köln), Nassim Ben Khalifa (BSC Young Boys, lån), (Dieumerci Mbokani (AS Monaco, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Felix Magath är tillbaka! Men det har inte spårat ur ännu, lustigt nog. Nu förlorade visserligen Wolfsburg mot ett annat köplag i tyska cupen – RB Leipzig. Så visst lär det bli några fler spelarköp innan fönstret stänger. Den duktige anfallaren Lakic har hämtats in från Kaiserslautern, och kommer tillsammans med Helmes att ersätta Magaths tidigare favoriter Dzeko och Grafite. Träsch bör kunna ta en startplats, medan Ochs och Russ känns som breddspelare. Värvningen av Salihamidzic gör Wolfsburg till Tysklands Milan.
Att släppa Riether till Köln borde inte kännas kul.

Motivering: Felix Magath och Wolfsburg var en framgångssaga – och det finns inget som säger att det inte kan bli så igen. Magath är en duktig, galen och stenhård tränare som helt enkelt inte passar in i en traditionsrik och publikstark klubb som Schalke. I Wolfsburg är livet lite lättare, inte för de stackars spelarna utan för järnmannen själv. Laget kommer att vara vältränat och veta sin plats – och pengar finns det gott om.

Wolfsburg har gjort sig av med spelare som Grafite, Johnson, Riether och Ziani för att få en nystart. Riether kommer att saknas med sin härliga vilja, men Lakic och Träsch känns som intressanta och bra nyförvärv. Diego lär lämna klubben då Magath vill bli av med honom, samtidigt kommer säkert ett par nyförvärv att göras. Jag tror dock att den gode Felix, som verkligen gör Wolfsburg godare, behöver en säsong på sig att terrorisera spelarna innan vi får se den sanna effekten av hans arbete.

Håll ögonen på: Srdjan Lakic. Anfallaren skapade oro för motståndarna under sin tid i Kaiserslautern och gjorde 16 ligamål på 31 matcher. Gör Magath honom till en ny, men faktiskt äldre, Dzeko?

9. 1. FC Köln
Truppens snittålder: 25,2

In: Odise Roshi (Flamurtari Vlore), Mato Jajalo (Siena), Sascha Riether (VfL Wolfsburg), Manasseh Ishiaku (St. Truiden, åter efter lån).

Ut: Fabrice Ehret (FC Évian Thonon Gaillard), Michael Gardawski (VfL Osnabrück), Reinhold Yao (Alemannia Aachen, lån), Stephan Salger (VfL Osnabrück, lån), José Pierre Vunguidica (Preußsen Münster, lån), Konstantinos Giannoulis (Atromitos Athen, lån), Bienvenue Basala-Mazana (SV Ried, lån), Simon Trodde (Union Berlin, lån), Thomas Kessler (Eintracht Frankfurt, lån), Taner Yalcin (Büyüksehir Belediyespor, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Solbakken har kommit – tillika tron på framtiden för klassiska Köln. Podolski är kvar, men fällde en tår när den store stygge norrmannen norpade hans kaptensbindel. Riether är ett riktigt bra nyförvärv som kommer att trivas i Köln. Klubben har inte mycket pengar att röra sig med, men har kompenserat för de spelare som har försvunnit, till och med förstärkt en aning tycker jag.

Motivering: Här tror jag att Ståle Solbakken kommer att spela en stor roll. Köln har inte känts riktigt inspelade eller trygga på länge, men det kommer antagligen att ändras nu. Laget är bra, hemmapubliken är stöttande och Podolski är en man som kan tillföra oändligt mycket mer än vad han hittills har gjort. Om han bara kan rätta in sig i ledet och tilldelas en vettig roll av den nye tränaren kommer han säkerligen att blomstra även i ligan – och inte bara i landslaget.

Nyförvärven är inte mycket att snacka om, förutom Riether som jag tror kommer att vinna många supportrars hjärtan. I laget spelar även Pedro Geromel, en av ligans bättre och häftigaste mittbackar. Om Solbakken kan skapa en trygg defensiv finns det offensiv kraft i Peszko, Clemens, Podolski, Novakovic och Chihi.

Håll ögonen på: Pedro Geromel. Mittbacken ser inte ut att väga mer än en tandpetare. Men han står rätt, är brytningssäker, duktig på huvudet och styr upp backlinjen.

10. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9

In: Sven Schipplock (VfB Stuttgart), Koen Castels (KRC Genk), Fabian Johnson (VfL Wolfsbuerg), Michael Gregoritsch (SV Kapfenberg, lånas ut ett åt), Knowledge Musona (Kaizer Chiefs), Wellington (Figueirense, åter efter lån), Prince Tagoe (Partizan Belgrad, åter efter lån), Franco Zuculini (Racing Club de Avellaneda, åter efter lån).

Ut: Ramazan Özcan (FC Ingolstadt), Jens Grahl (Ingolstadt, lån), Jukka Rantala (Osasuna, lån), David Alaba (Bayern München, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Hoffenheims största transfer är egentligen tränaren Holger Stanislawski som senats basade över uppstickaren St. Pauli. Med Holger hoppas man kunna utveckla sin ungdomssatsning, ge spelarna trygghet och den motivation som krävs för att utnyttja truppens potential. Inga uppseendeväckande inköp eller försäljningar, men kan “Stani” bara få ordning på laget håller truppen en god kvalitet.

Motivering: Kommer ni ihåg Hoffenheims första år i Bundesliga? Då satt Ralf Rangnick på tränarbänken, och den nyrika klubben imponerade stort och låg efter halva säsongen etta. Sedan gick målkungen Vedad Ibisevic sönder och sedan dess har Hoffenheim egentligen inte återhämtat sig. Klubben är inte särskilt populär i Tyskland, då framgången är köpt och traditionen är svag, nästan obefintlig.

Inför den här säsongen har man tänkt till och värvat unga samt formbara spelare. Holger Stanislawski, St. Pauli-ikonen, skrev kontroversiellt nog på som tränare. Och det är en duktig herre som nog kommer att få Hoffenheim på fötter. Det finns talang, resurser och Hopp. Det kan räcka långt.

Håll ögonen på: Gylfi Sigurdsson. Islänningen är en kämpande, pigg och kreativ kraft på mittfältet med ett utomordentligt bra tillslag.

11. FSV Mainz 05
Truppens snittålder: 25,8

In: Zdenek Pospech (FC Köpenhamn), Yunus Malli (Borussia Mönchengladbach), Deniz Yilmaz (Bayern München), Eric Maxim Choupo-Moting (Hamburger SV), Marcel Risse (Bayer Leverkusen), Fabian Schönheim (SV Wehen Wiesbaden), Anthony Utah (Lilleström), Andreas Ivanschitz (Panathinaikos Athen), Nicolai Müller (Greuter Fürth), Zoltán Streber (Alemannia Aachen), Julian Baumgartlinger (FK Austria Wien), Malik Fathi (Spartak Moskva).

Ut: Miroslav Karhan (Spartak Trnava), Martin Pieckenhagen (klubb okänd), Jan Simak (Carl Zeiss Jena), Filip Trojan (Dynamo Dresden), André Schürrle (Bayer Leverkusen), Christian Fuchs (Schalke 04), Zsolt Löw (avslutar karriären), Stefan Bell (Eintracht Frankfurt, lån), Lewis Holtby (Schalke 04, avslutat lån),

Kommentar på transferaktiviteter: För Mainz del är det framför allt tre spelare som kommer att saknas. Holtby, Schürrle och Fuchs har försvunnit. De två förstnämnda charmerade en hel liga – och Joggi Löw i landslaget. Fuchs tog hand om frisparkar, hörnor och höll sin kant ren. Det är tunga tapp, men med tanke på Thomas Tuchels fina grundspel kan säkert spelare som Pospech, Malli, Risse och Choupo-Moting slå igenom i år.

Motivering: Thomas Tuchel i all ära. Det är en tränare som är en jäkel på att motivera sina spelare och få dem att känna sig hemma i spelsystemet. Han har verkligen gnuggat in spelidén hos killarna i truppen, och det underlättar för nyförvärven att komma in i det. Och hade det inte varit för det hade Mainz fått det ännu tuffare i år.

Det är förvisso mycket som är kul för klubben just nu: man ska kvala till Europa League och för ett par veckor sedan invigdes nybyggda Coface Arena. Mainz kommer dock att få det tufft utan Schürrle, Holtby samt Fuchs. Det är inget fel på ersättarna, men att det skulle bli ännu en jackpott känns som att hoppas på för mycket.

