Arkiv för kategori Hårdrock

- Sida 40 av 43

Veckans texter: Katatonia + Återblicken

av Mattias Kling

:++++:

Katatonia

Dead end kings

Peaceville/Playground

METAL Nionde albumet erbjuder, som alltid, tonkombinationer som bäst beskriver ett sinnestillstånd. Det är liksom svårt att ta sig an ny musik från Stockholmsgruppen och gira undan det melankoliska underlaget. Det är dominant, konsekvent och allt som oftast närvarande, likt ett sepiatonat svårmodsfilter som endast de sköraste melodistrofer tillåts passera igenom. Slölyssnaren får härmed se sig varskodd; ”Dead end kings” fordrar koncentration och minimal omvärldsdistraktion. Det är först i absolut mental stillhet som de snillrika proginfallen framträder i sin fulla prakt och harmonierna spirar vårlikt i novemberdunklet. Hörlurar är ett måste.

Bästa spår: ”Ambitions”.

ÅTERBLICKEN: Metallica sätter griller i huvudet på Sveriges hårdrocksskribenter

Ett rum proppat med kreti och pleti inom svensk metalmedia.

Ett dundrande ljudsystem – och ett ännu osläppt album från genrens giganter.

Det var bevisligen nog för att en kvalitetskollskollaps som än i dag förföljer många av oss närvarande.

VAR? Universals kontor i Stockholm.

NÄR? Den 28 april 2003.

VARFÖR? För att begripa den hausse som Metallicas ”St. Anger” initialt åtnöjt, jag är högst medskyldig, måste man sätta utgåvan i sitt sammanhang.

Det handlade ändå om en grupp som efter dundersuccén med sin svarta skiva tolv år tidigare mest fyllt schemat med den ena obegripligheten efter den andra. En svag dubbelladdning via ”Load” och ”ReLoad”. En omfattande coverskiva vid namn ”Garage inc.” – men också ett infekterat nedladdningsbråk och en James Hetfield som tvingats skriva in sig på torken.

Det är måhända just därför gruppens åttonde riktiga studiomacka till en början mottogs likt tonsatt guld.

Själv gjorde jag nästan i byxan av pur upphetsning över att combon spelade hårt igen. Krystade mig högröd i formuleringarna, refererade till Tool, Discharge, Slayer och Meshuggah, men glömde någonstans bort det mest relevanta:

Att ”St. Anger” som album betraktat är rätt drumligt.

Så kan det gå när ivern vinner över eftertanken.

Dead By April nallar till sig en rockbjörn

av Mattias Kling

Ja, ni läser själva i rubriken ovan.

Jag tycker mig ana en Melodifestivaleffekt. Och ett resultat som det brukar bli då de som gnäller högst också magsurt struntar i att rösta på den musik de faktiskt gillar.

Det Göteborgsgruppen har berikat Sverige med i år är att sötgrowla sig ända till Globen med låten ”Mystery” … och kanske inte så mycket mer.

För runt 714 000 röstande i Rockbjörnen Live var det tydligen en prisvärd bedrift och gruppen kunde därmed snuva mina personliga favoriter In Flames på den åtråvärda pokalen på Gröna Lunds stora scen.

Personlig kommentar och reflektion?

Ni kan nog gissa ungefär hur en sådan skulle te sig.

Men jag kan ändå kosta på mig en uppmaning till nästa år:

RÖSTA. FÖR. HELVETE!

Rockbjörnen Live är till syvende och sist publikens pris. Just din, metalvänliga, röst är värd lika mycket som hysteriska gilla-markeringar till Eric Saade och Justin Bieber. En nalle ska morra, rivas och bitas lite obekvämt.

Tillsammans kan vi fixa just det om tolv månader.

Watain börjar jobba på nytt

av Mattias Kling

Kanske det mest oväntade mötet i det just nu pågående Rockbjörnenminglet på Gröna Lund i Stockholm:

En viss black metal-sångare från ett visst dunderhyllat band.

Tvärtemot vad man kan tro så säger sig Erik Danielsson trivas bra på tillställningar likt dessa – och passar även i farten på att avslöja att hans grupp – ansvariga för årets album 2010 i och med ”Lawless darkness” – ligger i stargroparna för att påbörja arbetet på en uppföljare.

– Jag åker till Transylvanien nästa vecka för att skriva, säger han.

– Jag har hyrt en stuga uppe i Karpaterna där jag ska jobba. Det känns klassiskt, på många sätt.

