Ligaspelet är äntligen igång igen och här kommer lite tankar och analyser från de två stora matcher som lördagen bjöd på.

Neymar imponerade mest – men Messi var skillnaden
Rafflande och spännande är ord otillräckliga för att beskriva. När Neymar serverade Lionel Messi till 2-0 såg det ut att vara spiken i kistan för Sevilla – som kort dessförinnan hade fått ett mål märkligt bortdömt. Men andalusierna hade långt ifrån gett upp. Ivan Rakitic tryckte in reduceringsbollen, och kroaten serverade i den sista ordinarie spelminuten Coke till kvitteringen på hörna.

Från en match som var relativt tillknäppt och såg ut att vara klappat och klar i och med Messis 2-0-mål blev det till en alldeles hårresande historia. För det var inte kvart vid 2-2. Trots att Neymar hade varit Barcelonas ledande stjärna och imponerat med flera fantastiska aktioner, var det ändå en viss argentinare som skulle stå i centrum efteråt. Messi hade överlag inte övertygat om såg mest ut att lalla omkring på planen och vänta på att bli serverad. Men med en kvart kvar hände något – Messi började kämpa febrilt både i offensiv och defensiv riktning. I matchens sista anfall forcerade han så fram längs högerkanten och fick in bollen framför mål, där Alexis Sánchez lyckades trycka in en retur från Beto i Sevilla-kassen.

Det går förstås inte göra annat än att lida med Sevilla som dels fick ett bortdömt mål, men ändå lyckades samla styrka och hämta upp ett 0-2-underläge till oavgjort. Att trots det falla på målsnöret måste förstås vara blytungt och ett slag under bältet för laget – som redan haft en tuff säsongsinledning.

Diego López överbevisade alla på nytt
Är det fortfarande någon som tvivlar på Diego López kvalitéer? Någon som undrar varför han på största allvar kan gå före Iker Casillas i både José Mourinhos och Carlo Ancelottis världar? Tja, det lär förmodligen finnas en hel del där ute i stugorna som har sina tvivel och sitter förundrade över hur kaptenen, själen och hjärtat i Real Madrid fortsatt sitter på bänken, men för er som såg Villarreal-Real Madrid lär det åtminstone vara några som ändrat sin uppfattning.

Nu har vi visserligen inte sett Casillas i aktion mer än i en VM-kvalmatch och under försäsongen, men det Diego López visade upp mot ”de gula ubåtarna” på El Madrigal under lördagskvällen var fullkomligt enastående. Den gänglige målvakten gjorde paradräddning efter paradräddning och var den som på egen hand såg till att det bara stod 1-0 till hemmalaget efter en halvtimmes spel. López har alla egenskaper en målvakt av absolut världsklass ska ha, och agerar dessutom med allra största lugn. En framstörtande Jonathan Pereira? Det fixar jag. Ett kanonskott av Rúben Cani? Äh, det plockar jag. Ungefär så måste det låta i Diego López huvud – annars markerar han allting väldigt bra.

Nu släppte visserligen Real Madrid-målvakten två bollar förbi sig, men var tvivelaktigt matchens bäste spelare på El Madrigal. Utan att säga varken ditt eller datt undrar jag innerligt vad Vicente del Bosque har i tankarna just nu. Han lär ju inte missat matchen, menar jag.

Gareth Bale då? Jovars, han fick sina utlovade 60 minuter och hann göra ett mål. Utöver det såg man att det fortfarande saknas en hel del från toppformen. Däremot kan ett mål vara otroligt mycket värt i ett så här tidigt skede. Asier Illarramendi, som också debuterade, såg mer varm ut i kläderna.

Villarreals kreativa mittfält imponerade
De gula ubåtarna från den lilla staden Vila-Real fortsätter att imponera i säsongsupptakten. Efter tre raka segrar kom dock första poängtappet, men jag är fullt övertygad om att man snarare ser det som en vunnen poäng än någonting annat eftersom motståndet hette Real Madrid.

Och Villarreal var definitivt värda poängen. Den första halvtimmen var den bästa på hela säsongen och hade det inte varit för just Diego López makalösa räddningar hade det lika gärna kunnat stått 3-0 istället för 1-0 efter en halvtimme. Framför allt var det hela mittfältet med Javier Aquino och Rúben Cani på kanterna, samt bolltrollaren Manu Trigueros och kapten Bruno Soriano centralt som imponerade. Modet och sättet att gå ut och möta Real Madrid på är inte bara övertygande utan också väldigt kaxigt. När man dessutom lyckas väldigt bra är det bara applådera.

Ni som blev överraskade över Villarreals insats kan nog spänna fast säkerhetsbältena och göra er redo för mer. De gula ubåtarna är inte i La Liga för att slåss i botten – de är tillbaka för att ta sig tillbaka och etablera sig som det topplag man trots allt var.