VECKANS RECENSIONER

Bad Religion

True north

Epitaph/Playground

PUNKROCK Som vanligt handlar det inte primärt om exakt vartåt kompassnålen pekar, utan snarare om exakt hur förförisk och frestande riktningen är.

Det är således inte speciellt vidkommande hur de 16 kompositionerna i sig låter (det vet alla vid det här laget), mer avgörande är i stället dess själva finish. Och det är också där legendarernas sextonde studiogiv och tillika aviserade avskedsföreställning avviker från den sprudlande kreativa utlösning gruppen har upplevt under 2000-talet.

De stunder då sextetten försöker sig på en även så varsam kursändring – främst Agent Orange-minnande ”Dharma and the bomb” – framstår aningen riktningslösa, medan bristen på overkligt bra toppspår gör att ”True north” sällan är precis den stjärnsprakande final en 34-årig karriär är förtjänt av.

Bästa spår: ”Dept. of false hope”.

Dropkick Murphys

Signed and sealed in blood

Born & Bred/Universal

FOLKPUNK Avrundande ”End of the night” sammanfattar mycket av kontentan. Här fastslår plåtvissleseptetten att sista beställningen inte är synonymt med slut på det roliga, vilket i sig är en träffande beskrivning av dess lyckade refrängmission.

Liksom mycket annat i diskografin är armkroksvals nummer åtta nämligen bräddfylld med melodier som är omöjliga att bli av med. De är lite som mormoner, singelkompisar eller vägglöss, så fort de uppnår mänskig kontakt biter de sig kvar. På ett sätt som denna gång ofta, lyckligtvis, berikar och som endast bitvis irriterar. På så sätt är ”Signed and sealed in blood” en ganska så genomtrevlig svängom enligt mallat snitt.

Fansen jublar och dansar, de mindre brydda tjurar i hörnen – allt medan Dropkick Murphys skrålar vidare med skummande glas.

Bästa spår: ”The battle rages on”. (Lyssna på Spotify och på Wimp)

VECKANS TWEET

(Lyssna på Spotify och på Wimp)

För många är det nu slut på det roliga. Det har helt enkelt blivit dags att byta helgvila och nyårsmys mot den grå vardagen igen.

Hög tid att börja knega igen, med andra ord. I alla fall för oss vanliga lönebärare.

Så varför inte även för rockstjärnor?

Ja, exakt. Varför inte?

Här är i alla fall tre grupper som har börjat inspelningarna av sina nya skivor just den 7 januari 2013.

Amon Amarth Efter att på ”With Oden on our side” (2006), ”Twilight of the thunder god” (2008) samt ”Surtur rising” (2011) ha fått ett kreativt lyft tillsammans med svenske producenten Jens Bogren söker Tumbavikingarna nu nya allianser. Det innebär att kvintettens nionde fullängdare kommer att framställas tillsammans med bittiske Andy Sneap (Testament, Arch Enemy, Accept med flera) med tänkt release via Metal Blade lagom till sommarfestivalerna i juni.

Angående kursändringen har gitarristen Olli Mikkonen uttalat sig så här i amerikanska tidningen Decibel:

– Vi var sugna på förändring och Andy har funnits med i diskussionerna under flera år. Efter att vi hade träffat honom kände vi att allt klickade. Vi tror att det kommer bli en kanonskiva.

Vare sig titel eller låtnamn finns att tillgå för tillfället. Men något säger mig att ganska mycket kommer att handla om skäggiga män som gillar att åka båt långt och länge.

Black Star Riders Gruppen, som för så sent som en månad sedan besökte Sverige under Thin Lizzy-flagg, har i sin tur kontrakterat Kevin Shirley (Europe, Iron Maiden för att nämna några) för att övervaka sin debutresa.

Det finns emellertid viktiga personalskillnader mellan banden. Den nya konstellationen får klara sig utan keyboardisten Darren Wharton och trummisen Brian Downey, den sistnämndes plats är i stället nu fylld av Jimmy DeGrasso som tidigare har fixat takten för exempelvis Alice Cooper och David Lee Roth.

