Inför Copa del Rey-finalen i våras hade inte Atlético vunnit mot Real Madrid på 14 år. Nu har man tagit andra raka mot marängerna. Här kommer några tankar och analyser från matchen.

Nu kan vi understryka att Atlético blir en titelutmanare
Trots sex raka segrar var det ändå en del som tvivlade. ”Är Atlético Madrid på allvar? Äh, snart vänder det”.

Men nu, efter sju raka trepoängare, och en derbyseger mot Real Madrid – på Santiago Bernabéu – färskt på minnet finns det nog ingen som tvivlar längre. Säsongens upplaga av Atlético Madrid är på riktigt, och nu kan vi understryka att de kommer utmana om ligatiteln.

Att göra en bra match kan alla lag lyckas med. Hércules 2-0-seger på Camp Nou mot Barcelona för några år sedan gjorde inte Alicante-klubben till mästare. Det Atlético Madrid har visat upp nu är något helt annorlunda. Man har spöat Real Madrid två gånger i följd på Santiago Bernabéu. Man har dessutom spelat jämt, eller i ärlighetens namn varit det bättre laget, över två matcher mot Barcelona i den spanska supercupen.

Madrid-klubbens säsongsinledning visar att de menar allvar. Alla hade nog räknat med att de skulle slå Rayo Vallecano, Almería och Osasuna på hemmaplan. Men att åka till bortamark och vinna mot först Sevilla, följt av Real Sociedad, Valladolid och nu senast Real Madrid är det som gör dessa sju segrar så ruskigt imponerande.

Det utlovas ännu mer analyser och läsning om det här laget som Diego Simeone byggt upp, men för att dra några enkla slutsatser kan vi konstatera följande: Atlético Madrids kollektiva försvarsspel är precis enligt skolboken. Man tar inga onödiga risker, täpper till ytan mellan mittfält och försvar på bästa möjliga sätt, och ställer samtidigt om otroligt snabbt från lågt försvarsspel till blixtsnabba kontringar.

Faktum är att Atlético hade kunnat vinna lördagens derby med 3-0, bara man hade satt ett par av sina jättelägen man hade utöver målet, och det hade inte alls varit orättvist. Atlético var bättre, smartare och taktiskt betydligt mer slipade. Att man inte straffade Real Madrid hårdare stavas Diego López.

Tiago en gigant på mittfältet
Det var många som klev upp och presterade på en väldigt hög nivå i Atlético Madrid. Diego Costa rev sönder Real Madrid-försvaret, Koke fortsätter servera smörpassningar, Arda Turan kan hålla i bollen som ingen annan i Atlético och hela försvaret stod kompakt hela matchen. Men en spelare som det ställdes ett frågetecken till inför matchen var Tiago, som skulle gå in i skadade Mario Suárez ställe.

Och på vilket sätt portugisen gjorde det. Han kom in med en helt annan passningsdimension på mittfältet och gjorde att Atlético flera gånger kunde hålla i bollen och rulla runt. Även hans presspel – liksom radarpartnern Gabi Fernández – var av högsta klass.

Om Tiago fortsätter leverera på den här nivån kommer konkurrensen med Mario Suárez och nyförvärvet Joshua Guilavogui – som fortfarande inte debuterat för klubben – bli benhård framöver. Precis som Diego Simeone vill ha det.

Real kör fast på mittfältet
Snabba anfallskombinationer? Kontringar? Nej, Real Madrids vassaste chanser skapade man via långbollar in i boxen. Och det blev aldrig så där jättefarligt, även om Álvaro Morata var nära att klämma dit bollen ett par gånger efter att han kom in och rörde om i grytan.

Det finns tydliga problem i säsongens upplaga av Real Madrid. Framför allt kör man fast på mittfältet. Trots att Luka Modric sett vass ut under flera matcher på säsongsinledningen, fick sommarvärvningen från Real Sociedad – Asier Illarramendi – chansen bredvid Sami Khedira på innermittfältet. Illarra skulle stå för uppspelen medan Khediras roll var att samla upp bollar och öppna upp ytor genom sina sedvanliga löpningar. Men varken Illarramendis passningsfötter eller Khediras löpningar kunde luckra upp Atlético Madrids benhårda försvar.

Real Madrid kom ingenstans. Isco blev frustrerad och hämtade boll väldigt djupt i planen, men det blev inte mycket bättre för det. Jag väljer att snarare hylla Atléticos taktiska disciplin i de här fallet, än att trycka ner Real Madrids innermittfältspar i skorna. Det blev nämligen ingen större skillnad när Luka Modric kom in direkt i andra halvlek.

Däremot är jag övertygad om att Real lider av Xabi Alonsos skadefrånvaro. Spanjoren inbringar ett lugn så få andra på mittfältet och fyller upp rollen som djup spelfördelare perfekt. På den nivån är varken Illarramendi eller Modric än.

Dags för Carlo att börja tänka som supportrarna?
När Álvaro Morata snörade om skorna och drog av sig överdragströjan gick ett sus på Santiago Bernabéu. Den nya kelgrisen skulle få äntra planen, och Karim Benzema, vars ansikte verkar pryda varenda Madridistas darttavla, väntades bytas ut. Men när publiken såg att det stod nummer 23, Iscos nummer, på skylten vände den förväntningsfulla stämningen mot raka motsatsen. Samtidigt som hyllningssångerna gick om vartannat duggade glåporden i riktning mot Benzema tätt.

För tillfället är han inte populär bland fansen, fransmannen. De vill se Álvaro Morata tillsammans med Isco. Real Madrid-produkten som öst in mål i ungdomslagen och i B-laget, han som supportrarna vill se ta över efter Raúl – på riktigt. Inte Karim Benzema, utan Álvaro Morata.

Och efter ytterligare en blek insats av Benzema, där ett par halvdana nickar var det enda han hade att komma med, är frågan om inte Morata snart borde få chansen på riktigt. Vid förra U21-landslagssamlingen gjorde Morata fem mål på två matcher. Han var pigg under försäsongen och har gjort flera bra inhopp under säsongsupptakten. Men starterna har fått vänta på sig. Kanske är det dags för Carlo Ancelotti att våga gå supportrarnas väg och låta Álvaro Morata få chansen från start framöver? På de minuterna han hann spela mot Atlético Madrid lyckades han visa mer karaktär och vilja än samtliga Real Madrid-spelare hade gjort under hela matchen.