På ett sätt kan det ses aningen löjligt. Måhända nördigt och materialistiskt på ett mindre smickrande sätt.

Men jag kan inte rå för det. Lika lite som det går att kväva en nysning för evigt går det att stå emot suget när någon uppskattad grupp berikar marknaden med en produkt av extra begärligt snitt.

Ja. Jag erkänner. Jag älskar vinylboxar.

De som någorlunda regelbundet återvänder till den här kvadratmillimetern på internet har kanske noterat att jag för ett par veckor sedan höll på att gå ner i brygga över leveransen av en finfin Possessed-låda, innehållande gruppens tre klassiska 80-talsplattor i nya utgåvor. I sig ett ganska oförsvarligt inköp, då jag redan ägde skivorna i både ett och tre utföranden redan, men … ja … en låda är en låda. Och är därmed per definition begärlig över det ordinära.

Och snart tycks det återigen dags att lätta på lädret för att pryda hemmet med ännu en hyllvärmare av lyxmodell.

Season Of Mist låter nämligen hälsa att man den 16 november planerar släppa hyllade black metal-combon Watains samlade studiodiskografi i ett behändigt – och självklart begränsat – tolvtumsformat. I en läderklädd trälåda samsas därmed remastrade versioner av ”Rabid death’s curse” (grå-, vit och svartspräcklig vinyl), ”Casus Luciferi” (grå), ”Sworn to the dark” (röd) och ”Lawless darkness” (transparent).

109 euro går kalaset på. Strax under tusen spänn, med andra ord, plus ett par extra hunkor i frakt.

Här går det att förhandsboka.

Och, ja.

Det har jag redan gjort.

Möjligheten att se stilbildande ekvationsmetal brukar återkomma med oregelbunden regelbundenhet.

Men sällan, om ens aldrig, under sådana här förutsättningar.

Nästa fredag gör Meshuggah nämligen ett exklusivt gig i Umeå, som startskott på Toontracks metalmånad – och bjuder in ganska skivaktuella djentstjärnskottet Periphery (som nyligen besökte Sverige tillsammans med Between The Buried And Me) till spelningen i något som knappt är större än en Hollywoodfrus garderob.

Därför är biljettantalet också starkt begränsat. Blott 150 plåtar kommer att vara tillgängliga för allmänheten, via förköp i butiken 4Sound i Umeå med start den 25 oktober.

Hänga på låset-läge?

Det kan nog ses som dagens underdrift.

”Bang, bang, bang, bang. Vámonos, vámonos.”

Så borde man ju kunna inleda varje blogginlägg. Bara för att denna ordrepetition varje gång får mig att le en smula korkat. Knäppa lite jazzigt med fingrarna och luftveva efter inbillade cymbaler.

Och just nu finns det extra anledning att såväl se ut som och bete sig likt en stesolidknaprande swingpjatt – Marylands finest har nämligen låtit meddela att vi kan vänta oss ett nytt album i mars nästa år. En skiva som dessutom ska bli kvartettens ”tyngsta och snabbaste utgåva” hittills.

I samband med inspelningarna av plattan, tufft titulerad ”Earth rocker”, har Clutch lanserat en ny hemsida där intresserade kan följa arbetet med gruppens tionde album.

– Titeln ”Earth rocker” har många infallsvinklar och betyda helt olika saker för olika människor. Men den låter coolt och ibland behövs det inte andra anledningar än så, kommenterar frontmannen Neil Fallon namnvalet och säger så här om var bandet befinner sig i processen:

– Overdubs är kul. Munspel, tamburiner (ja, vi använder såna), handklapp, lite kompletterande bakgrundssång. En inspelningsprocess kan vara ganska monoton, så de där mer spontana stunderna kan vara jättekul. Lite som en musiklektion på dagis, fast med bärs.

Fullängdaren sätts ihop tillsammans med producenten Machine (The Bronx, Every Time I Die, Suicide Silence med flera) och kommer att nå allmän konsumtion via gruppens egna Weathermaker Music.

Och så sjunger vi lite igen:

”Bang, bang, bang, bang…”

…och så var de bara två. Helt plötsligt. En femtioprocentig decimering av truppen, på bara en eftermiddag.

Nu går gitarristen Patrik Jensen nämligen ut via gruppens hemsida och meddelar att även gitarristen Anders Björler har hoppat av det hyllade bandet.

Vilket innebär att The Haunted just i dag, den 16 oktober 2012, i alla fall officiellt blott består av två medlemmar, förutom nämnde sexsträngare även basisten Jonas Björler.

Det är så klart en utveckling som väcker vissa frågetecken. Att Peter Dolving hoppade av tidigare i våras kan inte ses som någon supersensation. Det har han gjort tidigare (det gjorde han även strax efter att det självbetitlade debutalbumet släppts 1998) och att Per Møller Jensen söker nya utmaningar är inte heller så förvånande, räknat till den jazzälskande trummisens kompetens.

