Två spanska lag gick i veckan in i Champions League-åttondelsfinal. Båda gjorde det med goda förutsättningar, och framför allt stora förhoppningar om att nå bra resultat. Men varken Real Madrid eller Valencia lyckades fixa ett gynnande resultat inför sina respektive returmöten, och uppryckning krävs, annars lämnar båda Champions League redan i åttondelen.

De Gea en räddande ängel för United
Det blev en sådan match som alla hade hoppats på. Åtminstone vad gäller intensitet, mängder av chanser och det som vi enkelt brukar kalla för underhållning. Men även om Real Madrid skapade en hel del – och borde kanske gjort ytterligare något mål – så står man i ett läge inför returen som man helst hade sluppit. När man äntrar gräsmattan på Old Trafford om några veckor gör man det som ett utslaget lag. Man måste gå framåt, man måste göra mål. Kan man det? Naturligtvis. Fast om Real Madrid skall nå kvartsfinal kan nog alla Madridistas runt om i världen hoppas att David de Gea inte vaknar på samma sida som han gjorde igår. Den forne Atlético-keepern var nämligen bäst på plan, och den som höll nere siffrorna.

Matchen i övrigt då? Real Madrid gjorde precis vad som förväntades. De satte hög press direkt och ville vara det spelförande laget – något man också lyckades med. Men, låg inte Manchester United-försvaret rätt så gjorde en viss de Gea det.

Ronaldos mål ett skolboksexemplar
Låt oss stanna upp och prata lite om det mål som Madrid faktiskt gjorde. Detta helt mästerliga mål som utfördes på ett klockrent skolboksexempel. Vi börjar med inlägget. Ángel Di María, som för övrigt var en av hemmalagets bästa spelare, tittade tidigt upp när han fick kontroll på bollen ute på vänsterkanten. Han petade sedan bollen i riktning framåt innan han slog ett perfekt inlägg mot bortre delen av straffområdet. Väl där dök Cristiano Ronaldo upp och knoppade bollen i mål med huvudet. Spänsten i upphoppet, hänget i luften och slutligen den välriktade nicken höll alltihop världsklass.

Hela situationen, från inlägget till att bollen låg i nät, tog bara ett par sekunder. Ändå utfördes så många moment som krävde såväl perfekt tajming som teknik i utförandet.

Inför returen råder inga tvivel om att oddsen talar för United. Det bästa med det? Att Real Madrid måste gå framåt. Vi kan räkna med en minst lika underhållande andra del av det här dubbelmötet.

Ramis mål räddade spänningen
Om Real Madrid inte riktigt levde upp till förväntningarna när man bara fick 1-1 på hemmaplan, gjorde Valencia definitivt inte det. Skillnaden från en i det närmaste klockren insats mot Barcelona för bara ett par veckor sedan, till att stundtals se ut som yra höns mot PSG är väldigt stor. Men förutsättningarna var också väldigt annorlunda. Mot Paris Saint-Germain var Valencia det bollförande laget matchen igenom – precis som man också ville vara. Det enda problemet? Att Ezequiel Lavezzi åkte slalom genom Valencias försvar och satte tidigt 1-0. Det gav kraft och energi till gästande PSG på Mestalla, som sedermera kunde spela på det resultatet hela matchen.

När det stod 2-0 redan i paus, och även när klockan tickade upp mot 90 minuter hade nog de flesta skrivit in PSG som en kvartsfinalist. Men, Adil Ramis styrning i nät efter Tino Costas fina frispark i slutminuten gav ett visst hopp. Att vinna med tre mål på bortaplan mot PSG hade varit en synnerligen tuff uppgift. Att göra två mål är betydligt mer uppnåeligt. Valencia-supportrarna kan alltid finna lite tröst i matchen mellan Madrid och United. Efter att Real dominerat den första kvarten fullständigt dök så en hörna upp, och Danny Welbeck nickade in Uniteds ledningsmål.

Små tillfälligheter så som en fast situation eller ett litet misstag och helt plötsligt kan Valencia ha en ledning i Paris. Då börjar tankarna snurra och vi vet också att större under inom fotbollsvärlden har hänt.

Full fart framåt i Paris
Fast spelar Valencia som man gjorde hemma på Mestalla kommer Champions League-äventyret ta slut i Frankrike. För det första måste Ernesto Valverde hitta fingertoppskänslan och välja rätt lag att sätta på banan. På Mestalla var det många spelare som kom fel in i matchen. Varför spelade ens Jonas, som underpresterat i flera månader? Hur kom det sig att Éver Banega – trots en slarvig första halvlek – fick lämna planen inför andra medan en uddlös och nonchalant Dani Parejo fanns kvar på densamma?

Och en gång för alla fick vi återigen bekräftat att Valencia behöver Sergio Canales kreativitet på mittfältet. Nu är situationen kring honom en annorlunda med tanke på hans skadehistorik, och att han således inledde på bänken känns därför inte helt ologiskt. I Paris lär däremot läget vara annorlunda.

Valencias chans är att satsa allt man har framåt. Jag hoppas Valverde inser vilken tuff uppgift han står inför, och att det inte finns någonting att förlora på att gå ut med en tokoffensiv inställning.