El derbi Madrileño var helgens höjdpunkt, men det spelades förstås fotboll på annat håll i Spanien också. Här kommer några tankar från ett par av helgens matcher.

Jonas räddaren i nöden för Valencia
För tredje ligamatchen i rad klev Jonas Goncalves fram när det som mest behövdes för sitt Valencia. I helgen snodde han bollen från Saúl Ñíguez i Rayo Vallecano, och tryckte distinkt in segermålet på Mestalla.

Brassenanfallaren, som mot Rayo för första gången under säsongen spelade som spjutspets, har gjort fyra mål på de tre senaste ligamatcherna och verkligen varit tungan på vågen för Valencia. Då Hélder Postiga inte fungerat klockrent spelmässigt kanske Jonas är lösningen på anfallsproblemen om Miroslav Djukic vill fortsätta använda sig av Fede Cartabia, Sergio Canales och Dorlán Pabón som en offensiv trio på mittfältet.

För ett par veckor sedan pratades det om en krissituation i Valencia, men efter tre raka ligasegrar än nu tongångarna betydligt lugnare och positivare. Däremot har det fortfarande inte lossnat rent spelmässigt. Hemma mot Rayo hade man svårt att spela sig ut Madrid-lagets höga och intensiva press, och hade framför allt svårt att etablera ett eget spel på offensiv planhalva. Men i nuläget finns det bara en sak som räknas i Valencia, och det är resultaten. Så länge de är positiva är allting frid och fröjd. Men låt ändå konstatera en sak: Hade det inte varit Rayo på andra sidan i lördagens match, utan ett mer effektivt lag, hade man inte tagit tre poäng.

Sevilla måste börja vinna på bortaplan
På pappret har Sevilla ett högintressant lag. Man har sålt av stjärnor som Álvaro Negredo, Goeffrey Kondogbia och Jesus Navas, men ersatt dessa med många framtidsnamn som inom ett par år kan vara lika etablerade spelare.

Men för att Sevilla ska utvecklas i rätt takt, och ta sig tillbaka till toppen där man var för några år sedan, måste man förstås prenumerera på spel ute i Europa. Och fortsätter man tappa poäng som man gjort under säsongsinledningen känns det väldit avlägset för klubben att man kommer spela utanför Spaniens gränser nästa säsong.

Det stora problemet för Sevilla är bortaspelet. Hemma på Ramón Sánchez Pizjuán är man alltid starka och har sin publik i ryggen. På bortaplan spelar man inte med samma trygghet, men inte heller i närheten med samma fantasi.

Faktum är att Sevilla inte har vunnit på bortaplan i ligan sedan den 24 september ifjol, då man slog Deportivo La Coruña med 2-0 på Riazor. Det är alltså över ett år sedan nu, och ett rekord som gör Sevilla unika i Europa just nu.

I lördags spelade Sevilla oavgjort, 1-1, på Anoeta mot Real Sociedad. En svår arena, en svår motståndare, men ett skärpt Sevilla hade lika gärna kunnat åka därifrån med alla poäng. Man tog ledningen, hade chanser att utöka, men släppte sedan in kvitteringen i mitten på andra halvlek och i slutet var La Real närmast att plocka alla tre poäng.

Om Sevilla ska börja sin vandring uppåt i tabellen måste man tämja spöket som fortsätter dyka upp på alla bortaarenor.