Och ska man vara riktigt petig så har faktiskt även gitarrist-Björler tidigare begärt avsked ur truppen, för att satsa på filmstuder 2001–2002. Men att 39-åringen nu ännu en gång väljer att lämna det band han var med och grundlade efter At The Gates implosion, och detta i ett läge som bara kan betäcknas som aningen kritiskt känns ganska illavarslande.

Samtidigt är det ingen större hemlighet att The Haunted länge har kämpat med interna stridigheter angående den musikaliska riktningen. Dels har det funnits en falang som har kämpat för att den ska behålla de thrash-rötter som präglade karriärens fyra första skivor, medan den andra sidan har gjort att senare års diskografi har präglats av såväl den introvert becksvarta ”The dead eye” som den sounddifferentierade ”Unseen”.

Vilken falang som nu återstår? Ja, det kan ni ju fundera på.

Så här skriver Patrik Jensen i alla fall bland annat i det officiella meddelandet:

”Ingen fientlighet ligger bakom det inträffade, och inte heller några andra känslor än att de (Anders och Per) kommer att bli väldigt saknade. Vi önskar dem all lycka i vad de än må göra.”

Han tillägger också att han och Jonas ämnar fortsätta bandet och ber om tålmodighet från fansen när det gäller mer konkreta framtidsplaner.

Anders Björler:

”Det känns som att jag har nått vägs ände när det kommer till The Haunted. Det är vare sig ett förhastat eller plötsligt infall, utan något jag har övervägt de senaste åren.

Peters avhopp tidigare i år stärkte bara min förvissning om att jag hade uppnått mina personliga mål med The Haunted och att det var hög tid att lägga av.”

Situationen i den tidigare så stolta thrashgruppen börjar mer och mer likna den i en viss Agatha Christie-roman (som stolt representant för PK-media använder jag så klart inte n-ordet).

Först lämnade frontmannen Peter Dolving skeppet, väldigt missnöjd med att tvillingarna Anders och Jonas Björler valde att prioritera reunionturnéer med At The Gates framför sin egna grupp – och nu väljer även danske trummisen Per Møller Jensen att packa stockarna och dra vidare.

I ett uttalande till Blabbermouth.net (läs i sin helhet här) uppger batteristen att beslutet är något han har funderat på länge.

– Det har varit en bra 13-årsperiod. Jag ångrar ingenting, skriver han och tillägger att musikaliska motsättningar med de andra i gruppen ligger bakom beslutet.

– Jag är framme vid min station nu. Här hoppar jag av tåget och jagar nya utmaningar.

Per Møller Jensen värvades till gruppen när dåvarande trummisen Adrian Erlandsson hoppade av för att söka värvning i Cradle Of Filth. Han har därefter medverkat på skivorna ”The Haunted made me do it” (2000), ”One kill wonder” (2003), ”rEVOLVEr” (2004), ”The dead eye” (2006), ”Versus” (2008) samt förraårsgiven ”Unseen”.

De kvarvarande medlemmarna i The Haunted – gitarristerna Patrik Jensen och Anders Björler samt basisten Jonas Björler – har ännu inte kommenterat skilsmässan.

Youtube gjorde tummen ner i ren avsky. Likaså aningen mer liberala Vimeo.

Inte så konstigt, måhända.

Goregrindcombons Mitch Massie-regisserade iscensättning av spåret ”Forced gender reassignment”, hämtad från Metal Blade-släppta ”Monolith of inhumanity”, är en jävligt rå historia. En ordagrann rekapitulation av låtens kroppsvätskeskummande text i sig. Faktiskt så stötande att endast gorefantasterna på Bloody Disgusting har önskat befatta sig med resultatet.

Här kan du se klippet. Helt på egen risk. Jag tar inget som helst ansvar för om lunchburgaren börjar bubbla i svalget. Om svimningskänslorna tränger sig på. Eller om du blir stött av innehållet. Det är en extremt explicit liten filmsnutt, av genrebrukligt snitt. Defintivit inte gjord för slentriankikande utan livslång videovåldsavtrubbning.

Håll i hatten, som man brukar säga.

Vid sidan av omskrivna turnébråk med nuvarande resesällskapet Marilyn Manson så ligger Zombie-Robban i startgroparna att avtäcka sin nya film, titulerad ”The lords of Salem”.

Just det. Även om informationen för de mer cineastiskt intresserade kan ses som överflödig finns det anledning att påminna om att 47-åringen parallellt med karriären som Alice Cooper-influerad industrirockdirektör också är en begåvad filmmakare. På riktigt, alltså.

Efter en något trevande start med ”House of 1000 corpses” (filmad redan år 2000 men inte premiärvisad förrän tre år senare sedan Universal dragit sig ur projektet) har skräckauteuren hittat formen med såväl ”The devil’s rejects” (2005) samt två stycken brutalt intressanta nyinspelningar och vidareutvecklingar av John Carpenters ”Alla helgons blodiga natt”/”Halloween” (2007 och 2009). Han har även såväl skrivit som regisserat och producerat den animerade explotationkomedin ”The haunted world of El Superbeasto” 2009 samt övervakat en episod av ”CSI: Miami” året därpå.