Håll ögonen på: Yunus Malli. 19-åringen beskrivs av Tuchel som en extremt talangfull spelare, som redan nu skulle kunna vara redo för en roll i startelvan. Lär visserligen matchas in försiktigt, men den offensive mittfältaren kan bli något alldeles extra.

12. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 26,0

In: Ibrahima Traoré (FC Augsburg), William Kvist (FC Köpenhamn), Maza (PSV Eindhoven), Tamás Hajnal (Borussia Dortmund), Julian Schieber (Nürnberg, åter efter lån).

Ut: Élson (okänd klubb), Ciprian Marica (Schalke 04), Christian Träsch (VfL Wolfsburg), Daniel Didavi (Nürnberg, lån), Patrick Funk (St. Pauli, lån), Philipp Degen (Liverpool, avslutat lån) Sven Schipplock (TSG Hoffenheim).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är väl framför allt Träsch som är en tung förlust, men även Schipplock som stundtals såg pigg ut föregående säsong. Traoré är ett otyglat fartvidunder från Zweite och Kvist kommer att göra ett gott jobb. Hajnal var utlånad till Stuttgart halva säsongen och köptes loss i somras. Klubben har agerat relativt klokt och satsar på att behålla stommen för att hitta tillbaka till sitt grundspel.

Motivering: Stuttgart har egentligen ett bra lag, och har haft det länge. Men det har verkligen inte fungerat under hösten, tränaren har bytts ut och vårsäsongen har blivit succé. Och då har klubbledningen givetvis stått kvar med samma tränare i tron om att “nu ska det jäklar i det bli bra redan från start”. Men förra säsongen fick vi se ett trendbrott. Bruno Labbadia räddade förvisso kvar klubben i Bundesliga – men det gick inte särskilt bra. Får vi därför se en stark höst den här gången? Jag är inte så säker, i mina ögon är Labbadia en ganska otillräcklig tränare och jag tror inte att han har vad som krävs för att lyckas med Stuttgart. Däremot tror jag inte att sydtyskarna behöver oroa sig för nedflyttning – men de vill ju mer än så.
Truppen håller annars lika god kvalitet som Hamburgs, Wolfsburgs, Hannovers och många andra lags trupper. Men det finns inga spår av någon härlig nytändning, Träsch har försvunnit och Labbadia sitter kvar.

Håll ögonen på: Zdravko Kuzmanovic. Mittfältaren jobbar hårt och förfogar över ett fint passningsspel. När han laddar bössan gömmer sig motståndarna.

13. Hertha Berlin
Truppens snittålder: 24,8

In: Tunay Torun (Hamburger SV), Thomas Kraft (Bayern München), Andreas Ottl (Bayern München), Maik Franz (Eintracht Frankfurt), Peter Niemeyer (Werder Bremen), Kaká (Sporting Braga, åter efter lån).

Ut: Lennart Hartmann (Alemannia Aachen), Sascha Bigalke (SpVgg Unterhaching), Valeri Domovchiyski (MSV Duisburg), Marvin Knoll (Dynamo Dresden, lån), Daniel Beichler (MSV Duisburg, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Jag tror att Berlin och Babbel är nöjda. Om Kraft kan hitta självförtroendet igen har man hittat en bra målvakt för en billig peng (kontraktslös). I övrigt kloka förstärkningar där Ottl kanske sticker ut mest. Hertha förfogar över en oförskämt bra trupp med tanke på att de är nykomlingar.

Motivering: Bundesliga har återigen berikats av ett lag från huvudstaden, då det var en ganska enkel uppgift för Hertha att ta sig upp från Zweite efter den totala kollapsen för två säsonger sedan. Med facit i hand kan nog publiken och klubbledningen vara glada över det som hände, då man nu har fått en nystart.

Man har värvat klokt och förfogar över en stark trupp, och tränare Markus Babbel har gått klart sin tränarutbildning, vilket förhoppningsvis ger honom möjlighet att fokusera fullt ut på laget.
Spelare som Raffael, Ramos, Ebert och Ottl håller hög klass. Ett litet frågetecken bakom Thomas Kraft dock. Har han återhämtat sig efter den turbulenta tiden i Bayern? Hertha Berlin ska inte ha några problem med att hålla sig kvar i Bundesliga dock, och det i sig är alltid en bedrift för ett uppflyttat lag.