Förstlingsverket släpps via Nuclear Blast senare i år.

Dream Theater Föregångaren ”A dramatic turn of events” blev progmetalltruppens första utgåva utan grundarmedlemmen Mike Portnoy – men med ganska så skral kreativ av dennes ersättare Mike Mangini, som värvades då allt material redan var färdigkomponerat.

På kommande skivan, den tolfte studiomackan i ordningen, kommer batteristen dock till fullo att bidra till skrivandeprocessen, har gitarristen John Petrucci tidigare avslöjat för Metal Insider.

– De tejper som vi har samlat på oss under våra turnéer är fantastiska. Under soundcheck, om någon har presenterat en idé som vi har jammat loss på, har han (Mangini) varit supersnabb på att ta vidare. Jag tror att det blir en cool upplevelse att skriva ihop.

Den finke skalfantomen uppger också att resultatet kan komma att dröja.

– Vi jobbar enligt samma schema som när vi gjorde ”A dramatic turn of events”. Det innebär att vi gick in i studion ungefär samtidigt som nu och den skivan släpptes inte förrän i september.

– Det är förvisso för tidigt att sia om, men när vi väl är färdiga med inspelningarna, mixningen och mastringen kan det mycket väl vara maj och då sticker vi säkert till Europa så det kan dra ut på tiden.

Klart är dock att skivan kommer att släppas via Roadrunner, då parterna förnyade sitt kontrakt förra hösten.

Det ser sannerligen inte ljust ut för Lostprophets-sångaren.

Efter häktningsförhandlingar i Cardiff Crown Court på nyårsafton står det klart att 35-åringen, som greps den 19 december och anklagas bland annat för att ha planerat att våldta en ettårig flicka samt ytterligare två sexbrott som involverar minderåriga, ska förbli häktad fram till den 11 mars.

Enligt bland andra BBC News framträdde Watkins, iklädd svart kostym, via videolänk från Parcfängelset i Brigend tillsammans med de två unga kvinnor som misstänks ha varit delaktiga i frontmannens förkastliga aktiviteter. Även de ska bli kvar i polisens förvar i väntan på rättegång.

Även om Watkins vid förhandlingarna den 19 december förnekade brotten han står anklagad för så verkar det onekligen som att han är skyldig till de fasansfulla handlingarna han misstänks för. Visst, det har hänt tidigare och kommer säkert hända igen att personer får finna sig oskyldigt häktade men i och med den långa perioden, över tre månader, tyder det på att utredarna har väldigt graverande bevis mot sångaren.

Det är så tragiskt att jag inte riktigt vet vad jag ska säga. För Watkins familj, bandkollegor och vänner. För gruppens fans. Och, inte minst, för de barn som på ett eller annat sätt har drabbats av hans sjuka böjelser.

Mer om fallet går att läsa i det här inlägget.

December månad har varit extra tung för anhängare av arkivthrash modell 1980-tal.

Inte nog med att Holy Terrors forne frontman Mike Deen förlorade kampen mot cancer runt lucia och avled, blott 56 år ung – julhelgen har även den svärtats ner av ännu ett dödsfall som skakar scenen.

Samtidigt som han uppträdde på en 50-årsfest till Rigor Mortis-sångaren Bruce Corbitts ära kollapsade gruppens gitarrist Mike Scaccia på The Rail Clubs scen i Fort Worth, Texas. Trots att han raskt fördes till sjukhus gick strängbändarens liv inte att rädda och han förklarades död – vid en ålder av 47 år. Den officiella dödsorsaken var hjärtattack orsakad av åderförkalkning, enligt rättsläkarna i Tarrant County.

