Årets första el Clásico slutade oavgjort. Cesc Fàbregas gav Barcelona ledningen innan Raphaël Varane utjämnade för Real Madrid. Och det var den sistnämnde som skulle var kvällens stora profil.

Raphaël Varande – yngst på planen, men likväl bäst
Nervositet verkar inte vara någonting som ingår i Raphaël Varanes vokabulär. Åtminstone var det ingenting som syntes utåt när årets första el Clásico ägde rum. Trots att Varane var klart yngst på planen (född 1993) agerade han som den mest rutinerade och spelade med en pondus som ingen annan i Real Madrid gjorde.

Duellen Lionel Messi vs. Cristiano Ronaldo? Äh, ingen av superstjärnorna stod för någon storartad insats. Det var en 19-årig fransman som istället stod i fokus på Santiago Bernabéu. Gång efter annan var han på rätt plats vid rätt tillfälle och räddade sitt Real Madrid. Antingen var det långa benet, en löpduell, säkert passningsspel eller en seger i luftrummet.

Det är en sak att imponera mot lagen på den nedre halvan av tabellen i La Liga, eller göra bra ifrån sig i de första omgångarna av Copa del Rey. Det är en helt annan att vara bäst på plan – och det överlägset – i ett el Clásico. I mångas ögon världens största klubblagsmatch. Känslorna väller ofta över och det står så extremt mycket mer på spel bara ett matchresultat.

Det är inte för ingenting som Raphaël Varane kallas ”El nuevo Hierro”, enkelt översatt ”den nye Hierro” efter försvarsikonen med samma namn. När vi om kanske 15-16 år summerar ihop Varanes karriär kan jag redan nu garantera att den där kvällen på Santiago Bernabéu mot Barcelona kommer vara en väsentlig pusselbit. Kvällen då fransmannen gick från pojke till man. Han tog sig an utmaningen som vilken annan vanlig match, och gjorde någonting extraordinärt av det.

Inför matchen pratades det om Real Madrids försvarsproblem. Vilka? Ja, det är lätt att ställa sig den frågan med facit i hand. För även om Ricardo Carvalho var ytterst nära att göra bort sig och bjuda Barcelona på ett mål, så var Madrid solida i defensiven – trots att man fick klara sig utan såväl Sergio Ramos, Fàbio Coentrão och Pepe. För övrigt var det – så klart – Varane som räddade upp situationen som Carvalho skapade.

Jag gissar att Varane inte har spelat sitt sista el Clásico. Frågan är om han rent av inte är en utmanare till att ta en ordinarie startplats. Han har ju redan bevisat att han är tillräckligt bra.

Spänningen lever kvar
Matchen slutade 1-1. Ett rättvist resultat, sett till matchbilden och de chanser som skapades. Det kunde ramlat in fler bollar bakom såväl José Manuel Pinto som Diego López, men stod inte de själva i vägen så agerade respektives försvar på ett perfekt sätt.

Pedro Rodríguez var decimeter ifrån att göra 2-0 i mitten av andra halvleken. Nu brände han friläget mot Diego López, och istället klev planens gigant Raphaël Varane upp och skallade in kvitteringen. Tänk vad mycket ett mål, eller för den delen ett uteblivet mål kan göra. Istället för 2-0 och enormt Barça-övertag inför returen lever nu dubbelmötet i allra högsta grad. Det klart att mål och oavgjort resultat på bortaplan är guld värt för Barcelona, men Real Madrid har spelat upp sig på Camp Nou sett över de senaste mötena och nu kan allting hända.