Den stora nackdelen med Champions League är att bra matcher ofta spelas samtidigt. Jag vet, i dagens moderna samhälle kan man utan problem sitta med två TV-skärmar (eller datorskärmar) och följa båda matcherna. Dessvärre hade jag ingen möjlighet till det igår, vilket gjorde att jag helt enkelt blev tvingad att välja match.

Hur mycket kvalitativa spelare än Galatasaray köpte in i januari och hur galen tränare de än må ha, var jag ganska övertygad om att Real Madrid skulle käka upp turkarna hemma på Santiago Bernabéu. Därför riktade jag istället blickarna åt den spanska solkusten och La Rosaleda, där Málaga och Borussia Dortmund drabbade samman i ett möte som på förhand kändes alltmer öppet. Det skulle visa sig stämma.

Och även om det till slut blev en mållös tillställning i Málaga kan det varit en av de bästa 0-0-matcher jag någonsin har sett. Den första halvtimmen var Dortmund klart bättre, och visade både fantasi och prov på sitt snabba omställningsspel. För hemmalagets del stod dock en argentinsk levande vägg i form av Willy Caballero i vägen gång efter annan.

Efter drygt 25 minuter kom så Málaga in i matchen. Joaquín kom runt på sin högerkant, Júlio Baptista gjorde några lyckade dragningar, och Isco lirkade in bollar i straffområdet. Man hade chanser – främst genom Javier Saviola – men lyckades inte peta in bollen.

Det var en match med oerhört hög intensitet och stundtals briljanta individuella prestationer – främst från de båda målvakterna. Att det slutade mållöst var egentligen helt mirakulöst. Mario Götze hade tre jättelägen för bortalaget som egentligen borde varit mål alla tre. Saviola, Isco och för all del vänsterbacken Vitorino Antunes, som för övrigt gjorde en riktigt stark insats, hade flera bra lägen för hemmalaget.

Men det var en sådan kväll där målvakterna fick stå i rampljuset och ta emot alla strålar. Och frågan är vilket lag som egentligen är mest nöjda med 0-0-resultatet. Så länge Málaga gör mål på bortaplan, och dessutom inte förlorar, går man vidare. Det är naturligtvis en väldigt svår uppgift i sig, men långt ifrån omöjlig. Målen på bortaplan brukar i slutändan vara guld värda – Borussia Dortmund gjorde inget sådant på La Rosaleda igår.

Kvartsfinalen lever i allra högsta grad, även om tyskarna är fortsatta favoriter.

—

Det tog nio minuter, sedan plingade det till på TV-skärmen och jag kunde läsa mig till att Cristiano Ronaldo hade gjort 1-0 för Real Madrid. Redan där kändes det egentligen klappat och klart för huvudstadsklubben. Vi vet alla hur giftiga de är på hemmaplan när de får ett tidigt ledningsmål och kan spela utan press.

När sedan Karim Benzema utökade till 2-0 och Gonzalo Higuaín hoppade in och knoppade in trean på huvudet fanns det inte längre på kartan att Real Madrid skulle tappa sitt försprång. Man lyckades hålla tätt i slutminuterna, även om Galatasaray hade sina chanser, och har redan nu i princip säkrat en semifinalplats.

Även om Gala är farliga hemma i Turkiet har Real Madrid visat upp ett imponerande försvarsspel de senaste månaderna, samtidigt som Diego López storspelat mellan stolparna. Jag har väldigt svårt att se Madrid släppte in minst tre mål, och samtidigt inte göra ett enda framåt.

Det mest intressanta efter matchen var förstås att se och höra om José Mourinhos något överraskande val av taktik. Hemma på Santiago Bernabéu – där publiken är oerhört kräsna och alltid vill se offensiv och anfallsglad fotboll – gav Mourinho direktiv om att backa hem, låta Galatasaray föra spelet. Och anledningen varför är enkel: Real Madrid är förmodligen världens bästa omställningslag – något som man utnyttjade på allra bästa sätt.

Det vill nog till ett mirakel för att Galatasaray skall vända på det här. Real Madrid kan nog boka in semifinal-datumen redan nu.