För den stora publiken är Scaccia troligtvis mest känd som gitarrist i Ministry, ett band han blev rekryterad till inför dess turné 1989 efter albumet ”The mind is a terrible thing to taste”. Tillsammans med Al Jourgensen har han även jobbat i exempelvis Revolting Cocks, Lard och Buck Satan And The 666 Shooters.

Men det är främst som strängbändare i orättvist perifiera Rigor Mortis jag främst kommer att minnas gitarristen. En grupp som bildades så tidigt som 1983 men som inte albumdebuterade förrän 1988, med en självbetitlad fullängdare av det mer elaka slaget producerad av Skinny Puppy-trixaren Dave Oglivie. En utgåva som, likt uppföljar-ep:n ”Freaks”, såg världens ljus via jättebolaget Capitol.

För riffkonässörer av det mer råbarkade slaget är ovan nämnda releaser närmast obligatorisk lyssning. Även om ljudbilden i dag känns aningen luddig, eller snarare effektladdat fladdrig, hade gruppen en kompromisslös inställning till genren som gjorde den mer besläktad med europeiska kolleger som Kreator, Sodom och delstatsgrannar likt Exhorder än avartsgiganternas (tänk Metallica, Megadeth och Anthrax) mer kommersiella yttringar.

Såväl ”Rigor Mortis” som ”Freaks” finns att ta del av på både Spotify och Wimp. De är fortfarande oumbärliga utgåvor som påpekar scenens vitala kraft även bortom de mest tongivande akterna. Som påminnelser över att ännu en talang som har lämnat oss i förtid, något som känns extra tragiskt då det tidigare i år offentliggjordes att gruppens originalsättning hade börjat jobba på sin första skiva på 20 år, ett album som enligt planerna skulle produceras av Scaccias arbetsgivare Al Jourgensen.

Inspelningar som nu, av förklarliga skäl, möjligtvis aldrig kommer att se dagens ljus.

Vila i frid.

Samtidigt som nya detaljer i fallet blir offentliga har resten av medlemmarna i Lostprophets valt att kommentera gripandet av frontmannen Ian Watkins, som misstänks för barnsexbrott.

Via sin hemsida – som för stunden enbart består av meddelandet nedan – skriver Lee Gaze (gitarr), Mike Lewis (gitarr), Stuart Richardson (bas), Jamie Oliver (keyboards) och Luke Johnson (trummor) att de är chockade över det inträffade:

”Vi får reda på detaljerna i utredningen samtidigt som ni andra. Det här är en svår tid för oss och våra familjer och vi vill tacka våra fans samtidigt som vi söker svar.”

Kommentaren kommer parallellt med att det har offentliggjorts ny information angående anklagelserna mot 35-årige Watkins (näst längst till höger på bilden ovan).

Och, håll i er.

Det här är inte näpet.

Enligt den brittiska tidningen The Independent ska frontmannen ha planerat att våldta en ettårig flicka och förberett sig för att sexuellt antasta ytterligare två barn, likväl som han anklagas för ha framställt barnpornografi samt innehav av extra explicit djurporr.

Förutom den miljonsäljande tonårsidolen, som förblir häktad fram till rättsförhandlingarna i Cardiff Crown Court den 31 december, är även två yngre kvinnor misstänkta för liknande brott i härvan.

Enligt advokaten Tom Crowter nekar Ian Watkins till anklagelserna.

Det verkar som att Ian Watkins, sångare i det miljonsäljande lightmetalbandet, har skitit i det blå skåpet.

Big time, så att säga.

Enligt BBC News har frontmannen nämligen åtalats för att ha försökt förmå en inte ens tonårig flicka att utföra sexuella handlingar samt innehav och distribution av olämpliga bilder på barn.

35-åringen och hans två utpekade medbrottslingar, två kvinnor i 20-årsåldern, har förhörts av polis i Cardiff, South Wales, och ska dessutom infinna sig i rätten redan i dag.

Samtidigt vädjar utredarna om hjälp med utredningen.

– Jag vill uppmana alla som har någon som helst information som de anser sig vara relevant att höra av sig till oss, säger utredningsledaren Peter Doyle.