Om allt går enligt planerna ska den Uppsalabördiga trion börja inspelningarna av det som ska bli album nummer fem tidigt nästa år.

Nytt från Coheed And Cambria

av Mattias Kling

Snart är det dags för New Jersey-ensemblen att avtäcka den första delen i ett ambitiöst konceptverk som ska sträcka sig över två fullspäckade album.

Först ut: ”The afterman: Ascension” som släpps den 8 oktober via V2/Cooperative.

Uppföljarduon till 2010 års ”Year of the black rainbow” utspelar sig – som brukligt är – i gruppens egna fantasiverklighet Heaven’s Fence och kretsar runt figuren Sirius Amory, en vetenskapsman som upptäcker ”en energi som kan förena universums 78 planeter”.

Snurrigt värre, kan tyckas. Men skivan i sig är ändå musikaliskt svindlande nog att kittla gillandenerven, även utan den extra dimension som själva ramstoryn säkerligen tillför.

Ett första smakprov, i form av videon till låten ”Domino the desitute”, går att spana in nedan i väntan på helheten.

Andra installationen i sagan, ”The afterman: Descension”, är planerad till februari nästa år.

App, app, app – den här var ju lite slapp

av Mattias Kling

Sisådär två år, minst, efter konkurrenterna Nuclear Blast och Century Media har även Metal Blade valt att ta steget in i din smartphone.

I sin nyligen lanserade app – ladda ner här om du har en Iphone och här om du kör med Android – spelar det Kalifornienbaserade mangelbolaget också sina kort väldigt säkert. Speciellt då det lilla mobbeprogrammet innehåller ungefär vad man kan vänta sig. Och föga mer.

Nyheter om labelns artister finns så klart, liksom aktuella turnétillkännagöranden. Liksom möjlighet att streama utvalda låtar med bolagets grupper, kolla in videor, tjacka musik och … ja, kanske inte så mycket mer än så.

Med tanke på den långa väntan och startsträckan känns det rätt fattigt. Speciellt då Metal Blade fortfarande sällar sig till den allt mindre skara som konsekvent vägrar att släppa sina utgåvor till tjänster likt Spotify och Wimp.

Men, hey – den är ju gratis i alla fall.

Hellre en Tempest i hallen än ett hack i ballen

av Mattias Kling

Min förläggare har vid upprepade tillfällen hävdat att jag borde bli bättre på att marknadsföra mig själv och mina åstadkomster.

Det måhända ligger inte riktigt för mig. Jag ska emellertid inte blåsa upp något skimmer av konstlad blygsamhet eller ovilja att känna stolthet. Jag anser ändå att var sak har sin plats, och att skryt i många forum luktar aningen unket.

Nåväl. Nog om detta. Får väl göra som Herr Förläggare vill nu, och dra en liten dubbelreklamare. Dels för mig själv och dels för det som är aningen mer aktuellt.

Det där bandet Europe, som jag ju har skrivit en liten biografi om, firar nämligen guldförsäljningen av senaste albumet ”Bag of bones” genom att ge sig ut på hallturné i december månad. Med sig på vändan har de även ett hyfsat känt band som kallas Mustasch.

Så här ser Sverigedatumen ut:

11/12: Norrköping (Flygeln)

13/12: Stockholm (Hovet)

14/12: Malmö (Baltiska hallen)

15/12: Göteborg (Scandinavium)

17/12: Örebro (Conventum)

18/12: Sundsvall (Sporthallen)

Bandet är även aktuellt med andra videon från ovan nämnda album. ”Firebox” heter den, och går att beskåda nedan.

Lurigt värre, Lemmy

av Mattias Kling

Först ville de fylla din mage – nu dina öron.

Efter den lyckade lanseringen av hojtarolja Motörhead-style (shiraz- och rosévin, öl och vödka) siktar den brittisk/svenska krafttrion nu in sig på en ny business:

Hörlurar.

Döpta till Motörheadphönes (så klart) kommer dessa att saluföras i rad olika modeller och kommer att gå loss på cirka 340 kronor för den billigaste varianten och runt 1 100 för den lyxigaste, rapporterar Blabbermouth.net.

Så här motiverar bandet sin lansering. Det går så klart att översätta citatet, men det är roligare i original.

”No weak-kneed, lily-livered, tin-pot and skinny sounding little pieces of garbage, no, that ain’t Motörheads style. These are headphönes designed to deliver everything louder than everything else BUT with the sort of range, clarity and true rock reproduction you’d expect from a band of road warriors who have been at the top of the tree year after year. Because, like üs, these don’t fuck around… remember, if it’s too loud, you’re too old.”

