Från eftertraktad och utpekad som den näste argentinske storstjärnan till frysboxen och fullständigt oönskad i sin klubb. Pablo Piatti har gjort resan få andra vill vara med om, men är beviset på att allt inte blir som man har tänkt sig.

Med varje ny spelare i en klubb ställs vissa förväntningar. Vissa besvarar förväntningarna med succé och överraskar positivt. Vissa misslyckas däremot fatalt. Pablo Piatti är en av dessa.

Det är många gånger jag har suttit framför TV-apparaten med ett leende på läpparna när jag sett Pablo Piatti flyta fram på planen och göra fantastiska saker. Men tyvärr är det ännu fler många gånger jag har suttit och svurit i ren frustration över hur samme spelare kan vara så tafatt.

Pablo Piatti är ett bevis på att allting definitivt inte blir som man har tänkt sig.

När den numera 24-årige argentinaren lämnade Almería för Valencia 2011 var det med skyhöga förväntningar. Han jämfördes med sin landsman Leo Messi, och liknelserna var tydliga. De var kortväxta, hade bra bollbehandling och var ofta tungan på vågen i jämna matcher.

Det var framför allt efter Almerías seger mot Sevilla med 3-1 – där Piatti gjorde två fantastiska mål – som ryktena kring den lille argentinaren började blossa upp ordentligt. Den femte juni 2011 fick han välförtjänt chansen att A-lagsdebutera för Argentina, då han spelade från start i en träningsmatch mot Polen. Efter en ryktestät sommar vann sedan Valencia kampen om yttermittfältaren och fick betala €7,5 miljoner för spelarens tjänster.

Där och då kändes det som att Los Ché hade gjort en helt vansinnigt bra affär. Sommaren 2011 hände mycket i Spanien och i konkurrens med bland andra Cesc Fàbregas, som gick till Barcelona från Arsenal, och Santi Cazorla som lämnade Villarreal för Málaga, utnämnde jag Piatti som transferfönstrets bästa övergång.

Nu, drygt två år senare, kan vi konstatera hur fel jag hade. Men jag var långt ifrån ensam. Valencia hade en tro på att Piatti skulle bli klubbens ledande stjärna i offensiven och att han skulle vara den byggsten som saknades för att klubben skulle sig tillbaka till den europeiska toppen. Tendenserna han hade visat i Almería sa att han var ämmad att bli en av de riktigt stora.

Men under sina hittills två avklarade säsonger i Valencia har Pablo Piatti snarare retat upp Valencia-supportrarna än tillfredställt dem. Den där magiska bollbehandlingen, farten med boll och fantasifullheten har varit som bortblåst. Fick han inte tillräckligt med förtroende? Nja, hans facit visar annorlunda. Under sin debutsäsong i Valencia spelade argentinaren hela 47 matcher. Han imponerande inte i mer än en handfull av dessa.

Var pressen för stor? Fick han inte spela i sin naturliga roll? Det går att spekulera i många saker varför Pablo Piatti hittills har misslyckats så brutalt i Valencia. Men chanser och förtroende har han fått – utan att svara tillbaka på rätt sätt. Förmodligen är det många små faktorer som har spelat in.

I dagsläget är Piatti högst oönskad i Valencia. Under försäsongen lyckades han inte övertyga nye tränaren Miroslav Djukic och signalerna från klubben var tydliga – argentinaren fick börja se sig om efter andra alternativ.

Dagarna gick och timmarna tickade på. Den sista dagen av transferfönstret fanns inte Pablo Piatti med på Valencias obligatoriska träning, och bland klubbar som Rennes, Celtic, Southampton såg ändå Getafe ut att dra det längsta strået och låna in yttermittfältaren. Det hela såg klappat och klart ut – tills det kom fram att Piatti ådragit sig en hamstringsskada och blir borta minst fem veckor. Getafe drog sig ur, och övriga klubbar satte sig också på tvären, samtidigt som de flesta inte ville betala hela argentinarens lön.

Valencia och Miroslav Djukic hade börjat planera säsongen utan Piatti i tankarna. Nyförvärvet Dorlan Pabón från Monterrey hade fått ta över tröja nummer elva, och Piatti stod därmed utan tröjnummer. När klockan passerade midnatt hade ännu ingen klubb nått en överenskommelse med Valencia. Piatti blev kvar i Valencia.

Den lille argentinaren har inte uttalat sig särskilt frispråkigt efter att transferfönstret stängde men han sa så sent som i början av augusti att ”mitt mål är att lyckas här i Valencia. Det är just nu det enda jag tänker och fokuserar på”.

Då elvan alltså var upptagen tilldelades Piatti det mer osmakliga numret två – åtminstone för en ytter. Nu väntar minst fem veckors stenhård rehabilitering för Pablo innan han åter kan finnas till Djukic förfogande. Men som läget ser ut i detta nu kommer Sofiane Feghouli, Sergio Canales, Jonas Goncalves, Fede Cartabia, Andrés Guardado & Juan Bernat högst sannolikt gå före Piatti när det gäller ytterpositionerna. Med andra ord betyder det väldigt knapert med speltid för argentinaren. Lyckas han inte vända det negativa till motsatsen och kan övertyga Djukic om sina kvalitéer lär han förmodligen gå på lån det första som sker i januari.

– Tyvärr har det inte gått som väntat i Valencia. Jag trivs bra men har inte riktigt kommit till min rätt på planen och har inte lyckats genomföra det jag tänkt, sa Piatti i våras.

– Konkurrensen är stor i en sådan här klubb och det gäller att ta vara på sina chanser.

Piatti är beviset på att allting inte blir som man har tänkt sig. Från eftertraktad och utpekad som näste argentinske storstjärna har han nu hamnat i frysboxen i Valencia och är i bästa fall femte eller sjättevalet som ytter. Från landslagsdebuten efter succén i Almería är han i nuläget längre bort än någonsin från en landslagsplats. Hur kan något gå så fel? Hur kan en spelare gå från så talangfull och giftig till att se helt vilsen ut på fotbollsplanen?

I nuläget känns det som det enda som skulle få oss åskådare att se Pablo Piatti från sin bästa sida igen är att han lämnar Valencia så fort nästa tillfälle ges. Han skulle må bra av en ny miljö, en nytändning, och framför allt en tränare som tror på honom. Om det nu finns någon sådan kvar.

Jag hoppas fortfarande på Pablo Piatti. Det jag såg av honom i Almería var ingen bluff. Vissa spelare passar helt enkelt inte in i vissa lag. Kanske är Piatti en sådan. I en mindre klubb med mindre press tror jag han kan komma till sin rätt igen.

—

Pablo Piatti, säsong för säsong i Spanien.

Säsong – ligamatcher, mål/assist (klubb)
2008/09 – 31, 5/3 (Almería)
2009/10 – 35, 7/4 (Almería)
2010/11 – 35, 8/4 (Almería)
2011/12 – 30, 2/2 (Valencia)
2012/13 – 14, 1/4 (Valencia)

—

Källor: LFP, Valenciacf.es & SuperDeporte.