– Att skydda de utsatta barnen är alltid högsta prioritet i sådana här fall och sådana åtgärder har redan vidtagits.

Exakt vad som döljer sig bakom anklagelserna mot Watkins och hans utpekade medbrottslingar, en 20-årig kvinna från Doncaster och en 24-årig kvinna från Bedford, eller hur de ställer sig till dessa är oklart för tillfället.

Lostprophets tippades en gång i tiden att bli nästa stora band inom hårdrockssvängen. Sammanlagt har de sålt 3,5 miljoner exemplar av sina fem studioskivor och bland annat spelat på Hultsfredsfestivalen samt som uppvärmare till Metallica på Ullevi i maj 2004.

Watkins bandmedlemmar har i skrivande stund inte kommenterat händelsen.

Man kan ju lugnt säga att det var nära håret. En Cliff Burton-katastrof som nästan slog ner strax före elva på förmiddagen, en till synes helt vanlig sensommaronsdag.

Bara lite mer än en månad efter att Baroness firat sin färska dubbelgiv ”Yellow & green” med ett gig på Debaser Slussen i Stockholm såg det ut som att medlemmarna hade satt sina sista potäter då deras turnébuss var inblandad i en allvarlig olycka nära brittiska Bath som skickade sju personer – bandet och delar av deras entourage – till sjukhus.

Turligt nog klarade sig samtliga inblandade kraschen med livet i behåll, men bandets sångare/gitarrist John Baizley tvingades till en två veckor lång sjukhusvistelse i England där hans arm bland annat opererades i åtta timmar.

Hösten har därför av naturliga skäl mest bestått av rehabilitering för gruppen.

Vilket gör videon nedan till ett extra välkommet och lungnande besked. Den visar när Baizley och leadgitarristen Pete Adams jammar låten ”Stretchmarker” tillsammans i frontmannens konstateljé hemma i Philadelphia. En halvoffentlig återkomst till musiken som sångaren i ett pressmeddelande beskriver som ”en nödvändighet”.

– Musiken kan vara den bästa träning jag har just nu. Måhända är den såväl orsaken som botemedlet (till mitt tillstånd) men jag känner mig vilse utan den.

– Pete och jag har ägnat veckan åt att gå igenom våra musikaliska spillror och förvånande nog är det mycket som är intakt. Visst, det finns en rad hinder att övervinna innan vi kan skriva nya låtar, spela in eller uppträda igen men vi har allt vi behöver för att hoppa upp i sadeln igen.

I tidigare intervjuer, bland annat med tidningen Decibel i början av oktober, har sångarskägget uppgett att han beräknar med att Baroness ska vara tillbaka i livesvängen igen ”inom ett halvår”.

Foton: Avon & Sommerseth-polisen, Relapse

Att åka på däng är sällan en trevlig upplevelse – inte ens om du är mannen som ligger bakom uppviglande låtar likt ”The fight song”.

Men, smaka på den här: Något som är etter värre än en gemen hurring är troligtvis att tvingas stifta väldigt fysisk bekantskap med ett glasbord.

Det kan nyligen Sverigeaktuelle Marilyn Manson troligtvis intyga.

Chockrockaren, som nöter Europavägar tillsammans med Rob Zombie under turnénamnet Twins Of Evil, har nämligen via Twitter avslöjat att han tvingats uppsöka sjukhus i Schweiz för att sy fast sitt vänsteröra efter att ha råkat i bråk. Exakt var nämnda episod inträffade eller vad som låg bakom den avslöjas inte, men 43-åringen skriver i alla fall att han kunde gå segrande ur fajten och att det krävdes 24 stygn för att placera örat på rätt ställe.

Marilyn Manson uppträdde på Hovet i Stockholm den 5 december. Det var ingen kul upplevelse, som därför också fick ett futtigt i betyg.