Den officiella releasen äger rum först om en vecka, via en presskonferens på IFA-mässan i Berlin, men redan nu kan det rapporteras att lurarna är framtagna i samarbete med meriterade svensken Anders Nicklasson.

Motörheadphönes beräkas dundra in på en butikshylla nära dig om ungefär en månad. Till dess går det att fantisera över exakt hur ”Overkill”, ”Bomber” eller ett annat väl valt motörstycke kan tänkas låta i dessa öronprydnader.

Mer info här.

Veckans recension: The Darkness

av Mattias Kling

:++:

The Darkness

Hot cakes

Pias/Canary Dwarf/Border

HÅRDROCK Med tanke på den turbulenta tid som följde på förra albumet ”One way ticket to hell … and back” (2005) torde det vara en ganska så vingklippt trupp som nu återvänder till skivmarknaden.

Så som det blir när grundformationen spricker mitt under pågående succéuppskjutning, då sångaren går ner sig i alkohol- och kokainmissbruk och en relansering – minus nedsupen frontman – under namnet Stone Gods blir mindre lyckad.

Men nu är The Darkness här igen – och de vill festa.

Ja, jävlar vad de vill festa.

Det märks bestämt när Justin Hawkins bara några strofer in i ”Every inch of you” hävdar att varje man, kvinna och unge vill snaska på hans skinnmikrofon. Liksom via det snygga cowbellsticket i förstasingeln ”Everybody have a good time” eller på konvolutet, där tre yppiga kex ålar runt på vad som tycks vara gigantiska amerikanska pannkakor. Självfallet generöst insmorda i sirap.

”Hot cakes” är med andra ord lagom infantil. Lagom underhållande på ett charmkorkat sätt och enligt samma konsekvens lagom genomhyggligt glamrocksglad, Queen-yvig och AC/DC-rytmisk. Och med en överraskande lyckad Radiohead-cover i och med ”Street spirit (fade out)” som största egentliga avstickare från det väntade.

Invändningen blir därför inte ny, men ack så bidragande till helhetsbetyget:
Det är den där rösten. Vissa må acceptera att Hawkins har samma magstöd som en bukväggsbråckpatient när han wailar loss i de höga partierna, jag blir mest irriterad.

Och det är ju i sammanhanget inte så festligt.

Bästa spår: ”Living each day blind”.

Danko presenterar färsk låt

av Mattias Kling

Den 19 september är det dags för ett nytt album med tjuren från Toronto och hans medarbetare.

Det blir säkert trevligt. Så som det brukar bli då Danko Jones lyckas pausa sitt flitiga turnerande länge nog för att fästa färskt material i studion.

De som är nyfikna på hur resultatet kan te sig behöver emellertid inte undra i onödan längre. För nu finns nämligen albumets första singel ”Just a beautiful day” för gratis nedladdning via en specialsida (som du hittar här). Hyggligt värre, liksom. Speciellt då stycket i sig är likaledes hyggligt och stabilt.

”Rock and roll is black and blue” är Danko Jones sjätte studioalbum (ep-samlingar och andra kollektioner oräknade) och dessutom det första med trummisen Atom Willard (ex-Rocket From The Crypt, Angels & Airwaves, The Offspring och Social Distortion med flera).

Låtuppställningen ser ut som följer:

1. Terrified

2. Get up

3. Legs

4. Just a beautiful day

5. I don’t care

6. You wear me down

7. Type of girl

8. Always away

9. Conceited

10. Don’t do this

11. The Masochist

12. I believed in God

13. In your arms

Och på tal om just Danko Jones kan jag rekommendera närmare bekantskap med den i sommar släppta dvd:n ”Bring on the mountain”. Kolla in trailern nedan – tjacka sedan. Garanterat trevligare än det mesta du kan se på tv i kväll.

Härliga hösten är här (en så kallad guide)

av Mattias Kling

De här raderna kan markera en skiljelinje. Mellan det vänliga och det bistra som tvivelsutan döljer sig bakom några almanacksblad. Mellan nedkoppling, avkoppling och en förnyad måstetillvaro med segrar och nederlag.