Med andra ord – det är nog inte bara jag som är peppad på Zombies nya film – speciellt inte efter de lovord som östes över rullen efter premiärvisningen på Toronto Film Festival för lite mer än en månad sedan.

Och i väntan på att rullen får allmän biopremiär (i USA beräknad till tidigt nästa år) går det alltid att salivera över den trailer som har offentliggjorts.

Rob Zombie och Marilyn Manson delar spelkväll under namnet ”Twins of evil” på Hovet i Stockholm den 5 december. Om de inte har slagit ihjäl varandra dessförinnan, vill säga.

Chansen finns att du aningen perifiert har stiftat bekantskap med det progressiva brittgänget. Måhända bläddrat förbi deras namn i något nummer av Metal Hammer, noterat deras debutfullängdare ”Gnosis” (släppt i slutet av augusti av Century Media) eller till och med gjort en minnesanteckning om att de gör Jeff Loomis (ex-Nevermore) och svenska Vildhjarta sällskap på scen i Göteborg den 3 november, som en del av det kringresande Euroblastställskapet.

Det är liksom inte världens största band vi talar om. Trots detta ämnar de använda sin prunkande stjärnstatus för att göra gott – genom att släppa exklusiva låten ”Memoirs” för att samla in pengar till kampen mot cancer.

Bakgrunden är att en vän till bandet, i ett mejl bara kallad ”Laura”, har drabbats av den ovanliga cancerformen Pseudomyxoma Peritonei (förkortas PMP, läs mer om den här) som trots att den upptäcktes redan 1842 är relativt outforskad. Med tanke på sjukdomens sällsynthet (sägs drabba en på miljonen) finns det också få specialister på dess behandling.

Därför vill Monuments nu dra sitt strå till stacken. Genom att ladda ner låten från gruppens Bandcampsida från och med nu på lördag (den 20 oktober) uppmanas fansen att bidra med minst två pund (strax över 20 kronor) till Lauras vårdkostnader.

En cd-version av ”Memoirs” kommer även att finnas till försäljning på ovan nämnda Europaturné.

http://www.youtube.com/watch?v=3S28R8tHWZI

I somras, när Crucified Barbaras Klara Force på uppdrag av Aftonbladet Hårdrock! valde tidernas flinkaste sexsträngare, toppade en viss cylinderhatt från brittiska Stoke On Trent listan.

När grepphalsorganet Guitar World nu presenterar sin egen uppställning över tidernas främsta är han inte ens med på topp tio.

Så olika går det faktiskt att göra listor. En subjektiv bedömning ger oftast lika många disparata utfall som det finns röstande. Kanske just därför fenomenet med diverse detaljrekapitulerande enligt rangordningsprincip är så populärt. Och kontroversiellt.

Således, i den nu presenterade sammanställningen hamnar den Guns N’ Roses-kände korkskruvsfrisyren, och numera högst utmärkte soloartisten, Slash först på plats 22. Det vill säga efter såväl Metallicas James Hetfield (19) som Megadeths Dave Mustaine (12) och Dream Theaters John Petrucci (17). För att nämna några.

För att sålla agnarna från vetet har ovan nämnda specialistpublikation under låtit sina läsare presentera sina åsikter, vilket har resulterat i över en halv miljon röster. Och med ett resultat som följer här:

1. Eddie Van Halen (Van Halen)

2. Brian May (Queen)

3. Alex Lifeson (Rush)

4. Jimi Hendrix

5. Joe Satriani (Chickenfoot, soloartist)

6. Jimmy Page (Led Zeppelin)

7. Tony Iommi (Black Sabbath)

8. Steve Ray Vaughan

9. Dimebag Darrell Abbott (Pantera, Damageplan)

10. Steve Vai (David Lee Roth, Whitesnake, soloartist med flera)

Rakt igenom är det en väldigt brittisk och amerikansk lista, men vi nordbor kan dock glädja oss åt två deltagare; Alexi Laiho från Children Of Bodom (49) samt strulputten Yngwie Malmsteen som drillar sig in på en i sammanhanget föga hedrande 43:e plats.

Så sent som i somras – den 26 juni på Gröna Lund och dagen efter på Peace & Love i Borlänge – avlade den 14-benta Bostongruppen Sverigebesök. Bjöd publiken på de färska låtarna ”Rose tattoo” och ”Shark”. Folkrockpunkade sig igenom sin allsångsvänliga repertoar med Guinesskummande glädje och genuin entusiasm.

Därför är det ju bara att förnöjt dra en smula på smilbanden över att septetten redan nu aviserar återbesök på blågul mark. Den 22 januari jiggar de loss på Annexet i Stockholm och två kvällar senare på Trädgårn i Göteborg.

Biljetterna släpps i morgon klockan 10.00.

Ungefär en vecka in på 2013 släpper gruppen också sitt åttonde album, döpt till ”Signed and sealed in blood”.