Håll ögonen på: Maik Franz. Mittbacken ansluter från nedflyttade Frankfurt. En riktig slitvarg, men framför allt en stenhård jäkel som inte lägger några fingrar emellan.

14. Werder Bremen
Truppens snittålder:  24,2

In: Andreas Wolf (Nürnberg), Aleksandar Stevanovic (Schalke 04), Lukas Schmitz (Schalke 04, Mehmet Ekici (Bayern München), Tom Trybull (Hansa Rostock), Sokratis Papastathopoulos (Genoa, lån), Márkó Futács (FC Ingolstadt, åter efter lån), Markus Rosenberg (Racing Santander, åter efter lån).

Ut: Dominik Schmidt (Eintracht Frankfurt), Jurica Vranjes (okänd klubb), Petri Pasanen (Red Bull Salzburg), Daniel Jensen (okänd klubb), Samuel (RSC Anderlecht), Torsten Frings (Toronto FC), Niklas Andersen (okänd klubb), Timo Perthel (Hansa Rostock), Said Husejinovic (okänd klubb), Peter Niemeyer (Hertha Berlin), Pascal Testroet (Kickers Offenbach), John Jairo Mosquera (Union Berlin), Felix Wiedwald (MSV Duisburg).

Kommentar på transferaktiviteter: Det mesta har handlat om tränare Schaaf och sportchef Allofs önskan att förstärka – och styrelsen som håller hårt i de ekonomiska medlen. Det största, och troligen bästa nyförvärvet, heter Mehmet Ekici, som förra säsongen gjorde succé i Nürnberg där han var på lån från München. Bremen hoppas på att man nu har hittat en adekvat ersättare till Özil som lämnade ett smärtsamt stort tomrum efter sig.

Wolf, Schmitz och Papastathopoulos ska tillsammans stärka upp backlinjen. Ett gäng äldre spelare har lämnat klubben, bland annat slitvargen Frings. Men jag tror att Bremen hoppas på en nytändning med detta lite yngre och hungrigare laget.
Svenske Rosenberg återvänder till klubben efter att ha varit utlånad.

Motivering: Förlåt Werder Bremen, förlåt Denni Avdic och Markus Rosenberg, men det här blir inte er säsong. Att det gick så katastrofalt dåligt förra säsongen beror i och för sig mycket på att Mertesacker, Naldo och Pizarro var skadade så mycket – tillsammans med många andra. Men det känns lite som om att luften har gått ur Werder Bremen, och det här kan kanske bli trotjänare Thomas Schaafs sista säsong på tränarbänken.

Men visst, om alla håller sig friska har man ett bra lag. Särskilt med tanke på att Ekici kanske kan få styr på anfallsspelet igen. Men försvaret ser fortfarande på tok för svagt ut och Borowski, Felix Kroos, Bargfrede känns inte alls som några roliga mittfältare. Om det inte ska bli nedflyttning måste Naldo och Mertesacker vara friska samtidigt som Ekici och Pizarro gör lite mål. Om det ska bli en ännu bättre säsong måste hela truppen vakna till liv, för det finns kvalitet – men frågan är om Schaaf orkar ruska om sina spelare en gång till?

Håll ögonen på: Markus Rosenberg och Denni Avdic. Ja, det är med svenska glasögon på. Men går Pizarro sönder finns chansen, och Rosenberg har redan bevisat en gång tidigare att han kan rulla in mål i Bundesliga. Avdic är fortsatt spännande.

15. 1. FC Kaiserslautern
Truppens snittålder: 24,7

In: Olcay Sagan (MSV Duisburg), Gil Vermouth (Hapoel Tel Aviv), Richard Sukuta-Pasu (Bayer Leverkusen), Itay Shechter (Hapoel Tel Aviv), Konstantinos Fortounis (Asteras Tripolis), Dorge Kouemaha (Club Brügge, lån).

Ut: Srdjan Lakic (VfL Wolfsburg), Danny Fuchs (avslutar karriären), Jan Morávek (Schalke 04, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är väldigt svårt att veta hur nöjda Kaiserslautern bör vara med sommaren. Moravek, och särskilt Lakic, stod för ett flertal viktiga och fina insatser förra säsongen. Men klubbens nyförvärv är väldigt intressanta, om än oprövade. Kouemaha kommer att ge ordentlig tyngd till anfallet.

