Mauricio Pellegrinos inledande månader i Valencia har knappast varit någon dans på rosor. Bara 8 poäng av 21 möjliga i ligaspelet är på tok för dåligt för ett lag med ambitioner att vilja mäta sig med de största. Att man redan stött på tuffa lag som Real Madrid, Barcelona, Mallorca & Levante på bortaplan kan ses som en liten ursäkt, fast ändå inte. En poäng i dessa matcher håller inte. Det är mot lag som på pappret ska vara sämre som Valencia måste ta de där viktiga trepoängarna. Hittills har de lyst med sin frånvaro – och fansen i Valencia börjar redan tvivla på Pellegrino.

Vad har skett för förändringar?
Unai Emery gjorde ett hästjobb i Valencia. När klubben krisade som värst och var i störst behov av pengar, vilket ledde till spelarförsäljningar, var han mannen som höll laget kvar i toppen. Tre raka tredjeplatser i ligaspelet är klart godkänt. Med tanke på den situation klubben befann sig i var det livsviktigt för ekonomin att kontinuerligt kvalificera sig för Champions League.

Emery ansågs däremot inte vara rätt man för att föra laget vidare till nästa steg – att ta sig tillbaka till toppen på allvar. Man anställde istället Mauricio Pellegrino, som tidigare bland annat varit assisterande tränare åt Rafa Benítez, men aldrig haft huvudansvaret som tränare. Fansen var förhoppningsfulla. Pellegrino hade ju ett förflutet som spelare i Valencia. Han var kanske inte den mest spektakuläre fotbollsspelare, men var ändå en viktig kugge i det som kallas Valencias storhetstid. Han var med och vann två ligatitlar & UEFA Cupen med klubben. Dessutom spelade han från start i Champions League-finalen såväl 2000 som 2001.

Som den mittback han var hoppades nog många att han skulle vara rätt man att få bukt på de defensiva problem som klubben lidit av sedan Roberto Ayalas och, just det, Mauricio Pellegrinos glansdagar. Inför säsongen insisterade han att han kommer jobba med att stänga matcher – ett påtagligt problem för Valencia de senaste åren. Samtidigt var han rak och tydlig med att han skulle spela offensiv fotboll baserat på mycket bollinnehav.

Hittills är det väldigt svårt att sätta fingret på Pellegrino som tränare. Valencia har sannerligen blandat och gett under säsongsupptakten. Det som började så bra med en poäng på Santiago Bernabéu där en solid defensiv blev avgörande har nu brutit ut till en mindre kris. Man tappade det som såg ut som en kassaskåpssäker vinst mot Deportivo (3-1 i paus blev 3-3 efter full tid), man stod för en direkt uddlös match borta mot Mallorca och förlorade rättvist med 2-0. Senast åkte man på pumpen mot ”lillebror” Levante, och trots att man radat upp målchans efter målchans gick man av planen mållösa och poänglösa.

Ligafacit efter 7 omgångar.
Hemmaplan: Två segrar, en oavgjord.
Bortaplan: En oavgjort, tre förluster.
Mål: 8 gjorda, 9 insläppta.

Vad har gått snett?
I vissa matcher har det sett riktigt bra ut för Valencia. Som mot Real Madrid, då man spelade riktigt bra defensivt. Eller som i första halvlek mot Deportivo, så man bjöd Mestalla på rejäl fotbollsunderhållning. Men Pellegrino har ännu inte hittat tryggheten i truppen, och laget spelar väldigt ojämnt.

Den kanske allra största anledning till både de uteblivna resultaten men framför allt frånvaron av det anfallsglada spelet stavas skador. Att under hela säsongsinledningen vara utan sina två stora kreatörer innebär stora problem. Både Éver Banega och Sergio Canales har saknats påtagligt mycket. Spelare som Tino Costa och Jonas har många kvalitéer, men besitter inte i närheten samma kreativa sinne.

Pellegrino måste få den tid han behöver – och framför allt få det med rätt spelarmaterial. Ett Valencia med Banega och Canales i full form hade varit som ett helt annat lag.

Det leder oss också direkt till den andra stora anledningen till de uteblivna resultaten. För även om det saknats kreativitet på mittfältet, har det skapats rejält med målchanser. På de 95 möjligheter man har skapat i ligan – har man bara gjort 8 mål. Jämförbart är att ett lag som Atlético gjort 18 mål på 105 chanser. Valencia måste helt enkelt bli betydligt mer effektiva framför mål. Mot Levante radade man upp målchanser – men fick aldrig hål på Munúa. Istället kontrade Levante in en boll och stängde sedan igen butiken.

Det är alldeles för tidigt att döma ut Valencia. Pellegrino måste få tid att pränta in sin spelidé och skadedrabbade spelare måste komma tillbaka. Men tålamodet kommer inte vara för evigt. Poängavståndet till toppkonkurrenter som Málaga och Atlético är redan 6 respektive 11 poäng. Just nu saknas Éver Banega mer än någonsin. Tänk vad kostsamt det kan bli att han inte drog handbromsen på bilen – som sedermera körde över och bröt hans fot. Han har nog åtminstone lärt sig att inte göra om samma misstag.