Arda Turan återigen avgörande för Atlético
För två veckor sedan skrev jag om Arda Turan, som var tångan på vågen i Atlético Madrids seger hemma mot Zenit St: Petersburg. I den matchen var turken bra, men absolut inte på sin topp.

I tisdagens möte med Porto, borta på erkänt svåra Estadio do Dragão, var turken inte bara bra. Han var helt briljant.

Men det var efter en överraskande seg första halvlek från Atlético som Arda tuggade igång maskinen. Han tog tag i spelet och med sin fina bollbehandling och styrka i att hålla i lädret gav han medspelarna tid och rum att hinna flytta upp sina positioner. Utan Arda Turan vet jag inte hur Atlético Madrid skulle vunnit mot Porto, för han har saker i sin verktygslåda som ingen annan i truppen har.

Vid ställningen 1-1 serverade Arda en genomlöpande Raúl García friläge – men mittfältskollegan sköt rakt på Hélton i Porto-målet. Det var inte den första smörpassningen turken slog under matchen, och hade lagkamraterna varit lite effektivare och kyligare hade 2-1-målet kunnat komma tidigare.

Men för Atléticos del kanske det var bra att det väntade. Den läckra frisparksvarianten som för tankarna till Tomas Brolin-målet i VM 1994 kom med bara minuter kvar att spela, och Porto hann aldrig riktigt få in en ordentlig slutforcering.

Att det var just Arda som fick stå för avgörandet kändes också helt korrekt sett till hur matchen hade sett ut. Å andra sidan var det en tydligt inövad variant, och det var turken som skulle avsluta. Men just den här kvällen känns det som ingen hade gjort det bättre än Arda. Smack, upp i nättaket, och sex poäng och sex möjliga för Atlético i Champions League.

I söndags bröt man en trend på 14 år utan ligaseger mot värsta rivalen Real Madrid. Mot Porto bröt man portugisernas svit på 32 raka hemmamatcher utan förlust. Det går, milt uttryckt, rätt bra för Madrid-klubben på alla håll och kanter just nu.

Gabis betydelse är underskattad
En annan som betydde A och O för Atlético mot Porto var förstås Gabi. Men kaptenen på det centrala mittfältet är sällan dålig, och han föregår alltid med gott exempel i form av inställning och attityd.

All lag behöver en ledare, och Gabi är den självklare ledaren i Atlético. Han är den som ständigt manar på, ser till att alla spelare och fokuserade, och inte minst är den som ofta styr tempot i lagets passningsspel och också den som sätter in den första pressen för att återerövra bollen.

Hade Gabi haft Xavi Hernández passningsfot hade han förmodligen redan nu ansetts som en av världens bästa mittfältare. Tyvärr brister han lite på den fronten, även om han är djupt underskattad. När Koke fick sitta på bänken var det Gabi som fick ansvaret på lagets fasta situationer mot Porto. Resultatet? Två målgivande passningar.

Gabi är ledaren, hjärtat och spelaren som kanske personifierar dagens Atlético Madrid allra bäst, men han har också många andra kvalitéer som är värda att krediteras.

Bartra visade att han är redo på riktigt
I helgens ligamatch mot Almería var det Leo Messi som sin vana trogen stal rubrikerna, men i första hand inte för sitt mål, utan för att han utgick skadad. Den spelare som ute på planen utmärkte sig mest, tillsammans med Almerías trollkarl Suso, var Barcelona-försvararen Marc Bartra.

22-åringen gjorde sin första start för säsongen efter att ha agerat inhoppare vid ett par tillfällen, och han tog sannerligen väl tillvara på chansen. När mittbackskollegan Gerard Piqué inte var med på noterna fanns Bartra ständigt på rätt plats som en räddare i nöden. Han var den som återvann flest bollar av samtliga under matchen – 13 stycken, och fick över 50 procent av rösterna när den katalanska tidningen Sport höll en omröstning på sin hemsida om vilken spelare som var planens bäste.

Men så var det ju trots allt Almería. En motståndare som har sina begränsningar och där Barcelona efter Messis tidiga 1-0-mål kunde spela väldigt kontrollerat.

Det stora provet för Bartra skulle komma i tisdagens Champions League-match mot Celtic. Då både Carles Puyol och Javier Mascherano var skadade rådde inga tvivel om att Bartra skulle få chansen från start, speciellt inte efter insatsen mot Almería. Och om han tog vara på chansen i helgen, gjorde han tveklöst detsamma på Celtic Park.

Bartra var solid på alla plan, och visade framför allt upp karaktär på planen som till och med Puyol hade blivit stolt över – något som även Piqué borde lära efter.

Både Mascherano och Puyol ska vara fullt tillfrisknade efter landslagsuppehållet som stundar efter kommande helgomgång, men så som Bartra har presterat nu borde han inte förpassas till frysboxen utan snarare få en ärlig chans att utmana om en startplats. Och den som borde känna sig mest orolig för att trilla ur startelvan är Gerard Piqué, inte bara på grund av höstens prestationer utan baserat på ett år av ojämna insatser.