Jag brukar, något raljant, avrunda alla dessa fredagsinlägg med att konstatera att det snart är jul. Men nu ligger det också snart någon sanningshalt i det fastslåendet, då vi denna vecka har gått in på själva upploppet fram till den så kallade dopparedagen.

Om tio dagar smäller det. Vilket också innebär att musikbranschen går in i helgvila, för att uppstå på allvar först i mitten/slutet av januari.

Jag kan därmed inte med säkerhet fastslå, men jag anar ändå att det här är det sista inlägget av dylik karaktär på ungefär en månad. Eftersom ambitionen är att spana in det nya och fräscha så kommer det troligtvis inte att presenteras något sådant bland skinkaglasyr, nyårsraketer och baksmällor.

Förtrösta emellertid inte. Det här är ingen utväg, utan snarare bara en andningspaus. Som i och för sig inte är av det sämre slaget.

Just i dag kan vi nämligen ägna fredagskvällen åt att granska nya promotionsnuttar med Rammstein, Lacuna Coil, Hour 13, Mutiny Within, Krisiun, Black Veil Brides, Hollywood Undeads Clown-regisserade klipp till låten ”We are”, finska Code For Silence samt Infernal Tenebra.

Och som extra bonus just i dag har jag spetsat glöggen med ett liveklipp där klassiska crossoverbandet Wehrmacht gästas på scen av Napalm Deaths Mark ”Barney” Greenway och Mitch Harris, en studiorapport från inspelningarna av Cult Of Lunas kommande fullängdare ”Vertikal”, textvideor från Rotten Sound och Buckcherry, ett nytt smakprov från kommande Voivod-skivan ”Target earth” samt ännu en livelåt från Metallicas ”Quebec magnetic”-dvd.

Det får vara nog för den här veckans förnöjsamheter i journalistikens värld. Nu tar jag helg och tänkte ägna kvällen åt att rensa artärerna på lite redaktionsfrustration med ett gympass. Sånt som på sitt sätt renar själ och stärker inre harmoni.

Kom ihåg – snart är det jul. På fullaste allvar.

Som någon kanske måhända har noterat är streamingtjänsten Wimp och Aftonbladet nu ett par.

Det innebär att det i framtiden kommer att publiceras lyssningslänkar som leder direkt till Spotifyutmanarens plattform i anslutning till exempelvis skivrecensioner och liknande journalistiska alster.

Eller som min boss, nöjeschefen Tobias W Lindner, uttrycker det i dagens tidning:

– Vi bygger en riktig musikupplevelse för alla läsare och användare.

Som en del i detta lanseringsarbete fick yours truly även förtroendet att sätta ihop en liten spellista för att ge några exempel på vad Wimp har att erbjuda. En temakollektion vald helt efter eget tycke och smak och utan någon som helst styrning.

Och då handlar det så klart om vädret. Eller, i alla fall den nu aktuella årstiden som vi brukar kalla vinter. Ett låturval som jag sammanfattade så här, men som av någon outgrundlig anledning aldrig publicerades i Nöjesbladet i dag:

”Vinter är lika mycket ett sinnestillstånd som en årstid.

En mental inställning som pendlar mellan krispig upprymdhet, likt då sällsynt ljus sipprar mellan frosttäckta trädgrenar, eller rena stormyrseln då nordanvinden rusar längs gatorna.

Därför blir också en tonsättning av detta en väldigt brokig historia, och dessutom en kollektion som till stor del upptas av black metal. I sig en logisk rimlighet, då ingen annan musikstil så villkorslöst omfamnar köld och melankoli som hårdrockens mest diaboliska rotgenre.

Så svep i dig i en varm filt. Slå upp en kopp rykande glögg. Och njut av något av det mest isande Wimp har att bjuda på i musikväg.”

Vi kan väl kalla dessa rader för snömos, om något. Men spellistan blev rätt fräck.

I sin helhet – omfattande 22 smällkalla låtar – hittar du den här. Spana in och mysfrys.