På måndagskvällen kallade Real Madrids president, Florentino Pérez, till presskonferens. Alla förstod förstås vad det handlade om – José Mourinho. Pérez klargjorde direkt att portugisen gör sin sista match som tränare för klubben när laget möter Osasuna i säsongens sista ligamatch.

– José blir inte sparkad, vi har kommit överens om att gå skilda vägar då vi tror det är bäst för klubben, sa Florentino på presskonferensen.

Detta kommer naturligtvis inte som någon överraskning, det har snarare legat i luften under stora delar av säsongen. Redan när Real Madrid tidigt halkade efter Barcelona i ligaspelet började det surras om att det skulle bli skilsmässa mellan Mourinho och Real Madrid efter säsongen. Champions League kunde bli livlinan som såg till att portugisen avslutade sin treårssejour i Madrid med flaggan i topp, och efter att ha skickat ut både Manchester United och Galatasaray såg det riktigt bra ut. Fyra mål av Robert Lewandowski i första CL-semifinalen senare och minerna var återigen dystra från Madrid-håll, och vad det inte 100 procent innan, var det nog tidpunkten då Florentino verkligen bestämde sig att det måste ske en förändring.

Ser man tillbaka på Mourinhos tre år i Real Madrid hittar man två självklara höjdpunkter. Den första, och absolut högsta, är förstås ligaguldet från ifjol, då Real Madrid slog både poäng- och målrekord. Den andra höjdpunkten är Copa del Rey-guldet 2011 när man slog Barcelona i finalen med 1-0.

Den stora frågan att ställa sig med det ovanstående i åtanke är förstås: kan José Mourinho, och framför allt Real Madrid, vara nöjda med det här? Ur ett perspektiv tror jag klubben är ganska nöjda med vad Mourinho har åstadkommit i den spanska huvudstaden. Han har brutit trenden då Madrid under flera års tid hade det otroligt tufft mot värsta antagonisten Barcelona, vilket ligaguldet 2011/12 är det största kvittot på, då man samma säsong också vann ligamatchen på Camp Nou.

– Under Mourinho har vi utvecklats på många plan, hävdade Florentino Pérez på måndagens presskonferens. Hur mycket han egentligen menar är oklart, men det klart att klubben hade hoppats på mer sportslig framgång.

Tänker man däremot i ett något större perspektiv är jag övertygad om att Real Madrid känner stor irritation över hur Mourinho skadat varumärket Real Madrid under dessa tre år. Den klassiska gentlemannaklubben har under José förvandlats till raka motsatsen, där krig mot egna styrelsemedlemmar, spelare och inte minst media hört till vardagen.

Madrid behöver en förändring. Klubben hade hoppats på mer av José Mourinho, men det har redan gått för långt. Nu har man inte råd att ge honom mer tid – nu måste man tänka framåt, med nya idéer och nya projekt.

– Vi har inget konkret namn just nu, men vi kommer jobba intensivt för det den närmsta tiden, försäkrade Pérez.

Av de potentiella ersättarna som redan omnämnts i media är det framför allt tre som sticker ut: Carlo Ancelotti, Jupp Heynckes och Michael Laudrup.

Ancelotti, som den gångna helgen deklarerade att han vill lämna Paris Saint-Germain i sommar, har varit det namn det pratas om mest. Italienaren själv har flera gånger uttalat sig om att ”Real Madrid är ingenting man tackar nej till” och när han också lämnar franska PSG, som nybliven ligamästare, höjs knappast oddsen på att nästa adress är Madrid. Det har surrats om att två spelare Ancelotti vore angelägen att plocka till Real Madrid om han får jobbuppdraget är Serie A-bekantingarna Borja Valero (Fiorentina) och Andrea Pirlo (Juventus), åtminstone en utav dem.

Ett annat namn som nämnts flitigt är Jupp Heynckes, som mycket väl kan föra Bayern München till en trippel den här säsongen. Oavsett hur Champions League-finalen slutar (även om en seger förstås hade vägt ohyggligt tungt) har Heynckes gjort ett alldeles strålande jobb hos FC Bayern, som han lämnar i sommar då Pep Guardiola tar över som tränare för den tyska storklubben. Heynckes har fördelen att han redan varit en vända i Real Madrid säsongen 1997/98, då han förde klubben till en Champions League-titel. En knaper fjärdeplats i ligan var däremot inte tillräckligt för att få fortsätta. Men nu, 15 år senare, och med betydligt tyngre bagage, kan Heynckes vara på väg till Madrid igen. Frågan är hur Real tänker kring tränarfrågan – vill man ha en långsiktig tränare som kan bygga från grunden, eller en som kan gå in och leverera resultat per omgående? Gäller det sistnämnda kommer Jupp Heynckes utan tvekan vara ett av namnen som står överst på önskelistan.

En annan Real Madrid-bekanting, nämligen Michael Laudrup, har kopplats samman med den spanska huvudstadsklubben. Den 48-årige dansken har gjort succé med Swansea och kan vara en tränarkandidat för ett långsiktigt projekt. Däremot är Laudrup fortfarande oprövad på den absolut högsta nivån.

Två andra namn som kan vara värt att baka in i diskussionen är Borussia Dortmunds Jürgen Klopp samt Real Madrid Castilla-tränaren Alberto Toril. Personligen har jag väldigt svårt att se någon av dessa ta över nästa säsong, även om det absolut inte bör uteslutas för någon av nyss nämnda herrar längre fram i tiden. Klopp har sitt projekt med Dortmund, och Toril är alldeles för oprövad, även om han gjort att bra jobb med Castilla.

Får jag gissa tror jag Carlo Ancelotti inom de närmsta dagarna anställs som ny Real Madrid-tränare, med Jupp Heynckes som största konkurrent. Oavsett vilket lär det ändå hända en hel del inom klubben i sommar. Sista kortet är inte lagt ännu.