Carles Puyol och Xavi Hernández har spelat i Barcelona sedan slutet av 90-talet. De har styrt och ställt i försvaret respektive på mittfältet i över ett decennium. Och även om de fortfarande håller väldigt hög nivå går det inte för varken tränaren eller supportrarna att blunda för verkligheten. De har tappat tempo, blivit mer skadedrabbade, och kommer definitivt inte bli yngre. Sakta men säkert måste nya förmågor slussas in för att på sikt ta över efter fanbärarna. Den frågan jag ställer mig i nuläget är om Barças nuvarande tränare, Tito Vilanova, är rätt man för det uppdraget. Jag är kluven.

Att vara tränare i Barcelona är tufft. Man har ohyggligt stora krav på sig att dels vinna titlar, och dels att spela underhållande anfallsfotboll för att hålla publiken på Camp Nou tillfredsställda. Samtidigt är det också en emellanåt ganska angenäm uppgift. I den katalanska klubben finns resurser framför allt inom ungdomsakademin som få andra har tillgång till. Blir det många skador finns alltid någon eller några underifrån att plocka upp till en match – och ofta handlar det om spelare med kvalité nog för att utmana om en plats i många andra La Liga-klubbar.

Av de ungdomar som tillhör Barcelonas A-lagstrupp i dagsläget är fyra stycken födda 1991. Alla anses vara stora löften på sina respektive positioner, och har vandrat genom ungdomsleden i Barcelona och slutligen nått A-laget. Samtliga representerar dessutom Spanien på ungdomslandslagsnivå. Trots detta har ingen fått särskilt mycket speltid. Thiago Alcântara, som är ledfiguren från 91-generationen, är den som kommit klart längst i utvecklingen och mer och mer börjar ta plats bland de riktigt stora. Han har också fått klart mest speltid, trots två skador i början av säsongen. Ändå är det mittfältaren som det ryktas om allra mest för tillfället.

I och med att Thiago inte spelat 60 procent av säsongens matcher (mycket på grund av de två skadorna han ådrog sig under hösten) har hans utköpsklausul sänkts från 90 miljoner euro till 18. En brutal sänkning, något som spelarens far tillika agent Mazinho inte varit sen att påpeka. Detta har fått många storklubbar intresserade samtidigt som det sätter rejäl press på Barcelona. Thiago är den störste mittfältstalangen i klubben sedan Andrés Iniesta kom fram. Han bidrar med sin briljanta teknik och spelsätt till något unikt på Barcelonas mittfält och har länge setts som Xavis framtiga arvtagare. Dessutom vill han ha en ärlig chans att kunna bli uttagen till VM-truppen nästa år – något han knappast lär ha om han är fjärdevalet på mittfältet i Barcelona.

Att Thiago har råtalang nog så det räcker och blir över finns inga tvivel om. Han passar betydligt bättre i Xavis roll än exempelvis Cesc Fàbregas, och har dessutom ett bredare register än båda nyss nämnda. Han har också bevisat att han hanterar rollen som defensiv mittfältare, och har utvecklat sina defensiva kunskaper väldigt mycket de senaste två åren. Men ska spelaren bli nöjd måste han få en mer betydelsefull roll, och få spela fler viktiga matcher. Det är kravet – annars lär han med stor sannolikhet spela i en annan tröja till hösten. Frågan är hur Tito Vilanova, som säger sig tro väldigt mycket på mittfältaren, ställer sig till det här. Kan han lova Thiago mer speltid? En mer viktig roll i laget? Det är förmodligen svårt att lova något, men samtidigt handlar det om en av klubbens absolut största framtidshopp. Jag skulle bli väldigt förvånad om man gick miste om en sådan spelare, och vill man inte göra det måste man leva upp till kraven. Även här kommer Vilanova in i bilden. Jag är tveksam om han har pondusen och karisman för att bidra till att spela in Thiago i laget på allvar. Skulle han verkligen våga bänka en helt frisk Xavi i en viktig match? Som sagt, jag är tveksam.

Det är inte bara Thiago av de yngre spelarna som både fått för lite speltid och vill ha mer. Marc Bartra är en av dessa. Mittbacken har fått ytterst sparsamt mer speltid den här säsongen och i ligaspelet har han bara fått chansen åtta gånger, varav blott fyra från start. Att han startade båda Champions League-semifinalerna mot Bayern München hade enbart att göra med att Carles Puyol och Javier Mascherano var skadade, samt att Adriano var avstängd i första mötet och användes som vänsterback i returen. Trots den uteblivna speltiden har Tito flera gånger lovordat Bartra och sagt att han verkligen uppskattar hans ”hårda slit och inställning”. Nu har klubben lagt fram ett nytt kontraktsförslag till mittförsvararen som sträcker sig fyra år framåt. Högst troligt om Bartra skulle krita på ett nytt avtal är att han dock blir utlånad nästa säsong för att få regelbunden speltid, för det, om något, har han inte fått den här säsongen.

