Real Madrid är vidare i Champions League. Man är det efter en avgörande utvisningssituation, men också för en briljant målvakt och ett par livsviktiga byten.

Fram tills den 56:e matchminuten hade Manchester United kontroll på tillställningen. Sedan fick Nani syna det röda kortet, och matchen ändrades helt. Utan att stanna upp alltför länge vid just utvisningssituationen så går det inte annat än att konstatera att det finns två sidor av myntet. En del hävdar att det var ett solklart rött kort, och har goda argument för det. Sulan skall inte vara i den positionen, oavsett situation. Det finns också de som hävdar att ett rött kort var alldeles för hårt dömt då Nani inte ens hade koll på Álvaro Arbeloa utan enbart försökte nå bollen. Det är också ett vettigt argument.

Jag är fortfarande inte säker på vilken sida jag står kring den situationen. Jag tycker det röda kortet var hårt dömt, och det ändrade onekligen hela matchen. Samtidigt förstår jag att domaren plockade fram den röda färgen på kortet, eftersom regelverket säger det. Man kan heller aldrig vara helt säker på vad domarna sagt till varandra internt. Det kan vara tydliga direktiv och noll tolerans vad gäller liknande situationer.

Tar man upp jämförelsen med Nigel De Jongs spark i bröstet på Xabi Alonso i VM-finalen 2010 fick holländaren bara gult kort. Jämför man de situationerna rakt av var Nanis röda kort alldeles för hårt dömt. Och som sagt, jag vet inte riktigt vad jag tycker. Det är en oerhört svår situation. Nåväl, utvisning blev det, vilket onekligen gynnade Real Madrid. Däremot tycker jag José Mourinho hade minst lika stor del av segern igår.

Portugisens byten i andra halvlek var nämligen smått genialiska. Luka Modric, som värvades för 35 miljoner euro från Tottenham i somras men knappast levt upp till de förväntningarna som ställdes på honom, byttes in per omgående efter målet. Kroaten tog direkt för sig. Han bidrog med en ny dimension i passningsspelet, rörelse och energi. När han sedan pricksköt in kvitteringen efter bara några minuter på planen kändes det långt ifrån överraskande. Modric var även inblandad i 2-1-målet som definitivt spikade igen butiken – även om Mesut Özil och Gonzalo Higuaín är de som främst bör hyllas för det fantastiska målet.

För att försvara sin ledning bytte sedan Mourinho in Pepe – som snällt fick inleda på bänken sedan briljante Raphaël Varane tagit över portugisens ordinarie startplats. Pepe kom in och gjorde precis det som krävdes och förväntades av honom. Han spelade stenhårt, på gränsen till fult, irriterade och bidrog till ett tätare försvar.

Nanis utvisning förändrade matchbilden, men Mourinhos byten var minst lika viktiga.

—

Men det finns förstås ytterligare en Madrid-spelare som bör hyllas å det grövsta. Om David de Gea var planens bäste spelare i första matchen, var definitivt Diego López i Madrid-målet mannen för dagen på Old Trafford. Och även om han för många anses som en reservkeeper så är det ingen nykomling i sammanhanget. Säsongen 2005/06, när han stod för Villarreal, höll han nollan på Old Trafford i en Champions League-match.

Igår stod han på nytt för en briljant insats. Stark i luftrummet, snabba reflexräddningar och manade på sitt lag med stor pondus där till. Iker Casillas skada gjorde att de flesta Madrid-supportrarna tappade hoppet om säsongen. Diego López har nu klivit in som en nyckelspelare och på många sätt räddat densamma.