Ifjol vann Spanien EM efter att krossat Italien i finalen. På tisdagskvällen återupprepade Spanien prestationen, fast med generationen under. La Rojita vann U21-EM efter 4-2 i finalen.

För två år sedan vann Spanien U21-EM i Danmark på ett övertygande sätt. Med ett stjärnspäckat lag var man storfavoriter inför årets mästerskap, och man skulle också infria förväntningarna.

Efter ett klockrent gruppspel med tre segrar, där man dessutom höll tätt bakåt i samtliga matcher, krossades Norge med 3-0 i semifinalen. Väl i finalen väntade sedan Italien, precis som för seniorlandslaget ifjol. Och som den äldre generationen lyckades U21-spanjorerna trycka in fyra bollar på Italien och vinna turneringen.

Det är förstås många som förtjänar att hyllas, så här kör vi de som startade finalen.

David de Gea genomför en närmast fläckfri turnering mellan stolparna, där han på fem matcher bara släppte in två mål (båda i finalen). Fick visserligen inte det så hett om öronen men ändå oerhört stabil som sista utpost. Nu väntar nästa utmaning: slå sig in i seniorlandslaget.

Högerbacken Martín Montoya gör en ny strålande insats i U21-landslagströjan och visar kvalitéer både offensivt som defensivt.

Marc Bartra och Iñigo Martínez bildade mittlås i finalen, och i totalt fyra av fem matcher, något man gjorde med bravur. Det finns ledaregenskaper, pondus och teknisk kvalité hos båda unga försvararna.

Alberto Moreno var tämligen orutinerad när han kallades upp inför turneringen men fick efter en bra säsong i Sevilla mycket välförtjänt chansen. Och han släppte aldrig in varken Nacho Fernández eller Marc Muniesa, som vissa spekulerade var den tilltänkta vänsterbacken, i matchen om en startplats.

Asier Illarramendi har en makalös säsong i Real Sociedad i ryggen, och får avsluta med sin första titel i karriären. Och som han gör det, bör poängteras. En av Spaniens klart jämnaste spelare under turneringen som bidrog med precis den balans i spelet som behövdes för att allt skulle fungera. Passningsmässigt alldeles utomordentlig.

Lagkaptenn Thiago Alcântara spelade samtliga matcher från start och var precis som för två år sedan fullkomligt briljant. Slår nästan inte bort en enda passning, och avslutar turneringen med att göra hattrick i finalen. Premier League-klubbarnas intresse för Barcelona-mittfältaren lär inte svalna av efter det här.

Även Koke har gjort en strålande turnering. Atlético-mittfältaren fick inleda premiären på bänken då Iker Muniain startade, men tog sedermera över (även om han vilades mot Holland i sista gruppspelsmatchen) platsen i startelvan för att inbringa mer balans i spelet. Det var precis vad han gjorde. Med sitt fenomenala presspel, bollsäkerhet och passningsfot var han en nyckel till Spaniens EM-guld.

En av de på förhand största stjärnorna, Isco, levde upp till förväntningarna och tog för sig som den kreatör han är. Málaga-spelaren fick en väldigt fri roll i offensiven där han kunde vandra bästa han ville från kanterna och inåt i planen, något som passar Isco alldeles utmärkt. Står för ett klassmål i semifinalen.

Cristian Tello gjorde inte en enda poäng, men var likväl inte dålig. Han är en unik spelartyp i truppen och gav Spanien bredd i spelet. Med sin snabbhet och förmåga att utmana är han dessutom ett ständigt hot för motståndarna vilket betyder att han inte kan släppas på för fria ytor. Kunde stått för mer framåt, men var väldigt nyttig.

Álvaro Morata är turneringen stora utropstecken. Real Madrid-anfallaren är rörlig, finurlig, målfarlig och besitter ett bra spelsinne. Var direkt avgörande i gruppspelet och fick välförtjänt starta finalen. Fantastisk insats.

Utöver de som startade finalen förtjänar förstås även övriga beröm. Däremot förlorade två spelare i form av Iker Muniain och Rodrigo Moreno sina startplatser under turneringens gång vilket jag gissar att de inte är nöjda med till 100 procent. Annars ska Spanien känna enorm stolthet för att som favoriter genomfört i det närmaste prickfri turnering. Nu är spelarna värda lite semester.