Spelarflykter, ägare som inte håller vad de lovat, eller för den delen gömmer sig och inte uttalar sig när de bör, ekonomiska problem, avstängning av UEFA och fantastiskt bra på planen. Hitta en gemensam nämnare.

Nä, jag vet. Det var inte särskilt svårt. Ändå är det otroligt fascinerande att Málaga CF – trots problemen vid sidan av planen och trots att spelare som Santi Cazorla, Salomon Rondón och Nacho Monreal lämnat klubben – fortsätter övertyga spelmässigt. På den gröna mattan verkar det inte finnas någon hejd på Málagas succésäsong. Monreals försäljning i januari? Äh, nye vänsterbacken Vitorino Antunes har skött sig exemplariskt sedan han kom till klubben från Pacos de Ferreira. Manuel Pellegrino verkar ha en magiskt kraft som kramar ur det bästa av varje individ.

Han har återupplivat Joaquín. Han har gjort Martín Demichelis till en gigant. Han har trott på Ignacio Camacho. Han har sett Willy Caballeros enorma kapacitet. Han har till och med gett såväl Javier Saviola som Roque Santa Cruz luft under vingarna – i alla fall emellanåt.

Det verkar inte spela någon roll för Pellegrini vilka som lämnar Málaga. Han tar det han har, och gör något utöver det vanliga med det materialet. Vem hade trott att Málaga skulle vara en av höstens stora överraskningar i Champions League efter den kaosartade sommaren med spelarförsöljningar av både Cazorla och Rondón? Om det nu fanns ett par stycken, så var det inte mer än så. Resten blev rejält överraskade.

Vem hade trott att Málaga skulle vara en lika stor överraskning i ligaspelet och vara det lag som just nu innehar fjärdeplatsen? Nä, jag tror inte det var särskilt många heller. Och inte heller idag, när klubben från den spanska solkusten för första gången ger sig in i ett Champions League-slutspel tror jag inte många har särskilt stora förhoppningar på Málaga. Kanske är det bäst så, det brukar uppenbarligen vara då de presterar som allra bäst.

Jag tror Málaga kommer ordna ett finfint resultat på Dragão ikväll, för att sedan fixa avancemanget till kvartsfinalen hemma på La Rosaleda. Jag kan mycket väl ha fel, men en sak har jag lärt mig under säsongen. Vad som än händer kan och ska man aldrig underskatta Málaga CF och deras förmåga. Förmodligen överraskar de oss igen. Eller har ni börjat tro på Málaga nu?

—

Här kommer omgångens awards från helgens ligaspel. Lite i skymundan av den stundande Champions League-omgången – men ändå inget som får glömmas bort.

Omgångens självklara:
Att Real Sociedad, för åttonde (!) matchen i rad spelar med en man mer. Denna gången var det Levante och Nikos Karabelas som drog på sitt rött kort. Det påverkade dock inte matchen nämnvärt då slutresultatet 1-1 även var detsamma innan utvisningen i den 57:e matchminuten. Men den stora frågan är hur länge den här trenden kommer hålla i sig för La Real?

Omgångens kontrast:
18 minuter av dominans och en 2-0-ledning. Sedan fick Real Madrid Sergio Ramos utvisad, och Rayo Vallecano tog istället över taktpinnen och förde resten av matchen. Det blev dock aldrig något mål vilket gjorde att det där riktigt spänningen aldrig existerade.

Omgångens målskytt:
Leo Mess… Nä, faktiskt inte. För att argentinaren gör två mål i en ligamatch hör snarare till vanligheterna än tvärtom. Omgångens målskytt heter Gary Medel. Den stentuffe chilenaren, som i många fall mer efterliknar en rugbyspelare än en fotbollsspelare, satte två baljor i Sevilla segermatch mot Deportivo. Att Medel gör mål är i sig högst ovanligt. Att han gör två han i snudd på aldrig hänt förut. Det har åtminstone aldrig gjort det sedan hans ankomst till Sevilla.

Omgångens målsumpare:
Jösses Alexis Sánchez. När man trodde det skulle vända efter målet mot Getafe blev det istället tillbaka på ruta ett. Mot Granada sumpade Alexis tre jättelägen. Han borde se och lära lite av landsmannen Gary Medel. Hur han kan ha gjort fler ligamål än Alexis är smått otroligt, både med tanke på hur mycket speltid den sistnämnde fått och de chanser som medspelarna skapat åt honom. Jag tror tyvärr Barcelona kommer lägga ut Sánchez på transfermarknaden i sommar om du inte börjar prestera. Det hade åtminstone jag gjort.

Omgångens hatmöte:
Helgens kanske hetaste match sett till temperatur runt om matchen och sett till den historiska aspekten var helt klart den mellan Osasuna och Real Zaragoza. En vattenflaska sägs ha inlett det som idag kallas för ett hatmöte. Varken Osasuna eller Zaragoza har några direkta rivaler om man ser geografiskt. Därför ter det sig inget konstigt att de heta känslor som blossat upp mellan klubbarna faktiskt gjort det. Vem vill inte ha en fiende att slåss emot? Mer om hur det en gång startade och hur relationen står sig utlovas vid ett annat tillfälle.

Matchen lagen emellan den här gången vann Osasuna,efter tidigt avgörande av Kike Sola, och knallar därmed förbi Zaragoza i tabellen. Bara det gör förlusten än yngre för Aragon-klubben – som för övrigt inte legat under strecket vid ett enda tillfälle den här säsongen. Nu ligger man i farozonen på platsen precis ovanför, men har fortfarande fyra pinnar ner till Celta Vigo.