Alla visste att Atlético var bra. Ingen visste att Atlético var så här bra.

Att hota Real Madrid och Barcelona i enskilda matcher hade laget redan bevisat. Att göra det över 38 omgångar var nog ingen som med handen på hjärtat trodde att Atleti skulle kunna göra den här säsongen. Kanske om ett par säsonger, inte redan nu.

Och den känslan förstärktes förstås när de gång efter annan misslyckades att gå upp i ensam serieledning. De hade superba chanser vid tre tillfällen, och när de väl gick upp i ensam topp i omgång 22, förlorade de direkt efter mot Almería och sjönk till tredjeplats i tabellen.

Och det var så känslan var och förblev. Atlético var bra, hade närmat sig Real och Barça, men kunde inte utmana över 38 omgångar.

Det var då. Nu är tongångarna annorlunda. Atlético toppar tabellen igen, för femte omgången i följd, och har dessutom ryckt i toppen. Huvudstadsklubben är tre poäng före Real Madrid (som måste gå om poängmässigt för att vinna ligan, då Atleti har bättre inbördes statistik) och fyra före Barcelona, som förlorade mot Granada på lördagskvällen.

Söndagens match mot Getafe var på klassiskt Diego Simeone-manér. Det var inte alltid elegant och välspelat, utan präglades av inställning och elva defensivt slipade spelare. Diego Godín nickade in ledningsmålet strax före paus. Och en Diego Costa, återvändande från skada, satte slutresultatet precis innan full tid. Hans smäll i stolpen i samband med målet såg otäckt ut, men var precis som det verkade – bara en tuff smäll och ingenting allvarligare.

Bara fem matcher återstår. Atlético behöver vinna fyra för att bli mästare. Jag tror man kommer klara det. Inför säsongen hade jag blivit utskrattat om jag hade sagt det. Inte för att jag trodde på det. Ingen gjorde ju det.

Atlético var inte där, i alla fall inte än, var ju känslan. Ett lag på uppgång, ett lag vars projekt är ett av Europas mest intressanta. Men att utmana två giganter över 38 omgångar och sammankoppla det med spel i Champions League, det är ingen barnlek.

Har Diego Simeones manskap gjort en sådan magnifik säsong över 33 omgångar finns ingenting som talar för att man kommer klappa igenom de fem sista. Ingenting bör tas ut i förskott, och Atleti har fortfarande ett tufft återstående spelschema, men de är sannerligen helgens stora vinnare i Spanien och börjar doften av ett ligaguld. Det är nära nu.

Men fortsätter man inte med mantrat ”partido a partido” (match för match) riskerar fälla krokben på sig själv. Förmodligen lär inte Simeone tillåta spelarna att ens tänka tanken på något annat än nästa match.