”Que grande La Real” skyltade spansk media med igår kväll. Och det går förstås bara instämma i hyllningskören. 2-0-övertaget från Stade de Gerland förvaltades på bästa sätt och Lyon satte inte ens en liten käpp i hjulet för Real Sociedad i returen på Anoeta.

Vela kommer hota alla lag i CL
Istället för att skapa nerv i tillställningen hade La Real kontroll på händelserna och när Carlos Vela gjorde 1-0 i mitten av andra halvlek var Champions League-biljetten inslagen och adresserad till San Sebastián. Samme spelare fick sedan sista ordet och punkterade dubbelmötet definitivt med att hinna göra 2-0. Real Sociedad alltså vidare med totalt 4-0 mot Lyon, ett facit som skanderar styrka lång väg. Jag är övertygad om att klubben inte kommer bli någon slagpåse i världens mest prestigefyllda turnering.

Att man dessutom har Carlos Vela i laget gör att det väcks en allt större skrällvarning kring Real Sociedad. Jag skrev redan förra veckan att mexikanen är i bättre form än någonsin och med två nya mål gjorde han inget annat än att bekräfta just sin sanslösa form.

På fyra officiella matcher under säsongen har Vela mäktat med att trycka dit fyra mål och därtill stå för två målgivande passningar. Han är spelaren som gör skillnad, som kan avgöra matcher helt på egen hand och som dessutom tar ett stort ansvar. Med Vela i laget har Real Sociedad en helt annan dimension och den stjärnan ett lag behöver för att stanna i toppen. Han kommer hota varje motståndarlag även i huvudturneringen.

—

Men även om Real Sociedad stjäl dagens rubriker spelades det också fotboll på annat håll i Spanien igår. Barcelona och Atlético Madrid gjorde upp i Supercupen på Camp Nou, och det blev till slut katalanerna som fick lyfta bucklan efter en match som slutat 0-0. Barcelona vann på grund av 1-1-resultatet på Vicente Calderón förra veckan, det vill säga via bortamålsregeln. Sett över de båda mötena lagen emellan är det dock Atlético som imponerat mest och skall vara klart nöjdast med sin insats.

Atlético imponerade – Barcelona var förutsägbara
Precis som man tenderade att vara förra säsongen blev Barcelona väldigt lätta att läsa för Atlético Madrid. Diego Simeones manskap visste exakt hur man skulle spela för att störa Barcelona, och man hade både orken och kvalitén för att klara av det. Med ett intensivt presspel, ett kollektivt försvarsspel där man alltid gav understöd åt varandra, och inga riskabla aktioner på egen planhalva höll man ett offensivt skickligt Barcelona i schack. Det går att hylla Atlético för mycket sett över de här två matcherna, inte minst för deras imponerande defensiva spel.

Samtidigt finns också mycket mer att fundera över kring Barcelonas anfallsspel. Cesc Fàbregas spelade från start istället för Andrés Iniesta för att få ett mer rakare spel. Det lyckades inte alls. Varken Cesc eller Xavi Hernández kom loss på mittfältet och hade väldigt svårt att luckra upp Atléticos benhårda försvar. Frågan är om det inte hade varit bättre att sätta Xavi på bänken, och spela Iniesta och Fàbregas tillsammans på det offensiva mittfältet. Då hade Barcelona fått ett mer direkt spel och kunnat komma mer med fart. Med Xavi på planen har det den senaste tiden blivit allt mer statiskt och mot tillräckligt skickliga motståndare har han det väldigt svårt.

Mot ett lag som Levante spelar det inte lika stor roll vem som spelar – Barcelona är flera klasser bättre och vinner en sådan match utan att förta sig. Mot ett defensivt skickligt lag som Atlético Madrid får man ingenting gratis och i nuläget är man alldeles för förutsägbara. Det blir ett problem för Tata Martino att bita hårt i under säsongen.

Víctor Valdés bevisade sin kvalité
Det har egentligen under alla år klagats på att Víctor Valdés inte håller absolut högsta klass som målvakt. Igår gav han många kritiker svar på tal. För den klart största anledningen att Atlético Madrid inte fick äran att lyfta pokalen – som i Spanien är högt värderad, speciellt när den spelas mellan två så starka rivaler – handlade om ineffektivitet. Man hade flera riktigt farliga chanser, men i vägen stod en storspelande målvakt.

Neymars mål på Vicente Calderón blev helt avgörande, men den största faktorn att pokalen ändå hamnade i Katalonien stavas definitivt Víctor Valdés.