Ett steg i rätt riktning i ledningen – men inte på planen
Förra veckan gick Valencia ut med att sportchefen Braulio Vázquez sparkas med omedelbar verkan. Det var ett beslut som var tvunget att tas av president Amadeo Salvo, speciellt eftersom han i vått och torrt stöttat tränaren Miroslav Djukic hela hösten.

Det är också ett steg i rätt riktning för Valencia. Någonting var tvunget att hända, och Braulio har inte uppfyllt kraven som sportchef och dessutom haft ganska kluvna åsikter jämfört med Salvo.

Som läget ser ut just nu sitter Djukic fortfarande kvar på tränarposten – men frågan är om inte presidenten måste agera även på den här positionen snart. Det är så mycket som går i rätt riktning i Valencia just nu. Som klubb mår man bättre än på många år – men hur stor roll spelar det egentligen när man inte kan prestera ute på planen? Är Amadeo Salvo redo att dras med i Miroslav Djukic fall? Eller har den senare en fullgod plan för att rädda upp situationen innan den sprängs i bitar?

På de sex senaste ligamatcherna har Valencia vunnit en, detta borta mot Getafe. Och att man tappat poäng mot såväl Villarreal som Athletic Club på bortamark är varken ologiskt eller överraskande. Däremot är sammanlagt en poäng mot Real Sociedad, Almería och Valladolid hemma på Mestalla så stort magplask det kan bli för Valencia.

Éver Banegas straffmiss efter fyra minuter personifierade inte bara helgens insats mot Valladolid (matchen slutade 2-2) utan hela höstens Valencia. Nonchalant klev argentinaren fram och skickade bollen högt över mål. Lika nonchalant, lika ineffektivt och lika oengagerat har hela Valencia så här långt anno 2013/14.

I ledningen har man redan tagit flera steg framåt – men på planen ett par bakåt. Just nu känns det som Djukic inte är rätt man för att vända den här trenden. Frågan är hur stort tålamod Salvo har innan han blir tvungen att göra det han hela tiden deklarerat att han ska undvika.

Cristiano är inne i sin bästa period 2013
Att Cristiano Ronaldo gör tre mål i var och varannan match är något vi har vant oss vid under portugisens väldigt framgångsrika sejour i Real Madrid. Även om det är svårt att sia om Ronaldo just nu är inne i sin bästa form någonsin, kan vi i alla fall konstatera att han är inne i sin bästa period det här året.

Diego Costa vann månadens spelare i september, Koke i oktober. Redan nu, när vi knappt kommit två veckor in i november, känns det skrivet i sten vem som kommer ta hem månadens spelare. Cristianos form har varit skrattretande skarp. Allting verkar gå in för anfallaren, och emellanåt ser det ut som han möter juniorspelare när han trampar förbi sina motståndare och lurar målvakterna.

Målmässigt finns det ingen som har konkurrerat med Ronaldo under 2013. Men portugisen strävar ju givetvis inte efter att bli månadens spelare i La Liga. Han vill åt Ballon d’Or – priset för världens bästa spelare, som delas ut i januari. Jag skulle vilja säga att chansen att få det har inte varit större sedan han fick det 2008.

—

Det blir ännu mer från helgen senare. Bland annat med lite tankar om Tata Martinos prägel på Barcelona under sina första månader i klubben.