Motivering: Publiken på Betzenberg. Och traditionen. Där har ni nycklarna till Kaiserslauterns överlevnad. Spelarna kommer att ge allt för sin hemmapublik, och för klubbdressen. I övrigt har som tidigare nämnts lagets store stjärna Srdjan Lakic lämnat, men samtidigt har ett par intressanta namn hämtats in.

Kaiserslautern har annars ett relativt stabilt grundspel, med en stomme som har varit sig lik ett par år. Det stora problemet är avsaknaden av spetskompetens – och jämnheten. Det här laget kan blanda och ge, lite som Werder Bremen de senaste åren. För trots att spelarna vet vad de ska göra, verkar laget lida av kollektiva kollapser eller kollektiva formtoppar.

Håll ögonen på: Richard Sukuta-Pasu. Känns som anfallarens sista chans att äntligen slå igenom på riktigt. Är storväxt och teknisk men måste bli smartare. Om Betzenberg är rätt adress återstår att se, men om Sukuta-Pasu kommer igång är han underhållande att titta på.

16. SC Freiburg
Truppens snittålder: 25,5

In: Beg Ferati (FC Basel), Daniel Batz (Nürnberg), Garra Dembélé (Levski Sofia).

Ut: Jonathan Jäger (klubb okänd), Tommy Bechmann (Sönderjyske), Simon Poplin (klubb okänd), Ivica Banovic (Energie Cottbus), Ömer Toprak (Bayer Leverkusen), Nicolas Höfter (Erzgebirge Aue, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Robin Dutt gjorde underverk med lilla Freiburg, men är nu lika borta som Toprak är. I skrivande stund är dock måltjuven Cissé kvar – och det var en spelare man hade tänkt sälja. Därför finns även hans ersättare Dembélé i laget, så anfallssidan ser riktigt bra ut. I övrigt blygsamma förstärkningar, men lagets stomme står för en gångs skull kvar.

Motivering: Marcus Sorg, från de egna leden, har tagit över tränardressen efter Robin Dutts fina jobb. Och det är ett jobb utan större press, då Freiburg alltid kan vara nöjda med att hålla sig kvar – det är en ganska klassisk utbildningsförening. Jag tror dock att Sorg kommer att få sörja en hel del under säsongen. Även om de offensiva krafterna finns kvar, och har förstärkts, så är det inte enkelt att överprestera med en så smal trupp.

Om Sorg kan spinna vidare på Dutts koncept kan Freiburg nog undvika en kvalplats dock. Förra säsongen var Freiburg mästare på att krympa ytorna för motståndarn, och Papiss Demba Cissé öste in mål framåt. Men att den lilla klubben skulle orka hålla uppe detta krävande spel, under en ny tränare, känns mindre troligt. Och vad händer när de bättre spelarna vill röra på sig?

Håll ögonen på: Papiss Dema Cissé. 26-årig senegales som står för Freiburgs målproduktion. Är ett ständigt hot när bollen kommer upp i anfall. Såg länge ut att vinna skytteligan med sina 22 mål men Mario Gomez smet förbi.

17. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 23,8

In: Manuel Zeitz (FC Saarbrücken), Wilson Kamavuaka (TSG Hoffenheim), Philipp Klement (Kaiserslautern), Timm Klose (FC Thun), Tomas Pekbart (FK Jablonec), Alexander Esswein (Dynamo Dresden), Markus Feulner (Borussia Dortmund), Patricm Rakovsky (Schalke 04), Daniel Didavi (VfB Stuttgart, lån).

Ut: Dario Vidosic (Adelaide United), Timo Ochs (1860 München), Pascal Bieler (SV Wehen Wiesbaden), Daniel Batz (SC Freiburg), Andreas Wolf (Werder Bremen), Marek Mintál (Hansa Rostock), Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund), Christoph Sauter (VfR Aalen, lån), Felicio Brown Forbes (Rot-Weiß Oberhausen), Julian Schieber (VfB Stuttgart, avslutat lån), Mehmet Ekici (Bayern München, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Jag vill påstå att Nürnberg och Mainz befinner sig i samma situation – bara det att den är så mycket värre för de förstnämnda. Ekici och Gündogan lämnar jätteluckor efter sig, medan Wolf, Schieber och Mintál lämnar en blandning av rutin, bredd och tradition efter sig. Klement är visserligen en oerhört spännande och ung mittfältare, som mycket väl kan få sitt genombrott. Feulner ansluter med rutin från Dortmund (och gjorde tre mål i tyska cupen). Så det ser väl bra ut? Nja, jag tror inte att Heckings grundspel är lika gjutet som Tuchels i Mainz. Frågan är förstås om detta då kommer att bära eller brista. Men Nürnberg har gjort vad de kan.