Försvarskollegan Martín Montoya, som trivs bäst på kanterna, har inte heller fått den speltid som många trodde på förhand. Redan förra våren blev Montoya uppkallad av Vicente Del Bosque till A-landslaget, trots att han då fortfarande tillhörde Barcelona B. I slutet av förra säsongen startade han Copa del Rey-finalen mot Athletic Club, som Barcelona sedermera vann, och även i höstas fick han flera chanser. Under våren har dock minuterna på planen uteblivit, då han varit tredjevalet både som höger- och vänsterback. Montoya har haft konkreta bud från exempelvis Inter, men Barcelona vill inte sälja spelaren, utan i värsta fall bara låna ut honom. Att man inom klubben tror på honom finns inga som helst tveksamheter om. Återigen kan dock frågan om Tito Vilanova är rätt man för att framöver göra Montoya till en startman ställas?

Den siste spelaren från 91-generationen i dagens Barcelona är Cristian Tello. Den vindsnabbe yttern har inte fått särskilt många minuter, men likväl spelat många matcher. I början av säsongen var han inte ens inskriven i A-laget, men överbevisade Vilanova när han fick chansen vilket gjorde att han blev permanent uppflyttad i vintras. Tello är den som tillsammans med Thiago av ungdomarna fått mest chanser, men det kunde samtidigt blivit betydligt mer speltid. Trots en kanonmatch borta mot Real Zaragoza med två mål, fick han veckan därpå inte ens sitta på bänken mot Bayern München. Inte heller i returen fick han någon speltid – trots att Barcelona behövde mål och finurlighet i anfallsspelet.

Tello har gjort en väldigt stark säsong, och fått mycket mer speltid än vad många hade trott. Däremot borde han, sett till sina prestationer, fått fler chanser när Barcelona verkligen spelade med kniven mot strupen i de viktiga matcherna. Med en utköpsklausul på bara tio miljoner euro är han ett hett önskemål för många klubbar runt om i Europa. Frågan är om Barcelona kan locka kvar ytteranfallaren eller om han lämnar för en klubb där han skulle få en mer betydelsefull roll och dessutom utökad speltid?

Det finns mycket att spekulera kring vad gäller Barcelona och deras ungdomar. Det går inte säga emot att katalanerna har en av världens främsta ungdomsakademier, som skrapar fram talang efter talang varje år. Det som skilt Barcelona från många andra klubbar med bra akademier, exempelvis Real Madrid, är att de samtidigt fått talangerna att stanna kvar och dessutom gett dem chanser i A-laget.

Barcelonas 91-generation är den bästa sedan årskullen födda 87, med bland andra Leo Messi, Gerard Piqué och Cesc Fàbregas i laget. Det lyser av talang och stjärnpotential hos många av spelarna, det gäller bara att Barcelona använder rätt metod för att få ut max. Av den här säsongen att döma har ungdomarna snarare stagnerat än att ha tagit ett kliv framåt i utvecklingen. Fortsätter det så kommer man förlora några av klubbens största framtidslöften.

När Pep Guardiola tog över Barcelona sommaren 2008 skakade han om rejält i truppen. De lata stjärnorna som Deco och Ronaldinho fick lämna, samtidigt som han plockade upp och gav Sergio Busquets och Pedro Rodríguez chansen från B-laget. Ni vet alla hur det slutade – med succé. Sedan Tito Vilanova tog över efter Guardiola förra sommaren har han inte ändrat särskilt mycket varken i truppen eller spelmässigt. Han har hellre spelat Adriano på fel kant än att använda Montoya som högerback. Han har hellre spelat Fàbregas när inte Xavi funnits tillgänglig än Thiago, som bevisat flertalet gånger att han bemästrar rollen som lagets spelmotor bättre än Cesc. Han spelade Alex Song som mittback under hösten istället för att ge Bartra chansen. Och när Tello väl var i form spelade Tito ut det han trodde var ett säkrare kort: en underpresterande Alexis Sánchez.

Barcelona kommer tvingas göra en generationsväxling. Ja, den har faktiskt redan börjat. Den stora utmaningen är att göra balansgången så lindrig som möjligt, och dessutom se till att arvtagarna från de tidigare fanbärarna är varma i kläderna. Jag börjar villigt tro att Tito Vilanova inte är rätt man för att klara av det, med tanke på att han vänt ryggen åt ungdomsspelarna och mycket väl kan vara den som gör att många lämnar klubben i sommar.