Möjlighet finns att blicka tillbaka på; såsom gripandet av Lamb Of Gods frontman Randy Blythe i Tjeckien för dråp, den farsartade rättegången och sedermera domen mot punkkollektivet Pussy Riot i Moskva, jubla över att Century Media har svalt förtreten och numera gör musik tillgänglig på Spotify och att därtill sörja Deep Purple-organisten Jon Lords tragiska bortgång. Jag skulle ju också kunna rabbla fram många bokstäver om exakt hur bra Primitive Weapons och Incindiary var på den där klubben i Brooklyn, om att Katatonias kommande ”Dead end kings” svalkade som värsta luftkonditioneringen i ett luftfuktigt SoHo eller om trevliga vinylfynd på Generation Records.

Allt sånt är fullkomligt möjligt, och kanske även motiverat.

Men jag skådar hellre framåt för stunden. Låter de semesterladdade batterierna kopplas upp mot kommande månader fyllda av trevliga konserter och evenemang.

Ja, första inlägget efter bloggtystnaden blir precis ett sådant.

En så kallad guide, med förslag och uppmaningar på god förströelse och dundrande glädjeämnen som räcker året ut.

I kalenderkorrekt ordning – det här är hetast hösten 2012:

Terror, Kulturhuset, Stockholm 31/8 Förra besöket i huvudstaden, i en lällare i Hipstersöders västligaste kvarter, var ett av de tuffaste och energiska hardcoregig jag har sett i 08-land sedan benknäckarföreställningen med 25 Ta Life någon gång förra århundradet. Och inget talar för att bandets comeback i år kommer bli något annat än ett timslångt gympapass med många scendyk och virvlande dansrörelser i den så kallade gropen. Support kommer från brittiska Brutality Will Prevail, amerikanska Naysayer samt de blågula gängen Guilty och Hårda Tider. För våra vänner på västkusten är det också värt att notera att turnépaketet spelar på fängelset i Göteborg den 30 augusti.

Close-Up Båten, Silja Galaxy, Stockholm–Åbo 6–7/9 Höstens första stora kryssningsnyhet (vi återkommer till den andra längre fram) är att Sveriges längst levande hårdrockstidning utökar höstprogrammet till två båtar. Den första lägger ut första veckan i september och har ett program som lär få skutan att kränga vilt – även vid värsta stiltje. Dragplåstret heter Soulfly, ett hyfsat känt band med en hyfsat känd Max Cavalera i spetsen, och som följer upp giget på Metaltown i somras och senaste cd:n ”Enslaved” med vild seglats på Östersjön. Därtill kommer en Peter Tägtgren-dubbel med Pain och Hypocrisy, holländska Asphyx första Sverigegig sedan 1991, snart albumaktuella The 69 Eyes, livefavoriterna Raubtier samt sleazetrupperna CrashDïet och Sister. Och därtill stilla pianobarsmys med Nicke Borg Homeland, hårdrockskaraoke, taxfree-möjligheter och annat trevligt. De som är intresserade av att mönstra på gör detta på Tallink Siljas hemsida.

Nekromantheon, The Liffey, Stockholm 22/9 Coola klubben Püssy A Go Go:s höstprogram ser väldigt fräckt ut och borde egentligen återges i sin helhet. Vad sägs bara om kommande tillställningar med såväl Pagan Altar, In Solitude och Degial (28/9) som kultmangel med Aura Noir och Hellish Crossfire (23/11)? För att blott försiktigt skrapa på ytan när det gäller höstrepertoaren? I en bevisligen övertuff uppställning måste jag ändå flagga för ovan nämnda norskgäng – speciellt då den tidigare i år släppta andraskivan ”Rise, Vulcan spectre” med råge kan klassas som överlägsen i höghastighetsthrashgenren. Fullt ställ förväntas på The Liffey, beläget på Stora Nygatan 40 i Gamla stan i Stockholm.

Dying Fetus, KB, Malmö 27/9 Megamangel i massor är närmast en garanti och i sig en fullgod orsak till närvaro. Speciellt då smattertrions gig på Getaway Rock var tvunget att prioriteras bort till förmån för Manowars jönserier var det som krävde anmälning. Med andra ord finns det många skäl att ta revansch i höst, då Marylandgruppen gör gemensam sak med Job For A Cowboy i Sverige. Till dess – låt hyfsat färska ”Reign supreme” blåsa vaxet ur öronen. Och se till att vara redo att bli ”subjected to a beating” på ovan nämnda lokal eller på Sticky Fingers i Göteborg samt Klubben i Stockholm.