Motivering: Som jag tidigare har varit inne på tror jag helt enkelt att tränare Dieter Heckings grundspel är för otydligt för att kunna kompensera förlusten av förra säsongens storstjärnor. För två säsonger sedan var Nürnberg tvungna att kvala för att hålla sig kvar – sedan överraskade man alla genom att göra en riktigt bra säsong.

Men nu är det nog dags att blicka nedåt igen. Försvaret är det inget större fel på, och med största sannolikhet får Per Nilsson spela tillsammans med talangen Philipp Wollscheid som gjorde en strålande säsong, och faktiskt petade Per Nilsson. Men nu är Wolf borta och det finns en plats för Per. Problemet för Nürnberg blir nog i stället att spelidén är för otydlig, spetsen för svag och viljan för liten.

Håll ögonen på: Markus Feulner. Mittfältaren fick inte många minuters spel i Dortmund, men var innan flytten dit tongivande i Mainz när de höll till i Zweite. En nytändning i Nürnberg skulle ge laget en bollvinnande och kreativ mittfältare.

18. FC Augsburg
Truppens snittålder: 26,6

In: Dominic Peitz (Union Berlin), Patrick Mayer (FC Heidenheim), Lorenzo Davids (NEC Nijmegen), Sascha Mölders (FSV Frankfurt), Sebastian Langkamp (Karlsruher SC), Akaki Gogia (VfL Wolfsburg, lån), Edmond Kapllani (SC Paderborn, åter efter lån).

Ut: Ibrahima Traoré (VfB Stuttgart), Daniel Framberger (TSV Neusäß), Kees Kwakman (FC Groningen), Lukas Sinkiewicz (VfL Bochum), Thomas Rudolph (TSV Gersthofen), Benjamin Woltmann (TSV Aindling), Sören Bertram (Hamburger SV), Moritz Leitner (Borussia Dortmund, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Augsburg ska debutera i Bundesliga. Lorenzo Davids kommer in på mittfältet och kommer att blanda fina framspelningar med ett stort slit. I övrigt har man hittat en del spännande talanger och breddspelare, men tappet av bland annat Traoré blir tungt. Klart svagare trupp än Berlin, vilket givetvis har sin förklaring i att Berlin egentligen är en klubb gjord för Bundesliga.

Motivering: Augsburg förstärker Bayerns kvot (inte Münchens) då även Nürnberg och Bayern München återfinns i just Bayern. För Augsburg blir det spel i Bundesliga för första gången i klubbens historia. Och under de senaste säsongerna har man varit nära att gå upp, men föll senast i kvalet mot Nürnberg. Det är väl just det som talar för att Augsburg ska lyckas överleva, att man har en trupp full av rutin och som har spelat tillsammans länge.

Samtidigt är det lite det som talat emot dem, det är ganska trötta killar som dessutom inte har den kvalitet som krävs för att vinna en match när man spelar dåligt. Augsburg kommer att få jobba stenhårt, men finns orken? Under veckan har även den store målskytten Michael Thurk hamnat i trubbel och det mesta talar för att han inte finns med på plan när Bundesliga drar i gång till helgen.
Sammanfattningsvis är Augsburg en klassisk uppflyttningsklubb – det finns inte resurser till att förstärka nämnvärt och ett helt nytt liv väntar.

Håll ögonen på: Nando Rafael. Tvåfotad anfallare som får dra ett ännu större lass i Thurks förmodade frånvaro. Stod för 14 mål och sex assist förra säsongen.

Spelarövergångarna är hämtade från transfermarkt.de, upp- och nedflyttningar redovisas ej.

Detta är placeringar att se upp för, eller sikta mot: ettan, tvåan och trean går direkt till Champions League. Fyran får kvala till CL. Femman, sexan och cupvinnaren får kvala in till Europa League. Lagen på plats 17 och 18 flyttas ned direkt, medan laget på plats 16 får kvala mot trean i zweite Bundesliga.

Hur skulle er tabell se ut efter 34 omgångar?

Nu kör vi!

/Wingren