Sweden Rock-kryssningen, Silja Galaxy, Stockholm–Åbo 4–6/10 Höstens andra Östersjönyhet är att även Sweden Rock kör två vändor från Sverige till Finland – dock i ett svep. Den som pallar med 48 timmar kryssningsvanvett kan därmed njuta två set från tyska Rage, och därtill framträdanden från såväl Michael Monroe, Magnum, Portrait, Macabre och Satyricon. För att nämna några. Biljetter bokas här.

• Nasum, Debaser Medis, Stockholm 6/10 Föreställningen på Metaltown i somras (en ganska så reservationslöst hyllande recensent vid namn Mattias Kling fläskade på med :++++:) hade måhända räckt som sentillkommen avrundning. Tacksamt nog har Örebros finest valt att förlänga sin avskedsturné med en handfull svenska höstdatum. Göteborgs Truckstop Alaska får höghastighetsbesök 21/9, medan det den första helgen i oktober byggs upp för grind finale i Malmö på fredagen och i Stockholm på lördagen. Support kommer från Massgrav, Skitsystem och Black Breath – och i huvudstaden gäller dessutom fri entré innan klockan 21. Fler skäl för närvaro? Kolla in den här filmen från Göteborg i somras.

WASP, Arenan, Varberg 6/10 Ett 30-årsjubileum ska naturligtvis firas med buller, bång, konfetti och serpentiner. Och kanske därtill en sågklinga i skrevet och en rakbladsröst i fronten. Klart är i alla fall att Blackie Lawless ämnar fira tre decennier i branschen med en spektakulär föreställning. Två timmar show, uppdelad i tre akter, utlovas med en blandning av gammalt och nytt samt en nedbantad genomkörning av det högst förnämliga albumet ”The crimson idol”. Och därtill videoskärmar, bomber och granater samt ”inslag från gruppens tidiga scenshow”. Är Siwert Öholm varnad om detta? Övriga Sverigedatum: 7/10 Linköping (Cupolen), 9/10 Uppsala (Katalin), 10/10 Hässleholm (Qpoolen), 11/10 Trollhättan (Älvshögsborg), 12/10 Sundsvall (Spegelsalen), 13/10 Örebro (Conventum), 14/10 Eskilstuna (Lokomotivet), 25/10 Huskvarna (Teaterladan), 26/10 Stockholm (Rockklassiker-kryssningen) samt 27/10 Karlstad (Nöjesfabriken).

Dragonforce, Tyrol, Stockholm 16/10 När högst kompetente frontmannen ZP Theart tackade för sig 2010 låg den höghastighetsspelande power metal-ensemblen ganska så pyrt till. Lösningen: att söka en minst lika röststark ersättare på nätet. Till slut lyckades hitta rätt – och sedan dess är det Marc Hudson som svingar mikrofonen i bandet. Tidigare i år släpptes den nyrenoverade sättningens första album tillsammans, döpt till ”The power within” och i Sverige spelar de även i Lund den den 21 oktober och i Göteborg kvällen efter.

Accept, Trädgårn, Göteborg 3/11 Årets så här långt bästa heavy metal-skiva? ”Stalingrad”, så klart. Det var nog många som höjde på ögonbrynen när tyskarna aviserade en fortsättning på formationsriffandet utan sin omhuldade exfrontman Udo Dierkschneider – och desto fler som tappade hakan över exakt hur bra hans roll axlades av ersättaren Mark Tornillo. Übertüsk allsång blir det även på Münchenbryggeriet (så klart) i Stockholm dagen efter.

Close-Up Båten, Silja Galaxy, Stockholm–Åbo 15–16/11 Hårdrocksmagasinets andra seglats i höst går årstidsriktigt i väldigt mörka färger – i alla fall om man ser till dragplåstren Turbonegro och Candlemass. Den brittisk/norska comebacktruppen ämnar bevisa att de fortfarande är helvetesbra utan sin gamle frontman, medan huvudstadens mest meriterade doomcombo seglar vidare på hyllningarna efter den tidigare i år släppta avskedsskivan ”Psalms for the dead”. Därtill kommer Nicke Anderssons Imperial State Electric och östrogensprutande huvudstadsgänget Thundermother som ljusglimtar i novembersvärtan. Hyttplats bokas turbosnabbt här.

Marilyn Manson + Rob Zombie, Hovet, Stockholm 5/12 Jag var kanske aningen hygglig mot Brian Warner efter giget på Metaltown (recension går att läsa här). Måhända en smula överentusiastisk över det blotta faktum att 43-åringen i alla fall gjorde ett underhållande försök att uppträda med energi och närvaro efter fiaskoföreställningen på samma festival tre år tidigare. Nåväl. Tre plus blev i alla fall betyget, så här i efterhand var det nog ett för mycket. Ytterligare upprätning kan således krävas då provokationsrockaren gör gemensam sak med Rob Zombie i huvudstadens näst största inomhusarena. Oavsett vilket är det svårt att missa tilldragelsen som sådan.

Muse, Globen, Stockholm 6/12 Första gången jobbade jag med annat – och Håkan Steen tvingades gäspa sig igenom bandets föreställning på Hovet i oktober 2009. Och när det var dags för revansch för denna schemakrock, sommaren därefter, ställde gruppen in sitt framträdande på Zinkensdamm av grumliga skäl. Trions besök i Globen under årets sista darrande veckor blir därmed tredje gången gillt för mig att musa lite (ursäkta ordvitsen) med Matt Bellamy och grabbarna. En trevlig uppföljning till det i oktober stundande studioalbumet ”The 2nd law”, med andra ord. Och jag förutsätter att det blir jag som denna gång kniper recensentjobbet, så att Aftonbladets Steenhårdaste Växjöson kan dra timmerstockar annorstädes.

Converge, Strand, Stockholm 7/12 Vänersborg, maj 1999: Frontmannen Jacob Bannon sprutar saliv över de vilt krängande främre raderna – och jag är nära att göra i byxan över att äntligen få se detta högst innovativa metalcoregäng i levande livet. En upphetsning jag fortfarande känner, så här 13 år senare. Man glömmer förvisso aldrig första gången, men visst blir vissa saker bättre med tiden. Stämmer det överens på mig och Converge? Facit avges senare, var så säkra.

The Scorpions, Göransson Arena, Sandviken 8/12 Enligt uppgift är det klassiska hårdrocksbandet inte välkommet tillbaka till Sweden Rock så länge vissa personer sitter kvar i ledningen. Hårt kan tyckas. Måhända orättvist. Men samtidigt, de headlinegig veteranerna har gjort nere i Norje har lämnat allt annat att önska – vilket gör att de nu lägger sin avskedsföreställning i Sverige hela 724 kilometer och sex månader från landets största årliga hårdrockssammankomst. Samtidigt sägs det vara sista gången kvintetten nöter väg tillsammans och gör de inte en Judas Priest är det därmed också sista chansen att höra ”Rock you like a hurricane”, ”Still loving you”, ”The zoo” och andra stycken framföras av detta gäng.

Kreator + Morbid Angel, Arenan, Stockholm 10/12 Maken till fyrerkeri lär du nog inte få se på den här sidan den 31 december, det är då säkert. Bara huvudakterna är gott nog, men därtill kommer bonusmangel från arkeologiskt influerade Nile samt retrothrash à la Bay Area från uppkomlingarna Fueled By Fire. En rensande helaftonsföreställning som heter duga, med andra ord. För västkustelakingar delas de hårda klapparna helt rättvist ut dagen efter, på Trädgårn i Göteborg.

Annat kul i höst: Grave + Diabolical + Netherbird, Strand, Stockholm 30/8; Opeth, Gröna Lund, Stockholm 14/9; The Gallows + Feed The Rhino + Red Doves, Strand, Stockholm 27/9; Fu Manchu, Strand, Stockholm 3/10; The Architects + While She Sleeps + Heights, Debaser, Malmö 12/10; Nordfest, Sundsvall 12 & 16/10 (WASP, Necrophobic, Year Of The Goat, Entomed med Nordiska Kammarorkestern, Corroded med flera); Danko Jones, Debaser Medis, Stockholm 17/10; Steel Panther, Tyrol, Stockholm 23/10; Master + Blood Mortized + Puteraeon, Truckstop Alaska, Göteborg 26/10; Superrock Weekend, Örebro 26–27/10 (Meshuggah, Torture Division, Coldworker med flera); Trivium + As I Lay Dying + Caliban + Upon A Burning Body, KB, Malmö 30/10; August Burns Red + The Devil Wears Prada + Whitechapel, Brewhouse, Göteborg 1/11;  Jeff Loomis + Monuments + Vildhjarta + Stealing Axion, Sticky Fingers, Göteborg 2/11; Katatonia + Alcest + Junius, KB, Malmö 2/11; Devin Townsend Project + Fear Factory, Nalen, Stockholm 10/11; Parkway Drive + Emmure + The World’s Alive + Struc/Tures, Debaser Medis, Stockholm 21/11; Kamelot, Göta Källare, Stockholm 22/11.

Sida 40 av 43
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB